Search

Pipen som gör mig galen: Agneta Furvik i New York  

New York, fredag.Det ska bli så oändligt, oändligt skönt att få vila från den här staden under några veckors semester. På nån solig strand, i nån stockholmsallé, vid ett cafébord i Malmö. Don't get me wrong, som vi säger här i Amerika, missförstå mig rätt: New York är som stad helt unik, osannolikt fantastisk och alldeles, alldeles underbar.Den hopplösa kärlek som drabbade mig när jag första gången kom hit som tonåring under det vildvuxna sjuttiotalet, den kärleken kommer att sitta i så länge jag lever, och jag känner den vareviga dag. Att ta en enkel promenad till mataffären runt hörnet, eller åka buss några hållplatser ger ofta större upplevelser än vad världens samlade konstskatter kan erbjuda. Det är en sprakande karneval av mänsklighet i de mest oväntade former, inte så sällan ihop med en medmänsklighet i världsklass. Så det är inte det. Inte alls. Det är något annat. Något som är så ständigt närvarande att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. För det är ljuden i den här stan som gör mig spritt språngande galen, eller i alla fall ofta på gränsen till gråtfärdig.Den galna kakofoni av oväsen som denna stad varje timme och varje sekund ger i från sig, försätter mig i förtvivlat vansinne. Först är det en grundton av en miljon, så känns det i alla fall, luftkonditioneringsaggregat som dånar och brummar på vartenda tak. Vi snackar motsvarigheten till motorljudet från tusentals långtradare på tomgång. Till det lägger vi så de verkliga långtradare som helt lagligt vräker sig fram på alla små och stora gator och avenyer, särskilt på nätterna, när de flesta varutransporter äger rum. Nästan varenda en av dem dundrar så till den milda grad att man varje natt tror att kriget självt kommit till New York.Men nädå, det är bara deras lösa last, plåtiga flak eller skabbiga stötdämpare som låter, precis som vanligt. Den helt vanliga biltrafiken är väl egentligen det som stör minst, trots det ständiga tutandet, motorvarvandet och skrikbromsandet. För det i och för sig öronbedövande oväsendet dränks liksom i så mycket annat. Tillåt mig fortsätta: Jättelika tryckluftsborrar? Jajamän, varje dag, dygnet runt i gatuarbeten från både helvetet och evigheten. Alltid är det nåt som måste borras upp med högsta möjliga volym och vibration. Dessutom byggs det något så kopiöst i den här stan att jag när jag tittar ut genom mina fönster ser minst tio skyskrapor under utveckling. Och alla växer de fram med hjälp av tjugo-fyra-timmar-per-dygn-sju-dagar-i-veckan vasst pipande lyftkranar och grävskopor. Det är samma ljud som när en lastbil backar och i några minuter entonigt varningspiper på ett alldeles extra gällt och gräsligt sätt.Det pipandet är vi i New York oavbrutet välsignade med, dag som natt. Det är väl nån amerikansk säkerhetsföreskrift som säger att alla arbetsfordon som rör sig i vilken riktning som helst, måste pipa. Det ljudet är nog det värsta av alla, och de tuffaste av öronproppar har inte en chans. Och tro mig, jag försöker med mycket mer än så. När jag i förrgår försökte sova lite på dagen eftersom allt oväsen gjort att jag inte sovit på natten, satte jag först i mina proppar. Ovanpå dom satte jag mina dyra hörlurar, den där sorten som dämpar ljud rätt så rejält. Räckte inte. Pipen fortsatte penetrera mina öron. Då satte jag på en app med så kallat "white noise", alltså sånt där jämnt och oidentifierbart ljud som ska ta bort allt annat ljud. Hjälpte inte heller.Trots feta öronproppar, ljuddämpande hörlurar och "white noise"-ljud på hyfsat hög nivå, fortsatte det där pipandet tränga sig in och få det att kännas som att någon minst en gång i sekunden stack en sylvass nål rakt in i min hjärna. Slutligen har vi förstås det där ljudet som de flesta av er därhemma äääälskar, det som via diverse teveserier blivit New Yorks signaturmelodi, och som får folk i andra änden av min telefon att lyckligt sucka, ååååh vad jag längtar till New York när jag hör det där! Ja, jag pratar om sirenerna. Från polisbilar, ambulanser och brandbilar. De går inte heller att stänga ute, inte ens om jag ovanpå öronproppar, tystlurar och "white noise"-appar sätter på min egen luftkonditionering, som inte direkt dånar på något diskret vis. Men det hjälper inte. Inget hjälper.Så det ska bli så oändligt skönt med några veckors semester. Och, jo, jag hör själv att jag låter som att det är väldigt hög tid.Agneta Furvik, New York agneta.furvik@sverigesradio.se

Sergej hjärtar Margot? Ekots Maria Persson Löfgren i Moskva  

Utrikeskrönikan den 14 februari 2017. Moskva. Moskva tisdag. Käre Sergej, första gången jag tittade djupt i dina bruna ögon var du mer intresserad av en brun tjock cigarr än att titta tillbaka in i mina blå. Du stod och njöt omgiven av gräddan av Moskvas korrespondenter, som, precis som du talade engelska med amerikansk brytning. After all America is first, biggest and greatest och var det också då, långt före en Trump, för ganska många år sen. Varje år bjuder du in oss Sergej att tillsammans fira det nya året i någon av ryska MID - alltså motsvarigheten till vårt UD - i någon av MID:s många lokaler, det kan vara något 200-årigt palats eller det kan vara en modern höghusbyggnad i stål och glas, som den gång jag minns bäst då en lång kö väntade för att få tala med dig käre Sergej. Alla ville tala med dig då och du ville tala med oss. Du var fortfarande den världsvane superdiplomaten, som tillbringat 17 år av ditt liv i USA, ytterligare massa år i varma Sri Lanka och så blivit utrikesminister i Ryssland. Det var inte svårt att föreställa sig då att du skrev poesi och tyckte om att sjunga. Men med åren har jag märkt en bitterhetens rynka i din panna och du kommer inte längre på nyårspartyt, du talar inte så gärna engelska offentligt, trots att den är perfekt, på presskonferenserna svarar du alltid på ryska, så var det inte förr. Jag har tänkt mycket på dig Sergej den senaste tiden för om exakt en vecka kommer du träffa Margot och jag kommer träffa er båda - samtidigt. Vi kommer ses på pressträffen efter att ni har haft ert första möte på över två år du och Margot. Det ska bli en presskonferens, en äkta med frågor, men förmodligen får vi svenska reportrar bara en fråga och den ryska en fråga. När Putin var i Finland enades de finska kollegorna om en gemensam fråga. I mitt tycke en helt ointressant fråga, men så är jag inte heller från Finland. De frågade Putin och svaret blev det förväntade. Vad ska vi då fråga dig om Sergej? Det har jag brytt mitt huvud med den senaste veckan, jag har övat långa komplicerade frågor på ryska i huvudet. Vilken fråga kan få Sergej Lavrov ur balans, har jag tänkt. Finns den frågan och framförallt finns det ens någon fråga jag kan ställa som jag inte redan vet svaret på. Och så det absolut svåraste: varför ens fråga en utrikesminister, som slutat upp att svara diplomatiskt och ärligt, utan istället faktiskt ofta ljuger det hade jag inte kunnat föreställa mig då när jag tittade djupt i dina ögon och du puffade på din cigarr. Lögnerna om Ukraina, juntan i Kiev, som du kallar regeringen eller att felaktigt påstå att OSSE:s fredsobservatörer rapporterat att Kiev bär skulden för dödandet i Donbass. Eller den uppdiktade våldtäktshistorien om tyskryska Liza i Berlin, som du fortsatte upprepa trots tyska protester. Eller ska jag visa mitt ärr på låret? Det dina landsmän bär skulden för, unga män som misshandlade mig och andra journalister för snart ett år sen. Vad har du Sergej gjort åt denna attack på pressfriheten? Så där har jag funderat, men sen tänkte jag låt lyssnarna komma med förslag. Så vad vill ni fråga Sergej Lavrov egentligen, kära lyssnare? Kom med era bästa tips, så lovar jag framföra dem till den samlade presskåren i Moskva om en vecka - lyssna då vilken fråga det blev egentligen. Maria Persson Löfgren, Moskva maria.persson_lofgren@sr.se

