Search

507 - Guarding One's Privacy  

Slow dialogue: 1:19
Explanations: 3:51
Fast dialogue: 15:33

I went to visit my old friend, Mina, whom I hadn’t seen in several years. It was one of the strangest afternoons of my life!

Dan: Hi, Mina, it’s really good to see you.

Mina: Dan, come in. Hurry!

Dan: Uh, okay. Why do you have four locks on your door, and why are all of the curtains drawn?

Mina: I like my privacy. And anyway, I think there’s a peeping Tom around this apartment building and I don’t want him to get a peek into my apartment.

Dan: Oh, okay. I noticed that your name isn’t on your mailbox. I wasn’t sure I had the right apartment number.

Mina: Do you think I would voluntarily give people that information? They are constantly trying to invade my privacy. All I want is anonymity, but I have to be on guard all of the time. These days, I only give out personal information on a need-to-know basis.

Dan: No offense, but isn’t that a little paranoid? You act as though everybody is out to get you.

Mina: Aren’t they? Haven’t you noticed? We constantly have to disclose our most personal information on forms and to anyone who comes to our door. If I didn’t know you were coming today, I wouldn’t have opened my door at all.

Dan: You mean you live here in seclusion, like a hermit?

Mina: Of course not! I have plenty of friends. Come and meet them all.

Dan: Wow, you must have 10 birds and 20 cats!

Mina: Yes, that’s right. But, rest assured, none of them will breathe a word of what you say here today!

Script by Dr. Lucy Tse

(50)  »Frau Holle« ein Märchen der Gebrüder Grimm von 1857  

ine Wittwe hatte zwei Töchter, davon war die eine schön und fleißig, die andere häßlich und faul. Sie hatte aber die häßliche und faule, weil sie ihre rechte Tochter war, viel lieber, und die andere mußte alle Arbeit thun und der Aschenputtel im Hause sein. Das arme Mädchen mußte sich täglich auf die große Straße bei einem Brunnen setzen, und mußte so viel spinnen, daß ihm das Blut aus den Fingern sprang. Nun trug es sich zu, daß die Spule einmal ganz blutig war, da bückte es sich damit in den Brunnen und wollte sie abwaschen: sie sprang ihm aber aus der Hand und fiel hinab. Es weinte, lief zur Stiefmutter und erzählte ihr das Unglück. Sie schalt es aber so heftig und war so unbarmherzig, daß sie sprach „hast du die Spule hinunterfallen lassen, so hol sie auch wieder herauf.“ Da gieng das arme Mädchen zu dem Brunnen zurück und wußte nicht was es anfangen sollte: und in seiner Herzensangst sprang es in den Brunnen hinein, um die Spule zu holen. Es verlor die Besinnung, und als es erwachte und wieder zu sich selber kam, war es auf einer schönen Wiese wo die Sonne schien und viel tausend Blumen standen. Auf dieser Wiese gieng es fort und kam zu einem Backofen, der war voller Brot; das Brot aber rief „ach, zieh mich raus, zieh mich raus, sonst verbrenn ich: ich bin schon längst ausgebacken.“ Da trat es herzu, und holte mit dem Brotschieber alles nach einander heraus. Danach gieng es weiter und kam zu einem Baum, der hieng voll Äpfel, und rief ihm zu „ach schüttel mich, schüttel mich, wir Äpfel sind alle mit einander reif.“ Da schüttelte es den Baum, daß die Äpfel fielen als regneten sie, und schüttelte bis keiner mehr oben war; und als es alle in einen Haufen zusammengelegt hatte, gieng es wieder weiter. Endlich kam es zu einem kleinen Haus, daraus guckte eine alte Frau, weil sie aber so große Zähne hatte, ward ihm angst, und es wollte fortlaufen. Die alte Frau aber rief ihm nach „was fürchtest du dich, liebes Kind? bleib bei mir, wenn du alle Arbeit im Hause ordentlich thun willst, so soll dirs gut gehn. Du mußt nur Acht geben daß du mein Bett gut machst und es fleißig aufschüttelst, daß die Federn fliegen, dann schneit es in der Welt; ich bin die Frau Holle.“ Weil die Alte ihm so gut zusprach, so faßte sich das Mädchen ein Herz, willigte ein und begab sich in ihren Dienst. Es besorgte auch alles nach ihrer Zufriedenheit, und schüttelte ihr das Bett immer gewaltig auf daß die Federn wie Schneeflocken umher flogen; dafür hatte es auch ein gut Leben bei ihr, kein böses Wort, und alle Tage Gesottenes und Gebratenes. Nun war es eine Zeitlang bei der Frau Holle, da ward es traurig und wußte anfangs selbst nicht was ihm fehlte, endlich merkte es daß es Heimweh war; ob es ihm hier gleich viel tausendmal besser gieng als zu Haus, so hatte es doch ein Verlangen dahin. Endlich sagte es zu ihr „ich habe den Jammer nach Haus kriegt, und wenn es mir auch noch so gut hier unten geht, so kann ich doch nicht länger bleiben, ich muß wieder hinauf zu den Meinigen.“ Die Frau Holle sagte „es gefällt mir, daß du wieder nach Haus verlangst, und weil du mir so treu gedient hast, so will ich dich selbst wieder hinauf bringen.“ Sie nahm es darauf bei der Hand und führte es vor ein großes Thor. Das Thor ward aufgethan, und wie das Mädchen gerade darunter stand, fiel ein gewaltiger Goldregen, und alles Gold blieb an ihm hängen, so daß es über und über davon bedeckt war. „Das sollst du haben, weil du so fleißig gewesen bist“ sprach die Frau Holle und gab ihm auch die Spule wieder, die ihm in den Brunnen gefallen war. Darauf ward das Thor verschlossen, und das Mädchen befand sich oben auf der Welt, nicht weit von seiner Mutter Haus: und als es in den Hof kam, saß der Hahn auf dem Brunnen und rief „kikeriki, unsere goldene Jungfrau ist wieder hie.“ Da gieng es hinein zu seiner Mutter, und weil es so mit Gold bedeckt ankam, ward es von ihr und der Schwester gut aufgenommen. Das Mädchen erzählte alles, was ihm begegnet war, und als die Mutter hörte wie es zu dem großen Reichthum gekommen war, wollte sie der andern häßlichen und faulen Tochter gerne dasselbe Glück verschaffen. Sie mußte sich an den Brunnen setzen und spinnen; und damit ihre Spule blutig ward, stach sie sich in die Finger und stieß sich die Hand in die Dornhecke. Dann warf sie die Spule in den Brunnen und sprang selber hinein. Sie kam, wie die andere, auf die schöne Wiese und gieng auf demselben Pfade weiter. Als sie zu dem Backofen gelangte, schrie das Brot wieder „ach, zieh mich raus, zieh mich raus, sonst verbrenn ich, ich bin schon längst ausgebacken.“ Die Faule aber antwortete „da hätt ich Lust mich schmutzig zu machen,“ und gieng fort. Bald kam sie zu dem Apfelbaum, der rief „ach, schüttel mich, schüttel mich, wir Äpfel sind alle mit einander reif.“ Sie antwortete aber „du kommst mir recht, es könnte mir einer auf den Kopf fallen,“ und gieng damit weiter. Als sie vor der Frau Holle Haus kam, fürchtete sie sich nicht, weil sie von ihren großen Zähnen sc

Ep.11 – “A Healthy Perspective” w/ Mina Leslie-Wujastyk  

 On soul searching, fear, and finally deciding what matters most. Listen on the player at the top of the page or find us on itunes! Mina Leslie-Wujastyk is an incredibly driven athlete who can be harder on herself than anyone else. Her progress is clearly visible in the IFSC standings where she rose from 59th place in 2009 to 9th place in 2013. In this episode we talk about her final push for world domination and the physical and emotional battles that she faced. Mina is amazingly well-spoken and fantastic to listen to if you value conversations on the mental aspects of climbing.  Also take the time to check out her blog and the trailer for the new film, “Project Mina” coming out this month! (links below) Show Notes for Mina Leslie-Wujastyk: Rocklands and the Vice (8b/V13) Her love/hate relationship with competition...

