Loppmarknadsarkeologerna

Loppmarknadsarkeologerna

Sweden

Ett kortprogram som berättar om folkliv och konsumtionshistoria genom att analysera vanligt förekommande loppmarknadsfynd. Även billiga fynd har en historia. Ett program i 12 delar. Ansvarig utgivare: Nina Glans

Episodes

Resväskan som blev en bergsprängare  

Moderna resenärer föredrar rullväskor eller ryggsäckar. Vad göra med alla gammeldags resväskor? Jo, med hjälp av slaktade högtalare och billig modern elektronik kan de få nytt liv som bergsprängare.

Kan plast åldras med värdighet?  

Plaståldern satte igång i början av 1900-talet. Sedan dess har mängden av plastprylar i olika plastmaterial bara ökat. Men vad händer med plast som blir hundra år gammal? Åldras den med värdighet?

Pinuptidningar och vår tids vurm för gammalt snusk  

Gamla herrtidningar från 50- och 60-talen, fulla med fotografier av halvnakna och nakna kvinnor, är efterfrågade på samlarmarknaden. Varför blev gårdagens snusk hett stoff idag? Inbundna årgångar av svenska pinuptidningar från 50- och 60-talen var fram till och med 90-talet vanliga på loppmarknader. De såldes billigt eftersom få samlare intesserade sig för dem. Idag är det annorlunda. De ihopbuntade herrtidningarna från förr har försvunnit från loppisen. Istället säljs de på nätauktioner eller i specialiserade vintagebutiker för uppåt 400 kronor. Hur gick det till när gårdagens pornografi blev inredningsaccenter för det retro-chica soffbordet? I veckans Loppmarknadsarkeologerna förklarar Jorma Toivonen, mångårig samlare av pornografi och erotisk litteratur, att gamla nakentidningar är som aktier. Han ger oss en inblick i samlarvärlden, där det alltid funnits ett utländskt intresse att köpa svenska snuskpublikationer för förr. Burlesqueartisten och stylisten Felicia Bichard berättar hur 50-talets burlesquekultur och pinupestetik återupptäcktes av strippdansöser och konstnärer i slutet av 90-talet. Därefter har pinup-fotot fått en renässans, men till skillnad från 50-talet är det inte längre tidningsköpande män som är målgruppen. Programledare: Maja Åström och Tommie Jönsson Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Hypnos för hemmabruk  

Lars-Eric Uneståhls LP-skiva med hypnosinstruktioner innehöll tillämpningar för att minska röksuget, ick Povel Ramel att bli motiverad och skivans metoder letade sig så småningom in i elitidrotten. Den som letar bland vinylskivorna på en loppmarknad hittar mest dansband, dragspel och pop från 80-talet. Ibland dyker mer udda fynd upp, som Lars-Eric Uneståhls egenutgivna Hypnos, från 1969. Uneståhl experimenterade med hypnos under sina psykologistudier i Uppsala. Han kom fram till att hypnotisören inte måste vara närvarande i samma rum som personen som skall hypnotiseras. Det gick lika bra med en inspelning, menade han, och spelade på egen hand in en LP med instruktioner för självhypnos. Skivan såldes via postorder och riktade sig bland annat till folk som ville sluta röka eller hade sömnproblem. Men den kunde även användas för att öka motivationen, vilket Povel Ramel gjorde och skickade ett tackbrev till Uneståhl. I veckans Loppmarknadsarkeologerna berättas historien bakom detta udda skivfynd och tidiga exempel på självhjälpsprodukt. Uneståhls idéer och metoder anammades så småningom inom svensk elitidrott, via diskuskastaren Ricky Bruch till U21-landslaget i herrfotboll som vann EM-guld 2015.

