Search

Fem minuter om yttrandefrihet: Ola Larsmo  

I P1 Kulturs sommarserie delar åtta inbjudna författare, samhällsdebattörer och konstnärer med sig av sina tankar om yttrandefriheten, detta jubileumsår för Tryckfrihetsförordningen. Först ut är Ola Larsmo, författare och ordförande för Svenska PEN. Det är ett underligt år. Dels firar vi 250-års-jubileet av världens första tryckfrihetsförordning, som antogs av Sveriges riksdag i december 1766. Dels har samtalsklimatet i Sverige förändrats på ett vis som rymmer helt nya hot mot yttrandefriheten.Det högtidliga först. Det är verkligen något att fira att denna radikala lag antogs av riksdagen, tio år före den amerikanska revolutionen och tretton före den franska. Om den svenska upplysningen satt något avtryck i historien så är det genom tryckfrihetsförordningen. Där slogs fast att förhandscensur för tryckta skrifter i princip skulle avskaffas, låt vara med undantag för religiösa texter. Ur samma tryckfrihetsförordning växte också vad vi idag kallar för offentlighetsprincipen. Vad man ville var att hindra politiska motståndare från att förlama det politiska arbetet genom att missbruka hemligstämpeln. Men vi fick en offentlighetsprincip som ännu är den kanske radikalaste i Europa. Med tiden får TF stor symbolisk tyngd. När svenska makthavare försökt nagga tryckfriheten i kanten har man försökt framställa det som något annat än återinförande av censur. Något som till exempel skedde under andra världskriget TF var helt enkelt radikalare än många av de politikergenerationer som skulle följa efter 1766.Man kan kalla det för "pandora-paradoxen". Släpper man ut en frihet i världen går den inte att fånga in igen. De vackra orden i den amerikanska självständighetsdeklarationen, om att alla människor är födda lika och försedda med okränkbara rättigheter, skrevs av män som alla var bleka i hyn och varav flera var slavägare. Ändå har generationer av radikaler tagit spjärn i precis dessa ord, som medborgarrättsrörelsen, feminismen och HBTQ-aktivismen. När man öppnat frihetens låda är den svår att stänga.Men nu har något i denna yttrandefrihet förskjutits. Nyligen kom en utredning från Myndigheten för Kulturanalys som visade att närmare en tredjedel av alla svenska författare idag hotas för vad de skriver. Liknande undersökningar visar på samma situation för politiker, för journalister och konstnärer. Detta är ett nytt inslag i det svenska politiska landskapet - den som yttrar sig offentligt får idag räkna med att utsättas för en massiv lavin av mordhot och hot om sexuellt våld. Av de olika undersökningarna framgår att hoten ofta kommer i skurar och alltså är organiserade. Syftet är att skrämma meningsmotståndare till självcensur. Vi har redan de juridiska redskap vi behöver för att bemöta hatkulturen - om vi tar utmaningen på allvar. Problemet är inte att de lagar som ska skydda yttrandefriheten är för svaga utan att de inte tillämpas. Men hatbrott hamnar bevisligen mycket sällan i svensk domstol.Framväxten av en hatkultur som syftar till att tysta oliktänkande är idag ett av de största hoten mot svensk yttrandefrihet. Ett annat hot kommer paradoxalt nog från de som vill bemöta hatkulturen. Jag redan hört flera seriösa förslag som syftar till ingrepp i lagstiftningen och tillochmed justeringar av grundlagen, för att komma tillrätta med hatspråket. Kunskapen om arvet från 1766 och vad det betytt för Sveriges utveckling är uppenbarligen för svaga även bland dem som tror sig försvara det fria ordet.Så kan hotet också se ut - att yttrandefrihetens vänner vill begränsa den för att skydda den. Om vi inte påminner oss om vilken roll yttrandefriheten spelar för framsteget hamnar 1766 års idéer snart på Skansen, som något högtidligt från förr som man putsar av på märkesdagar. Men det är just nu vi behöver dem som mest.Ola LarsmoÖvriga medverkande:9 juli: Betlehem Isaak, krönikör och dotter till den fängslade journalisten Davit Isaak.om Eritrea och kampen för yttrandefriheten. 16 juli: Dilsa Demirbag Sten, författare och debattörom skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter. 23 juli: Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstuna-Kurirenom svenska mediers ansvar i förhållande till TF och yttrandefriheten. 30 juli: Minna Knus Galán, grävande journalist på finska YLEom Panamadokumenten och källskyddets betydelse. 6 aug: Lars Vilks, konstnär och författareom hur man som konstnär lägger upp ett effektivt försvar i rättegångar. 13 aug: Aase Berg, poet och skribentom att vara vuxen yttrandefriheten. 20 aug: Makode Linde, konstnäravslutar med ett hörspel om när orden får konsekvenser.

Finsk film, Mitt längtande hjärta, och Grease  

I veckans Kino drar vi österut. Till den vitala finska filmvärlden, där man äntligen verkar ha släppt sitt Kaurismäkikomplex. Sedan sekelskiftet har filmindustrin vuxit rekordsnabbt, och antalet inhemska filmer som haft premiär har fördubblats på bara några år - och det gäller både spelfilmer och dokumentärer. Kinos Thella Johnson har varit i Finland för att se de mest omtalade biofilmerna just nu, och träffat några av regissörerna bakom dem. Först ska vi till Tennispalatset i Helsingfors, där det häromveckan var galapremiär för den senaste långfilmen från Finlands komedidrottning, Johanna Vuoksenmaa. Ganska få finska filmer kommer till de svenska biograferna, men i slutet av mars är det biopremiär för dokumentären Ingen riktig finne. En musikdokumentär om en medelålders finsk man på jakt efter sin identitet i sin barndoms Sverige. I Ingen riktig finne berättas historien om de familjer som efter att ha jobbat ett årtionde i Sverige, flyttade tillbaka till Finland. Kinos Thella Johnson, som själv är andra generationens sverigefinländare, fortsatte sin reportageresa i Finland och reste till sin mammas barndomstrakter i Uleåborg, där även gänget bakom Ingen riktig finne bor. Veckans Om igen står kemi- och biologiläraren Brita Broberg från Mullsjö för. När hon på 1970 och -80-talet pluggade i Uppsala så extraknäckte hon som biografmaskinist. 1978 hade en pastischartad musikalfilm premiär på Fågel blå där hon jobbade. Den förutspåddes redan från början att bli en långkörare. Men att Britta Broberg skulle köra filmen i över ett år hade varken hon eller biografägaren räknat med. Filmen namn? Grease, regisserad av Randal Kleiser. John Hawkes spelar huvudrollen i bioaktuell Mitt längtande hjärta, en film om den polioskadade poeten och journalisten Mark O'Brien. Filmen handlar om hur han - vid 38 års ålder - anlitar en sexterapeut för att bli av med oskulden. En roll som Hawkes gör liggande, i varenda scen - O'Brien var förlamad från axlarna och neråt. John Hawkes är en av de där skådespelarna som du har sett utan att du kanske är medveten om det. Han spelar sektledaren i Martha, Marcy May Marlene och Teardrop i Winter's Bone. Men just den här helgen är han bioaktuell som Mark O'Brien i Mitt längtande hjärta. Karin Svensson har träffat honom. Programledare: Roger WilsonProducent: Marie Liljedahl I veckans Kino drar vi österut. Till den vitala finska filmvärlden, där man äntligen verkar ha släppt sitt Kaurismäkikomplex. Sedan sekelskiftet har filmindustrin vuxit rekordsnabbt, och antalet inhemska filmer som haft premiär har fördubblats på bara några år - och det gäller både spelfilmer och dokumentärer. Kinos Thella Johnson har varit i Finland för att se de mest omtalade biofilmerna just nu, och träffat några av regissörerna bakom dem. Först ska vi till Tennispalatset i Helsingfors, där det häromveckan var galapremiär för den senaste långfilmen från Finlands komedidrottning, Johanna Vuoksenmaa. Ganska få finska filmer kommer till de svenska biograferna, men i slutet av mars är det biopremiär för dokumentären Ingen riktig finne. En musikdokumentär om en medelålders finsk man på jakt efter sin identitet i sin barndoms Sverige. I Ingen riktig finne berättas historien om de familjer som efter att ha jobbat ett årtionde i Sverige, flyttade tillbaka till Finland. Kinos Thella Johnson, som själv är andra generationens sverigefinländare, fortsatte sin reportageresa i Finland och reste till sin mammas barndomstrakter i Uleåborg, där även gänget bakom Ingen riktig finne bor. Veckans Om igen står kemi- och biologiläraren Brita Broberg från Mullsjö för. När hon på 1970 och -80-talet pluggade i Uppsala så extraknäckte hon som biografmaskinist. 1978 hade en pastischartad musikalfilm premiär på Fågel blå där hon jobbade. Den förutspåddes redan från början att bli en långkörare. Men att Britta Broberg skulle köra filmen i över ett år hade varken hon eller biografägaren räknat med. Filmen namn? Grease, regisserad av Randal Kleiser. John Hawkes spelar huvudrollen i bioaktuell Mitt längtande hjärta, en film om den polioskadade poeten och journalisten Mark O'Brien. Filmen handlar om hur han - vid 38 å

