Search

"Istanbuls djupa ärr" Ekots Johan-Mathias Sommarström, Istanbul  

Istanbul tisdag.Vaknar upp i en luttrad stad.En stad som det senaste året tvingats uppleva terrordåd mot den internationella flygplatsen, mot poliser vid en fotbollsarena, mot nattklubbsbesökare på nyårsnatten. Den har tvingats uppleva ett kuppförsök, en natt som blev blodig med civila dödsoffer.För att inte tala om alla mindre attacker som aldrig rapporteras, de där ingen dör men där människor skadas för livet. Dåd mot polisstationer och militärer.Länge kändes det här som att Istanbulborna inte tänkte låta sig kuvas av rädslan. Att ändra levnadsvanor skulle ju vara att retirera för terrorn tänkte många.Även om turismen och de utländska besökarna sinade av rädsla för turbulens och terror så vägrade Istanbulborna ge upp. Nattlivet var intensivt, shoppingen pågick och på kaféer och i tehus träffades människor för att prata, fika och röka.För det har aldrig tagit särskilt lång tid innan vardagen har varit tillbaka efter fruktansvärda dåd. Spåren av terroristerna har snabbt sopas bort - när Atatürk flygplatsen attackerades i juni byttes snabbt krossade glasrutor, blodet torkades bort från golv och asfalt. Bara dygnet efter fanns knappt några fysiska spår alls efter attacken.Men någonting har ändrats nu - efter skjutningen inne på en nattklubb på nyårsnatten. Det var som att det var händelsen som fick allt att rinna över. Annars livliga gator, butiker och gallerior har ekat tomma. Restaurangnäringen kliar sina huvuden och undrar när kunderna kommer tillbaka.Människor träffas fortfarande på kaféer och tehus men faktiskt inte i samma utsträckning. Turistindustrin som redan varit hårt prövad ger en förtvivlad tröstlös suck.Rädslan är här.Det blev visserligen en paus i rädslan nyss.Staden som ligger uppdelad på två kontinenter, Europa och Asien, upplevde sitt största snöfall på många år. På Asiensidan föll över en meter snö som mest, på Europasidan över 50 centimeter.Inte ens terrorister eller självmordsbombare går ut under dom förutsättningarna.Istället kunde de Istanbulbor som tog sig ut beskåda lekande barn, hundar som rullade sig i snömassorna, en annars bullrig stad få sina ljud dämpade av snödrivor. Även om bilar inte tog sig fram, en del människor inte tog sig ut, skolor stängde och myndighetskontor förkortade arbetsdagarna för de anställda så gav den vita oskyldiga snön upphov till leenden och glädje.Snön blev den andningspaus som staden så desperat behövde. Nu har det mesta av snön smält, grådaskiga snödrivor finns kvar och fötter blöts ner av slask. Vintern är kortare här - det är inte långt till vår.Frågan är nu om den korta andningspaus som snön gav kan fortsätta, om också känslorna går mot en ny vår. En vår av hopp och ljus.I går greps mannen som misstänks för att kallblodigt ha mördat 39 personer på en nattklubb på nyårsafton, ytterligare en terrorist bakom lås och bom. Men hur många finns det kvar.Mina Istanbulvänner här är både sorgsna och luttrade, tror det blir mer våld, mer sorg.Johan-Mathias Sommarström, för P1 morgon, Istanbul johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

farväl(sista avsnitt)  

Det här är en farväl och tack till alla mina gäster och lyssnare.

 

"Patienter som googlar: Ekots Johan Bergendorff i Lund"  

Utrikeskrönikan 12 januari Lund torsdag. Vi skulle få en lyckligare jord om hela världen följde dessa ord. Googla aldrig dina symptom. Varje prick blir ett malignt melanom. Så sjöng lundabon, Öron-Näsa-Halsläkaren och trubaduren Henrik Widegren för ett år sedan på en youtubevideo inför sin senaste platta. Det tog skruv. Vissa kollegor tyckte låten cementerade ett gammalt tänk. Skamligt budskap ansåg kroniska patienter. De kände sig redan nedgjorda av läkare som inte tyckte att de borde läsa så mycket om sin sjukdom på nätet. Forskare pekade på cancersjuka som söker vård för sent för att de är rädda bli kallade hypokondriska på vårdcentralen.Henrik Widegren fick försvara sig i tidningen Sjukhusläkaren och kvällspress och TV-soffa. Detta är en humoristisk sång, en kuplett, och många av mina patienter har sökt vård helt adekvat efter att ha googlat. Men fortsatte Henrik Widegren, att patienterna har sökt på nätet och läst in sig på felaktiga diagnoser kan också oroa i onödan och komplicera läkarnas jobb. Pålästa lundabor som skäller ut sköterskor som följer prioriteringslistorna till punkt och pricka till exempel.I Sverige söker runt sju av tio på nätet kring sina symtom och en procent av alla googlingar handlar om sjukdomar.Jag tycker det är bra att patienter idag har sökt information och har en idé vad de lider av när de kommer, säger distriktsläkaren Margareta Troein Töllborn.Hon har jobbat på vårdcentral i 40 år och är även professor i allmänmedicin vid Lunds Universitet. Samhället var mer hierarkiskt när jag började, nu ser människor sig som experter i sina egna liv, funderar Margareta medan vi fikar. Folk var mer lydiga på 70-talet, trodde vi i alla fall, fast de kanske aldrig hämtade ut sin medicin, säger hon med ett skratt. Patienter har mer krav på oss läkare idag. Vi kan göra mycket mer, byta ut linser och höfter och laga hjärtan.Numer säger jag ofta till pålästa patienter att det där känner jag inte till, det kollar vi upp fortsätter Margareta Troein Töllborn. Sätt dig här bredvid mig så söker vi i säkra kunskapsbaser. Det är lättare nu med grått hår och stor erfarenhet än när man var en ung och osäker doktor tycker Margareta.Men hon kan inte göra patienter till viljes när hon vet att det inte är bra för dem som långa sjukskrivningar eller onödiga behandlingar som tar upp vårdens resurser. Allt hänger på att bygga upp ett förtroende och det går bara om samma läkare får träffa patienten flera gånger vilket ofta inte är fallet i dagens svenska vårdkedja konstaterar Margareta Troein Töllborn. Sverige ligger därför lågt i internationella jämförelser när patienter skattar delaktighet eller att få svar på sina frågor. Vid fikabordet sitter också en annan Lundaprofessor, etnologen Susanne Lundin. Hon framhåller att vi lever i ett samhälle där individen har ansvar för att ta hand om sin egen hälsa och trimma kroppen, och där vårdköer får folk att tröttna och söker råd på annat håll än hos doktorn. I nätforum till exempel, där farliga behandlingstips kan leda till apotekssidor som skickar falska mediciner som inte hjälper eller är skadliga. Det är kanske baksidan av jämbördigheten funderar Susanne Lundin.Men människor kommer sannolikt forsätta att googla sina krämpor, både i Lund och Luanda. Doktorns roll har förvandlats från guru till coach. Dock än så länge med receptblock och makten att sjukskriva.Johan Bergendorff, global hälsokorrespondent johan.bergendorff@sverigesradio.se

