Search

507 - Guarding One's Privacy  

Slow dialogue: 1:19
Explanations: 3:51
Fast dialogue: 15:33

I went to visit my old friend, Mina, whom I hadn’t seen in several years. It was one of the strangest afternoons of my life!

Dan: Hi, Mina, it’s really good to see you.

Mina: Dan, come in. Hurry!

Dan: Uh, okay. Why do you have four locks on your door, and why are all of the curtains drawn?

Mina: I like my privacy. And anyway, I think there’s a peeping Tom around this apartment building and I don’t want him to get a peek into my apartment.

Dan: Oh, okay. I noticed that your name isn’t on your mailbox. I wasn’t sure I had the right apartment number.

Mina: Do you think I would voluntarily give people that information? They are constantly trying to invade my privacy. All I want is anonymity, but I have to be on guard all of the time. These days, I only give out personal information on a need-to-know basis.

Dan: No offense, but isn’t that a little paranoid? You act as though everybody is out to get you.

Mina: Aren’t they? Haven’t you noticed? We constantly have to disclose our most personal information on forms and to anyone who comes to our door. If I didn’t know you were coming today, I wouldn’t have opened my door at all.

Dan: You mean you live here in seclusion, like a hermit?

Mina: Of course not! I have plenty of friends. Come and meet them all.

Dan: Wow, you must have 10 birds and 20 cats!

Mina: Yes, that’s right. But, rest assured, none of them will breathe a word of what you say here today!

Script by Dr. Lucy Tse

Ep.11 – “A Healthy Perspective” w/ Mina Leslie-Wujastyk  

 On soul searching, fear, and finally deciding what matters most. Listen on the player at the top of the page or find us on itunes! Mina Leslie-Wujastyk is an incredibly driven athlete who can be harder on herself than anyone else. Her progress is clearly visible in the IFSC standings where she rose from 59th place in 2009 to 9th place in 2013. In this episode we talk about her final push for world domination and the physical and emotional battles that she faced. Mina is amazingly well-spoken and fantastic to listen to if you value conversations on the mental aspects of climbing.  Also take the time to check out her blog and the trailer for the new film, “Project Mina” coming out this month! (links below) Show Notes for Mina Leslie-Wujastyk: Rocklands and the Vice (8b/V13) Her love/hate relationship with competition...

The post Ep.11 – “A Healthy Perspective” w/ Mina Leslie-Wujastyk appeared first on .

Pipen som gör mig galen: Agneta Furvik i New York  

New York, fredag.Det ska bli så oändligt, oändligt skönt att få vila från den här staden under några veckors semester. På nån solig strand, i nån stockholmsallé, vid ett cafébord i Malmö. Don't get me wrong, som vi säger här i Amerika, missförstå mig rätt: New York är som stad helt unik, osannolikt fantastisk och alldeles, alldeles underbar.Den hopplösa kärlek som drabbade mig när jag första gången kom hit som tonåring under det vildvuxna sjuttiotalet, den kärleken kommer att sitta i så länge jag lever, och jag känner den vareviga dag. Att ta en enkel promenad till mataffären runt hörnet, eller åka buss några hållplatser ger ofta större upplevelser än vad världens samlade konstskatter kan erbjuda. Det är en sprakande karneval av mänsklighet i de mest oväntade former, inte så sällan ihop med en medmänsklighet i världsklass. Så det är inte det. Inte alls. Det är något annat. Något som är så ständigt närvarande att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. För det är ljuden i den här stan som gör mig spritt språngande galen, eller i alla fall ofta på gränsen till gråtfärdig.Den galna kakofoni av oväsen som denna stad varje timme och varje sekund ger i från sig, försätter mig i förtvivlat vansinne. Först är det en grundton av en miljon, så känns det i alla fall, luftkonditioneringsaggregat som dånar och brummar på vartenda tak. Vi snackar motsvarigheten till motorljudet från tusentals långtradare på tomgång. Till det lägger vi så de verkliga långtradare som helt lagligt vräker sig fram på alla små och stora gator och avenyer, särskilt på nätterna, när de flesta varutransporter äger rum. Nästan varenda en av dem dundrar så till den milda grad att man varje natt tror att kriget självt kommit till New York.Men nädå, det är bara deras lösa last, plåtiga flak eller skabbiga stötdämpare som låter, precis som vanligt. Den helt vanliga biltrafiken är väl egentligen det som stör minst, trots det ständiga tutandet, motorvarvandet och skrikbromsandet. För det i och för sig öronbedövande oväsendet dränks liksom i så mycket annat. Tillåt mig fortsätta: Jättelika tryckluftsborrar? Jajamän, varje dag, dygnet runt i gatuarbeten från både helvetet och evigheten. Alltid är det nåt som måste borras upp med högsta möjliga volym och vibration. Dessutom byggs det något så kopiöst i den här stan att jag när jag tittar ut genom mina fönster ser minst tio skyskrapor under utveckling. Och alla växer de fram med hjälp av tjugo-fyra-timmar-per-dygn-sju-dagar-i-veckan vasst pipande lyftkranar och grävskopor. Det är samma ljud som när en lastbil backar och i några minuter entonigt varningspiper på ett alldeles extra gällt och gräsligt sätt.Det pipandet är vi i New York oavbrutet välsignade med, dag som natt. Det är väl nån amerikansk säkerhetsföreskrift som säger att alla arbetsfordon som rör sig i vilken riktning som helst, måste pipa. Det ljudet är nog det värsta av alla, och de tuffaste av öronproppar har inte en chans. Och tro mig, jag försöker med mycket mer än så. När jag i förrgår försökte sova lite på dagen eftersom allt oväsen gjort att jag inte sovit på natten, satte jag först i mina proppar. Ovanpå dom satte jag mina dyra hörlurar, den där sorten som dämpar ljud rätt så rejält. Räckte inte. Pipen fortsatte penetrera mina öron. Då satte jag på en app med så kallat "white noise", alltså sånt där jämnt och oidentifierbart ljud som ska ta bort allt annat ljud. Hjälpte inte heller.Trots feta öronproppar, ljuddämpande hörlurar och "white noise"-ljud på hyfsat hög nivå, fortsatte det där pipandet tränga sig in och få det att kännas som att någon minst en gång i sekunden stack en sylvass nål rakt in i min hjärna. Slutligen har vi förstås det där ljudet som de flesta av er därhemma äääälskar, det som via diverse teveserier blivit New Yorks signaturmelodi, och som får folk i andra änden av min telefon att lyckligt sucka, ååååh vad jag längtar till New York när jag hör det där! Ja, jag pratar om sirenerna. Från polisbilar, ambulanser och brandbilar. De går inte heller att stänga ute, inte ens om jag ovanpå öronproppar, tystlurar och "white noise"-appar sätter på min egen luftkonditionering, som inte direkt dånar på något diskret vis. Men det hjälper inte. Inget hjälper.Så det ska bli så oändligt skönt med några veckors semester. Och, jo, jag hör själv att jag låter som att det är väldigt hög tid.Agneta Furvik, New York agneta.furvik@sverigesradio.se