Björktavlan – en skiva av vår historia  

Trevlig väggprydnad, folklig masskonst eller bara dålig smak? Souvenirtavlan av snedsågad björk rymmer mer historia än vi anar. Loppmarknadsarkeologerna går en konstrunda i secondhand-världen och fastnar för björktavlan – en oval träskiva med målat motiv eller ett fastlimmat vykort som kolorerats och pyntats med detaljer i målarfärg och fönsterkitt. Ofta finns en ditmålad björk som kronan på verket. Samlarna och folkkonstkännarna Borghild Håkansson och Staffan Backlund har i drygt tjugo år intresserat sig för denna typ av väggprydnader. När de började gräva i björktavlans historia fann de en fascinerande berättelse om folklig (och närapå industriell) skaparkraft, luffare, några svartlistade socialister och en trofé som rasade i status när charterflyget slog igenom. Producent: Tommie Jönsson Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio

Älskade små prydnadstroll  

Ett prydnadstroll i svarvad teak berättar historien om hur efterkrigstidens modernisering av smhället fick oss att älska trollen – och identifiera oss med dem. Det dräller av prydnadstroll på våra loppmarknader – troll i keramik, glas, plast, furu, björk eller varför inte teak? De är oftast små, gulliga eller kitschiga och utstrålar allt annat än farlighet. Trollpyntets glansdagar var under efterkrigstiden, då en vurm för dessa varelser spred sig i inredning och populärkultur. Våra Loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson spårar upp Ulla-Britt Alklid, formgivaren bakom ett vanligt förekommande souvenirtroll från 60-talet, tillverkat av ädelträ, rep och fårull i hennes hemmaverkstad. Andreas Berg, trollintresserad professor i Illustration vid Konsthögskolan i Oslo, förklarar hur det gick till när folktrons mäktiga troll förvandlades från skräck till gulligt pynt för moderna hem. Producent: Tommie Jönsson Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Slitna leksaksbilar med feta prislappar  

Våra Loppmarknadsarkeologer mätte prisnivåer på begagnade leksaker. De hittade en leksaksbil i skala 1:64 med avskavd lack och andra skönhetsmissar för 400 kronor. Är den värd det – och varför? Sedan 1970-talet har gamla leksaker varit hett i samlarkretsar. Orörda exemplar av sällsynta miniatyrbilar kan vara värda allt från en krona till många tusenlappar. Detta driver upp förhoppningarna om att det finns pengar att tjäna på gamla leksaker, även på loppmarknader. Men hur gick det till när leksakerna blev samlarobjekt? Våra Loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson tog hjälp av antikhandlaren Mats Wigerdal, specialiserad på möbler, belysning och leksaker från efterkrigstiden, för att förstå varför vissa leksaker ökar i värde medan andra inge gör det. Mats förklarar också hur internet påverkar prissättning av efterfrågade andrahandsvaror samt vilka gamla leksaker som kanske blir nästa stora kategori av samlarobjekt.

Teflonpannans uppgång och fall  

På loppmarknaden har stekpannor med teflonbeläggning blivit allt vanligare och billigare. Samtidigt stiger priserna på gammeldags gjutjärnspannor. Höll inte rymdålderns material vad det lovade? De är lätta, moderna och omeletten fastnar inte. De trängde ut de  tunga gjutjärnspannorna ur våra kök. Den teflonbelagda stekpannan var rymdålderns stekkärl och gjorde sitt intåg på 1960-talet, samtidigt som fiskpinnar, snabbfrästa filébitar och en snabbare typ av matlagning. Gjutjärnspannorna fick maka på sig. De hamnade på loppmarknaden. Men nu tycks kökshistoriens pendel svänga tillbaka. Tunga pannor och grytor i gjutjärn eller emalj har åter blivit populära medan teflonpannorna lämnats in till loppisen, ofta med repor i den ack så känsliga non-stick-beläggningen. I veckans Loppmarknadsarkeologerna berättar Eva Malmström, som är professor i ytbehandlingsteknik på KTH i Stockholm, historien om hur fluorplasten PTFE (polytetrafluoreten) upptäcktes av en ren slump, samt hur materialet via bilindustrin och det amerikanska kärnvapenprogrammet hamnade på våra köksredskap. Måltidshistorikern Richard Tellström förklarar hur de teflonbelagda köksartiklarna marknadsfördes och varför de inte längre är en given statusmarkör i köket. Programledare: Maja Åström och Tommie Jönsson. Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Finns det DDT i din gamla filt?  

