Search

Att gå vilse i sitt namn  

Vad gör man när man närmar sig fyrtio och inte känner sig hemma i sitt namn? Omfamnar man det och försöker göra det till sitt? Eller byter man plötsligt namn, mitt i livet? I Kristinas familj finns det tre Kristinor. Kristina själv, Kristinas syster och familjens båt. Under uppväxten firades alltid Kristinadagen den 24 juli med tårta till sjöss. Men det var då.Trettio år senare försöker familjen återskapa firandet. Det går sådär. Tårtan är god men vem firar man egentligen? Ingen i familjen kallar sig för det där namnet längre.Och Kristina själv är numera en Kicki. Hon minns inte riktigt hur det hände eller hur hon kunde gå med på det, eftersom hon aldrig känt sig bekväm med smeknamnet.Reporter Kicki Möller. kicki.moller@sverigesradio.se

Tendens 0

Avsnitt 12 – K-podd SPECIAL med Qaisar, Antje, Calle, Kicki och Karin  

"Vi blir farliga individer om vi inte har en förståelse för vad vi varit med om historiskt." / Calle Nathanson. I K-podd-special ställer vi oss frågan "Vad är kulturarv?" och hur kan det användas, bevaras och utvecklas? Bland annat. Under Almedalsveckan såg vi till att samla ärkebiskop Antje Jackelén, VDn för Folkets Hus och Parker Calle Nathanson, chefen enheten Samhälle och kulturmiljö Länsstyrelsen Gotland Kicki Scheller, och Karin Altenberg, författare och utredare på Riksantikvarieämbetet runt ett bord för ett samtal som leds av Qaisar Mahmood.

K-podd 0

Beslutet – om vägen till barn på egen hand  

”Är du säker?" frågar barnmorskan, minuterna innan allt ska ske. "Nej", svarar jag, "är någon som sitter på den här platsen, säker?” Den 1 april 2016 ändras lagen. Då får ensamstående kvinnor i Sverige rätt till hjälp att få barn på egen hand.Men hur fattar man som kvinna ett så livsavgörande beslut?Kanske genom att skriva listor. Kanske genom att se en hjärtformad lapp på en anslagstavla. Kanske genom att i hemlighet kliva på ett nattåg. Kanske genom att sluta tänka och bara göra.Ärligt och nära skildrar Kicki Möller ett känsloladdat livsbeslut – att få barn på egen hand.Kicki Möller har arbetat som producent och reporter för Sveriges Radio sedan 1999. Det här är hennes tredje program för P1 Dokumentär. Hon har tidigare gjort ”Margit och Bosse – klockan två” och ”Tunnhåriga män från Södertälje”.

Beslutet – om vägen till barn på egen hand  

”Är du säker?" frågar barnmorskan, minuterna innan allt ska ske. "Nej", svarar jag, "är någon som sitter på den här platsen, säker?” Den 1 april 2016 ändras lagen. Då får ensamstående kvinnor i Sverige rätt till hjälp att få barn på egen hand.Men hur fattar man som kvinna ett så livsavgörande beslut?Kanske genom att skriva listor. Kanske genom att se en hjärtformad lapp på en anslagstavla. Kanske genom att i hemlighet kliva på ett nattåg. Kanske genom att sluta tänka och bara göra.Ärligt och nära skildrar Kicki Möller ett känsloladdat livsbeslut – att få barn på egen hand.Kicki Möller har arbetat som producent och reporter för Sveriges Radio sedan 1999. Det här är hennes tredje program för P1 Dokumentär. Hon har tidigare gjort ”Margit och Bosse – klockan två” och ”Tunnhåriga män från Södertälje”.

