Episoder
-
Vikingarna for öster ut från Mälaren ända bort till Kaspiska havet och Bagdad. Handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren var en del i ett handelsnätverk som sträckte sig långt österut i det nutida Ryssland, Ukraina och ännu längre bort.
Handeln sätter spår. Boplatser runt Östersjön får en tydlig närvaro av skandinaver från den polska kusten till dagens Ryssland, Finland och Sverige.
Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledaren är Kristina Ekerö Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar vi reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnande och slutet på vikingatiden.
Det var handeln som skapade rikedomar, att ha kontroll över handelsvaror, handelsrutter och handelsplatser. Det var där de stora förtjänsterna fanns. I de arkeologiska lagerna av Starja Ladoga i dagens Ryssland ser man att skandinaver varit på plats redan från början. Under vikingatid flyttade vikingarna ut egna positioner, skippa mellanhänder och gör resor hela vägen till Kaspiska havet och Bagdad.
Bild hemsida: Detalj från bildsten med skepp 800-1099 Tjängvide, Gotland.
Foto: Bengt A. Lundberg/SHM, CC BY 2.5 se.
Medverkade gjorde Charlotte Hedenstierna Jonsson
Programledare: Kristina Ekero Eriksson
Redaktör: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen
Den här dokumentärserien görs av Urban Lindstedt och mig Kristina Ekero Eriksson.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.
I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.
Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.
De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.
För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.
Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.
Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.
Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public Domain
Bild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.
Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Manglende episoder?
-
När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.
De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.
I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.
Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.
Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.
Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.
Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.
Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.
Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.
Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skugga
Musik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det är den 8 juni år 793 och munkarna på den lilla ön Lindisfarne på Englands östkust tror att denna dag ska bli som alla andra dagar: timme efter timme fyllda av bön, missionsarbete och att kopiera de heliga skrifterna för hand.
Men det är ingen vanlig dag. Många av de bröder som vaknar upp i klostret kommer inte att leva när solen går ned. För den 8 juni år 793 är dagen då vikingatiden börjar. Allt motstånd mejades ner, som man kan läsa om i den engelska historiekrönikan Historia Regum:
”Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och ödelade allting med jämmerlig plundring, trampade ner de heliga platserna med orena steg, grävde upp altarna och tog alla den heliga kyrkans skatter. De dödade en del av bröderna, tog med sig andra i kedjor, många fördrev de, nakna och överlastade med kränkningar, några dränkte de i havet...”
Varför uppstod vikingen, vad gjorde han och vart tog han egentligen vägen?
Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är första delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledaren är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar vi reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också om vikingatida pilgrimer, läkeörter och arrangerade äktenskap.
Det var som att nordborna blivit galna, för det slutade inte här. Åren som följer attackerades flera andra kloster på de brittiska öarna. På den skotska ön Iona dödade vikingarna 68 munkar på stranden och deras kloster brändes ner. Som man kan läsa i en nedteckning: ”De åstadkom att det som tidigare varit så rikt nu var som ingenting”.
England kom att attackeras i flera vågor, från år 865 invaderades landet av den stora hedniska armén, vikingafamiljer som rest dit i stora flottor och som så småningom bosatte sig i det som kom att kallas Danelagen – det området där dansk lag gällde. Drygt två hundra år efter anfallet på Lindiafarne satt den danske vikingen Sven Tveskägg på Englands tron.
Det mäktiga Frankerriket, en stormakt som ungefär motsvarade dagens Frankrike och Tyskland, skonades inte heller. Några år efter Lindisfarne 793 började Frankerrikets kuster att attackeras och det intensifierades på 830-talet. Den åtråvärda handelsstaden Dorestad, i dagens Nederländerna, plundrades av vikingarna varje år mellan 834 och 837.
Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media.
Medverkade gjorde Andreas Hennius.
Programledare: Kristina Ekero Eriksson
Redaktör: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Inbördeskriget i Syrien har pågått i tio år. Konfliktens ursprung går att spåra till Frankrikes hårdhänta kolonialpolitik under 1900-talets första hälft. Gränserna var dragna helt utan hänsyn till historien och de olika folkgrupper som levde i det franska protektoratet. Dessutom verkade Frankrikes kolonialherrar utifrån principen söndra och härska.
Efter självständigheten år 1946 lämnade Frankrike efter sig en dysfunktionell stat där militärkupperna avlöste varandra tills Hazef al-Asad skapade Mellersta Österns hårdaste diktatur. En diktatur där korruptionen genomsyrade alla nivåer av samhället.
Det kalla kriget cementerade sedan en regim som saknade en bredare folklig förankring. Utanför kalla krigets ramar levde etniska och religiösa motsättningar kvar för att senare förstärkas av områdes stormakter.
I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Tomas Andersson samt författaren Stefano Foconi. Tillsammans har de skrivit en rad böcker om Mellersta Östern, bland annat Levanten - Mellersta Östern utan gränser samt I skuggan av muren – Israel/Palestina
Sommaren år 2011 utvecklades protester mot regimen i Syrien till ett regelrätt inbördeskrig.
Trots att det styrande Baathpartiet är sekulärt kom konflikten att brytas mellan shia och sunni då regimen dominerades av den shiitiska sekten alawiter.
Syrien artificiella gränser skapades av de europeiska kolonialmakterna genom en hemlig del av Sykes-Picot-avtalet som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det franska mandet Syrien kom att utgöras av dagens Syrien, Libanon samt den turkiska Hatayprovinsen. Det som senare blev Syrien hade aldrig tidigare existerat som en självständig stat.