The post Ep.11 – “A Healthy Perspective” w/ Mina Leslie-Wujastyk appeared first on .

Pipen som gör mig galen: Agneta Furvik i New York  

New York, fredag.Det ska bli så oändligt, oändligt skönt att få vila från den här staden under några veckors semester. På nån solig strand, i nån stockholmsallé, vid ett cafébord i Malmö. Don't get me wrong, som vi säger här i Amerika, missförstå mig rätt: New York är som stad helt unik, osannolikt fantastisk och alldeles, alldeles underbar.Den hopplösa kärlek som drabbade mig när jag första gången kom hit som tonåring under det vildvuxna sjuttiotalet, den kärleken kommer att sitta i så länge jag lever, och jag känner den vareviga dag. Att ta en enkel promenad till mataffären runt hörnet, eller åka buss några hållplatser ger ofta större upplevelser än vad världens samlade konstskatter kan erbjuda. Det är en sprakande karneval av mänsklighet i de mest oväntade former, inte så sällan ihop med en medmänsklighet i världsklass. Så det är inte det. Inte alls. Det är något annat. Något som är så ständigt närvarande att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. För det är ljuden i den här stan som gör mig spritt språngande galen, eller i alla fall ofta på gränsen till gråtfärdig.Den galna kakofoni av oväsen som denna stad varje timme och varje sekund ger i från sig, försätter mig i förtvivlat vansinne. Först är det en grundton av en miljon, så känns det i alla fall, luftkonditioneringsaggregat som dånar och brummar på vartenda tak. Vi snackar motsvarigheten till motorljudet från tusentals långtradare på tomgång. Till det lägger vi så de verkliga långtradare som helt lagligt vräker sig fram på alla små och stora gator och avenyer, särskilt på nätterna, när de flesta varutransporter äger rum. Nästan varenda en av dem dundrar så till den milda grad att man varje natt tror att kriget självt kommit till New York.Men nädå, det är bara deras lösa last, plåtiga flak eller skabbiga stötdämpare som låter, precis som vanligt. Den helt vanliga biltrafiken är väl egentligen det som stör minst, trots det ständiga tutandet, motorvarvandet och skrikbromsandet. För det i och för sig öronbedövande oväsendet dränks liksom i så mycket annat. Tillåt mig fortsätta: Jättelika tryckluftsborrar? Jajamän, varje dag, dygnet runt i gatuarbeten från både helvetet och evigheten. Alltid är det nåt som måste borras upp med högsta möjliga volym och vibration. Dessutom byggs det något så kopiöst i den här stan att jag när jag tittar ut genom  mina fönster ser minst tio skyskrapor under utveckling. Och alla växer de fram med hjälp av tjugo-fyra-timmar-per-dygn-sju-dagar-i-veckan vasst pipande lyftkranar och grävskopor. Det är samma ljud som när en lastbil backar och i några minuter entonigt varningspiper på ett alldeles extra gällt och gräsligt sätt.Det pipandet är vi i New York oavbrutet välsignade med, dag som natt. Det är väl nån amerikansk säkerhetsföreskrift som säger att alla arbetsfordon som rör sig i vilken riktning som helst, måste pipa. Det ljudet är nog det värsta av alla, och de tuffaste av öronproppar har inte en chans. Och tro mig, jag försöker med mycket mer än så. När jag i förrgår försökte sova lite på dagen eftersom allt oväsen gjort att jag inte sovit på natten, satte jag först i mina proppar. Ovanpå dom satte jag mina dyra hörlurar, den där sorten som dämpar ljud rätt så rejält. Räckte inte. Pipen fortsatte penetrera mina öron. Då satte jag på en app med så kallat "white noise", alltså sånt där jämnt och oidentifierbart ljud som ska ta bort allt annat ljud. Hjälpte inte heller.Trots feta öronproppar, ljuddämpande hörlurar och "white noise"-ljud på hyfsat hög nivå, fortsatte det där pipandet tränga sig in och få det att kännas som att någon minst en gång i sekunden stack en sylvass nål rakt in i min hjärna. Slutligen har vi förstås det där ljudet som de flesta av er därhemma äääälskar, det som via diverse teveserier blivit New Yorks signaturmelodi, och som får folk i andra änden av min telefon att lyckligt sucka, ååååh vad jag längtar till New York när jag hör det där! Ja, jag pratar om sirenerna. Från polisbilar, ambulanser och brandbilar. De går inte heller att stänga ute, inte ens om jag ovanpå öronproppar, tystlurar och "white noise"-appar sätter på min egen luftkonditionering, som inte direkt dånar på något diskret vis. Men det hjälper inte. Inget hjälper.Så det ska bli så oändligt skönt med några veckors semester. Och, jo, jag hör själv att jag låter som att det är väldigt hög tid.Agneta Furvik, New York agneta.furvik@sverigesradio.se

Ella Lemhagen (14 augusti)  

Om Ella Lemhagen – Jag heter Ella Lemhagen och är verksam som filmregissör. Jag utbildades på Dramatiska Institutets film/tv-regilinje 1989-1991, och har bland annat gjort långfilmerna ”Drömprinsen - filmen om Em” (1996), ”Välkommen till festen” (1997), och ”Tsatsiki” (1999). – Jag föddes 1965 i Uppsala och växte upp i en studentlägenhet med mina föräldrar och en ett år äldre syster, Moa Li. Eftersom vi var så nära i ålder hängde vi ihop rätt mycket, och det har fortsatt så att hon i dag jobbar som kostymör på mina filmer. Jag har även jobbat med samma fotograf, Anders Bohman, på de flesta av mina filmer. Det som är speciellt för mitt sätt att jobba är att jag gärna bjuder in mina medarbetare och skådespelare tidigt i processen och att det slutgiltiga resultatet bygger på ett kollektivt arbete där alla fått ansvara för sin del. – Jag gillar att jobba med samma människor i produktion efter produktion, och att bygga upp ett förtroende så att man inte behöver snacka så mycket och istället blir dubbelt så effektiv. Folk tycker i allmänhet verkar tycka att jag är rätt effektiv, i bemärkelsen produktiv (jag har gjort tre långfilmer, och två barn, på fyra år), men jag hade lätt kunnat göra dubbelt så mycket om det inte var för den ofta tröga beslutsprocessen i filmbranschen. Så egentligen passar radio mig alldeles utmärkt, och jag var faktiskt inne på att jobba med radio innan jag bestämde mig för film. – 1979, när jag gick i åttan, pryade jag på Radio Uppland och där fick jag för första gången göra ett eget program. Det handlade om det nya fenomenet punk, som jag var anhängare av. Jag fick välja alla låtar själv, men jag lät rejält obekväm när jag tvingades svara på frågor om varför punkare i England bar hakkors på tröjan eller vad mina lärare tyckte om att jag var så svart runt ögonen. – Än i dag har jag ett kluvet förhållande till alla intervjuer, som jag dock fått vänja mig vid att göra. Jag har inget emot att prata, och jag har absolut inte något emot att prata om mig själv, men jag är väldigt trött på att svara på samma frågor i intervju efter intervju. Så i mitt Sommarprogram ska jag ta tillfället i akt att formulera lite mer intressanta frågor till mig själv. Vi får väl se om jag klarar av att besvara dem också. Debutant. Musiken som spelades i programmet: D L Byron ”You Can’t Hurry Love” TIMES SQUARE / RSO RECORDS RS-2-4203 Arne Källerud ”Överste Hathis Marsch” DJUNGELBOKEN / SELECT 5202 Halvar Björk ”Dunderklumpens Sång” DUNDERKLUMPEN / KARUSELL 157 573-2 Kvinnl Eng Sång & Orkester ”My Name Is Tallulah” BUGSY MALONE / POLYDOR 831 540-2 Alan Stivell ”The King Of The Fairies” A O’LYMPIA DE PARIS / FONTANA 6325 321 Ebba Grön ”Vad Skall Du Bli” SVENSKA KLASSIKER 1970-1979 / DIESEL DIESEL C-4 Stiff Little Fingers ”Johnny Was” INFLAMMABLE MATERIAL / ROUGH TRADE ROUGH 1 The Electric Chairs ”Eddie And Sheena” - / SAFARI SAFE 1 David Bowie ”In The Heat Of The Morning” THE WORLD OF DAVID BOWIE / DECCA SPA 58 Alice Babs Sjöblom ”Droppen Dripp Och Droppen Drapp” ALICE / SWE-DISC SWECD 400 Phantom ”Lazy Fascist” - / MUSIC CUE UPPGIFT SAKNAS Nirvana ”Lithium” NEVERMIND / GEFFEN DGCD 24425 Ramones ”I Don’t Care” - / PHILIPS 6078511 Eskobar ”Tumbling Down” HURMÅNGABOLLARSOMHELST / ABSURD RECORDS ABSURD 9