På dejt med Los Vegos  

Att förföra någon med mat kan vara lika svårt som att fånga en blåmes med händerna, men som tur är har Los Vegos både dejtmatstrategier och flirtknep i rockärmen. Recept: Therese SvenssonGruyèregratinerad fänkålsgratängVegetariskt, laktosfrittEn fin tradition på ens födelsedag är att man får bestämma precis vad man vill till middag. När jag var liten brukade det vara köttfondue och mammas supergoda potatisgratäng. När jag började gymnasiet blev önskerätten grönsakstempura, när jag var 20+ blev det kaviar och champagne, och nuförtiden vill jag mest ha pizza och hångel. Men kärleken i en klassisk potatisgratäng är svår att motstå. Här gör jag den med fänkål och palsternacka istället för potatis, det blir både godare och ger en lättare mättnad. Kom ihåg att vi inte ska få paltkoma av den här middagen – vi ska bli skönt mätta med bra energi över till senare aktiviteter (höhö).Ingredienser: 1 liten ugnsform eller två portionsformarEn bit Gruyère eller annan god ost till exempel Grevéost, Pecorino eller Vesterhavsost1 fänkål1 gul lök eller 3 schalottenlökCa 2 palsternackorCa 2 burkar havrefraiche alternativt matlagningsgräddeFärsk eller torkad rosmarinSalt, nymald pepparOlivolja, mjölkfritt smörStröbröd eller pankoGör så här:Skiva fänkål, lök och palsternacka tunt och hutta ner i en bunke. Tillsätt havrefraiche, 1 dl riven ost, salt och ca 1 tsk hackad rosmarin.Blanda runt så allt täcks av vit gooey sås – tillsätt eventuellt mer fraiche om det inte täcker ordentligt. Häll ned i smörade portionsformar eller en vanlig ugnsform. Strö eventuellt över ett lager ströbröd så du får en krispig yta.Skjutsa in i mitten av ugnen på 225 grader ca 20 minuter för småformar och längre tid för en stor.Stick en kniv i formen och känn om det blivit mjukt, ta då ut formarna, strö över ett lager riven ost, skjutsa in i ugnen igen och grädda på övervärme ca 10 minuter tills osten smält och är knäckigt gyllenbrun. Servera med några färska blad rosmarin på toppen och ringla eventuellt över lite olivolja för extra fett och glans.Vegan: Använd näringsjästflingor (även kallat Bjäst eller Nutritional Yeast) istället för ost för en supergod växtbaserad ostsmak. Hittas på hälsokostbutiker, bra mataffärer eller sök efter det online för enkel beställning med hemfrakt.Glutenfritt: Använd glutenfritt ströbröd eller skippa det helt. Tips: Näringsjäst! En 70-tals grej jag nästan hade glömt bort men som är poppis hos framförallt amerikanska veganer eftersom näringsjästflingorna smakar nötig umami på ett naturligt sätt. Det ger en fin smakskjuts på samma sätt som till exempel sojasås eller fisksås men näringsjästen är alltså helt växtbaserat och glutenfritt. Näringsjäst är torkad inaktiv jäst (man kan alltså inte baka på den) som är superrik på B-vitaminer. Du hittar fler recept med näringsjäst om du söker på det på min matblogg Svenssons mat. Fransk-ish rödvinsgryta med morot, smålök, champinjon och timjanVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittFinns det någon man förknippar med just fransk mat och rödvinsgrytor så är det ju kanske Julia Child, världens bästa dam som populariserade det franska köket i framförallt USA. Julias Boeuf Bourgignon (som jag knappt kan uttala) puttrar på i timmar med högrev och förbrynta rotfrukter. Vad jag kommer göra dock är att bryna grönsakerna i grytan, sen hutta över vätska och låta allt puttra ihop tillsammans med lite örter. Jag må bryta tusen grytregler här nu, men i och med att vi INTE har något högrev i sikte i den här grytan räcker det att puttra grytan på låg värme i cirka 20-30 minuter, och jag behåller hela tiden grönsakerna i grytan för jag vill ha ut så mycket smak som möjligt. Så länge vi har pundat in all den goda rödvinssmaken i grönsakerna utan att göra dem FÖR mushy är vi nöjda. Är du mer nyfiken på Julia Child finns det roliga klipp från hennes matlagningsprogram på Youtube, och i bokhandeln kan du hitta hennes

Los Vegos 0

Kvinnokön i Kina: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, måndag. Hemma igen och väskan är nyss uppackad. På min senaste flygresa fick jag tillfälle att pröva den nya säkerhetskontrollen för kvinnor på Pekings flygplats. Jag hade hört talas om den, men blev ändå överrumplad när en ung manlig vakt ropade åt mig genom mikrofon och tog ett steg framåt för att fösa in mig i en sicksackande kö med rosa skyltar över.Vad ska det här vara bra för, frågade jag? Det är för att det ska gå snabbare, sade han.Trots att jag kände mig instinktivt misstänksam mot den rosa kön bestämde jag mig för att pröva den.Vad är det egentligen för skillnad mellan den här kön och den andra? Frågade jag den unga kvinnliga säkerhetsvakten. Hon hade samma svarta uniform med snörkängor som sin kollega, inget rosa. Vakten svarade att alla som arbetade i kontrollen var kvinnor, och förklarade att det skulle gå snabbare med separata köer än med en blandad. Kvinnor har mycket mera vätskor med sig. Jag bli jättetrött när jag jobbar här för jag måste öppna varenda väska, sade vakten. Jag såg framför mig hur den kortare kvinnokön framför mig skulle förvandlas till en tidsslukande fälla full av arga kvinnor som kämpade för sin hårspray, schampo och potentiellt livshotande hudkrämsburkar.Eftersom jag flyger ofta har jag haft anledning att studera många köer till säkerhetskontroller i Kina. De fåtal gånger som kön verkligen blivit stående har oftast varit på grund av en man, ibland med väderbitet ansikte, kanske på sin första långresa och därför utrustad med en praktisk kniv eller något annat större verktyg.Att öppna en kanal för lågutbildade bönder skyltad med gula risax skulle Pekings flygplats knappast överväga. Men att särskilja kvinnor från vad som måste uppfattas som vanligt folk, verkar i många sammanhang ses som en dygd. Det kinesiska kvinnoförbundet tycks ibland gå i bräschen för kvinnor som en speciell och ofta inte särskilt intelligent art.Kommunistpartiets paroll under Maos tid var "kvinnor håller upp halva himlen". Idag ska man inte bli förvånad om just partiets kvinnoförbund använder ord som "shengnu" - "överblivna kvinnor" om alla ogifta över 30. Förbundet har kritiserat kvinnor som tror att de kan kompensera ett ordinärt utseende med en höge utbildning, eftersom de redan hunnit bli oattraktiva när deras doktorsavhandling är klar. Som, citat, "gulnade pärlor", dömda till ett ovärdigt liv bland de överblivna.De kvinnor som värdesätter sina liv oberoende av ålder och en eventuell make tycks nu i stället behöva vända sig till hudkrämsbranschen för att hitta en alternativ ideologi. Det japanska krämföretaget SKII fick för en tid sedan en jättehit med en välproducerad och känsloladdad video med kvinnor som vittnar om hur de pressas av sina föräldrar att hitta en man. Många kände igen sig. Med hjälp av hudkrämsföretaget iscensätter de sedan en PR-kupp där de stolta singlarnas snyggmejkade porträtt och stolta budskap om singelliv hängs upp på en traditionell marknad, där desperata föräldrar annars brukar skylta med annonser för sina ovetande barn.Om kvinnor över 30 fortsätter att behandlas som överblivna rester, utsätts för kritik och sedan måste lindra sina plågor med stora mängder hudkräm, ja, då förstår jag om flygplatsen kan känna oro. Å andra sidan, kommer högutbildade kvinnor att köpa den underliga matematiken bakom den rosa kön?Förresten var det jag som stoppade den, medan jag packade upp korviga sladdar, adaptrar, litiumbatterier och olika bandspelare framför den oförberedda vakten som riktat in sig på min necessär. Hanna Sahlberg, Peking hanna.sahlberg@sverigesradio.se

Häng med på party - Los Vegos lagar kalasmat!  

Kalas är kul. Det är själva grundtanken! Men det kanske inte alltid är så kul att stå i köket hela dagen. Här tipsar vi om lika goda som enkla rätter att bjuda kompisarna på. Recept: Therese SvenssonMina favorit-tevekockar är Floyd, Julia Child, den svenske kocken i Mupparna, Two Fat Ladies och Chris Stein. Chris Stein kanske sticker ut mest för han är inte så udda, utan mest en brittisk mysgubbe med koll på smak och traditionell comfort food. I en serie var han i Frankrike och reste runt på en pråm med en hund, såklart sevärt i sig, men så lagade han pissaladière i ett avsnitt som jag föll pladask för. Han förklarade det som en sydfransk smördegspizza, som toppas av karamelliserad lök, oliver, sardeller och örter på smördeg som sedan äts skurna till snittar eller slices. Jag testade det genast hemma och efter det har pissaladièren varit ständigt återkommande på matrepertoaren. Originalet är visserligen pescetariansk i och med sardellerna, men hoppa över dem och du har en svingod vegetarisk smördegspizza med smältande mjuk söt rödlök blandat med örter och svarta umamismakande oliver. Dessutom blir det vegan om du väljer en smördegsbotten med mjölkfritt smör. Låt dig inte luras av just namnet smördeg för den smördegen som finns i butik är mer än ofta mjölkfria, kom bara ihåg att kolla innehållsförteckningen. Pissaladière med ädelost, päron och plommonVegetariskt Ingredienser: Smördeg – antingen färdiga portionsark eller stora ark som du själv skär tillEn bit ädelost eller annan grönmögelostFrukt som plommon, päron, äpple, nektariner Gör så här:Skiva frukten.Lägg ut smördegen på en bakplåt, pricka degen med en gaffel så de inte fluffar upp sig för mycket och toppa med den skivade frukten.Smula över ost och skjutsa in i ugnen efter instruktioner på smördegsförpackningen (det brukar vara kring 20 minuter i 200 grader). Låt svalna något och servera. Pizzabullar med mandelpotatis, västerbottenost, rödlök och tryffeloljaVegetariskt, laktosfrittPizzabullarna föddes när jag insåg att man kunde rulla pizzan som en kanelbulle med fyllningen inuti istället för ovanpå, så att man kunde äta sina slices som bullar istället för just slices. Det här är alltså smart som tusan när man exempelvis ska frakta mat till ett knytkalas, eller om man vill preppa och förbereda mat till en fest. De är också suveräna att frysa in. Och perfekta att fylla med vadmannuänharhemma, allt från klassiker som tomat, ost och örter till rökt svamp, srirachamajonnäs och bränd kål funkar fint. Här fyller jag dem med några klassiska rester jag brukar ha hemma – kokt mandelpotatis, riven ostskalk och smörfräst rödlök. Ingredienser ca 10 st pizzabullar: 1 pizzadeg, färdigköpt eller hembakt, se faktarutaCa 3 mandelpotatisar eller någon annan god potatissort3 dl riven Västerbottenost2 rödlökarFärsk timjanOlivoljaSmörSaltTryffelolja (kan uteslutas om du inte gillar) Gör så här:Koka potatisen tills den är genommjuk och strimla rödlöken. Fräs rödlöken i en klick smör med timjan, salt och lite olivolja på medelhög värme tills den är smäktande mjuk och ser ut som en knallrosa skinkkräm.Stretcha ut pizzadegen på en bakplåtspappersklädd plåt.Fördela mosad potatis, ost och rödlök tunt i ett lager men lämna en tom remsa kring kanterna. Du vill inte gå helt nuts med fyllningen för då gräddas den inte bra och så kan pizzabullen spricka.Rulla ihop degen som en kanelbulle och knipsa ihop skarven med fingrarna om den trilskas. Skär rullen i ca 2 cm tjocka bitar. Lägg bitarna på plåten och skjutsa in i mitten av ugnen så länge det står angivet på pizzadegens förpackning alternativt 10-15 minuter i 200 grader eller tills bullarna blivit fint gyllene.Servering: Ta ut och droppa över tryffelolja. Låt svalna, gärna på galler så håller sig botten krispig. Undergräddar du dem lite kan du frysa in dem när de svalnat, och sen tjutta in dom i ugnen ca 5-10 minuter när du är sugen. Då blir det nästan lite som bake-off.Vegan: Byt ut osten mot växtbaserad dito eller havrefraiche, använd mjölkfritt smör.Glutenfritt: Använd glut