Dödligt våld har minskat med en tredjedel sedan 90-talet  

Antalet personer i Sverige som dödas av andra människor har minskat med en tredjedel sedan 90-talet. Framförallt minskar spontant våld mellan män som en följd av förändrade attityder och värderingar. Dödligt våld minskar både i Sverige och i västvärlden i stort. Det är idag mycket mindre troligt att du eller någon du känner kommer att dödas än för bara tjugofem år sedan. Enligt statistik från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har antalet personer i Sverige som dödas av andra människor sedan 1990-talet minskat med en tredjedel.Mellan åren 1990 och 1994 dödades ungefär tolv personer per miljon invånare i Sverige varje år. Tjugo år senare, mellan 2010 och 2014, handlade det istället om ungefär åtta personer per miljon invånare och år.Det våld som har minskat är enligt BRÅ framförallt det spontana och alkoholrelaterade: våld mellan män motiverat av ilska, svartsjuka eller kränkt stolthet. Våld som sker med kniv eller slagvapen. Det är det mest utbredda dödliga våldet i Sverige och närliggande länder, och eftersom just det våldet har minskat blir effekten tydlig i statistiken. Men också annat våld har minskat, till exempel dödligt våld i nära relationer.För att förstå den här utvecklingen träffade vi Felipe Estrada, som är professor i kriminologi vid Stockholms Universitet. Hans forskning visar samma bild som BRÅs statistik: dödligt våld minskar, inte bara i Sverige utan i väst generellt. Men varför är har mycket av statistiken fokus på just dödligt våld? Varför inte misshandel eller sexuellt våld? Dödligt våld är en bra indikator på hur våldet generellt utvecklas i vårt samhälle, förklarar Estrada. När det dödliga våldet ökar eller minskar så antar forskningen att det också säger någonting om misshandel eller annat våld som är svårare att jämföra historiskt eller mellan olika tidsperioder.De allra flesta människor tycker det är fel om vi dödar varandra, medan det kring andra typer av våld finns större kulturskillnader. Till exempel förbjöds aga av barn i Sverige 1979. Bara en generation tidigare var det mindre vanligt att betrakta det som otillåtet våld att slå sitt eget barn. Sådana kulturskillnader gör det svårt att jämföra våldsstatistik mellan olika länder eller olika tider. Om antalet våldsbrott till exempel går upp kan det vara en förändring både i faktiska händelser, eller en större benägenhet att anmäla.Mycket allmänt kan man säga att minskat dödligt våld är en lång historisk trend. I Europa kan historiker använda dokumentation från rättegångar där det går att se hur många som dömts för mord och dråp under åren, vilket ger en god fingervisning om hur utbrett mord och dråp varit. Dokumentationen är förstås inte fullständig, men sammantaget ser man ändå en minskning över tid.En anledning är att vården vid till exempel misshandel har blivit mycket bättre under århundradena, så att det nu går att överleva skador som tidigare hade varit dödliga. Men det ger inte hela förklaringen. Och det förklarar inte de stora förändringarna som har skett sedan mitten av nittiotalet. Vad tänker då kriminologiprofessorn Felipe Estrada kan vara anledningen till att vår värld blivit säkrare? Den generella trenden är att vi ser alltmer allvarligt på våld, säger han.– Vi anser att våld och överhuvudtaget att bete sig väldigt utåtagerande är någonting som är ofint. Och något som vi då ska kontrollera, vi ska vara självkontrollerade individer och bete oss civiliserat.Dödligt våld sker i första hand mellan män, berättar Felipe Estrada. Därför kan en del av förklaringen till varför det har minskat finnas i en förändrad syn på hur män bör bete sig. De stora variationerna av dödligt våld, när det ökar och när det minskar, har att göra med hur män i det offentliga rummet beter sig. Vad den här förändringen av mansrollen beror på är svårt att säga.Det finns organisationer som aktivt arbetar med att

Hopp i P1 0

Hur man förstår danska: Ekots Samuel Larsson i Malmö  

Den första frågan jag nästan alltid får i Sverige efter att ha presenterat mig som Danmarkskorrespondent är: Hur kan du begripa vad de säger?Och ja, det finns stunder jag ställer mig själv samma fråga. Men allt mer sällan. Som alla andra språk så lär man sig till slut om man bara nöter det lite. Men frågan är ändå intressant, för även om många gett upp och erkänner att de faktiskt inte förstår Danska, så finns det ändå bland många svensktalande, åtminstone hos mig, en känsla att jo men visst borde jag förstå det här! Också stör man sig på att man ändå inte gör det.Min första intervju i Köpenhamn som helt ny Danmarkskorrespondent var med en kvinna som just röstat i ett val. Efter fyra fem frågor om hennes röstande blir hon irriterad och intervjun slutar med att hon fräser att det där har jag ju redan svarat på två gånger. När jag redigerade den intervjun minns jag att jag att jag fick sitta och lyssna långsamt och om och om igen för att avkoda hennes svar. Och visst hade hon rätt - av hennes svar hade jag i stunden inte förstått egentligen något alls. Av alla hinder jag var beredd på i mitt nya jobb var konstigt nog språkproblem inte på min radar. Jag pratar ju svenska...Hade jag varit korrespondent någon annanstans längre ut i världen hade jag förmodligen använt tolk eller pratat engelska om jag inte förstod. Men engelska i Köpenhamn, vilket hån mot tanken om den skandinaviska gemenskapen! Ja, men så går det som det går också.Nej, det är inte så lätt för svenskar att förstå talad danska, som vi gärna vill att det ska vara. Men å andra sidan är språkbarriären inte så hög som den kan verka. Rätt snart lär man sig höra var ett ord slutar och nästa börjar i den vackert melodiska rotvälskan, och då är man faktiskt en god bit på vägen. För själva orden är faktiskt inte så svåra. Visst skiljer det sig, men talar man svenska begriper man ändå det mesta via associativa omvägar. Ta danska ordet felleskab till exempel. Vi gör det i felleskab, vi gör det tillsammans. På svenska påminner felleskab om både samfälld och gemenskap, som båda betyder ungefär samma sak.Sedan finns ju den gamla myten om att skåningar förstår danska bättre än andra. Det är nog lite si och så med det, men vissa skånska ord gör ju språkinlärningen lättare. Lätt och smidig heter nim på danska, men även i Skåne. Trillevagn och rullebör påminner båda om danska trillebör. Och så vidare.Men mest underlättas nog kommunikationen för en svensk i Danmark av alla vänliga danskar som ofta både gör sitt bästa för att förstå svenska och själva pratar med så många svenska ord de bara kan stoppa in. Senast i veckan en dansk minister som jag frågade om jag kunde ställa några spörsmål till, men som vid åsynen av Sverigesradiologgan på min mikrofon utbrast "åhå, du vill alltså ställa några fråååågor, ja det ska väl gå braaa". Hans svenska var ungefär lika dålig som min danska. Han tog vänligheten lite för långt, det underlättade inte intervjun. Men vänligt var det.Samuel Larsson, Danmarkskorrespondentsamuel.larsson@sverigesradio.se

Terapidjur på planet: Ekots Johan Bergendorff i Los Angeles  

Utrikeskrönikan 13 mars med Johan Bergendorff Los Angeles flygplats, måndag. Kön till säkerhetskontrollen ser ut att vara oändligt lång. Det verkar förresten finnas flera köer och nån sorts smitväg, antagligen för passagerare som betalt extra för att slippa stå här och svettas. Står jag ens i rätt led? Planet går om en timme. Jag blickar upp mot en reklamskylt på väggen. Kaptenen har nu tänt skylten för svansviftning står det. Med tillägget: på LAX, som flygplatsen förkortas, så hjälper husdjur till att stressa av passagerare. Jag skakar på huvudet, eftersom jag minns hur det var på en flygning från Kairo till Wien härom veckan. Plötsligt började passagerarna bakom mig att ropa oroligt, stoppa den, akta tror jag att de sa på lite olika språk. Så känner jag hur nått stryker förbi mitt ben, blixtsnabbt. Ett litet djur med lång svans, är det en råtta? En österrikisk flygvärdinna ger barskt order att vi ska försöka fånga den livrädda katten som smitit ur sin transportväska. Jag sa till henne att hon absolut inte fick öppna på blixtlåset, förklarar flygvärdinnan och blänger ilsket på en blossande röd småbarnsmamma som står handfallen i mittgången. Passageraren bakom mig förklarar att hon har kattallergi och absolut inte kan fånga in missen. Själv gör jag ett försök, men den är hal som en ål, och jag vill inte nypa tag för hårt på fel ställe nere vid golvet utan att se den. Jag har inte lust att få ett infekterat kattbett och i värsta fall rabies. Efter att katten sprungit ett antal gånger förbi mina ben, så kryper flygvärdinnan ned på kabingolvet och in under stolsraden bakom och lyckas få tag på nackskinnet på kattstackarn. Småbarnsmamman tar den i famn och lovar att genast stoppa ned i transportväskan och stänga noga. Snart infinner sig åter lugnet. Ja utom dem som är flygrädda då, uppskattningsvis nånstans mellan tio och 20 procent av passagerarna i kabinen. Väl igenom säkerhetskontrollen här i Los Angeles frågar jag vad den där svansviftningsskylten som reklamen talade om egentligen innebär. Det visar sig vara ett program som funnits nu i fyra år där frivilliga tar med sina terapihundar som vanligen är på sjukhus hit till terminalen. Stressade passagerare kan klappar hundarna och får en vänlig slick som bot för sin ångest. Men ombord på planen kommer alltså inte de fyrbenta terapeuterna, så reklamen är missledande. Levande djur ombord kan ju dessutom som i mitt kattexempel snarare öka stresspåslaget. Den som sett filmen ”Snakes on planes”, där ett hundratal giftormar smugglas ombord på ett plan på väg hit till Los Angeles och sedan släpps lösa i kabinen, vet vad jag talar. Den vanligaste metoden för folk att klara sin flygrädsla verkar vara att dricka alkohol eller ta lugnande tabletter före start. Men en amerikansk studie tyder på att det kan öka fobin vid nästa flygning. Så varför inte ta med robotkatter ombord? Priset har sjunkit till under en tusenlapp styck för dessa jamande och spinnande hightech mjukisdjur. Vetenskapliga studier tyder på att de ökar välbefinnandet hos dementa. Äldreboenden både i New York och Kalifornien har köpt in säckvis till de boende. Jag tänker mig att kabinpersonalen inte bara delar ut hörlurar till filmvisningen utan också en bedårande robotvalp eller kattunge i knät för dem som behöver stilla sin oro. Naturligtvis med en knapp på magen så att den kan sättas i flight mode vid start och landning. Johan Bergendorff, global hälsokorrespondent johan.bergendroff@sverigesradio.se

