Psyket

Psyket

Sweden

Alla människor mår olika bra eller dåligt psykiskt i olika perioder i livet. I Psyket får du följa med Emmy Rasper i mötet med kända personer som berättar om hur dom mår, och har mått, på insidan. Ansvarig utgivare: Hanna Toll

Episodes

Arvida Byström: Det har hållit på så jävla länge  

Sedan tonåren har Arvida Byström varit deprimerad och haft problem med social fobi och trötthet. Först nu har hon har tagit tag i sitt psyke och sökt hjälp.

Psyket 0

UnderbaraClara: Är jag en psykiskt störd människa?  

Utmattning och depression har varit en del av Clara Lidströms liv. Nu äter hon antidepressiv medicin, och försöker kombinera viljan att ständigt utmana sig själv med vila och återhämtning.

Psyket 0

Extrapodd: Vad blir bättre för att vi pratar om psykisk ohälsa?  

Artisten Maja Gödicke och konstnären Ossian Melin berättar om sina egna psyken, hur de pratar om psykisk ohälsa och om det ens hjälper att vara öppen med hur man mår. Programledare Emmy Rasper.

Psyket 0

Mapei: Jag har hamnat i djupa depressioner och varken kunnat gråta eller prata  

Internationell framgång och skivsläpp har varvats med depressioner och svackor. Artisten Mapeis liv är fullt av kontraster. –  Jag är ofta på moln för att jag är en positiv person, men när jag mår dåligt känner jag mig ett med asfalten. Då känner jag mig som en tant på 90 år, säger Jacqueline Mapei Cummings i Psyket. Det har funnits perioder då hon har känt att hon inte velat leva längre. – Ja, såna stunder har kommit. Det är på grund av den livsstilen jag har. Ibland ger man energi till flera tusen och sen kommer man hem och käkar en morot och är helt nollställd. Som 10-åring kom Mapei till Sverige från USA och flytten innebar en stor förändring. – Jag förstod inte något på lektionerna, och det rubbade mig. Jag kom efter och gav upp när jag var liten. Jag var utanför, såg inte ut som de andra. Kände mig ensam och anpassningsbar. Jag ville bara vara ett normalt barn som smälte in. Där lärde jag mig att överleva socialt.Mapei är 33 år och bor i Stockholm, just nu är hon aktuell med pjäsen Råttkungen, där hon debuterar både som skådespelare och manusförfattare.

Psyket 0

Frans ”Tramsfrans” Strandberg: Jag är helt övertygad om att jag kommer bli blind eller få cancer  

Frans Strandberg bloggar om kändisar och deras privatliv. Sitt eget privatliv håller han för sig själv. Men i Psyket pratar han om sin oro, hypokondri och KBT-övningarna som har hjälpt honom. – Jag är verkligen en mardrömspatient. Ibland kan jag vara övertygad om att jag har rätt, och att de som pluggat medicin i tio år har fel. Om de säger att det bara är en vagel, kan du släppa det då? – Ja, tills jag hittar något nytt att oroa mig för. I Psyket berättar Frans Strandberg om en övning som har hjälpt honom att må bättre. Övningen kallas "orostunder" och då avsätter han 20 minuter och tillåter sig själv att oroa sig och må dåligt. Sen är det lite lättare att släppa oron. Varför tror du att du oroar dig så mycket? – Jag vill försäkra mig om att jag gjort allt för att inte misslyckas. Frans Strandberg är 23 år, bor i Stockholm och bloggar för Aftonbladet under namnet Tramsfrans.

Psyket 0

Psyket frågar: Vad kan man få hjälp med i terapi?  

Flera av gästerna i Psyket har gått i terapi. Men vad är det som blir bättre för att man pratar om sina problem? Emmy Rasper frågar och psykologen Erica Johansson svarar. Kalle Zackari Wahlström, Flora Wiström, Jonatan Unge och Pannie Kianzad är några av Psykets alla gäster som har träffat en psykolog eller annan terapeut, och i podden berättat om sina olika upplevelser av det. Men hur fungerar det egentligen när man går i terapi och vad kan man få hjälp med? Det tar Psyket reda på. Inför den här avsnittet frågade vi några av våra lyssnare hur det var att gå i terapi, och vi fick höra många spännande berättelser. Se ett urval här! I Psyket frågar träffar Emmy Rasper personer som jobbar professionellt med psykisk ohälsa och tar reda på mer om vad man kan göra för att må bättre.

