Stil

Stil

Sweden

Gräver djupt i det ytliga. Ansvarig utgivare: Nina Glans

Episodes

Edward Hopper – den urbana ensamhetens stilbildare  

Edward Hoppers målning Nighthawks från 1942 skulle kunna liknas vid Mona Lisa, så till vida att den är vida känd och spridd och använd och inte minst parodierad, världen över. Nighthawks, det är tavlan där man genom en stor fönsterruta ser två män i kostym och hatt, och en kvinna i röd klänning, sitta vid bardisken på en nattöppen och skarpt upplyst amerikansk diner. En man i vit uniform och mössa, grejar med något man inte ser, bakom disken. Den ödsliga känsla som vilar över bilden det är natt, det är tomt på gatan utanför och ingen av personerna på tavlan talar med varandra har lett till att den tolkats som ett förkroppsligande av den ensamhet som man kan uppleva i en modern storstad, en urban alienation. Trots eller tack vare att många av Edward Hoppers målningar föreställer alldeles vanliga platser en diner, en bensinstation, ett kontorsrum, ett sovrum eller bara en husfasad så lyckas han ladda dem med något mystiskt och inte sällan en lite lätt hotfull stämning som får tankarna att virvla runt vad har hänt? Och vad kommer att hända? Många konstnärer har förstås påverkat många kreatörer i andra genrer under årens lopp, men frågan är om inte Edward Hopper tar något slags pris ifråga om den vida spridning hans verk har fått, på olika sätt. Man brukar till och med tala om att saker och ting kan var hopper-esqua, det vill säga att det inte råder någon tvekan om varifrån man hämtat inspiration. I veckans program träffar vi filmregissören Roy Andersson som länge låtit sig inspireras av Edwards Hoppers stämningar. Vi pratar också med den brittiska författaren och kritikern Olivia Laing, aktuell med boken Den ensamma staden om konst, ensamhet och överlevnad som handlar om när författaren drabbades av en förtärande ensamhet i New York efter att ett förhållande oväntat hade kraschat. För att finna tröst vände hon sig till konsten, bland andra till Edward Hopper. Och så tar vi en närmare titt på den illustratören Gerd Miller kvinnan som ritade det svenska 50-talet. Veckans gäst är Ida Håkansson Makansi, docent på Whitneymuseet i New York.

Stil 0

Gwyneth Paltrow – från hyllad skådis till hånad (men framgångsrik) livsstilsbyggare  

Bakom företaget står den amerikanska skådespelerskan Gwyneth Paltrow, som på denna sajt inte bara erbjuder kläder och skönhetsmedel, utan även tips och produkter av olika slag som sägs göra livet bättre och inte minst renare. Ett begrepp som idag ofta svepande kallas för clean living. Omkring fyra miljoner människor i månaden besöker denna sajt som säger sig vara ett modernt livsstilsmärke som erbjuder råd från experter på wellness och en curated shop of clean beauty, en butik med utvalda skönhetsprodukter som anses vara just rena. Vad ett rent sätt att leva eller sminka sig på egentligen innebär tvista de lärda om, men för Gwyneth Paltrow och för många andra i liknande livsstilsgenrer handlar det till stor del om att utesluta saker som man av olika mer eller mindre vederhäftigaanledningar anser vara giftiga och/eller smutsar ner kropp, själ, hem och garderob. Hejdå säger dess anhängare till bland annat socker, gluten, parabener och syntetiska dofter och ämnen i förhoppningen att det ska leda till en naturligt hälsosam kropp vilket inte sällan är en omskrivning för en snygg kropp. Men Gwyneth och Goop har gått lite längre än många andra när det gäller att städa upp för att uppnå balans i livet inte minst, underlivet. En av deras bästsäljande produkter är små äggformade föremål av kristaller, som jade och rosenkvarts, vilka man som kvinna ska föra upp i underlivet, ungefär som en tampong. Genom att göra det så menar Goop att man avlägsnar negativ energi, får ökad sexlust och hjälp att koppla upp sig mot krafter som optimerar ens välmående. Det är en uråldrig kinesisk praktik, menar Goop som tar cirka 500 kronor per styck för sina stenägg. Man kan dissa, och fnissa, åt det hela, och det har många också gjort. Inte bara tv-underhållare och tidningskrönikörer har påpekat både bristen på humor och självinsikt hos Goop och inte minst den nollkoll de har på att sajten ensidigt vänder sig till privilegierade till stor del vita kvinnor som har möjlighet att lägga ned pengar på vitaminer, vaginal träning och vattenkannor av stål för en tusenlapp som Gwyneth Paltrow och Goop noggrant väljer ut och marknadsför med mer eller mindre flummiga argument. I veckans program pratar vi med den amerikanska gynekologen och barnmorskan Jen Gunter, som har blivit en av Goops vassaste kritiker. Vi tar också en närmare titt på fenomenet att likna kvinnor vid sötsaker. Och så pratar vi med psykoterapeuten Katherine Woodward Thomas om begreppet "conscious uncoupling". Veckans gäst är Olof Holmer, VD på Kosmetiska- och hygienföretagen.

