Search

Apokalyps 3: Att känna gruvgasen ‎–‎ katastroferna möjliga att undvika?  

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det är svårt att känna gruvgas. Den saknar lukt. Den saknar färg. Den är inte giftig att inandas. Men den är extremt lättantändlig, och kan plötsligt orsaka en förödande explosion. I hopp om att upptäcka gruvgasen i tid, brukade gruvarbetare förr ta en liten burfågel med sig ner i underjorden. Började fågeln skälva i sin bur, eller burrade den upp fjäderdräkten, då var katastrofen nära. I en bok med titeln Gruvgas: Essän, vreden, politiken använder den franske filosofen George Didi-Huberman denna skrämmande gas som utgångspunkt för en längre reflektion över hur vi kan förnimma annalkande - eller för den delen pågående - katastrofer. Den lilla fågelns förmåga att känna explosionen komma, säger Didi-Huberman, var måhända vidskepelse. Men samtidigt kan det ha varit just det uppmärksamma betraktandet av dessa små fjäderskrudar som skärpte gruvarbetarnas egna sinnen, och hjälpte dem att märka de subtila förändringar i luften som indikerade att de andades explosiva ångor. Jag läser Didi-Huberman parallellt med en annan text av mycket annat slag. Den märkliga boken The Falling Sky är ett samarbete mellan en yanomamishaman från norra Amazonas, Davi Kopenawa, och en fransk antropolog, Bruce Albert. Den är en blandning av memoarbok, historiskt vittnesmål och profetia. En av de centrala delarna handlar om de förödande konsekvenserna av guldfebern som på 1980-talet svepte över yanomamiland. Didi-Huberman talar om underjordiska gruvgångar. Kopenawa om dagbrott och genomvaskade floder. Hans folk hade redan innan guldletarnas ankomst drabbats av epidemier som färdats med missionärer, antropologer och statliga expeditioner. Men nu såg de träden fällas och markerna förödas av kvicksilver. De vita som kom med guldrushen grävde som jättebältor hungrigt i jorden. Hela den värld yanomami levde i insjuknade. Just gas är centralt i Kopenawas redogörelse. När metallerna slits ur jorden frigörs osynliga epidemiska ångor som river sönder halsar, vrider ur inälvor och bränner upp kroppar i feber. De gaser Kopenawa talar om orsakar inte några plötsliga explosioner likt gruvgasen, men är lika förödande. Ångorna är kannibaliska andeväsen som inte kommer att upphöra med sin slakt förrän den sista människan är borta. Vid den plats Davi Kopenawa talar ifrån, är hotet om utplåning högst reellt. Den amerikanska kontinenten, från norr till söder, rymmer drygt 500 år av historier om hela folk som antingen utplånats helt eller sett sig decimerade till tio familjer, sju familjer, tre familjer, i vissa fall en ensam person. Amerika är folkmordens kontinent. Föreställningar om den förmodat primitiva människans oundvikliga försvinnande i mötet med det moderna, har låtit dessa folkmord glida in i bakgrunden som del av sakernas normala tillstånd. Didi-Huberman skriver i Gruvgas att om en katastrof inte känns igen, så beror det helt enkelt på att den inte går att se; den är inte läslig. Och den förblir oläslig så länge den bara är en undertext, bakgrund eller fotnot till någon allmänt erkänd, mer spektakulär katastrof. Han exemplifierar med hur folkmordet på armenierna under första världskriget doldes under den turkiska arméns rörelser, och med hur förintelsen av Europas judar länge förblev icke läsbar inom ramen för andra världskrigets strategiska avgöranden. Men för att förbli oläslig, är det verkligen en annan mer spektakulär katastrof som krävs? Kanske krävs inte mer än att de dödas röster saknar plats i det som uppfattas som den större berättelsens nödvändiga gång. Låt oss se oss omkring. Hur