Pira och Bråding i P3

Pira och Bråding i P3

Sweden

I Pira & Bråding i P3 hör du både kända och okända människor dela med sig av sina livsöden och berätta om det där avgörande ögonblicket som förändrade deras liv. Ansvarig utgivare: Caroline Pouron

Episodes

Att leva med ALS är att leva med en dödsdom  

- Allt bara rasade, det var en dödsdom jag fick där och då. Det är verkligen som att leva sin värsta tänkbara mardröm! Sommaren 2016 upptäcker Sebastian en krypande svaghet i vänstra handled och att han har problem att gripa tag i saker med handen. Musklerna i armen börjar dessutom rycka till okontrollerat, först lite grann, sen mer tills hela armen rycker. Han avfärdar det först som ålderstecken och att han slarvat med träningen. Men när han en dag på gymmet känner att hans vänsterarm är betydligt svagare än den högra börjar han söka på internet efter vad symptomen kan beror på. - Jag började googla och bland det första som dyker upp på skärmen framför mig är den dödliga och obotliga sjukdomen ALS. Och det gör mig så klart oerhört rädd! När han under en rutinkontroll på vårdcentralen berättar om sina farhågor avfärdar läkaren det hela med att han är för ung för att kunna drabbas av ALS. Han få dock en remiss till neurologen. Efter flera månaders tester och analyser får han i juni till slut beskedet, svart på vitt, att han verkligen har ALS. - Jag brukar jämföra mitt liv med att det är som att hoppa från ett flygplan utan fallskärm. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker och sprattlar, marken kommer i alla fall allt närmare. Jag vet att jag kommer slå i marken. Jag vet att min kropp stegvis kommer förfall tills jag inte längre ens kan andas själv.

Bröstoperationen höll på att kosta Johanna livet  

- Jag kände mig ful och osexig. Det kändes inte som om brösten var en del av mig. Till slut, efter att hon fått sitt tredje barn, bestämmer hon sig för att göra en bröstoperation hos en kirurg med gott rykte på en känd klinik. Hon passar också på att göra en bukplastik eftersom hon fått problem med lös hud på magen efter de tre graviditeterna. Ingreppen blir lyckade så Johanna bestämmer sig för att även fylla ut brösten med silikonimplantat och genomgår ännu en operation. En operation som kommer bli starten på en mardröm. - Hade jag vetat vad som väntade efter den operationen så skulle jag aldrig någonsin ha gjort det här. Hela mitt liv raserades och min kropp, gamla Johanna fanns liksom inte längre kvar. Jag började till och med planerade för hur min familjs liv skulle bli utan mig.

Sara om att leva utan hår  

En kväll ser jag en kal fläck på huvudet, någon centimeter upp på pannan. Och jag tänker bara fan fan fan. Det var som ett hugg i magen. Allt det som jag känt när jag var 12 kom liksom tillbaka, all den oron och osäkerheten, som en våg sköljde över mig, säger Sara. Hon vet att hon har sjukdomen alopeci, men hade förträngt att hon skulle kunna drabbas av håravfall igen. Den här gången försvinner allt hår på hela hennes kropp inklusive ögonbryn och fransar. Ansiktet blir så naken och så blank. Alla drag försvinner. Och då tappade jag mig själv helt. Den Sara jag visste, den finns inte längre liksom.

Paulina om när hon blev gruppvåldtagen  

Jag hinner knappt tänka under tiden, jag är i min bubbla. Det är skyddet, för att inte ha ont, för att inte gråta. Det är bara fly bort liksom, säger Paulina. Efteråt har "dejten" henne i ett järngrepp. Han håller koll på henne dygnet runt, och säljer henne till andra män som våldtar och förnedrar henne i fyra månader. Han hade massor av annonser ute, och svarade på annonser där han hittade personer som ville något sadistiskt eller förnedrande. Jag kastades runt som en docka, säger hon. Under tiden dödshotas hon konstant, och hon går in som i en bubbla för att inte känna nåt av allt det hemska hon är med om.