Stil 0

Penisen – en svår grej för modet att paketera  

Den har inte alltid, som idag, varit skyddad av kalsonger och byxor. Den har hängt och slängt "au naturel". Den har medvetet framhävts och förhöjts med hjälp av mer eller mindre exklusiva blygdkapslar, det vill säga en sorts suspensoar. Den har klämts in i trånga hosor och tajta jeans, som fått dess konturer att framträda, till både fasa och förtjusning. Men under vissa tider har man försökt osynliggöra penisen, i alla fall när det gäller vardagskläder. Under en lång tid var det en självklarhet för skräddare att diskret fråga sina kunder: "Does Sir dress to the left, or to the right?", för att kunna ge lite extra utrymme till den sida där penisen helst höll sig. Målet var att undvika en onödig bula i byxan. Till och med när det gäller kalsonger gjorde många tillverkare länge sitt yttersta för att dölja dess innehåll tills den amerikanska designern Calvin Klein bestämde sig för att ändra på den saken genom att låna bildspråk från gayvärlden, där man under många år hade pekat på paketet genom att på olika, mer eller mindre fantasifulla vis, sätta det i centrum utan att bryta mot några sedlighetslagar. 1982 klädde därför Calvin Klein en välbyggd olympisk spjutkastare Tom Hintnaus hette han i ett par vita tajta y-frontskalsonger och lät fotografen Bruce Weber ta bilder av honom, snett underifrån, när han njutningsfullt och med slutna ögon lutar sig mot en vitkalkad och fallosformad vägg. Symboliken var inte sublim, men mycket effektiv. Även för hetero-konsumenter. Kalsongförsäljningen sköt i höjden. Men man kan ju onekligen fråga sig hur ett mode för män egentligen ska se ut i en tid där penisen antingen betraktas som ett verktyg för skryt och skrävel eller som ett skämtobjekt. I veckans program pratar vi bland annat med modeskaparen Rick Owens, som i sin höstkollektion 2015 presenterade plagg som blottade de manliga modellernas penisar. Och hur viktigt är det egentligen att ha det manliga könsorganet i åtanke när man konstruerar ett par byxor? Den saken diskuterar vi med Christoffer Lundman, kreativ designchef på Tiger. Vi pratar också med kulturskribenten Bella Stenberg om vilken roll penisen spelar inom rockmusiken. Och så tar vi en närmare titt på suspensoaren en liten, men viktigt, detalj som används för att skydda de så kallade "familjejuvelerna", inte minst i balettvärlden. Veckans gäst är Veronica Hejdelind, konsthistoriker.

Stil 0

Susanne Ljung möter Peter Philips  

Peter Philips har titeln "creative and image director of Dior make up". För det är över det modehusets skönhetsavdelning som Peter Philips chefar, och det är ingen liten del av Dior. För skönhetsprodukter och parfym genererar enorma inkomster för modehus, rent generellt. Det gäller med andra ord för modemärken att inte bara satsa på rätt designer för märkets kläder, utan även skaffa sig rätt person som ansvarar för dess skönhetsprodukter och looks och se till att de ligger i linje med märket och dess historia, men också sätter snurr på både samtida snack, och stålar. Det även bra om personen ifråga har fingertoppskänsla för trender och konstnärlig talang, gärna utöver det vanliga. Det är, kort sagt, inte ett helt lätt jobb. På Dior har man inte haft många på posten, bara två faktiskt sedan 1968. Sedan 2014 är det Peter Philips som har ansvaret för all skönhet på modehuset Dior. Även om namnet är okänt för många utanför modevärlden, finns det en hel som har burit hans skapelser utan att veta om det.  Tidigare var nämligen Peter Philips "global creative director of Chanel cosmetics". Där gjorde han sig ett stort namn i branschen, bland annat genom att skapa nagellack i guld, grönt och "particulière" en grålilabrunbeige nagellacksfärg färg som påminner om otvättade potatisar, eller tassarna på en mullvad.  Storsäljare blev de allihop.

Stil 0

Susanne Ljung möter Eva Dahlgren  

Eva Dahlgren pratar sällan om sitt förhållande till mode och kläder. Men bakom den svarta fasaden finns en högst medveten stilpersonlighet med en egen och fingertoppskänslig smak. Men från början var det lite svajigt med stilen, säger Eva Dahlgren. Hör henne berätta om toppar och dalar i garderoben och varför hon köper sina klänningar i Las Vegas när hon samtalar med Susanne Ljung i veckans Stil.