många tusen människor kan dö vid Europas inre och yttre gränser, och ändå ges mindre vikt än Europas begär av att upprätthålla kontroll över sina gränser? Hur kan, som Theodor Kallifatides så träffande anmärkte i höstas, flyktingtragedin beskrivas som ett större problem för dem av oss som sitter tryggt på våra medborgarskap, än för dem som genomlever katastrofen? Vad är det för apokalyptisk fantasi om gränskollaps som producerar så många offer, och vilka intressen tjänar denna fantasi? När Didi-Huberman talar om spektakulära katastrofer, är det kanske just ordet spektakulär vi ska ta fasta på. Filmindustrins produktion av påkostade katastroffantasier på senare år skulle vara värd sin egen utredning. Filmer som Outbreak, Day After Tomorrow, I am Legend från , The Road, 2012, World War Z eller för den delen TV-serier som Walking Dead, vad har de gemensamt? Jo, alla handlar de om katastrofer av globala proportioner, berättade från Västvärlden. I dessa filmer exploderar apokalypsen likt gruvgas mitt ibland oss. Medan Västvärlden fantiserar om monster, lever andra mitt ibland dem. De människoätande epidemiska andevarelserna i yanomamiland har inte hittat in i några skräckfilmer. Evakueringarna av hela samhällen i Stilla Havet blir inga klimatkatastroffilmer. Inte heller görs det några blockbusters av ebolaepidemierna i Västafrika, men det finns åtminstone en storfilm om ebolautbrott i Nordamerika. Och de människor som i detta nu går genom eld och is för att fly krig, får sällan stå modell för några filmhjältar. Så kanske bör Didi-Hubermans påstående preciseras: idag är det den rika världens fantasi om att drabbas av apokalypsen som täcker över den ständigt fortsatta produktionen av offer. Skymtar dessa offer fram i nyhetsrapporteringen, framstår de alltid som besynnerligt oundvikliga. I ett förord skriver Didi-Hubermans svenske översättare Johan Öberg om detta med att känna gruvgasen som på en gång en akut kunskapsfråga och en estetisk och politisk fråga. Det handlar om ett särskilt slags sensibilitet Didi-Huberman är ute efter. Att kunna se bortom konstruktioner av nödvändighet, att därmed närma sig dödandet och lidandet som katastrofer möjliga att undvika, och för vilka vi aldrig kan slippa undan ansvar. En stor del Gruvgas ägnas helt åt Pier Paolo Pasolinis film La Rabbia från 1963. Ett dokumentärt och poetiskt montage, sammansatt av Pasolinis egen text och av bilder från ett närmare 90 000 meter långt journalfilmsarkiv. La Rabbia är en film i vilken bilder och texter resonerar, kontrasterar och dissonerar mot varandra i politiskt och poetiskt ursinne. På detta vis försöker Pasolini hitta till det katastroftillstånd som normaltillståndet söker kväva. Och genom Pasolini, söker Didi-Huberman efter ett sätt att höra den katastrof som förvägrats röst. I sin rasande anklagelseakt talar Pasolini med en profets röst. Också Davi Kopenawas The Falling Sky är en profetisk text. Kopenawa talar utifrån en övertygelse, som är allt annat än ogrundad, om att det samhälle de vita byggt sätter själva förutsättningarna för mänskligt liv på spel. Och till skillnad från Pasolini, talar Kopenawa från detta samhälles utsida, direkt från avgrundens rand. Därför talar han både om oss, och till oss, när han säger: "Det är sant att om de vita fortsätter på den inslagna vägen, kommer vi alla att gå under. Detta har redan skett med många av skogens folk i detta land Brasilien. Men denna gång tror jag att inte ens de vita kommer att överleva."   Patricia Lorenzoni, idéhistoriker och redaktör för tidskriften Ord&Bild Gruvgas. Essän, vreden, politiken av Georges Didi-Huberman Översättning Johan Öberg, Daidalos förlag