397 - Being a Divorced Parent  

Slow dialogue: 2:00
Explanations: 3:53
Fast dialogue: 16:00

Oscar: How are you adjusting to being a single parent?

Penny: It hasn’t been easy, but Paul and I are trying to be as civil as possible. We worked out joint custody so that Mina will get quality time with both of us. Still, it’s been an adjustment for her.

Oscar: I’m sure, and for you and Paul, too. Will you get to see Mina when she’s with her father?

Penny: We each have visitation rights. Fortunately, Paul and I both want what’s best for Mina, so we’re working hard to make the right decisions.

Oscar: If you don’t mind my asking, how are you managing financially?

Penny: Neither of us is paying alimony to the other so that was never an issue, but Paul will be paying child support since I’ll have Mina most of the year. Paul had no objections. He’s been amenable to anything that would be good for Mina.

Oscar: How has Mina been reacting to the whole thing?

Penny: She has been acting out, which is to be expected. Paul’s parents and my mother have been very supportive, and we’re all trying to give her as much stability as possible.

Oscar: It sounds like you’re doing all you can.

Penny: We’re trying our best, under the circumstances.

Script by Dr. Lucy Tse

Världens längsta tacklista: Ekots Katja Magnusson i Beirut  

Beirut fredag.Och jag åker runt och säger hejdå. Jag hatar egentligen avsked men kommer på mig själv med att hela tiden göra nya avslut, jag försöker äta min turkiska favoritfrukost så många gånger att jag ska hinna tröttna, jag dricker en extra libanesisk fruktcocktail med avokadojuice för att det kan vara den sista, jag promenerar till mina finaste ställen för att riktigt minnas hur det ser ut. För det är bara fyra veckor kvar tills det är dags att åka hem efter snart fem år på resande fot. Min första resa som korrespondentvikarie gick till gränsen mellan Syrien och Turkiet, precis vid stängslet i ett hafsigt uppsatt tält på den syriska sidan satt en ung mamma och sjöng en vaggvisa för att söva sin bäbis. Då hade hon ingen aning om att de var på flykt undan det som skulle bli vår tids kanske värsta krig och flyktingkatastrof. Då visste jag inte heller hur mycket mina kommande år skulle domineras av reportage om massflykt, krig, ekonomiska kriser, politiska problem, bombdåd, Syrienkriget, Assad, och IS. Men det jag kommer att minnas är faktiskt inte elände, hopplöshet och sorg tvärtom så kommer jag inte kunna glömma alla dem som hjälp mig fast de aldrig hade behövt. Egentligen är de här senaste åren en sorts bevis för mig på att människor faktiskt ofta väljer att vara goda. Min tacklista är så lång att om det här vore Oscarsgalan skulle jag få dras av scenen. Först alla totala främlingar som mitt i sina egna kriser erbjudit skjuts, sovplats, beskydd, mängder med måltider och tusentals koppar kaffe och te. Sedan de medarbetare som vi journalister kallar för fixare, som anlitas för att organisera intervjuer och ibland tolka. Som Angel i sydöstra Turkiet, vi har rest till städer i ruiner, stått vid gränsen och känt tryckvågen då stridsflygplan bombat på andra sidan, men ändå har vi alltid mitt i eländet lyckats hitta något att skratta åt när jobbet väl är över. Som Daisy och Tony i Beirut som tog med mig ut för att dansa när jag som mest av allt behövde det efter en rätt stressig Syrienresa. Eller Maro i Grekland, vi hade en egen överenskommelse att efter några riktigt hetsiga dagar med tårgas och politiskt kaos så fick vi shoppa nåt fint med motiveringen att vi hjälpte den krisande grekiska ekonomin. Sami Yousif och Marcus i Irak som gjort allt för att garantera min säkerhet. Det är många på listan. Några av dem som hjälpt mig lever inte längre, som Mohammed i Syriska Azaz som skjutsade mig runt och såg till att jag kom tillbaka tryggt i en tid då många journalister kidnappades i samma område. Tack till mina familjemedlemmar och vänner som stått ut trots att jag alldeles för många gånger fått ge återbud i sista stund till fester och annat för att jag behövt resa till nåt mer kaotiskt ställe. Tack till mina kollegor i Stockholm som hållit i trådarna på andra sidan, tack till mina reskamrater som visserligen ofta skrattat åt mig, som till exempel den där gången då jag trillade ner i ett hål i Erbil men som ändå hjälpte mig upp.De senaste åren borde ha gett mig massa bevis för att världen är krigisk och ganska kall plats, men de flesta jag mött längs vägen har faktiskt övertygat mig om att det är precis tvärtom.Katja Magnusson, i Beirut. katja.magnusson@sverigesradio.se

Varför bygger skatorna bo på nedersta grenen? – PO Enquist svarar på frågor om livet  