Stil 0

Susanne Ljung möter Li Edelkoort  

Vill man göra det enkelt för sig kan man kalla Li Edelkoort för trendspanare. Tillsammans med sin arbetspartner Philip Fimmano har hon drivit byrån Trend Union sedan mitten av 1980-talet. Det är hennes intuitiva tankesätt som har gjort henne världsberömd. Alla företag som anlitar henne gör det av samma anledning  att försöka förstå vår samtid och förstå vad vi människor intresserar oss för och åt vilket håll vindarna blåser inom dagens konsumtionsmönster i en allt mer komplex värld. "Men jag är ingen spåkvinna", säger Li Edelkoort. Hon menar att hennes styrka är hennes förmåga och intuition att lägga ihop små iakttagelser och sen se ett större mönster.    Li Edelkoort reser världen över och föreläser om kommande trender. Bland hennes kunder finns inte bara mode- skönhets och inredningsföretag, även många andra branscher har sökt hennes tjänster, bland annat livsmedelsindustrin och hemelektronikföretag. Även IKEA och framgångsrika politiker vänder sig till Li Edelkoort för att försöka förstå vad framtiden har i beredskap. Genom ständiga observationer av samhället pusslar hon ihop sina iakttagelser tills dess att hon ser ett mönster. Och hennes långa karriär vittnar om att hon måste haft rätt gång på gång i sina analyser av samtiden. Li Edelkoort säger gång på gång att hon vill göra trender begripliga. Det var i modevärlden allting började säger hon. Mode, kläder och textil har varit en stor kärlek i hennes liv fram till för några år sen. I flera artiklar har hon under den senaste tiden förklarat modevärlden död. Hon har uttryckt sin besvikelse över branschen och uttalat sig om de stora problem som modevärlden står inför.

Stil 0

Susanne Ljung möter Filippa Knutsson  

Reaktionerna var många då Filippa Knutsson för sex år fattade beslutet att lämna sin operativa roll på modeföretaget och ta ett steg tillbaka. Då flyttade hon till Paris för att ägna sig åt sin man och sina barn, men nu är hon tillbaka på modehuset igen.  Sedan januari i år arbetar nämligen Filippa Knutsson återigen på sitt företag, nu som creative director. Med sin unika kunskap om märkets DNA är hon redo att styra tillbaka märket till sitt ursprung, säger hon. Varför hon valde att lämna företaget och sedan komma tillbaka, och vad hon har haft för sig däremellan, kommer bland annat programmet att handla om.   När Filippa Knutsson grundade sitt märke i början på 90-talet blev hon en av Sveriges främsta entreprenörer och affärskvinnor. Hon jobbade hårt under många år för att bygga upp sitt märke. Suget efter en slags ny minimalism var då stor och Filippa K slog igenom stort med sina basplagg i trikå och stickat samt stretchjeans. Sedan dess har märket haft en stadig position på den svenska modescenen.  Hör Filippa Knutsson berätta om sin uppväxt i London med sin mamma och bror, om varför hon i bland tröttnar på den svenska präktiga stilen och om sitt märkes framtid.

Stil 0

Singelpolitik – upp till kamp!  

Historiskt sett har singlar ansetts farliga, sjuka och neurotiska. Även om just de här singelstereotyperna har försvunnit idag har de ersatts av nya för singelskapet fortsätter att vara laddat. Det händer att singlar idag blir exkluderade från middagar, har svårt att hitta en bostad och förväntas jobba över. Men beteenden som tidigare var dolt har nu börjat uppmärksammas och i USA har termen "singeldiskriminering" börjat användas. 1986 publicerade det amerikanska magasinet Newsweek en artikel som satte skräck i USA:s alla singelkvinnor. Omslaget pryddes av ett gigantiskt diagram och texten singelkvinnor så här stor chans har du att bli gift. Enligt artikeln var sannolikheten större att dö i en terroristattack än att bli gift efter 40. Att det var män från Harvard och Yale som gjort studien och att den aldrig stämde fick inte lika mycket uppmärksamhet. Förra året fick artikeln dock ett svar. Det var New York Magazine som skapat ett omslag som pryddes av en gigantisk kvinnohand med röda naglar som pekade finger och i tidningen fanns det en lång artikel om den nya singelepoken.  I veckans program åker vi till Santa Barbara i Kalifornien och träffar Bella DePaulo som är USA:s mest kända singelaktivist. Hon har myntat begreppet "singelism", som kan jämföras med sexism och rasism. Vi besöker även New Yorks första microlägenhter, små supermoderna bostäder framtagna för singlar. Och så träffar vi två andra singelaktivister  Johan Wahlbäck som står bakom företaget Singelringen och Kim Calvert som driver ett magasin för singlar i Los Angeles. Veckans gäst är forskaren Glenn Sandström, som precis satt igång med en singelstudie om skillnader i välfärd och hälsa. Programmet är gjort av Sofia Hedström.