Valarna räddades med lagstiftning och popmusik  

På bara femtio år har valarna återhämtat sig från utrotningens brant. I kampen för ett globalt förbud på valjakt kom popmusik och skivor med valsång att spela en förvånande roll. Människor har jagat valar lika länge som vi har haft båtar. Riktigt intensiv blev valjakten på artonhundratalet, då det eftertraktade valfettet bland annat användes som lampolja, i tvål och margarin. I slutet av 1800-talet hade fartyg och fångstmetoder utvecklats så att man till och med kunde jaga blåval – inte helt lätt, eftersom blåvalen blir 27 meter lång och väger upp till 200 ton. 1966 var valen nära utrotning. Då förbjöds jakt på blåval äntligen i USA, och på sjuttiotalet följde Sovjetunionen efter. 1966 var också året då biologen Roger Payne började forska på militärens undervattensinspelningar av explosioner. På banden fanns oförklarliga ljud, som visade sig vara valsång. Payne insåg valsångens potential som kampanjverktyg och skickade ut band till musiker och skivbolag. Miljoner människor tolkade valarnas sång som ett budskap. Hade inte människan, i kärnvapenkrigets brutala skugga, en plikt att rädda dessa världshavens utrotningshotade poeter? De starka publikreaktionerna fångade intresset hos en ung organisation, Greenpeace, och valsång blev kärnan i en ny kampanj: Save the Whales. Svante Tolinsson var en av de första som engagerade sig i svenska Greenpeace, som grundades i början av åttiotalet. Att stoppa valjakten i Norge blev en av de viktigaste frågorna. Aktivisternas metoder var ofta kontroversiella, men fick enorm medial uppmärksamhet. År 1982 drev Internationella valfångstkommissionen, som en gång grundats för att skydda valfångstindustrin, igenom ett globalt förbud mot valjakt. Det började gälla år 1986. Några ursprungsbefolkningar är undantagna det här fångstförbudet. Dessutom har en del länder, som Island, Norge och Japan, valt att fortsätta jakten. Men inte ens i de länderna vill folk äta val längre, så köttet är svårt att sälja. Däremot bidrar levande valar nu till ekonomin: valskådarturismen är värd 2 miljarder dollar om året, och ökar stadigt. Thomas Lyrholm är valforskare och har i många år arbetat med internationella valfångstkommissionens vetenskapliga kommitté. Han berättar att blåvalarna utanför Kaliforniens kust nu är lika många som innan jakten startade – men att det inte betyder att den utvecklingen är klar ännu. Det finns sammanlagt 88 valarter i världen, från floddelfiner i Amazonas till de enorma blåvalarna och kaskelotterna. Forskare upptäckte en ny art så sent som 2014. Valar är fortfarande utsatta. De krockar med skepp och trasslar in sig i fiskeredskap. En del valarter påverkas negativt av klimatförändringarna. Men idag är ändå bara 10 av arterna är klassade som hotade – blåvalen är en av dem – och endast tre som kritiskt hotade. Knölvalen som nästan jagades till utrotning har sedan den skyddades återhämtat sig till ungefär åttio tusen djur. Kaskelotter finns det hundratusentals av idag. De flesta av de populationer av valar som jagades hårt är nu på väg att återhämta sig. Beslutet att stoppa valjakten förenklades av en minskande efterfrågan på valen som råvara. Men framförallt kom den breda folkliga opinionen att bli avgörande. Tom Arnbom är valexpert på Världsnaturfonden och har följt valarnas utveckling sen åttiotalet. Han är mycket glad över den senaste tidens utveckling och tror att vi kommer att se många fler valar även i svenska vatten. (Poddversionen av detta avsnitt innehåller av rättighetsskäl inte all musik ur programmet).

Hopp i P1 0

Den antika konsten att revidera historia: Ekots Hanna Sahlberg i Peking  

Peking, tisdag.På juldagen cyklade jag med barnen för att hälsa på gamla grannar. Medan de lekte drack jag te med mamman i familjen, en kvinna i yngre medelåldern med ögon trötta av kontorsarbete. Familjen har det gott ställt och verkar mest oroa sig för hur de ska kunna garantera att deras enda barn får den allra bästa utbildning och den allra bästa uppväxt som går att få. Å ena sidan har det inneburit att barnet sedan treårsåldern fått lägga de mesta av sina lediga stunder på privatlektioner i engelska, matematik och musik. Å andra sidan har mamman sett till att lägga all sin semester på att resa runt med sitt barn i olika länder, från paradisiska stränder till Londons shoppingkvarter, och det innan barnet hunnit bli mer än tio år.Så inte undra på om hon såg lite trött ut där vid köksbordet. Medan vi drack te funderade hon högt över vad hon tyckte sig ha iakttagit under sina resor.-Det verkar som om de gamla civilisationerna försvinner, sade hon, Egypten, Indien…och i Grekland är ekonomin så dålig nu, och sedan var det ju Turkiet och Italien som tog över den västerländska civilisationen, och, nu verkar det bara vara Kina kvar som har en 5000 år gammal kultur…Där kunde jag som vanligt inte låta bli att invända. Platsen vi satt på råkade en gång ha tillhört den yttre delen av kejsarpalatsets förbjudna stad. Området var så historiskt intressant att världskulturmyndigheten UNESCO protesterade när de gamla kvarteren skulle renoveras i början av 2000-talet. Fastighetsbolaget och distriktsregeringen lovade att bevara den historiska prägeln – och resultatet blev en nästan total rivning och splitter nya radhus i betong, målade i snabbt flagnande rödfärg.Mina gamla grannar har inrett sitt med Ikeamöbler och är nöjda med sin investering. Men det vore magstarkt att påstå att några synliga föremål i omgivningen kunde spåras tillbaka till ett tidigare datum än år 2000.Sådana här historier lyfter inte pekingborna på ögonbrynen åt längre. De är alltför vana. Men när gravar från Handynastin kördes över med grävmaskin för några veckor sedan skrevs i alla fall en notis av den statliga nyhetsbyrån. Gravarna i Ruzhou var från tiden omkring Jesu födelse och höll på att undersökas av arkeologer från den lokala kulturmyndigheten. Men när reportern besökte platsen hade grävskoporna och larvfötterna redan gjort sitt jobb, och arbetet tycktes pågå utan att ta notis om en liten bötfällning från kulturmyndigheten. På det sättet påminde historien mig om en jag råkade få syn på i svenska medier, om kommunalrådet Bo Carlsson i Vänersborg som grävde bort en besvärande fornlämning på sin tomt vid samma tid. Fornlämningar och kommunalpolitiker med så kallad entreprenörsanda verkar sällan kunna samsas.I Ruzhou grävde fastighetsbolaget bort Handynastigravarna eftersom det hade bråttom att färdigställa ett beställt av ett så kallat centralt kulturtorg på orten. Liknande finns på snart sagt varje stor och liten ort i Kina och turisterna brukar komma för att glädja sig åt landets 5000-åriga historia medan färgen ännu inte har torkat.Men min granne i det utraderade historiska kvarteret i Peking hade något annat i tankarna. För henne består legitimiteten i Kinas historia inte så mycket av fornlämningar, utan mer av en idé om samhörighet. En berättelse skriven och omskriven med snarlika skrivtecken. Medan våra barn rumsterade om tillsammans hann jag tänka att om den kinesiska civilisationen nu har behållit samma bärande energi under 5000 år – så måste en viktig del av den bestå av en väl utvecklad förmåga att snabbt och oförblommerat skriva en ny reviderad och övertygande historia på föregångarnas ruiner.Hanna Sahlberg, Peking Hanna.Sahlberg@sverigesradio.se

Tjejerna som vill få världen att lyssna: Ekots Palmira Koukkari Mbenga i Jerusalem  