Psyket 0

Brwa Nouri: Jag är tacksam för att jag inte dog  

Han fick sparken från AIK på grund av sitt drogmissbruk. Idag är Brwa Nouri tillbaka som lagkapten för det allsvenska laget Östersund. Att bli nykter beskriver han som en livslång process. Som 17-åring tyckte Brwa Nouri att livet var toppen. Men under samma tid började han med droger. Han fastnade i ett missbruk som pågick i över sju år.– Drogerna var min identitet, säger han. Brwa fick hjälp av en psykolog som fick honom att förstå mer om sig själv och varför just han fastnat i ett missbruk. I mötet med psykologen märkte Brwa också att det inte var någon idé att fortsätta ljuga.– Jag försökte vara manipulativ, men jag kunde inte knäcka honom och det var helt underbart. I dag lär han sig att hantera motgångar i livet utan att fly och försöker att inte definiera sig själv utifrån prestationer.   Idag är Brwa Nouri 30 år och lagkapten för Östersund FK.

Psyket 0

Daniel Paris: Innerst inne är jag är nog ganska ensam  

Offentligt är Daniel Paris en glad och rolig personlighet. Privat har han svårt att lita på andra människor och är inte den som tar plats i sociala sammanhang. – Jag vill att folk ska skratta och le när de ser mig i offentliga sammanhang. Men man ser inte hela bilden av mig i media. Verkligen inte. Det är en skruvad bild, säger Daniel Paris i Psyket. Sen tonåren har han haft svårt att lita på andra människor och har flera gånger känt att vänner svikit honom. – Ibland känns det som att folk vill bli kompis med mig av fel anledning. Samtidigt är Daniel den som många kommer till när de mår dåligt. Han är utbildad socionom och en högskänslig person. – Jag kan sitta i timmar och traggla med andras problem. Men jag är en hsp-person så jag känner allt starkt och har svårt att skaka av mig saker. Jag kan inte stänga av min hjärna. Daniel Paris är 28 år, bloggare, bor i Stockholm och jobbar som programledare för Vakna med NRJ.

Psyket 0

Maxida Märak: Inget ändras för att du fortsätter grina  

Det är lika bra att du lär dig att klara dig själv. Den insikten fick artisten och producenten Maxida Märak när hon var 14 år. Idag är hon en person som inte söker stöd hos andra när hon mår dåligt. Hon har varit med om flera jobbiga händelser i livet. Den första inträffade när Maxida Märak var 14 år gammal, men i Psyket pratar hon också om det som hänt nyligen. – Jag var med om en tuff grej innan jul som knäckte mig totalt. Känslan då var att jag inte ville leva mer. Dagen efter gick jag upp ur sängen och sa till mig själv att "Nu vänder du det här!"  Maxida kallar sig för en ”social ensamvarg”. Samtidigt tycker hon det är viktigt att prata om psykisk ohälsa och hon är inte rädd för att dela med sig om att hon mår dåligt till människor i sin närhet även om hon inte vill att de ska hjälpa henne. Hon berättar också om sitt kontrollbehov, som hon menar är både positivt och negativt.–  Jag har vissa grejer som jag ser till att göra dagligen för att inte hamna i en svacka. En av grejerna som är viktiga för att Maxida ska må bra psykiskt är träning.– Får jag träna klarar jag vad som helst. Om jag inte får träna så märker jag en extrem skillnad, blir ledsen och tar in saker på ett annat sätt.

Psyket 0

MMA-fightern Pannie Kianzad om kroppsfixering, ätstörningar och självdestruktivitet  

Pannie Kianzad är 25 år tävlar i MMA. För ett år sedan var hon deprimerad, hade problem med ekonomin och tänkte på självmord. Idag mår hon bättre och i Psyket berättar hon om vägen tillbaka. Samtidigt som Pannie var deprimerad hade hon nyligen förlorat en viktig match. – Jag hade planerat att bli världsbäst och så hade jag fuckat upp allt. Jag skämdes jättemycket för att jag inte uppfyllde idealbilden av hur en fighter ska se ut. Hon har tränat hårt sen tonåren och blev tidigt medveten om vilka kroppsideal som finns. – Redan då kände jag att jag kanske borde gå ner i vikt. Idag mår Pannie bättre och i Psyket berättar om hur hon kommit ur depressionen, fått ordning på sin ekonomi och nu lever ett mindre självdestruktivt liv.

