Search

Fem minuter om yttrandefrihet: Ola Larsmo  

I P1 Kulturs sommarserie delar åtta inbjudna författare, samhällsdebattörer och konstnärer med sig av sina tankar om yttrandefriheten, detta jubileumsår för Tryckfrihetsförordningen. Först ut är Ola Larsmo, författare och ordförande för Svenska PEN. Det är ett underligt år. Dels firar vi 250-års-jubileet av världens första tryckfrihetsförordning, som antogs av Sveriges riksdag i december 1766. Dels har samtalsklimatet i Sverige förändrats på ett vis som rymmer helt nya hot mot yttrandefriheten.Det högtidliga först. Det är verkligen något att fira att denna radikala lag antogs av riksdagen, tio år före den amerikanska revolutionen och tretton före den franska. Om den svenska upplysningen satt något avtryck i historien så är det genom tryckfrihetsförordningen. Där slogs fast att förhandscensur för tryckta skrifter i princip skulle avskaffas, låt vara med undantag för religiösa texter. Ur samma tryckfrihetsförordning växte också vad vi idag kallar för offentlighetsprincipen. Vad man ville var att hindra politiska motståndare från att förlama det politiska arbetet genom att missbruka hemligstämpeln. Men vi fick en offentlighetsprincip som ännu är den kanske radikalaste i Europa. Med tiden får TF stor symbolisk tyngd. När svenska makthavare försökt nagga tryckfriheten i kanten har man försökt framställa det som något annat än återinförande av censur. Något som till exempel skedde under andra världskriget TF var helt enkelt radikalare än många av de politikergenerationer som skulle följa efter 1766.Man kan kalla det för "pandora-paradoxen". Släpper man ut en frihet i världen går den inte att fånga in igen. De vackra orden i den amerikanska självständighetsdeklarationen, om att alla människor är födda lika och försedda med okränkbara rättigheter, skrevs av män som alla var bleka i hyn och varav flera var slavägare. Ändå har generationer av radikaler tagit spjärn i precis dessa ord, som medborgarrättsrörelsen, feminismen och HBTQ-aktivismen. När man öppnat frihetens låda är den svår att stänga.Men nu har något i denna yttrandefrihet förskjutits. Nyligen kom en utredning från Myndigheten för Kulturanalys som visade att närmare en tredjedel av alla svenska författare idag hotas för vad de skriver. Liknande undersökningar visar på samma situation för politiker, för journalister och konstnärer. Detta är ett nytt inslag i det svenska politiska landskapet - den som yttrar sig offentligt får idag räkna med att utsättas för en massiv lavin av mordhot och hot om sexuellt våld. Av de olika undersökningarna framgår att hoten ofta kommer i skurar och alltså är organiserade. Syftet är att skrämma meningsmotståndare till självcensur. Vi har redan de juridiska redskap vi behöver för att bemöta hatkulturen - om vi tar utmaningen på allvar. Problemet är inte att de lagar som ska skydda yttrandefriheten är för svaga utan att de inte tillämpas. Men hatbrott hamnar bevisligen mycket sällan i svensk domstol.Framväxten av en hatkultur som syftar till att tysta oliktänkande är idag ett av de största hoten mot svensk yttrandefrihet. Ett annat hot kommer paradoxalt nog från de som vill bemöta hatkulturen. Jag redan hört flera seriösa förslag som syftar till ingrepp i lagstiftningen och tillochmed justeringar av grundlagen, för att komma tillrätta med hatspråket. Kunskapen om arvet från 1766 och vad det betytt för Sveriges utveckling är uppenbarligen för svaga även bland dem som tror sig försvara det fria ordet.Så kan hotet också se ut - att yttrandefrihetens vänner vill begränsa den för att skydda den. Om vi inte påminner oss om vilken roll yttrandefriheten spelar för framsteget hamnar 1766 års idéer snart på Skansen, som något högtidligt från förr som man putsar av på märkesdagar. Men det är just nu vi behöver dem som mest.Ola LarsmoÖvriga medverkande:9 juli: Betlehem Isaak, krönikör och dotter till den fängslade journalisten Davit Isaak.om Eritrea och kampen för yttrandefriheten. 16 juli: Dilsa Demirbag Sten, författare och debattörom skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter. 23 juli: Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstuna-Kurirenom svenska mediers ansvar i förhållande till TF och yttrandefriheten. 30 juli: Minna Knus Galán, grävande journalist på finska YLEom Panamadokumenten och källskyddets betydelse. 6 aug: Lars Vilks, konstnär och författareom hur man som konstnär lägger upp ett effektivt försvar i rättegångar. 13 aug: Aase Berg, poet och skribentom att vara vuxen yttrandefriheten. 20 aug: Makode Linde, konstnäravslutar med ett hörspel om när orden får konsekvenser.

På dejt med Los Vegos  

Att förföra någon med mat kan vara lika svårt som att fånga en blåmes med händerna, men som tur är har Los Vegos både dejtmatstrategier och flirtknep i rockärmen. Recept: Therese SvenssonGruyèregratinerad fänkålsgratängVegetariskt, laktosfrittEn fin tradition på ens födelsedag är att man får bestämma precis vad man vill till middag. När jag var liten brukade det vara köttfondue och mammas supergoda potatisgratäng. När jag började gymnasiet blev önskerätten grönsakstempura, när jag var 20+ blev det kaviar och champagne, och nuförtiden vill jag mest ha pizza och hångel. Men kärleken i en klassisk potatisgratäng är svår att motstå. Här gör jag den med fänkål och palsternacka istället för potatis, det blir både godare och ger en lättare mättnad. Kom ihåg att vi inte ska få paltkoma av den här middagen – vi ska bli skönt mätta med bra energi över till senare aktiviteter (höhö).Ingredienser: 1 liten ugnsform eller två portionsformarEn bit Gruyère eller annan god ost till exempel Grevéost, Pecorino eller Vesterhavsost1 fänkål1 gul lök eller 3 schalottenlökCa 2 palsternackorCa 2 burkar havrefraiche alternativt matlagningsgräddeFärsk eller torkad rosmarinSalt, nymald pepparOlivolja, mjölkfritt smörStröbröd eller pankoGör så här:Skiva fänkål, lök och palsternacka tunt och hutta ner i en bunke. Tillsätt havrefraiche, 1 dl riven ost, salt och ca 1 tsk hackad rosmarin.Blanda runt så allt täcks av vit gooey sås – tillsätt eventuellt mer fraiche om det inte täcker ordentligt. Häll ned i smörade portionsformar eller en vanlig ugnsform. Strö eventuellt över ett lager ströbröd så du får en krispig yta.Skjutsa in i mitten av ugnen på 225 grader ca 20 minuter för småformar och längre tid för en stor.Stick en kniv i formen och känn om det blivit mjukt, ta då ut formarna, strö över ett lager riven ost, skjutsa in i ugnen igen och grädda på övervärme ca 10 minuter tills osten smält och är knäckigt gyllenbrun. Servera med några färska blad rosmarin på toppen och ringla eventuellt över lite olivolja för extra fett och glans.Vegan: Använd näringsjästflingor (även kallat Bjäst eller Nutritional Yeast) istället för ost för en supergod växtbaserad ostsmak. Hittas på hälsokostbutiker, bra mataffärer eller sök efter det online för enkel beställning med hemfrakt.Glutenfritt: Använd glutenfritt ströbröd eller skippa det helt. Tips: Näringsjäst! En 70-tals grej jag nästan hade glömt bort men som är poppis hos framförallt amerikanska veganer eftersom näringsjästflingorna smakar nötig umami på ett naturligt sätt. Det ger en fin smakskjuts på samma sätt som till exempel sojasås eller fisksås men näringsjästen är alltså helt växtbaserat och glutenfritt. Näringsjäst är torkad inaktiv jäst (man kan alltså inte baka på den) som är superrik på B-vitaminer. Du hittar fler recept med näringsjäst om du söker på det på min matblogg Svenssons mat. Fransk-ish rödvinsgryta med morot, smålök, champinjon och timjanVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittFinns det någon man förknippar med just fransk mat och rödvinsgrytor så är det ju kanske Julia Child, världens bästa dam som populariserade det franska köket i framförallt USA. Julias Boeuf Bourgignon (som jag knappt kan uttala) puttrar på i timmar med högrev och förbrynta rotfrukter. Vad jag kommer göra dock är att bryna grönsakerna i grytan, sen hutta över vätska och låta allt puttra ihop tillsammans med lite örter. Jag må bryta tusen grytregler här nu, men i och med att vi INTE har något högrev i sikte i den här grytan räcker det att puttra grytan på låg värme i cirka 20-30 minuter, och jag behåller hela tiden grönsakerna i grytan för jag vill ha ut så mycket smak som möjligt. Så länge vi har pundat in all den goda rödvinssmaken i grönsakerna utan att göra dem FÖR mushy är vi nöjda. Är du mer nyfiken på Julia Child finns det roliga klipp från hennes matlagningsprogram på Youtube, och i bokhandeln kan du hitta hennes

Los Vegos 0

Prep meals - grundrätter för hela veckan!  