Josefin om att bli alkoholist som tonåring  

Josefin växer upp med en alkoholiserad pappa. Han finns sällan där och sviker henne och syskonen om och om igen för alkoholen. Hon börjar själv dricka när hon bara är tio år. När jag blev runt 5-6 år började pappa att ha oss någon helg i månaden. Men när han skulle åka och köpa lunch till oss kunde han bli borta i flera timmar och kom hem full med kalla hamburgare i en påse, säger Josefin. När hon blir äldre blir festkvällarna fler och fler. Och folk i hennes närhet börjar tröttna på att alla kvällar med henne slutar i kaos: Minnesluckor, dramatiska beteenden och uppvaknanden i trappuppgångar eller på sjukhus. Jag visste någonstans att jag hade ett problem, att jag inte kunde hantera alkoholen. När jag väl fått i mig det första glaset spelade inga regler någon roll, kroppen bara SKREK efter mer alkohol. Jag drack tills det svartnade. Men hon vägrar erkänna att hon är alkoholist tills hon når sin absoluta botten.

Cecilia om att leva med en bipolär partner  

En dag är Henrik som en helt annan person när han kommer hem från jobbet. Hans blick är helt svart, det är som att han inte hör henne. Han låser in sig i badrummet tillsammans med deras 7 veckor gamla son. Jag satt utanför badrummet och vädjade om att få Linus, till slut öppnade Henrik och kastade ut barnet, jag fångade honom i luften. Det här blir början på en lång resa genom svensk psykvård. Henrik sätts på många olika mediciner, han läggs in på tvångsvård och skrivs ut lika snabbt. Till slut mår han så dåligt att han inte vill leva längre. Men Cecilia ger inte upp. Hon vill fortsätta leva med mannen hon älskar trots sjukdomen.

Vanessa om att ångra sin könskorrigering  

Under uppväxten får Vanessa ständigt höra att det inte är okej att pojkar leker med dockor och gillar Spice girls. Hon får stryk i skolan och kallas bög och snabbt känner hon att hon skäms för sitt kön och hur hon är. I tonåren tänker hon att hon måste operera sig till kvinna för att kunna leva sitt liv på riktigt. Det fanns ingen gång då det bara var okej att vara mig själv. Att bara få utforska min identitet själv och vara ifred. Det var alltid någon som skulle lägga sig i och ha åsikter utan att man frågade. Det gjorde att jag blev förvirrad kring mig själv, berättar Vanessa. Men efter operationen börjar Vanessa fundera över varför hon kände att hon var tvungen att operera sig. Om jag hade levt i en värld där det inte funnits transfobi, så hade jag inte gjort en könskorrigering. Att transpersoner hatar sitt kön är resultatet av vår omvärld, säger hon.

Fernanda om att förlora sitt barn  

En morgon får Fernandas 15-månader gamla dotter Zelda hög feber och blir okontaktbar. Hon börjar få svåra kramper och de åker med ambulans till sjukhuset. Vi blev sittande i väntrummet jättelänge. De sa att det nog bara var feberkramper eller magsjuka, men det kändes så konstigt. Vi fick ju ingen kontakt med henne, säger Fernanda. Dagen efter upptäcks att Zelda har fått några konstiga prickar på kroppen, och plötsligt går allt väldigt fort. Familjen körs till ett annat sjukhus och där får de veta att Zelda har hjärnhinneinflammation. Läkarna kallade in oss på ett möte. Dom berättade att Zelda inte hade nån hjärnaktivitet längre. Hon hade blivit uppäten av bakterien.

Gustafs ansikte frättes bort i en arbetsplatsolycka  

Gustaf ska hjälpa till att rengöra en kalkugn när olyckan händer. Det blir en extrem rökutveckling, vattenånga och kalk sprider sig i hela lokalen och det är otroligt varmt, 200-300 grader. Det blev ett jävla larm och det blåste ut kalk och ånga som fyllde hela rummet. Jag har fått se bilder från efteråt och det är ju en decimeter kalkdamm på allt, berättar Gustaf. Alla kollegorna flyr ut från lokalen. Men Gustaf lyckas inte hitta ut, hela rummet är vitt av kalk. Och värmen får hans hud att koka, det tränger till och med igenom tyget på hans kläder. Han är övertygad om att livet är över när han svimmar. När jag låg där på golvet, då var jag väl rätt säker på att jag skulle dö. Jag trodde inte att jag skulle vakna igen, säger Gustaf.