Psyket 0

Jonatan Unge: Istället för att äcklas av mig själv har jag bett om hjälp  

Att betala räkningar, komma ihåg möten och städa kan vara omöjligt för Jonatan Unge. I Psyket berättar han om ADHD-diagnosen, perioder av kaos och om att skämta om delarna av sig själv som han hatar. – Många av min problem gör att folk blir arga, för egentligen är ju lösningen att ta sig i kragen och skärpa sig, säger Jonatan Unge i Psyket. Att få en ADHD-diagnos har gjort att han ibland kan ha större förståelse för sitt eget beteende. – Det kanske inte är så att jag i mitt esse är en värdelös människa. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att jag bara har hittat en ursäkt. Jag föredrar den Jonatan som är uppstyrd, den andra Jonatan hatar jag ju. Jonatan Unge är komiker och bor i Malmö. Han hörs i poddar som Della Sport, Spela Spel och Lilla Drevet. I vår är han även aktuell med ståuppshowen Semst.

Psyket 0

Flora Wiström: Jag är ingen docka som folk kan plocka fram när det passar dem  

Bloggaren och författaren Flora Wiström får ångest av att inte räcka till för de i sin närhet. I Psyket pratar hon om viljan att vara omtyckt av alla och hur terapin har hjälpt henne att må bättre. – Jag vill bara vara bäst på allt. Jag vill vara den bästa flickvännen, bästa systern och samtidigt producera bra material. Och när det inte går och det blir för mycket, då får jag jättemycket ångest, säger Flora Wiström i Psyket. Flora Wiström är 22 år, bor i Stockholm, hennes debutroman Stanna kom ut förra året och här kan du läsa hennes blogg.

Psyket 0

Äntligen!  

Det blir en tredje säsong av Psyket! Har du förslag på gäster eller ämnen - mejla psyket@sverigesradio.se

Psyket 0

MultiTrack -> Namnlös SR P3 2016-10-18 1500  

Christopher Martland, Johan Gunterberg från "Det Vet Du" gästar. Vi pratar om drag i Sverige med Christer Lindarw - och hans biografi "This is my life". Vi tar också reda på om revisorer är crazy.

Psyket 0

Gustav Broström: Den som säger att "tiden läker alla sår" ljuger  

För två år sedan tog Gustav Broströms mamma livet av sig. I Psyket berättar han om sorg, ilska, apati och förnekelse. Men även om hur människors rädsla att prata om självmord och suicid påverkar. – Vad ska man göra med sin döda mammas sms?Gustav Broström ställer frågan när vi pratar om hur det är att var anhörig till någon som har tagit sitt liv. Jag har inget svar. För 14 år sedan tog min före detta pojkvän livet av sig. I det här avsnittet av Psyket pratar Gustav och jag om hur man gör för att leva kvar och om sorg som uppträder i olika faser genom livet och ibland bara under en dag.– Ena timmen är det en bottenlös fysisk sorg så att man knappt kan stå, andra timmen ilska och en känsla av att "hur fan kan hon göra så här?" och tredje timmen ren apati och oförstående, säger Gustav.Gustav Broström är bloggare, kreatör och journalist, och 25 år gammal och bor i Stockholm. Du kan läsa hans blogg här. Behöver du som lyssnar prata med någon om självmordstankar - läs mer här.

Psyket 0

Psyket, Ångestpodden och Psykiatrikerna - pratar om psykisk ohälsa på Bokmässan i Göteborg  

Varför gör vi poddar om psykisk ohälsa? Varför är det viktigt att prata om psyket? Krävs något mer än att prata om psykisk ohälsa för att människor ska må bättre? Tre poddar som alla tar upp ämnet psykisk ohälsa på olika sätt samtalar om att prata om psykisk ohälsa.Medverkande: Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg från Ångestpodden, Anders Hansen från podden Psykiatrikerna och Emmy Rasper från podden Psyket.