I restaurangkök börjar man inte laga maten när gästen beställer den - utan man preppar maten innan, så långt det är möjligt. Recept: Therese SvenssonAlltså: man förbereder. Det kan du också göra så du slipper uppfinna en rätt så fort du blir hungrig. Om du börjar preppa så kommer du att ha en massa färdiga matkomponenter hemma som du kan lägga ihop till olika rätter. Se det som att du bygger upp en liten minibuffé hemma i kylen. Ju mer du preppar, desto mer tid får du till de riktigt roliga sakerna: äta, slacka och snacka skit. Veganmajonnäs, en grundsås med tre smakerVeganHåll i hatten och bli inte rädda, för nu pratar vi emulsion. Det må låta som en kemilektion eller som en romantisk låt på franska. Men det är i själva verket en lika svingod som superenkel teknik för att få till en tjock sås. För att citera internet: ”en emulsion en blandning av två vätskor som normalt inte blandar sig, till exempel vatten och olja eller fett. Emulsionen framställs genom att den ena substansen slås sönder till så små droppar att de flyter omkring fritt i den omslutande vätskan.” Vi använder alltså våld för att göra världens godaste sås - eller i detta fall en stavmixer! Principen är alltså som en vanlig majonnäs – att mixa äggula med olja men i detta fall använder vi sojamjölk istället för äggula vilket funkar prima. Här delar vi sen upp majon i tre skålar för vi ska ha tre smaker. En håller vi neutral som den är, den andre pressar vi vitlök i så det blir en aioli och den tredje blandar vi med hackad gurka, mynta och vitlök till en tzatziki.GÖR SÅ HÄR:Häll 1 dl sojamjölk, 1 dl rapsolja och 1 tesked vitvinsvinäger eller dijonsenap i en hög mixerskål.Sätt ned stavmixern och kör på max tills det bildas en tjock sås. Vill du ha tjockare konsistens häller du på mer olja.Smaka av med salt och peppar.Klart! Nu kan du dela upp majon i tre skålar – behåll den första neutral. I en andra skålen blandar du pressad vitlök samt en tesked olivolja och då får du en vegan-aioli. I den tredje blandar du ned strimlad gurka, mynta, hackad vitlök och nymald svartpeppar till en tzatziki. Smaka av efter eget tycke!   Ugnsbakade rotfrukterVeganEn grundbult i grön matlagning – goda ugnsbakade rotfrukter! Kan användas till allt. När du tröttnar på att äta dem kan du mixa dem till en rotfruktshummus eller spä ut med havregrädde och mixa till en slät rotfruktssoppa som du smaksätter med dina favoritörter.Gör så här:Skölj och rensa ett gäng rotfrukter – du behöver inte skala. Om du skär dem i samma storlek så de tillagas de på ungefär samma tid.Lägg rotfrukterna i ett lager på en bakplåtspappersklädd plåt.Ringla över lite rapsolja, ca en matsked, salta och mal över lite nymald svartpeppar.Skaka eller rör om allt så allt täcks av oljan.Kör in i ugnen på 200 grader tills rotfrukterna blivit lite skrynkliga och fått svartrostade fläckar här och var. Kolla efter 20 minuter och förläng eventuellt tiden med 5 minuter åt gången.Servering: Ta ut och ät som de är eller med en god topping som hackade nötter och örter, smulad ost, olivolja, aioli eller varför inte bearnaise (Mmm ... bea!)  Rostade frönVeganIbland när du hör uttrycket rosta betyder det att du steker utan fett, gärna så det får lite svartrostade, nästan brända fläckar. Detta gör främst att det smakar svingott, lite grillat och rökigt nästan. Ibland blir jag nästan tårögd vad lite värme kan göra med så många råvaror, de kan gå från de mest modesta och nästan oätbara smaker till fantastiska smakexplosioner. Rostade frön är användbara som topping och crunch-förhöjare på det mesta.Gör så här:Häll frön, exempelvis solrosfrön, i ett lager i en torr het stekpanna.Rör om då och då tills fröna säger POP, börjar dofta gott och får en gyllenbrun ton.Häll av fröna i en skål och salta lätt.  Linser kokta i äpplemust eller ölVeganFolk verkar misstro linser. Jag tror det beror på alla hemska röda

Los Vegos 0

Kvinnokön i Kina: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, måndag. Hemma igen och väskan är nyss uppackad. På min senaste flygresa fick jag tillfälle att pröva den nya säkerhetskontrollen för kvinnor på Pekings flygplats. Jag hade hört talas om den, men blev ändå överrumplad när en ung manlig vakt ropade åt mig genom mikrofon och tog ett steg framåt för att fösa in mig i en sicksackande kö med rosa skyltar över.Vad ska det här vara bra för, frågade jag? Det är för att det ska gå snabbare, sade han.Trots att jag kände mig instinktivt misstänksam mot den rosa kön bestämde jag mig för att pröva den.Vad är det egentligen för skillnad mellan den här kön och den andra? Frågade jag den unga kvinnliga säkerhetsvakten. Hon hade samma svarta uniform med snörkängor som sin kollega, inget rosa. Vakten svarade att alla som arbetade i kontrollen var kvinnor, och förklarade att det skulle gå snabbare med separata köer än med en blandad. Kvinnor har mycket mera vätskor med sig. Jag bli jättetrött när jag jobbar här för jag måste öppna varenda väska, sade vakten. Jag såg framför mig hur den kortare kvinnokön framför mig skulle förvandlas till en tidsslukande fälla full av arga kvinnor som kämpade för sin hårspray, schampo och potentiellt livshotande hudkrämsburkar.Eftersom jag flyger ofta har jag haft anledning att studera många köer till säkerhetskontroller i Kina. De fåtal gånger som kön verkligen blivit stående har oftast varit på grund av en man, ibland med väderbitet ansikte, kanske på sin första långresa och därför utrustad med en praktisk kniv eller något annat större verktyg.Att öppna en kanal för lågutbildade bönder skyltad med gula risax skulle Pekings flygplats knappast överväga. Men att särskilja kvinnor från vad som måste uppfattas som vanligt folk, verkar i många sammanhang ses som en dygd. Det kinesiska kvinnoförbundet tycks ibland gå i bräschen för kvinnor som en speciell och ofta inte särskilt intelligent art.Kommunistpartiets paroll under Maos tid var "kvinnor håller upp halva himlen". Idag ska man inte bli förvånad om just partiets kvinnoförbund använder ord som "shengnu" - "överblivna kvinnor" om alla ogifta över 30. Förbundet har kritiserat kvinnor som tror att de kan kompensera ett ordinärt utseende med en höge utbildning, eftersom de redan hunnit bli oattraktiva när deras doktorsavhandling är klar. Som, citat, "gulnade pärlor", dömda till ett ovärdigt liv bland de överblivna.De kvinnor som värdesätter sina liv oberoende av ålder och en eventuell make tycks nu i stället behöva vända sig till hudkrämsbranschen för att hitta en alternativ ideologi. Det japanska krämföretaget SKII fick för en tid sedan en jättehit med en välproducerad och känsloladdad video med kvinnor som vittnar om hur de pressas av sina föräldrar att hitta en man. Många kände igen sig. Med hjälp av hudkrämsföretaget iscensätter de sedan en PR-kupp där de stolta singlarnas snyggmejkade porträtt och stolta budskap om singelliv hängs upp på en traditionell marknad, där desperata föräldrar annars brukar skylta med annonser för sina ovetande barn.Om kvinnor över 30 fortsätter att behandlas som överblivna rester, utsätts för kritik och sedan måste lindra sina plågor med stora mängder hudkräm, ja, då förstår jag om flygplatsen kan känna oro. Å andra sidan, kommer högutbildade kvinnor att köpa den underliga matematiken bakom den rosa kön?Förresten var det jag som stoppade den, medan jag packade upp korviga sladdar, adaptrar, litiumbatterier och olika bandspelare framför den oförberedda vakten som riktat in sig på min necessär. Hanna Sahlberg, Peking hanna.sahlberg@sverigesradio.se

Häng med på party - Los Vegos lagar kalasmat!  

Kalas är kul. Det är själva grundtanken! Men det kanske inte alltid är så kul att stå i köket hela dagen. Här tipsar vi om lika goda som enkla rätter att bjuda kompisarna på. Recept: Therese SvenssonMina favorit-tevekockar är Floyd, Julia Child, den svenske kocken i Mupparna, Two Fat Ladies och Chris Stein. Chris Stein kanske sticker ut mest för han är inte så udda, utan mest en brittisk mysgubbe med koll på smak och traditionell comfort food. I en serie var han i Frankrike och reste runt på en pråm med en hund, såklart sevärt i sig, men så lagade han pissaladière i ett avsnitt som jag föll pladask för. Han förklarade det som en sydfransk smördegspizza, som toppas av karamelliserad lök, oliver, sardeller och örter på smördeg som sedan äts skurna till snittar eller slices. Jag testade det genast hemma och efter det har pissaladièren varit ständigt återkommande på matrepertoaren. Originalet är visserligen pescetariansk i och med sardellerna, men hoppa över dem och du har en svingod vegetarisk smördegspizza med smältande mjuk söt rödlök blandat med örter och svarta umamismakande oliver. Dessutom blir det vegan om du väljer en smördegsbotten med mjölkfritt smör. Låt dig inte luras av just namnet smördeg för den smördegen som finns i butik är mer än ofta mjölkfria, kom bara ihåg att kolla innehållsförteckningen. Pissaladière med ädelost, päron och plommonVegetariskt Ingredienser: Smördeg – antingen färdiga portionsark eller stora ark som du själv skär tillEn bit ädelost eller annan grönmögelostFrukt som plommon, päron, äpple, nektariner Gör så här:Skiva frukten.Lägg ut smördegen på en bakplåt, pricka degen med en gaffel så de inte fluffar upp sig för mycket och toppa med den skivade frukten.Smula över ost och skjutsa in i ugnen efter instruktioner på smördegsförpackningen (det brukar vara kring 20 minuter i 200 grader). Låt svalna något och servera. Pizzabullar med mandelpotatis, västerbottenost, rödlök och tryffeloljaVegetariskt, laktosfrittPizzabullarna föddes när jag insåg att man kunde rulla pizzan som en kanelbulle med fyllningen inuti istället för ovanpå, så att man kunde äta sina slices som bullar istället för just slices. Det här är alltså smart som tusan när man exempelvis ska frakta mat till ett knytkalas, eller om man vill preppa och förbereda mat till en fest. De är också suveräna att frysa in. Och perfekta att fylla med vadmannuänharhemma, allt från klassiker som tomat, ost och örter till rökt svamp, srirachamajonnäs och bränd kål funkar fint. Här fyller jag dem med några klassiska rester jag brukar ha hemma – kokt mandelpotatis, riven ostskalk och smörfräst rödlök. Ingredienser ca 10 st pizzabullar: 1 pizzadeg, färdigköpt eller hembakt, se faktarutaCa 3 mandelpotatisar eller någon annan god potatissort3 dl riven Västerbottenost2 rödlökarFärsk timjanOlivoljaSmörSaltTryffelolja (kan uteslutas om du inte gillar) Gör så här:Koka potatisen tills den är genommjuk och strimla rödlöken. Fräs rödlöken i en klick smör med timjan, salt och lite olivolja på medelhög värme tills den är smäktande mjuk och ser ut som en knallrosa skinkkräm.Stretcha ut pizzadegen på en bakplåtspappersklädd plåt.Fördela mosad potatis, ost och rödlök tunt i ett lager men lämna en tom remsa kring kanterna. Du vill inte gå helt nuts med fyllningen för då gräddas den inte bra och så kan pizzabullen spricka.Rulla ihop degen som en kanelbulle och knipsa ihop skarven med fingrarna om den trilskas. Skär rullen i ca 2 cm tjocka bitar. Lägg bitarna på plåten och skjutsa in i mitten av ugnen så länge det står angivet på pizzadegens förpackning alternativt 10-15 minuter i 200 grader eller tills bullarna blivit fint gyllene.Servering: Ta ut och droppa över tryffelolja. Låt svalna, gärna på galler så håller sig botten krispig. Undergräddar du dem lite kan du frysa in dem när de svalnat, och sen tjutta in dom i ugnen ca 5-10 minuter när du är sugen. Då blir det nästan lite som bake-off.Vegan: Byt ut osten mot växtbaserad dito eller havrefraiche, använd mjölkfritt smör.Glutenfritt: Använd glut