Jerusalem, onsdag.Det kommer nog tillfällen då vi alla stannar upp och undrar vad vi egentligen gör. Vad använder vi våra liv till? Och är det tillräckligt?Ett sådant tillfälle hade jag någon gång förra veckan. Det var dagen innan jag skulle åka hit till Jerusalem och att klipps spreds på en tio årig tjej som bor i byn Nabi Saleh på Västbanken. Hon heter Janna Jihad och kallas för Palestinas yngsta journalist. Hon har rapporterat från ockupationen i tre år nu.När jag träffar henne utstrålar hon samma pondus och rakryggade säkerhet som hon gör i filmklippen, där hon rapporterar från demonstrationer och konfronterar israeliska soldater. Vi går igenom byn och hon leder demonstrationen dom håller varje fredag. Hon skriker slagord och filmar samtidigt sina vänner och sin familj som går efter henne i tåget. Hon drar sig undan när militären börjar skjuta tårgas, men är sen tillbaka och rapporterar om de stora gräsbränderna tårgaspatronerna startade.Framför mig står alltså en tioårig tjej med tusen mer mod, integritet och självsäkerhet än jag någonsin kommer att kunna uppbåda. Hon såg att inga journalister var där och rapporterade om orättvisorna, så hon tog saken i egna händer. Tio år gammal påminner hon mig om varför jag gav mig in i yrket från första början.Samtidigt är Janna Jihad så himla mycket ett barn, som vilket som helst. Hon verkar irriterad över batterihållaren till mikrofonen som det tyska tv-teamet som också är på plats har satt på henne. När hon inte rapporterar tycker hon om att leka med sina kompisar. När hon blir stor vill hon bli fotbollsproffs, ifall Palestina är befriat och hon inte behövs som journalist vill säga.Dagen efter åker jag till en annan del av Västbanken och träffar 12-åriga Dima. Hon är rastlös. Har svårt att sitta still och verkar inte särskilt pigg på att svara på mina frågor. Hon hade kunnat antas vara som vilken nästan-tonårstjej som helst, om det inte vore för att hon nyligen blivit släppt efter att ha suttit drygt två månader i israeliskt fängelse.Hon greps intill en bosättning nära sitt hem i februari. Enligt uppgift ska hon ha haft kniv på sig och dömdes för att ha försökt attackera en israelisk säkerhetsvakt, något hon erkände som en del i en uppgörelse tillsammans med sin advokat, men som både hon och hennes familj har sagt inte stämmer.När vi sitter där på soffan i hennes hem berättar hon om hur hon fick händerna fastbundna bakom ryggen, hur de la henne på marken och trampade på hennes huvud och sa att de skulle döda henne och skrek på henne under flera timmar långa förhör. Hennes mamma berättar att hon ville ge sin dotter en vinterkappa, för att skydda henne mot februarikylan men att hon inte fick. Hennes pappa berättar att han efter att dottern greps har förlorat arbetstillståndet i Israel och att de nu har svårt att klara ekonomin. Båda vittnar om hur förändrad dottern är efter tiden i fängelse och att de har svårt att veta hur de ska ta hand om henne.Dima är ett av 440 barn under 18 år som satt fängslade under Israels militärlagar i februari i år, och ett av drygt 100 som var under 15. Det enligt siffror från organisationen Defence for Children International. När hon blir stor vill hon bli journalist. Jag tänker på Dima och jag tänker på Janna. Två tjejer med helt olika historier, men som båda sett och varit med om alldeles för mycket för sina åldrar. Och båda har samma mål. Att berätta för världen om orättvisorna som drabbar dem och så många andra.Där och då, av de här två tjejerna, blir jag påmind om varför jag gör det jag gör. Och om många av oss journalister behöver steppa upp våra game.Palmira Koukkari Mbenga, korrespondent med ungt perspektiv palmira.koukkari_mbenga@sverigesradio.se

Prep meals - grundrätter för hela veckan!  

I restaurangkök börjar man inte laga maten när gästen beställer den - utan man preppar maten innan, så långt det är möjligt. Recept: Therese SvenssonAlltså: man förbereder. Det kan du också göra så du slipper uppfinna en rätt så fort du blir hungrig. Om du börjar preppa så kommer du att ha en massa färdiga matkomponenter hemma som du kan lägga ihop till olika rätter. Se det som att du bygger upp en liten minibuffé hemma i kylen. Ju mer du preppar, desto mer tid får du till de riktigt roliga sakerna: äta, slacka och snacka skit. Veganmajonnäs, en grundsås med tre smakerVeganHåll i hatten och bli inte rädda, för nu pratar vi emulsion. Det må låta som en kemilektion eller som en romantisk låt på franska. Men det är i själva verket en lika svingod som superenkel teknik för att få till en tjock sås. För att citera internet: ”en emulsion en blandning av två vätskor som normalt inte blandar sig, till exempel vatten och olja eller fett. Emulsionen framställs genom att den ena substansen slås sönder till så små droppar att de flyter omkring fritt i den omslutande vätskan.” Vi använder alltså våld för att göra världens godaste sås - eller i detta fall en stavmixer! Principen är alltså som en vanlig majonnäs – att mixa äggula med olja men i detta fall använder vi sojamjölk istället för äggula vilket funkar prima. Här delar vi sen upp majon i tre skålar för vi ska ha tre smaker. En håller vi neutral som den är, den andre pressar vi vitlök i så det blir en aioli och den tredje blandar vi med hackad gurka, mynta och vitlök till en tzatziki.GÖR SÅ HÄR:Häll 1 dl sojamjölk, 1 dl rapsolja och 1 tesked vitvinsvinäger eller dijonsenap i en hög mixerskål.Sätt ned stavmixern och kör på max tills det bildas en tjock sås. Vill du ha tjockare konsistens häller du på mer olja.Smaka av med salt och peppar.Klart! Nu kan du dela upp majon i tre skålar – behåll den första neutral. I en andra skålen blandar du pressad vitlök samt en tesked olivolja och då får du en vegan-aioli. I den tredje blandar du ned strimlad gurka, mynta, hackad vitlök och nymald svartpeppar till en tzatziki. Smaka av efter eget tycke!   Ugnsbakade rotfrukterVeganEn grundbult i grön matlagning – goda ugnsbakade rotfrukter! Kan användas till allt. När du tröttnar på att äta dem kan du mixa dem till en rotfruktshummus eller spä ut med havregrädde och mixa till en slät rotfruktssoppa som du smaksätter med dina favoritörter.Gör så här:Skölj och rensa ett gäng rotfrukter – du behöver inte skala. Om du skär dem i samma storlek så de tillagas de på ungefär samma tid.Lägg rotfrukterna i ett lager på en bakplåtspappersklädd plåt.Ringla över lite rapsolja, ca en matsked, salta och mal över lite nymald svartpeppar.Skaka eller rör om allt så allt täcks av oljan.Kör in i ugnen på 200 grader tills rotfrukterna blivit lite skrynkliga och fått svartrostade fläckar här och var. Kolla efter 20 minuter och förläng eventuellt tiden med 5 minuter åt gången.Servering: Ta ut och ät som de är eller med en god topping som hackade nötter och örter, smulad ost, olivolja, aioli eller varför inte bearnaise (Mmm ... bea!)  Rostade frönVeganIbland när du hör uttrycket rosta betyder det att du steker utan fett, gärna så det får lite svartrostade, nästan brända fläckar. Detta gör främst att det smakar svingott, lite grillat och rökigt nästan. Ibland blir jag nästan tårögd vad lite värme kan göra med så många råvaror, de kan gå från de mest modesta och nästan oätbara smaker till fantastiska smakexplosioner. Rostade frön är användbara som topping och crunch-förhöjare på det mesta.Gör så här:Häll frön, exempelvis solrosfrön, i ett lager i en torr het stekpanna.Rör om då och då tills fröna säger POP, börjar dofta gott och får en gyllenbrun ton.Häll av fröna i en skål och salta lätt.  Linser kokta i äpplemust eller ölVeganFolk verkar misstro linser. Jag tror det beror på alla hemska röda

Los Vegos 0

Vegopizza x 3!  

Pizza är bäst - ingen protest! Här gör Therese Svensson tre versioner: en vegetarisk white pizza med rökig ost och pumpa, en glutenfri blomkålspizza och en vegansk tunnbrödpizza direkt i pannan. Recept: Therese SvenssonJag älskar pizza. Det är så grundläggande på något vis – en deg som gräddas och toppas med goda saker. Det här är en white pizza, det vill säga en svingod pizza utan tomatsås.Idag kommer vi ta den enkla Svenssonvägen och använda en färdig pizzadeg. Har du en snäll pizzeria på hörnet vars pizzabottnar du gillar kan du gå ned och se om du kan köpa några degbollar. De går prima att frysa in så då har du bra pizzadeg hemma utan att du har behövt ta fram en enda kavel och sölat ned köket med mjöl. Det finns ju också färdiga pizzarullar i butik, så välj själv om du vill baka eget eller köpa färdigt. White pizza med pumpa, salvia, fuskrökt ost och yoghurtkrämVegetariskIngredienser, 1 stor pizza:En sats pizzadeg (se recept), eller en färdig köpedeg1 butternutpumpa (alternativt 1-2 sötpotatisar om du hatar att vänta)En bit rökt ost. Hittar du inte rökt ost kan du göra egen fuskröka ost, se notis.Ca 1 dl grekisk eller turkisk yoghurt eller havre-fraiche1 boll mozzarellaFärsk eller torkad salviaOlivoljaSalt och nymald pepparGör så här:Sätt ugnen på 220 grader.Pricka pumpan med en gaffel och lägg den på en plåt i den varma ugnen. Känn om den är genommjuk med en kniv efter ca 40 minuter (testa efter 20 min för sötpotatisen). Ta ut pumpan, skär den på längden, ta bort kärnorna och gröp ut den med en stor sked. Lägg pumpaköttet i en bunke och blanda ned salvia, salt och nymald peppar efter smak så det blir en orange smet.I en annan skål blandar du fetyoghurt, 1 msk olivolja och riven rökt ost.Smeta på yoghurtostsås, toppa med pumpasmet och lite riven mozzarellaost. Lägg inte på ett för tjockt lager för då blir det bara grötigt.Skjutsa in pizzan i ugnen och grädda i ca 10 minuter eller tills pizzan fått fin gyllenbrun färg och puffat upp lite.Servering: Skär upp pizzan i bitar och strö över färsk salvia. Vill man vara riktigt dekadent kan man ringla över lite brynt smör. Men då kommer kanske njutningspolisen och haffar en!  Blomkålspizza med rödbeta, äpple, rosmarin och lagrad getost Vegetariskt, glutenfritt, laktosfrittHör och häpna, här kommer blomkålspizzan! Utan vare sig mjöl eller tillsatser men ändå härligt crunchig och ostig.Gör man pizzabottnen i mindre storlek blir det som en macka man kan grädda och spara på en tallrik i kylen tills andan faller på. Vill du ha krispigare blomkålsbröd funkar det att tillsätta ca 2 dl mixade linfrön eller solrosfrön till smeten. Att strö över fint mixad rå quinoa på bakplåten innan gräddning funkar också som en sorts krispig panering.Observera: Blomkålen ska hackas till att bli små, små blomkålskorn men får inte bli en smet. Därför fungerar det inte att stavmixa blomkålen rakt av, utan en blender eller en tillsats av typen "minihackare" till stavmixern är att rekommendera. Men om du inte har det så finns ju alltid rivjärnet! Ingredienser 2 mindre pizzor: 1 blomkålshuvud1 mozzarellaCa 1 dl riven lagrad ost, till exempel Pecorino, Parmesan, Vesterhavsost1 msk olivoljaÖrter: 1 tsk oregano, 1 tsk dragon, 1 tsk rosmarinSalt, nymald pepparTopping:1 rödbeta1 äpple eller päronEn bit lagrad getostEventuellt lite flytande honung eller dadelsirapLite extra rosmarin, gärna färsk, till serveringGör så här:Sätt ugnen på 250 grader.Mixa blomkålen till smulor i en mixer och häll över i ett durkslag. Krama ur överflödig vätska med händerna eller genom att lägga blomkålssmulet i en kökshandduk och vrida ur vätskan. På det sättet håller pizzabottnen ihop bättre och blir inte soggigt.Mixa mozzarella och lagrad ost och blanda med blomkålssmulorna i en bunke. Salta, peppra, ha i olivolja samt örter. Blanda och smaka av.Ta fram en bakplåtspappersklädd plåt. Klicka ut blomkålssmet och forma med händerna till två runda pizzabottnar ca 1 cm tjocka. Skjutsa in i ugnen i ca 20 min.Skiva rödbeta och äpple tunt med mandolin eller osthyvel. Ta ut plåten och toppa pizzorna med