397 - Being a Divorced Parent  

Slow dialogue: 2:00
Explanations: 3:53
Fast dialogue: 16:00

Oscar: How are you adjusting to being a single parent?

Penny: It hasn’t been easy, but Paul and I are trying to be as civil as possible. We worked out joint custody so that Mina will get quality time with both of us. Still, it’s been an adjustment for her.

Oscar: I’m sure, and for you and Paul, too. Will you get to see Mina when she’s with her father?

Penny: We each have visitation rights. Fortunately, Paul and I both want what’s best for Mina, so we’re working hard to make the right decisions.

Oscar: If you don’t mind my asking, how are you managing financially?

Penny: Neither of us is paying alimony to the other so that was never an issue, but Paul will be paying child support since I’ll have Mina most of the year. Paul had no objections. He’s been amenable to anything that would be good for Mina.

Oscar: How has Mina been reacting to the whole thing?

Penny: She has been acting out, which is to be expected. Paul’s parents and my mother have been very supportive, and we’re all trying to give her as much stability as possible.

Oscar: It sounds like you’re doing all you can.

Penny: We’re trying our best, under the circumstances.

Script by Dr. Lucy Tse

Världens längsta tacklista: Ekots Katja Magnusson i Beirut  

Beirut fredag.Och jag åker runt och säger hejdå. Jag hatar egentligen avsked men kommer på mig själv med att hela tiden göra nya avslut, jag försöker äta min turkiska favoritfrukost så många gånger att jag ska hinna tröttna, jag dricker en extra libanesisk fruktcocktail med avokadojuice för att det kan vara den sista, jag promenerar till mina finaste ställen för att riktigt minnas hur det ser ut. För det är bara fyra veckor kvar tills det är dags att åka hem efter snart fem år på resande fot. Min första resa som korrespondentvikarie gick till gränsen mellan Syrien och Turkiet, precis vid stängslet i ett hafsigt uppsatt tält på den syriska sidan satt en ung mamma och sjöng en vaggvisa för att söva sin bäbis. Då hade hon ingen aning om att de var på flykt undan det som skulle bli vår tids kanske värsta krig och flyktingkatastrof. Då visste jag inte heller hur mycket mina kommande år skulle domineras av reportage om massflykt, krig, ekonomiska kriser, politiska problem, bombdåd, Syrienkriget, Assad, och IS. Men det jag kommer att minnas är faktiskt inte elände, hopplöshet och sorg tvärtom så kommer jag inte kunna glömma alla dem som hjälp mig fast de aldrig hade behövt. Egentligen är de här senaste åren en sorts bevis för mig på att människor faktiskt ofta väljer att vara goda. Min tacklista är så lång att om det här vore Oscarsgalan skulle jag få dras av scenen. Först alla totala främlingar som mitt i sina egna kriser erbjudit skjuts, sovplats, beskydd, mängder med måltider och tusentals koppar kaffe och te. Sedan de medarbetare som vi journalister kallar för fixare, som anlitas för att organisera intervjuer och ibland tolka. Som Angel i sydöstra Turkiet, vi har rest till städer i ruiner, stått vid gränsen och känt tryckvågen då stridsflygplan bombat på andra sidan, men ändå har vi alltid mitt i eländet lyckats hitta något att skratta åt när jobbet väl är över. Som Daisy och Tony i Beirut som tog med mig ut för att dansa när jag som mest av allt behövde det efter en rätt stressig Syrienresa. Eller Maro i Grekland, vi hade en egen överenskommelse att efter några riktigt hetsiga dagar med tårgas och politiskt kaos så fick vi shoppa nåt fint med motiveringen att vi hjälpte den krisande grekiska ekonomin. Sami Yousif och Marcus i Irak som gjort allt för att garantera min säkerhet. Det är många på listan. Några av dem som hjälpt mig lever inte längre, som Mohammed i Syriska Azaz som skjutsade mig runt och såg till att jag kom tillbaka tryggt i en tid då många journalister kidnappades i samma område. Tack till mina familjemedlemmar och vänner som stått ut trots att jag alldeles för många gånger fått ge återbud i sista stund till fester och annat för att jag behövt resa till nåt mer kaotiskt ställe. Tack till mina kollegor i Stockholm som hållit i trådarna på andra sidan, tack till mina reskamrater som visserligen ofta skrattat åt mig, som till exempel den där gången då jag trillade ner i ett hål i Erbil men som ändå hjälpte mig upp.De senaste åren borde ha gett mig massa bevis för att världen är krigisk och ganska kall plats, men de flesta jag mött längs vägen har faktiskt övertygat mig om att det är precis tvärtom.Katja Magnusson, i Beirut. katja.magnusson@sverigesradio.se

