Aleppo Podcasts
-
I flera år flyttade hon mellan olika lägenheter medan bomberna föll över hemstaden Aleppo. Men när det inte längre fanns vatten blev vardagen omöjlig. 2015 flydde Sara Reda från Syrien till Sverige tillsammans med sin brorsdotter. Nu berättar hon om hur det var att leva ensam i ett nytt land med ett nytt språk efter att ha vuxit upp i en tajt familj med 11 syskon. Språket har varit centralt för att hitta en plats i det nya landet och hon hatar att säga “jag kan inte”. Hon drömmer drömmer om att alla syskonen ska få träffas igen och kämpar med att hitta en balans mellan att se framåt utan att helt glömma de hemska upplevelserna av kriget.
Livet i Landet är en fristående podcast av frilansjournalisten Linda Thulin. Här vill hon hitta ett nytt sätt att prata om Sverige och hur människorna som bor här har det. I längre intervjuer sitter hon vid olika köksbord och pratar med vänner och bekanta, kända och okända om vilka de är och vad som är viktigt för just dem. Podcasten saknar idag finansiering, vill du bidra till poddens fortlevnad kan du bli månadsgivare via Patreon eller swisha 12330711503. För mer information, till exempel om hur du tipsa om gäster, besök gärna livetilandet.se eller Facebooksidan Livet i Landet.
-
I resterna av det Osmanska riket mördades över en miljon kristna armenier under perioden 1915 till 1923. Det kallas folkmordet på armenierna, men hundratusentals andra kristna minoriteter som assyrier, syrianer, kaldéer och greker föll offer för en medveten och systematisk utrotningspolitik av kristna inom det Osmanska riket.
Folkmordet skedde i skuggan av första världskriget där det Osmanska riket deltog på Tysklands sida. Förövarna var den innersta kretsen av det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare – de flesta morden skedde under några månader från april år 1915 till början av år 1916. Omvärlden var väl informerade om det pågående folkmordet och protesterade hos ungturkarna.
I den nymixade reprisen av avsnitt 87 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet och Maria Karlsson, historiker vid Lunds universitet om folkmordet på armenierna.
Folkmordet var en central del i processen där det vidsträckta multietniska Osmanska riket under tryck utifrån omvandlades till den betydligt mindre turkiska nationalstaten. Det skedde under ett århundrade som skulle uppleva upprepade folkmord med en vidd som nästan är obegriplig.
Folkmordet inleddes med att några hundra ledande armenier i huvudstaden Konstantinopel arresterades och mördades i april 1915. Men våldsaktioner mot armenierna hade startat långt tidigare. Under år 1915 mördades hundratusentals armeniska män och kvinnor och barn. De deporterades till ökenområden där ingen kunde överleva och dog under dödsmarscherna, de brändes i byggnader och dränktes i floder. Kvinnor våldtogs och tvångskonverterades tillsammans med barn till islam. Tiotusentals armeniska kvinnor och barn blev slavar till turkar och kurder.
En viktig orsak till folkmordet var det osmanska krigsnederlag och att flera kristna nationer på Balkan frigjorde sig från det osmanska riket. Det skapade en grund för konspirationstänkande. Landstigningen på Gallipolihalvön och ett uppror i den armeniska staden Van var andra viktiga utlösande faktorer.
Samtidigt som det multietniska Osmansk riket föll samman växte ett nationellt turkiskt medvetande fram. När det Osmanska riket skulle bli en turkisk nation fanns det inte plats för några kristna minoriteter. Samtidigt började den diskriminerade armeniska medelklassen ställa krav på politiskt inflytande.
När det moderna Turkiet bildades med freden 1923 var folkmordet avslutat. Än idag förnekar representanter för den turkiska staten att något folkmord ägt rum.
Musik: Armenian medley (inst), Storyblocks Audio
Bild: En armenisk kvinna knäböjer vid sitt döda barn vid Aleppo, Wikipedia
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Utrikeskrönikan fredag 29 april 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, fredag.
Kareem är död.
Han blev fyra år.
Kareem dog för att vuxna män inte kunde komma överens.
Han dog för att stolthet inte låter sig tummas på.
Jag kommer ihåg Kareems stora nötbruna ögon, slangarna in i hans kropp.