Los Vegos 0

Nu blir det riktigt fattig mat!  

Nu har Los Vegos-Therese bränt alla pengar på att ha kul. Den fattigaste veckan i månaden är här. Då gillar man läget, gräver längst in i skafferiet och lagar gott på en svindlande låg budget. Recept: Therese SvenssonNudelplättar med fruktsoda, ostbågar och rostad majskrämVegetarisktFör några år sen svepte en nudelrätt in över internet och blev viral över en natt – The Ramen Burger. Det är helt enkelt snabbnudlar blandade med omelett- eller pannkakssmet och gräddade i en panna till små nudelplättbiffar. I Ramen Burger-fallet användes nudelplättarna som bröd till hamburgare. Idag ska vi dock fattiglappa oss så jag stannar vid plättarna och toppar dem med en Björn Gadd-inspirerad majskräm som jag gör av majs från en vanlig majskonserv. Ingredienser (2 portioner)1 paket snabbnudlar2 ägg2 msk fruktsodaOstbågarFärsk koriander till serveringMajskräm:1 burk majs1 tsk chipotlepaste tacosås eller chilisås1 msk olivoljaSalt Gör så här:Koka nudlarna efter anvisning på paketet. Häll av i durkslag och häll över i en bunke. Knäck två ägg över och blanda ihop med 2 matskedar fruktsoda, svartpeppar och 2 dl krossade ostbågar.Klicka ut lite nudelgegga i en het stekpanna och stek på bägge sidor tills gyllene, precis som en plätt. Upprepa tills allt är klart och lägg över på en tallrik.Häll burkmajs i en het stekpanna och låt fräsa tills de är lite brända. Häll över kalaset i en bunke, tillsätt 1 tsk chipotle paste, 1 msk olivolja och stavmixa slätt till en kräm. Smaka av med salt och mer chili om du vill.Servering: Servera nudelvåfflorna med majskräm och smula över mer ostbågarna. Färsk koriander är gott till också. Klart! Tips: Läsk i smeten. Genikocken David Chang från amerikanska nudel-och-så-mycket-mera-krogimperiet Momofuku använder bland annat Sprite som vätska i tempurasmet. Inte bara är det kul utan det blir även en fluffigare och lättare smet. Här håller jag alltså ned fruktsodan direkt i plättsmeten.Tips: majs. Det kanske verkar tråkigt med burkmajs, men som fattiglapp kan man ändå rosta dem hårt för att få fram lite mer smak. Majssäsongen varar från ungefär augusti till oktober så om du läser detta då och har en färsk majs med höljet kvar kan du blötlägga allting i tio minuter och sedan grilla majsen direkt i höljet. Då ångas majsen inuti höljet och blir perfekt. Dra bara ned höljet sen och lägg direkt på grillen för grillränder. Funkar i ugnen också!  Macklasagne på torrt bröd med bönbechamelVegetariskt, laktsofrittMacklasagnen gjorde jag en kväll när min kille skulle cykla hem i åska och regn och jag hade typ inget hemma. Jag tänkte: "hm, jag gör en mix av hans godaste comfort food - smörgås, nåt såsigt och lasagne". Tadaa! Lasagnemackan var född! Nu kanske inte du har just exakt de här ingredienserna hemma men det är just det som är poängen – använd de rester du har! För Macklasagnen är en briljant matplattform för rester. Den passar utmärkt när du har en torr baguette eller limpa hemma och någon krämig röra, gryta, puré eller tjock sås eller soppa som blivit över. Ingredienser (1 ugnsform)1 baguetteValfri lagrad ost, till exempel präst, grevé eller VästerbottenCa 3 dl fryst och tinad bladspenatCa 1 dl strimlad kål som savoykål eller grönkålOlivoljaSmörSalt Bönbechamel:1 burk vita bönor eller cannellinibönorMald muskotSalt, vitpepparOlivolja Gör så här:Sätt ugnen på 275 grader.Häll av vätskan från bönorna och stavmixa dem i en bunke med en nypa muskot, olivolja och salt. Smaka av.Skär baguetten i fyra tunna skivor på längden så de ser ut som långa tunna skidor.Lägg två baguetteskivor i botten av en smörad ugnsform. Ringla över olivolja. Smeta ut bönbechamelsås och spenat. Toppa med några skivor ost.Lägg på varsin till brödskiva och tryck till lite. Ringla över olivolja och smeta ut ett till lager bönbechamel, strimlad kål och skivad ost.Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter tills osten smält och kålen fått fina gyllenrostade fläckar.Servering: Ta ut och låt svalna n&ar

Los Vegos 0

Undersköterska under SVT-lupp och överklagad Örebrofilm  

SVT anklagar Facebook-gruppen Rädda Vården för att trasa sönder samhällsdebatten. SVT tvingas lämna ut råmaterial. Om förtroendet för public service. Uppföljning av vår granskning av 24Journalistik. Innehållet i programmet producerades för sändning lördagen den 8 april. Men eftersom Medierna utgick då, och vi gjorde ett specialprogram om mediebevakningen i samband med den misstänkta terrorattacken, väljer vi att sända reportagen i uppdaterad form nu under påskhelgen. /Redaktionen Ifrågasatt namngivning i SVT:s vårdgranskning Förra veckan publicerade SVT Nyheter en granskning av anonyma Facebook-sidor. En, som dom skriver, ny typ av aktörer i opinionslandskapet. SVT:s chef för sociala kanaler, Karin Ekman, skriver att det handlar sidor som med en dold agenda överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten. Visst finns det gott om anonyma grupper och sidor på Facebook som konstant sprider en giftig dynga bestående av hot, hat och propaganda. Men frågan är varför SVT valde att hänga ut Facebook-sidan Rädda vården i sin granskning? En sida som sedan Januari samlar och diskuterar etablerade nyhetsbolags rapportering om det ansträngda läget i svensk sjukvård. Många har i veckan haft åsikter om Rädda vården, men få har pratat med dess grundare. Så för att förstå varför sidan skapats, tog jag mig i veckan till en förortspizzeria i Stockholm för att över en läsk intervjua personen som känner sig ensamt utpekad och frågande till vad det egentligen är för fel han gjort sig skyldig till. Reporter: Johan Cedersjö 24Journalistik backar efter Mediernas granskning Många har reagerat på vårt reportage om den unga sydsvenska medieaktören 24Journalistik. Tidigare anställda vittnade om en redaktionskultur där klickjakten enligt dom gått överstyr. Där gränserna mellan annonsavdelning och redaktion överträddes och där fejkade konton i sociala medier användes för att få spinn på artiklar i grupper som samlar rasism och populism. Diskussioner har förts mellan Mittmedia och 24Journalistik med anledning av det här. De båda mediehusen aviserade ju nyligen att man under våren ska testa att samarbeta och redan idag publiceras en del opinions- och sportmaterial och nattbevakning från Mittmedia hos 24Journalistik. Reporter: Therese Rosenvinge Minskat förtroende för public service-bolagen Förra veckan kom en undersökning som nog många kände bekräftade en stämning i samhället dom senaste åren. Det handlar om Förtroendebarometern, som berättade att båda public service-bolagen tappat ganska rejält från sin höga förtroendenivå.Det är det första tydliga exemplet i mätningar på att all kritik mot medier verkligen påverkat opinionen som helhet. Mediernas reporter Lars Truedson träffar Ann Lagercrantz, divisionschef SVT Nyheter och Sport, för att fråga hur SVT ska förhålla sig till detta. Journalister mot åklagare i strid om SVT:s råmaterial Hur ska allmänheten kunna ha förtroende för journalister, om man vet att det material som samlas in för publicering riskerar att användas mot en själv, som bevis i en brottsutredning? Den här diskussionen har i veckan aktualiserats i samband med att Göta hovrätt beslutade att SVT ska lämna ut material dom filmat i samband med stenkastning vid en skola i Hallsberg, utanför Örebro. Åklagaren i fallet menar att filmerna från platsen är viktigt bevisföring i målet, men SVT har hävdat att oberoendet från staten riskeras om journalistiskt råmaterial hamnar i statens händer. Två intressen står mot varandra, i en klassisk konflikt. Så vad väger egentligen tyngst? Reporter: Erik Petersson