Förkylningsmat  

Det är svintrist att vara sjuk. Som tur är har man ofta ett litet naturapotek i kylen utan att man tänker på det. På menyn: förkylningsguacamole, morotssoppa och glutenfria bovetepannkakor med blåbär. Recept: Therese SvenssonJag var sjuk för ett tag sen, faktiskt precis innan vi spelade in det här avsnittet. Det var skittråkigt. Dock är det svårt att undvika trots att mina väskor dignar av handdesinfektionsflaskor. Jag sysselsatte mig med att läsa om flappers, uppdaterade mina virkningskunskaper samt åt sjukt mycket förkylningsguacamole. Den är full av antiinflammatorisk lök och vitlök, endorfinhöjande chili, stärkande olivolja och C-vitaminrik persilja. Vissa skulle kanske kalla den för en superfoodboostad guaca-bowl men eftersom jag har lite värdighet kvar i kroppen får den titeln stå i skamvrån. Men god och stärkande är den.FörkylningsguacamoleVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittIngredienser: 4 mogna avokados½ rödlök1-2 vitlöksklyftor½-1 chili av valfri sortCa 1 dl hackad persilja1/2 citron1 msk olivolja1-2 rödbetor eller två tjocka morötter Gör så här:Gröp ur avokados och mosa grovt i en mortel eller i en bunke. Det får gärna vara klumpar kvar så det inte blir en helt söndermosad smet.Tillsätt finhackad rödlök, hackad persilja, olivolja, skivad vitlök, skivad chili och citronsaft. Börja med lite vitlök, chili och citronsaft och tillsätt mer efter egen smak. Salta.Nu ska vi göra råa rödbetschips – Skrubba betorna och skär bort rumpan och hatten. Hyvla, skär eller mandolina till tunna chips. Funkar med tjocka morötter också. Ät och känn dig friskare!  Morotssoppa med kokos, lime, ingefära och korianderVegan, laktosfritt, mjölkfritt, glutenfrittDet är ju många som älskar soppa, mig inkluderat, men tyvärr brukar det vara hopplöst att äta soppa ute eftersom folk gillar att proppa i kogrädde i allt. Hopplöst för oss som är allergiker eller bara inte käkar komjölkprodukter. Här gör jag en basic morotssoppa som är vegansk och glutenfri. Dessutom enkel att göra med massor av asiatiska aromer som passar bra när man är förkyld och kanske inte känner så mycket smaker eftersom ens näsa är täppt. Chilistyrkan kan du justera så du svettas ut snoret ur näsan, typ. Älskar du komjölkprodukter och gluten och känner dig nu hemskt diskriminerad så kan du alltid smöra en limpa och doppa i soppan. Då blir alla glada och nöjda. Ingredienser ca 4 portioner:1 burk kokosmjölk (ej light)Ett knippe morötter2 gula lökar4 vitlöksklyftorFärsk ingefära ca storleken av en tummeTorkade limebladValfri currypastaFärsk koriander eller thaibasilika Gör så här:Rosta grovt skivad lök och morötter i kokosolja eller rapsolja i en stor kastrull. Tillsätt en tesked currypasta, skalad och strimlad ingefära och krossad vitlök. Häll på kokosmjölk och 3 torkade limeblad.Låt puttra ihop morötterna blivit mjuka, ca 15 minuter, och ta upp limebladen.Stavmixa allt till en slät soppa och spä eventuellt med lite vatten om den är för tjock. Smaka av med tamarisoja eller vanligt salt.Servering: Servera het med limeklyftor och färsk koriander eller thaibasilika. Klart!Kökshack: ingefära. Färsk ingefära är lite hopplöst att ha hemma för jag använder så lite åt gången så den hinner bli dålig däremellan. Men min kille brukar skala en bit färsk ingefära, frysa in den, och sen tar han bara ut den och riven på rivjärn när han vill ha det i maten. Skitsmart och räcker för evigt.  Bovetepannkakor med blåbär, mynta, apelsin och honungVegetariskt, glutenfritt, mjölkfritt, laktosfrittBovete är kanske mest känt som mjölet man har i de ryska plättarna blinier, men det har fler strängar på sin lyra än så. Bovete är inte bara enkelt att tillaga utan innehåller även alla aminosyror samt magnesium, zink, fosfor och järn. Bovetet är en naturligt glutenfri ört och är släkt med rabarber och ängssyra. Så släpp sargen och skaffa bovete en framträdande roll i ditt matförråd, tycker jag. Bovete finns både som mjöl och i hel form. I hel form ser det ut lite som ljusbruna minidiamanter. Jag hatade faktiskt bovete tills jag åt det på en krog

Los Vegos 0

Josefinito Pod 53 - Bäst av 2016  

I veckans avsnitt av Josefinito Pod gästar alla möjliga för det är ni som fått önska.