Mina Caputo (Singer of Life Of Agony) - Ch Ch Changes  

This week - Mina Caputo, singer of Life of Agony comes in to discuss her life, her transition from Keith Caputo to Mina... And what a difference a week makes!  After 3 back to back weeks of chaos and craziness, this week we get somewhat serious, like the episode with comedian Rick Shaprio, the time JJ French of Twisted Sister took us all to rockstar school, this is, as they used to say on 80s sitcoms, a special epsidoe of SDR.  Mina could not have been cooler, and took everything in stride, the new Life of Agony album is on the horizon, and this was definitely one for the record books.  Enjoy! Follow Mina here

24_Ska_jag_lanka  

24 Ska jag länka till den?
Nu är vi tillbaka efter en lite vår paus. Vi avbetar allt vi gjort, Eurovision ragg, våra utseenden, vännskapliga fans mm. Ni når oss som vanligt på info@nadda.se samt vår Facebookgrupp www.facebook.com/nadda.se.
Stort tack till Mippe Åman som redigerat ihop avsnittet.

Här är alla länkar vi lovar under programmet:

SuperChargedESC - http://www.youtube.com/user/SuperchargedESC

Messiah Hallberg - http://www.messiahhallberg.se/

Alla mina kamrater - https://itunes.apple.com/se/podcast/alla-mina-kamrater/id546373848?mt=2

Hang Up: The Kyrie Irving and the Chamber of Secrets Edition  

Josh Levin and ESPN’s Mina Kimes are joined by Slate’s Jim Newell to discuss Jordan Spieth’s British Open win. Josh and Mina also dissect Kyrie Irving’s trade drama, and Slate’s Ben Mathis-Lilley analyzes Hugh Freeze’s ousting as Ole Miss football coach.

Jordan Spieth (2:15):Jim Newell joins to talk about how Jordan Spieth avoided a Sunday collapse, how he compares to Tiger Woods, and whether Spieth is cool or dorky.

Kyrie Irving Trade Request (13:49): Josh and Mina examine the motivations behind the star point guard’s bid to leave Cleveland, where he could end up landing, and if this means the last of LeBron James’ prime years will be wasted.

Hugh Freeze (30:50) Slate’s Ben Mathis-Lilley delves into the scandal-filled backstory of the Ole Miss football coach’s ouster, which featured gas mask bongs, America’s public information laws, and a vengeful coach named Houston Nutt.

Pre-Twitter Viral Sports Stories (45:30): In lieu of afterballs, Josh, Mina, and Ben opine on what notable pre-social media sports story would have broken Twitter.

The Kyrie Irving and the Chamber of Secrets Edition  

Josh Levin and ESPN’s Mina Kimes are joined by Slate’s Jim Newell to discuss Jordan Spieth’s British Open win. Josh and Mina also dissect Kyrie Irving’s trade drama, and Slate’s Ben Mathis-Lilley analyzes Hugh Freeze’s ousting as Ole Miss football coach.

Jordan Spieth (2:15):Jim Newell joins to talk about how Jordan Spieth avoided a Sunday collapse, how he compares to Tiger Woods, and whether Spieth is cool or dorky.

Kyrie Irving Trade Request (13:49): Josh and Mina examine the motivations behind the star point guard’s bid to leave Cleveland, where he could end up landing, and if this means the last of LeBron James’ prime years will be wasted.

Hugh Freeze (30:50) Slate’s Ben Mathis-Lilley delves into the scandal-filled backstory of the Ole Miss football coach’s ouster, which featured gas mask bongs, America’s public information laws, and a vengeful coach named Houston Nutt.

Pre-Twitter Viral Sports Stories (45:30): In lieu of afterballs, Josh, Mina, and Ben opine on what notable pre-social media sports story would have broken Twitter.

