Search

Totalt j-vla mörker i Kiruna  

Varje natt skakar det hemma hos invånarna i centrala Kiruna. Det kan liknas vid en liten jordbävning. Det är för att Marie spränger drygt 40 ton sprängämnen i gruvan – över tusen meter under jord. Det är mörkt nere i världens största underjordiska malmgruva, Kirunavaara. Men det är även mörkt uppe i staden. För här, norr om Polcirkeln, går solen inte upp överhuvudtaget. Hur överlever man i evigt mörker och vad händer i kroppen när man smäller av flera ton sprängmedel? Och hur går det egentligen med den omtalade flytten av staden?

3. Sydis-dans och rally i hög fart i Jokkmokk, en hamnade i Hollywood  

I Hollywood kör utflyttade Jokkmokks sonen Samuel Hübinette filmstunt, skillsen övade han upp på isarna norr om Polcirkeln. Rallyvärldsmästaren Stig Blomkvist bjuder på en hissnandeåktur genom Jokkmokks skogar och andra talanger slår runt. Lokala och inflyttade bjuds på älgört-te i studion medMagdalena Forsman och Victoria Harnesk.

 

#Hübinette #rally #Jokkmokk #Porjus #Driversparadise #Stig Blomkvist #Samerådet #Miljö

P1 Kultur måndag 12 september  

Idag åker P1 Kultur till landet utan vägar där 80 % av ytan är täckt av is. Hur bor man då? Varför är husen färgglada? Följ med till Grönland! Hör också om den populära chilenska TV-serien Los 80! På Grönland bor man längs kusterna, då 80 % av landets yta täcks av is. De flesta bor i huvudstaden Nuuk, men många i små byar dit man bara kan ta sig med båt eller helikopter.Grönland utmärks av de färgglada husen. I bjärta färger klättrar husen på klipporna i Ilulissat, en liten by i nordväst tjugo mil norr om Polcirkeln. Här är det mörkt under 2/3 av året, så färgen behövs! Hör också om tvångsförflyttningarna på Grönland. Hela byar utraderades när kolindustrin upphörde. Istället byggdes grå betonghus i Nuuk, s k "block" som idag står med vittrande rappning och som dras med stora sociala problem.Men Nuuk har stora planer för framtiden. Nu byggs det höghus med fräcka detaljer; man vill bort från problemområdena i stadens utkant. Och, igår, den 11 september, högtidlighölls minnet av dom som föll offer för terrorattackerna mot World Trade Center i New York. Men datumet 11 september har också en särskild plats i den chilenska historien. Den septemberdagen 1973 spreds TV-bilder över världen på rökmolnen från presidentpalatset i Santiago i Chile och de anfallande bombplanen. Militärkuppen var ett faktum och den en brutala diktatur som följde finns än idag i mångas medvetande.Med åren förändrade diktaturen Chile och chilenarna i grunden. I TV-serien Los Ochenta skildras omvandlingen av det chilenska samhället under 80-talet. Serien blev en stor succé och nyligen besökte en av huvudrollsinnehavarna Daniel Muñoz Sverige - då passade Sveriges radios Ivan Garcia på träffa honom inför en föreställning i Hallunda.Dessutom, OBS-essä om den tyska författaren Hans Fallada av Maria Edström.