Röda tråden är att jag är med i nästan (samtliga) alla klipp. Vi får en kronologisk genomgång av vårt 2016 som verkar innehållit mest genanta resor, superpiniga tramp i olika klaver och djur som betett sig. Dvs allt som blir succé på youtube. Det gillar ni. Och det gillar mänskligheten. Jag vill tacka alla mina gäster från i år: Isabelle Berglund, Adrian Boberg, Linnea Wikblad, Emma Knyckare, Kim W Andersson, Shirley Clamp, Jesper Rönndahl, David Sundin, Dilan Apak, Moa Lundquist, Palmer Lydebrant, Psykologen Oskar Henrikson, Robin "Maskinistet" Berglund, Ulrika Ellemark, Peter Bengtsson, Elinor Svensson och mamma Gunnel Johansson. Tack!

Vill du ha bättre gäster än så får du pröjsa, ge mig alla dina årsräntor på Patreon: https://www.patreon.com/Josefinito

Säg vad du tycker på Facebook: https://www.facebook.com/JosefinitoPod/

Kontakta mig på Twitter: https://twitter.com/Josefinito 

Se bilder på instagram: https://www.instagram.com/josefinitoz/ 

Lyssna på mer grejer på Soundcloud: https://soundcloud.com/josefinito

och nya bandet DAVE CAVE: https://soundcloud.com/davecaveband

 

Den antika konsten att revidera historia: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, tisdag.På juldagen cyklade jag med barnen för att hälsa på gamla grannar. Medan de lekte drack jag te med mamman i familjen, en kvinna i yngre medelåldern med ögon trötta av kontorsarbete. Familjen har det gott ställt och verkar mest oroa sig för hur de ska kunna garantera att deras enda barn får den allra bästa utbildning och den allra bästa uppväxt som går att få. Å ena sidan har det inneburit att barnet sedan treårsåldern fått lägga de mesta av sina lediga stunder på privatlektioner i engelska, matematik och musik. Å andra sidan har mamman sett till att lägga all sin semester på att resa runt med sitt barn i olika länder, från paradisiska stränder till Londons shoppingkvarter, och det innan barnet hunnit bli mer än tio år.Så inte undra på om hon såg lite trött ut där vid köksbordet. Medan vi drack te funderade hon högt över vad hon tyckte sig ha iakttagit under sina resor.-Det verkar som om de gamla civilisationerna försvinner, sade hon, Egypten, Indien…och i Grekland är ekonomin så dålig nu, och sedan var det ju Turkiet och Italien som tog över den västerländska civilisationen, och, nu verkar det bara vara Kina kvar som har en 5000 år gammal kultur…Där kunde jag som vanligt inte låta bli att invända. Platsen vi satt på råkade en gång ha tillhört den yttre delen av kejsarpalatsets förbjudna stad. Området var så historiskt intressant att världskulturmyndigheten UNESCO protesterade när de gamla kvarteren skulle renoveras i början av 2000-talet. Fastighetsbolaget och distriktsregeringen lovade att bevara den historiska prägeln – och resultatet blev en nästan total rivning och splitter nya radhus i betong, målade i snabbt flagnande rödfärg.Mina gamla grannar har inrett sitt med Ikeamöbler och är nöjda med sin investering. Men det vore magstarkt att påstå att några synliga föremål i omgivningen kunde spåras tillbaka till ett tidigare datum än år 2000.Sådana här historier lyfter inte pekingborna på ögonbrynen åt längre. De är alltför vana. Men när gravar från Handynastin kördes över med grävmaskin för några veckor sedan skrevs i alla fall en notis av den statliga nyhetsbyrån. Gravarna i Ruzhou var från tiden omkring Jesu födelse och höll på att undersökas av arkeologer från den lokala kulturmyndigheten. Men när reportern besökte platsen hade grävskoporna och larvfötterna redan gjort sitt jobb, och arbetet tycktes pågå utan att ta notis om en liten bötfällning från kulturmyndigheten. På det sättet påminde historien mig om en jag råkade få syn på i svenska medier, om kommunalrådet Bo Carlsson i Vänersborg som grävde bort en besvärande fornlämning på sin tomt vid samma tid. Fornlämningar och kommunalpolitiker med så kallad entreprenörsanda verkar sällan kunna samsas.I Ruzhou grävde fastighetsbolaget bort Handynastigravarna eftersom det hade bråttom att färdigställa ett beställt av ett så kallat centralt kulturtorg på orten. Liknande finns på snart sagt varje stor och liten ort i Kina och turisterna brukar komma för att glädja sig åt landets 5000-åriga historia medan färgen ännu inte har torkat.Men min granne i det utraderade historiska kvarteret i Peking hade något annat i tankarna. För henne består legitimiteten i Kinas historia inte så mycket av fornlämningar, utan mer av en idé om samhörighet. En berättelse skriven och omskriven med snarlika skrivtecken. Medan våra barn rumsterade om tillsammans hann jag tänka att om den kinesiska civilisationen nu har behållit samma bärande energi under 5000 år – så måste en viktig del av den bestå av en väl utvecklad förmåga att snabbt och oförblommerat skriva en ny reviderad och övertygande historia på föregångarnas ruiner.Hanna Sahlberg, Peking Hanna.Sahlberg@sverigesradio.se

Fyllepodd/sista avsnittet  


Sista avsnittet är här. Som utlovat blev det ett avsnitt fyllt av alkohol, minnen och tårar. Vi talar om tiden som har gått, om varandra och om livet. Precis som vi har gjort i över ett år. Ni får ha överseende med oss, vi blev mer känslosamma och tagna av situationen än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Det är nog därför vi försökte distansera oss en smula med spriten. Jag och Daniel kommer att fortsätta dela våra liv med er, så fortsätt prenumerera. Jag vill passa på att tacka er å mina, Daniel och Eddies vägnar, för jag vet hur mycket det betyder för oss att ni lyssnar. Men jag vill också passa på att tacka er i den lilla texten som dyker upp om man råkar trycka på omslagsbilden. Den lilla texten har alltid varit min tydligaste kontakt med er lyssnare. Under alla avsnitt vi har spelat in så har jag aldrig förstått att det vi säger kommer att lyssnas på. Det är först på natten, när jag skriver en förklaring, en innehållsförteckning eller stundom en liten ursäkt som jag talar direkt till er. Det har alltid gett mig ångest. För jag har aldrig gillat att tala till många, jag är mycket mer sårbar i stora sällskap. Men det har också tvingat mig att utvecklas, och det kommer jag alltid att vara tacksam för. För även om ni inte läser beskrivningen så är den fortfarande där. Precis som ni är där när vi spelar in. Så tack mina vänner i natten, det har varit ett privilegium.