Norge och plasten: Ekots Jens Möller i Göteborg  

Utrikeskrönikan 17 februari med Jens Möller Göteborg fredag. Nyligen hemkommen från Norge sitter jag här och fingrar på en plastpåse från en av landets stora matvarutkedjor, och tänker på att just den här tingesten har blivit ett av den senaste tidens hetaste diskussionsämnen i Norge. Plast, och i synnerhet plastpåsar. Många blev både äcklade och förskräckta härom veckan när bilder spreds på maginnehållet hos en val som hade strandat på norska västkusten, utanför Bergen. Valen var sjuk och fick avlivas, och det visade sig att valen hade svalt runt 30 plastpåsar. Tillsammans med en massa mindre plastskräp hade det är korkat igen valens matsmältningssystem totalt, i tarmarna fanns ingen näring alls. Forskare säger att valen helt uppenbart hade lidit. Valen blev en världsnyhet och i Norge har det ledsamma fyndet redan lett till politiska konsekvenser. För några dagar sedan meddelade fiskeriminister Per Sandberg, just med hänvisning till plasten i valens mage, att norska staten ska underlätta för fiskare att gratis göra sig av med skräp som de drar upp ur havet med sina fiskeredskap. Klimat- och miljöminister Vidar Helgesen säger till tidningen VG att fyndet i valens mage "verkligen är illa, men inte överraskande". Plast i havet är inte ett nytt problem, men ett som ökar snabbt, nu även på våra nordligare breddgrader. Till exempel har man hittat stora mängder plastskräp i både stormfåglar på Svalbard och musslor på svenska västkusten. Den som kastar en plastflaska i havet kanske inte förstår att det kan ta flera hundra år för naturen att bryta ner flaskan. Och det är mer än en flaska som hamnar i havet, mycket mycket mer. Forskare vid University of Georgia i USA har gjort beräkningar, moderata beräkningar, som visar att varenda minut, dygnet runt, hamnar 15 ton plastskräp i världens hav. 15 ton per minut, alltså, och mängden ökar. År 2050 kan det finnas lika mycket plast som fisk i världshaven. Många vill göra nåt åt det hela. Ocean Cleanup till exempel är ett försök att utveckla teknik för att kunna städa haven i stor skala. Kanske också att bilden på valen med plastpåsar i magen kan öppna ögonen för ännu fler när det gäller problemet med nerskräpning av våra hav. Om så blir fallet kanske djurets lidande ändå inte var helt förgäves. Jens Möller, Norgekorrespondent jens.moller@sverigesradio.se

Busby Berkeley – filmmusikalernas mästare med stil, disciplin och extra allt  

I veckans Stil ska vi kasta oss in ibland glitter, glamour, sång och synkroniserade rörelser genom att titta närmare på regissören och koreografen Busby Berkeley. Busby Berkeley var en man vars namn fortfarande nämns med största respekt. Inte bara i Hollywood, där han kom att revolutionera filmmusikalen, med början under 1930-talets depression. Framför allt genom att skapa dansnummer som trotsar all beskrivning, även om vi ska försöka berätta hur han lyckades med att få hundratals dansare och statister att röra sig i synkroniserade ”moves” och mönster som ingen tidigare hade sett maken till. Med sina spektakulära dansnummer, med extra och lite till, skapade Busby Berkeley en sorts surrealistiska totalupplevelser som inspirerar än idag, både inom dans och mode. Ibland både och. Busby Berkeleys verk fortsätter att göra intryck, även på yngre generationer. Och det trots att man idag kan datormanipulera fram fantastiska effekter på film. Eller kanske just därför. Busby Berkeleys råmaterial bestod av massor av människor som han drillade med militärisk precision, bokstavligen faktiskt. För det var inom militären som han lärde sig både stil och disciplin, som han kom att få användning för senare som koreograf, eller ”dansregissör”, som han själv sade. Genom att filma ovanifrån (istället för rakt framifrån, som vanligtvis gjorde) kunde han skapa fantastiska formationer av massor av människor som gemensamt bildade stjärnor, blommor eller egentligen vilken form som helst. Effekten blev häpnadsväckande. Men hans spektakulära dansnummer var krävande. Det gällde att en stor mängd människor gjorde precis samma sak, på exakt samma gång. Synkronisering var hans grej. I veckans program träffar vi den hyllade koreografen Alexander Ekman, som även är en stor Busby Berkeley-fantast. Vi tar också en närmare titt på musikalgenren – och framför allt succémusikalen ”Book of Mormon” som har Sverigepremiär i veckan. Och så träffar vi kostymören Kicki Ilander, som i veckan belönades med en Guldbagge för bästa kostym till filmen ”Den allvarsamma leken”. Veckans gäst är Johan Andreasson, illustratör och filmentusiast.