Varaktigt maläkta. Mothproofed for Life. Så kan det stå på etiketten till en gammal yllepläd. Men vad betyder det? Vilka kemikalier kan dölja sig i fibrerna på en gammal filt? Våra loppmarknadsarkeologer Tommie Jönsson och Maja Åström hittar en gammal yllepläd formgiven av textilkonstnären Viola Gråsten. Den är i fint skick och etiketten lovar dessutom att den här filten är varaktigt maläkta. Insektsmedlet som har använts kallas Mitin. Vad är det? Kan det vara skadligt, även om filten är mer än 50 år gammal? För att ta reda på vad Mitin-behandling innebär, och vilka andra kemikalier som användes i den svenska ylleindestrin tar Loppmarknadsarkeologerna hjälp av Mats Johansson, som forskar kring textila material och processer vid Högskolan i Borås, samt Olle Stensson, som arbetade med färgning och beredning inom textilindustrin i mer än 40 år. De berättar om hur man fram till 70-talet använde DDT – ofta salufört under andra varumärkesnamn – för att skydda textilier från mal och ängrar, samt hur liknande insekticider som Eulan och, som i detta fall, Mitin användes. Vi får också veta vilket som är det enda sättet att bli kvitt den här typen av insektsmedel. Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio. Producent: Tommie Jönsson

Varför är gamla tröjor mindre noppiga än nya?  

Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson tar sig an ett stort mysterium: varför är 40 år gamla collegetröjor mindre noppiga än sådana som tillverkades för mindre än tio år sedan? Välkomna till en ny säsong av Loppmarknadsarkeologerna – det lilla programmet som söker historien bakom vanliga loppisfynd. Årets första avsnitt handlar om ett mysterium som de flesta second hand-fyndare funderat över: Hur går det till, rent vetenskapligt, när en noppa uppstår? Varför är en välanvänd 40 år gammal collegetröja mindre noppig än en som tillverkades för mindre än fem år sedan? Förklaringen sitter inte i tygets blandning av bomull och konstfibrer, enligt Mats Johansson som forskar kring textila material och processer vid Högskolan i Borås. Snarare kan man spåra orsaken till vår tids allt noppigare kläder i moderna vävningstekniker som slog igenom på 70-talet. Dessutom förklarar Mats Johansson vilka ämnen som gör de plastiga tröjtrycken mjuka och följsamma. Och jodå, med tiden lämnar dessa ämnen plagget för att till sist hamna i naturen. Producent: Tommie Jönsson Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Loppmarknadsarkeologernas jul  

Varför skänker så många bort sina pianon just nu? Vilken är den enda Jan Guillou-bok du inte hittar på loppisen? Är det farligt att använda begagnade träningsredskap från 90-talet? Våra Loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson bjuder här på ett längre avsnitt där historien bakom ett instrument, ett fenomen och handlingen i en okänd bok skriven av en känd författare avhandlas.Inför det nya året vill Tommie komma i form. Han letar därför efter vettiga träningsredskap på loppisen och snubblar därmed in på hemmaträningens historia. Hans Bolling är historiker med särskilt intresse för idrott, han berättar för oss om hemmaspänstandets historia - från Bengt Uggla, via prinsessan Birgitta till TV-Shops alla olika träningsredskap. Gemensamt för alla som velat sälja en vältränad kropp till dig är att de säger att de kan göra det, bara du ger dem några minuter per dag. Tommie blir dessutom drillad av den personliga tränaren Blossom Tainton Lindqvist.Maja vill under 2017 odla sin kulturella sida och söker därför efter ett piano att ha hemma. Och vackra gamla klaver skänks för närvarande bort mot avhämtning. Om de inte hamnar på tippen. Vi träffar ägaren till en flyttfirma och loppmarknad, Per Johan Olofsson, som tycker det gör ont att slänga pianon. Han får medhåll av musikhistorikern Eva Helenius på museet Klaverens hus och Sydsvenska Dagbladets Heidi Avellan.Vilken handling får en science fiction-roman för ungdomar skriven av Jan Guillou? Vi har bett science fiction-fantasten Gabriella Gomez läsa den mindre kända och sällan sedda Guillou-boken Gudarnas Berg och recensera. Loppmarknadsarkeologernas jul görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Kaffekoppen som sålde mjölk  