Migrantens inre resa: Ekots Alice Petrén i Stockholm  

Stockholm, tisdag morgon.De senaste dagarna har vi skrivit över Facebook igen, den afghanske pappan och jag. Han är fortfarande kvar på den grekiska ön Lesbos med sin fru och sina tre barn, inte frivilligt utan fast utan att kunna röra sig bakåt till Afghanistan eller framåt. Det var den 10 årige sonen, som jag först fick kontakt med. Han satt utanför det överbefolkade och numera farliga lägret Moria och lärde sig engelska och var så oerhört receptiv.Det var i slutet av mars. Själv har jag sedan dess hunnit göra reportage bland annat i Australien, på den italienska ön Lampedusa, i New York från migrationstoppmötet i FN och nu senast kring alla migranter i Sydafrika. Bland annat. Och jag har även varit tillbaka flera gånger på Lesbos och då alltid träffat dem. Men fortfarande har 10-årige Sahil inte fått gå i skolan. Flykting- och migrantbarnen är inte välkomna för de kan ju ha sjukdomar, säger de fastboende på Lesbos. Och pappa Farhad har fortfarande blossande röda hudutslag över hela kroppen. Och de får inga besked.I en av sina anteckningsböcker skrev film- och teaterregissören Ingmar Bergman med stora bokstäver: Att bo längst inne i tryggheten. Det är dottern Linn Ullman som återger orden och förstås undrar man ju om någon kan det : Bo längst inne i tryggheten.Med mitt uppdrag känns trygghet som något mycket fjärran - trygghet är det sista de har, dem jag möter. Jag associerade orden genast till den pigge 10-åringen Sahil och tänkte: Vad har hunnit hända inne i honom under denna lång tid i otrygghet av hans ännu korta liv.När vi talar om flyktingar och migranter, blir det mest om den yttre resan. De tog sig med båt och med hjälp av smugglare och de hade mobiltelefon och de hade en liten väska med hela sitt liv i. Hon hade smink, livsviktigt och han hårgelé. Och de blir ofta siffror, så och så många klarade sig.Men den inre resan, vad händer migranterna? Vilka sidor utvecklar de i kampen att komma fram, att överleva och bara uthärda på olika ställen? Blir man mer generös, girig eller argsint? Förändras tilliten till det egna jaget och till andra människor?Rädsla, mardrömmar och tristess kantar säkert den inre resan, men tänk att hänga tätt nästan som inlåst i månad efter månad med sin familj, utan någon direkt positiv stimulans utifrån. Som 10 årige Sahil gör, utan att få gå i skolan.Hans föräldrar borde aldrig ha gett sig iväg från Kabul, tänker säkert några av er, men när inte ens någon av oss på Sveriges Radio kan åka till den afghanska huvudstaden på grund av säkerhetsläget och att det vore för farligt, så är det svårt att ha en tvärsäker uppfattning, tycker jag.I gårkväll skrev pappa Farhad att de kan ta sig till Aten, för grekiska myndigheter ska intervjua dem. Det är först om två månader, men nu är orken slut. De åker i förväg utan att veta vart de ska ta vägen. De klarar inte att vänta längre.Det är samma känsla varje gång, vad ska jag avsluta mina meddelanden medGod jul och gott nytt år - eller?Alice Petrén, Migrationskorrespondent alice.petren@sverigesradio.se

Kodsnack 185 - Advent of Kodsnack  

Såhär i adventstid diskuterar vi såklart julförberedelser i allmänhet och Advent of code i synnerhet. Tusen tack för alla bidrag hittills, fortsätt så! Vi accepterar pull requests så snabbt vi bara kan! Vi går också igenom lite uppföljning kring Tobias Linuxlaptop och några tidiga intryck från Fredrik kring femtontums Macbook pro med touch bar. Tobias har hittat lösningar på både problemet med att Slack var slött och med att spela hårdvaruaccelererad video från Youtube.

Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS!

Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack@tobiashieta@isallmaroon och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas.

Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes!

Länkar Advent of code Kodsnacks Advent of code-repo estromagordos lösningar C++-lösningarna från f00ale C++-lösningarna från peterw git submodule Haskell-lösningarna från magthe och eriksvedang Vårt repo för Advent of code 2015 Förra avsnittet handlade till stor del om Tobias nya bärbara Electron Chromium youtube-dl mpv Femtontums Macbook pro med touch bar Värt att notera är att om man på macos tar fram emojipanelen (ctrl-kommando-mellanslag) och expanderar den (med knappen uppe till höger) så finns ett sökfält för emoji där Nyan cat i touch bar KITT-animation i touch bar Knight rider Fredriks gamla tangentbord Mathias ergo pro Satechi slim aluminium USB-C multiport adapter - adaptern Fredrik har till jobbdatorn Marble - adaptern/dockningsstationen Fredrik backat på Indiegogo Titlar Advent of Kodsnack Vi har pyntat och hängt julgranen Granrutan i huvudet är icheckad Jag har firat några jular med en plastgran Adventskalender för nördiga programmerare Mina fläktar började spinna som ett litet turboplan En kavalkad av misslyckanden Inte en lösning jag skulle rekommendera till min mamma De få gånger allting bara funkar Lite förvirrat vad ctrl är till för