Stil i P1 0

#37 Kicki Norman - Under huden med Kakan Hermansson  

I veckans avsnitt av Under Huden med Kakan Hermansson gästar Kicki Norman som är grundare av skönhetstidningen Daisy Beauty. Podden produceras av Elle i samarbete med Acast.

"Om Breivik och dilemmat" Ekots Jens Möller, Skien i Norge  

Skien fredag.Jag har tillbringat tre dagar i Breivikland. Här i norska Skien sitter en av västvärldens värsta massmördare inlåst. Det är också här i fängelset som det pågår en rättegång efter att Anders Behring Breivik har stämt norska staten för brott mot hans mänskliga rättigheter. Alltså samma man som valde att mörda 77 människor på Utöya och i Oslo, och därmed beröva dem deras grundläggande mänskliga rättighet, nämligen livet.Det känns i magen att sitta i samma rum som terroristen. Statens företrädare regeringsadvokaten hävdar att Breivik är fortsatt farlig och fortsatt lika högerextrem i sina åsikter. Det sistnämnda blev tydligt i tisdags när Breivik, direkt när han kom in i rättssalen, sträckte upp högerarmen i en nazihälsning. Rättens ordförande tillrättavisade Breivik och kallade hans hälsning "kränkande för rättens värdighet". Men den uppmärksamhetstörstande massmördaren hade redan uppnått sitt mål. Inom någon minut hade flera av världens medier redan publicerat bilden på Breiviks utsträckta arm. Jag uppskattar att Sveriges Radio beslutade att inte publicera bilden.När Breivik igår själv pratade inför rätten hade han en lite annan framtoning än tidigare, lite mer ödmjuk, med nån slags självdistans. Terroristen sa att "om jag för sex år sen hade sett mig själv nu hade jag tänkt att han har ju blivit helt galen".Fast personligen undrar jag om Breivik verkligen har förändrats. Han har tidigare sagt att han ser den här rättegången som en scen för sin politiska kamp, så kanske är den nya attityden bara teater eller en taktik för att faktiskt vinna rättens öra och kanske delvis slippa ur sin isolering i fängelset? Du som lyssnar kanske tänker "jaha, han den där Norgekorrespondenten klagar på att terroristen får uppmärksamhet och har ändå just ägnat ett par minuters sändningstid i Sveriges Radio åt att just ge honom uppmärksamhet."Jo, jag förstår om det kan skorra. Fast det visar också på ett dilemma som jag och andra journalister står inför när det gäller terrorism. Vi kan inte tiga ihjäl fenomenet, terrorism i olika former påverkar samhället så fundamentalt. I Norge är 22 juli-terrorn en helt central del av landets historia och så allmänintressant att media bör berätta om nya aspekter av frågan. Samtidigt riskerar vi journalister att bli så kallade nyttiga idioter som springer terroristers ärenden genom att göra dem kända och kanske bidra till att fler ansluter sig till deras hatiska ideologier.Att hålla huvudet kallt och fokusera på det principiellt viktiga, snarare än personen Breivik, har varit målet med min rapportering från rättegången. Hur väl jag har lyckats får andra bedöma.Jens Möller i Skien, Norge jens.moller@sverigesradio.se