Psyket 0

Carl Déman: Jag kommer ha problem med spel i resten av mitt liv  

Imitationer av Johan Falk har gjort Carl Déman till en internetkändis med hundratusentals fans. I Psyket berättar han om spelberoendet, om att ljuga för sin familj och hur han nu helt sluta spela. Carl Déman har spelat sen han var 17 år, då med falskleg framför Jack vegas-maskiner. Idag är han snart 24 år och för två månader sedan slutade han att spela. – Precis innan jag slutade var det kaos. Det enda jag kunde tänka på var: Hur ska jag lösa det här? Man jagar sina förluster, och jag tog värre och värre beslut i spelandet, som fick mig att må sämre och sämre.Carl beskriver spelberoendet som att gå in i en egen bubbla, där allt annat i livet prioriteras bort. – När jag var inne i spelandet tänkte jag ju inte på att jag gjorde min familj och flickvän ledsna, jag tänkte bara på spelandet.Det är inte första gången Carl har försökt sluta spela, men den här gången känns det annorlunda. Nu har han fått nog och den här gången har han berättat om sitt spelande för sina närstående, något som inte var lätt.– Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag grät, slutade gråta, slog på saker, hade panik och svettades. Det kändes som att det sista jag kunde göra var att berätta. Men sen kände jag: Fan, jag orkar inte mer nu, jag berättar.Carl ringde sin mamma och flickvän och senare sin pappa. Han berättade allt och sen dess har han inte spelat. Idag går han till en stödförening och låter familjen ha insyn i ekonomin. Nu handlar det om att bygga upp förtroende igen.– Jag har ju ljugit hela tiden, jag har sagt att det har varit bra när det inte har varit det. De kommer kanske aldrig kunna lita till 100-procent på att jag aldrig ska spela mer. Det är bara jag som kan bevisa det och det har jag bestämt mig för nu. Vill du veta mer om spelberoende kan du läsa mer här. Behöver du prata med nån kan du kontakta Stödlinjen.Och vill du veta mer om stödföreningar kan du läsa mer på Spelberoendes riksförbund.

Psyket 0

Michaela Forni: Jag har slutat försöka fly från mina jobbiga känslor  

Alkohol, cigg och shopping, så försökte hon dämpa ångesten förr. Idag har Michaela Forni hittat en inre trygghet. Hon berättar även om jakten på perfektion och hur den fick henne att bli utbränd. En bra psykolog, att yoga och att blogga om sina känslor är tre faktorer som har förändrat mycket i Michaela Fornis liv. För några år sedan visste hon inte hur hon skulle hantera sin ångest. – Så fort jag mådde lite dåligt försökte jag dämpa den känslan med till exempel spontanfyllor, kedjeröka och shoppa skor. Klassiskt för nån som har kollat för mycket på Sex and the City.Men för några år sedan kom hon till en punkt i livet när hon kände att hennes sätt att hantera ångest inte längre fungerade.– Jag hade haft en ordentlig snedfylla, skrikit på min partner och vaknade upp dagen efter och kände att det inte fungerade längre. Det hade jag kanske vetat om ett tag, fast det är lätt att förlåta sig själv. Men jag kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att bryta mitt beteende.Jakten på perfektionFör ett år sedan sa Michaela upp sig från jobbet som vice vd på ett mediebolag. En begynnande utmattningsdepression hade gjort att hon inte längre kände att det var kul och värt att klättra på karriärstegen inom företaget. – Jag blev trött, punkt. Det är egentligen den enda definitionen jag kan ge angående vad som hände. Men det handlade om att jag hade slutat lyssna på min egen kropp. Hon berättar att hon bara tänkte bara på vad som var viktigt utåt sett, vad som såg bra ut och inte vad hon själv mådde bra av.– Idag försöker jag att bara prestera det jag vill prestera för min egen skull och inte vad jag tror förväntas av mig. Det är lättare sagt än gjort, men jag försöker.Jag kände mig så oglammig när jag träffade Michaela, hade rufsigt hår och var glansig i ansiktet. Det var intressant att prata med henne om perfektion. Vi har olika sätt att hantera kraven på perfektion, eller kanske helt enkelt olika måttstockar. Och det där handlar om att jämför sig med andra eller snarare att inte jämför sig. Det pratar vi också om i podden och där har vi nog ungefär samma inställning, att det inte leder till något bra att jämför sig med andra. Hur klyschigt den än kan låta är ju det viktigaste att må bra för sin egen skull, sätta sina egna mål och göra det som är viktigt för en själv. - Emmy Rasper