Lyssnarbrev Hej! Jag skulle vilja fråga när man vet att man är intellektuell, eller tillhör de intellektuellas skara? Man hörde ofta förr om de intellektuella och jag brukar fundera på om det idag fortfarande heter " de intellektuella", eller om man idag har ett nytt namn för dessa? Och vilka är dom? Hur vet man att man är det? Och vilka sätter denna stämpel på en människa? Hälsningar Jennie från falun -------------------------------------------------------------------------- Vill gratulera dig till att aldrig ha upplevt att en döende människa har dödsångest. Jag är 45 år, på 9 år miste jag fem av mina närmaste anhöriga.  Satt vid dödsbädden hos tre av dem och höll deras händer de sista dygnen av deras liv. Min far var sjuk, sjuk i en lungcancer som bara gick att behandla med strålning. Han älskade livet. Visste redan då han fick diagnosen att hans chanser att överleva den var mycket små. Han levde i 2,5 år efter diagnosen. Vi hann sörja, skratta, planera begravningen, välja ut hans gravplats och vi hann förlåta det som behövde förlåtas och han lovade att inte spöka för mig. Andra gången de ringde från sjukhuset (första gången så bestämde han sig för att leva ett tag till) om att nu var det nog dags och att vi borde komma, då släppte jag allt och åkte dit. Jag satt hos honom i 5 dygn, i fem dygn såg jag hans kamp med döden och livet, han ville inte släppa, klamrade sig fast vid livet och han visste att han höll på att mista det. Han skrek i dödsångest trots morfin med frågan till mig "ska jag dö nu?" och försökte resa sig från sin sjuksäng, jag tror helt enkelt att han ville fly, som om att bara han kom upp och ut så skulle han komma ifrån döden. Jag svarade honom "nej, inte nu pappa". I ett senare skede när pappa var full av morfin kunde han ändå inte komma till ro, jag kramade jag honom och viskade "att nu är det dags att släppa taget och jag sitter här och håller din hand hela tiden". Bekymmersrynkan mellan ögonbrynen försvann inte förrän likfläckarna började synas på hans kropp innan hjärtat slutat slå. Han fick så mycket morfin han behövde (dvs innanför den gräns sjukhuspersonal får ge utan att det ska räknas som dödshjälp). Han dog just innan han skulle fylla 57 år och jag var 32 år. Önskar dig en skön sommar full av liv /Marie Söderberg -------------------------------------------------------------------------------------- Hej Jag har lyssnat på de flesta av PO-E:s program i allvarligt talat. Var snäll att vidarebefordra detta till PO! Jag är snart 60 år och min mamma är snart 90. Vi lyssnar tillsammans och pratar om programmet efteråt. Mamma är passiv kristen och jag är medlem i Humanisterna. Dvs en förening som försöker bekämpa tokerier i religionens namn. Ja du vet. Vi pratar om detta också. Men min fråga är så här: (Jag får slänga in en parentes här först. Mina barn är vare sig döpta eller konfirmerade. Och dom bryr sig inte om religion eller i detta fall svenska kyrkan. Eller jo, dom bryr sig om religion när det gäller konflikter i världen. Dom är intelligenta och engagerade i diverse solidaritetsorganisationer.)Ursäkta utvikningar, detta är min egentliga fråga:Tror du på arvsrätt? Vad är det för konstig naturlag som tycks råda? Att barn ärver tillgångar från sina föräldrar? (Dom ärver ju inte skulder.) Mina barn är vuxna (mellan 24 och 27) , även om dom dom idag inte har fasta jobb så kommer dom med all säkerhet att kunna skaffa sig ett fast jobb (även i dessa tider) och försörja sig själva. Dom är intelligenta och välutbildade. När jag dör kommer dödsboet att bli värt kanske fyra kanske fem miljoner. Varför skall detta med automatik tillfalla barnen? Eller varför skall jag överhuvudtaget ha något att säga till om vad gäller mina tillgångar? Naturligt vore väl om dom gick direkt in i statskassan. (Jag är inte gift.) Själv skulle jag vilja skriva nåt om att alla mina pengar skall gå till Läkare utan gränser. Och kanske 100.00 till barnen för att dom röjer efter mig. Jag bryter därmed alla normer. Vad tycker du? Naturligtvis skall jag prata med dom om detta. Men dina tankar kring detta? Vänliga hälsningar Göran ------------------------------------------------------------------------------------- Musiken i programmet Shuggie Otis: ”Pling” Winter & Winter: ”The windmills of your mind” Salonul Magic Erik Lindeborg: ”Part IX” Ketil Björnstad, Svante Henryson: ”Fall” Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm” Musikrådgivare: Anton Karis Producent: Susanna Einerstam

652 - Outdoor Advertising  

The world needs more advertising, don’t you think? No? Well, find out about it anyway in this episode.

Slow dialogue: 1:06
Explanations: 2:54
Fast dialogue: 17:19

Kam: Okay, the purpose of our meeting today is to listen to some ideas for our new advertising campaign. Gina, take it away.

Gina: Thanks, Kam. I’m going to talk today about outdoor advertising. I know that it’s a new area for us and it hasn’t been on our radar in the past, but I know it’ll work well for our new campaign.

Kam: Can we talk specifics?

Gina: Sure. There are several types of outdoor advertising. One is the billboard, both the traditional kind and the digital ones. Advertising on ones in high-traffic areas will give us a lot of exposure. To get even more exposure all over town, we can use mobile advertising.

Kam: You mean advertise on buses?

Gina: Yes, more and more, products are being advertised on buses and cars. These wraps can also be put on the side of buildings and other structures. There really are a lot of outdoor advertising options, from bench ads to skywriting.

Kam: That’s all very interesting, but which of these methods do you recommend?

Gina: I think we should use all of them – blanket the city with our new ads.

Kam: All of them?

Gina: Yes, all of them. You know what they say: “Go big or go home.”

Script by Dr. Lucy Tse

Jaouli om att inte gå i sina kriminella bröders fotspår  

Jaouli växer upp som det yngsta syskonet av sex. Alla hans fyra äldre bröder är tungt kriminella och alla i området där han växer upp snackar om familjens polisrazzior, fängelsestraff och bankrån. Hemma är det hans pappa som styr över allt, det är strängt förbjudet att prata om känslor och den som gråter åker på stryk.- Min pappa dog när jag skulle fylla 9 år. Och trotts att det nu gått 20 år sedan dess har jag aldrig besökt hans grav. Han gjorde hemska saker mot oss barn som ingen vuxen någonsin ska göra mot barn. Men tack vare att jag var yngst så klarade jag mig relativ lindrigt undan, i alla fall jämfört med mina äldre syskon. Jaoulis bröder åker in och ut på långa fängelsestraff och han mamman jobbar 7 dagar i veckan för att ha råd att försörja alla i familjen samtidigt som Jaouli fantiserar om hur det skulle vara att ha en riktig familj att komma hem till, där någon frågar hur det gick på senaste basketmatchen eller vad han gjort i skolan. Men det händer aldrig. Istället söker han sin bekräftelse hos de andra ungdomarna i området som inte heller har det särskilt tryggt hemma. Och när hans kompisar genomför en bilstöld så är Jaouli den första som polisen griper. De hånskrattar åt honom med orden: Yes, nu har vi den sista av bröderna också. Han är ju trotts allt en Akofely.Eftersom alla tar för givet att även Jaouli ska gå i sina kriminella bröders fotspår och misslyckas så slutar han tro på sig själv, trotts att det går bra i skolan och han är en av de bästa spelarna i hans basketlag. Det slutar med att även han hamnar rejält snett. Men vändpunkten kommer när han får veta att hans älskade storebror René blivit skjuten till döds i ett trapphus på Kungsgatan i maj 2014, han bestämmer sig för att nu får det vara nog.- Polisen sa att det skett ett mord, att min bror blivit skjuten i bakhuvudet. Och allt bara svartnade. Jag skrek i panik och svimmade av utanför porten. Han var som min pappa, den som stöttade mig och nu var han borta. Plötsligt insåg jag hur falska människor var. Vart var alla hans kriminella polare nu när han dog? Vart var alla som René hade backat tidigare? Nu fick jag det där wake up callet som jag behövde. Jag ville hylla min bror genom att visa att jag skulle lyckas. Jag skulle inte gå i mina bröders fotspår.

006: How to Successfully Monetize a Website with Wendy Kam Marcy  

On today’s show, I talk to Wendy Kam Marcy, a lifestyle blogger and digital marketer, about online advertising and how to successfully monetize a website. 