OBS 0

Martha Nussbaum och vreden  

Martha Nussbaum har gjort sig känd som en känslornas filosof, och hon har i många böcker argumenterat för känslornas roll i förnuftsmässigt resonerande, inte minst i moralfrågor. Vad gäller vreden har hon dock ändrat sig, och i sin senaste bok förklarar hon varför hon inte längre anser den känslan, eller emotionen, vara en konstruktiv kraft. När hon nyligen var på sverigebesök passade Filosofiska rummet på att träffa henne för en intervju. Vi får ta del av den, och av ett efterföljande samtal mellan filosoferna Björn Petersson och Johan Brännmark, tillsammans med kulturjournalisten Jenny Maria Nilsson och programledare Lars Mogensen. Producent och reporter: Thomas Lunderquist.

Eksistens: Vrede er nytteløs og infantil 2016-11-01  

Jeg kan blive så vred - noget så edderspændt rasende!!! Hele min krop sitrer, og der hober sig udbrud og råb og eder og forbandelser op i mig. Jeg må have det ud. Have renset luften. Straffet den skyldige. Skadet den skyldige. Jeg ka'ett ta'det, jeg ka'ett ha'det, jeg må ha' blo'hævn!! Men NEJ! STOP! ... STOP!!! Vreden er ikke spontan - den er altid resultat af en form for refleksion. Og så er den infantil. Og den kan reflekteres væk. Det mener både Seneca og Martha Nussbaum. Eksistens ser nærmere på vreden, dens genstand, dens formål og dens værdi. Medvirkende: Lektor i filosofi ved SDU, Anne-Marie Søndergaard Christensen. Professor i Psykologi ved Aarhus Universitet, Henrik Høgh-Olesen. Idéhistoriker og viceforstander på Testrup Højskole, Simon Axø. Studieadjunkt ved Anvendt Filosofi på Aalborg Universitet, Kresten Lundsgaard-Leth. Vært og tilrettelægger: Carsten Ortmann. Tilrettelægger: Anne Byriel Christensen.

Eksistens 0

Kulturnytt  

Dramatiken Edward Albee död. Taxi Driver, den kränkta vreden och hatkulturen i politiken i lördagskrönikan. Fursten har blivit pjäs för mellanastadiebarn. Tony Ourlser visas på Magasin 3 i Stockholm. Dramatiken Edward Albee död. Taxi Driver, den kränkta vreden och hatkulturen i politiken i lördagskrönikan. Fursten har blivit pjäs för mellanastadiebarn. Tony Ourlser visas på Magasin 3 i Stockholm.

SPD Podcast #019 – analsex, män som hatar kvinnor, våld mot kvinnor, kvinnor med issues och tufft liv, vreden och kärlek!  

  Tjena Poddare! Erik och Emelie gjorde en galet nice inspelning men när vi skulle komprimera det till mp3 format så var halva inspelning robot-voice! Vi har alltså tvingats klippa det vi säger, och vi hatar det. Avsnittet är betydligt kortare men ganska smockat med innehåll. Emelie lurar Erik att börja med en riktigt känslig sexhistoria, sedan byter vi fort mot några djupare ämnen och avslutar som vanligt med lite vreden och kärlek. I avsnittet pratar vi också om ett litet event om nu är spikat. Spana in enappstudio.se för mer information om detta, kort och gott så kommer vi sända live från Jönköpings citykärna. I samarbete med enappstudio.se bidrar vi till stämning och energi för ett projekt som skall bringa in många tusenlappar till välgörenhet. uKontroll är ett företag som under 24h sitter inlåsta i en bur på Jönköpings centrala gator och programmerar en app. Budgivningen är öppen för företag och alla pengar kommer tå till välgörenhet. Så låt det väl smakas, tillsammans är vi ju grymma ;) Vecka 34 är vi helt borta och efter detta räknar vi med att kunna vara lite mer konsekventa igen med avsnitten!  