36. Lotte Möller  

Hon har aldrig betraktat sig som trädgårdsskribent och har försökt kliva ur sin ofrivilliga roll som trädgårdsguru – bland annat genom att skriva ”Hejdå! Begravningsboken”. Men böcker som Trädgårdens natur, Tankar om trädgården och Maryhill har gjort journalisten Lotte Möller till en av Sveriges mest älskade trädgårdslegendarer, och trots att hon själv är less på vokabulären kring trädgård är det ett nöje att höra henne berätta, både om sin egen hemliga trädgårdsvärld i Lund och om trädgårdskultur i allmänhet. Hör varför hon blir både glad och irriterad när någon tror att hennes trädgård får sköta sig själv, vad hon menar med att trädgårdar generellt präglas av det stereotypt manliga, och hur det gick med försöket att klara sig utan gräsklippare. Du hör också om en tid när trädgård och batik var lika ute, hur Lotte bet ihop och skrev om fruktträdsbeskärning och en finurlig balkongmöbel för att få tillåtelse att skriva om Chelsea Flower Show, och hur hon börjat gerillaodla smultron på en oanvänd gräsremsa i Lund. Dessutom får du veta vilken obehaglig upptäckt hon gjorde när hon satt gömd bakom Jim Morrisons grav i Paris, vad som utgör de många små högarna i Jane Austens trädgård och varför hon kände ett sting av skadeglädje när en avlägsen bekant snubblade och bröt benet. Programmet är inspelat den 18 augusti, i Lottes växtinklädda hus i centrala Lund.

Odlarna 0

Kicki Persson - AD Resultify  

Kicki Persson är vinnare av Svenska Designpriset 2014 och vår egen AD. I detta avsnitt av Onlinefolket får vi höra om hur Kickis väg till prisbelönt designer såg ut. Vi får lära oss om en tid innan Photoshop och InDesign och sen följa med hela vägen fram till den tid då Pinterestappen är ett av de viktigaste verktygen för att hålla sig inspirerad.

HT-samtal #19 - Daniel Möller  

Bonusavsnitt! Katarina Bernhardsson i samtal med Daniel Möller, docent i litteraturvetenskap och en av redaktörerna bakom den uppmärksammade antologin "Svensk poesi". Inspelat på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, september 2016.

HT-samtal 0

Prof. Anne Maria Möller-Leimkühler  

Depressionen werden bei Männern tabuisiert und selten erkannt, sagt die Sozialwissenschaftlerin Anne Maria Möller-Leimkühler. Selbst bei eindeutigen Symptomen bekämen sie selten die Diagnose, psychisch erkrankt zu sein

Den nöjda singeln  

Singelliv - ett ensamt liv i väntan på en partner? Knappast. Ny forskning visar att singlar är gladare, har fler vänner och roligare på jobbet. Är det dags att uppvärdera singellivet? De frivilliga singlarna är en grupp som växer sig allt starkare, som blivit mer synliga och vågar ta plats. De har aktivt valt att leva som singel och söker inte efter en partner eller väntar på att den rätte ska dyka upp. De satsar på sina intressen, sina vänner och sitt jobb. ”Jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill det. Jag har min frihet på alla sätt, ett rikt vänskapsliv och kvällarna fulla av aktiviteter”, det berättar Pia Hedman. Hon har varit singel de senaste åtta åren och har startat en grupp för singlar i Sundbyberg. De träffas och äter middag eller går på after work, men hon är noga med att poängtera att det inte handlar om dejting. Socialpsykologen Bella De Paulo vid university of California kallar den här typen av singlar ”single at heart”. De tycker att singellivet är meningsfullt och tillfredställande och till skillnad från de som sörjer och blir ledsna när en relation går i kras känner den här gruppen snarare en lättnad över att vara fri. Medverkar i programmet gör Andreas Henriksson lektor i sociologi vid Karlstad universitet, Kicki Biärsjö, författare, Lars Evertsson, docent i sociologi vid Umeå Universitet, Sofia Hedström, journalist samt Linus Jonkman, författare. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.