Emilie om att leva med kroniska smärtor  

Emilie hinner bara ha mens en gång innan hon får sin första cysta. Hon har svåra smärtor tre av fyra veckor i månaden, gråter och kräks för att det gör så ont. Hon missar det mesta av skolan och kan inte längre leva som hennes kompisar gör, hon är mest sängliggande. Men allt hon får höra är att "det ju gör ont att vara kvinna" och att mens gör ont. Man fick inte ifrågasätta det, kändes det som. Men ingen annan jag kände hade ju så här ont, säger Emilie. Hon opereras och får till slut veta att hon har endometrios, en kronisk sjukdom som kommer att ge henne smärtor resten av hennes liv. Till slut har hon så ont att hon vill att läkarna ska operera bort hennes livmoder helt. Det känns som att någon mosar livmodern som om det vore en tomat mellan händerna. Det är så kramperna känns, som om någon bara trycker. I ryggen känns det som om någon tar två rostiga motorsågar och bara kör upp och ner, upp och ner, berättar hon.

Alexandra om livet med social fobi  

Till slut utvecklar hon social fobi. Hon vill inte känna att folk tittar på henne, som när hon får en fråga på lektionerna i skolan. Och hon klarar inte längre av att vara i begränsade utrymmen tillsammans med andra människor. Mataffärer och bussar blir otroligt jobbiga situationer för henne och gör att hon får starka panikångestattacker. Jag skulle åka två hållplatser till, men jag klarade inte av de längre. Jag hade sån panik. Jag kunde inte hålla det inne längre. Jag rusar ut ur bussen, börjar hyperventilera och gråta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag önskar jag försvann, och tankarna snurrar som i en tornado, berättar Alexandra. Efter det här klarar hon inte längre av att gå till skolan, utan hoppar av gymnasiet. Jag tyckte det var obehagligt att vara i skolan, och inte minst att åka till skolan. Och så gick det ju så himla dåligt ändå, det kändes värdelöst. Men hon lyckas jobba mot känslorna och får hjälp att hantera fobin. Hör hennes historia i Pira & Bråding i P3 2/4.

Daniel om hur hela hans liv rasade när han fick veta att han har MS  

Daniel växer upp som den typiska sportkillen, friidrotten är hans liv och träningsläger och tävlingar avlöser varandra. Men när han 19 år gammal och kommer hem från ett läger så kollapsar han i hemmet. Något som visar sig vara starten på en rad konstiga symptom. Och när han är 22 år så får han slutligen det där beskedet som han fruktar som mest. - Jag minns att jag sitter på fotändan av sjukhussängen och ett helt gäng läkare kommer in i det lilla rummet. Redan då förstår jag att det är allvarligt. De tittar på mig och säger att de hittat orsaken till mina besvär. Att jag har MS. Daniel tappar allt och hela hans värld rasar. Allt runt omkring honom faller samman och han känner att han inte längre orkar leva. -Jag satt på tågstationen i Sundsvall och lät tågen åka förbi. Sedan tänkte jag, nästa tåg är mitt. Jag såg inte länge någon anledning till att leva. Daniel väljer dock att leva, men det är starten på en lång resa av förnekelse. Han bär på sin hemlighet om sjukdom i stort sett ensam i 8 år. Tills en dag då han inser att han inte är rädd längre.

