Utrikeskrönikan

Utrikeskrönikan

Sweden

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd. Ansvarig utgivare: Michael Österlund

Episodes

Radiolöner retar britter: Staffan Sonning i London  

Utrikeskrönikan den 20 juli.

Kattskrik, fiskmåsar och ett bryskt uppvaknande: Stephanie Zakrisson i Istanbul  

Istanbul, onsdag. Det låter säkert som en underbar idyll, att mannen på gatan nedanför varje morgon passerar med sin vagn och ropar ut att han säljer färskt bröd. Och först var det ganska charmigt, men efter flera morgnar av att ha försökt göra nyhetsinslag men fått ta om och ta om på grund av ropen har det börjat gå mig på nerverna. "Kan du inte vara tyst någon gång!" ropar jag tillslut lite försynt ut genom fönstret. Ja, det är en del saker som förändras i arbetsrutinerna när man som jag tillbringar en sommar med att vikariera som korrespondent, och lämnar Radiohuset i Stockholms trygga vrår. Där finns ljudisolerade bås med perfekt akustik där vi läser in det som på radiospråk kallas prator, alltså precis det jag gör nu, texten i inslag, reportage eller krönikor. Men ute i fält är det en annan historia. Jag har brottats med högljudda pubar i Storbritannien, tutande tåg i Kroatien, och en gång en skock bräkande får i Irland, som alla verkar vilja höras i etern. Här är det istället en kakafoni av taxichaufförers bråk, renoveringsarbeten, flygplan, fiskmåsar, minaretutrop och skrikande katter utanför fönstret. Ja, det går ju knappt att göra en krönika från Istanbul utan att nämna stadens stora kattbefolkning. Särskilt mycket låter de på kvällen när en äldre dam från kvarteret tar sin vanliga runda och ställer fram mat till dem på en bakgård, då kommer ett tjugotal katter springandes uppför den gatstensbelagda backen. Och häromdagen fick jag kämpa för att under en direktsändning överrösta en brummande båtmotor och en grupp skrattande barn, när jag satt på en färja över Bosporen, på färd mellan den asiatiska och den europeiska delen av Istanbul. Så i går morse var det dags att brottas med ett nytt bakgrundsljud. Ett åskoväder drog in över Istanbul och blixtarna lyste upp himlen med någon minuts mellanrum. Naturens makter visade upp sig i all sin prakt och styrka och åskknallarna ekade över hustaken - samtidigt som Turkiet vaknade till beskedet att flera av människorättsaktivisterna från bland annat Amnesty som greps för två veckor sedan har häktats. Billarm stod och tjöt nere på gatan på grund av åskan och efter en stund hördes ett droppande ljud från köket, när ösregnet tog sig in genom en av ventilerna. Den som lyssnade noggrant på morgonekot igår kunde kanske i bakgrunden av mitt inslag om de fängslade ana skyarnas dova muller eller det sakta dripp-droppandet, nästan som en klocka som tickar, från hinken i köket. Stephanie Zakrisson, Istanbul stephanie.zakrisson@sverigesradio.se

TV och Amerikas oförenta stater: Ivar Ekman i Washington  

Utrikeskrönikan 18 juli 2017. Ivar Ekman

Om slumpförnekarna och konspirationstänkandet: Ekots Nathalie Rothschild i Paris  

Paris, måndag. Det känns som att slump-förnekarna växer i antal. Slump-förnekarna är de som inte tror på slumpen. Alltså att två händelser av en ren tillfällighet kan sammanfalla på ett sätt som känns överraskande. För slumpförnekarna kan det helt enkelt inte sluta där - med ett konstaterande att "oj, vad märkligt det blev". I stället söker många förklaringar och mening bakom slumpmässiga händelser. Vissa finner svaren i religionen och menar att en högre makt ligger bakom det som verkar vara rena tillfälligheter. Men bland sekulära då? Hur är det i Frankrike, vars upplysningsfilosofer lade grunden för det rationella tänkandet? Här har religionen gjort reträtt men många vägrar ändå att omfamna slumpen och finner i stället tröst i konspirationstänkande. Efter attackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo och den judiska matbutiken Hyper Cacher i januari 2015 florerade konspirationsteorierna på internet. Vissa undrade: Hur kommer det sig att folk som tog sig upp på taket i byggnaden där Charlie Hebdos redaktion låg hade skottsäkra västar på sig? De måste ha blivit förvarnade! Men i samma byggnad fanns också ett kontor tillhörande en nyhetsbyrå vars journalister arbetar i konfliktområden. Kunde det helt enkelt vara så att personalen instinktivt tog på sig redaktionens skottsäkra västar och sökte skydd på taket? Varför uppstår då konspirationstänkande? En rationell förklaring är att det är en slags försvarsmekanism mot ett upplevt hot. Neuroforskare menar att när vi människor känner oss hotade söker vi förklaringar och mönster. Det känns tryggare än att acceptera slumpens meningslöshet. Under Frankrikes presidentvalskampanj avbildades Emmanuel Macron med kroknäsa och cylinderhatt: en karikatyr som anspelar på antisemitiska stereotyper och på Macrons förflutna inom investmentbanken Rothschild. Och komikern Dieudonné, känd för sina antisemitiska uttalanden, uppmanade sina fans att rösta på Marine Le Pen eftersom Macron "kontrolleras av utländska pengar". En författare jag intervjuade i Paris häromdagen menar att det inte är en slump att konspirationsteorin om Macron kunnat få så starkt fäste i Frankrike. Det finns en lång historia av konspirationstänkande här, sa författaren. Sions Vises Protokoll, ett förfalskat dokument från sent 1800-tal, skrevs på franska i Paris, påpekade författaren under vår intervju. Protokollet - antagligen den mest kända och bestående konspirationsteorin någonsin - spred sig vitt och brett: 1800-talets version av en viral text. Under en av mina första dagar som vikarierande korrespondent i Paris tog jag och en vän en spontan promenad längs Seine-floden. När vi gick runt hörnet tittade jag av en tillfällighet ner i marken och såg att någon sprayat en stencil på trottoaren. "Macron fick 2,4 miljoner euro i betalt av Rothschild-banken" stod det. Jag och min vän skrattade och tog ett par kort. För av ren slump delar jag efternamn med Macrons tidigare arbetsgivare. Nathalie Rothschild, Paris. Nathalie.Rotschild@sverigesradio.se