Mina Kimes  

Jonah Keri kickstarts a discussion with Mina Kimes of ESPN The Magazine about the dogs of sports Twitter; the Seahawks; business writing; addressing serious issues within sports journalism; criticism of male and female journalists; bofa; Tyreek Hill and players' off-field behaviors; how sports leagues, media, and fans should address domestic violence and concussions; Ray Rice and Ben Roethlisberger; The Bachelor; the Chargers' departure from San Diego; Mina and Jonah find a solution to stadium financing; and Mina's Life Tip.

Viaje al centro de la Tierra (o casi) - El Neutrino  

La mina de Mponeng, en el nordeste de Sudáfrica, cerca de Johannesburgo, es una de las más profundas del mundo. Se tarda más de una hora en llegar desde la superficie hasta el fondo de la mina, a más de tres kilómetros de profundidad. Allí abajo, la temperatura de la roca alcanza los 60º Celsius. En 2008, un grupo de científicos del Lawrence Berkeley National Laboratory (EE.UU.) analizó muestras de agua extraídas del fondo de la mina en busca de vida. El análisis genético indicaba que en las profundidades de la mina de Mponeng habita una sola especie de bacteria, en lo que constituye hasta ahora el único ecosistema conocido formado exclusivamente por una especie.

Avsnitt 10 – Mina Lindman: Innovera Mera  

I detta avsnitt gästas vi av Mina Lindman som kommer att prata om innovation. Förlagslådorna är borta sedan länge och snart även innovationschefen. Mina berättar om sitt arbete med innovation … Continue reading

The post Avsnitt 10 – Mina Lindman: Innovera Mera appeared first on Påjobbet.

Mina Tobias Interview | AfterBuzz TV’s Concert Experience  

AFTERBUZZ TV – AfterBuzz TV’s Concert Experience edition, is a long form interview series featuring actors and TV personalities discussing their roles and shows as well as their thoughts, passions and journeys. In this episode host Yael Tygiel interviews Mina Tobias. “Like” Us on http://www.Facebook.com/AfterBuzzTV For more of your post-game wrap up shows for your favorite […]

The post Mina Tobias Interview | AfterBuzz TV’s Concert Experience appeared first on AfterBuzz TV - The AfterShow Network Created by E!'s Maria Menounos & Keven Undergaro.

Om gränsen mellan danska och svenska: Natacha López i Malmö  

Malmö, fredag. Min andra sommar som Sveriges Radios utsända i Danmark och jag börjar förstå var mina luckor gällande det danska språket finns. Nyligen läste jag i en bok om lingvistik och världens språk att gränsen mellan vad som är två olika språk och bara två olika dialekter av samma språk är högst godtycklig. Och ofta kopplad till politik. Såsom att serbiska, kroatiska, bosniska och montenegrinska ansågs vara dialekter av samma språk fram till början av 90-talet. Först efter kriget har de officiellt blivit till fyra olika språk. Men så stod det i boken att svenska, norska och danska antagligen inte skulle anses vara tre olika språk om det inte vore för att de talas i tre olika länder. Detta fick mig att börja fundera - är verkligen gränsen mellan svenska och danska så luddig? Jag värnar visserligen om att alltid tala skandinaviska i Danmark, det vill säga en svenska med några danska ord i, och säger halvt ilsket, halvt skämtsamt ifrån när en dansk vill prata engelska: nä, men vi kommer ju från syskonnationer - låt oss anstränga oss lite! Men så på tåget på väg till en intervju i Danmark hör jag utropet: Nästa station Hvidovre. Och stationen efter det, nästa station: Rødovre Och inser att jag omöjligen kommer att veta när jag ska stiga av. Ni ser när man har ett samtal med en dansk kommer man långt på sammanhang och att någonstans i det grötiga är kärnan i de flesta orden de samma som i svenska, och så har jag som reporter på andra sidan sundet lärt mig ett antal danska ord. Men att kunna urskilja ett helt nytt ord och identifiera bokstäverna i det - däri ligger utmaningen. Så jag har i alla fall identifierat att mitt stora huvudbry som reporter i Danmark det är namn - alltså adresser och personnamn. Ett samtal med en potentiell intervjuperson kan alltså gå utmärkt fram tills vi kommer till biten då vi ska bestämma träff. Här blir jag lite svettig. Jag stålsätter mig, med pennan i högsta hugg försöker jag koncentrera mig, rikta all fokus för att verkligen lyssna noga... Få se, du sa att adressen var Kæmnervej... Eh? När det gäller adresser är det ju viktigt att få med varje bokstav för att hitta rätt. Men likaså när någon tipsar om någon annan som jag bör prata med. Häromdagen var jag övertygad om att jag fått pratat med Henning. Först när han mejlar ser jag att han heter Emil. Visst kan jag i dessa situationer be personen att bokstavera. Som häromdagen när någon hade efternamnet: Jacqueson, i mina anteckningar hade jag skrivit Ckue. Så nej, jag ger upp. Kanske är gränsen mellan danska och svenska luddig, men det finns i alla fall en tydlig gräns för mina danskkunskaper. Hädanefter, när vi kommer till biten när jag ska få en adress avbryter jag och säger - skicka ett sms! Natacha López, Malmö natacha.lopez@sverigesradio.se

53. Nyttan av mental återhämtning – Nystart del 2  
Länkar och utskrift

I det här avsnittet uppmanar jag dig att ta din mentala återhämtning på allvar och börja prioritera det. Du kan börja med mental träning, meditation eller någonting annat som passar dig. Här kommer några tips.