Under Frankrike som styrde enligt principen söndra och härska tvingades en blandning av olika religiösa och etniska grupper ihop. Frankrike gav makten till den alawitiska minoriteten vilket ledde till sekteristiska spänningar.
De flesta syrier är sunniaraber, men landet styrs sedan en statskupp år 1963 av medlemmar av den alawitiska minoriteten. Den alawitiska regeringen ger den egna etniska gruppen särskilda privilegier, en maktfördelning som eldar på missnöjet hos missgynnade grupper som sunniaraber och etniska minoriteter som kurder och kristna araber. Dessutom är många syriska städer och samhällen redan organiserade i etniska eller religiösa enklaver, vilket innebär att lokala miliser också är sekteristiska, något som kan förklara varför så stor del av dödandet i Syrien har utvecklats längs sekteristiska linjer.
Musik: Arabic Instrumental av MEDIA-MUSIC GROUP, Soundblock Audio
Bild: Karta från Sykes–Picot avtalet som visar britternas och fransmännens intresseområde. Signerad av Mark Sykes och François Georges-Picot, den 8 maj 1916.
The National Archives MPK1/426. Public Domain
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Profeten Muhammed (år 570–632) var 40 år när guds ord uppenbarar sig för honom. Uppenbarelserna skulle tvinga honom och hans anhängare att lämna staden Mekka. Migrationen, hijra, blir startpunkten för den muslimska tidräkningen. I koranen beskrivs Muhammed som den sista profeten.
I de traditionella källorna framträder Muhammed som en blyg man som hellre förlåter än straffar, som är respektfull mot kvinnor samt vänlig mot djur och slavar. Det är i kampen mot de traditionella polyteisterna i Mekka som Muhammed blir en älskad och respekterad ledare, som senare har beskrivits som en perfekt människa.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med biografin Muhammed.
Muhammed är den fattiga och föräldralösa pojken från Mekka som blir en framgångsrik handelsman och gifter sig med den rika änkan Khadija. Det är först när han är 40 år som guds ord uppenbaras för honom, vilket leder till långtgående konflikter med sina stamfränder i Mekka. Med tiden ska Muhammed segra över tvivlarna med både diplomatiska och militära medel fram till sin död år 632.
En teori bland akademiker är att Muhammed predikade i en existerande monoteistisk, judisk eller judisk-kristen miljö och att den rörelse som uppstod kring honom, först gradvis men framför allt efter hans död, utvecklades till en egen religion. Enligt detta perspektiv predikades Koranen för åhörare som redan hade en god förståelse för de bibliska profeterna och berättelserna.
Den tyska islamforskaren Angelika Neuwirth menar i sin analys av Koranen att islam tog form i en kultgemenskap kring syriska psalmer, judisk Talmud och andra texter med anknytning till de bibliska profeterna och berättelserna. De förändringar som sker i uppenbarelsernas riktning, från de första versernas poetiska eskatologi till de senare kapitlens sociala budskap, beror, enligt denna forskning, på att Muhammed inte bara tar på sig nya roller, utan också vänder sig till nya grupper utanför den ursprungliga trosgemenskapen.
Bild: Persisk miniatyrmålning, från 1550 e.Kr., föreställande Muhammed stigande på Burak in i himlen, en resa känd som Miraj. Detta arbete kommer från en Khamseh av Nizami. Det tillskrivs Sultan Muhammed.
Lyssna också på Jesus—en obekväm apokalyptisk profet.
Musik: Islamisk kallelse till bön, Pixabay, Creative Commons.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Referenser
Grinell, K. (2024). Muhammed. Historiska Media.
Sorgenfrei, S. (2024). Den föräldralöse pojken som grundade en världsreligion. Tidskriften Respons.
Grinell, K. (2024). Muhammed – en våldets eller förlåtelsens profet? Svenska Dagbladet.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Rysshärjningarna åren 1719 till 1721 kom länge att leva kvar i det svenska folkminnet. År 1719 stod Sverige utblottat efter 19 års krig med alla sina grannar, men de var inte beredda att ge upp sina baltiska besittningar till Ryssland och därför gick fredssamtalen trögt.
För att sätta press på Sverige i förhandlingarna inledde Ryssland ett terrorkrig mot den svenska kusten. Under tre somrar kom den ryska galärflottan att föröda den svenska kusten från Norrköping i söder till Piteå i norr. Tusentals Gårdar och bruk brändes och lös egendom fördes bort.
Den svenska högsjöflottan, som var en av de mäktigaste i världen, kunde inte skydda den västra rikshalvans långa kust mot hundratals grundgående ryska galärer.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Lars Ericsson Wolke vid Försvarshögskolan om Rysshärjningarna. Han har bland annat skrivit Sjöslag och rysshärjningar: kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721.
Under det stora nordiska kriget beräknas 200 000 svenska och finska män dött i kriget. Det är upp till en tredjedel av alla män i det glest befolkade landet.
De bittra sista åren av Stora nordiska kriget präglades av Rysslands ockupation av den Östra Rikshalvan, nuvarande Finland, samt Rysslands terrorkrigsföring längs den Västra rikshalvans ostkusten från Norrköping till Piteå.
Den ryska amiralen Fedor Apraksins galärflotta 1719 räknade 132 galärer och ett hundratals mindre skärgårdsbåtar och 26 000 man.
Den svenska högsjöflottan hade egentligen inget motmedel ryssarnas hundratals galärer som brände tusentals hemman och bruk. Det svenska försvaret koncentrerade sig på att skydda huvudstaden mot angrepp, men lämnade kusterna oskyddade.