Sannas skönhetsoperation förstörde hennes ansikte  

I skolan mobbas hon för sitt utseende och hon drömmer om att få känna sig fin. Och under en resa till Mellanöstern gör hon ett skönhetsingrepp som ska bli starten på ett rent helvete.   Jag har alltid velat göra läpparna, och jag frågade läkaren vad mer han tyckte att jag skulle göra. Han tyckte kindbenen så jag sa ja, bara sådär utan att tänka efter. Han sprutade in ett medel, det kostade typ 200 kronor. Sanna kände sig fin, och folk i hennes närhet gav henne komplimanger över hur snygg hon var. Först var jag jättenöjd och mådde bra. Allt kändes toppen, och jag hade för första gången självförtroende. Men efter några år började det svullna, jag såg helt missbildad ut. Fick höra dagligen folk som viskade bakom min rygg kolla på henne, kolla hur hon ser ut. Det var bara elakt, och det tog jättehårt, säger Sanna. Medlet i Sannas kinder började flytta på sig, huden blev gropig och hon åkte in och ut från sjukhuset för alla allergiska reaktioner som hon fick. På ena kinden började en stor böld växa sig större och större. Hon vill ta ut medlet som håller på att förstöra hennes ansikte, men sjukhuset säger nej. Allt jag ville var att få hjälp att återställa mitt ansikte till hur det var innan. Det var det enda jag ville. Men på sjukhuset sa de bara att jag fick skylla mig själv eftersom jag själv valt att spruta in det här i ansiktet, säger Sanna.

Zaccarias tränade för att bli bäst– plötsligt gick kroppen sönder och han kunde inte gå  

Han börjar med gymnastik, men skadorna är många och han lär sig snabbt att han ska bita ihop genom smärtan annars tvingar tränarna och hans mamma honom att vila. Han vill inte vila, han vill bli bäst. Efter gymnastiken går han över till tennis, och han tränar 20 timmar i veckan. Kan han inte sova går han upp och gör armhävningar. Hela hans liv kretsar kring träningen. Jag gick till träningarna som uppvärmning, och efteråt sprang jag sex kilometer hem. Sen duschade jag, åt mat och gick till gymmet och var där i 2-3 timmar. Det är mycket, men det var kul. Så länge jag vann var det kul, säger Zaccarias. Men en dag är något i kroppen fel. Han faller ihop på tennisplanen och kan inte längre röra sig. Jag var med i en tennisturnering och skulle slå en backhand. Plötsligt föll jag bara ihop, benen slutade fungera. Det gjorde fruktansvärt ont, som att någon stod och slog mig på benen. Jag skrek och det var som om benen var förlamade. Det är en av de värsta stunderna i mitt liv, berättar han.

Carolina om hur hennes pappa insjuknar och dör av Alzheimer  

Carolinas pappa är hennes allra bästa vän under hela hennes uppväxt. De gör allt tillsammans. Varje lördag åker de på en utflykt ihop och på vardagarna hänger hon med honom i garaget. Han är hennes största idol. - Han var en sådan där person som definierar det norrländska lugnet. Han gjorde allt för familjen och fanns alltid där och hjälpte alla som behövde. Han körde alltid mig till skolan, trots att vi bodde 100 meter ifrån, allt för att få spendera extra tid med mig. Men när Carolina är 14 år gammal så börjar hennes pappa plötsligt att förändras. Han blir arg för småsaker, glömmer bort vad han ska göra och blir mer och mer personlighetsförändrad. Det är som att han inte är hennes pappa längre. - Ett minne jag minns tydligt är precis i början, en kväll när jag stod och fixade kvällsfika. Något som vi alltid gjorde i familjen varje kväll jag, mamma och pappa. Jag bredde kvällsmackor och kokade te och pappa kom in i köket och blev jättearg. Han skällde på mig. Jag som aldrig sett honom arg blev både rädd och förvånad. Mamma tittade lika snopet på mig och gick efter honom för att kolla läget. Då visade det sig att han blivit arg för att han trodde att vi glömt honom då vi inte bjudit in honom till fikat. Allt eskalerar snabbt. Och efter veckor av tester på sjukhuset så står det till slut klart att han trots sin unga ålder, drabbats av kraftig Alzheimer och frontallobsdemens. Och hela Carolinas värld kastas omkull.