1985 hade mejeribranschen ett problem – ungdomar drack allt mindre mjölk. Vapnet som vände utvecklingen var en kopp laddad med kaffe, varm mjölk och trendiga franska influenser. Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson har ofta sett den vita koppen med logotypen i de franska färgerna på loppmarknadens porslinshylla. Café au lait-koppen är tillverkad i Frankrike, men den rymmer ett stycke helsvensk reklamhistoria. Och allt börjar 1985, när mejeriebranschen tillsammans med reklambyrån Carlsson & Broman försöker hitta ett sätt att få unga människor att dricka mer mjölk.Inger Söderholm, som då var projektledare på byrån, berättar om hur kampanjen togs fram. Den riktade sig till tongivande krogar och kaféer i storstäderna, som under lanseringsperionde fick ensamrätt på konceptet café au lait med tillhörande koppar och andra logotypförsedda prylar. Och förlagan till själva koppen smugglade hon med sig från ett stockholmscafé. Art directorn Bo Sundin förklarar hur logotypen skapades och minns även lanseringsfesten, där en inflygd fransk kypare från Brasserie Lipp i Paris serverade café au lait till stockholmska kändisar. Formgivaren och designsamlaren Nille Svensson analyserar vad koppen säger om sin tid, och han menar att koppen är ett tydligt exempel från tiden då Sverige gick från behovssamhälle till begärssamhälle. Producent: Tommie JönssonLoppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Fint, fult och fulsnyggt i massiv furu  

Vårt närmaste träslag här länge varit ute i kylan. Men furu har en förmåga att alltid komma tillbaka. Och kanske är det dags nu för en massiv fururenässans. Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson gav sig ut för att gräva i drivorna av ådriga och omålade furuföremål från tiden då träet var hett. De fastnade för en organiskt formad ljusstake i massiv, kvistfri furu och spårade upp träsnidaren bakom verket – formgivaren Gunnar Kanevad, som i mer än 50 år har sågat ut sina säregna ljusstakar med bandsåg. Kanevad är övertygad om att furun snart kommer tillbaka och berättar om furuns storhetstid, som sattes igång när svenskarna började inreda sina gillestugor i mitten av 60-talet. Designhistorikern Christian Björk berättar om en internationell furutrend, som pågår nu. Furumöbler från 30-talets svenska sportstugor, formgivna av arkitekten och formgivaren Axel Einar Hjorth, säljs idag för höga priser på den internationella marknaden, men var under flera decennier bortglömda.Producent: Tommie Jönsson. Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Den oälskade barometern  

Vi tittar närmare på väggbarometern – lufttryckmätaren som en gång i tiden var ett måste i hemmet. Men idag är den mycket svårsåld. Varför slutade vi älska våra barometrar? I vår klimatzon är man av naturliga skäl intresserad av vädret. Blir det sol till helgen? Eller rullar nya regnområden in från sydväst igen? Är ostadig väderlek samma sak som normal sådan?Barometern, instrumentet som kunde visa förändringar i lufttrycket, blev under 1800- och 1900-talen en populär prydnad på hemmens väggar. Men idag finns ett överflöd av väderinformation från tv, radio och internet som konkurrerat ut hemmabarometrarna och inredningstrenderna från 80-talet och framåt har inte varit inkluderande mot våra barometrar. I veckans avsnitt berättar journalisten och barometersamlaren Julia Skott om instrumentets status och funktioner, samt om varför hon har en hel vägg täckt av loppmarknadsfyndade barometrar i alla slags former. Hans Lineskär, intendent på Marinmuseum i Karlskrona, förklarar skillnaden mellan de äldre kvicksilverbarometrarna och den modernare och idag vanligare varianten, aneroidbarometern.