Wendy co-founded the popular lifestyle blog “Hip & Urban Girl”, as well as Adfluent Media, an ad agency that specializes in digital strategy and affiliate marketing. She has worked with over 50 big-name brands and has a long list of connections in the advertising world. As both a blogger and a marketer, Wendy has keen insight into what it takes to advertise websites via different methods and platforms. Listen in as we discuss different approaches to monetization. 

Episode Highlights: 

Starting her blog for friends and family about a love for food and travel in Toronto  Affiliate Marketing  Paid social media marketing  Sponsored content: how it works, and how to attract sponsors  The morality of sponsored content  The dilemma of turning down a lucrative sponsor  Writing what you’re passionate about  The importance of consistency  Seeking out sponsors and being proactive  Google AdWords and how it works  Ways to advertise your products and services  Is professional marketing help necessary?  Common mistakes people make when trying to promote their sites 

Resources: 

Hip & Urban Girl 

Adfluent Media 

Follow Wendy on Twitter 

Follow Camp Tech on Twitter 

 Quotes/Tweets:  

“It’s a lot of work, but like a lot of things in life, you get what you put into it.” -Wendy Kam Marcy on Sponsored Content 

“When it comes to working with bloggers…I know who is influential.” -Wendy Kam Marcy 

“Always create content that is valuable and relevant to your audience.” -Wendy Kam Marcy 

041: Kam Dhadwar – Studying excellence, trading value, and believing in your approach  

This week my guest is a discretionary futures trader from London (UK), his name is Kam Dhadwar.

Kam originally started out in 2001, from 2005 onward he spent a few years trading within a prop firm, and now days has reverted to trading independently.

During this interview we discuss the great emphasis Kam places on auction market theory, market profiling and volume profiling techniques, to capitalize on intraday moves.

Additionally, we also discuss the importance of believing in your trading plan, the two types of risk; financial and psychological. And how Kam uses NLP, mindfulness and meditation practices to continually improve trading performance.

Plus plenty more – but, developing the right mindset seems to be the underlying theme throughout this episode.

(18) Gotthold Ephraim Lessing »Die Geschichte des alten Wolfs«  

1. Der böse Wolf war zu Jahren gekommen und faßte den gleißenden Entschluß, mit den Schäfern auf einem gütlichen Fuß zu leben. Er machte sich also auf und kam zu dem Schäfer, dessen Horden seiner Höhle die nächsten waren. "Schäfer", sprach er, "du nennest mich den blutgierigsten Räuber, der ich doch wirklich nicht bin. Freilich muß ich mich an deine Schafe halten, wenn mich hungert; denn Hunger tut weh. Schütze mich nur vor dem Hunger; mache mich nur satt, und du sollst mit mir recht wohl zufrieden sein. Denn ich bin wirklich das zahmste, sanftmütigste Tier, wenn ich satt bin." "Wenn du satt bist? Das kann wohl sein", versetzte der Schäfer. "Aber wann bist du denn satt? Du und der Geiz werden es nie. Geh deinen Weg!" 2. Der abgewiesene Wolf kam zu einem zweiten Schäfer. "Du weißt, Schäfer", war seine Anrede, "daß ich dir das Jahr durch manches Schaf würgen könnte. Willst du mir überhaupt jedes Jahr sechs Schafe geben, so bin ich zufrieden. Du kannst alsdenn sicher schlafen und die Hunde ohne Bedenken abschaffen." "Sechs Schafe?" sprach der Schäfer, "das ist ja eine ganze Herde!" "Nun, weil du es bist, so will ich mich mit fünfen begnügen", sagte der Wolf. "Du scherzest, fünf Schafe! Mehr als fünf Schafe opfere ich kaum im ganzen Jahr dem Pan." "Auch nicht viere?" fragte der Wolf weiter; und der Schäfer schüttelte spöttisch den Kopf. "Drei? - Zwei?" "Nicht ein einziges", fiel endlich der Bescheid, "denn es wäre ja wohl töricht, wenn ich mich einem Feinde zinsbar machte, vor welchem ich mich durch meine Wachsamkeit sichern kann." 3. Aller guten Dinge sind drei, dachte der Wolf und kam zu einem dritten Schäfer. "Es geht mir recht nahe", sprach er, "daß ich unter euch Schäfern als das grausamste, gewissenloseste Tier verschrien bin. Dir, Montan, will ich jetzt beweisen, wie unrecht man mir tut. Gib mir jährlich ein Schaf, so soll deine Herde in jenem Walde, den niemand unsicher macht als ich, frei und unbeschädigt weiden dürfen. Ein Schaf! Welche Kleinigkeit! Könnte ich großmütiger, könnte ich uneigennütziger handeln? - Du lachst, Schäfer? Worüber lachst du denn?" "Oh, über nichts! Aber wie alt bist du, guter Freund?" sprach der Schäfer. "Was geht dich mein Alter an? Immer noch alt genug, dir deine liebsten Lämmer zu würgen." "Erzürne dich nicht, alter Isegrim! Es tut mir leid, daß du mit deinem Vorschläge einige Jahre zu späte kommst. Deine ausgebissenen Zähne verraten dich. Du spielst den Uneigennützigen, bloß um dich gemächlicher mit desto weniger Gefahr nähren zu können." 4. Der Wolf ward ärgerlich, faßte sich aber doch und ging auch zu dem vierten Schäfer. Diesem war eben sein treuer Hund gestorben, und der Wolf machte sich den Umstand zunutze. "Schäfer", sprach er, "ich habe mich mit meinen Brüdern in dem Walde veruneiniget und so, daß ich mich in Ewigkeit nicht wieder mit ihnen aussöhnen werde. Du weißt, wieviel du von ihnen zu fürchten hast! Wenn du mich aber anstatt deines verstorbenen Hundes in Dienste nehmen willst, so stehe ich dafür, daß sie keines deiner Schafe auch nur scheel ansehen sollen." "Du willst sie also", versetzte der Schäfer, "gegen deine Brüder im Walde beschützen?" "Was meine ich denn sonst? Freilich." "Das wäre nicht übel! Aber, wenn ich dich nun in meine Horden einnähme, sage mir doch, wer sollte alsdenn meine armen Schafe gegen dich beschützen? Einen Dieb ins Haus nehmen, um vor den Dieben außer dem Hause sicher zu sein, das halten wir Menschen -" "Ich höre schon", sagte der Wolf, "du fängst an zu moralisieren. Lebe wohl!" 5. "Wäre ich nicht so alt!" knirschte der Wolf "Aber ich muß mich leider in die Zeit schicken." Und so kam er zu dem fünften Schäfer. "Kennst du mich, Schäfer?" fragte der Wolf. "Deinesgleichen wenigstens kenne ich", versetzte der Schäfer. "Meinesgleichen? Daran zweifle ich sehr. Ich bin ein so sonderbarer Wolf, daß ich deiner und aller Schäfer Freundschaft wohl wert bin." "Und wie sonderbar bist du denn?" "Ich könnte kein lebendiges Schaf würgen und fressen, und wenn es mir das Leben kosten sollte. Ich nähre mich bloß mit toten Schafen. Ist das nicht löblich? Erlaube mir also immer, daß ich mich dann und wann bei deiner Herde einfinden und nachfragen darf, ob dir nicht -" "Spare der Worte!" sagte der Schäfer. "Du müßtest gar keine Schafe fressen, auch nicht einmal tote, wenn ich dein Feind nicht sein sollte. Ein Tier, das mir schon tote Schafe frißt, lernt leicht aus Hunger kranke Schafe für tot und gesunde für krank ansehen. Mache auf meine Freundschaft also keine Rechnung und geh!" 6. Ich muß nun schon mein Liebstes daran wenden, um zu meinem Zwecke zu gelangen! dachte der Wolf und kam zu dem sechsten Schäfer. "Schäfer, wie gefällt dir mein Pelz?" fragte der Wolf. "Dein Pelz?" sagte der Schäfer, "laß sehen! Er ist schön; die Hunde müssen dich nicht oft untergehabt haben." "Nun, so höre, Schäfer; ich bin alt und werde es so lange nicht

24_Ska_jag_lanka  

24 Ska jag länka till den?
Nu är vi tillbaka efter en lite vår paus. Vi avbetar allt vi gjort, Eurovision ragg, våra utseenden, vännskapliga fans mm. Ni når oss som vanligt på info@nadda.se samt vår Facebookgrupp www.facebook.com/nadda.se.
Stort tack till Mippe Åman som redigerat ihop avsnittet.