Stil 0

Cosmopolitans, feminism och singelpepp – om att leva ensam i populärkulturen  

Singelpeppen i USA startade inte med den populära TV-serien Sex and the City 1998. Redan på 1930-talet kom det ut en banbrytande bok om hur man lever lyckligt ensam. I "Live Alone and Like it" fick man bland annat lära sig allt ifrån hur man blandar drinkar till hur man får älskare att gå hem. I USA idag är det för första gången fler kvinnor som är ogifta än gifta, i Japan har staten myntat begreppet "celibatsyndrom", eftersom människor under fyrtio varken är intresserade av dejting eller sex och i Sverige består 40 procent av alla hushåll av en ensam vuxen. Det är dags att slå hål på myterna om den sorgsna singeln som befinner sig i en sorts väntrum och istället se på singeln med nya ögon. Kan det kanske till och med vara så att det är singeln som är den lyckade medborgaren som har allt? I veckans program åker vi hem till stilikonen Linda Rodin på Manhattan. Denna 70-åriga kvinna känns igen från reklamkampanjer för märken som The Row, J Crew och Coach. Kvinnor världen över suktar dock inte bara efter Linda Rodins skönhetstips, för många är hon också en efterlängtad förebild för hur man kan leva lyckligt på egen hand. Vi besöker också New Yorks största morgontidning  New York Times. Daniel Jones är redaktör för "Modern Love," en sida i tidningen som publiceras varje söndag och där en person får berätta en högst personlig berättelse om kärlek. Varje år kommer det in tusentals berättelser och Daniel säger att det idag finns ett sug efter realism. Ingen vill längre läsa förskönande historier om relationer. Istället vill man läsa om människor som kämpar i det nya kärlekslandskapet. Veckans gäst är Maria Sveland, aktuell med med boken "Bitterfittan 2". Programmet är gjort av Sofia Hedström.

Stil 0

Le Petit Quizz – frågor och svar om slottet och fenomenet Versailles  

Smyckeexpert Cecilia Andrén berättar om Ludvig XIV:s gigantiska blå diamant och hans stora entusiasm för just diamanter, något han delar med många av dagens stora hiphop-stjärnor. Marie Antoinette fick av sin man, Ludvig XVI, det egna lilla palatset Petit Trianon en helt egen domän att bestämma över. En "woman cave" skulle man kunna säga, ett begrepp som genom historien inte varit lika vanligt förekommande som den ölluktande "mansgrottan". Vi grottar ner oss i kvinnogrottornas historia tillsammans med Therese Kristiansson och Katarina Bonnevier från design-, konst- och arkitekturgruppen MYCKET. Ludvig XIV har för eftervärlden blivit känd som ett PR-geni. Inte minst för sin storslagna idé om att kalla sig själv för Solkungen. Ludvig är inte ensam om det epitetet. Genom historien har vi sett exempel på flera solkillar. Vi träffar Arja Karivieri, professor i antikens kultur och samhällsliv, för att prata apollonkillar. I studion finns även Jonas Nordin, docent i historia och Versaillesexpert. Programledare är Samanda Ekman.

Stil 0

The Raincoats – punkpionjärer i stickade tröjor och prickiga kjolar  

I veckans Stil reser vi till London och träffar Ana da Silva och Gina Birch från det legendariska punkbandet The Raincoats, som i år firar 40 års-jubileum. Ana da Silva och Gina Birch lärde känna varandra i mitten av 1970-talet när de studerade på samma konstskola i London. Inspirerade av stadens punkrörelse, och uppfyllda av känslan av att vilja göra något som bara var deras eget, startade Ana da Silva och Gina Birch The Raincoats 1977, trots att ingen av dem någonsin hade kunnat föreställa sig själva som medlemmar i ett band. Men The Raincoats var aldrig något typiskt punkband. Genom att se på punken som en filosofi, snarare än ett redan färdigt sound något de var bland de första att göra  kom The Raincoats att bli ett av det sena 70-talets mest originella och egensinniga brittiska punkband. Med sitt innovativa och personliga sätt att göra musik och klä sig visade nämligen The Raincoats att ett punkband inte nödvändigtvis behövde spela snabbt och hårt och klä sig i skinnjackor och nitar för att "vara punk". The Raincoats musik var istället full av vackra, skeva melodier, rangliga rytmer, poesi och sårbarhet och bandmedlemmarna klädde sig hellre i mjuka stickade tröjor, prickiga kjolar, hemmasydda byxor och lite för stora secondhandfyndade kavajer en stil som skulle komma att kopieras av både Kurt Cobain från Nirvana och den feministiska riot grrrl-rörelsen. Idag räknas The Raincoats av många som ett av punkens, och postpunkens, mest ikoniska och inflytelserika band. Men samtidigt är de för många andra ganska okända. The Raincoats är ett av de där banden som har hamnat lite i skymundan när musikhistorien har skrivits, men som på samma gång har fungerat som stor inspirationskälla för musiker, konstnärer, filmskapare och andra kreativa personer som har funnit skönhet i det som skevar och skaver. Och inte minst har The Raincoats kommit att bli en återkommande referenspunkt för musik som går sina egna vägar och där känsla, idéer och ett egensinnigt sound är viktigare än perfektion och teknisk fulländning. I veckans program berättar Ana da Silva och Gina Birch om hur punken öppnade dörrar till nya uttryckssätt för dem, på vilket sätt deras stil och musik hörde ihop och varför de idag lika ofta spelar på konstmuseer och gallerier, som på rockklubbar. I programmet medverkar även fotografen Shirley OLoughlin, som ända sedan 1978 har varit The Raincoats manager, musikjournalisten Jenn Pelly, som i oktober ger ut en bok om The Raincoats debutalbum från 1979, Josephine Olausson från bandet Love Is All, samt Ulrika Malmgren från det svenska punkbandet Mögel, som var samtida med The Raincoats. Programmet är gjort av Erik Sjölin (erik.sjolin@filt.se)