Utrikeskrönikan 14 juli 2017: Carina Holmberg i Bryssel  

Utrikeskrönikan 14 juli. 2017. Carina Holmberg i Bryssel

Våld, bubbel och små marginaler i Hamburg: Daniel Alling i Berlin  

Utrikeskrönikan den 11 juli 2017. Berlin.

Tragedin som blottar klyftor: Ekots Staffan Sonning i London  

Stockholm måndag jag har varit hemma på bröllop. Men jag följer på avstånd utvecklingen kring den förödande branden i höghuset Grenfell Towers i Kensington i London. Det är en katastrof som har satt ljuset på klyftorna i det brittiska samhället och som orsakar nya nyhetsartiklar, debattartiklar och politiska uppgörelser. Det senaste handlar om att den illegala invandringen till Storbritannien kan bidra till att vi aldrig får veta hur många som dog, när 24 våningshuset förvandlades till en fackla på bara några minuter. Den officiella siffran över dödsoffer är 80. Men det kan vara många fler. Det bodde mellan 400 och 600 personer i huset. Ingen vet säkert. Storbritannien har ingen folkbokföring. Så siffrorna över antal saknade bygger på att familjemedlemmar eller vänner anmäler att någon saknar någon. Och det är här invandringen kommer in. Det bodde i stort sett uteslutande invandrare i Grenfell Tower. Högstadsdelen ligger i ett område med subventionerade bostäder för mindre bemedlade i den i övrigt extremt välmående stadsdelen Kensington i London. Bara några hundra meter från det nu svartbrända skelettet av Grenfell Tower, finns gator med pampiga vita enfamiljshus som kostar motsvarande mellan 50 och 100 miljoner kronor. Myndigheterna har gjort listor över antalet anmälda saknade och över alla de m som anmält, att de förlorat allt i branden och måste ha hjälp med ny bostad och livets förnödenheter. Och de har kommit fram till att siffrorna inte stämmer: De är för låga: Det borde vara fler. Och den troligaste förklaringen är, att det fanns illegala immigranter i byggnaden, antingen i inofficiell andrahandsuthyrning, eller som inneboende hos människor som var hyresgäster i huset. Den förklaringen stöds också av vittnesmål från andra som bodde i huset. Och i så fall är det troligen så, att en familj som finns illegalt i landet, inte vågar anmäla saknade familjemedlemmar, eller be om ett nytt boende, eftersom de då riskerar att utvisas. Så nu har regeringen gått ut med ett erbjudande: En illegal immigrant som saknar någon familjemedlem får amnesti i tolv månader om han eller hon anmäler det till polisen. Men det erbjudandet har fått kraftig kritik från de organisationer som ger stöd och hjälp åt dem som drabbats: Ingen kommer ändå att våga anmäla, om de därmed registreras och riskerar att deporteras om tolv månader. Enda sättet att få folk att anmäla, är att ge dem obegränsad rätt att stanna kvar i landet, säger kritikerna. Men det har regeringen hittills inte velat göra, bland annat eftersom det då sägs finnas risk att illegala immigranter som inte alls bodde i huset kommer att anmäla sig i hopp om att få uppehållstillstånd. Inne i ruinen av Grenfell Tower pågår upprensningsarbetet och letandet efter dödsoffer. Det är ett arbete som kommer att ta flera månader. En stor mängd mänskliga kvarlevor har redan hittats, men polisen säger att de är i ett sådant skick, att det inte går att bedöma hur många människor de kommer ifrån. Staffan Sonning för P1-morgon, på väg tillbaka till London staffan.sonning@sr.se

En revolution i det tysta: Richard Myrenberg. Rwanda.  

Utrikeskrönikan 7 juli 2017. Rwanda.

På resa genom en diplomatisk kris: Stephanie Zakrisson i Doha  

Utrikeskrönikan den 6 juli 2017. Doha.

Om norsk trollturism. Jens Möller. Oslo.  

Utrikeskrönikan 5 juli 2017. Oslo.

Om nostalgins lockelser och faror: Nathalie Rothschild i Paris  

Utrikeskrönikan 4 juli 2017. Nathalie Rothschild i Paris.

Det postnationella Kanada: Ekots Ivar Ekman i Washington  

Utrikeskrönikan 3 juli 2017. Ivar Ekman i Washington.

New York 29 juni: Jenny Sanner Rosqvist  

Utrikeskrönikan 29 juni 2017. New York.

Att bli kulturell: Samira Othman, Bangkok  

Utrikeskrönika 28 juni 2017. Bangkok.

Nedflyttad från business class: Katja Magnusson, Kairo  

Utrikeskrönika den 26 juni 2017. Kairo.

Ny musik i Metron: Maria Persson Löfgren i Moskva  

Utrikeskrönikan den 23 juni 2017. Moskva/Stockholm.

0:00/0:00
Video player is in betaClose