Här är alla länkar vi lovar under programmet:

SuperChargedESC - http://www.youtube.com/user/SuperchargedESC

Messiah Hallberg - http://www.messiahhallberg.se/

Alla mina kamrater - https://itunes.apple.com/se/podcast/alla-mina-kamrater/id546373848?mt=2

'A low artful wicked man': poverty riots and bread, the response of government to the crises of the 1790s  

A look at how the government of the 1790s attempted to address both food shortages and the riots that broke out as real want and scarcity took hold in many districts.

Vad är jag, vem är jag, utan mitt minne? – PO Enquist svarar på publikens frågor om livet  

Musik: Tomasz Stanko Septet "Ballada". Wayne Shorter "Diana"från CD  Native Dancer. Keith Bjornstad, Svante Henryson "Visitor" från CD Nightsong. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev Stort och mycket varmt TACK till Lena och P O för era kloka medkännande tankar kring, av er ibland omformulerade frågor om livets diverse vedermödor.  Dagens (11/8) två sista svar av P O berörde mig särskilt starkt o fick mina ögon att tåras; nyss avslutade jag Karl-Ove Knausgårds sista band av "Min kamp", och jag blev en ny människa, nästan frälst efter att under tusentals sidor "krupit under hans skinn". Att närma sig det nya "barndomen" med all hjälplöshet den kan innebära, borde vi tala mycket mer om! Tack ännu en gång och ni är välkomna åter! jag skall lyssna om alla åtta programmmen. Agnes, nära 80 ________________ Jag håller med de som ansåg att PO inte riktigt förstått frågan Caroline ställde, men anser att det är mänskligt att inte förstå ibland. Har bott i Spanien 50 år som spansk medborgare och de senaste 15 åren tillbringat sommarmånaderna i en liten stuga i Lappland. Min erfarenhet är att det är svårt att byta kultur och språk och det tar lång tid att acklimatisera sig. Det viktiga för mig är att man vänjer sig vid att inte vara riktigt hemma någonstans utom i sig själv och att impulser från vad som händer i båda länderna berikar en. Jag håller med PO om att Spanien är ett jäkla land med lögnaktiga politiker, stor ojämlikhet, fattigdom etc...men utan tvekan har Spanien många kulturer , natur och detaljer värda att ta i beaktande och detta beror på var och en. Till Margareta skulle jag vilja skicka en webb som ger en fantastisk redogörelse om hur Flamencon o el canto jondo skapats väl värd att läsas och begrunda. Inga afrikanska slavar. hispanoteca.eu /Musik-Spanien/Flamenco/Origen del cante flamenco.htm. Vänlia hälsningar Birgitta Nordstrom ______________ Allvarligt Talat - repris 140816 Enquist har ju helt missuppfattat Carolines fråga! Hon önskar sig inte ett hemligt liv, hon frågade om hennes relationer utvecklade på två olika platser behövde bli ytliga. Det är ju en mycket intressant fråga. Om man delar upp sitt boende till två olika platser/länder under året betyder inte det att det ligger vattentäta skott emellan de två punkterna eller människorna på de olika platserna. Det kan tvärtom både berika och fördjupa! MVH Cristina Spitzinger ____________ Nu har jag lyssnat på PO. Jag tycker att han trivialiserar min vinterångest. Och nedvärderar Spanien! Jag vet flera, både svenskar och andra, som åker till södra Europa på vintrarna för att arbeta på ekologiska jordbruk. De har berättat om fantastiska möten med människor, det är minsann inte så att det inte finns kultur i dessa länder! Och varför förutsätter PO att jag söker en kärleksrelation (eller två!)? Jag frågade om det var möjligt att få djupare relationer eller om det bara skulle bli ytliga bekantskaper - men detta tolkas alltså som otrohetslängtan. Till sist: jag läser MASSOR, särskilt på vintern. Men det hjälper inte. Inte ens dina böcker PO! Caroline ___________ Hej P-O! Jag studsade liksom Michelle över ditt svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv liksom Michelle varit där mycket under många år, rest runt över hela landet. Jag har läst spanska och studerat spansk historia m m, som jag tycker är mycket intressant och fascinerande. Tänk när man i Andalusien, fram till på 1500-talet levde kristna, judar och muslimer i fredlig samexistens och skapade fantastiska byggnadsverk och trädgårdar i denna varma torra jord i Europas södra del! Tänk på poeterna och musiken som skapats i Spanien! Flamencon som är ett kulturarv från afrikanska slavar, som tagits till Sydamerika vars musik sedan hittat tillbaks till Europa och Spanien. Tänk på Lorca och de dramer och de musikaliska verk han skapat eller inspirerat till! Ett innerligt liv kan väl visserligen vara svårt att upprätthålla med samma innehåll på två platser om man delar upp året i två  långa perioder, men kan vara berikande om man är nyfiken på kultur och människorna i den! Liksom Michelle uppfattar jag inte en sådan nyfikenhet som att man (=kvinna) är ute efter otrohet och ett hemligt liv! Jag tolkade också frågan som att det var djupare relationer av alla slag, vänskap, att komma in i en annan kultur än sin egen, som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Språket och kunskaper om landet är en bra början till att utveckla sådan relationer tror jag! I övrigt håller jag med dig om att det är en enorm känsla att gå in under skinnet på en författare och att läsa i kronologisk ordning, dig t ex, vilket jag gjort sedan jag läste "Sekonden" och boken om baltutlämningen, på 70-talet! Hälsningar Margaretha ___________ P-O! Jag tycker att du gav ett noncharlant svar till Caroline från Uppsala. Spanien är definitivt mer än sprit och stränder. Jag har själv varit där flera vintrar, både i Galicien och Andalusien, jobbat på smågårdar och träffat fantastiska människor - kulturella och spirituella. Och varför antar du att hon vill vara otrogen? Jag tolkade frågan som att det var djupare relationer av alla slag som hon betvivlade skulle kunna utvecklas om hon levde halvårsvis på två olika platser. Det var väl det hon ville att du skulle filosofera kring, huruvida djupa relationer kan uppstå om man lever ett sådant slags modernt nomadliv. Nä, efter detta svar med total avsaknad av respekt för frågeställaren är jag inte ledsen att du inte valde att besvara min fråga. Du kanske skulle säga att tvivlet att skaffa barn bara var en undermedveten drift att ha öppna relationer och sedan avfärda min fråga lika lättvindigt som Carolines. Michelle ______________ Hej P-O Jag har ett stort problem. Några av mina vänner har blivit rasister. Deras åsikter tål jag inte. Fram till nu har de varit humanister vilket gör mig förvirrad, vad har hänt. Givetvis har jag tagit upp detta men svaret blir tunt och intetsägande. Jag har nog börjat min resa till att inte tro på människan. Vad ger du mig för råd? Jag lyssnar verklig på dina råd jag har hört i programmet, jag tror på dig. Ha det gott i framtiden Vänligen Aino Dahlgren _____________ Till Allvarligt talat Hej! Mitt namn är Gunnar Bergkrantz. Jag är en lyckligt lottad person som gillar mitt jobb, som också gett mig möjligheter att resa ut  i världen...jag ser orättvisor där fattiga förblir fattiga och rika blir rikare. Där jag ser enorma lyxhus bakom höga murar. Jag ser människor plocka sopor och sorterar för att få till mat. Nu är mitt dilemma…. Att jag ser girighet och korruptionen breder ut sig och jag blir irriterad, arg, nedstämd. Vad ska jag göra för att hålla modet uppe? Hur ska jag hantera mina tankar och vad kan jag göra. Snälla allvarligt talat ..ge mig råd!! Vänliga hälsningar! Gunnar Bergkrantz