Snabba landskapsmålningar av okända konstnärer  

Målningar som föreställer nordiska naturscenerier i lite för klatschiga färger är klassiker på våra loppmarknader. Men föreställer de verkliga platser? Och varför är de ofta så ödsliga och spöklika? Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson ger sig ut för att köpa billig konst. De fastnar för ett motiv som ständigt återkommer - nordiska naturscenerier från geografiskt obestämda platser. Ofta med fäbodar, gärdesgårdar och hastigt penslade granar. Vissa kallar detta för hötorgskonst, medan andra ser ett värde i loppmarknadens landskapstavlor. Serietecknaren Ulf Lundkvist har i många år inspirerats av dem och väljer ibland ut de mest schablonmässiga för att ”förbättra” dem genom att måla dit nya figurer på.Konstvetaren Anders Karnell analyserar en loppismålning och kopplar ihop dess motiv med dagens digitala bildkultur. Han förklarar också varför lätt lätt igenkännliga fantasilandskap har en plats i våra hem. Vi får också en inblick i underkategorin luffarmåleri – supersnabbt uppmålade landskap på papp som gjordes av kringvandrande konstnärer för att tjäna en slant och undvika att bli tagen för lösdriveri. Producent: Tommie Jönsson.Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Sveriges vanligaste skiva  

På svenska loppmarknader hittar man nästan alltid Pelle Karlssons LP ”Han är min sång och min glädje”. Men hur gick det till när ett album om Jesus, av en okänd artist, blev Sveriges vanligaste skiva? Den 16 november 1973 klev artisten Pelle Karlsson in i Europafilms studio i Stockholm för att spela in en LP med kristen popmusik. Han sjöng upp genom att ta ett högt C på flygeln och klämde i med samma ton från sin mun. Sedan sjöng han raskt in hela albumet. Innan eftermiddagen var över kunde han ta flyget tillbaka till Göteborg.I skivsamlarkretsar kallas Pelles skiva idag för ”Pelles gröna” eller ”Sveriges vanligaste skiva". Den står långtidsparkerad i vinylbackarna på snart sagt varenda loppmarknad i landet och en märklig kult har vuxit fram kring skivans extrema spridning. Vinylgrävare brukar ”fronta” skivan – det vill säga, de ställer den längst fram i backen och tar ett foto. Bilderna postas sedan till forum på internet. Ingen vet idag exakt hur många exemplar som pressades av LP:n och få vet hur den blev så vanlig. I Loppmarknadsarkeologerna berättar skivproducenten Lennart Sjöholm hur det gick till när försäljningen plötsligt steg från 4 000 exemplar till hundratusentals. Skivsamlaren Daniel Westin berättar om när han på en loppmarknad lyckades ”fronta” över trettio Pelle-skivor på rad. Journalisten Urban Thoms, expert på kristen popmusik, berättar om varför Pelle valde bort idolskapet och förklarar varför det alltid finns så många kristna skivor på svenska loppmarknader.Producent: Tommie Jönsson.Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Glastrollet från Småland  

Ett knubbigt litet prydnadstroll från loppmarknaden berättar historien om ett glasbruk på konkursens rand, en nytänkande direktör med hett humör och hur turismen i glasriket började. Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson gräver bland glasprylarna på en loppmarknad och fastnar för ett så kallat Bergdalatroll. Glastrollet visar sig bära på historien om hur glasbruket i Bergdala efter en konkurs år 1970 tas över av en ny direktör, Elving Conradsson. Hans systerdotter Chris Idermark formgav trollet, som av kostnadsskäl var tvunget att gjutas i form istället för att tillverkas för hand.Mångårige glashyttearbetaren Bo Andersson berättar om varför direktör Conradsson kallades för ”Djävulen i Bergdala” samt om hans nytänkande idéer för att få ett litet glasbruk att överleva med hjälp av turism, dans och kaxiga skyltar utväg Riksväg 25. Conradsson var även känd för att kunna skälla ut hela busslaster av besökare för att sedan saxofon för dem. Dessutom får vi höra historien om hur 10 000 glastroll från Småland användes som marknadsföring för billtillverkaren Saab.Producent: Tommie Jönsson. Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Isfolket – magi och erotik för tio kronor  