Hur han drog i mitt skägg med sina små fingrar.
Han bodde 15 minuter från sjukhuset men eftersom krigande män kontrollerar olika delar av staden han bodde i och inte kunde komma överens om ens lättnader för vanliga civila, var han tvungen att göra en resa på sju timmar för att komma till sjukhuset han nästan kunde se från sitt fönster.
Hans lilla kropp orkade inte.
De nötbruna ögonen har slocknat, fingrarna stelnat.
För Kareems familj är sorgen oändlig.
Saknaden avgrundsdjup.
Kareem blev ett av krigets offer i Jemen.
Men han dog inte av bomber eller kulor, han dog av en annan sorts hänsynslöshet och avsaknad av respekt för mänskligt lidande, mänsklig värdighet.
Det är ingen tom klyscha att de mest skyddslösa drabbas värst i krig.
Inte bara de som dör i strider, också barn som förlorar sina föräldrar, sina syskon, sin framtid.
Jag glömmer aldrig det lilla spädbarnet under Gazakriget 2014. Hela familjen hade dödats i ett bombanfall men den livlösa lilla kroppen kunde inte föras till ett bårhus utan förvarades i en glassfrys i väntan på begravning.
Kontrasterna så brutala.
Den färgglada glassfrysen vars bilder på läckerheter utlovade löften om njutning – men däri – under det genomskinliga locket – ett släckt liv. Ett barn, en framtid som aldrig blev.
Eller pojken i Aleppo, jag minns honom så väl.
Tunga tårar föll nerför hans dammiga kinder.
Hela hans familj hade dödats i ett helikopteranfall. 11-åringen var helt ensam, utlämnad, ett lätt byte för illasinnade.
Många av de barn jag sett fått betala krigets pris vill jag egentligen bara glömma.
Vill inte påminnas om den ondska eller om det är likgiltighet som fått deras söndertrasade lemmar eller livlösa kroppar att etsas fast i mitt minnes mörker.
Nu sker det igen.
Utanför ett bombat bostadshus i Odessa ligger en hög av blommor. I mitten två rosa nallar. En i form av en sagohäst med garn som man. Nallar för att hedra en tremånaders bebis som tillsammans med sin unga mamma dödades av robotar avfyrade av mänskliga fingrar. Kalla fingrar.
Men längre österut hedras ingen med nallar.
I Mariupol trycker barn och mammor i ett stålverks källare utan att se dagens ljus. De försöker överleva och vet att varje explosion de hör, varje tryckande smäll som vibrerar i bröstet kan ha varit ytterligare liv som släcktes.
Så även om de överlever, även om de lyckas fly kommer minnet av rädslan och de ångestbringande dödliga ljuden aldrig att försvinna.
Men varför attackeras barn? Varför attackeras civila?
Tja, det sägs att man vill bryta ner kampviljan. Men är det verkligen så?
Skulle någon attackera mina barn skulle jag snarare explodera i raseri och kampvilja, för när det verkligen gäller, finns det inget som är så viktigt som våra barn – och kanske är det just därför de utsätts.
Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
[email protected] -
Under Syrienkriget har städer systematiskt belägrats, bombats och svälts, sen har civila erbjudits fri lejd via humanitära korridorer. Hör hur Putins krigsmaskin nu använder samma metoder i Ukraina.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Ukraina har ryska och ukrainska förhandlare flera gånger kommit överens om att öppna så kallade humanitära korridorer så att civila ska kunna lämna omringade städer som Mariupol där striderna varit intensiva. Men ukrainska ledare har hävdat att rysk militär beskjutit dessa korridorer och dödat människor på flykt. Att använda sig av tillfälliga eldupphör för att låta civila fly är en beprövad metod i krig, men ofta avbryts evakueringar just på grund av att striderna fortsätter. Människorättsorganisationer påpekar också att de äldsta och mest sårbara ofta har svårt att ge sig av genom humanitära korridorer. Enligt kritiker används humanitära pauser i striderna också för att kunna omgruppera trupper, ladda om och flytta fram positionerna.