När den man älskar tar sitt liv  

Var sjätte timme tar någon sitt liv i Sverige, varje dag, året runt och lämnar vänner och familj efter sig.  Att tala om döden är svårt, men att prata om självmord ännu svårare, ofta blir det kanske tyst. Mötte grannen din blick eller slutade bekanta att ringa? Varför är det fortfarande så svårt att tala öppet om självmord? I kväll handlar Karlavagnen om när någon man älskar tar sitt liv. Ring till Pernilla Arvidsson på 099-110 90 (telefonslussen öppnar 21.00) eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se! Skicka med ditt telefonnummer om du vill vara med i programmet. Behöver du någon som lyssnar? Det hör livet till att ställas inför situationer som känns omöjliga eller att delar av livet i perioder inte fungerar så bra som man önskar. Att berätta för någon som lyssnar gör ofta att det känns lättare. Det kan vara en närstående som man har förtroende för, någon utomstående eller vårdpersonal. Om man inte vill prata med någon närstående kan det vara en bra början att tala med någon i en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur man ska komma vidare och vart man kan vända sig. Nedan finns en lista med olika telefonjourer. Man kan alltid ringa 1177 Sjukvårdsrådgivningen för råd. Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd - SPES Har en telefonjour för alla som har närstående som tagit sina liv. Telefon 08-34 58 73, I kväll extra öppet till 24, annars 19-22 alla dagar.  Självmordsupplysningen Minds Chat, forum och information om självmord och psykisk hälsa, ger stöd och vägledning. Chat öppen vardagar 19-22. Nationella hjälplinjen Hjälplinjen erbjuder kostnadsfri psykologisk hjälp och vänder sig till människor som är i psykisk kris eller i andra svåra livssituationer. Man kan kontakta Hjälplinjen för egen del eller om man är orolig för någon närstående. Både den som kontaktar Hjälplinjen och de som svarar är helt anonyma. Är en del av 1177 Vårdguiden. Telefon 020-22 00 60, alla dagar 13-22  Jourhavande kompis Jourhavande kompis är en telefon- och chattjour. Barn och ungdomar upp till 25 år kan ringa eller chatta om precis det de vill prata om. Verksamheten drivs av Röda korset. Telefon 020-222 444, måndag - fredag 18-22, lördag - söndag 14-18 (helg endast chatt) Jourhavande medmänniska Ibland behöver man dela sina upplevelser, sina tankar och känslor med någon som lyssnar. Jourhavande Medmänniska är en telefonjour i Stockholm. JM är politiskt och religiöst obunden förening. Telefon 08-702 16 80 alla dagar 21-06 Jourhavande präst Jourhavande präst är öppen för alla som behöver en medmänniska att prata med, en präst från Svenska kyrkan som har ett särskilt uppdrag och utbildning för att tjänstgöra i jouren. Den som svarar har tystnadsplikt. Nås via 112, alla dagar 21-06 Äldretelefonen Minds stödtelefon för äldre som mår psykiskt dåligt. Telefon 020-22 22 33, vardagar 10-15 BRIS för barn BRIS, Barnens rätt i samhället, stödjer barn som far illa. Man kan ringa, mejla eller chatta. Anonymt och kostnadsfritt för barn och ungdomar upp till 18 år. Telefon 116 111, måndag - söndag 10-22 (chatten stänger kl 21) BRIS för vuxna BRIS har också stödverksamheter för vuxna; BRIS Vuxentelefon - om barn samt sajten Barnperspektivet.se. Telefon 077-150 50 50, vardagar 10-13  Föräldratelefonen För föräldrar eller andra vuxna som har bekymmer för barn eller ungdomar i sin närhet. Föräldratelefonen drivs av Föreningen Mind - för psykisk hälsa. Den som ringer kan vara anonym. Telefon 020-85 20 00, vardagar 10-15 Kvinnofridslinjen Stödtelefon för dig som utsatts för hot eller våld. Närstående är också välkomna att ringa. Den som svarar har tystnadsplikt och man kan välja att vara anonym. Kvinnofridslinjen drivs av Nationellt centrum för kvinnofrids kliniska enhet vid Akademiska sjukhuset på uppdrag av regeringen. Telefon 020-50 50 50, alla dagar dygnet runt. Röda korsets telefonjour I ett pressat läge behöver man ibland få prata med en förstående medmänniska och kanske få några ord på vägen. Telefon 0771-900 800, alla dagar 14-22 Tjejjouren.se Tjejjouren.se är en portal ut till landets 60 tjejjourer. På Tjejjouren.se kan alla som definierar sig som tjejer hitta bra info och komma i kontakt med en tjejjour. Stöd via chatt, mejl och telefon. Sidan ägs av Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund). www.heder.nu RFSL Rådgivningen Skåne driver ett projekt som ger information, kunskap och stöd till dig som är ung homo- eller bisexuell och är utsatt för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning. Besök www.heder.nu HBTQ-kojan Funderingar kring bi- och homosexualitet. HBTQkojan.se är ett mentorprogram på internet för unga hbtq-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner) mellan 13-25 år. Här kan du som är hbtq eller funderar på om du är det få kontakt med en trygg vuxen hbtq-person som du chattar med en gång i veckan under en period om ca 10 veckor.  Brottsofferjouren För dig som är utsatt för brott, anhörig eller vittne till brott. Jouren är en ideell organisation som arbetar för alla brottsoffers rättighet att få det stöd som behövs. Telefon 0200 -  21 20 19, måndag-torsdag 9-20, fredag 9-16. Kommentarer här på hemsidan ska vara kopplade till artikeln. Inlägg som inte håller sig till ämnet riskerar att tas bort. Allmänna synpunkter eller frågor hänvisar vi till Lyssnarservice. Kommentarerna bör utmärkas av respekt för andra och hålla en god ton. Läs också Sveriges Radios regler gällande kommentering.