Los Vegos 0

Bönor = balla baljväxter  

Bönor är hata eller älska. Antingen äter man dem på en miljon olika sätt, eller så undviker man dem till varje pris. Los Vegos älskar bönor för att de är så användbara, sjukt billiga och klimatsmarta. Recept: Therese SvenssonBönotto med saffranVegetariskt, glutenfrittEn gång i somras hade jag inget till frukost så då gjorde jag bönotto med olivolja, grillad sparris och citron. Det tog 10 minuter och sen hade jag både frukost och över till lunch. Bönorna blir krämiga och nästan lik en gräddig äggröra, om man tillsätter mascarpone eller riven mozzarella eller gräddost (fast då blir det dock ej laktosfritt). Bönotton funkar också utmärkt som en resträtt eller prepprätt – har du en bunke ugnsbakade betor i kylen? Eller lite grillad kål? Släng i det tillsammans med ost, olivolja och rosmarin så har du en snabbmåltid på några minuter.Ingredienser: 2 portioner1 burk cannelinibönor eller vita bönorCa ½ kuvert saffran1-2 schalottenlök eller ½ dl hackad gul lökCa 1 dl mascarpone eller riven gräddostOlivoljaSalt, nymald svartpepparTill servering: Parmesan Gör så här:Fräs hackad lök i olivolja i en stekpanna på medelvärme tills glansigt. Tillsätt avrunna cannelinibönor och rör om.Tillsätt saffran och rör om igen tills allt blivit guldorange.Låt kalaset puttra ihop under omrörning tills bönorna precis börjar bli mosiga. Tillsätt då mascarpone och smaka av med nymald svartpeppar och salt.Servering: Häll upp på tallrikar och riv över massor av nymald parmesan.  Tips: Torkade ekologiska bönor går bra att så i lite jord! Testa att odla olika sorter och se vad som kommer upp. Bönor är tacksamma klätterväxter både på små balkonger och i odlingspallar. Visa oss dina egna odlingsexperiment på vår facebooksida eller genom att tagga @vivalosvegos eller #vivalosvegos på instagram! Kökshack: Pruttar och bönor. Bönor är klimatsmarta, proteinrika och dessutom sjukt billiga. Men ett skäl till varför många fortfarande ratar bönan är för att de förknippas med fjärtande. Det finns ämnen i bönor som kan vara svåra att bryta ner, men om du äter grönsaker, fermenterad mat och bönor ofta så brukar det inte vara några problem. Då har nämligen de goda bakterierna i magen byggt upp ett bra system för att bryta ned allting så bra som möjligt. Så det är med andra ord större pruttvarning ju mindre grönsaker och bönor du äter. Känner du dig träffad så börja med lite bönor och utöka allteftersom. Du kan också 1. Käka småbönor som den lättsmälta mungbönan och adukibönan 2. Koka bönor tillsammans med sjögräs och en potatis för det sägs underlätta samt 3. Sluta gnälla, börja äta.   Kikärtsmaränger med lakrits, sojagrädde och hallonVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittKikärtsmaränger är gjorda på något som fått namnet aqua faba, bönvatten på latin, för det är precis vad det handlar om – vi ska använda kikärtsspad istället för äggvita till våra maränger. Aqua faba slog ned som en bomb i vegokretsar för något år sen och det var min gamla BFF Yvonne som introducerade mig till den veganska marängvärlden.I och med att det tar cirka 3-4 timmar för marängerna att bli klara så rekommenderar jag att göra dem en slapp filmkväll när det inte gör något att ugnen står på i köket. Och failar du och smular sönder dina kikärtsmaränger som jag gjorde på väg till inspelningen av det här avsnittet, så funkar det lika bra ändå. Upp på hästen! Ingredienser: 1 burk eller tetra kikärtor1 ½ dl råsocker1 tsk citronsaft1 tsk vaniljsocker1-2 tsk lakritspulverTill servering: Sojavispgrädde eller sojaglass, färska hallon, eventuellt myntablad som pynt.Gör så här:Vispa kikärtsspadet från en burk kikärtor i en ren bunke tills det bara är skum.Tillsätt socker och citronsaft och vispa i ca 5-6 minuter med elvisp tills det ser ut som en toppig fast vit marängsmet och bunken går att vända uppochner utan att smeten trillar ner.Tillsätt smak. Jag hade i två teskedar lakritspulver fr&arin

Los Vegos 0

Brittisk blockering och svensk facebookfejd  

Englands tabloider fick dille på svenska brott. Högt tonläge när radions medarbetare diskuterar migration och journalistik på Facebook. Hård kritik mot SVT:s språkval. Brittisk besatthet av svenska mord - och mysteriet med blockeringen Förra veckan blev ett mord på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal en stor nyhet. En tragisk historia om hur en pojke som varit i Sverige sedan i somras, med kniv högg ihjäl en kvinna som arbetade på hemmet. Det här blev naturligtvis en stor nyhet i svensk media. Men, mer förvånande, spred den sig också långt utanför vårt lands gränser. Inte minst fick nyheten vingar i brittisk press. Den skandalomsusade tabloidtidningen Daily Mail publicerade artikel efter artikel och skickade ett team till Sverige för att rapportera på plats. Tidningen publicerade uppgifter på den misstänkte förövarens ursprungsland och spekulerade i hans psykiska hälsa. Det här fick, naturligtvis, genomslag i det en del vill kalla alternativa medier. På dessa svenska webbsidor blev Daily Mail över en natt det som brukar kallas sanningssägare om Sveriges problem med migration. Men så plötsligt kunde inte en del av de svenska läsarna ta del av Daily Mails webbrapportering. Något som kvickt gav upphov till ett antal långdragna teorier om mörkläggning och censurering av den svenska staten. Vår reporter Jonna Westin har ägnat veckan åt fallet. Varför gick vissa av Daily Mails artiklar inte att läsa i Sverige? Och varför har brittiska tidningar fått ett nyfött intresse för vissa svenska mord? UPPDATERING: 3 oktober 2016 meddelande granskningsnämnden för radio och tv att ovannämnda reportage fälls för bristande opartiskhet. Det handlar om att vi säger att en blogg ”allt mer glidit in på en invandringsfientlig linje”, en beskrivning bloggaren inte höll med om. Eftersom inte en företrädare för bloggen fick bemöta beskrivningen så anser nämnden att det strider mot kravet på opartiskhet. Däremot frias inslaget vad gäller kravet på saklighet och respekt för enskilds privatliv. Nämnden avstår från att kräva att Sverige Radio ska meddela bedömningen i en så kallad pliktsändning. Facebookfejd om flyktingrapportering Hur bra har vi journalister lyckats i vår bevakning av flyktingsituationen i Sverige? Har vi skildrat möjligheterna och utmaningarna med en stor migration på ett för publiken trovärdigt sätt? Ja, den frågan är konstant på agendan i dessa dagar, och denna vecka blev inget undantag. Men dock lite annorlunda.Förra lördagen delade en av Sveriges Radios korrespondenter en artikel på sin Facebooksida. Rubriken lyder “Journalister självkritiska till migrationsrapporteringen” och i artikeln har en av radions mest kända röster, Studio Ett:s programledare Jörgen Huitfeldt sagt att “Vi har varit usla på att skildra migrationen så som det är, nämligen att det är en målkonflikt mellan att satsa mer på skolan eller äldrevården eller att vara Europas mest generösa land för migration. ”Korrespondenten som delar artikeln skriver: “Jörgen - Jag måste säga att jag häpnar när jag läser citatet nedan. Målkonflikt? Hurdå?” Under några dagar rasar sedan en debatt i högt tonläge i kommentarsfältet. En efter en av profilerade radioreportrar stämmer in och tycker till. Det är en unik inblick, ett fönster som öppnas rätt in i ett slags digitalt redaktionsmöte på Sveriges mest trovärdiga nyhetsredaktion – Ekot. Vi bestämde oss för att i veckan prata med två av de inblandade. Inte för att diskussioner på Facebook är något nytt, utan för att ämnet sätter fingret på en fråga med stort allmänintresse. Hur har vi och hur ska vi rapportera om migration och integration? Vad är fakta och vad är tyckande? Reporter Johan Cedersjö. Jack Werners socialamedierkrönika: Är all publicitet god publicitet? Förra veckan gjorde vi ett besök hos Skånska Dagbladet. Detta med anledning av dom publiceringar tidningen gjort om en påstådd patrullering av en nazistankuten grupp i Öresund. Vår krönikör Jack Werner lyssnade på reportaget och bestämde sig för att skriva sin analys. Frågan är den till synes eviga: är all publicitet bra publicitet? Språkkrig om dokumentärdubbning Sverige Television kritiserades i veckan av Språkförsvaret för att de dubbar dokumentärfilmer från sitt originalspråk till engelska. Varför då, undrade dom – textremsan är ju ändå på svenska. Vad är felet med att höra franska, tyska eller kanske spanska? Att sända dokumentärer på sitt originalspråk ger enligt föreningen fler nyanser, blir mer autentiskt och lär oss tittare att relatera till fler språk än den allt mer dominerande engelskan. Vi skickade i veckan vårt reporter Linnea Svensson till fronten för att höra båda sidorna i årets första språkkrig.