SPD Podcast #018 – Motorcykelkrasch, drömdate, topless, barn med bh, vreden och kärlek!  

Varma kramar kära poddare! Vi är tillbaka, och vi är taggade. Hoppas det börjar regna asap så ni kan lägga all tid på att lyssna! Erik berättar om sin motorcykelkrasch, gripande, jobbigt ... men ack vilken tur. Vi diskuterar topless, BH och kommenterar om diskussionen kring barn som sexualiseras. Missa inte heller Eriks drömdate, våra vreden och givetvis lite kärlek. Rösta också om vilken drömdate ni gillade bäst! Låt det smakas!

SPD Podcast #017 – Hur är du en normalt och vettig människa? Sista idioten är inte född än, lyssna varför! Fakta om blowjobs,  vreden och mycket mer!  

  Regniga hälsningar podders! Vi älskar solen, men fler lyssnar när det regnar. Därför älskar vi regn! I detta avsnittet delar Erik med sig sina enkla knep om hur du är en vanligt och vettig människa. Den sista idioten är inte född än!  Frederic har gjort research på blowjobs, mycket fakta och intressanta saker tagna från en av de största kvinnomagasinen på nätet. Givetvis kommenterar Emelie på detta ;) Vi har lite vassa vreden, fast roliga såklart! Givetvis mycket mycket annat små-snack. Låt det väl smakas!

SPD Podcast #012 – 50 nyanser av honom, sex snack, alla har ett pris, gäst nästa vecka, vreden och kärlek!  

  God afton poddare! Veckans avsnitt bjuder på diskussion kring 50 nyanser av honom. Det leder till en hel del sexsnack, vad som är porrigt. Ni får också veta vem som bjuder på mest detaljer kring sin sexpartner, tjejer eller killar. Missa inte heller hur Erik redogör för att alla har ett pris. Frågan är bara vem som är billigast? Hur mycket skulle du ha för att ta den i röven? Vi avslöjar även lite om vår första gäst som kommer besöka oss nästa vecka. Han är en profil inom musikvärlden i Sverige och har en väldigt unik personlighet. Som vi ser det är han väldigt intressant! Veckans vreden handlar om människor men Frederic kontrar med kärlek till Disney. Låt det väl smaka, med grädde på!

SPD Podcast #006 – Socialt värde, utmana normer, folk som dansar och vreden!  

  God afton i vårsolen!   I veckans avsnitt så pratar vi mycket om att utmana normer, folk som tror dom kan dansa och givetvis ett gäng vreden mot konstiga beteenden. Vi har också löften om att balla ur på ICA -för att rädda mänskligheten. Missa inte heller sex quizen och ännu en privat story från våra liv. Låt det väl smaka!

Vreden i blåbärsskogen  

#link=237934#

Om globala klassklyftor i bärskogen. Efter sommarens demonstrationer bland asiatiska bärplockare reser Konflikts Randi Mossige-Norheim till Särna där vietnameser nu jagar mat i brist på bär, jobb och lön. Men det är inte bara som bärplockare långresande låglönearbetare blir allt vanligare. Samtal om den vietnamesiska vreden som varsel om fler konflikter på en alltmer global arbetsmarknad.