Meditation och mental träning

Själv använder jag just nu “Meditation timer and log” när jag mediterar. Det är bara en timer. När jag tränar mentalt gör jag det ofta med Andrew Johnson. Jag lyssnar också mycket på Lars-Eric Uneståhl. Och ibland mig själv :).

Appar

Meditation timer and log - Fungerar bra för dig som inte vill ha någon som guidar dig.

Mindfulness appen – På svenska. Har en kom-i-gång-guide.

Headspace – Engelska. Har tio gratismeditationer som hjälper dig att komma igång.

Relax+ with Andrew Johnson – Engelska. Avslappning.

Ljudfiler

Fyra ljudfiler som jag har gjort – Börja med "Slappna av".

Tara Brach – Smile guided meditation – På engelska. En meditation som du kan använda om och om igen.

The 6 Phase Meditation - Vishen Lakhiani – Engelska. Också en meditation som du kan använda hur många gånger som helst. Samma meditation finns gratis i appen Omvana.

Lars-Eric Uneståhl – Två olika ljudfiler med instruktioner. Börja med "Lugn"

 

Tim Ferriss

Tools of titans

4 timmars arbetsvecka : konsten att leva mer & jobba mindre

4-timmarskroppen: en extremguide till snabb fettförbränning, ökad styrka

The 4-Hour Chef: The Simple Path to Cooking Like a Pro, Learning Anything, and Living the Good Life

Tim Ferriss blog

Tim Ferriss Podcast


Utskrift av veckans avsnitt

Välkommen. I det här avsnittet kommer jag att fortsätta att prata om det jag tog upp förra veckan. våren kommer ju, som jag sa då, att bli en serie av poddar där det genomgående temat är nystart.

Vi funderar på vad som kan göras och hur det kan göras för att ge oss själva en nystart. Och vi tar det steg för steg, en sak i taget.

Du lyssnar förresten på monkey mindset, en podcast av mig som heter Daniel Sjöstedt och jag är mental tränare.

Det finns en ganska nyutgiven bok som heter Tools of titans. Det här är en tegelsten på över 650 sidor (kolla upp). Och den är skriven av en kille som heter Tim Ferriss. Tim Ferriss är mest känd för sin bok som heter four hour work week där han lägger ut en plan för hur man kan jobba mindre, tjäna mer, och leva ett mer tillfredsställande liv och nu förenklar jag lite men i boken så berättar Tim Ferriss om hur han höll på att jobba sig in i väggen, tog sig en tankeställare, och sedan helt byggde om sitt eget företag till att bli mindre beroende av honom som person. Och ändå mer effektivt. Han automatiserade och skapade regler och utnyttjade de hjälpmedel och system som redan fanns tillgängliga , till max.

Och det här handlar om allt från hur han hanterade email till kundsupport, till möten, till att anlita virtuella assistenter och mycket mer.

Och bokens titel hintar ju då mot att han lyckades att få ner sin egen arbetsbörda till bara fyra timmar per vecka och eftersom Ferris också såg till att hans arbetsuppgifter kunde göras oberoende av var i världen han befann sig så skapade den här boken både en livsstil för honom själv och en hel rörelse av personer som ville göra det han gjorde.

Det är en spännande och inspirerande bok även om man förstås ska ta en hel del av det han skriver med en nypa salt och utvärdera det själv. Och nu är "four hour" ett helt koncept som Tim Ferriss har skapat med böcker som the four hour body och the four hour chef.

Men vad jag ville komma till när jag började prata om Tim Ferriss är ju hans nya bok, tools of titans. I den så har Ferris, delvis inom ramen för sin podcast, intervjuat flera hundra högpresterare. Det kan handla om superframgångsrika affärsmän och affärskvinnor, idrottare, akademiker och det handlar också om människor som av en eller annan anledning gått sin egen väg. Lämnat ekorrhjulet och lever sitt liv mer på sina egna villkor än vad gemene man gör.

Ferris pratar med dessa människor och försöker få ner det dom säger till väldigt konkreta tips och tricks och handlingsplaner. Och han gör det med allt. Kost, träning, sömn, effektivitet, vila, relationer, allt. Det här är en jättespännande bok och jag är inte klar med den ännu själv.

Alla personer som medverkar i boken har sin egen filosofi för vad det innebär att leva ett bra liv. de lägger tyngdpunkten på olika saker och löser vardagsbekymmer på olika sätt. Det finns dock två teman som återkommer gång på gång och Ferris har själv pratat om det här i intervjuer han har gjort om boken.

Det första är att de allra flesta, om inte alla, har ett system för hur de vill att deras liv ska vara. Hur omfattande det här systemet är varierar, hur det ser ut varierar men nästan alla har tagit det de lärt sig om sig själva, bara genom att leva livet, funderat på vad som funkar och vad som inte funkar, och försökt att använda det till sin fördel.