Los Vegos 0

Brittisk blockering och svensk facebookfejd  

Englands tabloider fick dille på svenska brott. Högt tonläge när radions medarbetare diskuterar migration och journalistik på Facebook. Hård kritik mot SVT:s språkval. Brittisk besatthet av svenska mord - och mysteriet med blockeringen Förra veckan blev ett mord på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal en stor nyhet. En tragisk historia om hur en pojke som varit i Sverige sedan i somras, med kniv högg ihjäl en kvinna som arbetade på hemmet. Det här blev naturligtvis en stor nyhet i svensk media. Men, mer förvånande, spred den sig också långt utanför vårt lands gränser. Inte minst fick nyheten vingar i brittisk press. Den skandalomsusade tabloidtidningen Daily Mail publicerade artikel efter artikel och skickade ett team till Sverige för att rapportera på plats. Tidningen publicerade uppgifter på den misstänkte förövarens ursprungsland och spekulerade i hans psykiska hälsa. Det här fick, naturligtvis, genomslag i det en del vill kalla alternativa medier. På dessa svenska webbsidor blev Daily Mail över en natt det som brukar kallas sanningssägare om Sveriges problem med migration. Men så plötsligt kunde inte en del av de svenska läsarna ta del av Daily Mails webbrapportering. Något som kvickt gav upphov till ett antal långdragna teorier om mörkläggning och censurering av den svenska staten. Vår reporter Jonna Westin har ägnat veckan åt fallet. Varför gick vissa av Daily Mails artiklar inte att läsa i Sverige? Och varför har brittiska tidningar fått ett nyfött intresse för vissa svenska mord? UPPDATERING: 3 oktober 2016 meddelande granskningsnämnden för radio och tv att ovannämnda reportage fälls för bristande opartiskhet. Det handlar om att vi säger att en blogg ”allt mer glidit in på en invandringsfientlig linje”, en beskrivning bloggaren inte höll med om. Eftersom inte en företrädare för bloggen fick bemöta beskrivningen så anser nämnden att det strider mot kravet på opartiskhet. Däremot frias inslaget vad gäller kravet på saklighet och respekt för enskilds privatliv. Nämnden avstår från att kräva att Sverige Radio ska meddela bedömningen i en så kallad pliktsändning. Facebookfejd om flyktingrapportering Hur bra har vi journalister lyckats i vår bevakning av flyktingsituationen i Sverige? Har vi skildrat möjligheterna och utmaningarna med en stor migration på ett för publiken trovärdigt sätt? Ja, den frågan är konstant på agendan i dessa dagar, och denna vecka blev inget undantag. Men dock lite annorlunda.Förra lördagen delade en av Sveriges Radios korrespondenter en artikel på sin Facebooksida. Rubriken lyder “Journalister självkritiska till migrationsrapporteringen” och i artikeln har en av radions mest kända röster, Studio Ett:s programledare Jörgen Huitfeldt sagt att “Vi har varit usla på att skildra migrationen så som det är, nämligen att det är en målkonflikt mellan att satsa mer på skolan eller äldrevården eller att vara Europas mest generösa land för migration. ”Korrespondenten som delar artikeln skriver: “Jörgen - Jag måste säga att jag häpnar när jag läser citatet nedan. Målkonflikt? Hurdå?” Under några dagar rasar sedan en debatt i högt tonläge i kommentarsfältet. En efter en av profilerade radioreportrar stämmer in och tycker till. Det är en unik inblick, ett fönster som öppnas rätt in i ett slags digitalt redaktionsmöte på Sveriges mest trovärdiga nyhetsredaktion – Ekot. Vi bestämde oss för att i veckan prata med två av de inblandade. Inte för att diskussioner på Facebook är något nytt, utan för att ämnet sätter fingret på en fråga med stort allmänintresse. Hur har vi och hur ska vi rapportera om migration och integration? Vad är fakta och vad är tyckande? Reporter Johan Cedersjö. Jack Werners socialamedierkrönika: Är all publicitet god publicitet? Förra veckan gjorde vi ett besök hos Skånska Dagbladet. Detta med anledning av dom publiceringar tidningen gjort om en påstådd patrullering av en nazistankuten grupp i Öresund. Vår krönikör Jack Werner lyssnade på reportaget och bestämde sig för att skriva sin analys. Frågan är den till synes eviga: är all publicitet bra publicitet? Språkkrig om dokumentärdubbning Sverige Television kritiserades i veckan av Språkförsvaret för att de dubbar dokumentärfilmer från sitt originalspråk till engelska. Varför då, undrade dom – textremsan är ju ändå på svenska. Vad är felet med att höra franska, tyska eller kanske spanska? Att sända dokumentärer på sitt originalspråk ger enligt föreningen fler nyanser, blir mer autentiskt och lär oss tittare att relatera till fler språk än den allt mer dominerande engelskan. Vi skickade i veckan vårt reporter Linnea Svensson till fronten för att höra båda sidorna i årets första språkkrig.

Franskt föräldraskap: Ekots Kajsa Norell  

Havregryn, var sjutton hittar en det? Och fullkornspasta finns det ens? Jag kom till hit för några dagar sen och håller på att köpa basvarorna på en stor mataffär. Bakom hyllan med salta kex hör jag en mamma en pappa kämpa med att få ett barn att sitta ner i vagnen. Barnet är kanske 3 år och vägrar.Hmmm, filmjölk, kan sån där fromage blanc funka som alternativ till det? Och var finns det?3-åringen ger sig inte. Inte heller föräldrarna som skymtar fram lätt svettiga. De argumenterar med barnet ömsom på arabiska, ömsom på franska.Jag märker hur jag spänner mig och tittar bort. Jag kommer på mig själv med att vänta på det hemska. Örfilen. De flesta franska föräldrar slår sina barn. Jag har sett det flera gånger just i mataffären. Många småbarnsföräldrar kan säkert på ett plan förstå varför. Kan inte ungen bara vara tyst och sitta stilla, göra som hen blir tillsagd?Ibland har jag gått fram och sagt nej! Till föräldrar som slår sina barn i Frankrike. Det faller inte i god jord om en säger så. De tittar på dig som du är galen.Jag fortsätter till ostdisken och letar fram en krämig Colommier-ost. 3-åringen som till varje pris ska ur vagnen börjar bli hes av skrikandet och försöker krångla sig ur vagnen neråt, men hen sitter fast. Jag börjar svettas lite jag också.Det har inte varit förbjudet för föräldrar att ge en örfil eller smiska sina barn här i Frankrike, så länge det görs i uppfostrande syfte. "Våld" mot barn är iofs förbjudet, men smisk, örfilar och slag på händerna har inte räknats som våld.Men var den där gränsen går är svårt att säga. Klart är att många föräldrar går över alla gränser här. I snitt två barn dör varje dag av att ha blivit slagna av sina föräldrar, enligt franska observatoriet mot våld i uppfostringssyfte. Jo då jag sa två barn varje dag.Men efter att Frankrike fått kritik av Europarådet förra året har det börjat hända saker. Det har förts en livlig debatt för och emot uppfostringsvåld. Vittnesmål från vuxna om hur de som barn sett sina föräldrar tappa kontrollen efter en olovlig danskväll och slå dem hårt hårt i ansiktet. Hur lärare dragit ner deras byxor inför hela klassen och gett dem smisk. Om örfilar som gjort ont ända in i hjärtat. Förnedringen och de brännande skinkorna.Över hälften av franska föräldrar slår sina barn innan barnen fyllt två år. Den stora dagstidningen Le Monde hade rubriken Är Frankrike redo att förbjuda barnaga i våras.Men så förra månaden beslutade parlamentet om en civilrättslig bestämmelse om totalförbud mot att slå barn.Nu står det där att en förälder är förbjuden att agera grymt, nedvärderande och kränkade mot barnen, och är skyldig att avstå från alla former av fysiskt våld.Och inte nog med att det står där i lagen. Under den borgerliga äktenskapsceremonin ska den där lagtexten läsas upp för potentiella blivande föräldrar. Möjligen inte det mest romantiska av lycka till-önskningar.Jag är framme vid kassan. Medan jag packar upp mjölken, bönorna och potatisen kommer familjen med 3-åringen och ställer sig i kön bakom mig. Pappan har lyft upp barnet som lugnat sig. Utan örfil. Kajsa Norell för P1-morgon i Paris. kajsa.norell@sverigesradio.se