Byn som stöttar sina mjölkbönder  

Polcirkelns Lantgård i Juoksengi är ett av de få jordbruk med mjölkkor som överlevt de senaste åren i Övertorneå. De fick stöd från byborna som köpte aktier i gården och nu drivs gården som aktiebolag Janne Malmström är en av de fyra bönder som driver Polcirkelns Lantgård med 200 mjölkkor. Han har varit mjölkbonde sedan han var 15 år. Då när jag började 1980 var vi över hundra bönder i Övertorneå kommun och hade eget mejeri. Nu är vi fem kvar. Det är en sorglig utveckling, men så är det.Janne hade 20 kor och jobbade i princip alla dagar varje år. Men så en dag kom han och några av hans vänner på idén att gå ihop och skapa ett större jordbruk med fler kor och där byborna skulle kunna köpa in sig med aktier. Nu har lantgården 183 aktieägare. Tomas Mörtberg blev en av de fyra bönder som drev idén och skapade Polcirkelns Lantgård. Han hade själv blivit allergisk mot kor men tilltalades av idén och blev gårdens vd.Vi satt in en annons i den lokala annonsblaskan och skrev att vi tror inte att du blir miljonär om du satsar här, men däremot så lovar vi att du kommer att ha öppna ängar och kunna se älven. Intresset blev jättestort. Och nu idag har fikarummet i ladugården blivit en sorts samlingsplats för de som satsat i gården. Vi hade inget att förlora. Nu har vi öppna landskap och folk tror på byn igen. En av aktieägarna.De svenska mjölkbönderna är i djup ekonomisk kris vilket bland annat beror på världsmarknadens prissättning av mjölken som sänker lönsamheten. Och Polcirkelns Lantgård, som existerat i tio år, har också haft en tuff resa. Bönderna har fått ta personliga lån för att få det hela att gå ihop och nyligen kom ytterligare en smäll. Den tidigare geografiska indelningen för stödområden som varit gynnsam för bönderna vid Polcirkeln har fått en ny indelning som slår hårt mot grannbyn. EU föreslår att stödområdena ska baseras på SMHI:s temperaturmätningar vilket till exempel kommer att slå hårt mot grannjordbruket 2 mil söder om Jouksengi. De får 61 öre mindre i bidrag per kg mjölk.Helt jävla obegripligt!Tomas MörtbergProgrammet är gjort av Gunilla Nordlund Tendens@sverigesradio.se

Tendens 0

#4 - Sommar norr om Polcirkeln  

Välkomna till sommaravsnittet av Lapland Stories där jag kollar in området under sommarsäsongen. Hör om glaciärvandring på Kårsaglaciären, golf under midnattssolen, BAMM, vandring och mörka grottutflykter in under fjället.

Varför kan vi inte unna oss att gråta och visa det för omvärlden?  

Horace Engdahl besvarar lyssnarnas frågor om livet. Allvarligt talat är ett program som bygger på frågor från vår publik. I vårt sjätte program svarar Horace Engdahl på följande frågor: Kan det vara bra att ha tråkigt, som Alfons Åbergs farmor sa? Erica Gunnarsdotter Varför kan vi inte unna oss att gråta och visa det för omvärlden? Katarina Nyberg Finns det ett genuint, personligt sätt att leva, kan man välja det? Samuel Teeland Kan man tvinga på andra sin övertygelse mot personens önskan? Lars ZettergrenPublikreaktionerHejJag hoppas verkligen det blir en ny säsong. Fantastiskt koncept. Det är en ynnest att få lyssna när författare av denna klass berättar om sina funderingar. Verkligen, verkligen bra. Jag återkommer med frågor om det blir tillfälle.Med vänlig hälsning,Patrik MagnussonHej!Tack för ett av de bästa programmen i radio. Jag brukar ladda ner och lyssna när det passar. Olof GlemmeHej redaktionen, vill bara framföra mitt tack! Allvarligt talat är ett fantastiskt program. Inga frågor är för stora eller för små, reflektionerna är spänstiga och insiktsfulla. Jag som lyssnare känner mig rikare, mindre ensam och mera lycklig. Det är kul att vara lyssnare. Tack Maj LagervallHej!Tack för ett fint och tankeväckande program.Min fråga är varför oro växer och kan bli så mycket starkare precis innan man ska sova? Småsaker blåses upp till gigantiska problem och på morgonen är ofta problemet löst eller åtminstone känns det lättare. Med vänlig hälsning,Johanna WidlundEfter sex veckors stenhårt filmande ovanför polcirkeln har en timme med Horace fyllt upp samtliga tömda kreativa förråd. Tack för ett inspirerande och berikande program!Vänliga hälsningar, Måns MårlindAtt lyssna till Horace Engdahl i “ Allvarligt talat” i dag var en ren njutning! Med vänliga P 1 – lyssnarhälsningarÅke MezanHej Allvarligt talat Tack för ett alldeles lysande program. Nog ett av de bästa jag någonsin lyssnat på. Lena Andersson och Horace Engdahl är mina favoriter. Fortsätt i samma anda och snälla gör detta till ett stående program i tablån! Min fråga: Sedan en liten tid tillbaka har bekanta som befinner sig i den perifera kretsen av bekantskaper gästat mina drömmar. Det är nämligen så, att trots att jag varit passiv i relationen till dessa bekanta så blir jag alltjämt näst intill förbaskad när jag i sociala medier upptäcker att de har haft fest eller ställt med bröllop utan att bjuda mig. Jag känner mig pinsam som lägger så förtvivlat med energi på att vilja vara inbjuden till fest hos folk jag inte bryr mig om. Jag bjuder ju ej heller dem på fest. Det är ju helt bisarrt när man tänker efter, snudd på skrattretande. Jag drar mig till minnes hur jag betedde mig i barndomen, gentemot ungdomsgården som var förlagd i närheten till mitt föräldrahem. Dit gick alla när det var disco, och med en sådan självklarhet. Det var som att de tänkte:"Där är ju alla, jag går dit."Samtidigt som jag tänkte"Där är ju alla, jag går hem." Jag är nyfiken - vad kan detta bero på? //Tyvärr besvaras inte frågor som kommer in under sändningsperioden. Allvarligt talat förbandas under försommaren red anm// Vänliga hejMackan Musik i programmet: Richard Galliano med Toots Thielemans Laurita Matti Bye Sternkarten från Cd Bethanien Charlie Haden Quartet West Here´s looking at you Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm” musik lagd av Anton Karis producent Susanna Einerstam susanna.einerstam@sverigesradio.se