Fredssluten 1719–21 medförde svåra förluster för Sverige, som förlorade sin stormaktsställning till Ryssland. I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.
Lyssna också på avsnitten Nationalism under Stora nordiska kriget och Den gåtfulle Karl XII:s missade möjligheter.
Bild: Slaget vid Föglöfjärden, även kallat slaget vid Flisö eller slaget vid Ledsund, var ett sjöslag mellan en svensk flottenhet och rysk galärflotta under stora nordiska kriget och ägde rum 27 juli 1720 i Östersjön på Föglöfjärden i den åländska skärgården. Av Ferdinand Perrot - The Bridgeman Art Library, Object 364926, Wikipedia Public Domain
Musik: March for Justice av Crosby Tencher, Soundblock Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jesus från Nasaret utmanade etablissemanget med sin lära och avrättades som en upprorsman. Trots sitt misslyckande skulle med tiden den lilla judiska sekten kring Jesus bli världens största religion.
Forskningslitteraturen om Jesus är enorm, men att Jesus var en historisk person är de flesta seriösa historiker och bibelforskare överens om. Jesus var en apokalyptisk profet som egentligen misslyckades med sin strävan att reformera judendomen, enligt bibelforskaren professor Cecilia Wassén. Och han föddes aldrig i Betlehem.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Wassén, professor i nya testamentets exegetik vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon har tillsammans med Tobias Hägerland skrivit boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades.
Nya Testamentet erbjuder de mest direkta och omfattande källorna om Jesus Kristus. Dessa texter, som inkluderar evangelierna och Paulus brev, skrevs av människor som antingen hade direkt kontakt med Jesus eller som byggde på traditioner och vittnesmål från de som hade det. Nya Testamentets texter influerades av författarnas religiösa tro och teologiska syften.
En central fråga i studiet av den historiska Jesus är hur han såg på sig själv och vilken roll han spelade i att etablera kristendomen. Enligt Nya Testamentet betraktade Jesus sig själv som Messias, Guds son, och grundade en ny religion skild från judendomen.
Från 1700-talet och framåt började forskare söka efter den historiske Jesus, bortom de religiösa tolkningarna av honom. Denna forskning har fortsatt in i vår tid och har lett till utvecklingen av en rad hypoteser och teorier om Jesus och hans liv.
Det finns också icke-kristna källor som nämner Jesus. Till exempel skriver den judiske historikern Flavius Josefus om Jesus i Judiska fornminnen, ett verk som färdigställdes runt år 93 eller 94. Josefus nämner flera personer som också förekommer i evangelierna, inklusive Johannes Döparen, Pontius Pilatus och Herodes den store. Han omnämner också Jesus vid två tillfällen.
Förutom Nya Testamentet finns det en rad andra skriftliga källor som refererar till Jesus. Dessa inkluderar andra tidiga kristna texter, samt texter från historiker och samtida personer som inte var kristna. Det finns även judiska texter som nämner Jesus, samt referenser till Jesus i Gamla Testamentet.
Arkeologin har också bidragit till studiet av den historiska Jesus. Fynd från Bibelns platser och tidsperioder har hjälpt till att verifiera vissa aspekter av Bibelns berättelser, även om de inte direkt bevisar detaljerna i Jesu liv.
Lyssna också på Skriftkulturen som förändrade allt.
Bild: Den äldsta kända avbildningen av Jesus Kristus Frälsaren (Pantokrator), en från 500-talet från Saint Catherines kloster, Sinaiberget, Wikipedia, public domain.
Musik: Ragnarok 2020 av Bzur, Storyblock Audio.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sommaren år 1942 ställdes männen Reservpolisbataljonen 101 inför uppgiften att skjuta 1500 judiska kvinnor, barn och äldre män i byn Józefów i det ockuperade Polen. Männen själva, som kom ur Hamburgs arbetarklass och lägre medelklass, var inkallade som reservpoliser eftersom de ansågs för gamla för att aktiv militär tjänst.
När de fick sina order från en uppenbart besvärad major Wilhelm Tapp, som beskrev det som en oerhört obehaglig uppgift från högsta ledningen, ställdes männen inför möjligheten att utan sanktioner slippa undan mördandet. Trots detta genomförde de flesta av de åldrande familjefäderna ordern som innebar att i tusental mörda kvinnor, barn och äldre män på mycket nära håll.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet om boken Helt vanliga män – Reservpolisbataljonen 101 och den slutgiltiga lösningen i Polen av Christoffer R Browning.
Massakern i byn Józefów blev inledningen på ett massmord där reservpolismännen medverkade i mordet på 38 000 judar och deporteringen av 45 200 till dödsläger. Männen i Reservpolisbataljonen 101 var inte ensamma om uppgiften. Vid sidan om de politiskt skolade SS förband medverkade en rad polisförband och reservpolisförband i genomförandet av förintelsen.
Den 19 juli 1942 gav SS-chefen Heinrich Himmler order om den ”slutgiltiga lösningen” i generalguvernementet Polen. Hela den judiska befolkningen skulle vara deporterad från generalguvernementet senast den 31 december 1942. Enligt Himmlers order var detta ett viktigt led i Polens etniska utrensning, för att garantera framtida ”rasrenhet” i Tyska riket och Europa.
Ordern utfördes under de efterföljande månaderna med stor effektivitet. Himmlers slutgiltiga lösning ledde till döden för den judiska befolkningen i generalguvernementet.