Bönor = balla baljväxter  

Bönor är hata eller älska. Antingen äter man dem på en miljon olika sätt, eller så undviker man dem till varje pris. Los Vegos älskar bönor för att de är så användbara, sjukt billiga och klimatsmarta. Recept: Therese SvenssonBönotto med saffranVegetariskt, glutenfrittEn gång i somras hade jag inget till frukost så då gjorde jag bönotto med olivolja, grillad sparris och citron. Det tog 10 minuter och sen hade jag både frukost och över till lunch. Bönorna blir krämiga och nästan lik en gräddig äggröra, om man tillsätter mascarpone eller riven mozzarella eller gräddost (fast då blir det dock ej laktosfritt). Bönotton funkar också utmärkt som en resträtt eller prepprätt – har du en bunke ugnsbakade betor i kylen? Eller lite grillad kål? Släng i det tillsammans med ost, olivolja och rosmarin så har du en snabbmåltid på några minuter.Ingredienser: 2 portioner1 burk cannelinibönor eller vita bönorCa ½ kuvert saffran1-2 schalottenlök eller ½ dl hackad gul lökCa 1 dl mascarpone eller riven gräddostOlivoljaSalt, nymald svartpepparTill servering: Parmesan Gör så här:Fräs hackad lök i olivolja i en stekpanna på medelvärme tills glansigt. Tillsätt avrunna cannelinibönor och rör om.Tillsätt saffran och rör om igen tills allt blivit guldorange.Låt kalaset puttra ihop under omrörning tills bönorna precis börjar bli mosiga. Tillsätt då mascarpone och smaka av med nymald svartpeppar och salt.Servering: Häll upp på tallrikar och riv över massor av nymald parmesan.  Tips: Torkade ekologiska bönor går bra att så i lite jord! Testa att odla olika sorter och se vad som kommer upp. Bönor är tacksamma klätterväxter både på små balkonger och i odlingspallar. Visa oss dina egna odlingsexperiment på vår facebooksida eller genom att tagga @vivalosvegos eller #vivalosvegos på instagram! Kökshack: Pruttar och bönor. Bönor är klimatsmarta, proteinrika och dessutom sjukt billiga. Men ett skäl till varför många fortfarande ratar bönan är för att de förknippas med fjärtande. Det finns ämnen i bönor som kan vara svåra att bryta ner, men om du äter grönsaker, fermenterad mat och bönor ofta så brukar det inte vara några problem. Då har nämligen de goda bakterierna i magen byggt upp ett bra system för att bryta ned allting så bra som möjligt. Så det är med andra ord större pruttvarning ju mindre grönsaker och bönor du äter. Känner du dig träffad så börja med lite bönor och utöka allteftersom. Du kan också 1. Käka småbönor som den lättsmälta mungbönan och adukibönan 2. Koka bönor tillsammans med sjögräs och en potatis för det sägs underlätta samt 3. Sluta gnälla, börja äta.   Kikärtsmaränger med lakrits, sojagrädde och hallonVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittKikärtsmaränger är gjorda på något som fått namnet aqua faba, bönvatten på latin, för det är precis vad det handlar om – vi ska använda kikärtsspad istället för äggvita till våra maränger. Aqua faba slog ned som en bomb i vegokretsar för något år sen och det var min gamla BFF Yvonne som introducerade mig till den veganska marängvärlden.I och med att det tar cirka 3-4 timmar för marängerna att bli klara så rekommenderar jag att göra dem en slapp filmkväll när det inte gör något att ugnen står på i köket. Och failar du och smular sönder dina kikärtsmaränger som jag gjorde på väg till inspelningen av det här avsnittet, så funkar det lika bra ändå. Upp på hästen! Ingredienser: 1 burk eller tetra kikärtor1 ½ dl råsocker1 tsk citronsaft1 tsk vaniljsocker1-2 tsk lakritspulverTill servering: Sojavispgrädde eller sojaglass, färska hallon, eventuellt myntablad som pynt.Gör så här:Vispa kikärtsspadet från en burk kikärtor i en ren bunke tills det bara är skum.Tillsätt socker och citronsaft och vispa i ca 5-6 minuter med elvisp tills det ser ut som en toppig fast vit marängsmet och bunken går att vända uppochner utan att smeten trillar ner.Tillsätt smak. Jag hade i två teskedar lakritspulver fr&arin

Los Vegos 0

Förkylningsmat  

Det är svintrist att vara sjuk. Som tur är har man ofta ett litet naturapotek i kylen utan att man tänker på det. På menyn: förkylningsguacamole, morotssoppa och glutenfria bovetepannkakor med blåbär. Recept: Therese SvenssonJag var sjuk för ett tag sen, faktiskt precis innan vi spelade in det här avsnittet. Det var skittråkigt. Dock är det svårt att undvika trots att mina väskor dignar av handdesinfektionsflaskor. Jag sysselsatte mig med att läsa om flappers, uppdaterade mina virkningskunskaper samt åt sjukt mycket förkylningsguacamole. Den är full av antiinflammatorisk lök och vitlök, endorfinhöjande chili, stärkande olivolja och C-vitaminrik persilja. Vissa skulle kanske kalla den för en superfoodboostad guaca-bowl men eftersom jag har lite värdighet kvar i kroppen får den titeln stå i skamvrån. Men god och stärkande är den.FörkylningsguacamoleVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittIngredienser: 4 mogna avokados½ rödlök1-2 vitlöksklyftor½-1 chili av valfri sortCa 1 dl hackad persilja1/2 citron1 msk olivolja1-2 rödbetor eller två tjocka morötter Gör så här:Gröp ur avokados och mosa grovt i en mortel eller i en bunke. Det får gärna vara klumpar kvar så det inte blir en helt söndermosad smet.Tillsätt finhackad rödlök, hackad persilja, olivolja, skivad vitlök, skivad chili och citronsaft. Börja med lite vitlök, chili och citronsaft och tillsätt mer efter egen smak. Salta.Nu ska vi göra råa rödbetschips – Skrubba betorna och skär bort rumpan och hatten. Hyvla, skär eller mandolina till tunna chips. Funkar med tjocka morötter också. Ät och känn dig friskare!  Morotssoppa med kokos, lime, ingefära och korianderVegan, laktosfritt, mjölkfritt, glutenfrittDet är ju många som älskar soppa, mig inkluderat, men tyvärr brukar det vara hopplöst att äta soppa ute eftersom folk gillar att proppa i kogrädde i allt. Hopplöst för oss som är allergiker eller bara inte käkar komjölkprodukter. Här gör jag en basic morotssoppa som är vegansk och glutenfri. Dessutom enkel att göra med massor av asiatiska aromer som passar bra när man är förkyld och kanske inte känner så mycket smaker eftersom ens näsa är täppt. Chilistyrkan kan du justera så du svettas ut snoret ur näsan, typ. Älskar du komjölkprodukter och gluten och känner dig nu hemskt diskriminerad så kan du alltid smöra en limpa och doppa i soppan. Då blir alla glada och nöjda. Ingredienser ca 4 portioner:1 burk kokosmjölk (ej light)Ett knippe morötter2 gula lökar4 vitlöksklyftorFärsk ingefära ca storleken av en tummeTorkade limebladValfri currypastaFärsk koriander eller thaibasilika Gör så här:Rosta grovt skivad lök och morötter i kokosolja eller rapsolja i en stor kastrull. Tillsätt en tesked currypasta, skalad och strimlad ingefära och krossad vitlök. Häll på kokosmjölk och 3 torkade limeblad.Låt puttra ihop morötterna blivit mjuka, ca 15 minuter, och ta upp limebladen.Stavmixa allt till en slät soppa och spä eventuellt med lite vatten om den är för tjock. Smaka av med tamarisoja eller vanligt salt.Servering: Servera het med limeklyftor och färsk koriander eller thaibasilika. Klart!Kökshack: ingefära. Färsk ingefära är lite hopplöst att ha hemma för jag använder så lite åt gången så den hinner bli dålig däremellan. Men min kille brukar skala en bit färsk ingefära, frysa in den, och sen tar han bara ut den och riven på rivjärn när han vill ha det i maten. Skitsmart och räcker för evigt.  Bovetepannkakor med blåbär, mynta, apelsin och honungVegetariskt, glutenfritt, mjölkfritt, laktosfrittBovete är kanske mest känt som mjölet man har i de ryska plättarna blinier, men det har fler strängar på sin lyra än så. Bovete är inte bara enkelt att tillaga utan innehåller även alla aminosyror samt magnesium, zink, fosfor och järn. Bovetet är en naturligt glutenfri ört och är släkt med rabarber och ängssyra. Så släpp sargen och skaffa bovete en framträdande roll i ditt matförråd, tycker jag. Bovete finns både som mjöl och i hel form. I hel form ser det ut lite som ljusbruna minidiamanter. Jag hatade faktiskt bovete tills jag åt det på en krog