Kodsnack 0

Jonas om att mobba för att själv slippa vara den mobbade  

När Jonas 10 år gammal och börjar i en helt ny skola blir han den som det är okej att hacka på. Men efter två år får han nog, för att själv slippa bli mobbad börjar han istället att mobba andra. Jonas växer upp under ganska otrygga omständigheter. Hans föräldrar flyttar en hel del och nya städer och nya skolor blir en del av hans barndom. Hans mamma träffar dessutom en ny man som kommer från Egypten och hon konverterar till Islam. Inombords är Jonas en ganska rädd och osäker kille. Men hans styvpappa lär honom tidigt att man inte ska visa sig svag utåt.När Jonas som 10-åring flyttar för en tredje gång till den lilla bruksorten Kopparberg och tvingas börja i en helt ny klass där alla känt varandra från första klass blir han den lite udda fågeln som det är enkelt att hacka på. Jonas är den enda på skolan som får specialkost eftersom hans familj är muslimer. Han lever inte heller upp till ryktet om att alla som kommer från Stockholm är tuffa och han har en styvpappa som kommer från ett annat land. Skolans hårding, en snaggad kille som är två år äldre börjar sprida rasistiska öknamn om Jonas.- Det blev en kulturkrock på så många nivåer. En krock inom mig själv när jag försökte leva upp till något jag inte var. En krock då jag var den enda i hela det här nya samhället som hade en styvpappa som var mörkare än normen och som inte åt griskött. Och en krock i att alla barnen i Kopparberg var så mycket äldre i sitt sätt än vad jag var. I Täby där jag bodde innan kunde jag leka med mina kompisar, vi spelade kula och bytte gem med varandra. Men här i Kopparberg var folk ihop med varandra och hånglade på skoldiscon och jag passade inte in någonstans.Resten av eleverna på skolan hänger på skolans tuffing och börjar mobba Jonas. Och eftersom Jonas inte vågar säga något hemma eller på skolan i rädsla att visa sig svag så eskalerar mobbningen snabbt. Men 12 år gammal bestämmer sig Jonas en dag för att han måste tuffa till sig. Han är trött på att bli mobbad. Han börjar umgås med de andra på skolan som hamnat lite snett. Allt för att själv slippa bli mobbad börjar han istället att mobba andra. En livsstil och en flykt ifrån sig själv som ganska snabbt tar honom in i allt sämre kretsar med våld, missbruk och kriminalitet. Och han tappar sig själv totalt på vägen.

Jonas om att mobba för att själv slippa vara den mobbade  

När Jonas 10 år gammal och börjar i en helt ny skola blir han den som det är okej att hacka på. Men efter två år får han nog, för att själv slippa bli mobbad börjar han istället att mobba andra. Jonas växer upp under ganska otrygga omständigheter. Hans föräldrar flyttar en hel del och nya städer och nya skolor blir en del av hans barndom. Hans mamma träffar dessutom en ny man som kommer från Egypten och hon konverterar till Islam. Inombords är Jonas en ganska rädd och osäker kille. Men hans styvpappa lär honom tidigt att man inte ska visa sig svag utåt.När Jonas som 10-åring flyttar för en tredje gång till den lilla bruksorten Kopparberg och tvingas börja i en helt ny klass där alla känt varandra från första klass blir han den lite udda fågeln som det är enkelt att hacka på. Jonas är den enda på skolan som får specialkost eftersom hans familj är muslimer. Han lever inte heller upp till ryktet om att alla som kommer från Stockholm är tuffa och han har en styvpappa som kommer från ett annat land. Skolans hårding, en snaggad kille som är två år äldre börjar sprida rasistiska öknamn om Jonas.- Det blev en kulturkrock på så många nivåer. En krock inom mig själv när jag försökte leva upp till något jag inte var. En krock då jag var den enda i hela det här nya samhället som hade en styvpappa som var mörkare än normen och som inte åt griskött. Och en krock i att alla barnen i Kopparberg var så mycket äldre i sitt sätt än vad jag var. I Täby där jag bodde innan kunde jag leka med mina kompisar, vi spelade kula och bytte gem med varandra. Men här i Kopparberg var folk ihop med varandra och hånglade på skoldiscon och jag passade inte in någonstans.Resten av eleverna på skolan hänger på skolans tuffing och börjar mobba Jonas. Och eftersom Jonas inte vågar säga något hemma eller på skolan i rädsla att visa sig svag så eskalerar mobbningen snabbt. Men 12 år gammal bestämmer sig Jonas en dag för att han måste tuffa till sig. Han är trött på att bli mobbad. Han börjar umgås med de andra på skolan som hamnat lite snett. Allt för att själv slippa bli mobbad börjar han istället att mobba andra. En livsstil och en flykt ifrån sig själv som ganska snabbt tar honom in i allt sämre kretsar med våld, missbruk och kriminalitet. Och han tappar sig själv totalt på vägen.

Fråga Camilla: Tips på sexställningar  

Varför synkas min mens med mina vänners? Kan man ha kokosolja i röven? Vår sexolog Camilla svarar på alla era frågor.

58. Alla mina träningsvänner  

I veckans avsnitt av Träningspodden intervjuar Lovisa och Jessica varandra och ställer “Alla mina vänner”-frågor, fast med fokus på träning. Bland annat svarar Lovisa på frågan vilken hennes favoritövning är och Jessica berättar om sina favorit-träningsskor, plus en hel del annat! Vi ger också en uppdatering från Fuerteventura och slutinspelningen av “Superstars”, samt pratar om Allt för Hälsan-mässan där Träningspodden livepoddar. Och så kommer ett nytt inslag i serien med näringsfysiologen Per Frank - denna gång om mat ”on the go”, när man har bråttom. 