Bild: Major Wilhelm Tapp, befälhavare över Reservpolisbataljonen 101, tillsammans med sina närmaste män.
Musik: Begravningsmarch av Chopin, framförd av Boby Cole, Soundblock Audio.
Lyssna på hela vår serie i fem avsnitt om Tredje rikets framväxt:
Våldets väg tredje rikets uppkomst.
När demokratin gav upp – Tredje rikets uppkomst del 2
Tredje rikets förberedelse inför kriget 1933-1939 (del 3)
Tredje rikets raspolitik som förövning inför det totala kriget
Tredje rikets uppgörelse med Versaillefreden
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Statens upprättande av våldsmonopol är grundläggande i alla samhällen. På medeltiden var polisiära uppgifter som att upprätthålla lag och ordning lokalt organiserad, med borgare som agerade stadsvakter i städerna och bönder som fjärdingsmän på landsbygden. När statsmakten stärkte sin ställning under den tidigmoderna tiden kom kungamakten att ta större ansvar för polisiära uppgifter även om det lokala inslaget fortsatte att vara dominerande.
Den moderna specialiserade polisen som vi känner idag utvecklades först under 1800-talet och början av 1900-talet. Spänningen mellan kommunalt och statligt inflytande över polisen har funnits med ända tills polisen förstatligades 1965.
I detta avsnitt av podden Historia.Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Josefine Berndt som doktorerade i historia med avhandlingen Polisfrågan i svensk politik - Reformer och institutionell förändring 1875–1965.
Under medeltiden, då Sverige bestod av mindre samhällen och städer, var polisväsendet lokalt organiserat. Dåtidens ordningsmakt kallades fjärdingsmän, lokala förtroendemän som hade ansvar att bevaka ordningen inom deras socken. Dessa fjärdingsmän var både poliser och skatteindrivare och hade en djup förståelse för sina lokala samhällen. Under kungamakten fanns regionala makthavare som främst såg kungens intresse av ordning och skatteindrivning.
På 1630-talet genomförde kungamakten en länsindelning med landshövdingar som i varje län var kungens högste tjänsteman. Landshövdingarna fick det yttersta ansvaret för lag och ordning i sina län. De fungerade då som chefer över landsfiskalerna och som åklagare i vissa mål.
Under 1700-talet började tanken om en mer organiserad polisstyrka ta form. År 1776 inrättades Kungliga poliskammaren i Stockholm, och kung Gustav III utnämnde Henric von Sivers, adlad Liljensparre, till Sveriges förste polismästare. Nu kom polisen att alltmer förknippas med brottsutredningar. Denna nya position ledde till fler förändringar, och snart ersattes de frivilliga vakterna och borgarna som tidigare hade ansvarat för att upprätthålla lag och ordning med särskilt anställda stadsvakter.
Under 1800-talet blev det allt vanligare att kommunerna tog över ansvaret för polisväsendet. Detta var en följd av kommunallagarna från 1862, som skapade en tydligare skillnad mellan städer, köpingar och landskommuner. I städerna överfördes ordningsmakten till borgmästaren eller magistraten, medan landsbygdens polisväsende fortsatte att skötas av fjärdingsmän och länsmän.
Under 1900-talet blev det tydligt att det fanns ett behov av att omorganisera och centralisera polisväsendet. Från och med 1965 blev polisen i Sverige statligt styrd, vilket innebar en tydlig omorientering från en lokalt baserad poliskår till en centraliserad, statligt kontrollerad polis. Denna nationalisering markerade en viktig förändring i svensk polisens historia och speglade en generell trend i Europa.
Bild: Troligen en arrangerad bild, som visar hur polisen föser in en fyllerist i "Svarta Maja" för transport till polisstationen, Kalmar läns museums fotoarkiv, Digitalt museum, Fritt från kända upphovsrättsliga restriktioner – Public Domain Mark (PDM)
Musik: Kvinnlig Poles av Birger Stenberg från 1921, Columbia (E7040), Internet Archive, Public Domain.
Lyssna också på Värvade soldaters otacksamma roll under 400 år.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den svenska kyrkan har ända sedan reformationen haft en viktig roll som kungamaktens verktyg för att sprida information och propaganda. Under stormaktstiden blev propagandan ännu viktigare för att stödja krigsansträngningarna.
Kyrkan skulle med krigspropaganda hålla befolkningen på gott humör trots alla umbäranden. Knepet blev att skylla krigen på befolkningens syndighet.
I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Maria Forssberg som är historiker som arbetar på Vasamuseet. Hennes doktorsavhandling Att hålla folket på gott humör – Informationsspridning, krigspropaganda och mobiliering i Sverige 1655-1680 handlar just om kyrkans roll i krigspropagandan under Stormaktstiden. Hon har senare jämfört kyrklig krigspropaganda i Frankrike och Sverige i boken The Story of War – Church and Propaganda in France och Sweden 1610-1710.
Sverige lyckades trots en liten befolkning och knappa resurser bli en stormakt under 1600-talet. Detta medförde stora umbäranden för allmogen i form av höga skatter och utskrivningar till krigsmakten. En halv miljon svenska män förlorade sina liv i krigen mellan 1620 och 1720.
Krigspropaganda spreds både i krigs- och fredstid. Statsmakten huvudbudskap var att krigen var ett gudomligt straff på grund av den syndiga befolkningen. Och världen var befolkad av onda fiender vars mål var att förstöra Sverige. Regenten var det bästa skyddet mot fienderna och alla måste bidra i krigsansträngningen.