Prep meals - grundrätter för hela veckan!  

I restaurangkök börjar man inte laga maten när gästen beställer den - utan man preppar maten innan, så långt det är möjligt. Recept: Therese SvenssonAlltså: man förbereder. Det kan du också göra så du slipper uppfinna en rätt så fort du blir hungrig. Om du börjar preppa så kommer du att ha en massa färdiga matkomponenter hemma som du kan lägga ihop till olika rätter. Se det som att du bygger upp en liten minibuffé hemma i kylen. Ju mer du preppar, desto mer tid får du till de riktigt roliga sakerna: äta, slacka och snacka skit. Veganmajonnäs, en grundsås med tre smakerVeganHåll i hatten och bli inte rädda, för nu pratar vi emulsion. Det må låta som en kemilektion eller som en romantisk låt på franska. Men det är i själva verket en lika svingod som superenkel teknik för att få till en tjock sås. För att citera internet: ”en emulsion en blandning av två vätskor som normalt inte blandar sig, till exempel vatten och olja eller fett. Emulsionen framställs genom att den ena substansen slås sönder till så små droppar att de flyter omkring fritt i den omslutande vätskan.” Vi använder alltså våld för att göra världens godaste sås - eller i detta fall en stavmixer! Principen är alltså som en vanlig majonnäs – att mixa äggula med olja men i detta fall använder vi sojamjölk istället för äggula vilket funkar prima. Här delar vi sen upp majon i tre skålar för vi ska ha tre smaker. En håller vi neutral som den är, den andre pressar vi vitlök i så det blir en aioli och den tredje blandar vi med hackad gurka, mynta och vitlök till en tzatziki.GÖR SÅ HÄR:Häll 1 dl sojamjölk, 1 dl rapsolja och 1 tesked vitvinsvinäger eller dijonsenap i en hög mixerskål.Sätt ned stavmixern och kör på max tills det bildas en tjock sås. Vill du ha tjockare konsistens häller du på mer olja.Smaka av med salt och peppar.Klart! Nu kan du dela upp majon i tre skålar – behåll den första neutral. I en andra skålen blandar du pressad vitlök samt en tesked olivolja och då får du en vegan-aioli. I den tredje blandar du ned strimlad gurka, mynta, hackad vitlök och nymald svartpeppar till en tzatziki. Smaka av efter eget tycke!   Ugnsbakade rotfrukterVeganEn grundbult i grön matlagning – goda ugnsbakade rotfrukter! Kan användas till allt. När du tröttnar på att äta dem kan du mixa dem till en rotfruktshummus eller spä ut med havregrädde och mixa till en slät rotfruktssoppa som du smaksätter med dina favoritörter.Gör så här:Skölj och rensa ett gäng rotfrukter – du behöver inte skala. Om du skär dem i samma storlek så de tillagas de på ungefär samma tid.Lägg rotfrukterna i ett lager på en bakplåtspappersklädd plåt.Ringla över lite rapsolja, ca en matsked, salta och mal över lite nymald svartpeppar.Skaka eller rör om allt så allt täcks av oljan.Kör in i ugnen på 200 grader tills rotfrukterna blivit lite skrynkliga och fått svartrostade fläckar här och var. Kolla efter 20 minuter och förläng eventuellt tiden med 5 minuter åt gången.Servering: Ta ut och ät som de är eller med en god topping som hackade nötter och örter, smulad ost, olivolja, aioli eller varför inte bearnaise (Mmm ... bea!)  Rostade frönVeganIbland när du hör uttrycket rosta betyder det att du steker utan fett, gärna så det får lite svartrostade, nästan brända fläckar. Detta gör främst att det smakar svingott, lite grillat och rökigt nästan. Ibland blir jag nästan tårögd vad lite värme kan göra med så många råvaror, de kan gå från de mest modesta och nästan oätbara smaker till fantastiska smakexplosioner. Rostade frön är användbara som topping och crunch-förhöjare på det mesta.Gör så här:Häll frön, exempelvis solrosfrön, i ett lager i en torr het stekpanna.Rör om då och då tills fröna säger POP, börjar dofta gott och får en gyllenbrun ton.Häll av fröna i en skål och salta lätt.  Linser kokta i äpplemust eller ölVeganFolk verkar misstro linser. Jag tror det beror på alla hemska röda

Los Vegos 0

Förkylningsmat  

Det är svintrist att vara sjuk. Som tur är har man ofta ett litet naturapotek i kylen utan att man tänker på det. På menyn: förkylningsguacamole, morotssoppa och glutenfria bovetepannkakor med blåbär. Recept: Therese SvenssonJag var sjuk för ett tag sen, faktiskt precis innan vi spelade in det här avsnittet. Det var skittråkigt. Dock är det svårt att undvika trots att mina väskor dignar av handdesinfektionsflaskor. Jag sysselsatte mig med att läsa om flappers, uppdaterade mina virkningskunskaper samt åt sjukt mycket förkylningsguacamole. Den är full av antiinflammatorisk lök och vitlök, endorfinhöjande chili, stärkande olivolja och C-vitaminrik persilja. Vissa skulle kanske kalla den för en superfoodboostad guaca-bowl men eftersom jag har lite värdighet kvar i kroppen får den titeln stå i skamvrån. Men god och stärkande är den.FörkylningsguacamoleVegan, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittIngredienser: 4 mogna avokados½ rödlök1-2 vitlöksklyftor½-1 chili av valfri sortCa 1 dl hackad persilja1/2 citron1 msk olivolja1-2 rödbetor eller två tjocka morötter Gör så här:Gröp ur avokados och mosa grovt i en mortel eller i en bunke. Det får gärna vara klumpar kvar så det inte blir en helt söndermosad smet.Tillsätt finhackad rödlök, hackad persilja, olivolja, skivad vitlök, skivad chili och citronsaft. Börja med lite vitlök, chili och citronsaft och tillsätt mer efter egen smak. Salta.Nu ska vi göra råa rödbetschips – Skrubba betorna och skär bort rumpan och hatten. Hyvla, skär eller mandolina till tunna chips. Funkar med tjocka morötter också. Ät och känn dig friskare!  Morotssoppa med kokos, lime, ingefära och korianderVegan, laktosfritt, mjölkfritt, glutenfrittDet är ju många som älskar soppa, mig inkluderat, men tyvärr brukar det vara hopplöst att äta soppa ute eftersom folk gillar att proppa i kogrädde i allt. Hopplöst för oss som är allergiker eller bara inte käkar komjölkprodukter. Här gör jag en basic morotssoppa som är vegansk och glutenfri. Dessutom enkel att göra med massor av asiatiska aromer som passar bra när man är förkyld och kanske inte känner så mycket smaker eftersom ens näsa är täppt. Chilistyrkan kan du justera så du svettas ut snoret ur näsan, typ. Älskar du komjölkprodukter och gluten och känner dig nu hemskt diskriminerad så kan du alltid smöra en limpa och doppa i soppan. Då blir alla glada och nöjda. Ingredienser ca 4 portioner:1 burk kokosmjölk (ej light)Ett knippe morötter2 gula lökar4 vitlöksklyftorFärsk ingefära ca storleken av en tummeTorkade limebladValfri currypastaFärsk koriander eller thaibasilika Gör så här:Rosta grovt skivad lök och morötter i kokosolja eller rapsolja i en stor kastrull. Tillsätt en tesked currypasta, skalad och strimlad ingefära och krossad vitlök. Häll på kokosmjölk och 3 torkade limeblad.Låt puttra ihop morötterna blivit mjuka, ca 15 minuter, och ta upp limebladen.Stavmixa allt till en slät soppa och spä eventuellt med lite vatten om den är för tjock. Smaka av med tamarisoja eller vanligt salt.Servering: Servera het med limeklyftor och färsk koriander eller thaibasilika. Klart!Kökshack: ingefära. Färsk ingefära är lite hopplöst att ha hemma för jag använder så lite åt gången så den hinner bli dålig däremellan. Men min kille brukar skala en bit färsk ingefära, frysa in den, och sen tar han bara ut den och riven på rivjärn när han vill ha det i maten. Skitsmart och räcker för evigt.  Bovetepannkakor med blåbär, mynta, apelsin och honungVegetariskt, glutenfritt, mjölkfritt, laktosfrittBovete är kanske mest känt som mjölet man har i de ryska plättarna blinier, men det har fler strängar på sin lyra än så. Bovete är inte bara enkelt att tillaga utan innehåller även alla aminosyror samt magnesium, zink, fosfor och järn. Bovetet är en naturligt glutenfri ört och är släkt med rabarber och ängssyra. Så släpp sargen och skaffa bovete en framträdande roll i ditt matförråd, tycker jag. Bovete finns både som mjöl och i hel form. I hel form ser det ut lite som ljusbruna minidiamanter. Jag hatade faktiskt bovete tills jag åt det på en krog