Jag jobbar bäst på morgonen, alltså ser jag till att göra mina viktigaste saker på morgonen. Jag mår bäst om jag tränar innan jag börjar jobba, alltså ser jag till att hitta tid för träning innan jobbet. Jag får mest gjort om jag skriver min att-göra lista kvällen före alltså gör jag det. Jag blir trött och dåsig om jag äter en viss maträtt. Och trots att jag älskar den här maträtten och trots att den serveras i lunchmatsalen så äter jag den inte om jag behöver vara pigg och alert på eftermiddagen. Det har jag bestämt. Det är mitt system.

Och så vidare, och så vidare.

Det finns tusentals sådana här insikter i boken, och de spretar åt många olika håll, men de som lever ett väldigt tillfredsställande liv har alltså i regel tagit reda på de här sakerna, vad som funkar för dem och vad som inte funkar för dem och så skapar de rutiner för detta.

Anstränger sig för att göra det som de vet fungerar.

Det andra som är gemensamt för väldigt många i boken, nästan alla,  är att de har någon typ av återkommande mental rutin. Att de varje dag ser till att sinnet får återhämtning och tid att bara vara.

Och nu menar jag inte att de kopplar av genom att kolla några timmar på tv eller surfa på nätet eller spela candycrush.

Utan de stillar sinnet, oftast genom meditation men det finns gott om alternativ som nämns.

Tim Ferriss intryck, och jag håller verkligen med, det är att de som presterar på en hög nivå och samtidigt lever bra liv. alltså inte liv där de jobbar ihjäl sig, försakar sådant som är viktigt för dem eller går under av all yttre press Dom här personerna tar sig i mycket högre utsträckning än vad som är normalt hos oss andra, tid för det här.

Mental återhämtning. Att stärka sinnet. På något sätt. Och att göra det regelbundet. Att inte bara börja med mindfulness när du redan har gått in i väggen och sedan sluta när du mår bättre igen och kan börja jobba utan att göra det här till en vana som du gör varje dag. För dig själv.

Och det finns ju många olika metoder. Meditation av olika slag. Mindfulness är vanligt. Det är både effektiv och lättillgängligt. Och jag lär ju ut avslappning som jag tycker till viss del påminner mycket om meditation i den mening att du tar kontroll över ditt fokus därmed leds in i trance.

men även om jag gillar just mental träning och tycker att det finns många fördelar med att använda sig av den metoden så vill jag uppmana dig, och här kommer då den allra första konkreta uppgiften till dig som vill hänga med i den här nystarten, att hitta en metod som passar dig, att avsätta tid för att införa den, och att redan den här veckan sätta igång.

Vad du väljer just nu är inte viktigt, du kommer med största sannolikhet ändå att vilja testa olika saker under resans gång.

Tänk på det jag sa i förra avsnittet, att du kan tänka som så att saker och ting ska vara på plats 2018, att du har det här året på dig att testa olika saker och sätta rutinerna. så det behöver inte vara perfekt, det behöver inte gå perfekt, men om du inte börjar så kommer du inte igång.

Så välj någonting. I anteckningarna till det här avsnittet så länkar jag till några alternativ bland annat mina egna, självklart, och det finns ett oändligt antal alternativ ute på nätet som du kan testa.

Avsätt tid för det här. Mellan 15-30 minuter varje dag är mitt förslag men lägg fokus just nu på att sätta igång. Om du påbörjar och gör säg två minuter, och sedan inte orkar mer eller om det kryper i kroppen, så kan du räkna det som att du har gjort det du ska den dagen.

Men hoppa inte över bara för att du inte känner för det. Gör då bara dina två minuter och sluta sedan.

På sikt är det mycket bättre att du har gjort bara några minuter per dag och klarat det 45 dagar av 50 än att du mediterat eller tränat mentalt sju dagar av femtio men att du då har gjort det under 25 minuter. I det första fallet håller du på att skapa en vana du med tiden kan bygga vidare på, i det andra fallet kommer vanan aldrig skapas utan du

Vinterpodden  

Nu är den här: vinterpodden. Alla mina tankar om vintern och sådant jag vill göra – och tio tips till dig på bra saker att göra i vinter oavsett var i Sverige du är.

Allra bäst gillar jag nog tips 8; det är verkligen ett riktigt guldtips. Blir du nyfiken nu? Ja men lyssna då!

I podavsnittet pratar jag en del om att den meditativa effekten av 20 km löpning i fjällen är ungefär som tre minuter i mindfulness appen. Appen görs av företaget Mind Apps som är sponsor till min pod.

Jag fokuserar sällan på prestationsträning. Istället vill jag använda träningen för att må bättre; fysiskt men framförallt mentalt. Jag orkar göra allt det jag gör tack vare min träning; alla passen jag gör utomhus. Löpningen i bergen eller i skogen och skidåkningen och cyklingen och allt det andra. De träningspassen har en meditativ effekt på mig. De är en fysisk ventil men de fyller också på mitt mindset genom att jag inte behöver tänka alls när jag är ute.

Det är först sedan jag började använda minfulness appen som jag har insett hur mycket mindfulness jag har i min träning. Och vad minfulness gör med mig. Det är genom mindfulness från min kravlösa träning som jag kan vara alert och pigg i alla de projekt som sysselsätter mig i stort sett alla vakna timmar på dygnet.