Jakten på felsörjare i Thailand: Ekots Margita Boström i Taipei  

Utrikeskrönikan den 31 oktober 2016. Taiwan. Taipei, måndag morgon. I min asiatiska hemstad Bangkok har köerna ringlat långa vid tempelområdet Grand Palace under drygt två veckor nu. De som står i köerna vill komma in och sitta vid kistan eller under den döde kungens porträtt för att visa hur de sörjer och saknar honom. Det är nämligen ytterst viktigt att visa att man sörjer på rätt sätt. Det har till och med uppstått ett slags självutnämnda sorgepoliser som jagar människor de inte anser sörjer på rätt sätt. Det kan vara fel färg på tröjan eller ett beteende som de självutnämnda sorgeväktarna vill rätta till. Men för många thailändare är kraven svåra att leva upp till. Det dagliga livet måste fortsätta - om inte annat för att man ska få mat på bordet. I denna extrema sorgeprocess har juntan också uppmanat medborgare att hålla utkick och anmäla folk som kan tänkas bryta mot lag 112. Landets drakoniska majestätslag som kan ge upp till 15 års fängelse efter en rättegång i militärdomstol för en enda förseelse. Man får inte uttrycka något som kan anses kränkande mot kungahuset. Minst 20 människor har gripits anklagade för detta brott sedan kungen dog. Men den gången nöjer man sig inte med att jaga dem som befinner sig i Thailand. Nu vill man komma åt även 19 thailändare som flytt utomlands och som anses ha brutit mot majestätslagen. Man har därför vänt sig till 9 länders ambassader och bett om hjälp med att få personerna utlämnade till Thailand. Enligt uppgifter i thailändsk media hävdar myndigheterna att de fått svar från minst 6 länder. - De förstår vår begäran och vår oro. Men har också hänvisat till att de inte kan utlämna dem eftersom det strider mot internationella lagar, har juntaledare Pryuth Can-Ocha sagt. Sverige har inte fått någon förfrågan så här långt. Om allt detta kan man ha åsikter men som boende i Thailand kan jag inte uttrycka dem öppet eftersom majestätslagen gäller även mig och alla andra som besöker landet. Jag riskerar fängelsestraff om jag bryter mot den thailändska lagen. På samma sätt måste en person från Thailand förhålla sig till svenska lagar. Men på Youtube kan man nu se en film som visar hur en kvinna från Thailand bosatt i Sverige försöker att få tag på en annan thailändsk kvinna, också hon bosatt i Sverige. Kvinnan på filmen anser att den hon söker har uttryckt sig vårdslöst om det thailändska kungahuset. I videon kan man se hur denna självutnämnda sorgepolis ringer upp på telefon, gör hotande utfall och skriker mot telefonen. När hon inte får något svar går hon och den som håller i kameran hem till kvinnan. De ringer på hennes dörr och upprepar hoten och skriker utanför dörren. Där inne finns kvinnan och hennes man, men de öppnar inte. Den här videon visar alltså tydligt hur två personer från Thailand bryter mot svenska lagar. I Sverige döms ingen längre för majestätsbrott. Däremot har vi yttrandefrihet och en tryckfrihetslag som fyller 250 år i år. Rätten att både ha och uttrycka sina åsikter är alltså grundlagsbefäst i Sverige. Att med hot och våld ge sig på någon på detta sätt är dessutom djupt kränkande med svensk mått mätt. Det måste dessa två thailändare måste acceptera precis som jag måste förhålla mig till majestätslagen i Thailand. Margita Boström, för P1 morgon i Taipei, Taiwan.margita.boström@sverigesradio.se

Jakten på felsörjare i Thailand: Ekots Margita Boström i Taipei  

Utrikeskrönikan den 31 oktober 2016. Taiwan. Taipei, måndag morgon. I min asiatiska hemstad Bangkok har köerna ringlat långa vid tempelområdet Grand Palace under drygt två veckor nu. De som står i köerna vill komma in och sitta vid kistan eller under den döde kungens porträtt för att visa hur de sörjer och saknar honom. Det är nämligen ytterst viktigt att visa att man sörjer på rätt sätt. Det har till och med uppstått ett slags självutnämnda sorgepoliser som jagar människor de inte anser sörjer på rätt sätt. Det kan vara fel färg på tröjan eller ett beteende som de självutnämnda sorgeväktarna vill rätta till. Men för många thailändare är kraven svåra att leva upp till. Det dagliga livet måste fortsätta - om inte annat för att man ska få mat på bordet. I denna extrema sorgeprocess har juntan också uppmanat medborgare att hålla utkick och anmäla folk som kan tänkas bryta mot lag 112. Landets drakoniska majestätslag som kan ge upp till 15 års fängelse efter en rättegång i militärdomstol för en enda förseelse. Man får inte uttrycka något som kan anses kränkande mot kungahuset. Minst 20 människor har gripits anklagade för detta brott sedan kungen dog. Men den gången nöjer man sig inte med att jaga dem som befinner sig i Thailand. Nu vill man komma åt även 19 thailändare som flytt utomlands och som anses ha brutit mot majestätslagen. Man har därför vänt sig till 9 länders ambassader och bett om hjälp med att få personerna utlämnade till Thailand. Enligt uppgifter i thailändsk media hävdar myndigheterna att de fått svar från minst 6 länder. - De förstår vår begäran och vår oro. Men har också hänvisat till att de inte kan utlämna dem eftersom det strider mot internationella lagar, har juntaledare Pryuth Can-Ocha sagt. Sverige har inte fått någon förfrågan så här långt. Om allt detta kan man ha åsikter men som boende i Thailand kan jag inte uttrycka dem öppet eftersom majestätslagen gäller även mig och alla andra som besöker landet. Jag riskerar fängelsestraff om jag bryter mot den thailändska lagen. På samma sätt måste en person från Thailand förhålla sig till svenska lagar. Men på Youtube kan man nu se en film som visar hur en kvinna från Thailand bosatt i Sverige försöker att få tag på en annan thailändsk kvinna, också hon bosatt i Sverige. Kvinnan på filmen anser att den hon söker har uttryckt sig vårdslöst om det thailändska kungahuset. I videon kan man se hur denna självutnämnda sorgepolis ringer upp på telefon, gör hotande utfall och skriker mot telefonen. När hon inte får något svar går hon och den som håller i kameran hem till kvinnan. De ringer på hennes dörr och upprepar hoten och skriker utanför dörren. Där inne finns kvinnan och hennes man, men de öppnar inte. Den här videon visar alltså tydligt hur två personer från Thailand bryter mot svenska lagar. I Sverige döms ingen längre för majestätsbrott. Däremot har vi yttrandefrihet och en tryckfrihetslag som fyller 250 år i år. Rätten att både ha och uttrycka sina åsikter är alltså grundlagsbefäst i Sverige. Att med hot och våld ge sig på någon på detta sätt är dessutom djupt kränkande med svensk mått mätt. Det måste dessa två thailändare måste acceptera precis som jag måste förhålla mig till majestätslagen i Thailand. Margita Boström, för P1 morgon i Taipei, Taiwan.margita.boström@sverigesradio.se

Flykten mot friheten: Ekots Margita Boström i Burma  

Rangoon Torsdag morgonI snart en månad har Burma styrts av en folkvald regering och förändringen här känns mer för varje gång jag kommer hit. Visst, det är lång väg kvar då militären fortfarande har kvar mycket makt. Och det verkliga testet kommer först den dagen då regeringen försöker minska det militära inflytandet. Först då kommer svaret på om de grönklädda menar allvar med att ge det burmesiska folket det de så många gånger visat att de vill... att få leva i en verklig demokrati.I den här delen av världen är det få länder som går mot ökad demokrati nu, de flesta går åt andra hållet. Med allt hårdare restriktioner på möjligheten att fritt uttrycka sina åsikter och att få ge sin röst i demokratiska val.Men att människan vill leva med friheten att öppet få säga vad man vill, resa dit man vill och forma sitt eget liv, det är nog en drift som aldrig upphör.De 13 Nordkoreanerna som flydde för några veckor sedan är bara ett exempel på det. De jobbade alla på en av de cirka 130 Nordkoreanska restauranger som finns runt om i världen. De flesta av dom ligger i Kina och det var från en av dom som nästan hela restaurangpersonalen beslöt sig för att ta sig till Sydkorea. De beskrev att de sett igenom propagandan hemifrån efter att ha tittat på Sydkoreanska TV-såpor.Runt hörnet där jag bor i Bangkok dök det upp en ny restaurang för ett knappt halvår sedan med namnet Okryo, närmare bestämt heter den Pyongyang Okryo.För några år sedan besökte jag en liknande Nordkoreansk restaurang i den kinesiska gränsstaden Dandong. Maten var det inget fel på inte heller servicen, men det kändes ändå inte helt ok att äta där. Därför har jag också dragit mig för att besöka Pyongyang Okryo i Bangkok.För alla dessa restauranger är ett sätt för världens värsta diktatur att få in hårdvaluta, något som nu blivit än mer viktigt för landet efter de hårdnande sanktionerna och stängningen av industrikomplexet Kaesong som de haft ihop med Sydkorea.Det är inte så länge sedan som man pratade om Nordkorea och Burma som de mest stängda länderna i världen. Men sedan den styrande militärjuntan här insåg att de var tvungna att slå in på en annan väg så har ekonomin vänt, företag står på kö för att etablera sig i Burma och ett fritt val har hållits.Nordkorea fortsätter på sin isolerade väg och allt mer pengar går till Kim Jong Uns militära projekt. Trycket på de som jobbar på de Nordkoreanska restaurangerna utomlands blir allt hårdare de måste dra in pengar som näst intill oavkortat går till regimen. De 13 som flydde har berättat att kraven på vad de måste dra in hela tiden ökade.Borden på restaurang Okryo i Bangkok står oftast ekande tomma, inte mycket förtjänst där inte. Kan inte låta bli att fundera på om de som jobbar där någon gång tänkt göra som de 13 - söka friheten för att få forma sitt eget liv.Margita Boström margita.bostrom@sverigesradio.se