Norrlandspodden #14 från Jokkmokk  

I det här avsnittet av podden besöker vi Jokkmokk. Jokkmokk ligger strax ovanför polcirkeln, och är sedan flera hundra år en viktig marknadsplats för samer. Gäst i programmet är Maxida Märak, musiker, manusförfattare och skådespelare bland annat. Hon gör hiphop med inslag av jojk, men har även gjort en bluegrass-skiva. Just nu är hon aktuell som en av årets sommarpratare i P1 och med låten ”Mitt största fan”. Vi samtalar med henne om musiken, om att ha en fot i Lappland och en i Stockholm. Om samisk identitet och om hennes förhållande till kulturministern Alice Bah Kuhnke. Och om gruvstriden som utspelades sommaren 2013. Vi pratar också om hur luften gick ur politikerna i Jokkmokk när en rapport landade som visade att en gruva skulle ha varit en ren förlustaffär för kommunen, och så nämner vi det faktum att det är nästan omöjligt att ta en biltur i vissa delar av Sverige utan att få syn på en eller en hel flock renar, och att då som utböling känna lusten att stanna bilen för att fotografera. Ladda hem podden från iTunes, eller lyssna direkt här:

Norrlandspodden # 14 från Jokkmokk  

I det här avsnittet av podden besöker vi Jokkmokk. Jokkmokk ligger strax ovanför polcirkeln, och är sedan flera hundra år en viktig marknadsplats för samer. Gäst i programmet är Maxida Märak, musiker, manusförfattare och skådespelare bland annat. Hon gör hiphop med inslag av jojk, men har även gjort en bluegrass-skiva. Just nu är hon aktuell … Fortsätt läsa Norrlandspodden # 14 från Jokkmokk

Inlägget Norrlandspodden # 14 från Jokkmokk dök först upp på Norrlandspodden.

#1 - Lapland Stories  

Välkomna till premiäravsnittet av Lapland Stories - om livet i Riksgränsen och Björkliden, 25 mil norr om polcirkeln. Vi följer med deltagare och personal på Haglöfs Arctic Weekend och pratar med en av Riksgränsens vänner, telemarksåkaren Per Jonsson.

#153: Åsa Larsson  

Det svåra hundrafemtiotredje avsnittet med författaren Åsa Larsson. Vi pratade om att bo norr om polcirkeln, språk, Jesper Waldersten, öppna äktenskap, Ingela Korsell, Sommar i P1, hur det är att vara kristen och lite ful som barn, favoritord, att jobba ensam, Kiruna, hur det är att vara sommar- och ensambarn, böcker för unga vuxna, religion och givetvis en hel del om att Bibeln fått betyg tre (av fem) på adlibris. Avsnittet presenteras av Telenor. Redaktör och redigering: Lovisa Ohlson.
Distribution: Acast. (För Android här! Och i App store här!)