Det är också mindfulness som har gett mig ett enormt starkt psyke där jag är väldigt inkännande i mitt välmående. Mitt psyke är ett av mina allra bästa verktyg jag plockar fram när jag ska nå ett mål, till exempel springa jättelångt, eller när det börjar bli för mycket stress runt omkring mig och jag inser i tid att jag behöver backa.

Meditation och mindfulness är en investering i sig själv, oavsett om det handlar om tre minuter med appen eller 20 km på fjället. I ett citat så har jag sagt såhär: meditation does for our head what green plants do for the world; it soaks up all the bad stuff and gives goodness back!

Mindfulness Appen finns att ladda hem via App Store och Google Play. Genom appen kan du följa med på guidade meditationer som är 3 minuter – eller längre. Du kan också välja tysta meditationer eller vem som ska guida dig genom meditationen.

'A low artful wicked man': poverty riots and bread, the response of government to the crises of the 1790s  

A look at how the government of the 1790s attempted to address both food shortages and the riots that broke out as real want and scarcity took hold in many districts.

Beatrice Eli: Jag kommer lacka om jag får en adhd-diagnos  

Ett skivsläpp och en adhd-utredning - så ser Beatrice Elis höst antagligen ut. I Psyket berättar hon om det men även om tvångstankar, att vara högkänslig och hur pengar påverkar hennes psyke. Debutalbumet Die another day släpptes 2014 och nu sitter Beatrice Eli hemma och arbetar med uppföljaren, vilket tar upp det mesta av hennes tid. Att fokusera på en sak i taget är ett medvetet val. – Just nu mår jag bättre än vad jag brukar göra och det beror på att jag har ett mål, att göra klart min skiva. Skulle jag inte ha det vet jag inte hur jag hade mått psykiskt.Hon är 29 år och står i kö för att få göra en adhd-utredning. – Jag har känt sen jag var liten att jag är dålig för att jag inte klarar av saker. Att jag till exempel inte kan slutföra saker och inte har någon impulskontroll, säger Beatrice Eli.Hon tror att en diagnos skulle kunna förklara varför vissa saker känns svåra. – Det är fortfarande mitt ansvar men det blir antagligen lättare att få saker gjorda om jag känner till vad mina svårigheter beror på. Att det är adhd, inte att jag skulle vara lat. Men just nu känner hon sig mest arg på att hon inte har fått hjälp tidigare. – Alla år i skolan, mina föräldrar, psykologer, varför har ingen sett något? Jag är snart 30 år och hade behövt få mer hjälp än jag har fått, därför kommer jag bli jävligt sur om jag får en diagnos, säger Beatrice EliVi satt i Beatrices soffa och pratade, längre än jag brukar prata med mina gäster, det fanns så mycket att berätta. Det jag tog med mig från intervjun var känslan av att Beatrice, trots att hon inte alltid mår så bra, tar steg för att må bättre och klara av sin vardag. Att hon ber om hjälp men också tar tag i saker. Och att förändring ofta handlar om det där som kan kännas som petitesser, som att ha en mapp där man lägger sina räkningar, och att ändå öppna den där mappen en gång i månaden. Små steg som visar att det går att förändra och göra saker så att livet känns lite lättare. - Emmy Rasper

Psyket 0

Fem minuter om yttrandefrihet: Minna Knus Galán  

I P1 Kulturs sommarserie delar åtta inbjudna författare, samhällsdebattörer och konstnärer med sig av sina tankar om yttrandefriheten. I del fem hör vi Minna Knus Galán, grävande journalist på YLE. Jag hade grävt i Panama-dokumenten i nästan ett år. Ett år hade vi jobbat tillsammans med hundratals journalister världen över. Och i ett år hade vi lyckats hålla historiens största läcka hemlig.Hur var det möjligt?En förklaring till att läckan inte avslöjades var att vi alla förstod hur viktigt det var med källskyddet.Visselblåsaren som ursprungligen läckte över 11, 5 miljoner dokument till tyska Süddeutsche Zeitung är på riktigt rädd för sitt liv.Och inte så konstigt: bland namnen i det massiva materialet finns den ryska presidenten Putins allra närmaste krets, personer som har gjort affärer med mexikanska knarkkungar och terroristorganisationer som Hizbollah.En av de tyska journalisterna som varit med från första början berättade hur han en natt vaknade kallsvettig på grund av en mardröm. I drömmen var självaste Putin i sovrummet och stirrade ner på journalisten som låg i sin egen säng. Jag kan tänka mig de mardrömmar visselblåsaren har haft under året.Mina egna mardrömmar kom från ett helt oväntat håll: de finska skattemyndigheterna.En vecka efter vårt första TV-program kring Panama-dokumenten fick jag ett mejl."Hej", skrev en bekant från skatteverket. Honom hade jag intervjuat i tidigare program."Jag skulle vilja diskutera Panama-pappren med dig och överlåtande av dem till skattemyndigheterna", skrev skatteinspektören.Jag svarade att det kan vi inte göra, dels för att materialet inte tillhör oss utan den internationella organisationen för grävande journalister ICIJ. Men framför allt på grund av källskyddet.Skattemyndigheterna gav sig inte. En vecka senare fick jag ett personligt brev hem till mig. Avsändare: skatteverket.I brevet kräver myndigheterna att få hela min research, mina anteckningar, namnlistor… kort sagt allt mitt journalistiska jobb som jag hade gjort kring Panama-pappren.Samtidigt hade skattmasen skrivit ett liknande kravbrev till mina chefer på Yle där de krävde att få hela Panama-läckan. Och det skulle bara bli värre.Några dagar senare kom hotet: skattemyndigheterna kan med polisens hjälp bryta fysiska hinder för att få materialet.På ren svenska: göra husrannsakan. Vår jurist varnade oss för husrannsakan både på redaktionen och hemma hos oss reportrar.Det här exemplet är unikt i finsk journalismhistoria.Varför är den viktig att berätta? Jo, för att myndigheterna i sin iver att visa hur effektiva de är, glömde bort någonting fundamentalt i vårt samhälle: nämligen yttrandefriheten och dess viktigaste kompanjon, källskyddet.Absurt med tanke på att Finland faktiskt är världens bästa land då det gäller pressfrihet. Och i år firar Finland, precis som Sverige tryckfrihetslagens 250-års jubileum. Finland hörde ju till Sverige när finländaren Anders Chydenius - ja, han var faktiskt finländare - drev igenom världens första tryckfrihetsförordning. Så skattemyndigheternas - och också regeringens - agerande blev en pinsam historia. Det var nämligen klart att skatteverket agerade under politiskt tryck, med finansministern i spetsen. Förstår inte våra beslutsfattare att ifall liknande hot blir vardag, kommer källorna inte längre att lita på att journalisterna kan skydda deras identitet i framtiden?Men hur slutade historien med skatteverket och Panama-dokumenten? Ja, i själva verket har den bara börjat.Framför oss har vi - jubileumsåret till ära - en juridisk process som kan räcka flera år där både källskyddet och pressfriheten står på spel.Minna Knus Galán