Hur blir man dansk? Samuel Larsson i Malmö  

Malmö måndag, Jag får erkänna att jag tog hjälp av Google för över huvudet taget få reda på vem Carl Nielsen var. Å att han, tydligen dansk tonsättare, föddes 1865. Ett årtal jag gärna hade behövt kunna om jag skulle vilja klara senaste danska medborgarskapsprovet.Trots lite fuskande med Google lyckades jag bara skrapa ihop 27 rätt på de 40 frågorna och klarade därmed inte gränsen på 32 rätt för att få bli medborgare i Danmark. Kanske hade jag ändå inte klarat språktestet som man också måste göra, men jag föll alltså redan på testet som skulle kontrollera att jag har tillräcklig förankring i dansk kultur, samhällsliv och värderingar för att få ett danskt pass.En del frågor var rätt lätta - jo, både mamman och pappan är oftast vårdnadshavare till barn i Danmark, och rätt svar var också ja på frågan om man som religiös i Danmark ändå måste respektera landets lagar.Andra frågor var svårare - vilket år sändes egentligen den första filmen om det så kallade Olsen-gänget. Var det 1968, 70 eller rentav 71? Och vad handlar egentligen den danska baletten Sylifiden om? Också var det här med Carl Nielsen och när han föddes.Härifrån den svenska sidan av sundet så ter det sig lite ovant, den här fixeringen vid vad det innebär att vara dansk - och hur man försöker koka ner sin nationella identitet till en rad kryssfrågor för att kunna mäta graden av danskhet i en människa. För medan många andra länder låter nationella identiteten vara summan av sina medborgare och variera över tid, så är det som att Danmark försöker göra tvärtom och låta en på förväg bestämd nationell identitet vara en förutsättning för medborgarskap.I år är provet tuffare än förut. Man måste nu ha ännu fler rätt för att klara sig, och bakgrundsmaterialet man får att läsa in sig på har utökats till en bok på 140 sidor - på danska. Rätt få orkar genom den verkar det som, för nu senast kuggade två tredjedelar av deltagarna provet - ett prov som de för övrigt betalat nästan 1000 kronor för att få göra.Men medborgarskapstestet vållar såklart debatt även i Danmark varje gång det äger rum. Självklart kan inte dansk media motstå frestelsen att testa danska politiker på provet, och nästan varje gång avslöjas någon folkvald med att inte klara ribban för medborgarskap. En rätt förutsägbar dramaturgi kan tyckas, men oavsett den så tycker långt i från alla danskar att det är någon poäng med att testa nya danskar på filmkunskap från 60-talet och tonsättare från 1800-talet, och frågar sig på vilket sätt sådan kunskap ger människor större lojalitet med Danmark.Men det skämtas också såklart. Viral den här gången blev skylten utanför matbutiken som deklarerade att deras jordgubbar inte heller har någon aning om vilket år Carl Nielsen föddes, men att jordgubbarna trots det är garanterat danska.Samuel Larsson, Danmarkskorrespondent samuel.larsson@sverigesradio.se

Rädda Barnen-arvoden och Mehmet Kaplan-film  

"Chockhöjda" arvoden hos Rädda Barnen enligt Expressen. Men vad utelämnade tidningen? Filmklippet som fällde Mehmet Kaplan hade SvD redan efter valet. Och grävet om stjärnkirurgen Paolo Macchiarini. Påstådd "chockhöjning" chockar inte alla OBS: Vi har nu förstått att journalisten Erik Wagner, som intervjuas i dagens Medierna, har ett förflutet inom Rädda Barnen. Det borde vi ha berättat, men vi visste det inte. Han nämnde det heller inte för oss spontant. Vi borde ha frågat och vi borde ha googlat. Vi beklagar detta men menar samtidigt att det inte förtar det sakliga innehållet i kritiken mot Expressens publicering.Expressen publicerade för en vecka sedan en artikel om Rädda Barnen. Det gällde det föreslagna arvodet till Veronica Palm, den före detta topp-sossen som nu föreslås bli ny ordförande i organisationen. Rubriken lyder “Miljonregn när Veronica Palm tar över Rädda Barnen” och i ingressen får vi reda på att styrelsearvodet nu “chockhöjs”.Vad vi däremot inte får reda på är att Rädda Barnen föreslår att Veronica Palm, till skillnad från sin föregångare, ska ha ordförandeposten som "huvudsaklig sysselsättning". Uppgifter som tidningens reporter Niklas Svensson hade tillgång till – men som han valde att utelämna.Jonna Westin har ägnat veckan åt den här publiceringen och under resans gång hittat frågetecken efter frågetecken. Kaplan-filmen inte ny för Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet publicerade i söndags ett uppmärksammat filmklipp där förde detta bostadsministern Mehmet Kaplan jämför israelers behandling av palestinier idag med nazisternas behandling av judar. Filmen publicerades i kölvattnet av flera andra avslöjanden om MP-ministern och dagen efter publiceringen avgick Mehmet Kaplan. Vår reporter Johan Cedersjö har i veckan fått tag i en längre version av filmen och fått reda på att Svenska Dagbladet hade filmen i sin ägo redan i samband med valet i oktober 2014. Varför publicerade tidningen nu, men inte då? Dokumentären som fällde stjärnkirurgen Vi kan ställa oss frågan om det inte är årets gräv redan nu, knappt fyra månader in på året. Avslöjandet om stjärnkirurgen Paolo Macchiarini som reste jorden runt med sina, minst sagt, exprementiella operationer. Avancerad kirurgi som skulle revolutionera världen och ge Nobelpris till Sverige, men som istället skapade lidande och död.Det är svårt att inte bli tagen av SVT-serien Experimenten. Det är en svindlande historia, berättad med journalistisk skärpa och högoktaniga intervjuer. Den upphöjde stjärnkirurigen Paolo Macchiarini, nyckfull och manipulativ men också karismatisk och vältalig.Vår reporter Tove Palén träffade dokumentärens skapare Bosse Lindquist för att prata om arbetet med att avslöja en bluff som många tidigare misslyckats med.

USA:s nästa president blir en fejkad blondin från New York: Ekots Agneta Furvik  

Utrikeskrönikan 6 maj 2016. New York. New York, fredag Och nu kan det sägas säkrare än någonsin hittills under denna primärvalssäsong:Det blir en runt 70 år gammal fejkblondin härifrån New York som blir USA:s nästa president.För det som med sannolikhet gränsande till visshet nu står klart är ju att det antingen blir Hillary Clinton eller Donald Trump som svärs in som amerikansk president i januari nästa år. Och den största nyheten med det är förstås inte att nästa amerikanska president blir en fejkad blondin från New York.Det är snarare att den Donald Trump som av väldigt många förståsigpåare från första början och ända in i det sista avfärdats som ett riktigt dåligt skämt, en dokusåpekaraktär tagen till nya höjder, en politiskt, statistiskt och realistiskt sett helt omöjlig presidentkandidat nu står på tröskeln till Vita Huset och till besluten om både enskilda individers och hela länders framtida öden.Och det är en sanning som fortfarande tycks mycket svår att smälta både i och utanför det republikanska partiet, liksom bland journalister, statsvetare och andra analytiker i allmänhet.Efter att Trump i Indiana i veckan, med en än en gång helt fantastisk segermarginal, en gång för alla visade vem som är herre på täppan, är de amerikanska medierna nu fullständigt fullproppade med i de flesta fall mycket svårt självspäkande analyser. Hur kunde vi missa vad som höll på att hända, och hur kunde det hända?Vad är det vi inte fattar?Vad har det här obegripliga fenomenet Donald Trump som tagit honom ända hit?...frågar man sig på ledarsidor och i tevedebatter.Och det är som att det fortfarande inte gått in att det helt enkelt är just det som Donald Trump säger, och precis det han står för, som är det som de flesta republikanska primärvalsväljare velat ha.Uttryckt så är det ju egentligen ganska lätt att fatta.Svart på vitt liksom: en rekordstor skara primärvalsväljare, just nu runt tio miljoner, har faktiskt röstat på Donald Trump, och många av dessa väljare säger också att Trump är det enda skälet till att de överhuvudtaget och för första gången i sina liv under ett amerikanskt valår deltagit redan på primärvalsstadiet.Så tungt vägande och så övertygande är Trumps budskap och löften för alla dessa miljoner, och nog är det nästintill pinsamt att den mediala, politiska och akademiska eliten i USA inte förstått, och i vissa fall fortfarande inte förstår, att det inte är ett skämt, utan absolut allvar?Lite konstigt att de inte riktigt kan hacka i sig att de miljoner amerikaner som valt just Trump av de ursprungligen sjutton som ställde upp på den republikanska sidan, vill ha en faktisk och fysisk mur mot Mexiko.Vill se att de runt elva miljoner papperslösa som lever i USA grips och deporteras så snart som möjligt.Och också - och absolut! - vill att det tillsvidare ska bli ett generellt inreseförbud till USA för var och en som på något vis kan kallas för muslim.De kan inte tänka sig något bättre än att en president Trump inför 35-procentiga straffavgifter både på alla kinesiska varor, och på de varor som amerikanska företag väljer att producera i låglöneländer långt bort, hur mycket dessa idéer än avfärdas av experter som säger att det kommer att leda rakt ner i rännstenen för USA:s ekonomi, och kanske också hela världens.Dessa amerikaner tycker det är toppen att Trump säger att han vill slå demonstrerande meningsmotståndare på käften, och tycker bara det är rätt och riktigt att håna dem som ställer frågor, ifrågasätter eller säger emot, vare sig de är funktionshindrade eller journalister, eller både och.Det är väldigt många som väldigt länge försökt förklara intresset för Trump och hans fullsatta valmöten med att han är en trashig megakändis med en självklar plats och dragningskraft i en sociala-medier-störd populärkultur - att de tiotusentals mötesdeltagarna gått som på cirkus för att skratta åt den galna clownen eller förfasa sig över den skäggiga damen.Men dem som kommit har inte bara tittat, skrattat och tagit selfies på de där valmötena.De har vid helt andra och betydligt mindre fartfyllda tillfällen stått i ibland timslånga köer för att också lägga sin röst på den Donald Trump som uppenbarligen talar direkt till det dom känner och tycker.Så - det är visserligen Trump som formulerar de idéer han säljer, men det är miljoner amerikaner som väljer.Och det säger kanske mer om USA än om Donald Trump.Agneta Furvik, New York agneta.furvik@sverigesradio.se