Los Vegos 0

Från Fattigkina till Manhattan i leopardblus: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, onsdag.Under sommaren i Sverige hann jag återigen förundras över vilka pensionärer som har producerats där. En generation av så friska, välutbildade, allmänbildade, språkkunniga människor med så starka fina tänder vid en sådan mogen ålder har världen knappast sett förut. I Kina har den förväntade livslängden stigit ännu snabbare än i Sverige - och inom medelklassen stiger också en mäktig pensionärsgeneration fram. Frågan är vad man ska göra som pensionär.Här är svaret givet för de flesta: man tar hand om barnbarnen. Och har man inga så kan man börja kampen för att få. Många kinesiska bönder har förstås fortfarande ingen pension alls att hämta och får lägga sin energi på att odla sina jordlotter. Men för anställda i Kina infaller pensionen ofta vid 55 eller ännu tidigare. Det ger förskräckande mycket tid över att planera livet för nästa och nästnästa generation. För ogifta som närmar sig trettioårsåldern är ofta de traditionella helgerna en fasa: i föräldrahemmet väntar frågor, goda råd och kanske redan uppgjorda dejter, planerade av pensionärer som tycks ha fått för lite annat att göra.Min egen kinesiska svärmor hann bara titta förbi oss fyra timmar på den högheliga Midhöstfesten i Peking förra veckan. Efter mellanlandningen skulle hon vidare till USA på tre veckors rundresa med kompisar. Svärmor tillhör - precis som svenska pensionärer nu - en generation där många dragit en historisk vinstlott. Hon föddes i en utfattig by i det uttorkade Nordkina ungefär samtidigt som kommunistpartiet tog makten i landet. Skolstarten blev försenad i flera år, och som tonåring avbröts hennes utbildning av kulturrevolutionen. I stället för att gå på universitetet blev det befrielsearmén och via den en post på ett lokalt myndighetskontor. Med det kom ett tidigt erbjudande om att köpa in sig i arbetsplatsens nybyggda bostadsområde. Sedan dess har lägenhetspriserna multiplicerats, och efter att svärmor lyckades övertala svärfar att överge den traditionella spardiciplinen har hon rest till många länder tillsammans med busslaster av likasinnade kinesiska äldre som också tillhör vinnarna. Man kan se hennes gelikar varje dag på Slottsbacken i Stockholm eller vid Eiffeltornet. I förrgår skickade svärmor en radda bilder på sig själv i pantermönstrad blus på Manhattan. Jag måste säga direkt att min svärmor är fantastisk. Hon inte bara dyker upp för att hålla ordning på barn och läxor när mina resor blir för långa och för många. Det gör kinesiska svärmödrar liksom per automatik. Det fantastiska med henne är att hon inte behöver göra det för sin mentala överlevnads skull. Tvärt emot de flesta av mina vänners föräldrar och svärföräldrar tror jag aldrig att hon sagt ett ord om att nu måste det giftas, skiljas, göras barn eller hälsas på. Blir det för mycket prat om vilken soja som är bäst att ha i maten här hemma hos oss - ja då går hon ut för att träffa några av sina gamla "stridskamrater" som hon kallar dem.Om det nu klagas i Kina på att pensionärerna syltar in sig i andras liv, så verkar det i Sverige finnas en oro för motsatsen. Pensionärerna verkar inte alltid ha lust att hämta och passa sjuka barn, vill kanske mest segla och resa.Jag kom att tänka på min svärmor när jag läste Ulrika Knutssons krönika i Fokus häromdagen med idén om att öppna ett reformerat civilförsvar för bland annat pensionärer. Svärmor som låg i sjukvårdsförband i Laos under Vietnamkriget skulle absolut inte dra sig för att rycka in igen. Men jag undrar verkligen vad svenska farmödrar och mormödrar säger om saken.Hanna Sahlberg, Peking Hanna.Sahlberg@sverigesradio.se

Konsten att fortsätta bli berörd: Palmira Koukkari i Stockholm  

Stockholm, måndag. "Det har smällt en bomb på en Ariana Grande-konsert i Manchester. Det verkar vara en terrorattack. Kan du åka?". Jag får telefonsamtalet vid halv fyra på morgonen och kastar mig på första planet dit. Det är lite mer än två veckor sedan. När jag och min kollega kommer dit möts vi av skärrade och traumatiserade barn, unga och föräldrar. De har spenderat natten på ett hotell mitt emot arenan där lyckan över att precis ha sett en av sina favoritartister bytts ut mot skräck och panik och håller nu sakta på att försöka röra sig hemåt. Så nu i helgen. En bil kör in i människor på en bro i London och sedan har män beväpnade med kniv klivit ur och knivhuggit folk. Nyhetsflashen kommer sent på lördagskvällen. Jag lämnar möhippan jag är på och tänker att det är bäst att försöka få några timmars sömn, det blir nog en lång dag imorgon. Den senaste tiden har jag fått ganska många frågor om hur det är att rapportera om terrordåd och attacker. Sedan jag började det här jobbet har det tyvärr blivit en del sådant. Folk undrar: Hur är det att landa i en stad och intervjua människor precis när något sådant har hänt? Finns det några likheter och skillnader? Blir jag fortfarande påverkad, eller börjar jag bli van?  Visst, jag börjar få rutin den här typen av rapportering och likheterna finns där. Chocken och paniken hos de som drabbas och de som inte får tag på sina anhöriga. Sorgen hos dem vars anhöriga aldrig kommer hem igen. Men också värmen och viljan att hjälpa till, som kommer nästan sekunden efter att attacken är ett faktum. Människor som riskerar sina egna liv genom att rusa för att hjälpa skadade. Som öppnar sina dörrar för strandade och skärrade människor. Skillnader finns också. På vissa ställen har man aldrig upplevt en attack av den här typen förut. Det finns en känsla av att staden nu för alltid har förändrats. Någonting oskyldigt har gått förlorat. På andra platser är osäkerhet och terror nästan en del av vardagen, men är knappast mindre hjärtskärande eller mer lätthanterlig för det. Jag skulle dock inte säga att jag har blivit van och det hoppas jag aldrig att jag blir, om man nu med van menar avtrubbad. När jag känner att autopiloten börjar kopplas på lite för snabbt i de här lägena, tänker jag på ett citat från förra sommaren som för evigt har etsat sig fast i mig. Det är från terrordådet i Karrada i Bagdad, då över 300 människor dog när ett köpcentrum attackerades strax innan högtiden Eid i slutet av Ramadan. En förtvivlad man som intervjuades sa: "Är det här vår Eid? Folk kom hit för att köpa kläder för att fira, nu köper de kistor". Det är för mig omöjligt att inte bli berörd när hör den här typen av citat. När jag pratar med unga människor som förlorat sina bästa kompisar när det skjutits inne på en nattklubb i Orlando, eller läser om föräldrar som dött när de väntat på sina barn utanför en konsert i Manchester, eller barn som dör när de köar för att köpa glass i Bagdad. Det är också precis därför jag gör det här jobbet. För att se till att både jag själv och ni som lyssnar fortsätter att bli berörda. Palmira Koukkari Mbenga, korrespondent med ungt perspektivpalmira.koukkari_mbenga@sverigesradio.se

Dödligt våld har minskat med en tredjedel sedan 90-talet  

Antalet personer i Sverige som dödas av andra människor har minskat med en tredjedel sedan 90-talet. Framförallt minskar spontant våld mellan män som en följd av förändrade attityder och värderingar. Dödligt våld minskar både i Sverige och i västvärlden i stort. Det är idag mycket mindre troligt att du eller någon du känner kommer att dödas än för bara tjugofem år sedan. Enligt statistik från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har antalet personer i Sverige som dödas av andra människor sedan 1990-talet minskat med en tredjedel.Mellan åren 1990 och 1994 dödades ungefär tolv personer per miljon invånare i Sverige varje år. Tjugo år senare, mellan 2010 och 2014, handlade det istället om ungefär åtta personer per miljon invånare och år.Det våld som har minskat är enligt BRÅ framförallt det spontana och alkoholrelaterade: våld mellan män motiverat av ilska, svartsjuka eller kränkt stolthet. Våld som sker med kniv eller slagvapen. Det är det mest utbredda dödliga våldet i Sverige och närliggande länder, och eftersom just det våldet har minskat blir effekten tydlig i statistiken. Men också annat våld har minskat, till exempel dödligt våld i nära relationer.För att förstå den här utvecklingen träffade vi Felipe Estrada, som är professor i kriminologi vid Stockholms Universitet. Hans forskning visar samma bild som BRÅs statistik: dödligt våld minskar, inte bara i Sverige utan i väst generellt. Men varför är har mycket av statistiken fokus på just dödligt våld? Varför inte misshandel eller sexuellt våld? Dödligt våld är en bra indikator på hur våldet generellt utvecklas i vårt samhälle, förklarar Estrada. När det dödliga våldet ökar eller minskar så antar forskningen att det också säger någonting om misshandel eller annat våld som är svårare att jämföra historiskt eller mellan olika tidsperioder.De allra flesta människor tycker det är fel om vi dödar varandra, medan det kring andra typer av våld finns större kulturskillnader. Till exempel förbjöds aga av barn i Sverige 1979. Bara en generation tidigare var det mindre vanligt att betrakta det som otillåtet våld att slå sitt eget barn. Sådana kulturskillnader gör det svårt att jämföra våldsstatistik mellan olika länder eller olika tider. Om antalet våldsbrott till exempel går upp kan det vara en förändring både i faktiska händelser, eller en större benägenhet att anmäla.Mycket allmänt kan man säga att minskat dödligt våld är en lång historisk trend. I Europa kan historiker använda dokumentation från rättegångar där det går att se hur många som dömts för mord och dråp under åren, vilket ger en god fingervisning om hur utbrett mord och dråp varit. Dokumentationen är förstås inte fullständig, men sammantaget ser man ändå en minskning över tid.En anledning är att vården vid till exempel misshandel har blivit mycket bättre under århundradena, så att det nu går att överleva skador som tidigare hade varit dödliga. Men det ger inte hela förklaringen. Och det förklarar inte de stora förändringarna som har skett sedan mitten av nittiotalet. Vad tänker då kriminologiprofessorn Felipe Estrada kan vara anledningen till att vår värld blivit säkrare? Den generella trenden är att vi ser alltmer allvarligt på våld, säger han.– Vi anser att våld och överhuvudtaget att bete sig väldigt utåtagerande är någonting som är ofint. Och något som vi då ska kontrollera, vi ska vara självkontrollerade individer och bete oss civiliserat.Dödligt våld sker i första hand mellan män, berättar Felipe Estrada. Därför kan en del av förklaringen till varför det har minskat finnas i en förändrad syn på hur män bör bete sig. De stora variationerna av dödligt våld, när det ökar och när det minskar, har att göra med hur män i det offentliga rummet beter sig. Vad den här förändringen av mansrollen beror på är svårt att säga.Det finns organisationer som aktivt arbetar med att