Jobbigare vara ljusskygg ledare i Afrika: Samuel Larsson i Maputo  

Maputo torsdag. Har vi pratat färdigt om Kenya? Nä, jag tycker inte faktiskt inte det. För det som hände där för mindre än en vecka sedan kan inte beskrivas som något annat än en sensation. Resultatet i presidentvalet i augusti överklagades till högsta domstolen som fann oegentligheter i valprocessen, ogiltigförklarade alltihop och beslutade om nyval. Det intressanta är inte att valresultatet överklagades till domstol. Här på den afrikanska kontinenten anklagar missnöjda oppositionspartier rätt ofta vinnaren för fusk. Ibland har de fog för misstankarna, ibland är de bara dåliga förlorare. Men få tror på riktigt att den juridiska processen verkligen ska förändra något. Så det intressanta och unika var att den här domstolen faktiskt lyssnade på klagomålen, drev en vad det verkar helt politiskt oberoende juridisk process och fällde en dom som gick emot sittande presidenten Uhuru Kenyatta, som trodde att han hade ännu en valseger i hamn. Han blev naturligtvis rasande. Domen har sänt en chockvåg över inte bara Kenya utan hela Afrika. Här saknas inte långsittande presidenter eller partier, som håller sig kvar vid makten mandatperiod efter mandatperiod med mer eller mindre demokratividriga metoder. Så runt om på kontinenten vädrar oppositionspartier just nu morgonluft. De där ständiga tvåorna med en vag känsla av att valresultaten aldrig varit riktigt riktiga. Om det var möjligt i Kenya, om deras domstol vågade vara oberoende, kanske kanske det är möjligt även här? Det finns faktiskt de som nu talar om en demokratins revolution i Afrika, ledd av domstolarna. Inte med målet att tvunget ge oppositionen makten, utan att faktiskt garantera folket helt rättvisa val - på riktigt. Det är lite väl tidigt att kalla det en revolution, men något väldigt ovanligt har faktiskt hänt. Och miljoner människor hoppas att det ska bli en ny trend. Den senaste veckan har det också funnits - i Kenya och på andra håll - en påtaglig känsla av svek och besvikelse riktad också mot alla internationella valobservatörer som till exempel i Kenya gav sin välsignelse åt ännu en mandatperiod till president Kenyatta. Ansedda institut som the Carter Center i USA - med självaste John Kerry i spetsen, till exempel. Nu när deras bedömning synats och sågats av en domstol är det många som frågar sig om de där valobservatörerna alltid slirat lite på sanningen? Om de handlar i demokratins intresse eller något annat större politiskt intresse? Eller om de helt enkelt bara inte brytt sig om att ta reda på hela sanningen. Det är naturligtvis svårt att veta hur det ligger till med den saken, möjligheten till full insyn är begränsad även för observatörer. Men vreden finns där, och en sak är säker: efter nyvalet i Kenya i oktober, och efter många kommande val här i Afrika, kommer det ställas nya frågor och tuffare frågor. Det har just blivit liite jobbare att vara ljusskygg ledare i Afrika. Samuel Larsson, Maputo samuel.larsson@sverigesradio.se

Nattevagten highlights - Vrede  

Keith taler med Connie. Hun er 83 år, og da Connie var yngre, deltog hun i demonstrationer - derfor forstår hun også de unges vrede. Og så taler Keith med Sussie, som godt kan blive vred - men som mener, at man skal prøve at styre vreden.

Keith Thomas Lohse: Vrede - anden time  

I denne time taler Keith med Sussie, som godt kan blive vred - men som mener, at man skal prøve at styre vreden.

Utrygheden stiger (1)  

De begyndte med de ufaglærte, men rammer allerede dybt ind i middelklassen: Arbejdsvilkårene i Danmark bliver mere og mere utrygge for alle lønmodtagere - og alligevel tør kun få kæmpe imod. Èn gruppe er dog klar i mælet og klar til arbejdskamp: Hele 87 procent af de privatansatte i NNF, Nærings- og Nydelsesmiddelarbejder Forbundet, stemte nej til overenskomsten i sidste uge. Men de må nu bøje sig for flertallet i de andre fagforbund. Hør forbundsformand for NNF, Ole Wehlast, om vreden og frustrationerne. De længere arbejdsdage og større fleksibilitet spreder sig med lynets hast. Hør professor Thomas P. Boje og ph.d. Mette Lykke Nielsen fra Center for Ungdomsforskning diskutere det nye fænomen ‘prekariatet’, og den nye blanding af usikre jobvilkår, forringelser og en voksende apati. Er akademikerne også ved at blive daglejere? Hvorfor gør folk ikke mere modstand?