Depression - en dödlig sjukdom  

I måndags lämnade skådespelaren Robin Williams oss - han hittades död i sitt hem efter återkommande depressioner. För några månader sen avslutade journalisten Malik Bendjelloul sitt liv - också han efter en depression. Med jämna mellanrum kommer rapporter om att psykisk ohälsa som depressioner ökar. Vilken hjälp fick du för ta dig upp? När valde du livet? Eller kämpar du just nu? Ring och prata med Johanna Linder i kväll på 099-110 90 (telefonslussen öppnar 21.00) eller mejla till karlavagnen@sverigesradio.se! Mejla redan i förväg och skicka med ditt telefonnummer om du vill vara med i kvällens program! ----- Behöver du någon som lyssnar? Det hör livet till att ställas inför situationer som känns omöjliga eller att delar av livet i perioder inte fungerar så bra som man önskar. Att berätta för någon som lyssnar gör ofta att det känns lättare. Det kan vara en närstående som man har förtroende för, någon utomstående eller vårdpersonal. Om man inte vill prata med någon närstående kan det vara en bra början att tala med någon i en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur man ska komma vidare och vart man kan vända sig. Nedan finns en lista med olika telefonjourer. Man kan alltid ringa 1177 Sjukvårdsrådgivningen för råd. Nationella hjälplinjen Hjälplinjen erbjuder kostnadsfri psykologisk hjälp och vänder sig till människor som är i psykisk kris eller i andra svåra livssituationer. Man kan kontakta Hjälplinjen för egen del eller om man är orolig för någon närstående. Både den som kontaktar Hjälplinjen och de som svarar är helt anonyma. Är en del av 1177 Vårdguiden. Telefon 020-22 00 60, alla dagar 13-22  BRIS för barn BRIS, Barnens rätt i samhället, stödjer barn som far illa. Man kan ringa, mejla eller chatta. Anonymt och kostnadsfritt för barn och ungdomar upp till 18 år. Telefon 116 111, måndag - söndag 10-22 (chatten stänger kl 21) BRIS för vuxna BRIS har också stödverksamheter för vuxna; BRIS Vuxentelefon - om barn samt sajten Barnperspektivet.se. Telefon 077-150 50 50, vardagar 10-13  Brottsofferjouren För dig som är utsatt för brott, anhörig eller vittne till brott. Jouren är en ideell organisation som arbetar för alla brottsoffers rättighet att få det stöd som behövs. Telefon 0200 -  21 20 19, måndag-torsdag 9-20, fredag 9-16. Föräldratelefonen För föräldrar eller andra vuxna som har bekymmer för barn eller ungdomar i sin närhet. Föräldratelefonen drivs av Föreningen Mind - för psykisk hälsa. Den som ringer kan vara anonym. Telefon 020-85 20 00, vardagar 10-15 HBTQ-kojan Funderingar kring bi- och homosexualitet. HBTQkojan.se är ett mentorprogram på internet för unga hbtq-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner) mellan 13-25 år. Här kan du som är hbtq eller funderar på om du är det få kontakt med en trygg vuxen hbtq-person som du chattar med en gång i veckan under en period om ca 10 veckor.  Jourhavande kompis Jourhavande kompis är en telefon- och chattjour. Barn och ungdomar upp till 25 år kan ringa eller chatta om precis det de vill prata om. Verksamheten drivs av Röda korset. Telefon 020-222 444, måndag - fredag 18-22, lördag - söndag 14-18 (helg endast chatt) Jourhavande medmänniska Ibland behöver man dela sina upplevelser, sina tankar och känslor med någon som lyssnar. Jourhavande Medmänniska är en telefonjour i Stockholm. JM är politiskt och religiöst obunden förening. Telefon 08-702 16 80 alla dagar 21-06 Jourhavande präst Jourhavande präst är öppen för alla som behöver en medmänniska att prata med, en präst från Svenska kyrkan som har ett särskilt uppdrag och utbildning för att tjänstgöra i jouren. Den som svarar har tystnadsplikt. Nås via 112, alla dagar 21-06 Kvinnofridslinjen Stödtelefon för dig som utsatts för hot eller våld. Närstående är också välkomna att ringa. Den som svarar har tystnadsplikt och man kan välja att vara anonym. Kvinnofridslinjen drivs av Nationellt centrum för kvinnofrids kliniska enhet vid Akademiska sjukhuset på uppdrag av regeringen. Telefon 020-50 50 50, alla dagar dygnet runt. PrevenTell - Hjälplinjen vid oönskad sexualitet PrevenTell är en nationell hjälplinje som man kan ringa till om man upplever att man tappat kontrollen över sin sexualitet, om man känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra sig själv eller andra illa. Samtalet är kostnadsfritt och syns inte på telefonräkningen. Telefon 020-66 77 88,  vardagar 12 - 14 (vecka 26-32 2014)  Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd - SPES Har en telefonjour för alla som har närstående som tagit sina liv. Telefon 08-34 58 73, alla dagar 19-22  Röda korsets telefonjour I ett pressat läge behöver man ibland få prata med en förstående medmänniska och kanske få några ord på vägen. Telefon 0771-900 800, alla dagar 14-22 Självmordsupplysningen Minds Chat, forum och information om självmord och psykisk hälsa, ger stöd och vägledning. Chat öppen vardagar 19-22. Tjejjouren.se Tjejjouren.se är en portal ut till landets 60 tjejjourer. På Tjejjouren.se kan alla som definierar sig som tjejer hitta bra info och komma i kontakt med en tjejjour. Stöd via chatt, mejl och telefon. Sidan ägs av Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund). www.heder.nu RFSL Rådgivningen Skåne driver ett projekt som ger information, kunskap och stöd till dig som är ung homo- eller bisexuell och är utsatt för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning. Besök www.heder.nu www.umo.se UMO är en nationell ungdomsmottagning på nätet för unga mellan 13 och 25 år. Syftet med sajten är att göra det lättare för unga att hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer. Besök www.umo.se Äldretelefonen Minds stödtelefon för äldre som mår psykiskt dåligt. Telefon 020-22 22 33, vardagar 10-15 -----

Hang Up: The Kyrie Irving and the Chamber of Secrets Edition  

Josh Levin and ESPN’s Mina Kimes are joined by Slate’s Jim Newell to discuss Jordan Spieth’s British Open win. Josh and Mina also dissect Kyrie Irving’s trade drama, and Slate’s Ben Mathis-Lilley analyzes Hugh Freeze’s ousting as Ole Miss football coach.

Jordan Spieth (2:15):Jim Newell joins to talk about how Jordan Spieth avoided a Sunday collapse, how he compares to Tiger Woods, and whether Spieth is cool or dorky.

Kyrie Irving Trade Request (13:49): Josh and Mina examine the motivations behind the star point guard’s bid to leave Cleveland, where he could end up landing, and if this means the last of LeBron James’ prime years will be wasted.

Hugh Freeze (30:50) Slate’s Ben Mathis-Lilley delves into the scandal-filled backstory of the Ole Miss football coach’s ouster, which featured gas mask bongs, America’s public information laws, and a vengeful coach named Houston Nutt.

Pre-Twitter Viral Sports Stories (45:30): In lieu of afterballs, Josh, Mina, and Ben opine on what notable pre-social media sports story would have broken Twitter.

The Kyrie Irving and the Chamber of Secrets Edition  

Josh Levin and ESPN’s Mina Kimes are joined by Slate’s Jim Newell to discuss Jordan Spieth’s British Open win. Josh and Mina also dissect Kyrie Irving’s trade drama, and Slate’s Ben Mathis-Lilley analyzes Hugh Freeze’s ousting as Ole Miss football coach.

Jordan Spieth (2:15):Jim Newell joins to talk about how Jordan Spieth avoided a Sunday collapse, how he compares to Tiger Woods, and whether Spieth is cool or dorky.

Kyrie Irving Trade Request (13:49): Josh and Mina examine the motivations behind the star point guard’s bid to leave Cleveland, where he could end up landing, and if this means the last of LeBron James’ prime years will be wasted.

Hugh Freeze (30:50) Slate’s Ben Mathis-Lilley delves into the scandal-filled backstory of the Ole Miss football coach’s ouster, which featured gas mask bongs, America’s public information laws, and a vengeful coach named Houston Nutt.

Pre-Twitter Viral Sports Stories (45:30): In lieu of afterballs, Josh, Mina, and Ben opine on what notable pre-social media sports story would have broken Twitter. Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

0:00/0:00
Video player is in betaClose