Los Vegos 0

Konsten att fortsätta bli berörd: Palmira Koukkari i Stockholm  

Stockholm, måndag. "Det har smällt en bomb på en Ariana Grande-konsert i Manchester. Det verkar vara en terrorattack. Kan du åka?". Jag får telefonsamtalet vid halv fyra på morgonen och kastar mig på första planet dit. Det är lite mer än två veckor sedan. När jag och min kollega kommer dit möts vi av skärrade och traumatiserade barn, unga och föräldrar. De har spenderat natten på ett hotell mitt emot arenan där lyckan över att precis ha sett en av sina favoritartister bytts ut mot skräck och panik och håller nu sakta på att försöka röra sig hemåt. Så nu i helgen. En bil kör in i människor på en bro i London och sedan har män beväpnade med kniv klivit ur och knivhuggit folk. Nyhetsflashen kommer sent på lördagskvällen. Jag lämnar möhippan jag är på och tänker att det är bäst att försöka få några timmars sömn, det blir nog en lång dag imorgon. Den senaste tiden har jag fått ganska många frågor om hur det är att rapportera om terrordåd och attacker. Sedan jag började det här jobbet har det tyvärr blivit en del sådant. Folk undrar: Hur är det att landa i en stad och intervjua människor precis när något sådant har hänt? Finns det några likheter och skillnader? Blir jag fortfarande påverkad, eller börjar jag bli van?  Visst, jag börjar få rutin den här typen av rapportering och likheterna finns där. Chocken och paniken hos de som drabbas och de som inte får tag på sina anhöriga. Sorgen hos dem vars anhöriga aldrig kommer hem igen. Men också värmen och viljan att hjälpa till, som kommer nästan sekunden efter att attacken är ett faktum. Människor som riskerar sina egna liv genom att rusa för att hjälpa skadade. Som öppnar sina dörrar för strandade och skärrade människor. Skillnader finns också. På vissa ställen har man aldrig upplevt en attack av den här typen förut. Det finns en känsla av att staden nu för alltid har förändrats. Någonting oskyldigt har gått förlorat. På andra platser är osäkerhet och terror nästan en del av vardagen, men är knappast mindre hjärtskärande eller mer lätthanterlig för det. Jag skulle dock inte säga att jag har blivit van och det hoppas jag aldrig att jag blir, om man nu med van menar avtrubbad. När jag känner att autopiloten börjar kopplas på lite för snabbt i de här lägena, tänker jag på ett citat från förra sommaren som för evigt har etsat sig fast i mig. Det är från terrordådet i Karrada i Bagdad, då över 300 människor dog när ett köpcentrum attackerades strax innan högtiden Eid i slutet av Ramadan. En förtvivlad man som intervjuades sa: "Är det här vår Eid? Folk kom hit för att köpa kläder för att fira, nu köper de kistor". Det är för mig omöjligt att inte bli berörd när hör den här typen av citat. När jag pratar med unga människor som förlorat sina bästa kompisar när det skjutits inne på en nattklubb i Orlando, eller läser om föräldrar som dött när de väntat på sina barn utanför en konsert i Manchester, eller barn som dör när de köar för att köpa glass i Bagdad. Det är också precis därför jag gör det här jobbet. För att se till att både jag själv och ni som lyssnar fortsätter att bli berörda. Palmira Koukkari Mbenga, korrespondent med ungt perspektivpalmira.koukkari_mbenga@sverigesradio.se

Brunch hela dagen  

Maximalt med mat till minimalt med tjoller - det är vad Los Vegos-Therese kallar en perfekt brunch. Här bjuds på huevos rancheros, dubbel vegobrunchburgare och en hel limpa av dubbelmackor. Recept: Therese SvenssonHuevos Rancheros med svarta bönor, tomat, ägg och chipotleVegetariskt, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittHuevos rancheros betyder ungefär ”ägg i ranchstil” och är en enkel mexikansk cowboyfrukost som jag adderat svarta bönor till för att göra den mer mättande. Det här är så gott, snabbt och enkelt att du inte har en ursäkt att inte prova den. Grunden i rätten är superenkel - man tillagar helt enkelt ägg i tomatsås. Det finns flera versioner av den här rätten i andra länder. I Italien heter den uova in purgatorio, och i mellanöstern shakshuka.Du kan göra huevos rancheros i en ugnsform om du gör mycket, till exempel om du har massor av kompisar som kommer över på söndagsbrunch, eller gör den som jag gör här, direkt i stekpannan.                                                                                                        Ingredienser: ca 2 portioner 1 burk konserverade tomater1 burk svarta bönor2 vitlöksklyftor1 tsk chipotle paste (finns på tacohyllan i din matbutik)2-4 ägg (välj själv!)SaltOlivoljaKryddor: Ca ½ tsk spiskummin, ½ paprikapulverTill servering: Tex rostat bröd, tortillas, skivad avokado, färsk koriander, limeklyftor, grillad eller kokt majsGör så här:Fräs krossad vitlök och svarta bönor i en stekpanna med olivolja tills glansigt.Häll på tomater och tillsätt chipotlepasta, spiskummin, paprika och salt.När såsen puttrat ihop och du smakat av med eventuellt mer kryddor och salt. Knäck försiktigt i ägg så gulan håller sig hel.Sätt på ett lock och ha lite koll – det är färdigt när äggvitan har satt sig men gulan fortfarande är rinnig.Gör egna nachos av tortilla om du vill. Stek tortillas i en het panna med lite olja tills krispig. Ta upp, strö över lite salt och skär till stora nachos. Upprepa med så många du vill ha.Vegan: Toppa med skivad svamp eller rökmarinerad tempeh istället för ägg. Veganklart.Servering: Ta av huevos rancheros från plattan och toppa med skivad avokado, lite mer chili och färsk koriander alternativt persilja eller körvel om du är korianderförstörd. Hugg in som det är med nachos eller sleva över på grillat surdegsbröd så det blir som en texmex bruschetta. Dubbelmacklimpan för hela gängetVegan, laktosfritt, mjölkfrittI slutet av 60-talet gjorde ett svenskt bryggeri en kultbok om öl och smörgås som heter just Kom in på en öl och en smörgås (leta efter den på loppisar!). Därifrån lånar jag vördnadsfullt ett mackrecept som jag veganiserar och uppdaterar lite. Det är alltså en superdubbelmacka i limpform där gästerna sen kan dra av varsin färdig dubbelmacka. Alltså perfekt för mackfantasten, brunchgänget och barnfamiljen. Du kan också göra som min mamma och fylla limpan med vitlökssmör och persilja så har du just fixat världens godaste vitlöksbröd. Ingredienser: 1 limpa av valfri sortCa 5-6 champinjoner1 hel ättiksgurkaCa 1 ½ dl hackad färsk persilja1 ask färskost tex havrebaserad PåMackan eller sojabaserad TofuttiRökt paprikapulverSaltMjölkfritt smörTill servering: ServetterGör så här:Finhacka champinjoner, ättiksgurka, persilja och blanda med en nypa rökt paprikapulver och färskost i en bunke. Smaka av med salt.Skär limpan i ca 2 cm tjocka skivor utan att skära ända ner – så att limpan fortfarande håller ihop i botten. Bred ut ostblandningen mellan varannan skiva så det blir dubbelsmörgåsar. Smöra hela ovansidan av limpanSlå in limpan i folie. Sätt in det i 175 gradig ugn i ca 15-20 minuter. Servering: Skär upp brödet till varma dubbelsmörgåsar. Ge alla v

Los Vegos 0

"Till vännen som inte ville rädda mitt liv" av Hervé Guibert  

I Klassikern hörs Jenny Teleman om Hervé Guiberts "Till vännen som inte ville rädda mitt liv" (1990), aidsromanen som sände en chock och jubelvåg genom Frankrike när den kom. Författaren Hervé Guibert fick sitt hiv-besked 1988. 1990 kom romanen som på svenska heter "Till vännen som inte ville rädda mitt liv".Det blev inte hans sista roman men nästan. Le Monde-journalisten, den hyllade författaren, prisbelönte filmaren och fotografen Guibert, född 1955. Den unge mannen med det ovanligt spefullt änglalika utseendet, vän och älskare till Michel Foucault dog i aids i december 1991, 36 år gammal. Och alla sina sista år skrev han om, och filmade sjukdomen, och kom också att ändra den allmänna franska blicken på något som fortfarande kunde kallas "bögpesten".Tydligen skrattade Michel Foucault nästan ihjäl sig när han fick viruset beskrivet för sig för första gången: "En cancer som bara drabbar homosexuella, det är för bra för att vara sant!"Sådan var nämligen den fortfarande häpna, chockade tonen inför en obegriplig epidemi vid tiden för bokens utgivande. En roman eller kanske dagbok i 100 korta stycken om viruset som tar plats, form och färg inuti författaren och alltfler vänner. "Ett räkneverk mot döden" kallar han det på ett ställe.För viruset som var omöjligt att stoppa kunde i alla fall mätas, Verkningarna gick att mäta. Så det blir möjligen den första romanen om T4, beteckningen för den typ av vita blodkroppar som först angrips av aidsviruset med en successiv försvagning av immunförsvaret som följd. En fullt frisk person har mellan femhundra och tvåtusen T4. Medan de ödesdigra attackerna som drabbar lungorna och toxoplasman som slår sig på hjärnan sätter in i gränsområdet under tvåhundra T4. Då är döden nära, månader eller veckor bort. Så det är en punkt romanen räknar mot: under tvåhundra.1990 fanns bara ett läkemedel att ta till, ett kraftigt cellgift som kallas AZT. Det kunde stoppa upp processen en aning, ge lite mer tid. Men AZT är så starkt att få tålde det mer än ett år. Så det är en annan punkt att räkna mot: slutet på AZT.Det är en roman om blodet dettaden sysslar med händelser inne blodet, blottlägger det, det är i blodet läsningen sker kan man säga.Under 1991 gjorde Hervé också en hemmagjord dokumentär, "La Pudeur ou L'impudeur". I bara en liten liten sekvens som fladdrar på Youtube sitter han i en undersökningsstol och möter som så många gånger förr en sjuksköterska som ska tömma blod ur hans arm, för att mäta, läsa i det, ser man på det där lilla filmfragmentet så sammanfattar det vad romanen räknar och räknar ner."Nedbrytningsprocessen som satt i gång i mitt blod fortgår dag för dag …Långt innan min sjukdom hade konstaterats genom undersökningarna kändes det som om mitt blod plötsligt hade blottlagts, lagts i dagen, som om det förut varit skyddat av någon sorts klädsel som jag inte vetat om. Mitt blod är avslöjat, för alla överallt och för alltid, mitt blod är naket på tunnelbanan och bussen, på gatan där jag går, en pil är ständigt riktad mot blodet och mot mig.Syns det i ögonen?"Den börjar med en stillbild på Guibert uppkrupen i en fåtölj. Placerad vid en sprängfylld bokhylla. På golvet framför ligger utspridda papper, manussidor, men han läser i inget, han har lagt handen över ögonen.Alla böcker att inte skriva. Det kan bli två till resonerar han, kanske, med AZT. Ingen utan. Alla böcker att inte läsa. Det är en blivande världsberömd författare som ska dö här, och räkneverket äter upp hans eftermäle.Handen över ögat, det är utmattning. För detta är också en bok om omänsklig trötthet, skriver han. Viruset kommer från grönapan. Det fascinerar honom."Detta är hästens eller apans trötthet inympad på en mans kropp."Nästa bild i det lilla utsnittet från filmen är bara hans tändstickssmala ben som cyklar och cyklar och cyklar och cyklar. Motionsredskapet kommer ju förstås ingen vart. Inga muskler blir till. Bara den lilla kilometerräknaren tickar. Sista