Prästerna motsatte sig aldrig rollen som propagandister för kungamakten. Och anfallskrigen beskrevs som försvarskrig. Enligt prästerna var kungen utsedd av Gud och undersåtarna hade absolut trohets plikt mot överheten. I predikningar lade prästerna alltid skulden för kriget på undersåtarna.
Lyssna också på Gustav Vasas känsla för propaganda.
Musik: Nearer My God To Thee Church Organ av Bobby Cole, Soundblock Audio.
Bild: Prästfamilj från 1680, Nordiska Museet, Public Domain.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.
Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.
I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).
Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.
Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.
För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.
Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.
Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.
I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.
Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.
Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0
Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.
Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
När internet började spridas utanför akademiska kretsar utlovades vi ett helt nytt samarbetsinriktat, interaktivt och fritt nätsamhälle där kunskap och idéer skulle flöda fritt. Men den kommersiella delen av internet kom att ta över tjänster och funktioner. Med tiden blev det några få amerikanska bolag som kom att dominera nätet.
Ursprunget till internets föregångare Arpanet var militärt. Den amerikanska militären såg ett behov att kunna upprätthålla kommunikationer vid ett kärnvapenkrig. Och när Sverige via den tekniska högskolan Chalmers kopplades på internet 1984 var det ingen som brydde sig förutom några få dataforskare.
I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Peter Bennesved som doktor i idéhistoria och har intresserad sig för teknikutveckling. Han arbetar för närvarande på en studie om it-kommissionen.
Idén till Arpanet kläcktes 1962 då psykologen och dataforskaren Joseph Licklider skickade runt PM om ett ”intergalaktiskt nätverk”. Och det första meddelandet skickade skickades på Arpanet den 29 oktober 1969. Men idén om ett data nätverk går att spåra betydligt längre tillbaka i historien.
Ett viktigt steg i utvecklingen var när konceptet med world wide web utvecklades 1989 med länkar och webbadresser av Tim Berners-Lee på forskningscentret CERN i Schweiz. Fyra år senare var 1,7 procent av svenskarna uppkopplade, men redan vid millennieskiftet var hälften av svenskarna uppkopplade.
Den nya kommunikationsteknologin kom med ett löfte om ett nytt samhälle och ett nytt effektivare näringsliv. Riskkapital strömmade till allt galnare internetföretag, men i mars år 2000 sprack internetbubblan när nätbutiken Boo.com gick i konkurs.
Lyssna också på Från furstars brevövervakning till demokratisk massövervakning.
Bild: The Opt Project – en visualisering av internet från år 2005: Creative Commons.
Musik: Technology Music av Bobby Cole, Soundblock Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Upplysningen kännetecknas av en radikal förändring i hur människor tänkte och förstod världen omkring dem. Från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet var en tid då vetenskap, rationalitet och frihet från religiösa och politiska förtryck kom i förgrunden.
Begrepp som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, maktdelning, likhet inför lagen, rättssäkerhet, frihandel och antikolonialism fick kraft under upplysningen. I Frankrike och Amerika kom idéerna att omvandlas till revolutioner.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunnar Petri, författare och doktor i juridik, om upplysningen. Han är aktuell med boken Upplysningen – En essä om dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället.
Upplysningens rötter sträcker sig tillbaka till renässansen och den vetenskapliga revolutionen. Under dessa perioder började människor utmana kyrkans auktoritet och ifrågasätta traditionella sätt att förstå världen. Vetenskapliga upptäckter och teorier, såsom Copernicus heliocentriska teori och Galileos observationer, utmanade kyrkans världsbild och öppnade dörren för ett mer rationellt och vetenskapligt sätt att förstå världen.
En rad framstående tänkare i Frankrike, kända som "les philosophes", spelade en avgörande roll i att forma upplysningen och dess idéer. Dessa inkluderade filosofer som Voltaire, Montesquieu och Rousseau, vars verk hjälpte till att sprida upplysningens idéer över hela Europa och bortom.
Voltaire, en av de mest framstående filosoferna under upplysningen, var känd för sin skarpa kritik av kyrkan och hans försvar av religiös och intellektuell frihet. Hans skrifter bidrog till att sprida upplysningens idéer och inspirera andra tänkare.
Montesquieu är mest känd för sin teori om maktdelning, som senare skulle bli grunden i utvecklingen av moderna demokratier. Hans verk, "Andan i lagarna", var inflytelserik i att forma upplysningens politiska idéer.
Rousseau, som är mest känd för sitt verk "Om samhällsfördraget", bidrog till upplysningen genom sina radikala idéer om politik och samhället. Han förespråkade att människor skulle återgå till ett mer naturligt tillstånd fri från samhällets korruption och förtryck.
Termen "upplyst despot" användes för att beskriva de monarker under upplysningen som försökte tillämpa upplysningens principer på sina regeringar. Dessa monarker strävade efter att reformera sina samhällen genom rationella metoder, men behöll ändå absolut makt.
I Sverige, framträdde landet på Europas vetenskapliga scen under 1700-talet, och på några områden var Sverige till och med en ledande nation. Upplysningens idéer och filosofi påverkade landets vetenskap, filosofi och samhällsutveckling under denna tid.
Mot slutet av 1700-talet uppstod romantiken som en reaktion mot upplysningen. Romantikernas kritik mot upplysningen var att beskrivningen av verkligheten var för ensidigt mekanisk och materialistisk.
Lyssna också på Den franska revolutionen förändrade allt i floder av blod.