Stil 0

Kokos – ett väldoftande universalmedel på modet  

Ställer man frågan vad tänker du på om man säger kokos? så är sannolikheten stor att man möts av svar som: åh, sommar och sololja!, eller pina colada! Men, vad som nästan har blivit ännu vanligare under senare tid, är att många vid ordet kokos lyser upp som stora solar, och börjar prata sig ungefär lika varma om kokosnötens alla fantastiska egenskaper. Somliga gränsar till att själva bli lite koko när kokosens fördelar ska framhävas. För enligt kokosens hardcorefans kan kokos i princip användas till det mesta. Kokospalmen har förvisso kallats för livets träd då de dess olika beståndsdelar inte bara kokosnötens innehåll har använts till en mängd olika saker, under tusentals år. Stammen kan användas som virke. Bladen går att fläta och förvandla till tak. Palmens blommor ger söt nektar och kokosfiber, som tas från kokosnötens skal, används till slitstarka mattor, madrasser, rep och fisknät. Och innehållet i kokosnöten är, förstås, basvara i många kök runt om i världen. Men sedan några år tillbaka råder en sorts kokoshysteri här i väst. För kokosnötens välgörande egenskaper upphöjs och hyllas som om den vore en galen sektledare, vars följare tappat all sans och distans. Lite snuvig? Smeta lite kokosfett i näsan. Huvudvärk eller fläckiga tänder? Börja dagen med att gurgla dig med kokosolja i tjugo minuter. Det kallas för oil pulling och dyker bland annat upp på livsstilssajter som Gwyneth Paltrows Goop. Bakfull? Drick kokosvatten. Problem med håravfall, acne eller skärsår efter rakningen? På med kokos, bara. Men så är kokos en perfekt produkt i en tid som törstar efter det naturliga, autentiska och ekologisk korrekta, och en populär produkt som kokosvatten är ett praktexempel på när all de bitarna faller på plats. Det är den vätska som finns i de unga, gröna, kokosnötterna och marknadsförs som en naturlig hälsodryck, á 60 kronor litern. I annonser har man kunnat se artister som Rhianna och Madonna sörpla i sig kokosvatten i plastsugrör från små tetraförpackningar, fyllda med 100 procent rent kokosvatten. En smak som för övrigt har liknats vid att dricka armsvett. I veckans program pratar vi med trendanalytikern Johan Åkesson om varför vi ser denna kokstrend just nu. Vi träffar också parfymexperten Victor Langer för att ta reda på vilken status kokos har i parfymvärlden. Och så tittar vi närmare på ett klassiskt sommarplagg hawaiiskjortan. Vi åker till Västerås och träffar Karl-Erik Lindkvist som har hawaiiskjortan som sitt favoritplagg.  Veckans gäst är Jakob Kroner, bartender på restaurang Gondolen i Stockholm. Glad midsommar önskar vi på Stil!

Stil 0

Summer of Love – hippiesommaren 1967 som gav oss utsvängda jeans, musikfestivaler och smarta telefoner  

I veckans Stil ska vi ta en titt på The Summer of Love för att se vad som skapades och vad som kommit att leva vidare efter denna hippiesommar för femtio år sedan. Att det blev just 1967, och The Summer of Love, som kommit att bli den stora referenspunkten för dåtidens hippierörelse, har förstås att göra med att det var så många och av samma sort, med långt hår, virkade västar och batikmönstrade tröjor som samlades på ett och samma ställa, det vill säga San Fransisco, för att sprida ett budskap om kärlek, och fred. Men själva fenomenet hade puttrat på ett tag. 1965 började protesterna mot det pågående Vietnamkriget bli allt högre då USA samma år trappade upp kriget, de började regelbundet bomba Nordvietnam. De mest högljudda protesterna kom från det politiskt vakna University of California i Berkeley, som blev en sorts centrum för den amerikanska fredsrörelsen. Demonstrationstågen som utgick därifrån samlade tiotusentals människor, och väckte uppmärksamhet över hela världen. Trots att 1960-talets omvälvande historia är vida omskriven har hippieerans kulturella produktion av annat slag som design, teknik och arkitektur inte riktigt fått lika stor uppmärksamhet, i jämförelse. Men i konstboken Hippie Modernism: the struggle for utopia, kan man läsa mer om just det här ämnet. Och där hittar man en hel del överraskande information  som kopplingar mellan hippierörelsen och våra datorer och smarta telefoner. Vi har pratat med Andrew Blauvelt, curator till den utställning (som hade premiär på Walker Art Center i Minneapolis 2015) som ligger till grund för boken. Vi tar också en titt på musikfestivalen "Festival of the Midnight Sun" som slog upp portarna i Mantorp i Östergötland på midsommarafton 1970. Tanken var att det skulle bli en svensk motsvarighet till Woodstockfestivalen i USA. Med internationella artister och band, som Chuck Berry och Canned Heat, förväntades minst 300 000 besökare. Men när festivalen drog igång blev det inte riktigt som man tänkt sig... Och så berättar vi historien om det lilla samhället Cap d'Agde i södra Frankrike en plats där det bara bor naturister. Veckans gäst är Lennart Wretlind, musikjournalist och mångårig medarbetade på Sveriges Radio.