Psyket 0

Beatrice Eli: Jag kommer lacka om jag får en adhd-diagnos  

Ett skivsläpp och en adhd-utredning - så ser Beatrice Elis höst antagligen ut. I Psyket berättar hon om det men även om tvångstankar, att vara högkänslig och hur pengar påverkar hennes psyke. Debutalbumet Die another day släpptes 2014 och nu sitter Beatrice Eli hemma och arbetar med uppföljaren, vilket tar upp det mesta av hennes tid. Att fokusera på en sak i taget är ett medvetet val. – Just nu mår jag bättre än vad jag brukar göra och det beror på att jag har ett mål, att göra klart min skiva. Skulle jag inte ha det vet jag inte hur jag hade mått psykiskt.Hon är 29 år och står i kö för att få göra en adhd-utredning. – Jag har känt sen jag var liten att jag är dålig för att jag inte klarar av saker. Att jag till exempel inte kan slutföra saker och inte har någon impulskontroll, säger Beatrice Eli.Hon tror att en diagnos skulle kunna förklara varför vissa saker känns svåra. – Det är fortfarande mitt ansvar men det blir antagligen lättare att få saker gjorda om jag känner till vad mina svårigheter beror på. Att det är adhd, inte att jag skulle vara lat. Men just nu känner hon sig mest arg på att hon inte har fått hjälp tidigare. – Alla år i skolan, mina föräldrar, psykologer, varför har ingen sett något? Jag är snart 30 år och hade behövt få mer hjälp än jag har fått, därför kommer jag bli jävligt sur om jag får en diagnos, säger Beatrice EliVi satt i Beatrices soffa och pratade, längre än jag brukar prata med mina gäster, det fanns så mycket att berätta. Det jag tog med mig från intervjun var känslan av att Beatrice, trots att hon inte alltid mår så bra, tar steg för att må bättre och klara av sin vardag. Att hon ber om hjälp men också tar tag i saker. Och att förändring ofta handlar om det där som kan kännas som petitesser, som att ha en mapp där man lägger sina räkningar, och att ändå öppna den där mappen en gång i månaden. Små steg som visar att det går att förändra och göra saker så att livet känns lite lättare. - Emmy Rasper

Psyket 0

Robin "Mos" Andersson: Jag låtsas att jag mår bra när jag innerst inne mår skit  

Livet har blivit bättre sedan vinsten i Paradise Hotel. Men rädslan att försvinna ur mediebruset har gjort att magsåret han fick i samband med mammans död har kommit tillbaka. – Folk tror att det är glamoröst att ha den här hypen jag har. Jag uppskattar det, men det kan bli stressigt. Det är en värld där man måste synas och höras annars kanske din chans är över. Att flytta till Stockholm och satsa på karriären där är inte aktuellt för Robin i nuläget.– Jag vill ha min trygghet här med mina vänner, nära och kära. Speciellt med tanke på det som hände med morsan. Strax innan Paradise Hotel drog igång dog Robins mamma, och sorgen finns fortfarande kvar.– Jag ville nästan försvinna. Det var såpass tungt. Mamma var den som betydde mest för mig. Jag kände att jag var älskad på ett väldigt starkt sätt. Det är något stort som fattas i mitt liv.I gymnasiet träffade Robin en psykolog. Det var mamma som sa att han borde gå dit. – Jag var beroende av att ha en ny tjej hela tiden. Jag var beroende av sex och den kicken. Det var mina vänner och mamma som sa "Vad håller du på med?". Så jag gick hos psykolog och det gjorde att jag förändrades. Nu har jag mognat och det vill jag göra. Det är dags att ta tag i livet.Det var intressant att prata med Robin om att han inte vill sprida negativ energi genom att berätta om att han mår kass. Jag har varit sån men har tvingat mig själv att förändras för att jag tror att det är lättare att må bättre om man delar med sig. Det finns olika sätt att hantera livet på. Men det är viktigt att veta att man inte är ensam om att ibland må dåligt. Och att det går att må bättre. - Emmy Rasper

Psyket 0

0:00/0:00
Video player is in betaClose