Bild: Upplysningsfilosoferna samlade till salong hos Madame Geoffrin. Skådespelaren Lekain i mitten läser högt ur ett drama av Voltaire framför en byst av densamme. Bland deltagarna skall man återfinna bl.a. Diderot, Rousseau och d’Alembert. Målningen sägs återge ett tillfälle 1755 men är gjord 1814 av Anicet Lemonnier (1743–1824). Académie des sciences et belles lettres, Rouen. av Lemonnier, ca. 1812, Wikipedia, Public Domain.
Musik: Pisces av Humans Win, Storyblocks Audio
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
När den socialdemokratiske partiledaren Pär Albin Hansson använde begreppet folkhemmet i en riksdagsdebatt år 1928 för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. För att beskriva sin vision lånade Pär Albin Hansson begreppet från borgerliga politiker.
Men det skulle dröja över 50 år från Pär Albin Hanssons folkhemstal tills det blev ett centralt politiskt begrepp i den svenska debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Nils Edling, professor i historia vid Stockholms universitet som in en rad artiklar diskuterat begreppet folkhemmet samt begreppet välfärdsstatens ursprung. Just nu arbetar han på en bok om begreppet Folkhemmet.
Folkhemmet har blivit en kraftfull metafor för välfärdssamhället där jämlikhet och rättvisa råder. Men när välfärdspolitiken formulerades på 1930-talet nämndes folkhemmet knappt.
Pär Albin Hansson (s) använde begreppet folkhemmet för att beskriva det goda samhället utifrån bilden av en familj var han långt ifrån först att använda ordet. Socialdemokraterna ville reformera samhället och Hansson lånade ett begrepp som tidigare används av borgliga politiker för att beskriva sin vision:
”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.”, sade Per Albin Hansson i riksdagen.
Men folkhemmet blev aldrig ett centralt begrepp under 1930-talet. Inte heller under rekordåren efter kriget användes folkhemmet i debatten. Folkhemmets fick sin betydelse först under 1980-talet när socialdemokraterna ville försvara välfärdsstaten när hela samhällsbygget börjat ifrågasättas under parollen systemskifte.
Begreppet välfärdsstat har en gammal historia som började långt före den moderna välfärdsstatens första staplande steg under den tyska rikskanslern Otto von Bismarck som föreslog ett socialförsäkringssystem (Sozialgesetzgebung) redan 1878. Förslaget innehöll statlig olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, försäkring mot invaliditet och åldersarmod, det vill säga en slags ålderspension för behövande. Sjukförsäkring kom också att införas 1883 och olycksfallsförsäkring 1884. År 1889 infördes obligatorisk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
Lyssna också på Sockenbarnets August Theodors livsresa i det moderna Sverige.
Bild: Statsminister Per Albin Hansson. 1943 FOTOGRAF Carl Erik Sunesson, Miliseum, public domain.
Läs mer: Varifrån kommer välfärdsstaten? Om ett modernt nyckelbegrepps långa historia av Nils Edling och
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Nazityskland och Sovjetunionen mördade under perioden 1933 till 1945 14 miljoner civila i ett område som innefattar östra Polen, Ukraina, Belarus, västra Ryssland och Baltikum.
De civila offren dog inte p.g.a krigshandlingar utan en genomtänkt mordisk politik. Koloniala ambitioner utifrån två totalitära ideologier slutade med skapad massvält, nackskott och gasning. Den amerikanske historikern Timothy Snyder kallar området för Bloodlands i en bok med samma namn. Han hävdar att vi måste utgå från territoriet för att förstå vad som hände.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Martin Hårdstedt utifrån boken Bloodlands av historikern Timothy Snyder.
Två totalitära regimers koloniala ambitioner sammanföll i brödboden Ukraina. Sovjetunionens ledare Stalin valde att medvetet svälta ihjäl 3 miljoner ukrainska bönder i kollektiviseringen av jordbruket, som var tänkt att ge ett överskott som kunde användas för att industrialisera samhället. I den stora terrorn 1936 till 1938 var polacker och kulaker särskilt utpekade. 700 000 människor avrättades under två år för att säkerställa revolutionen.
Adolf Hitler planerade att låta 30 miljoner människor svälta ihjäl i Bloodlands för att ge utrymme för en jordbrukskolonisation av Ukraina, för att säkerställa Tysklands mattillgång. När krigslyckan satte stopp för planerna inriktades dödandet framförallt mot judar som främst sköts nära sina hem än skickades till dödslägren i Polen.
När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 var det första steget på vägen att besegra Sovjetunionen. På Östfronten fick tyskarnas fantasier om raskrig fritt spelrum. Massavrättningarna av judar började på hösten 1941 och fortsatte till 1944. Cirka 1,5 miljoner ukrainska judar dödades, och över 800 000 fördrevs österut.
Bild: Einsatzgruppe mördar judar i Ivanhorod, Ukraina, 1942. En kvinna försöker skydda ett barn med sin egen kropp precis innan de beskjuts med gevär på nära håll. Wikipedia, Public Domain.
Musik: The Comeback Yid Bulgarish av Humans Win, Storyblock Audio
Lyssna också på Så blev vanliga medelålders män massmördare i Hitlers raskrig samt Holodomor – Josef Stalins terrorsvält för att kuva ukrainarna.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Under slutet av 1500-talet började svedjebrukande finnar att flytta från Finland till svenska utmarker i Kolmården, Tiveden och Västernorrland, sedan Bergslagen och Värmland. De lockades av stora ödemarker och skattefrihet under 6 till 15 år. Mellan 10 000 till 15 000 finnar tror man flyttade till Sverige.