Stil 0

Birgittaskolan – Sveriges första "riktiga" modehus  

Birgittaskolan ledde också till Sveriges första stora modebråk. För bakom Birgittaskolan stod två kvinnor med starka viljor Elisabeth Glantzberg och Emy Fick som snart skulle visa sig ha diametralt olika åsikter om åt vilket håll både kvinnor, och modet, skulle dra åt det traditionella eller det progressiva hållet. Skolan delades upp i två olika skolor med snarlika namn Sankta Birgittaskolan och Birgittaskolan och Elisabeth och Emy kom att ligga i luven på varandra resten av livet. Men allt var frid och fröjd när deras gemensamma Birgittaskola öppnades hösten 1910 på Regeringsgatan 19 i Stockholm, högst upp i ett hus med en hiss som gick snabbt. Det var också en tid då modet för kvinnor började förändras snabbare än någonsin. Kläder började anpassas till moderna kvinnor som inte bara ville ta sig rätten att dansa, köra bil, sporta, röka och flirta utan även krävde rätten att rösta. Alla var inte förtjusta i det, men det hindrade inte kvinnor från att börja frigöra sig alltmer och kläderna speglade den utvecklingen. Klänningsmodellerna blev allt rakare och kjollängderna allt kortare. Många av dåtidens plagg ser påfallande moderna, och bekväma, ut än idag. Till skillnad från sin kollega Emy Fick ville Elisabeth Glantzberg inte bara sy upp plagg efter mönster på licens från modehus i Paris, som var vanligt bland sömnadsateljéer med hög svansföring att göra vid tiden. Hon ville satsa på egna kollektioner. Svensk modedesign, skulle man kunna säga.  Det kom hon också att göra, vilket har föranlett beskrivningen av Birgittaskolan som: Sveriges första modehus. Elisabeth Glantzberg samarbetade under flera år med konstnären Siri Derkert, som designade exklusiva klädkollektioner för Birgittaskolan. Mer om Siri Derkert och hennes stora intresse för kläder och stil hör vi i veckans program. Vi träffar också designern Erik Bjerkesjö för att prata om hur en modeskola kan komma att prägla en. Och så tar vi en närmare titt på några kända modebråk. Veckans gäst är Maria Carlgren, filosofie doktor i konst- och bildvetenskap och författare till boken Birgittaskolorna: modeateljéer och sömnadsskolor mellan tradition och förnyelse.

Stil 0

Gertrude Vanderbilt Whitney – den välklädda kvinnan bakom USA:s bästa konstmuseum  

Vi talar namn som Edward Hopper, Georgia OKeefe, Alexander Calder och Stuart Davis, en man som för stipendiepengar han fick av henne 1927 skaffade en elektrisk fläkt, en gummihandske och en äggvisp som han spikade fast på en bräda och använde som inspiration till modernistiska målningar som idag betraktas som föregångare till popkonsten. Men under det tidiga 1900-talet i USA betraktades inhemsk konst som lite mindre intressant än den traditionstunga europeiska som betraktades som fin och det fanns få ställen för amerikanska konstnärer att visa upp sina verk på. Men tack vare sitt hängivna intresse och engagemang lyckades Gertrude Vanderbilt Whitney inte bara bygga upp världens största samling av amerikansk 1900-talskonst hon grundade även det berömda konstmuseet Whitney i New York, The Whitney Museum of American Art. Det har idag världens främsta samling av amerikansk konst från både 1900-talet och 2000-talet. Det öppnade 1931, men har sedan dess bytt adress flera gånger. Länge låg det på Madison Avenue. Men sedan 2015 ligger Whitney i det så kallade Meatpacking District i New York. Det är ett stort pampigt hus ritat av arkitekten Renzo Piano, som var med om att skapa Centre Pompidou i Paris. I veckans program reser vi till Skåne och träffar Marika Wachtmeister, grundare av skulpturparken Wanås Konst. Sedan starten för 30 år sedan har över 300 konstnärer bjudits in till Wanås för att skapa platsspecifika verk till den stora bokskogsparken och omgivande byggnaderna. Fler av verken har blivit permanenta. Vi träffar också konstnären Marianne Lindberg De Geer, just nu aktuell med den retrospektiva utställningen Full Speed Ahead på Färgfabriken i Stockholm. Och så tar vi reda på hur man gör en lyckad staty för att hedra en offentlig person som gått ur tiden. Veckans gäst är Johan Hakelius, författare och journalist.