Alejandro om skotten som dödade hans lillebror och satte honom själv i rullstol  

Alejandro växer upp i en förort till Stockholm. Familjen har stark sammanhållning och syskonen umgås mycket och nära trots att det skiljer några år mellan dom. Men när Alejandro går i högstadiet blir det lite stökigt kring honom, han tjafsar med folk och hamnar i bråk på stan. Hans mamma skickar honom till Thailand för att han ska få hålla på med thaiboxning och växa upp lite. Och när han kommer hem har han blivit klokare och har drömmar om att starta ett eget gym. En dag i januari går han och hans 15-åriga lillebror ut på gatan för att röka en cigarett. Plötsligt dyker en maskerad person med pistol upp, och det är så overkligt att bröderna först inte förstår vad som händer. - Jag ser Robin stå mellan mig och personen med pistol, med händerna ut på sidorna. Just när skottet kommer vänder sig Robin om med ett smile och säger något, sen fick han skottet i huvudet och föll. När han föll kändes det som att hela marken vibrerade, berättar Alejandro. Alejandro flyr därifrån samtidigt som han undrar hur det gick för hans bror. Skytten hinner ifatt honom och skjuter honom med fyra skott. Ett av dom träffar ryggraden, och det gör Alejandro förlamad från nacken och ner. Han vaknar på sjukhuset en månad senare och får veta att han kanske aldrig kommer kunna gå igen. Och att hans bror är död.

Gustaf om datorspelandet som tog över hela hans liv  

Redan som liten hamnar Gustaf i situationer som får honom att vilja fly från sina känslor. I skolan blir han mobbad och familjen flyttar flera gånger. Och varje gång Gustaf börjar bo in sig på ett ställe och fått nya vänner, bryts det upp av ytterligare en ny flytt. För att slippa ifrån sina inre känslor så hittar Gustaf en tillflykt i dataspelens värld. Det är framför datorn han kan stänga av alla sina tankar och känslor helt. - När jag var 15 år och träffade min flickvän så var jag så rädd att förlora henne. Så varje gång hon sa att hon älskade mig så blev det för jobbigt och jag började spela ännu mer. När Gustaf är 19 år gammal är hans liv totalt inrutat efter spelandet. Han lever på skräpmat och 10-12 energidrycker om dagen, han går upp extremt mycket i vikt och han slutar nästan sova helt. - Jag slutade att borsta tänderna och klä på mig, för det tog för mycket tid från spelandet. Allt som störde mitt spelande eliminerades från mitt liv. Jag struntade i skolan och slutade att träffa kompisar. Samtidigt mådde jag sämre och sämre inombords. Men istället lade jag upp ett schema så att jag kunde spela ännu mer. Allt för att fly ifrån vad jag egentligen kände. Gustafs spelande når en dag sin kulmen när hans familj ställer ett ultimatum till honom; datorn eller de!

Sara om att känna sig annorlunda och inte passa in  

Redan som barn känner sig Sara annorlunda, att hon inte riktigt är som sina jämnåriga kompisar. I skolan bli hon mobbad samtidigt så kämpar hon med ett Duktiga flickan-komplex för att hålla fasaden uppe för familjen. Allt håller i några år, men när hon går i högstadiet så kraschar hon totalt. Sara orkar inte längre hålla uppe fasaden och vara den där duktiga flickan. Hon klarar inte av att hantera känslan av utanförskap. Och en dag när hon är 13 år så tar det bara stopp och hon sjukskrivs för depression.- Jag hade försökt säga att något var fel, försökt söka hjälp, men det kändes som att ingen tog mig på allvar. Så länge jag var duktig i skolan och hade bra betyg så trodde alla att allt var bra. Och på BUP så sa dem bara att tjejer i den här åldern brukar må så här. Så även där fick jag ingen hjälp.Sara isolerar sig totalt, hon slutar att gå till skolan och låser istället in sig hemma. Ingenting är roligt längre och hon känner starkt att hon inte längre vill leva och hon börjar få självmordstankar. Hennes kontrollförlust över situationen gör att hon även utvecklar anorexi. Och i allt det här så börjar Sara själv även misstänka att hon har Aspergers syndrom. Något som snart visar sig vara rätt och som blir starten på en känsla av hopp. Nu hade hon plötsligt fått en förklarig till varför hon alltid känt sig som en utomjording.