Melodikrysset vecka 44 - 5 november  

Ny lördag och det innebär ett nytt tillfälle att vara detektiv i musikvärlden! Halloween har varit på tapeten och det innebär en chans att ”spöka” ut sig.  Veckans lyssnarkryssarbild kommer från Lovisa Jonsson som tillverkat en melodikrysset-kostym. Pennan är gjord av papper och har en högtalare i sig som spelar melodikryssets jingel/signaturmelodi. Tack för att vi får låna bilden! Fotografen var Johan Olofsson Vi hoppas såklart att Lovisa vann pris för bästa utklädnad!Så här skrev Lovisa till oss:Hej Anders!Här kommer ett ganska udda mail från mig, jag heter Lovisa och löser Melodikrysset med stort nöje varje lördag trots min ringa ålder på 22 år.Det började som en familjetradition och fick följa med mig sedan dess, nu upptill Umeå där mina studentkompisar blivit en del av denna morgontradition. Förra fredagen hade vi halloween maskerad och självklart var jag tvungen att ta tillfället i akt att klä upp mig i melodikrysset-stass. Klänningen har jag och min pappa sytt från grunden och pennan har jag tillverkat av papper, i den finns en högtalare som spelar jingeln till melodikrysset.Bifogar en bild på ekipaget för att påminna dig om att melodikrysset-eran inte på långa vägar är utdöende.Tack för att du förgyller allas våra lördagar och hälsa Lennart Palm i Lerum!Vänliga hälsningar Lovisa JonssonNu kanske inte alla gick på maskerad utklädda som melodikrysset, men ni kanske har bilder på andra roliga kreationer. Dela gärna med er! Varje vecka är det tusentals lyssnare som samlas och kryssar tillsammans på sociala medier. Vill du dela med dig av hur det ser ut när du löser Melodikrysset kan du alltid ta en bild och dela på till exempel Instagram och Twitter och tagga den med #Melodikrysset så hittar vi den.Använder du Facebook så har vi en egen sida där som heter Melodikrysset där alla får vara med och man kan se vad som händer där även om man inte har ett eget konto. Här kan du kika på Facebooksidan!Det går också självfallet lika bra att mejla eller skriva brev till oss.melodikrysset@sverigesradio.se    eller skriv ett brev till:Melodikrysset Sveriges Radio P4 109 12 Stockholm Melodikrysset är ett musikaliskt korsord med Anders Eldeman. Melodikrysset går att lösa här på sverigesradio.se/melodikrysset och i vår app till och med onsdag. 

2. Skulle du kunna marklyfta Göran Greider?  


Medverkande: Jonatan Brynielsson Daniel Strömberg Gäster: Martin Soneby Carl Stanley Vi pratar om huruvida Martin skulle kunna marklyfta Göran Greider, hur man får följare på Snapchat, kvällens standupshow, att Martin ska vara i Stockholm 07:00 dagen efter, Alla mina kamrater, Svenska landslaget i fotboll, hur Martin och Carl gör sina podcasts, Nisse Hallbergs PRAO, hur Carl varvade PRAO-systemet, Carls felskickade Facebook-inlägg om Svenska Standupgalan, Carls medverkan i Parlamentet, att Robert Gustavsson är oskön samt folk som blir arga över manus i tv-program.

Det farligaste vid fronten: Johan-Mathias Sommarström vid Mosulfronten  

Utrikeskrönikan den 26 oktober 2016. Mosul, Irak. Mosulfronten onsdag. Det är farligt här och jag blir rädd. Korre vid fronten – som att springa på slagfälten i skottsäker väst för att få de mest närgångna ljuden av striderna. Combat. Journalister som efter en dag på fältet träffas och jämför vem som haft det tuffast. Självmordsdåd, krypskyttar, giftig rök. Historier som bräcker och bräcks. Själv vill jag se min familj igen, mina vänner. Ändå utsätter jag mig för det jag är allra mest rädd för, nej det är inte det jag nyss nämnde. Det är biltrafiken och nonchalanta chaufförer. Jag vet inte hur många gånger jag varit nära att krocka de gånger jag varit här. Hur många gånger jag krampaktigt hållit mig i bilens handtag, hållit andan, blundat och hoppats på det bästa, medan skrattande chaufförer försäkrar att "det är lugnt". Var här för drygt ett år sedan och åkte krokiga bergsvägar. Chauffören fnös lätt när jag tog på säkerhetsbältet. Sneglade på hastighetsmätaren, 150 kilometer i timmen. Omkörning i uppförsbacke innan kurva, gulp. Mötande långtradare blinkar med helljusen, med decimeter kvar lyckas vi komma över på vårt eget körfält igen. Försöker distraherar mig själv, tittar på klockan, ja fin klocka det här. Kurva åt andra hållet, jag ser de mötande bilarna men vet att chauffören inte gör det. Han kör om. Nej, ropar jag samtidigt som metallsmaken från adrenalinpåslaget gör sig påmint i munnen och magen knyter sig likt ett omvridet lakan i en centrifug. Distraherar mig själv igen, tittar på mobilen, ingen täckning, tittar ändå, fin mobil det här. Samma sak ytterligare en gång och en gång till och en gång till, mina distraktionsmetoder tar slut, har konstaterat att naglarna behöver klippas, att mitt armband kan dras åt och att klockarmbandet kan knäppas och knäppas upp 70 gånger på en minut. Frågar chauffören om han kan ta det lite lugnare, vi har ju inte bråttom- han tittar på mig – när nu bilen går så här fort ska man väl utnyttja det. Vansinnesfärden fortsätter, han tittar på sin telefon under en omkörning, plötsligt är vi utanför vägbanan på fel sida. Bilens hjul tappar greppet "nu är nog ändå vår sista stund kommen" tänker jag och bilder på min leende familj blixtrar förbi i mitt huvud innan chauffören får kontroll på bilen igen. Han skrattar, jag är blek. Vi når vårt mål, vi kommer fram. Jag är omskakad men vid liv, känns som det är mot alla odds. På skakiga ben ställer jag mig på fast mark igen. Andas. "Du ser, jag är en bra chaufför" säger han och ler. Råder delade meningar om det tänker jag men säger inget – tänker att vi ska ju tillbaka också. Flera veckor senare får jag ett meddelande från min översättare, de varit med om en bilolycka. Själv har han fått flera frakturer, men chauffören har dött. Samma chaufför som några veckor tidigare log överseende mot min rädsla och försäkrade att allt är lugnt, att bilar ska köras i 150. Så alla välmenande vänner som ber oss att ta det lugnt här i fronten, att vara försiktiga – vi är försiktiga, men vi gör också det farligaste man kan göra här – vi sätter oss i bilar och åker. Johan-Mathias Sommarström, Mosulfronten, Irak.johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

100%-podden möter Anu Rosentjärn #54  

Min resa med Anu Rosentjärn startade för så där åtta år sedan, när vi både påbörjade utbildningen till sexsibilitycoacher. Sedan dess har mycket vatten skvalpat under våra respektive broar, både hon och jag har hunnit byta efternamn, lämna äktenskap, funnit nya lyckor, utforska livet, tagit oss till både bråddjup och himmelska höjder.