Stil 0

Örhängen – dinglande accessoarer som blir allt större  

Men den här våren, 2017, har dessa dinglande accessoarer i storlek extra large slagit igenom på bred front. Idag kan man se örhängen, som storleksmässigt påminner om mindre taklampor, hänga i örsnibbarna på både Ivanka Trump och Rhianna och en hel del vanliga dödliga dessutom. Men det är inte bara en sort, eller stil, som gäller. Det rör sig snarare om en sorts fantasifrossa när det kommer till form och färg och populärt är medvetet missmatcha örhängen på olika vis. Vanligt är idag att ge ett par örhängen olika form, färg eller storlek för en mer lekfull look. Fast den gemensamma nämnaren är att dagens örhängen är stora, för att inte säga jättestora. Det är förstås långt ifrån första gången som örhängen i sig är á la mode. Det är en accessoar som har hängt med under hela mänsklighetens historia och formen och storleken på dem har anpassats till de olika frisyrer, hattar, kragar och halslinningar som gällt under årens lopp. Örhängen är med andra ord en accessoar som har varit extra känslig för modets svängningar. Dagens trend med stora örhängen går inte fullt så långt tillbaka i tiden. Många modeskapare och accessoardesigner sneglar snarare mot 1980-talets breda axlar, färgstarka makeup och stora hår som krävde ännu större smycken, för att de inte helt skulle försvinna bland det färgstarka. I veckans program pratar vi med några personer som säljer accessoarer Jenny Widing Rommel, samt Tore och Mats Grundström. De märker alla av trenden med stora örhängen. Vi tittar också närmare på relationen mellan män och örhängen. Och så träffar vi kändisfrisören och premiärlejonet Tito Frez.

Stil 0

Ivanka Trump – vem är hon, egentligen?  

Tidigare i år gav han nämligen henne i uppdrag att vara special assistant to the President, det vill säga hans personliga assistent. Vad denna uppgift innebär konkret är det ingen som riktigt vet, även om många hade hoppas på att hon skulle lyckas kyla ner hans heta temperament. För till skillnad från sin pappa har Ivanka Trump med framgång marknadsfört sig som en svalt elegant och framgångsrik yrkeskvinna som kan föra sig i salongerna. Då presidentens hustru, Melania Trump, inte verkar överförtjust i att agera rikets första dam, har istället Ivanka Trump ofta ryckt in för att representera. Hon kallas inte sällan för The First Daughter. Tack vare sitt lugn och värdiga hållning och stiliga yttre och snygga garderob har den långa, blonda och välklädda Ivanka Trump också väckt vissa förhoppningar om att det bakom fasaden finns en modern kvinna som kan tala sin bakåtsträvande pappa till rätta. Inte minst eftersom hon 2007 startade modemärket Ivanka Trump som hon kopplade ihop med ett koncept kallat för Women Who Work, kvinnor som arbetar. På märkets shoppingsajt möts man därför inte bara av kläder och accessoarer, utan även av pepp från framgångsrika businesskvinnor och allmänt uppfostrande goda råd. Att erbjuda moderiktiga kläder och accessoarer till rimligt pris för unga yrkeskvinnor var en idé som Ivanka Trump hävdade var helt ny, vilket inte riktigt är med sanningen överensstämmande. Det amerikanska modemärket Tory Burch var till exempel före. Märket Ivanka Trump erbjuder snarare billigare varianter av redan befintlig dyrare design. Några skulle till och med hävda att det rör sig om kopior. I veckans program tittar vi närmare på den senaste tidens kontroverser som uppstått i samband med att Ivanka Trump tog plats i Vita Huset något som även lett till en hel del komik och satir. Vi undersöker också begreppet pappas flicka, tillsammans med konstnären Fia-Stina Sandlund och psykologen Jenny Jägerfeld. Och så tittar vi närmare på fenomenet självhjälpsböcker. Veckans gäst är Britt-Marie Mattsson, journalist och författare.

Stil 0

Vin Diesel – muskler som är kommersiellt rätt, men kulturellt (och modemässigt) fel?  