Jag tränar på bokstavsljud: Ekots Jens Möller i Göteborg  

Göteborg tisdag. þ och ð. Jag tränar på bokstavsljud. þ, ð. Bokstav 1 ser ut som ett litet l som har blivit ihopsatt med ett o, bokstav 2 är lilla d med krokig rygg och ett streck igenom. þ och ð, två små bokstäver som sägs ha skrämt slag på många av de som har försökt lära sig isländska.I förra veckan satte jag mig i skolbänken för första gången det här millenniet, jag tog de första mödosamma stegen mot att lära mig grunderna i isländska.I två år har jag bevakat bland annat Island för Sveriges Radio, och jag måste erkänna att jag har blivit bortskämd av islänningarnas språkbegåvning. Engelska funkar precis överallt, och förvånansvärt många islänningar pratar gärna svenska eller den dansk-svenska som några kallar blandinaviska. Språkkunskaperna gör det lätt för mig att jobba som journalist på Island, i Reykjavik händer det faktiskt att jag glömmer bort att jag är i ett utland.Fast nu har jag bestämt mig för att ändå ta den isländska tjuren vid hornen. Det är klart att jag förstår Island bättre ju mer jag kan av landets språk! Särskilt som så mycket av Islands identitet är knuten till språket, den gamla anrika isländskan som på tusen år inte har förändrats så jättemycket. Isländskan vägrar ofta att acceptera utländska låneord utan använder i stället gamla inhemska ord för att beskriva nya företeelser.På min första isländskalektion här i Göteborg fick jag till exempel lära mig varför dator heter tölva på isländska. Völva var en kvinna som under fornnordisk tid ansågs kunna se in i framtiden, en sierskefunktion som delvis kan sägas gälla även för en dator. Man slog ihop völva med ordet för siffra, tala, och så blev det tölva.Det kändes lite knäckande när vår lärare slog fast att isländskan har så oregelbundna böjningar, åh, det är så svårt att lära sig, sa hon. Attans, tänkte jag. En så gammal hund som jag, kan jag någonsin lära mig att sitta?Alltså, jag har lärt mig att sitta heter sitja i grundform. Men så ser jag en massa oregelbundna böjningsformer, som sátum och setið. Hur och när ska jag använda dem?Måhända har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske kommer jag bara kunna haspla ur mig ett par stolpiga fraser på isländska innan jag tvingas hoppa över till engelska eller svenska när jag pratar med folk i Reykjavik. Fast jag har gett mig tusan på att ge språket en chans, så jag tränar. þ och ð, þ och ð.Jens Möller, Islandskorrespondent jens.moller@sverigesradio.se 

Jag tränar på bokstavsljud: Ekots Jens Möller i Göteborg  

Göteborg tisdag. þ och ð. Jag tränar på bokstavsljud. þ, ð. Bokstav 1 ser ut som ett litet l som har blivit ihopsatt med ett o, bokstav 2 är lilla d med krokig rygg och ett streck igenom. þ och ð, två små bokstäver som sägs ha skrämt slag på många av de som har försökt lära sig isländska.I förra veckan satte jag mig i skolbänken för första gången det här millenniet, jag tog de första mödosamma stegen mot att lära mig grunderna i isländska.I två år har jag bevakat bland annat Island för Sveriges Radio, och jag måste erkänna att jag har blivit bortskämd av islänningarnas språkbegåvning. Engelska funkar precis överallt, och förvånansvärt många islänningar pratar gärna svenska eller den dansk-svenska som några kallar blandinaviska. Språkkunskaperna gör det lätt för mig att jobba som journalist på Island, i Reykjavik händer det faktiskt att jag glömmer bort att jag är i ett utland.Fast nu har jag bestämt mig för att ändå ta den isländska tjuren vid hornen. Det är klart att jag förstår Island bättre ju mer jag kan av landets språk! Särskilt som så mycket av Islands identitet är knuten till språket, den gamla anrika isländskan som på tusen år inte har förändrats så jättemycket. Isländskan vägrar ofta att acceptera utländska låneord utan använder i stället gamla inhemska ord för att beskriva nya företeelser.På min första isländskalektion här i Göteborg fick jag till exempel lära mig varför dator heter tölva på isländska. Völva var en kvinna som under fornnordisk tid ansågs kunna se in i framtiden, en sierskefunktion som delvis kan sägas gälla även för en dator. Man slog ihop völva med ordet för siffra, tala, och så blev det tölva.Det kändes lite knäckande när vår lärare slog fast att isländskan har så oregelbundna böjningar, åh, det är så svårt att lära sig, sa hon. Attans, tänkte jag. En så gammal hund som jag, kan jag någonsin lära mig att sitta?Alltså, jag har lärt mig att sitta heter sitja i grundform. Men så ser jag en massa oregelbundna böjningsformer, som sátum och setið. Hur och när ska jag använda dem?Måhända har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske kommer jag bara kunna haspla ur mig ett par stolpiga fraser på isländska innan jag tvingas hoppa över till engelska eller svenska när jag pratar med folk i Reykjavik. Fast jag har gett mig tusan på att ge språket en chans, så jag tränar. þ och ð, þ och ð.Jens Möller, Islandskorrespondent jens.moller@sverigesradio.se 