Skogsfinnarnas svedjebruk gav extremt stora skördar av råg, men krävde också stora arealer och mycket arbetskraft. Skogsfinnarna behöll sitt språk och distinkta kultur ända fram till 1900-talet i vissa områden och än idag äts det motti i Värmland.
I avsnitt 164 samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Maud Wedin som också är ordförande i organisationen Finnsam. Hon doktorerade på skogsfinnarnas kolonisation av Norrland.
Finland en del av det svenska riket från 1200-talet till år 1809. Gustav Vasa ville kolonisera de stora obebodda skogarna i Norrland och erbjöd därför både svenskar och finnar både mark och skattefrihet om de flyttade till svenska utmarker. Svenska bönder och finska bönder vid kusterna var inte intresserade, men däremot lockades mellan 10 000 och 15 000 skogsfinnar till Sverige.
Grunden för kulturen var den näringsrika sura granskogen, där marken blev basisk och näringen frigjordes vid bränning. Traditionellt jordbruk gav 4-8 ggr utsädet, svedjebruk ofta mer än 100-fallt.
Svedjebruket krävde mycket arbetskraft, ofta skapades bolagsliknande arbetsformer, där man ersattes efter arbetsinsats (domböcker). Från skogsavverkning till skörd tog det 3-4 år beroende på fuktighetsgrad och att all oförädlad råg är tvåårig.
Skogsfinnarna försörjde sig till en början på svedjebruk, men omkring 1640 begränsades svedjebruk i lag för att skog behövdes för bergsbruk. Savolaxarna blev då torpare, i Bergslagen med skyldighet att arbeta som kolare knutna till bergsbruken. Senare flyttade skogsfinnarna vidare till Värmland.
Lyssna också på Klubbekriget – det blodiga upproret när Finlands bönder fått nog.
Bild: Svedjebruk av Eero Järnefelt från 1893 Finnish National Gallery, public domain.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Aktiesparande omvandlades i Sverige under 1980-talet från en verksamhet för några få luttrade experter till en bred folksport. Aktiesparande kom i samklang med tidsandan när 1970-talets oljekris gick mot sitt slut. Börsen skulle växa kraftigt under hela 1980-talet.
Tävlingen Aktie-SM lyckades sprida intresset för aktier i breda grupper, samtidigt som skattereformer gjorde aktiesparande mer förmånligt. Här samsades sömmersketips med expert-strategier. Det ryktades t.o.m om manipulation.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit artikeln Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).
Aktiesparande var länge en verksamhet för ett fåtal. Den första auktionen vid Stockholms fondbörs hölls den 4 februari 1863. På denna tid var endast ett tiotal bolag föremål för handel, och denna skedde dagligen mellan klockan 13 och 14. Det var först på 1900-talet som genombrottet för aktiebolagsformen kom med en aktiv börshandel. Fornhistorien var 1895 års aktiebolagslag som hade undanröjt kravet att staten måste godkänna varje nytt aktiebolag.
En milstolpe i breddandet av aktiesparande var framgången med Aktie-SM (Aktie-Svenska Mästerskapet) år 1981. Tävlingen gick ut på att placera 25 000 fiktiva kronor i fem olika aktier. Initiativet till Aktie-SM kom från Sparbankerna, tidningen Veckans Affärer och stiftelsen Aktiefrämjandet. Med attraktiva priser och lokala del-tävlingar ville man locka människor utan tidigare erfarenhet av aktiemarknaden.
Det fanns organiserade intressen bakom ambitionen att sprida aktieägandet. Politikerna ville förbättra kapitaltillgången till företagen samtidigt som näringslivsorganisationer mobiliserade till strid mot löntagarfonderna som syftade till att socialisera storföretagen.
Under 1980-talet ökade omsättningen på Stockholmsbörsen kraftigt, och aktiekurserna steg stadigt. Detta ledde till att fler människor blev intresserade av att investera i aktier och sökte sig till sparformen. Skattereformer som gynnande aktiesparande var viktigt för att popularisera aktiesparande.
Bild: Börshuset i Stockholm 1957. FOTOGRAF: Ehnemark, Jan (Pressfotograf). Svenska Dagbladet, Stadsmuseet i Stockholm, Digitalt museum, Creative Commons.
Musik: A Taste Of Eighties av bzur, Storyblock Audio
Lyssna också Finanskrascher och hyperinflation från Florens till Weimar.
Källor: David Larsson Heidenblad: (2023) Marknadsleken - Aktie-SM och populariseringen av aktiesparande i antologin Marknadens tid - Mellan folkhemskapitalism och nyliberalism av Jenny Andersson, Nikolas Glover, Orsi Husz och David Larsson Heidenblad (red).
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Apartheid i Sydafrika byggde på strikt åtskillnad mellan etniska grupper där de vita sydafrikanernas överhöghet var självklar. Apartheid är historien om hur kolonialismens rasism i samspel med de vita afrikanderna religiösa tro på rasåtskillnad utvecklades till ett institutionellt rasistiskt ramverk under åren 1948 till 1994.
Redan 1910 förbjöds Sydafrikas afrikanska folkmajoritet att äga jord utanför särskilda reservat, som motsvarade 13 procent av Sydafrikas landyta. idén var att befolkningen skulle separeras utifrån rastillhörighet. De svarta afrikanerna tvingades bo bantustans, även kallade homelands.
I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Andreas Karlsson, författare och journalist om varit bosatt i Sydafrika. Han har bland annat skrivit böckerna Sydafrikas historia och Det nya Sydafrika.