Från Fattigkina till Manhattan i leopardblus: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, onsdag.Under sommaren i Sverige hann jag återigen förundras över vilka pensionärer som har producerats där. En generation av så friska, välutbildade, allmänbildade, språkkunniga människor med så starka fina tänder vid en sådan mogen ålder har världen knappast sett förut. I Kina har den förväntade livslängden stigit ännu snabbare än i Sverige - och inom medelklassen stiger också en mäktig pensionärsgeneration fram. Frågan är vad man ska göra som pensionär.Här är svaret givet för de flesta: man tar hand om barnbarnen. Och har man inga så kan man börja kampen för att få. Många kinesiska bönder har förstås fortfarande ingen pension alls att hämta och får lägga sin energi på att odla sina jordlotter. Men för anställda i Kina infaller pensionen ofta vid 55 eller ännu tidigare. Det ger förskräckande mycket tid över att planera livet för nästa och nästnästa generation. För ogifta som närmar sig trettioårsåldern är ofta de traditionella helgerna en fasa: i föräldrahemmet väntar frågor, goda råd och kanske redan uppgjorda dejter, planerade av pensionärer som tycks ha fått för lite annat att göra.Min egen kinesiska svärmor hann bara titta förbi oss fyra timmar på den högheliga Midhöstfesten i Peking förra veckan. Efter mellanlandningen skulle hon vidare till USA på tre veckors rundresa med kompisar. Svärmor tillhör - precis som svenska pensionärer nu - en generation där många dragit en historisk vinstlott. Hon föddes i en utfattig by i det uttorkade Nordkina ungefär samtidigt som kommunistpartiet tog makten i landet. Skolstarten blev försenad i flera år, och som tonåring avbröts hennes utbildning av kulturrevolutionen. I stället för att gå på universitetet blev det befrielsearmén och via den en post på ett lokalt myndighetskontor. Med det kom ett tidigt erbjudande om att köpa in sig i arbetsplatsens nybyggda bostadsområde. Sedan dess har lägenhetspriserna multiplicerats, och efter att svärmor lyckades övertala svärfar att överge den traditionella spardiciplinen har hon rest till många länder tillsammans med busslaster av likasinnade kinesiska äldre som också tillhör vinnarna. Man kan se hennes gelikar varje dag på Slottsbacken i Stockholm eller vid Eiffeltornet. I förrgår skickade svärmor en radda bilder på sig själv i pantermönstrad blus på Manhattan. Jag måste säga direkt att min svärmor är fantastisk. Hon inte bara dyker upp för att hålla ordning på barn och läxor när mina resor blir för långa och för många. Det gör kinesiska svärmödrar liksom per automatik. Det fantastiska med henne är att hon inte behöver göra det för sin mentala överlevnads skull. Tvärt emot de flesta av mina vänners föräldrar och svärföräldrar tror jag aldrig att hon sagt ett ord om att nu måste det giftas, skiljas, göras barn eller hälsas på. Blir det för mycket prat om vilken soja som är bäst att ha i maten här hemma hos oss - ja då går hon ut för att träffa några av sina gamla "stridskamrater" som hon kallar dem.Om det nu klagas i Kina på att pensionärerna syltar in sig i andras liv, så verkar det i Sverige finnas en oro för motsatsen. Pensionärerna verkar inte alltid ha lust att hämta och passa sjuka barn, vill kanske mest segla och resa.Jag kom att tänka på min svärmor när jag läste Ulrika Knutssons krönika i Fokus häromdagen med idén om att öppna ett reformerat civilförsvar för bland annat pensionärer. Svärmor som låg i sjukvårdsförband i Laos under Vietnamkriget skulle absolut inte dra sig för att rycka in igen. Men jag undrar verkligen vad svenska farmödrar och mormödrar säger om saken.Hanna Sahlberg, Peking Hanna.Sahlberg@sverigesradio.se

Jag tränar på bokstavsljud: Ekots Jens Möller i Göteborg  

Göteborg tisdag. þ och ð. Jag tränar på bokstavsljud. þ, ð. Bokstav 1 ser ut som ett litet l som har blivit ihopsatt med ett o, bokstav 2 är lilla d med krokig rygg och ett streck igenom. þ och ð, två små bokstäver som sägs ha skrämt slag på många av de som har försökt lära sig isländska.I förra veckan satte jag mig i skolbänken för första gången det här millenniet, jag tog de första mödosamma stegen mot att lära mig grunderna i isländska.I två år har jag bevakat bland annat Island för Sveriges Radio, och jag måste erkänna att jag har blivit bortskämd av islänningarnas språkbegåvning. Engelska funkar precis överallt, och förvånansvärt många islänningar pratar gärna svenska eller den dansk-svenska som några kallar blandinaviska. Språkkunskaperna gör det lätt för mig att jobba som journalist på Island, i Reykjavik händer det faktiskt att jag glömmer bort att jag är i ett utland.Fast nu har jag bestämt mig för att ändå ta den isländska tjuren vid hornen. Det är klart att jag förstår Island bättre ju mer jag kan av landets språk! Särskilt som så mycket av Islands identitet är knuten till språket, den gamla anrika isländskan som på tusen år inte har förändrats så jättemycket. Isländskan vägrar ofta att acceptera utländska låneord utan använder i stället gamla inhemska ord för att beskriva nya företeelser.På min första isländskalektion här i Göteborg fick jag till exempel lära mig varför dator heter tölva på isländska. Völva var en kvinna som under fornnordisk tid ansågs kunna se in i framtiden, en sierskefunktion som delvis kan sägas gälla även för en dator. Man slog ihop völva med ordet för siffra, tala, och så blev det tölva.Det kändes lite knäckande när vår lärare slog fast att isländskan har så oregelbundna böjningar, åh, det är så svårt att lära sig, sa hon. Attans, tänkte jag. En så gammal hund som jag, kan jag någonsin lära mig att sitta?Alltså, jag har lärt mig att sitta heter sitja i grundform. Men så ser jag en massa oregelbundna böjningsformer, som sátum och setið. Hur och när ska jag använda dem?Måhända har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske kommer jag bara kunna haspla ur mig ett par stolpiga fraser på isländska innan jag tvingas hoppa över till engelska eller svenska när jag pratar med folk i Reykjavik. Fast jag har gett mig tusan på att ge språket en chans, så jag tränar. þ och ð, þ och ð.Jens Möller, Islandskorrespondent jens.moller@sverigesradio.se 

Jag tränar på bokstavsljud: Ekots Jens Möller i Göteborg  

Göteborg tisdag. þ och ð. Jag tränar på bokstavsljud. þ, ð. Bokstav 1 ser ut som ett litet l som har blivit ihopsatt med ett o, bokstav 2 är lilla d med krokig rygg och ett streck igenom. þ och ð, två små bokstäver som sägs ha skrämt slag på många av de som har försökt lära sig isländska.I förra veckan satte jag mig i skolbänken för första gången det här millenniet, jag tog de första mödosamma stegen mot att lära mig grunderna i isländska.I två år har jag bevakat bland annat Island för Sveriges Radio, och jag måste erkänna att jag har blivit bortskämd av islänningarnas språkbegåvning. Engelska funkar precis överallt, och förvånansvärt många islänningar pratar gärna svenska eller den dansk-svenska som några kallar blandinaviska. Språkkunskaperna gör det lätt för mig att jobba som journalist på Island, i Reykjavik händer det faktiskt att jag glömmer bort att jag är i ett utland.Fast nu har jag bestämt mig för att ändå ta den isländska tjuren vid hornen. Det är klart att jag förstår Island bättre ju mer jag kan av landets språk! Särskilt som så mycket av Islands identitet är knuten till språket, den gamla anrika isländskan som på tusen år inte har förändrats så jättemycket. Isländskan vägrar ofta att acceptera utländska låneord utan använder i stället gamla inhemska ord för att beskriva nya företeelser.På min första isländskalektion här i Göteborg fick jag till exempel lära mig varför dator heter tölva på isländska. Völva var en kvinna som under fornnordisk tid ansågs kunna se in i framtiden, en sierskefunktion som delvis kan sägas gälla även för en dator. Man slog ihop völva med ordet för siffra, tala, och så blev det tölva.Det kändes lite knäckande när vår lärare slog fast att isländskan har så oregelbundna böjningar, åh, det är så svårt att lära sig, sa hon. Attans, tänkte jag. En så gammal hund som jag, kan jag någonsin lära mig att sitta?Alltså, jag har lärt mig att sitta heter sitja i grundform. Men så ser jag en massa oregelbundna böjningsformer, som sátum och setið. Hur och när ska jag använda dem?Måhända har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske kommer jag bara kunna haspla ur mig ett par stolpiga fraser på isländska innan jag tvingas hoppa över till engelska eller svenska när jag pratar med folk i Reykjavik. Fast jag har gett mig tusan på att ge språket en chans, så jag tränar. þ och ð, þ och ð.Jens Möller, Islandskorrespondent jens.moller@sverigesradio.se 