Värvet 0

avsnitt 51 - Låktatjåkko 75 år  

Låktatjåkko fjällstation är Sveriges högst belägna fjällstation på 1 228 meter över havet, mer än 20 mil norr om polcirkeln. Belägen på ett bergspass utsatt för extremt väder och vind. I samarbete med Björkliden presenterar jag ett specialavsnitt om fjällstationen i samband med Låktatjåkko fjällstations 75-årsjubiléum. Hör historien om hur, och varför, stationen byggdes. Hör historier från tidigare stugvärdar och från de som jobbar där nu.

Husky 0

Naturmorgon 20140201  

Vi tar oss till Nordnorge, trettio mil norr om polcirkeln. Naturmorgons Thomas Öberg reser till Andöya, och stannar på vägen till vid Saltstraumen. Där träffar vi på Arktis mest talrika innevånare, alkekungen på vintersemester. Väl framme vid Andenes möter vi andra arktiska arter, bland andra den pråliga praktejdern. Men målet för resan är havets jättar. Vi hoppas på att få möta jordens näst största djur, sillvalen tillsammans med en annan bjässe - knölvalen - och den betydligt mindre späckhuggaren. Dessutom tar Lena Näslund oss med till Sunnerbyskogen i Roslagen för att diskutera skogens sociala värden. Hon berättar också om hur Sveriges största skogsägare, Sveaskog, reagerat på kritiken mot kalhyggesskogsbruket. Och så får vi en luftig och stormig kråkvinkel från Lisa Henkow. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Special: Jokkmokk briljerar  

Tre historier från det lilla samhället norr om Polcirkeln. Ett besök på gymnasieskolan där eleverna skolkar men inte för att röka utan för att vara med sina renar. Elin Larsson – Jokkmokks Barbie. Och så Foki som bytt Jokkmokk mot Bangkok om framgångens baksidor.

Renskiljning och gruvboom i Sameland  

Om gruvplanerna som väcker både framtidshopp och fruktan. Kan brytning i Kallak rädda bygden med jobb eller innebär det döden för en tusenårig livsstil? Hör röster från Jokkmokk, Nya Zeeland och Stockholm om ett Sverige som blundar för sitt koloniala arv och gång på gång drar på sig kritik från FN för att man inte respekterar sitt enda urfolk. Konflikt sänder direkt från renskiljningen i Tjåmotis nio mil norr om polcirkeln.

Husvagnsliv vid gruvan  

POD: Leif Viklund är med och skapar den nya gruvan i Kaunisvaara. Med sin dumper flyttar han myr och morän för att gruvbolaget ska komma åt att spränga sig ner i berget. Vi möter honom på Camp Kaunis, en regnvåt grusplan norr om polcirkeln. Här bor han i sin husvagn fyra nätter i veckan. Trettio mil från hemmet och familjen i Älvsbyn. Vad innebär det när campinglivet är vardag? Och varför väljer man att leva så? Hör Leif Viklund i ett samtal om arbete, identitet, motorsport och manlighet. Ett program av Anton Åström. Del 2 av 3 i Tendens serie: Husvagnsfolket

Tendens 0

Samtalet: Husvagnsliv vid gruvan  

Vi möter Leif Viklund på Camp Kaunis, en regnvåt grusplan norr om polcirkeln. Här bor han i sin husvagn fyra nätter i veckan. Trettio mil från hemmet och familjen i Älvsbyn.

Han är med och skapar den nya gruvan i Kaunisvaara. Med sin dumper flyttar han myr och morän för att gruvbolaget ska komma åt att spränga sig ner i berget. Vad innebär det när campinglivet är vardag? Och varför väljer man att leva så? Hör Leif Viklund i ett samtal om arbete, identitet, motorsport och manlighet. Ett program av Anton Åström.