Sydafrika betraktas som mänsklighetens vagga eftersom man hittat spår efter tidiga homo naledi i grottorna vid Sterkfontein väster om Johannesburg som visar att det fanns mänskligt liv i regionen för mer än tre miljoner år sedan. Arkeologer har också funnit 1,6 miljoner år gamla stenverktyg.
Det var portugisen Bartolomeu Diaz som år 1488 som första europé seglade runt Kaphalvön och Afrikas sydspets i sin strävan att hitta sjövägen till Asien. Först 1652 upprättar nederländska Förenade Ostindiska kompaniet en bosättning som kom att bli Kapstaden vars uppgift var att serva skepp som var på väg om Asien.
Den svarta befolkningen i Sydafrika var inte möjliga att underkuva vid denna tid så slavar kom att skeppas dit från Asien och andra delar av Afrika. De första vita kolonisatörerna boerna, som talade holländska, kom att utveckla en egen identitet skild från britterna som ockuperade Kapkolonin från år 1806.
När boerna tröttnade på den brittiska koloniala myndigheten i Kapkolonin vid dagens Sydafrikas sydspets gav de sig iväg på ”die groot trek” under åren 1836-40. Boerna flyttade norrut och nu uppstod myten om ”den lediga marken”. Men landet var bebott av olika svarta grupper, där san är de enda som kan hävda sin rätt som ursprungsbefolkning, medan bantufolk kom norrifrån på 300-talet e. kr.
Efter 1948 lagfästes in i minsta detalj den segregering mellan vita, afrikaner, indiskättade och s.k. coloureds (sydafrikaner av blandras) som existerat praktiskt taget sedan den europeiska erövringen inleddes. Endast vita sydafrikaner hade rösträtt.
Job Reservation Act förbehöll kvalificerade arbeten och arbetsledning åt vita, ett fackligt krav ända sedan arbetare vid Witwatersrands guldgruvor på 1920-talet demonstrerat för ett vitt Sydafrika. Immorality Act förbjöd äktenskap och allt sexuellt umgänge mellan vita och andra sydafrikaner. Group Areas Act hindrade icke-vit inflyttning till städerna.
Särskilda pass erfordrades för de miljoner människor som arbetade i Sydafrikas industri eller i de vitas hem och därför tilläts bo i de särskilda svarta förstäder, townships, som växte upp utanför de större städerna. Gruvindustrin utvecklade ett särskilt migrantarbetarsystem, där afrikanska män inhystes i övervakade kaserner utan rätt att ta familjen med sig.
Lyssna också på avsnitten Det brittiska imperiets uppgång och fall.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Korstågen kan ses som en reaktion på flera hundra år av muslimsk militär expansion på kristna områdens bekostnad. Men berättelsen om korstågen är färgad av moderna arabiska nationalisters syn på kolonialismen.
Att åka på pilgrimsfärd till det heliga landet var mycket farligt under medeltiden. Därför grundades Tempelherreorden omkring år 1118 med syftet att skydda pilgrimer. Dessa krigarmunkar skulle bli mycket mäktiga - för mäktigt för sitt eget bästas.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap vid Linköpings universitet. Han är aktuell med boken Tempelherreorden – Om korstågens och ordens historia, nyfunna dokument och modernt historiebruk.
En militär muslimsk expansion hade pågått i femhundra år när den ortodoxa bysantinska kejsaren bett den katolska påven om hjälp att försvara sig mot muslimska trupper. Därför uppmanade påven Urban II vid kyrkomötet i Clermont år 1095 de kristna att förena sig mot den muslimska expansionen och återerövra Jerusalem i det heliga landet, som kontrollerats av muslimer sedan år 638.
Det första korståget inleddes år 1096 efter att 60 000 kristna, allt från militärt utbildade adelsmän till vanligt folk, hörsammat uppmaningen. Jerusalem erövrades 1099. Senare skulle flera ordnar bildas för att upprätthålla den militära styrkan i det heliga landet. De kristna förlorade Jerusalem till muslimerna 1187 och lyckades sedan trots otaliga korståg inte återerövra den heliga staden.
Tempelherreorden skulle bli den mäktigaste ordern – vilket också blev orderns fall på 1300-talet. Under 1100- och 1200-talet utvecklades Tempelherreorden till en av de främsta militära stöttepelarna för korsfararriket. Tempelherreorden förvärvade egendomar över större delen av Europa, framför allt i Frankrike, där de flesta riddarna kom ifrån. De drev också en lukrativ verksamhet som penningutlånare.
Men rykten om Tempelherreordens hemliga initieringsceremonier skapade misstro, och deras ekonomiska makt och självständighet retade många europeiska adelsmän. I början av 1300-talet anklagade den franska kungen Filip IV Tempelherreordens medlemmar för kätteri. Anklagelserna inkluderade avgudadyrkan, homosexualitet och förnekande av Kristus. Många av Tempelherreordens medlemmar "bekände" dessa anklagelser under tortyr, vilket ledde till en stor skandal i Paris.
Bild: Baldwin ger Salomons tempel till Hugh av Payens och Godfrey av Saint-Omer, Guillaume de Tyr - "Histoire d'Outre-Mer", Guillaume de Tyr, 1200-talet, återgiven i Les Templiers, Patrick Huchet, Wikipedia, Public Domain.
Musik: Inledande musiken är Kyrie Eleison av The Tudor Consort som är släppt under Creative Commons, Attribution3 .0
Lyssna också på Nordiska korståg för tro och plundring.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Vis mere