Hopp i P1 0

Opinionsmissar i förtid och dagstidningsdöd i slow motion  

Kritik mot förtidspublicerade valundersökningarFram till i årets val så har det funnits en oskriven överenskommelse i Sverige att inte publicera denna typ av vallokalsundersökningar innan vallokalerna har stängt - just för att inte riskera att påverka hur väljarna väljer. För en väljare som funderar på att rösta på FI - kan ju, för att ta ett exempel, beskedet att FI inte verkar komma över 4 procent få väljaren att strunta i att gå och rösta. Men i år valde tidningen Metro att göra just det. Tillsammans med ett undersökningsföretag så släppte man en vallokalsundersökning kl 16:00 och det här har fått kritikerna att rasa. "Ruggigt oseriöst och skandalöst", twittrade bland andra Göran Hägglunds presschef Johan Ingerö. Och problemet med att man påverkar blev ju inte direkt mindre av att det var ovanligt låg träffsäkerhet. Bortsett från 2002 var årets opinionsmätningar de minst träffsäkra i modern tid. Tonchi Percan har tittat närmare på den här frågan. Styrda frågor gav felaktiga svar om SlussenopinionVi fortsätter på temat opinionsundersökningar, val och mediers roll. För det är dags för ytterligare ett kapitel i vår följetong om journalistiken och konsten att ljuga med siffror. Vi kan kalla det här kapitlet för "som man frågar får man svar". Det handlar om slussen i Stockholm som står inför en ombyggnation och som blivit en kontroversiell och infekterad fråga här i huvudstan som dragit in såväl musiker som Benny Andersson, som kultureliten och andra opinionsbildare. Det handlar om en av de största förändringarna av stadsbilden i rikets kärna på ett halvt sekel. Ett av partierna som driver förslaget är centern i Stockholm. I valets slutskede beställde man en opinionsmätning för att visa på ett folkligt stöd för visionen av ett nytt slussen. Men företaget som gjorde undersökningen vill inte stå bakom den tolkningen. Ändå nappade tidningen Mitt i på den skeva undersökningen. Reporter Martin Wicklin. Sämst året för svensk dagspress - nu skakar även monopoltidningarnaI veckan stod det klart svart på vitt: 2013 var det ekonomiskt sämsta året någonsin för den svenska dagspressen. Den stora förändringen är att den svaga ekonomin inte längre handlar bara om utkonkurrerade andratidningar. Utan nu är det de tidigare ointagliga monopolisterna på både nyhets- och annonsmarknaden som skakar: de starka landsortstidningarna som dominerat sin landsända. Inte ens de klarar brant fallande annonsintäkter. I veckan kom den årliga rapporten Dagspressens ekonomi som i fyra decennier tagit tempen på branschen. Vi har pratat med mannen bakom tabellerna - men först åkte vi till Jönköping, där Hallpressen, med flaggskeppet Jönköpingsposten, länge tronat som en av landets vinstrikaste tidningsbolag. I dag ligger gruppen istället i botten av lönsamhetsligan - med en lång kamp framför sig för att säkra framtiden. Men vi började med att besöka en annan nyckel till branschens framtid - journalistutbildningen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i just Jönköping. Reportrar Karin Hållsten och Lasse Truedson. /OBS: Tidigare gjorde en oklar formulering att det kunde framstå som att Jönköpingsposten som enskild tidning ligger i "botten av lönsamhetsligan". Det stämmer inte - men det gör däremot koncernen Hallpressen där JP ingår. Vi beklagar misstaget.

Franskt föräldraskap: Ekots Kajsa Norell  

Havregryn, var sjutton hittar en det? Och fullkornspasta finns det ens? Jag kom till hit för några dagar sen och håller på att köpa basvarorna på en stor mataffär. Bakom hyllan med salta kex hör jag en mamma en pappa kämpa med att få ett barn att sitta ner i vagnen. Barnet är kanske 3 år och vägrar.Hmmm, filmjölk, kan sån där fromage blanc funka som alternativ till det? Och var finns det?3-åringen ger sig inte. Inte heller föräldrarna som skymtar fram lätt svettiga. De argumenterar med barnet ömsom på arabiska, ömsom på franska.Jag märker hur jag spänner mig och tittar bort. Jag kommer på mig själv med att vänta på det hemska. Örfilen. De flesta franska föräldrar slår sina barn. Jag har sett det flera gånger just i mataffären. Många småbarnsföräldrar kan säkert på ett plan förstå varför. Kan inte ungen bara vara tyst och sitta stilla, göra som hen blir tillsagd?Ibland har jag gått fram och sagt nej! Till föräldrar som slår sina barn i Frankrike. Det faller inte i god jord om en säger så. De tittar på dig som du är galen.Jag fortsätter till ostdisken och letar fram en krämig Colommier-ost. 3-åringen som till varje pris ska ur vagnen börjar bli hes av skrikandet och försöker krångla sig ur vagnen neråt, men hen sitter fast. Jag börjar svettas lite jag också.Det har inte varit förbjudet för föräldrar att ge en örfil eller smiska sina barn här i Frankrike, så länge det görs i uppfostrande syfte. "Våld" mot barn är iofs förbjudet, men smisk, örfilar och slag på händerna har inte räknats som våld.Men var den där gränsen går är svårt att säga. Klart är att många föräldrar går över alla gränser här. I snitt två barn dör varje dag av att ha blivit slagna av sina föräldrar, enligt franska observatoriet mot våld i uppfostringssyfte. Jo då jag sa två barn varje dag.Men efter att Frankrike fått kritik av Europarådet förra året har det börjat hända saker. Det har förts en livlig debatt för och emot uppfostringsvåld. Vittnesmål från vuxna om hur de som barn sett sina föräldrar tappa kontrollen efter en olovlig danskväll och slå dem hårt hårt i ansiktet. Hur lärare dragit ner deras byxor inför hela klassen och gett dem smisk. Om örfilar som gjort ont ända in i hjärtat. Förnedringen och de brännande skinkorna.Över hälften av franska föräldrar slår sina barn innan barnen fyllt två år. Den stora dagstidningen Le Monde hade rubriken Är Frankrike redo att förbjuda barnaga i våras.Men så förra månaden beslutade parlamentet om en civilrättslig bestämmelse om totalförbud mot att slå barn.Nu står det där att en förälder är förbjuden att agera grymt, nedvärderande och kränkade mot barnen, och är skyldig att avstå från alla former av fysiskt våld.Och inte nog med att det står där i lagen. Under den borgerliga äktenskapsceremonin ska den där lagtexten läsas upp för potentiella blivande föräldrar. Möjligen inte det mest romantiska av lycka till-önskningar.Jag är framme vid kassan. Medan jag packar upp mjölken, bönorna och potatisen kommer familjen med 3-åringen och ställer sig i kön bakom mig. Pappan har lyft upp barnet som lugnat sig. Utan örfil. Kajsa Norell för P1-morgon i Paris. kajsa.norell@sverigesradio.se

Falska piller i Abuja: Ekots Johan Bergendorff, Nigeria  

Abuja fredag.Jag går in på ett apotek med en nigeriansk vän för att testa en app på smartmobilen som visar om medicinerna på hyllan är äkta eller förfalskningar som kan vara livsfarliga. På varje förpackning finns en silverremsa visar apoteksbiträdet som man kan skrapa bort och då få fram en kod. Den kan man scanna eller sms:a till ett gratisnummer och få svar direkt om förpackningen är OK. Smart tänker jag, särskilt i Nigeria där man för några år sedan kom fram till i en undersökning att två tredjedelar av läkemedlen var förfalskningar. Den som betytt allra mest för att få bort de kriminella medicingängen hette Ms Akunyili berätar min vän. Hon var chef för Nigerias läkemedelsverk och förlorade sin syster som var diabetiker på grund av förfalskad insulin. För henne blev den personligt krig, hon blev beskjuten av gängen och hennes anhöriga hotades, men hon gav sig inte och har gjort mer än någon anan för att stoppa medicinligorna, berättar min vän. Men nu är hon är död och det ryktas att någon förgiftade henne så att hon fick cancer, berättar min vän.Jag köper antibiotika och malariamedicin från välkända tillverkare. Vi skrapar och skickar numren, men strax får vi åter att detta inte är äkta vara. Vi tänker att det nog är fel på datasystemet så vi ringer ett nummer och får efter ett tag prata med en man som dubbelkollar i företagets databas, men vi får samma besked.Min vän blir blek, säger inget, bara betalar snabbt och puttar ut mig från apoteket.Väl i bilen berättar han att ägarna till det här apoteket är seniora farmaceuter som också har sjukhusapotek. Han litade blint på dem. Har köpt alla sina mediciner för tusentals kronor där. Bland annat allt som hans fru behövde under graviditeten med deras dotter härom året. Jag törs nog inte berätta för henne säger han med svett i pannan.Men ska vi inte gå in och klaga undrar jag. Min vän berättar då att vi riskerar att bli mördade om vi gör det. Han har undersökt saken för BBC. Skulle det komma ut att detta välkända apotek säljer falskmedicin så skulle de gå i konkurs och därför vore det enklast att tysta oss som vittnen säger han.Senare träffar jag en kvinna som köpt medicin mot halsfluss av en gatuförsäljare, fyra tabletter utan förpackning. På natten svullnade halsen och munnen upp och började klia och hon försökte kräkas upp tabletterna. Fortfarande flera veckor efteråt har hon ingen känsel i tungan. Hon blev livrädd och trodde att hon skulle dö, på samma sätt som hennes lillebror gjort tidigare av förfalskade hepatitläkemedel som slog ut hans lever. Polisen la ned utredningen nästan direkt berättar hon. Kvar finns en tre-årig brorsdotter som hon nu tar hand om som sin egen.Till slut söker jag upp Nigerias hälsominister Professor Isaac Adewole och frågar vad han tänker göra åt saken? Han svarar att numer är mindre än fem procent av medicinerna förfalskade, fast så klart är han inte nöjd förrän det är noll. Ministern anser att skrapkoder på förpackningarna tillsammans med allt tuffare myndighetskontroller och tullbeslag är en del av lösningen. Helst vill han också att Nigeria börjar bygga upp en inhemsk läkemedelsindustri så att man kan tillverka egna säkra mediciner. Och så hoppas han att Kina börjar straffa falskmedicinfabrikörerna som tillverkar för export till Nigeria lika hårt som dem som prånglar ut sina piller i Kina gjorda på krita eller i värsta fall råttgift. Fler dödstraff alltså i Kina, vilket hälsominister Isaac Adewole föreslog på senaste WHO-mötet.Det är uppenbart att falskmedicin kan vara dödlig på många plan.Johan Bergendorff för P1-morgon i Nigeria. johan.bergendorff@sverigesradio.se