Tendens 0

Birgitta Svendén  

Chef och vd Kungliga Operan i Stockholm

- Allt ljus på mig. Jag vet att de här tio minuterna kan betyda ett jättekliv i karriären. Och just då gör hjärnan en helomvädning, och plötligt står min hemby Vuollerim glasklar framför mig. Och jag hör frågan eka i huvudet inom mig, "hur i hela friden har jag hamnat här?". Jag ska ju debutera på Metropolitan Opera i New York men jag kommer ju från polcirkeln i Lappland. Svetten bryter fram och rösten i huvudet skriker: "du måste fokusera, lyssna på musiken, du får inte missa det här!".

I sitt Sommarprogram talar den före detta operasångerskan Birgitta Svendén att alla människor spelar operaroller varje dag utan att veta om det. Opera är därför inte ett dugg komplicerat utan helt enkelt nödvändigt.

Om Birgitta Svendén Blev efter egen karriär på scen rektor för Operahögskolan i Stockholm och sedan 2009 vd och chef för Kungliga Operan i Stockholm. Uppvuxen i Vuollerim vid Polcirkeln. Mezzosopran som debuterade på Stockholmsoperan 1981. Fick sitt genombrott i rollen som Drottning Kristina 1986 och sjöng sedan på bland annat La Scala i Milano, Metropolitan i New York och Covent Garden i London. Sjöng också under 13 säsonger vid Wagnerfestivalen i Bayreuth. Är hovsångerska och hedersdoktor vid Luleå Tekniska Universitet och ogillar ordet finkultur. Producent: Tithi Hahn
Meny med Fia Gulliksson 20120426  

Fia Gulliksson reser norrut till Luleå för att träffa och laga mat tillsammans med kocken Simon Laiti. Simon är stjärnkocken, den lovande lärlingen, som flyttade hem till Norrbotten och idag driver matstudion Hemmagastronomi. Där ordnar han bland annat matlagningskurser och håller i den lokalt fokuserade delikatessbutik som finns i anslutning. I Meny blir det norrländskt naggande gott med laddade matexplosioner i munnen genom en rad smårätter och tilltugg. Något Fia och Simon kallar Lappas – tapas på lokala råvaror. Lättrökt kalixlöjrom, smetana med örter, souvas med smörstekt Luleå-shiitake med åkerbär, surdegsknäcke, björncarpaccio, lila morot, renkalvbräss på apelsinglaserad majrova, pocherade vaktelägg, med mera… Simon är född och uppvuxen i Luleå och efter några år på toppkrogar i Skåne och längs västkusten så flyttade han 2005 hem till Norrbotten. I Luleå drev han sedan den välrenommerade restaurangen Polcirkeln Kattilakoski i tre år, som blev vald till årets svenska krog 2006.

Meny i P1 0

K1 När Figaro kom till Luleå 20110504 1403  

Matteifestivalen i Luleå -en rad operasångare av världsklasss valde utan att tveka att fara mot polcirkeln och ägna trettondagshelgen åt intensivt sjungande och spelande. Att sätta ihop en opera på fyra dagar är naturligtvis en utmaning i sig, men den största utmaningen blev att stå emot den förrädiska attacken från storhelgernas förkylningsbaciller.

Kvinnorna större hot än klimatförändringarna?  

Det är ett stort kvinnounderskott i Arktis. Kvinnorna flyttar för att utbilda sig, få bättre jobb och bättre skola till sina barn. Störst underskott av kvinnor är det i delar av norra Ryssland och Grönland, där det går ungefär 85 kvinnor på 100 män. I den Grönländska debatten utmålas klimatförändringarna som ett stor hot mot den traditionella jakt- och fångstkulturen, men samhällsforskningen pekar på att kvinnobrist och sociala förändringar är ett allvarligare hot.