Humanitära korridorer i SyrienUnder Syrienkriget har rebellkontrollerade områden i städer som Homs och Aleppo omringats av syriska regimstyrkor och utsatts för intensiv artilleribeskjutning och syriska och ryska flygbombningar. Civilbefolkningen har svälts ut och medicin och mat har inte släppts igenom. Belägringen av Aleppo pågick i flera år och i december 2016 öppnades en passage så att tiotusentals civila kunde ge sig av. I Syrien har civila vid de flesta evakueringar sen bussats till det sista rebellkontrollerade området i Idlib. Men kritiker anser att det här varit en brutal strategi som gett den syriska regimen möjligheter att återta stora landområden och förflytta folkgrupper. Vissa har kallat humanitära korridorer för ”dödskorridorer" i Syrien. Ryssland har spelat en aktiv roll i förhandlingar om eldupphör och humanitära korridorer i Syrien. Rysk militärpolis har patrullerat i områden där civila syrier evakuerats. Vad lärde sig rysk militär i Syrien som nu används vid liknande evakueringar i Ukraina?
Ryssland bombade mål i SyrienÅr 2015 började ryskt stridsflyg bomba mål i Syrien för att stötta landets president Bashar al-Assad.
Enligt president Putin var måltavlan IS-terrorister, medan människorättsorganisationer hävdar att även civila mål bombats.
Ryssland har stridsflygplan på flygfältet Hmeimeem och en flottbas i Tartous vid Medelhavet.
Ryssland har deltagit i förhandlingar om eldupphör och evakueringar.
Efter att Rysslands president Vladimir Putin beslutade att hjälpa Syriens president Bashar al-Assad militärt har vinden vänt till Assads fördel i Syrienkriget.
Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Aron Lund, analytiker och Syrienexpert på FOI
Programledare: Olle Wiberg
Introduktion: Johar Bendjelloul
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Alma Segeholm, Johanna Carell, Mikael Strang
-
Under Syrienkriget har städer systematiskt belägrats, bombats och svälts, sen har civila erbjudits fri lejd via humanitära korridorer. Hör hur Putins krigsmaskin nu använder samma metoder i Ukraina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I Ukraina har ryska och ukrainska förhandlare flera gånger kommit överens om att öppna så kallade humanitära korridorer så att civila ska kunna lämna omringade städer som Mariupol där striderna varit intensiva. Men ukrainska ledare har hävdat att rysk militär beskjutit dessa korridorer och dödat människor på flykt. Att använda sig av tillfälliga eldupphör för att låta civila fly är en beprövad metod i krig, men ofta avbryts evakueringar just på grund av att striderna fortsätter. Människorättsorganisationer påpekar också att de äldsta och mest sårbara ofta har svårt att ge sig av genom humanitära korridorer. Enligt kritiker används humanitära pauser i striderna också för att kunna omgruppera trupper, ladda om och flytta fram positionerna.Humanitära korridorer i SyrienUnder Syrienkriget har rebellkontrollerade områden i städer som Homs och Aleppo omringats av syriska regimstyrkor och utsatts för intensiv artilleribeskjutning och syriska och ryska flygbombningar. Civilbefolkningen har svälts ut och medicin och mat har inte släppts igenom. Belägringen av Aleppo pågick i flera år och i december 2016 öppnades en passage så att tiotusentals civila kunde ge sig av. I Syrien har civila vid de flesta evakueringar sen bussats till det sista rebellkontrollerade området i Idlib. Men kritiker anser att det här varit en brutal strategi som gett den syriska regimen möjligheter att återta stora landområden och förflytta folkgrupper. Vissa har kallat humanitära korridorer för ”dödskorridorer" i Syrien. Ryssland har spelat en aktiv roll i förhandlingar om eldupphör och humanitära korridorer i Syrien. Rysk militärpolis har patrullerat i områden där civila syrier evakuerats. Vad lärde sig rysk militär i Syrien som nu används vid liknande evakueringar i Ukraina?Ryssland bombade mål i SyrienÅr 2015 började ryskt stridsflyg bomba mål i Syrien för att stötta landets president Bashar al-Assad.Enligt president Putin var måltavlan IS-terrorister, medan människorättsorganisationer hävdar att även civila mål bombats.Ryssland har stridsflygplan på flygfältet Hmeimeem och en flottbas i Tartous vid Medelhavet.Ryssland har deltagit i förhandlingar om eldupphör och evakueringar.Efter att Rysslands president Vladimir Putin beslutade att hjälpa Syriens president Bashar al-Assad militärt har vinden vänt till Assads fördel i Syrienkriget.Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Aron Lund, analytiker och Syrienexpert på FOIProgramledare: Olle WibergIntroduktion: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Alma Segeholm, Johanna Carell, Mikael Strang
-
Laila flydde sin hemstad Aleppo i Syrien. Nu attackeras det andra landet där hon har sina rötter, med samma ryska bomber. Det ska visa sig att hon inte är ensam.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Hör första delen av dokumentären om Laila Alhamad, idag boende i Karlhamn.