Brunch hela dagen  

Maximalt med mat till minimalt med tjoller - det är vad Los Vegos-Therese kallar en perfekt brunch. Här bjuds på huevos rancheros, dubbel vegobrunchburgare och en hel limpa av dubbelmackor. Recept: Therese SvenssonHuevos Rancheros med svarta bönor, tomat, ägg och chipotleVegetariskt, glutenfritt, laktosfritt, mjölkfrittHuevos rancheros betyder ungefär ”ägg i ranchstil” och är en enkel mexikansk cowboyfrukost som jag adderat svarta bönor till för att göra den mer mättande. Det här är så gott, snabbt och enkelt att du inte har en ursäkt att inte prova den. Grunden i rätten är superenkel - man tillagar helt enkelt ägg i tomatsås. Det finns flera versioner av den här rätten i andra länder. I Italien heter den uova in purgatorio, och i mellanöstern shakshuka.Du kan göra huevos rancheros i en ugnsform om du gör mycket, till exempel om du har massor av kompisar som kommer över på söndagsbrunch, eller gör den som jag gör här, direkt i stekpannan.                                                                                                        Ingredienser: ca 2 portioner 1 burk konserverade tomater1 burk svarta bönor2 vitlöksklyftor1 tsk chipotle paste (finns på tacohyllan i din matbutik)2-4 ägg (välj själv!)SaltOlivoljaKryddor: Ca ½ tsk spiskummin, ½ paprikapulverTill servering: Tex rostat bröd, tortillas, skivad avokado, färsk koriander, limeklyftor, grillad eller kokt majsGör så här:Fräs krossad vitlök och svarta bönor i en stekpanna med olivolja tills glansigt.Häll på tomater och tillsätt chipotlepasta, spiskummin, paprika och salt.När såsen puttrat ihop och du smakat av med eventuellt mer kryddor och salt. Knäck försiktigt i ägg så gulan håller sig hel.Sätt på ett lock och ha lite koll – det är färdigt när äggvitan har satt sig men gulan fortfarande är rinnig.Gör egna nachos av tortilla om du vill. Stek tortillas i en het panna med lite olja tills krispig. Ta upp, strö över lite salt och skär till stora nachos. Upprepa med så många du vill ha.Vegan: Toppa med skivad svamp eller rökmarinerad tempeh istället för ägg. Veganklart.Servering: Ta av huevos rancheros från plattan och toppa med skivad avokado, lite mer chili och färsk koriander alternativt persilja eller körvel om du är korianderförstörd. Hugg in som det är med nachos eller sleva över på grillat surdegsbröd så det blir som en texmex bruschetta. Dubbelmacklimpan för hela gängetVegan, laktosfritt, mjölkfrittI slutet av 60-talet gjorde ett svenskt bryggeri en kultbok om öl och smörgås som heter just Kom in på en öl och en smörgås (leta efter den på loppisar!). Därifrån lånar jag vördnadsfullt ett mackrecept som jag veganiserar och uppdaterar lite. Det är alltså en superdubbelmacka i limpform där gästerna sen kan dra av varsin färdig dubbelmacka. Alltså perfekt för mackfantasten, brunchgänget och barnfamiljen. Du kan också göra som min mamma och fylla limpan med vitlökssmör och persilja så har du just fixat världens godaste vitlöksbröd. Ingredienser: 1 limpa av valfri sortCa 5-6 champinjoner1 hel ättiksgurkaCa 1 ½ dl hackad färsk persilja1 ask färskost tex havrebaserad PåMackan eller sojabaserad TofuttiRökt paprikapulverSaltMjölkfritt smörTill servering: ServetterGör så här:Finhacka champinjoner, ättiksgurka, persilja och blanda med en nypa rökt paprikapulver och färskost i en bunke. Smaka av med salt.Skär limpan i ca 2 cm tjocka skivor utan att skära ända ner – så att limpan fortfarande håller ihop i botten. Bred ut ostblandningen mellan varannan skiva så det blir dubbelsmörgåsar. Smöra hela ovansidan av limpanSlå in limpan i folie. Sätt in det i 175 gradig ugn i ca 15-20 minuter. Servering: Skär upp brödet till varma dubbelsmörgåsar. Ge alla v

Los Vegos 0

Gratisreklam i Rapport och 96-åringen som aldrig försvinner  

Tricket som kan ge gratisreklam till och med i publicservice-TV Sveriges television är som bekant den reklamfria publicservicetelevisionen. Ändå händer det lyckas få bygga sina varumärken på bästa sändningstid, med stöd av landets mest trovärdiga röster. Det här är något som inte går att köpa för pengar. Istället gäller det att erbjuda något annat. Ett klassiskt grepp är att låta göra en undersökning om ett samhällsfenomen och sedan bjudas in som expert för att tolka undersökningen. När ett försäkringsbolag ville nå föräldrar med barn i skolåldern gjorde man en undersökning om ungdomars klimatoro. Strax därefter bjöds man in till SvT:s Lilla Aktuellt och kunde med företagets logotype i bakgrunden exponera sig direkt för målgruppen som en samhällsmedveten aktör snarare än ett försäkringsbolag. I dag ska vi titta på ett aktuellt fall hur det här samspelet fungerar. Hur kan kommersiella aktörer få uppträda som experter och förmedla sina budskap utan att få kritiska motfrågor eller hissad varningsflagg? Det handlar om det stora skogsföretaget SCA som idag vill bli förknippade med hygien snarare än skog och vad kan då vara bättre än att få prata om hygien i Sveriges - den dagens mest sedda tv - program - Rapport, med 1,2 miljoner tittare? Hur lyckades man med det - och vilket ansvar har medier för att inte bli en arena för företags PR-arbete? Reportrar Jonna Westin och Martin Wicklin. Tusental museibesök på presskort Det sägs ju att det inte finns några gratisluncher. Men i veckan lanserade Aftonbladet nyheten att poliser får förmåner just för att de är poliser. Det här fick oss att fundera på hur det ser ut i den egna branschen - vilka gratisförmåner får den som kan vifta med ett presskort? Vi har kollat och varje år sker flera tusen besök på museer, nöjesparker och idrottsanläggningar med presskort som enda betalning. Är de besöken alltid i jobbet - eller en dold förmån? Alexandra Sannemalm gav sig ut på Djurgården i Stockholm, beväpnad med ett presskort. Blir gammel-tv det nya pappers-tidning? Många av er har säkert gjort det själva: slutat titta på vanlig tv och istället börjat välja fritt bland webbens alla videoklipp och strömmande sändningar. Nu har internet funnits i våra hem i två decennier och i grunden förändrat våra medievanor. Tidningsföretagen har känt av det här länge - innehållet har flyttat till webben men pengarna är svåra att få med på resan. Och nu - i år - händer detsamma i tv-branschen. Nu börjar tablå-tv dramatiskt tappa till nya sätt att se rörliga bilder. Mellan 300 000 och 400 000 svenska har i år slutat att titta på vanligt tv. TV har i över ett halvsekel varit centralt i våra liv - när nu förändringens vindar ökar i styrka så ändras inte förutsättningarna bara för tv-branschen - utan även för inrednings- och möbelindustrin. Tonchi Percan börjar sin spaning efter tvns nya framtid i Älmhult i Småland. 96-åringen som gick in på redaktionen och aldrig försvann I veckan, när kvällstidningen Expressen fyllde 70 år, träffade vi en av tidningens levande legender - reportern Svante Löfgren som i dag är 96 år gammal. Han bevakade 1936 OS i Nazityskland, började på den unga Expressen 1949 och hade 1953 ett av de största svenska scoopen - en intervju med vietnamesiske kommunistledaren Ho Chi Minh som talade om sin vilja till förhandlingar om fred i Vietnam. Han berättar för Alexandra Sannemalm om sitt långa liv på olika redaktioner.

Vegopizza x 3!  