Olaf Möller über Retrospektive zum Deutschen Nachkriegsfilm in Locarno - 02.08.2016  

Der deutsche Nachkriegsfilm ist besser als sein Ruf, so Olaf Möller, Kurator der Retrospektive beim Filmfestival Locarno. Er habe auch die Frage gestellt, was Heimat eigentlich sei und einen doppelten Boden in manches Happy End eingezogen.

Gutenbergs Welt "Die so genannte Wirklichkeit" mit Christian Möller  

Darin u.a. ein Gespräch mit Jakob Hein über seinen Roman „Kaltes Wasser“ Mit Christian Möller

Gutenbergs Welt "Machtfaktoren" mit Christian Möller  

Darin unter anderem ein Gespräch mit Karen Duve über ihren Roman "Macht". Moderation: Christian Möller, Redaktion: Michael Kohtes

The Cure  

The Cure har en unik ställning i många människors liv. Intervjuer med fans som berättar om hur The Cure finns i deras blodomlopp: Martin Sköld i Kent, serietecknaren Coco Moodysson (som gjort klippdocka av The Cure-sångaren Robert Smith), kulturskribenten Alice Kassius Eggers, musikerna Kicki Halmos (som spelat med Lykke Li), Henric De La Cour och Nicole Sabouné.Jan Gradvall berättar också om hur han som 16-åring intervjuade The Cure på sitt sportlov i februari 1980.

Gradvall 0

1. Kalle Möller  

Välkommen till första avsnittet av Framtidspodden! Den gången är Karl-Magnus Möller gäst. Som framtidshjälte är han Mr Innovation Facilitator. Hans framtidskrafter består av Empati-stråle och Vuja De - Man triggar någon att se något som om det är för första gången. Kalle är intresserad både praktiskt och filosofiskt av framtiden och förändring. Han är innovations-specialist på Ericson där han hjälper andra att förhålla sig till förändring. Show Notes: Helt plötsligt kan man hitta likasinnade världen över utan att vara geografiskt bunden till en plats som tidigare. Hur ska vi hantera FOMO (Fear of missing out)? Hur kan vi leva i nuet och inte i framtiden eller det förflutna? Sapiens: A Brief History of Humankind https://en.wikipedia.org/wiki/Sapiens:_A_Brief_History_of_Humankind https://www.youtube.com/watch?v=2Vllgib842g En framtidsbransch är: Full Immersiveness Roleplaying Hur ger vi andra snabbare insikter och kunskaper om hur andra mänskor lever. Hur ska vi se till att Jorden sparkar ut oss som hyresvärd. Det är ingen diskussion vi kan ta och det finns ingen Galaktisk Hyresnämnd som kan hjälpa oss i efterhand när jorden sparkat ut oss. Vad är en Prepper? Lever vi i en simulation? SMBC Simulation jokes: http://www.smbc-comics.com/?id=2055 http://www.smbc-comics.com/?id=2535 http://www.smbc-comics.com/?id=2824 http://www.smbc-comics.com/?id=3491 http://www.smbc-comics.com/?id=3922 http://www.smbc-comics.com/?id=3931 The final song is: Summoner's Battle curtesy of David Bowick https://soundcloud.com/davidbowick/summoners-battle /Lord Sillion I'm Captain Future

0:00/0:00
Video player is in betaClose