För mig är Anu Rosentjärn en sådan där människa som jag behöver titta stadigt i ögonen, för om jag blinkar till kan hon vara försvunnen och nästa gång jag ser ett livstecken är det en bild från en bergstopp i Nepal, Nya Zeeland eller från djupet av en pyramid i Egypten. Det är som att hon samtidigt är väldigt grundad och trygg i sig själv och på väg för att upptäcka livets magi, ta emot energi, förlösa andra, se till att det som tidigare varit blockerat kan strömma igen.

Varje människa är som ett universum och att försöka fånga Anus i några få ord är svårt. Hon är liksom allt på en gång. Jag lärde känna henne på hennes väg mot att bli sexrådgivare, andra har sett henne i Det okända som TV4 sänder, andra har följt med henne på pilgrimsvandringar, varit med om seanser eller tagit emot healing av henne.

Vem hon blir för dig, vet jag inte. Lyssna på Anu Rosentjärn och se vem du möter och reflektera över vilka gåvor du har. Anu är medveten om många av sina... och hon menar att vi alla har dem, bara vi tillåter oss att stanna upp och lyssna. Spännande, eller hur?

Här kan du läsa mer om vad Anu Rosentjärn erbjuder världen.

Var med och bidra till 100%-poddens framtid

Tillhör du dem som lyssnar på 100%-podden?
Isåfall är du inte ensam.
Jag är stolt över att helt själv ha producerat mer än 50 avsnitt sedan starten för drygt ett år sedan.
Jag gör det helt på min fritid, för att jag älskar det.
Samtidigt behöver jag hjälp att prioritera arbetet med 100%-podden, för även jag behöver dra in pengar.
Du kan göra en liten, men viktig, insats för att säkra 100%-poddens framtid och göra det lättare för mig att prioritera arbetet med den.
Jag behöver din hjälp i form av 3 minuter av din tid och 1 dollar per nytt avsnitt av 100%-podden.

1.     Gå in på https://www.patreon.com/charlottecronquist

2.     Klicka på den röda “Become a patron”-knappen, till höger.

3.     Välj en summa att donera, 1 dollar räcker men om du känner att du vill avvara mer skulle det göra mig superglad.

4.     Skapa ett inlogg antingen med din mejl eller med Facebook.

5.     Fyll i dina betaluppgifter.

6.     Få min stora tacksamhet.


Vad är Patreon och varför gör jag detta?

Det här klippet förklarar det rätt bra: https://www.youtube.com/watch?v=wH-IDF809fQ. Patreon är ett sätt för innehållskapare som jag (som har en podd, eller en blogg, eller kanske gör klipp på YouTube) att få betalt för det vi skapar från vår publik. Vem som helst kan skapa ett konto på under 3 minuter och bestämma hur mycket de vill bidra med per avsnitt som publiceras.

Jag har haft miljontals sidvisningar på min blogg och gör podden – utan att tjäna ett öre. Nu har jag startat en Patreon för att de som gillar mina grejer ska få chansen att stötta mig.

Som en av mina första “patrons" gör du enorm skillnad. Många är skeptiska till att prova plattformar som Patreon om de inte ser att andra redan har tagit steget. Att du tagit dig 3 minuter för att stötta mig gör min dröm om att ha råd att fortsätta göra min podd har mycket större chans att bli verklighet

Tack för hjälpen! Stor kram!

Gilla 100%-podden

100%-podden har en egen gilla-sida på Facebook, där nyheter om podden presenteras. Så vill du vara med och först veta vad som är på gång gilla sidan.


Prenumerera på 100%-podden

Det går utmärkt att lyssna på #100procentpodden här, men det allra bästa är om du väljer att ladda ner och prenumerera på den i din podcastapp (som är gratis att ladda ner om du inte har en) så kan du lyssna precis när du vill i din smarta mobil eller surfplatta. Då får du veta

059 Att använda journalistik skönlitterärt med Åsa Avdic  

Jag kommer i kontakt med många skrivande personer, både författare och blivande författande. Att ha en bakgrund som journalist är vanligt, i alla fall utifrån mitt statistiska material.

Naturligtvis färgas ens utmaningar av ens tidigare erfarenheter. Man har etablerade arbetsgångar, tillgång till vissa kunskaper, vana att hantera viss typ av information.

Själv har jag ett naturvetenskapligt och ingenjörsbagage att utgå från, vilket säkert färgar mina texter och frågeställningar. Men i dagens avsnitt diskuterar vi det journalistiska bagaget. Vad innebär det.

Åsa Avdic, som gästar skrivarpodden i detta avsnitt, är sedan många år journalist och programledare på SVT. Hon berättar om sin resa in i skönlitteraturen.

Solentro ger ett författarpaket (tryckning av bok) till en av skrivarpoddens lyssnare. Maila skrivarpodden@gmail.com med rubriken "gratis tryckning" om du är intresserad.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling

"Ett djärvt val". Bob Dylan tilldelas Nobelpriset i litteratur  

Musikern och författaren Bob Dylan tilldelas Nobelpriset i litteratur för att ha "skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Lundströms bokradio-special om Nobelpristagaren Bob Dylan!”Bob Dylan har skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Så löd Svenska akademiens motivering, och att Dylan nu får priset innebär att man för andra året i rad valt en pristagare som inte främst verkar inom skönlitteraturen.Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius konstaterar att "Dylan skriver örats poesi, men det blir också ett ögats poesi" och uppmuntrar Dylan-noviser att börja med att lyssna på albumet "Blonde on Blonde"."Det här är litterär ämnesomsättning på absolut högsta nivå. Han samplar den stora traditionen hela vägen från amerikanska folksångare till deltablues och fransk modernism på ett absolut originellt sätt", säger hon till P1 Kulturs reporter Roger Wilson.Hör Sofia Pekkari sjunga "Blowing In The Wind" och "Knocking On Heaven's Door" live i P1 Kultur - längst ned i artikelnBob Dylan föddes som Robert Allen Zimmerman 1941 i Duluth, Minnesota och är singer-songwriter, författare, regissör, poet och musiker. Med album som "The Times They Are A-Changin'", "Highway 61 Revisted", "Blonde On Blonde" och "Blood On The Tracks" har han för evigt skrivit in sig i musikhistorien – och nu även i litteraturhistorien, då han prisas för sina texter. I P1 Kulturs direktsändning säger kritikern Ragnar Strömberg: "Ett djärvt val av akademien att gå utanför den skrivna litteraturen". "Det är en glädjechock, alla har en relation till honom" säger Kulturradions Mia Gerdin. Marie Lundström, programledare för Lundströms bokradio, gratulerar akademien till deras val: "De är för roliga Svenska akademien, de är fria i huvudet, grattis till dem!"Hör en intervju med Izzy Young som bokade Bob Dylans första gigStefan Jacobsson som äger skivaffären Pet Sounds i Stockholm berättar att han stod och väntade på klockslaget i butiken, fast med låga förväntningar: "Jag trodde inte att det skulle hända, men så hände det!".Och författaren Joyce Carol Oates som själv ofta nämns i Nobelprissammanhang är inte bitter över att en musiker fått priset före henne. På Twitter skriver hon att Dylans text och musik alltid framstått som litterär. Även USA:s president Barack Obama twittrar sina gratulationer och kallar Dylan för "en av mina favoritpoeter".Men alla stämmer inte in i hyllningskören. "Fånigt. Egentligen inte oförtjänt på något vis, men fånigt. Samt på bekostnad av Philip Roth", skriver musikkritikern Andres Lokko på Twitter.Även Sydsvenskans kritiker Per Svensson var besviken. "Det här är en "Trumpifiering" av Nobelpriset. Oerhört deprimerande", säger han till sydsvenskan.se och fortsätter: "Jag har lyssnat lika mycket på Dylans musik som någon annan, kanske mer. Men att läsa hans texter på egen hand...de håller inte som enbart litteratur. 'Som en rullande sten, som någon helt okänd' - vad är det?"Ständiga sekreteraren Sara Danius svarar på kritiken av akademiens valDylan är den förste amerikanen att vinna priset sedan Toni Morrison 1993. Han tar emot priset på åtta miljoner kronor av kungen i Stockholms konserthus på Nobeldagen den 10 december.Dylan har tidigare belönats i svenska sammanhang. År 2000 fick han ta emot Polarpriset.Ur arkivet: Lennart Swahn dissar Bob Dylans byxor i Ekot (1966)I vanlig ordning låg namn som Ngugi Wa Thiong'o, Haruki Murakami, Adonis och Jon Fosse högt upp i statistiken från de stora vadslagningsfirmorna inför dagens tillkännagivande.Även Claudio Magris, Philip Roth, Don DeLillo, Ko Un och Joyce Carol Oates var med på topp tio.Men vilka hoppades kulturredaktionen på? Här kan du se video med kulturredaktionens litteraturexperter (extern länk till Facebook).P1 KulturDirektrapportering: Litteraturpriset 2016

Turkiets djupa sår: Ekots Johan-Mathias Sommarström i Ankara  

Ankara, torsdag.Tankarna i huvudet är många, skjortan klistrar mot kroppen i den tryckande värmen. Inte hjälper det att jag har på mig en svart kostym, det är ungefär så ovanligt som det kan bli- enda gången jag har det annars är på begravningar och bröllop, jo, en gång annars också. Det var när vår Brysselkorre Janne Andersson tvingade mig- han tyckte att jag behövde lite stil.Men att jag nu haft den på mig en hel dag beror på att jag spenderat onsdagen med delar av den turkiska politiska eliten.Jag och en grupp journalister blev lovade att träffa president Erdoğan och premiärminister Yildirim, dessutom gruppledare för samtliga politiska partier i parlamentet, höjdarna på det mäktiga informationsministeriet och toppskiktet på utrikesdepartementet.Det finns ju rätt många frågor att ställa till de ansvariga och svåråtkomliga politikerna i Turkiet.Jag är egentligen inte den typen av journalist som trivs bäst i maktens korridorer ska jag erkänna.Men nu när jag skulle träffa de som verkligen bestämmer ville jag veta varför Turkiet stänger så många tv och radiostationer, varför de sparkat så många lärare och journalister och vilka bevis det EGENTLIGEN finns för att alla tiotusentals som sparkats eller till och med fängslats har riktiga kopplingar till terrororganisationer.Jag var taggad, ville ställa mina frågor.Men någon Erdoğan fick vi inte träffa, inte Yildirim heller.Däremot fick vi träffa en man i det styrande AK-partiets ledarskikt.Han verkade göra sitt bästa för att inte charma varken oss eller de stackars översättartjejerna. Flera gånger rättade han dem, t.ex. när översättaren sa att kuppen krävt 241 dödsoffer. Då spände han blicken i henne och sa "inte dödsoffer, martyrer".Informationsministeriets boss berättade detaljerat om den dramatiska natten den 15 juli och parlamentets generalsekreterare hyllade det turkiska folkets heroiska motstånd natten för kuppförsöket och han beklagade sig för att vi i väst inte brytt oss tillräckligt om denna traumatiska upplevelse."Efter Charlie Hebdo attacken i Paris kom världens alla ledare dit och marscherade arm i arm mot terrorismen, men när demokratin i Turkiet attackeras och det krävt långt många fler dödsoffer, var är världs ledarna då" frågade han sig.Kuppförsöket i Turkiet påverkar nästan allt här. Människor blir av med sina jobb, tv-kanaler stängs, stämningen upplevs som spändare av många. Vi fick aldrig något riktigt svar på vilka bevis det EGENTLIGEN finns mot alla de tiotusentals som stängts av från sina jobb eller gripits, men gruppledaren för det största oppositionspartiet konstaterade krasst att "det räcker med att man haft tio lira på fel bank för att bli av med jobbet och stämplas som terrorist." Var är rättssäkerheten i det frågade han sig.Han konstaterade att samma bank, som Gülenstämplats, faktiskt en gång i tiden invigdes av ingen mindre än president Erdoğan själv.Så jag kränger av mig min kostym, begriper att jag ingenting begriper men förstår ändå trots mina begränsningar att kuppförsöket är ett öppet sår i det politiska Turkiet, ett sår som kommer att ta en lång och besvärlig tid att läka och vars ärr kommer att finnas kvar under lång tid.Johan-Mathias Sommarström, i Ankarajohan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

0:00/0:00
Video player is in betaClose