Pizza är bäst - ingen protest! Här gör Therese Svensson tre versioner: en vegetarisk white pizza med rökig ost och pumpa, en glutenfri blomkålspizza och en vegansk tunnbrödpizza direkt i pannan. Recept: Therese SvenssonJag älskar pizza. Det är så grundläggande på något vis – en deg som gräddas och toppas med goda saker. Det här är en white pizza, det vill säga en svingod pizza utan tomatsås.Idag kommer vi ta den enkla Svenssonvägen och använda en färdig pizzadeg. Har du en snäll pizzeria på hörnet vars pizzabottnar du gillar kan du gå ned och se om du kan köpa några degbollar. De går prima att frysa in så då har du bra pizzadeg hemma utan att du har behövt ta fram en enda kavel och sölat ned köket med mjöl. Det finns ju också färdiga pizzarullar i butik, så välj själv om du vill baka eget eller köpa färdigt. White pizza med pumpa, salvia, fuskrökt ost och yoghurtkrämVegetariskIngredienser, 1 stor pizza:En sats pizzadeg (se recept), eller en färdig köpedeg1 butternutpumpa (alternativt 1-2 sötpotatisar om du hatar att vänta)En bit rökt ost. Hittar du inte rökt ost kan du göra egen fuskröka ost, se notis.Ca 1 dl grekisk eller turkisk yoghurt eller havre-fraiche1 boll mozzarellaFärsk eller torkad salviaOlivoljaSalt och nymald pepparGör så här:Sätt ugnen på 220 grader.Pricka pumpan med en gaffel och lägg den på en plåt i den varma ugnen. Känn om den är genommjuk med en kniv efter ca 40 minuter (testa efter 20 min för sötpotatisen). Ta ut pumpan, skär den på längden, ta bort kärnorna och gröp ut den med en stor sked. Lägg pumpaköttet i en bunke och blanda ned salvia, salt och nymald peppar efter smak så det blir en orange smet.I en annan skål blandar du fetyoghurt, 1 msk olivolja och riven rökt ost.Smeta på yoghurtostsås, toppa med pumpasmet och lite riven mozzarellaost. Lägg inte på ett för tjockt lager för då blir det bara grötigt.Skjutsa in pizzan i ugnen och grädda i ca 10 minuter eller tills pizzan fått fin gyllenbrun färg och puffat upp lite.Servering: Skär upp pizzan i bitar och strö över färsk salvia. Vill man vara riktigt dekadent kan man ringla över lite brynt smör. Men då kommer kanske njutningspolisen och haffar en!  Blomkålspizza med rödbeta, äpple, rosmarin och lagrad getost Vegetariskt, glutenfritt, laktosfrittHör och häpna, här kommer blomkålspizzan! Utan vare sig mjöl eller tillsatser men ändå härligt crunchig och ostig.Gör man pizzabottnen i mindre storlek blir det som en macka man kan grädda och spara på en tallrik i kylen tills andan faller på. Vill du ha krispigare blomkålsbröd funkar det att tillsätta ca 2 dl mixade linfrön eller solrosfrön till smeten. Att strö över fint mixad rå quinoa på bakplåten innan gräddning funkar också som en sorts krispig panering.Observera: Blomkålen ska hackas till att bli små, små blomkålskorn men får inte bli en smet. Därför fungerar det inte att stavmixa blomkålen rakt av, utan en blender eller en tillsats av typen "minihackare" till stavmixern är att rekommendera. Men om du inte har det så finns ju alltid rivjärnet! Ingredienser 2 mindre pizzor: 1 blomkålshuvud1 mozzarellaCa 1 dl riven lagrad ost, till exempel Pecorino, Parmesan, Vesterhavsost1 msk olivoljaÖrter: 1 tsk oregano, 1 tsk dragon, 1 tsk rosmarinSalt, nymald pepparTopping:1 rödbeta1 äpple eller päronEn bit lagrad getostEventuellt lite flytande honung eller dadelsirapLite extra rosmarin, gärna färsk, till serveringGör så här:Sätt ugnen på 250 grader.Mixa blomkålen till smulor i en mixer och häll över i ett durkslag. Krama ur överflödig vätska med händerna eller genom att lägga blomkålssmulet i en kökshandduk och vrida ur vätskan. På det sättet håller pizzabottnen ihop bättre och blir inte soggigt.Mixa mozzarella och lagrad ost och blanda med blomkålssmulorna i en bunke. Salta, peppra, ha i olivolja samt örter. Blanda och smaka av.Ta fram en bakplåtspappersklädd plåt. Klicka ut blomkålssmet och forma med händerna till två runda pizzabottnar ca 1 cm tjocka. Skjutsa in i ugnen i ca 20 min.Skiva rödbeta och äpple tunt med mandolin eller osthyvel. Ta ut plåten och toppa pizzorna med

Los Vegos 0

Fem minuter om yttrandefrihet: Lars Vilks  

I P1 Kulturs sommarserie delar åtta inbjudna författare, samhällsdebattörer och konstnärer med sig av sina tankar om yttrandefriheten. I del sex hör vi konstnären och författaren Lars Vilks. Konsten har ett speciellt förhållande till yttrandefriheten eftersom dess aktiviteter ofta är överskridande och provocerande. Detta medför att särskild hänsyn brukar tas till konstnärliga yttranden. De flesta konstprovokationer är tämligen oförargliga och brukar inte leda till annat än debatter om vad som skall få kallas konst. Varje tid har emellertid ämnen som betraktas som känsliga, och i sådana fall kan det bli tal om polisanmälan och eventuellt åtal. Men det är ovanligt att det går så långt. Sådana fall är dock intressanta och kan förklara konstens särställning i förhållande till yttrandefriheten som i förstone kan verka odemokratisk eftersom man kan tycka att förutsättningarna skall vara lika för alla.2013 deltog den tyske konstnären Jonathan Meese i ett event arrangerat av Der Spiegel "Megalomani i konstvärlden". Under detta utförde Meese en nazihälsning som är förbjuden i Tyskland. Det hade han gjort flera gånger tidigare i sin konstutövning. Men den här gången var frågan om han begick handlingen i en intervjusituation. Meese åtalades och hävdade att det även i detta fall var en del av hans konst. Domstolen accepterade detta och friade konstnären. En sådan slutsats bygger på trovärdighet. Det är inte så enkelt att vem som helst kan kalla sig för konstnär och sin aktivitet för konst för att lättare komma undan. Men otvivelaktigt är Meese en välkänd konstnär med internationell ryktbarhet.I konståtal är det av största vikt att lägga upp strategin korrekt för ett framgångsrikt försvar. Ett annat bra exempel är rättegången mot Robert Mapplethorpe.En retrospektiv utställning av den amerikanske fotografen Robert Mapplethorpes verk visades 1990 på Contemporary Arts Centre i Cincinnati, Ohio. Bland bilderna fanns några bilder som visade Gay sadomasochism. Detta medförde att utställningen polisanmäldes och stängdes. Domstolen fattade emellertid beslutet att utställningen skulle hållas öppen tills ärendet hade prövatsDet avgörande för hela saken var huruvida de åtalade verken hade konstnärligt värde. Om det fanns ett konstnärligt värde av betydelse kunde domstolen juridiskt bedöma att konsten bidrog till samhället.Det intressanta med den här rättegången är att den följde en strategi som har visat sig vara framgångsrik i konsträttegångar. Strategin från försvarets sida följer tre delar. Den första handlar om konstens natur som överskridande, chockerande och provocerande. Det följer att en sådan presentation innebär en mindre föreläsning av en konstsakkunnig för en domstol som ytterst sällan är insatt i konstens historia och teori. Nästa avdelning tar upp den formalistiska infallsvinkeln. Det är inte ämnet som sådant som är huvudsaken utan komposition och form. Ett av fotografierna visar en man som urinerar i en annan mans mun. Åklagaren frågade utställningens curator Janet Kardon om hon såg detta som sexuella handlingar. Hon svarade: "Jag skulle kalla dem för figurstudier". Den tredje försvarslinjen handlar om kanon. Då visar man att de åtalade verken har ett otal föregångare som de kan referera till.Försvaret argumenterade väl för sin sak och i fallet Mapplethorpe ogillades åtalet.I Mapplethorperättegången åberopades konstens estetiska formalism som huvudsak. Men under 1990-talet försköts konstens identitet mot innehållet och alltså inte längre bildens formella behandling. Det framkom till exempel i rättegången mot Meese där konstnärens intentioner och ideologiska uppfattning blev avgörande. Den traditionella juridiska försvarslinjen får alltså kompletteras med innehållsaspekten vilket innebär att ett försvar får framhålla att konstverk kan ha flera möjliga tolkningar. I Mapplethorps fall kan betraktaren läsa verket som obscent, eller som estetisk komposition, men också som ett försvar av avvikande beteende. Lars Vilks

"Semester och Mellanösternmelankoli" Johan-Mathias Sommarström i Mellanöstern  

Mellanöstern måndag. Sommaren är här och snart är det semester. Lata dagar i förhoppningsvis sol, minsta möjliga ansträngning. Men det är svårt att inte tänka tillbaka på alla människor jag mött det här året, de som inte får några lata dagar. De som varje dag är en kamp för överlevnad för. Hur ska jag kunna koppla bort dem i min lata hängmatta? 6-åringen söder om Mosul som var sotig i ansiktet av oljekällornas bränder, han som jag träffade på en gammal idrottsarena som IS använt som avrättningsplats. Hans mamma, pappa och syster var döda. Nu fick han klara sig själv. Han rökte. 6-år. Vad händer med honom nu? Vad kommer det att bli av honom. Eller 17-åringen som låg svårt skadad i en sjukhussäng. Hela hans familj, 25 personer, hade dödats i en flygattack när IS använt dem som mänskliga sköldar. 17-åringen var den enda kvar i familjen, alla andra är döda. Han har ingen att återvända till, och han har inget att återvända till. Huset är i ruiner. Vad gör han i sommar?  Och varför får jag inte tag på kapten Haidar trots att jag ringer och ringer. Den varma mannen som tog oss med till fronten i Mosul och visade hur man överlever ett krig mot IS. Men gjorde han det? Överlevde han? Varför svarar han inte? Hur är det med flickan som hade slutat prata, som bara stirrade tomt ut i luften till sin mammas förtvivlan. Hon hade blivit skjuten av en krypskytt. Stirrar hon fortfarande. Och hur är det med krypskytten, han från IS, som sköt mot oss. Som försökte döda oss. Som sköt kula efter kula som nästan snuddade vid min kind. Hur är det med honom. Är han en av dem som skjuter de civila som försöker fly, som försöker överleva. Mördar han fortfarande eller har han själv dödats. Jag tänker också på den förtvivlade pappan som kom fram till mig och en soldat. Hans hus hade bombats, bara rasmassorna fanns kvar. Han hade skrivit ut sig själv från sjukhuset för att han ville ta hand om sina två barn, unga tonåringar, som låg fastklämda under rasmassorna. Han visade, vi såg. Ingen ville hjälpa honom, allt han ville var att kunna begrava sina barn. Han var rädd att djuren skulle äta på dem. Har han fått begrava sina barn nu eller ligger de kvar under betongblocken? Jag tänker också på alla barn jag träffat i flyktinglägren, de jag spelat fotboll med. De vars ansikten sken upp som små solar för en halvtimmes fotbollsspelande, men som berättade att de varje natt har mardrömmar. Att de inte kan åka tillbaka hem, antingen för att deras hus är förstörda eller för att de fortfarande är så rädda för IS att de inte vågar närma sig det som ska vara den tryggaste platsen, det egna hemmet. Det är semester snart, men jorden snurrar vidare och när jag sippar på mitt rosévin kommer det ändå att ha en fadd bismak av alla orättvisor och tragiska människoöden jag mött. Världen är inte rättvis, den kanske inte ska vara det, den kommer definitivt aldrig att bli det- men när man har sett allt det här på nära håll, allt lidande, all död, allt elände- så kommer i alla fall jag att förstå att uppskatta hur lyckligt lottad jag egentligen är. Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent johan-mathias.sommarström@sverigesradio.se

0:00/0:00
Video player is in betaClose