Emma om kollapsen efter att hennes lillasyster mördats  

Emma växer upp med sin lillasyster Emme som är hennes bästa vän och själsfrände. För varje år som går kommer de allt närmare varandra. De kan sitta i timmar och prata och de två stöttar varandra i allt. Emma som är 8 år äldre känner en stor beskyddarinstinkt gentemot sin syster och har lovat sig själv att alltid finnas där för henne.Men i mars 2015, när lillasyster Emme är 18 år och tillsammans med sin pojkvän ska möta upp några barndomskompisar, så skjuts hon, hennes pojkvän och en gemensam vän kallblodigt ihjäl, helt utan anledning eller motiv.- Jag jobbade natt den natten. Jag hade försökt få tag på Emme eftersom vi skulle planera hennes 19-årsdag, men jag fick inget svar. På morgonen ser jag att en artikel spridas på Facebook där det står att det skett ett mord i Uddevalla. Och bilen som syntes på bilden var min lillasysters pojkväns bil. Och jag kände direkt att något var fel.Efter bara någon timme kör ett gäng civilpoliser upp på Emmas uppfart och hela hennes värld rasar.- Benen bara vek sig. Jag kunde inte kontrollera min kropp eller mina känslor. Jag bara skrek. Och polisen fick bära in mig i min lägenhet.Emma vägrar ta in vad som har hänt. Hon kastar sig in i heltidsjobb, separerar från sin pojkvän, styr upp sin systers begravning och stänger av sina känslor helt. Hon slutar nästan sova och lever mer eller mindre som en robot. Men ett år senare, i samband med att hon planerar en minnesstund för sin döda syster så säger kroppen stopp och Emma kollapsar. Hon inser att hon nu måste börja bearbeta sorgen efter sin syster på riktigt.

Emma om kollapsen efter att hennes lillasyster mördats  

Emmas bästa vän i livet är hennes lillasyster Emme, de två är mer som själsfränder än syskon. Men 2015 så skjuts Emme kallblodigt till döds, helt utan motiv och Emmas hela tillvaro raseras totalt. Emma växer upp med sin lillasyster Emme som är hennes bästa vän och själsfrände. För varje år som går kommer de allt närmare varandra. De kan sitta i timmar och prata och de två stöttar varandra i allt. Emma som är 8 år äldre känner en stor beskyddarinstinkt gentemot sin syster och har lovat sig själv att alltid finnas där för henne.Men i mars 2015, när lillasyster Emme är 18 år och tillsammans med sin pojkvän ska möta upp några barndomskompisar, så skjuts hon, hennes pojkvän och en gemensam vän kallblodigt ihjäl, helt utan anledning eller motiv.- Jag jobbade natt den natten. Jag hade försökt få tag på Emme eftersom vi skulle planera hennes 19-årsdag, men jag fick inget svar. På morgonen ser jag att en artikel spridas på Facebook där det står att det skett ett mord i Uddevalla. Och bilen som syntes på bilden var min lillasysters pojkväns bil. Och jag kände direkt att något var fel.Efter bara någon timme kör ett gäng civilpoliser upp på Emmas uppfart och hela hennes värld rasar.- Benen bara vek sig. Jag kunde inte kontrollera min kropp eller mina känslor. Jag bara skrek. Och polisen fick bära in mig i min lägenhet.Emma vägrar ta in vad som har hänt. Hon kastar sig in i heltidsjobb, separerar från sin pojkvän, styr upp sin systers begravning och stänger av sina känslor helt. Hon slutar nästan sova och lever mer eller mindre som en robot. Men ett år senare, i samband med att hon planerar en minnesstund för sin döda syster så säger kroppen stopp och Emma kollapsar. Hon inser att hon nu måste börja bearbeta sorgen efter sin syster på riktigt.

0:00/0:00
Video player is in betaClose