Att hjälpa en pedofil  

Börje Svensson är psykoterapeut och möter i sitt arbete både offer och förövare. Det är möten med förövare som många gånger börjat med att han sett eller läst de stora svarta tidningsrubrikerna deras brott varit upphov till.  Den här vreden som jag känt när jag läst om det rinner av mig och jag känner bara sorg Hur lyckas man som terapeut att inte bortse från handlingen men ändå möta personen bakom brotten och hur hanterar man det man får höra?  Börje Svensson arbetar idag med unga förövare och med att handleda Poliser, samtalshandledare och andra terapeuter.  Vi följer med Börje Svensson när han handleder samtalshandledaren Marie Johansson på KAST i Stockholm.  Ett program av Joseph Knevel joseph.knevel@sverigesradio.se     Här kan man få hjälp att hantera sin pedofili: PrevenTell (Hjälplinje vid oönskad sexualitet) Hjälp och stöd som utsatt eller anhörig: BRIS, Barnens rätt i samhället Råd och stöd för köpare av sexuella tjänster.  KAST (köpare av sexuella tjänster)

Fredag i P4: Danskt tårtfirande och norrländsk vrede  

Luleås tränare ger ett ansikte åt den behärskande men kokande norrländska vreden. Danmarks integrationsminister är glad i tårta. Och våra nya svenska "gladotek". Susanna Dzamic och Kalle Lind ser på veckan med monokel och VR-glasögon. Ett satirprogram inspirerat av nyheter och dumheter.

Drill och disciplin med Socialdemokraterna och en icke arg snickare  

Drill och disciplin med Socialdemokraterna Ordning och reda drill och disciplin, ja så kan man beskriva den socialdemokratiska partistyrelsens förslag till nya politiska riktlinjer till partikongressen som arrangeras i april. "Trygghet i en ny tid" har man valt som samlingsbegrepp.  Alla som kan ska arbeta, kamp mot bidragsfusk, inget sommarlov för den som inte får godkända betyg i skolan. Restriktivare invandringspolitik. Vart är regeringspartiet på väg? Det ska vi fråga Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström-Baastad. Medverkar gör också Stig-Björn Ljunggren och Daniel Suhonen, båda s-märkta skribenter, som ger sin syn på utvecklingen. En icke arg snickare När Thomas häromdagen slog på kanal 5 och vinjetten för Arga snickaren gick på fick han sig en överraskning - borta sen en tid är ju Anders Öfvergård som gav den heliga vreden ett ansikte. Istället en godmodig Adam Alsing som presenterar sig som varken arg eller snickare. Hur gick den castingen till - vi ringer förstås upp.   Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Helena Huhta

Nördar Emellan #21 – Nintendo Switch och vreden  

Nördarna är här för att prata av sig ännu en gång. Roger har varit hos Bergsala och testat Nintendo Switch vilket får hans vrede att nå orimliga nivåer. Matilda tar oss igenom de senaste nyheterna i Overwatch och tillsammans pratar de om Resident Evil 7. Roger hinner också avslöja hur mycket han älskar Horizon Zero Dawn. Trevlig lyssning! Medverkande: Matilda ”Duvri” Duvri Roger ”Gamerpappan” Nilsson Avsnittet: Ladda ner

Nyårsspecial: Konflikt minns 2016  

Om krigets olika ansikten, om vreden mot eliten och om konsten att integrera sig. Vad har många syrier gemensamt med Kristina från Duvemåla och vem var terrorns första offer i Nice?

Den underskattade vreden  

Om vinnare och förlorare när USA valde Donald Trump. Hur kom det sig att en miljardär kom att uppfattas som folkets röst? Och varför förstod så få att det höll på att ske?

0:00/0:00
Video player is in betaClose