20.10.2013 Flerspråklighet  

For noen tiår siden trodde man fremdeles at det kunne være skadelig for barn å vokse opp med to eller flere språk i familien. I dag er den påstanden tilbakevist av vitenskapen. Flerspråklighet kan tvert imot gi barna mange fordeler, mener forskerne Annick de Houwer, Kendall King og Allison Mackey. I denne totimers spesialsendingen hører du også om dette: MultiLing er et nytt senter for fremragende forskning, som ligger under Universitetet i Oslo. Senteret skal forske på flerspråklighet fra vugge til grav, forteller nestleder Bente Ailin Svendsen. Hun mener forskningsresultatene kan bidra til at innvandrere lettere blir integrert og inkludert i det norske samfunnet. Ved senteret arbeider de blant annet med å kartlegge språkutviklingen hos innvandrerbarn. Det viser seg f.eks. at disse barna kan ha et mindre ordforråd på hvert av språkene sine, men tilsammen har de like stort ordforråd som jevnaldrende enspråklige barn. Språkprofessor Hanne Gram Simonsen og stipendiat Pernille Hansen mener vi trenger en egen normal for språkutvikling hos flerspråklige barn, de følger ikke samme mønster som de enspråklige. Språkprofessorene Hanne Gram Simonsen og Inger Moen tar oss med til det fonetiske laboratoriet og viser hvordan de kan registrere det som skjer inni munnen når vi snakker. Hvordan foregår kommunikasjonen mellom en som har norsk som førstespråk og en som har norsk som andrespråk? Hva må de gjøre under samtalen, for å sikre seg at de forstår og blir forstått. Dette forsker språkprofessor Jan Svennevig på. Problemstillingen er aktuell bl.a. i møtet mellom NAV og innvandrere, i helsevesenet, i jobbintervjuer, i undervisningssituasjoner, m.m. Kvensk er blant de minoritetsspråkene i Europa som nå får en egen skriftstandard. Hva synes kvenene selv om det? Slike spørsmål er det språkforsker Pia Lane skal finne ut av. I løpet av disse to timene møter vi også Språkforsker Olaf Husby ved NTNU i Trondheim. Han gir oss ulike myter om flerspråklighet. Mytene er hentet fra Språkkalender 2013, som han lager sammen med kolleger ved NTNU. Kalenderen er et av mange tiltak knyttet til Språkåret 2013. "Det er vi som snakker den nye norsken", sier Guleed Abdi og kameraten Tan Phat Nguyen. Guleed er 19 år, født av somaliske foreldre og vokst opp i Oslo. I høst ga han ut slangordboken "Den nye norsken", med ord og uttrykk som brukes av ungdom i hovedstaden, for det meste i innvandrermiljøene på østkanten. Følelser uttrykker du best på morsmålet ditt, selv om du behersker flere språk. Det hevder språkforsker Aneta Pavlenko. Hvis du skal si "jeg elsker deg" til noen, gjør det på ditt eget språk! Nynorsk og bokmål til hvert ditt bruk, slik er det for Ida Helen Skogstad fra Otta i Gudbrandsdalen. Det er for eksempel lettere å skrive sint og sarkastisk på bokmål, forteller hun til reporter Magnar Brandset. Nynorsk er mykere og snillere, synes Ida Helen. Hun bor og studerer i Bergen, dermed veksler hun også mellom å snakke dialekt og å "knote", som hun selv sier. Så Ida Helen Skogstad er på en måte flerspråklig, hun også. NRK har fått ny språksjef, Ragnhild Bjørge. Hun ønsker bl.a. å arbeide for god dialektbruk i radio og TV. Hvordan skal vi sikre oss at lytterne og seerne forstår programledere og reportere som snakker dialekten sin? Går det an å lage noen standarder for dialektbruk? Slike spørsmål vil Bjørge ta fatt i, i den nye jobben. Programledere er Randi Lillealtern og Ann Jones.

20.10.2013 Flerspråklighet  

For noen tiår siden trodde man fremdeles at det kunne være skadelig for barn å vokse opp med to eller flere språk i familien. I dag er den påstanden tilbakevist av vitenskapen. Flerspråklighet kan tvert imot gi barna mange fordeler, mener forskerne Annick de Houwer, Kendall King og Allison Mackey. I denne totimers spesialsendingen hører du også om dette: MultiLing er et nytt senter for fremragende forskning, som ligger under Universitetet i Oslo. Senteret skal forske på flerspråklighet fra vugge til grav, forteller nestleder Bente Ailin Svendsen. Hun mener forskningsresultatene kan bidra til at innvandrere lettere blir integrert og inkludert i det norske samfunnet. Ved senteret arbeider de blant annet med å kartlegge språkutviklingen hos innvandrerbarn. Det viser seg f.eks. at disse barna kan ha et mindre ordforråd på hvert av språkene sine, men tilsammen har de like stort ordforråd som jevnaldrende enspråklige barn. Språkprofessor Hanne Gram Simonsen og stipendiat Pernille Hansen mener vi trenger en egen normal for språkutvikling hos flerspråklige barn, de følger ikke samme mønster som de enspråklige. Språkprofessorene Hanne Gram Simonsen og Inger Moen tar oss med til det fonetiske laboratoriet og viser hvordan de kan registrere det som skjer inni munnen når vi snakker. Hvordan foregår kommunikasjonen mellom en som har norsk som førstespråk og en som har norsk som andrespråk? Hva må de gjøre under samtalen, for å sikre seg at de forstår og blir forstått. Dette forsker språkprofessor Jan Svennevig på. Problemstillingen er aktuell bl.a. i møtet mellom NAV og innvandrere, i helsevesenet, i jobbintervjuer, i undervisningssituasjoner, m.m. Kvensk er blant de minoritetsspråkene i Europa som nå får en egen skriftstandard. Hva synes kvenene selv om det? Slike spørsmål er det språkforsker Pia Lane skal finne ut av. I løpet av disse to timene møter vi også Språkforsker Olaf Husby ved NTNU i Trondheim. Han gir oss ulike myter om flerspråklighet. Mytene er hentet fra Språkkalender 2013, som han lager sammen med kolleger ved NTNU. Kalenderen er et av mange tiltak knyttet til Språkåret 2013. "Det er vi som snakker den nye norsken", sier Guleed Abdi og kameraten Tan Phat Nguyen. Guleed er 19 år, født av somaliske foreldre og vokst opp i Oslo. I høst ga han ut slangordboken "Den nye norsken", med ord og uttrykk som brukes av ungdom i hovedstaden, for det meste i innvandrermiljøene på østkanten. Følelser uttrykker du best på morsmålet ditt, selv om du behersker flere språk. Det hevder språkforsker Aneta Pavlenko. Hvis du skal si "jeg elsker deg" til noen, gjør det på ditt eget språk! Nynorsk og bokmål til hvert ditt bruk, slik er det for Ida Helen Skogstad fra Otta i Gudbrandsdalen. Det er for eksempel lettere å skrive sint og sarkastisk på bokmål, forteller hun til reporter Magnar Brandset. Nynorsk er mykere og snillere, synes Ida Helen. Hun bor og studerer i Bergen, dermed veksler hun også mellom å snakke dialekt og å "knote", som hun selv sier. Så Ida Helen Skogstad er på en måte flerspråklig, hun også. NRK har fått ny språksjef, Ragnhild Bjørge. Hun ønsker bl.a. å arbeide for god dialektbruk i radio og TV. Hvordan skal vi sikre oss at lytterne og seerne forstår programledere og reportere som snakker dialekten sin? Går det an å lage noen standarder for dialektbruk? Slike spørsmål vil Bjørge ta fatt i, i den nye jobben. Programledere er Randi Lillealtern og Ann Jones.

0:00/0:00
Video player is in betaClose