Gratisreklam i Rapport och 96-åringen som aldrig försvinner  

Tricket som kan ge gratisreklam till och med i publicservice-TV Sveriges television är som bekant den reklamfria publicservicetelevisionen. Ändå händer det lyckas få bygga sina varumärken på bästa sändningstid, med stöd av landets mest trovärdiga röster. Det här är något som inte går att köpa för pengar. Istället gäller det att erbjuda något annat. Ett klassiskt grepp är att låta göra en undersökning om ett samhällsfenomen och sedan bjudas in som expert för att tolka undersökningen. När ett försäkringsbolag ville nå föräldrar med barn i skolåldern gjorde man en undersökning om ungdomars klimatoro. Strax därefter bjöds man in till SvT:s Lilla Aktuellt och kunde med företagets logotype i bakgrunden exponera sig direkt för målgruppen som en samhällsmedveten aktör snarare än ett försäkringsbolag. I dag ska vi titta på ett aktuellt fall hur det här samspelet fungerar. Hur kan kommersiella aktörer få uppträda som experter och förmedla sina budskap utan att få kritiska motfrågor eller hissad varningsflagg? Det handlar om det stora skogsföretaget SCA som idag vill bli förknippade med hygien snarare än skog och vad kan då vara bättre än att få prata om hygien i Sveriges - den dagens mest sedda tv - program - Rapport, med 1,2 miljoner tittare? Hur lyckades man med det - och vilket ansvar har medier för att inte bli en arena för företags PR-arbete? Reportrar Jonna Westin och Martin Wicklin. Tusental museibesök på presskort Det sägs ju att det inte finns några gratisluncher. Men i veckan lanserade Aftonbladet nyheten att poliser får förmåner just för att de är poliser. Det här fick oss att fundera på hur det ser ut i den egna branschen - vilka gratisförmåner får den som kan vifta med ett presskort? Vi har kollat och varje år sker flera tusen besök på museer, nöjesparker och idrottsanläggningar med presskort som enda betalning. Är de besöken alltid i jobbet - eller en dold förmån? Alexandra Sannemalm gav sig ut på Djurgården i Stockholm, beväpnad med ett presskort. Blir gammel-tv det nya pappers-tidning? Många av er har säkert gjort det själva: slutat titta på vanlig tv och istället börjat välja fritt bland webbens alla videoklipp och strömmande sändningar. Nu har internet funnits i våra hem i två decennier och i grunden förändrat våra medievanor. Tidningsföretagen har känt av det här länge - innehållet har flyttat till webben men pengarna är svåra att få med på resan. Och nu - i år - händer detsamma i tv-branschen. Nu börjar tablå-tv dramatiskt tappa till nya sätt att se rörliga bilder. Mellan 300 000 och 400 000 svenska har i år slutat att titta på vanligt tv. TV har i över ett halvsekel varit centralt i våra liv - när nu förändringens vindar ökar i styrka så ändras inte förutsättningarna bara för tv-branschen - utan även för inrednings- och möbelindustrin. Tonchi Percan börjar sin spaning efter tvns nya framtid i Älmhult i Småland. 96-åringen som gick in på redaktionen och aldrig försvann I veckan, när kvällstidningen Expressen fyllde 70 år, träffade vi en av tidningens levande legender - reportern Svante Löfgren som i dag är 96 år gammal. Han bevakade 1936 OS i Nazityskland, började på den unga Expressen 1949 och hade 1953 ett av de största svenska scoopen - en intervju med vietnamesiske kommunistledaren Ho Chi Minh som talade om sin vilja till förhandlingar om fred i Vietnam. Han berättar för Alexandra Sannemalm om sitt långa liv på olika redaktioner.

Dödligt våld har minskat med en tredjedel sedan 90-talet  

Antalet personer i Sverige som dödas av andra människor har minskat med en tredjedel sedan 90-talet. Framförallt minskar spontant våld mellan män som en följd av förändrade attityder och värderingar. Dödligt våld minskar både i Sverige och i västvärlden i stort. Det är idag mycket mindre troligt att du eller någon du känner kommer att dödas än för bara tjugofem år sedan. Enligt statistik från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har antalet personer i Sverige som dödas av andra människor sedan 1990-talet minskat med en tredjedel.Mellan åren 1990 och 1994 dödades ungefär tolv personer per miljon invånare i Sverige varje år. Tjugo år senare, mellan 2010 och 2014, handlade det istället om ungefär åtta personer per miljon invånare och år.Det våld som har minskat är enligt BRÅ framförallt det spontana och alkoholrelaterade: våld mellan män motiverat av ilska, svartsjuka eller kränkt stolthet. Våld som sker med kniv eller slagvapen. Det är det mest utbredda dödliga våldet i Sverige och närliggande länder, och eftersom just det våldet har minskat blir effekten tydlig i statistiken. Men också annat våld har minskat, till exempel dödligt våld i nära relationer.För att förstå den här utvecklingen träffade vi Felipe Estrada, som är professor i kriminologi vid Stockholms Universitet. Hans forskning visar samma bild som BRÅs statistik: dödligt våld minskar, inte bara i Sverige utan i väst generellt. Men varför är har mycket av statistiken fokus på just dödligt våld? Varför inte misshandel eller sexuellt våld? Dödligt våld är en bra indikator på hur våldet generellt utvecklas i vårt samhälle, förklarar Estrada. När det dödliga våldet ökar eller minskar så antar forskningen att det också säger någonting om misshandel eller annat våld som är svårare att jämföra historiskt eller mellan olika tidsperioder.De allra flesta människor tycker det är fel om vi dödar varandra, medan det kring andra typer av våld finns större kulturskillnader. Till exempel förbjöds aga av barn i Sverige 1979. Bara en generation tidigare var det mindre vanligt att betrakta det som otillåtet våld att slå sitt eget barn. Sådana kulturskillnader gör det svårt att jämföra våldsstatistik mellan olika länder eller olika tider. Om antalet våldsbrott till exempel går upp kan det vara en förändring både i faktiska händelser, eller en större benägenhet att anmäla.Mycket allmänt kan man säga att minskat dödligt våld är en lång historisk trend. I Europa kan historiker använda dokumentation från rättegångar där det går att se hur många som dömts för mord och dråp under åren, vilket ger en god fingervisning om hur utbrett mord och dråp varit. Dokumentationen är förstås inte fullständig, men sammantaget ser man ändå en minskning över tid.En anledning är att vården vid till exempel misshandel har blivit mycket bättre under århundradena, så att det nu går att överleva skador som tidigare hade varit dödliga. Men det ger inte hela förklaringen. Och det förklarar inte de stora förändringarna som har skett sedan mitten av nittiotalet. Vad tänker då kriminologiprofessorn Felipe Estrada kan vara anledningen till att vår värld blivit säkrare? Den generella trenden är att vi ser alltmer allvarligt på våld, säger han.– Vi anser att våld och överhuvudtaget att bete sig väldigt utåtagerande är någonting som är ofint. Och något som vi då ska kontrollera, vi ska vara självkontrollerade individer och bete oss civiliserat.Dödligt våld sker i första hand mellan män, berättar Felipe Estrada. Därför kan en del av förklaringen till varför det har minskat finnas i en förändrad syn på hur män bör bete sig. De stora variationerna av dödligt våld, när det ökar och när det minskar, har att göra med hur män i det offentliga rummet beter sig. Vad den här förändringen av mansrollen beror på är svårt att säga.Det finns organisationer som aktivt arbetar med att