På loppmarknaden finns nästan alltid böcker ur Margit Sandemos populära släktsaga Sagan om isfolket. Där kommer de leva länge – men förmodligen kommer de aldrig tillbaka till den vanliga bokhandeln. I detta avsnitt av Loppmarknadsarkeologerna gräver programledarna Maja Åström och Tommie Jönsson i loppisens litteraturutbud. De fastnar för ett välbehållet exemplar av Margit Sandemos Avgrunden, del 3 i släktsagan om isfolket. Denna bokserie började ges ut som pocketböcker i Sverige 1982 och utgivningstakten var en bok varannan månad. De 47 titlarna sålde sammanlagt i över 4 miljoner exemplar, främst i dagligvarubutiker och kiosker - man kan utan att överdriva konstatera att Isfolket är en klassikernas klassiker i kategorin kiosklitteratur.Loppmarknadsarkeologerna ringde upp Ingela Olofsson som länge arbetat på Boknöje, förlaget som gav ut isfolket-sagan i Sverige. Hon berättar om den engagerade läsekretsen – att de blev nedringda av engagerade läsare varje gång en bok släppts – och förklarar varför böckerna inte kommer att tryckas upp på nytt.Isfolketfantasten och manusförfattaren Ida Kjellin berättar om sin uppväxt med näsan djupt nere i Sandemos böcker och hur hennes litteraturvetenskapliga uppsats om släktsagan mottogs med mycket kritiska ögon. Men Ida försvarar än idag böckerna och deras mix av magi och erotik mot dem som ser ner på denna typ av läsning.

Broderade förnumstigheter på väggen  

När började svenskarna pryda sina väggar med broderade bonader som spred förnumstiga budskap? Och varför hänger så få kvar på sin givna plats idag? Våra loppmarknadsarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson gräver i textilhörnan och hittar bonader som man själv, utifrån en förtryckt mall, får fylla i med brodyr. Dessa prefabricerade handarbeten brukade säljas på postorder och var en succéprodukt under nästan hela 1900-talet. Men idag slumpas de bort på loppisar – färdiga, halvfärdiga eller som helt intakta brodyrkit.Jane Fredlund är antikvitetsexpert och har intresserat sig särskilt för bonader och handarbeten. Hon guidar oss genom den broderade bonadens historia, som började i en brodyrvåg som svepte över borgarhemmens kvinnor på 1800-talet och sedan spred sig till folket med hjälp av framgånsrika postorderföretag. Längs vägen förändrades även budskapen från fosterländska brösttoner till mer jordnära och sedelärande ord om arbetsmoral, gudfruktan, kärlek och värdet av att äga sitt eget hem. Idag är det kanske få som vill ha broderade pekpinnar på väggen – men på sin tid fyllde de en funktion som budskapsspridare över ett folk på vandring mot moderniteten.Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Kopparprydnaderna som togs ner från väggen  

När nya heminredningsideal började förespråka "ljust och fräscht" förpassades tonvis av kopparprydnader till skroten – eller loppmarknaden. Våra loppisarkeologer Maja Åström och Tommie Jönsson undersöker varför vi slutade att älska den rödglänsande ädelmetallen för några årtionden sedan och varför den idag betraktas som närmast utan värde – trots att världsmarknadspriset för metallen alltjämt är högt. Antikhandlaren och kopparexperten Eva Hansson berättar om kopparutensiliernas historia som statusmarkör, ljusreflektor och samlingspunkt i hemmen. Hon förklarar också varför hushållsföremål i metallen är svåra att återvinna samt hur man skiljer hantverksmässigt framställda föremål från massproducerade. Och kanske har vinden vänt för de gamla kopparpannorna och kåsorna som togs ned från väggen – enligt Eva har kopparpryttlarna börjat bli mer efterfrågade på sistone.Loppmarknadsarkeologerna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

0:00/0:00
Video player is in betaClose