Vi ska nämligen titta närmare på den amerikanske skådespelaren Vin Diesel. Tidigt i sin karriär fick han höra att hans muskulösa actionhjältekropp skulle ligga honom i fatet. En välkänd regissör sade till honom: Du kommer att få uppleva vad vackra kvinnor varit med om i Hollywood de senaste 100 åren ingen kommer att ta dig på allvar. Vin Diesel kan förstås skratta hela vägen till banken. Som den muskulöse streetcar-fantasten Dominic Toretto i filmserien The Fast and The Furious, har han sitt på det torra, ekonomiskt. Den åttonde filmen i denna framgångsrika franchise-serie The fate of the fast and the furious eller Fast and Furious åtta som den svenska titeln lyder hade nyligen premiär, och har redan passerat miljardstrecket ifråga om biljettintäkter. Den första filmen skildrade olaglig streetcar-racing i Los Angeles, men idag har filmerna utvecklats till ett mischmasch av biljakter och olika stötar och kupper som planeras, genomförs eller går åt skogen under explosionsartat buller och bång av bilar som snurrar runt, exploderar och bränner gummi på gator över hela världen. Men ett återkommande inslag är Vin Diesel som med bekymrad rynka mellan ögonen och välpumpade armar greppar hårt om ratten och kört fort, väldigt fort. Vin Diesel är filmernas första (mänskliga) muskelmotor. Och den mest omtyckta. I alla fall om man ska gå efter antalet som följer honom på Facebook. Förra året slog han ett rekord med 100 miljoner följare. Så många har ingen skådespelare tidigare lyckats få, någonsin. Framgången var oväntad, milt uttryckt. För tjugo år sedan var det ingen som trodde att Vin Diesel ens skulle lyckas bli skådespelare. Vid auditions fick han höra att han var för ljus för att spela en svart kille, och för mörk för att spela en vit kille. Men framför allt hade han för mycket muskler. Du måste göra dig av med dina muskler, de är för distraherande, var en återkommande kommentar från regissörer. I veckans program träffar vi Simon Sköld, professionell utövare av kampsporten Mixed Martial Arts MMA, som där går under namnet "The Gentleman". Vi tar också en närmare titt på den grupp amerikaner från arbetarklassen med italienska rötter, som brukar gå under namnet guidos. Och så träffar vi Jonas Lazy Joe" Henriksson och Dennis Dirty Lindberg, som kör motorcyklar från 1920-talet i en så kallad dödstunna. Veckans gäst är Daniel Lindström, modechef på tidningen Café.

Stil 0

Flanera mera! – så att inte gatan helt förlorar sin roll för modet  

Eller har gatan spelat ut sin roll inom modet?  Denna för allmänheten asfalterade, eller stenbelagda för den delen, catwalk. Det ställe där vanliga dödliga har haft möjlighet att både se och synas ända sedan de moderna städerna började ta form under 1800-talet. Då gav de nya trottoarerna bränsle till fenomenet flanörer, skribenter som med skarp blick och vass penna beskrev ofta i detalj städernas människor, och kläderna de bar. Istället för smala, leriga och gropiga vägar fick stora städer en ny sorts gator boulevarder och avenyer. På dem fanns breda rensopade gångstråk kantade med varuhus, restauranger och caféer.  Inglasade passager, en sorts tidiga varianter av gallerior, där man inte behövde riskera att bli blöt av regn eller stänk från förbipasserande droskor blev populära. Det möjliggjorde en helt ny typ av umgänge, eller i alla fall sätt att titta på varandra. På den här typen av gator kunde både män och kvinnor, från olika skikt i samhället, plötsligt promenera och flanera sida vid sida. Här kunde man, inte minst, visa upp sig. Lägligt började massproduktion av kläder vid samma tid ta fart, modetidningar startade och mode blev något som alltfler ville och kunde ta del av. Idag blir de flesta modeller upptäckta via internet, men det var inte så länge sedan som en av världens största modeller hittades på det gamla viset, på gatan. Den svenska modellen Frida Gustavsson blev faktiskt upptäckt när hon gick längs Drottninggatan i Stockholm. I veckans program pratar vi med henne. Vi undersöker också om viljan att visa upp sig idag har blivit en aktivitet som mer och mer flyttat från gatan och in i våra telefoner. Vi pratar också med fotografen Kristin Lee Moolman och stylisten Ib Kamara som i ett gemensamt projekt från Johannesburg i Sydafrika har klätt människor på gatan efter hur de vill att framtiden och framtidens män ska se ut. Veckans gäst är Daniel Sjölin, författare.

Stil 0

Om väggar kunde tala – fem historier om hus, och människorna som bott i dem  

I programmet besöker vi bland annat den så kallade Grünewaldvillan i Saltsjöbaden utanför Stockholm en trävilla i så kallad Schweizerstil, med dekorativt utformade burspråk, verandor, balkonger och ett fyra våningar högt torn med milsvid utsikt över Baggensfjärden. Här bodde konstnären Isaac Grünewald tillsammans med sin andra hustru, konstnären Märta Grundell, från 1937 fram till parets död i en flygolycka i Norge nio år senare. Vi besöker också Rådmansgatan 72 i Stockholm. Det är ett vitt, ganska anspråkslöst hörnhus i vilket det idag bor barnfamiljer och pensionärer. Men så var det inte på 80-talet. Då hade finansmannen och konsthandlaren Fredrik Roos köpt hela fastigheten och delade ut flera av lägenheterna till vänner och bekanta. Vi tar också en närmare titt på en av Sveriges största arkitekter. Léonie Geisendorf, som gick bort för ett år sedan 102 år gammal. Hon föddes i Warszawa, utbildade sig i Schweiz och dog i Paris. Men den största delen av sitt liv bodde hon i Stockholm, och det är också där som de flesta av hennes ritningar förverkligats. Vi har besökt Villa Delin på Djursholm.

Stil 0

0:00/0:00
Video player is in betaClose