Hopp i P1 0

Opinionsmissar i förtid och dagstidningsdöd i slow motion  

Kritik mot förtidspublicerade valundersökningarFram till i årets val så har det funnits en oskriven överenskommelse i Sverige att inte publicera denna typ av vallokalsundersökningar innan vallokalerna har stängt - just för att inte riskera att påverka hur väljarna väljer. För en väljare som funderar på att rösta på FI - kan ju, för att ta ett exempel, beskedet att FI inte verkar komma över 4 procent få väljaren att strunta i att gå och rösta. Men i år valde tidningen Metro att göra just det. Tillsammans med ett undersökningsföretag så släppte man en vallokalsundersökning kl 16:00 och det här har fått kritikerna att rasa. "Ruggigt oseriöst och skandalöst", twittrade bland andra Göran Hägglunds presschef Johan Ingerö. Och problemet med att man påverkar blev ju inte direkt mindre av att det var ovanligt låg träffsäkerhet. Bortsett från 2002 var årets opinionsmätningar de minst träffsäkra i modern tid. Tonchi Percan har tittat närmare på den här frågan. Styrda frågor gav felaktiga svar om SlussenopinionVi fortsätter på temat opinionsundersökningar, val och mediers roll. För det är dags för ytterligare ett kapitel i vår följetong om journalistiken och konsten att ljuga med siffror. Vi kan kalla det här kapitlet för "som man frågar får man svar". Det handlar om slussen i Stockholm som står inför en ombyggnation och som blivit en kontroversiell och infekterad fråga här i huvudstan som dragit in såväl musiker som Benny Andersson, som kultureliten och andra opinionsbildare. Det handlar om en av de största förändringarna av stadsbilden i rikets kärna på ett halvt sekel. Ett av partierna som driver förslaget är centern i Stockholm. I valets slutskede beställde man en opinionsmätning för att visa på ett folkligt stöd för visionen av ett nytt slussen. Men företaget som gjorde undersökningen vill inte stå bakom den tolkningen. Ändå nappade tidningen Mitt i på den skeva undersökningen. Reporter Martin Wicklin. Sämst året för svensk dagspress - nu skakar även monopoltidningarnaI veckan stod det klart svart på vitt: 2013 var det ekonomiskt sämsta året någonsin för den svenska dagspressen. Den stora förändringen är att den svaga ekonomin inte längre handlar bara om utkonkurrerade andratidningar. Utan nu är det de tidigare ointagliga monopolisterna på både nyhets- och annonsmarknaden som skakar: de starka landsortstidningarna som dominerat sin landsända. Inte ens de klarar brant fallande annonsintäkter. I veckan kom den årliga rapporten Dagspressens ekonomi som i fyra decennier tagit tempen på branschen. Vi har pratat med mannen bakom tabellerna - men först åkte vi till Jönköping, där Hallpressen, med flaggskeppet Jönköpingsposten, länge tronat som en av landets vinstrikaste tidningsbolag. I dag ligger gruppen istället i botten av lönsamhetsligan - med en lång kamp framför sig för att säkra framtiden. Men vi började med att besöka en annan nyckel till branschens framtid - journalistutbildningen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i just Jönköping. Reportrar Karin Hållsten och Lasse Truedson. /OBS: Tidigare gjorde en oklar formulering att det kunde framstå som att Jönköpingsposten som enskild tidning ligger i "botten av lönsamhetsligan". Det stämmer inte - men det gör däremot koncernen Hallpressen där JP ingår. Vi beklagar misstaget.

D-vitaminförgiftad i Vejle: Ekots Johan Bergendorff i Danmark  

Utrikeskrönika den 8 december 2016. Vejle, Danmark Vejle torsdag. Det var i den här danska staden på Sydjylland som familjeföretaget Inno Pharma tillverkade d-vitamindroppar som innehöll 75 gånger högre halter än de skulle. Dem förgiftade 80 danska spädbarn i somras som fick läggas in på sjukhus.Intet ont anande föräldrar gjorde vad myndigheterna uppmanande dem till, gav sina nyfödda barn fem droppar D-vitamin om dagen eftersom bröstmjölk inte innehåller tillräckligt mycket för att bebisarna säkert ska växa bra. Innan fiskleverolja och d-vitamindroppar började ges kunde barn drabbas av Engelska sjukan med missformat skelett. I Vejle berättar en sjuksköterska att den här d-vitaminskandalen nu skrämt upp många småbarnsföräldrar som inte längre känner sig säkra på om de vågar ge sina telningar de dagliga dropparna.Hur det kunde gå så här galet har inte vitamintillverkaren kunna förklara, men i TV-programmet Sundhetsmagasinet häromdagen så sa danska Livsmedelsverket att företaget uppenbarligen inte kan räkna eller testa. För det är tillverkaren av kosttillskottet som själv ska kontrollera att de innehåller vad som står på burken eller flaskan och följer rekommenderade nivåer. Här skiljer sig vitaminpreparat från läkemedel som lyder under mycket hårdare myndighetskontroll även om danska Livsmedelsverket nu lovat kontrollera mer.Ett av de svårast förgiftade barnen är åtta månader gamla Emma som Danmarks Radio följde under månader av sjukhusbesök med skyhöga kalciumvärden i kroppen eftersom D-vitamin ökar kalkupptaget. Lilla Emmas njurar riskerar att förstöras liksom hennes hjärna och hjärta om inte läkarna lyckas avgifta henne snabbt och de kan bara experimentera sig fram för de finns inte några kända fall av så d-vitaminförgiftade spädbarn i världen som dessa danska. Hennes aptit har ökat och hon kräks inte hela tiden längre, men kalkvärdena är långt ifrån normala. Kanske måste hon ta starka mediciner med biverkningar under många år framöver.På tåget från Vejle till Köpenhamn sitter jag bredvid ett ungt föräldrapar som turas om att försöka söva sin tiomånader gamla dotter. Man ser stressen i deras ögon när hon gallskriker så att det överröstar alla samtal i vagnen, men tillslut somnar hon så jag kan passa på att fråga hur de reagerat på d-vitaminförgiftningen.Vi kollade snabbt att vi inte gav vår dotter den sorten som var förgiftad och som såldes i hälsokostaffärer, utan en sort vi köper på apoteket som vi tror är kontrollerad. Så vi är inte oroliga svarar mamman, trosvisst.Samtidigt så är för lite D-vitamin ett stort folkhälsoproblem varnar forskare. Särskilt för oss nordbor där solen vintertid inte bidrar till hudens vitaminproduktion. D-vitaminbrist är vanligare vid sjukdomar som MS, Alzheimers, Parkinson, diabetes, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression. Om bristen faktiskt orsakar sjukdomarna är oklart.Nästan hälften av danskarna lider av d-vitaminbrist. Här är inte mjölken berikad som i Sverige. Men i norra Sverige har vart fjärde ljushyllt förskolebarn och hälften av barnen med mörk hy för låga d-vitaminnivåer.Vad blir kontentan funderar jag när jag stiger av tåget? Att lagom är bäst kanske? Och så ligger det mycket i vad en läkare från danska Giftlinjen sa i TV. Att myndigheter självklart måste kontrollera vitaminer som man rekommenderar till spädbarn och gravida lika hårt som läkemedel. Johan Bergendorff johan.bergendorff@sr.se

D-vitaminförgiftad i Vejle: Ekots Johan Bergendorff i Danmark  

Utrikeskrönika den 8 december 2016. Vejle, Danmark Vejle torsdag. Det var i den här danska staden på Sydjylland som familjeföretaget Inno Pharma tillverkade d-vitamindroppar som innehöll 75 gånger högre halter än de skulle. Dem förgiftade 80 danska spädbarn i somras som fick läggas in på sjukhus.Intet ont anande föräldrar gjorde vad myndigheterna uppmanande dem till, gav sina nyfödda barn fem droppar D-vitamin om dagen eftersom bröstmjölk inte innehåller tillräckligt mycket för att bebisarna säkert ska växa bra. Innan fiskleverolja och d-vitamindroppar började ges kunde barn drabbas av Engelska sjukan med missformat skelett. I Vejle berättar en sjuksköterska att den här d-vitaminskandalen nu skrämt upp många småbarnsföräldrar som inte längre känner sig säkra på om de vågar ge sina telningar de dagliga dropparna.Hur det kunde gå så här galet har inte vitamintillverkaren kunna förklara, men i TV-programmet Sundhetsmagasinet häromdagen så sa danska Livsmedelsverket att företaget uppenbarligen inte kan räkna eller testa. För det är tillverkaren av kosttillskottet som själv ska kontrollera att de innehåller vad som står på burken eller flaskan och följer rekommenderade nivåer. Här skiljer sig vitaminpreparat från läkemedel som lyder under mycket hårdare myndighetskontroll även om danska Livsmedelsverket nu lovat kontrollera mer.Ett av de svårast förgiftade barnen är åtta månader gamla Emma som Danmarks Radio följde under månader av sjukhusbesök med skyhöga kalciumvärden i kroppen eftersom D-vitamin ökar kalkupptaget. Lilla Emmas njurar riskerar att förstöras liksom hennes hjärna och hjärta om inte läkarna lyckas avgifta henne snabbt och de kan bara experimentera sig fram för de finns inte några kända fall av så d-vitaminförgiftade spädbarn i världen som dessa danska. Hennes aptit har ökat och hon kräks inte hela tiden längre, men kalkvärdena är långt ifrån normala. Kanske måste hon ta starka mediciner med biverkningar under många år framöver.På tåget från Vejle till Köpenhamn sitter jag bredvid ett ungt föräldrapar som turas om att försöka söva sin tiomånader gamla dotter. Man ser stressen i deras ögon när hon gallskriker så att det överröstar alla samtal i vagnen, men tillslut somnar hon så jag kan passa på att fråga hur de reagerat på d-vitaminförgiftningen.Vi kollade snabbt att vi inte gav vår dotter den sorten som var förgiftad och som såldes i hälsokostaffärer, utan en sort vi köper på apoteket som vi tror är kontrollerad. Så vi är inte oroliga svarar mamman, trosvisst.Samtidigt så är för lite D-vitamin ett stort folkhälsoproblem varnar forskare. Särskilt för oss nordbor där solen vintertid inte bidrar till hudens vitaminproduktion. D-vitaminbrist är vanligare vid sjukdomar som MS, Alzheimers, Parkinson, diabetes, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression. Om bristen faktiskt orsakar sjukdomarna är oklart.Nästan hälften av danskarna lider av d-vitaminbrist. Här är inte mjölken berikad som i Sverige. Men i norra Sverige har vart fjärde ljushyllt förskolebarn och hälften av barnen med mörk hy för låga d-vitaminnivåer.Vad blir kontentan funderar jag när jag stiger av tåget? Att lagom är bäst kanske? Och så ligger det mycket i vad en läkare från danska Giftlinjen sa i TV. Att myndigheter självklart måste kontrollera vitaminer som man rekommenderar till spädbarn och gravida lika hårt som läkemedel. Johan Bergendorff johan.bergendorff@sr.se

0:00/0:00
Video player is in betaClose