Turkiets djupa sår: Ekots Johan-Mathias Sommarström i Ankara  

Ankara, torsdag.Tankarna i huvudet är många, skjortan klistrar mot kroppen i den tryckande värmen. Inte hjälper det att jag har på mig en svart kostym, det är ungefär så ovanligt som det kan bli- enda gången jag har det annars är på begravningar och bröllop, jo, en gång annars också. Det var när vår Brysselkorre Janne Andersson tvingade mig- han tyckte att jag behövde lite stil.Men att jag nu haft den på mig en hel dag beror på att jag spenderat onsdagen med delar av den turkiska politiska eliten.Jag och en grupp journalister blev lovade att träffa president Erdoğan och premiärminister Yildirim, dessutom gruppledare för samtliga politiska partier i parlamentet, höjdarna på det mäktiga informationsministeriet och toppskiktet på utrikesdepartementet.Det finns ju rätt många frågor att ställa till de ansvariga och svåråtkomliga politikerna i Turkiet.Jag är egentligen inte den typen av journalist som trivs bäst i maktens korridorer ska jag erkänna.Men nu när jag skulle träffa de som verkligen bestämmer ville jag veta varför Turkiet stänger så många tv och radiostationer, varför de sparkat så många lärare och journalister och vilka bevis det EGENTLIGEN finns för att alla tiotusentals som sparkats eller till och med fängslats har riktiga kopplingar till terrororganisationer.Jag var taggad, ville ställa mina frågor.Men någon Erdoğan fick vi inte träffa, inte Yildirim heller.Däremot fick vi träffa en man i det styrande AK-partiets ledarskikt.Han verkade göra sitt bästa för att inte charma varken oss eller de stackars översättartjejerna. Flera gånger rättade han dem, t.ex. när översättaren sa att kuppen krävt 241 dödsoffer. Då spände han blicken i henne och sa "inte dödsoffer, martyrer".Informationsministeriets boss berättade detaljerat om den dramatiska natten den 15 juli och parlamentets generalsekreterare hyllade det turkiska folkets heroiska motstånd natten för kuppförsöket och han beklagade sig för att vi i väst inte brytt oss tillräckligt om denna traumatiska upplevelse."Efter Charlie Hebdo attacken i Paris kom världens alla ledare dit och marscherade arm i arm mot terrorismen, men när demokratin i Turkiet attackeras och det krävt långt många fler dödsoffer, var är världs ledarna då" frågade han sig.Kuppförsöket i Turkiet påverkar nästan allt här. Människor blir av med sina jobb, tv-kanaler stängs, stämningen upplevs som spändare av många. Vi fick aldrig något riktigt svar på vilka bevis det EGENTLIGEN finns mot alla de tiotusentals som stängts av från sina jobb eller gripits, men gruppledaren för det största oppositionspartiet konstaterade krasst att "det räcker med att man haft tio lira på fel bank för att bli av med jobbet och stämplas som terrorist." Var är rättssäkerheten i det frågade han sig.Han konstaterade att samma bank, som Gülenstämplats, faktiskt en gång i tiden invigdes av ingen mindre än president Erdoğan själv.Så jag kränger av mig min kostym, begriper att jag ingenting begriper men förstår ändå trots mina begränsningar att kuppförsöket är ett öppet sår i det politiska Turkiet, ett sår som kommer att ta en lång och besvärlig tid att läka och vars ärr kommer att finnas kvar under lång tid.Johan-Mathias Sommarström, i Ankara johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

0:00/0:00
Video player is in betaClose