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt mildare klimat. Och det verkar vara en utbredd uppfattning bland grönlänningarna att ett varmare klimat är bra för samhället, skönt med lite mindre snö och is och några grader varmare i landet som till större delen fortfarande befinner sig i istiden. Huvuddelen av landet är täckt av en tjock inlandsis. Men där finns människor som utmålas som förlorare, i den grönländska debatten, när det blir varmare. De handlar om de som lever av traditionell jakt som bedrivs med hundsläde. När snön inte faller och isen inte lägger sig så kan de inte längre försörja sig. Det är också en bild som fått internationell spridning. Den urgamla grönländska kulturen i utkanten av mänsklighetens utbredningsområde tappar fotfästet när fångstmännen trampar igenom de allt tunnare isarna. Men det här är en bild som har dåligt stöd i samhällsforskningen. Knud Mölegaard håller på att ge mat till sina 24 hundar som han har uppbundna runt ett litet skjul i Sisimiut som är Grönlands näst största stad med 5500 invånare, den ligger i höjd med polcirkeln. Knud Möllegaard är en av många jagande grönländare som längtar efter snö och is, eftersom han bedriver jakt med hundsläde. Men när jag träffar honom i slutet på oktober är marken runt skjulet fortfarande lerig, det ännu inte fallit någon snö och isen har inte lagt sig, jakten på ren och säl får vänta. - Förr levde jag på jakten, säger Knud Mölegaard, men sen flera år arbetar jag inom socialförvaltningen med återanpassning av unga kriminella. Att han slutade med jakten som levebröd och idag bara jagar på fritiden, berodde på att lönsamheten var för dålig. Knud Mölegaard är en av många som har slutat att försörja sig som jägare och istället tagit anställning inom den offentliga sektorn. Men det är nu inte främst de senaste årens klimatförändringar som har tvingat grönländarna att ge upp den traditionella livsstilen. Det säger Rasmus Ole Rasmussen som är samhällsforskare med inriktning på Arktis. Av de grönländare som har jobb, jobbar majoriteten inom den offentliga sektorn och inom andra servicenäringar. Jakt på myskoxe, ren, säl, valross och val har sen länge tappat sin ekonomiska betydelse för samhället. På 50-talet jobbade 80% av grönländarna inom fiskeribranschen, men även om fiskeindustrin idag är den viktigaste exportsektorn för Grönland, är det betydligt färre, bara 3000 personer som jobbar som fiskare. - Majoriteten av de 56000 grönländarna försörjer sig på verksamheter som inte direkt påverkas av klimatförändringar, säger Rasmus Ole Rasmussen är doktor i geografi. Sitt första forskningsprojekt utförde han i Sydgrönland i mitten på 70-talet, sedan dess har han forskat runt om i Arktis, men främst i Grönland. Sedan 4 år tillbaka är han anställd som forskare på Nordregio, som är nordiska ministerrådets forskningsinstitution. Han är främst inriktad på utkantsområden där det bor väldigt få människor. Och om man nu ska envisas med och måla ut ett hot mot Grönland och övriga Arktis idag så framstår det som om det främst är kvinnorna som hotar samhällena. Kvinnorna i Arktis lämnar regionen för att få utbildning och bättre jobb. Så ser det ut i både norra Kanade, Alaska och norra delarna av Sverige, Norge och Finland, men störst underskott av kvinnor är det i norra Ryssland och i Grönland. Det går bara drygt 85 kvinnor på 100 män i Grönland. Jag söker upp några kvinnor som ännu inte flyttat. Anja Jakobsen 25 år gammal jobbar i en souvenirbutik i Qaqortoq i Sydgrönland. --Vi flyttar nog dessvärre snart till Danmark, säger hon, vi vill att vår son ska få de bästa förutsättningarna. Qaqortoq, en stad med 3000 invånare, kan inte erbjuda tillräckligt bra skola för sonen anser Anja Jakobsen. Längst inne i en fjord, uppe vid polcirkeln, ligger den lilla byn Sarfannguaq, med 131 invånare. De färgglada husen klättrar på den branta klippan över vattnet. I ett av husen bor Charlotte Fleischer med man och tre små barn. - Ett stort problem är att många dricker för mycket alkohol här, säger hon, många är ofta fulla. Hennes man är föreståndare för livsmedelssaffären, men idag är det söndag och han står och gungar de tre barnen på den lilla lekplatsen, med utsikt över de nakna bergen och den solglittrande fjorden. Charlotte Fleischer säger att hon vill flytta därifrån, främst för att barnen ska kunna få en bra skolgång. --Lärarna i den lilla skolan har för dålig utbildning, säger Charlotte Fleischer. Hon skulle vilja flytta till det närmsta större samhället, Sisimiut, som ligger en dryg timmes båtfärd bort, och där skolorna är bättre. Enligt den forskning som finns framstår Charlotte Fleischer och Anja Jakobsen som ganska representativa, enligt Rasmus Ole Rasmussen på Nordiska ministerrådets forskningsinstitution Nordregio.De tre viktigaste orsakerna till att kvinnor flyttar är att de vill utbida sig, få bättre jobb och de flyttar för att deras barn ska få bättre utbildning Arktis verkar inte vara nåt för tjejer, annat är det med killarna. Det gäller både Grönland och runt om hela det Arktiska området. Unga män bor hellre kvar. Männen flyttar inte, håller kvar vid det gamla, kvinnorna satsar på det nya, skaffar sig utbildning, det här kan leda till konflikter mellan män och kvinnor när könsrollerna förändras. På kulturhuset i huvudstaden Nuuk stämmer jag träff med kvinnoföreningen 8 marsgruppen som bedriver kampanjer för att öka medvetenheten om kvinnors utsatta situation när de utsätts för våld i hemmet - De senaste decennierna har kvinnorna i allt högre grad utbildat sig, säger Katrine Nathanielsen, kvinnan har allmer lämnat rollen som traditionell hustru till fångstmannen - Dagens grönländskor är mer självständiga än tidigare, säger Kathrine Bödker, en stor andel lever i relationer där de utsätts för våld i hemmet. Men den finns många starka kvinnor som trots att de är ensamstående med barn, ändå lyckas utbilda sig och ha viktiga jobb i samhället. - I den traditionella kulturen är det mannen som jagar och kvinnan som tar hand om köttet och skinnet från till exempel säl och ren och andra djur, men under andra halvan av 1900-talet fick alltfler kvinnor arbete utanför hemmet och började tjäna egna pengar och det tillsammans med att kvinnorna utbildar sig mer, gör att den stolte jägarens status har utmanats, det enligt Inge Olesen Brandt som jobbar på Grönlands jämställdhetsråd. - Konsekvenser av att könsrollerna förändras är både våld mot kvinnor och en hög frekvens av självmord bland grönländska män, hävdar Inge Olesen Brandt. De senaste tio åren har det blivt varmare i Grönland, och det har blivt allt svårare att köra hundsläde på isen och jaga säl när isarna inte bär. Men enligt Rasmus Ole Rasmussen på Nordregio så har grönländarna historiskt sett varit bra på att hantera ett varierande klimat. Det finns flera skäl som gör att många grönländare idag ser positivt på ett varmare klimat, det blir lättare för det grönländska jordbruket men också för de företag som borrar efter olja ute till havs. Mindre is gör att det blir lättare att leta efter olja och det ökar förhoppningarna att det fattiga Grönland i framtiden ska bli ett rikt land och att det ska kunna bli självständigt från Danmark. En grönländare som gillar att det blir varmare är Hanseeraq Enoksen, han äger tre fiskefabriker och flera stora trålare och valfångstfartyg som får det lättare när det blir mindre is på havet. - Värmen gör säsongen längre för fiskebåtarna, samtidigt som det blir kortare säsong för de längre norr ut som bedriver jakt på isen, säger fiskefabrikören Hanseeraq Enoksen. Men av de grönländare som anser att klimatförändringarna är ett problem, så handlar det , enligt Rasmus Ole Rasmussen, mest om äldre människor som värnar den traditionella kulturen. - De yngre hittar i högre grad nya sysselsättningar och yngre kvinnor är inte så intresserade att inlemma sig i det traditionella samhällets mansdominerande könsmönster, där det var den store fångstmannen som till exempel bestämde om en ung kvinna skulle få gå en utbildning eller ej, säger Rasmus Ole Rasmussen. Knud Möllegaard som tidigare levde som jägare har idag ett bra heltidsjobb inom socialförvaltningen där han jobbar med återanpassning av unga kriminella, och även hans fru har ett jobb med bra inkomst. Han säger att de som försöker leva som jägare i Grönland idag, definitivt måste ha en fru med ett bra jobb som kan försörja både barnen och jägaren, eftersom jakt inte längre lönar sig. Redaktör Gustaf Klaringustaf.klarin@sr.se
0:00/0:00
Video player is in betaClose