Av: Blenda Setterwall Klingert.
Producent: Gustav Asplund.
Slutmix: Astrid Ankarkrona.
Verkligheten görs av produktionsbolaget Filt. -
I en tid av starka krafter i världen som vill kontrollera information och vår förmåga (eller oförmåga) att se fakta - pratar vi med professorn som i sin ungdom själv upplevde mekanismerna och känslan av att något eller någon ligger bakom illasinnade komplotter. Möt Annika Rabo, professor i socialantropologi och medlem i Comparative Analysis of Conspiracy Theories - ett europeiskt nätverk med fler än 160 forskare från 40 länder.
Under livet som socialantroplog har det blivit många koppar kaffe med en mängd människor i både Beirut och Aleppo, där Annika länge försökt förstå ett vardagsliv där stark skepsis, genuin oro eller ångest tagit över och skapat konspirationsteorier som genomsyrar allt. Och där hon upptäckt att det i princip är omöjligt att bryta igenom det, med information eller kunskap. Det, måste ske långt innan teorierna har fått fäste.
Avsnitt 53 är ett samtal mellan Annika Rabo professor vid Stockholms universitet, och Lars Lingman och Katarina Pietrzak på RISE. -
De intensiva striderna i ukrainska hamnstaden Mariupol fortsätter. Förödelsen i staden jämförs nu med Stalingrad, Aleppo och Groznyj.
I kriget i Ukraina pågår intensiva strider i hamnstaden Mariopol. Staden har varit belägrad av ryska styrkor sen kriget inleddes.
I huvudstaden Kiev bombades ett köpcentrum under natten till måndag och minst åtta civila dödades. Borgmästaren Vitalij Klytjko har utlyst utegångsförbud igen, det gäller från måndag kväll till onsdag morgon.
Medverkande: Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent, Pontus Mattsson, reporter på plats i Norge, Samuel Larsson, Danmarkskorrespondent, Caroline Salzinger, Berlinkorrespondent och Stephanie Zakrisson, Londonkorrespondent.
Programledare: Marianne Hasslow
Producent: Helena Sjöholm
Tekniker: Maria Stillberg
Sändes i Lunchekot i P1 klockan 12:30 måndagen 21 mars.
-
Höjd beredskap av och Med Patrik Oksanen, Johan Wiktorin, Amanda Wollstad och Anders Lindberg
-
. .
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
المطرب شادي جميل هو احد فناني حلب السورية المميزين، وقد قام مؤخراً بزيارة الى السويد لإحياء حفل فني في نورشوبينغ.
زار شادي جميل استوديو برنامج Arabisk talkshow مع صديقه وزميله العازف جلال جوبي، وكان لنا هذا اللقاء معه قبل عودته إلى الشرق الأوسط.
SVENSK TEXT
Artisten Shadi Jamil på Sverigebesök
Shadi Jamil brukar räknas som en av Mellanösterns främsta sångare. Nu har han varit på Sverigebesök. Då gav han också en intervju med arabisk talkshow och sjöng ett par sånger
Shadi Jamil är från Aleppo i Syrien. Nyligen besökte han Sverige för ett framträdande i Norrköping. Innan han åkte hem till Mellanöstern igen besökte han arabisk talkshowens studio tillsammans med sin gode vän och artistkollega Jalal Joubi
-
Den nyblivne Malmöbon Mohammed pratar om fotboll i Aleppo/Syrien före och under dikturen, hur läktarkulturen skiljer sig åt och vad MFF betyder för honom. Ett speciellt avsnitt med en speciell människa.
–
Hela Malmös Lag – En podd av Jon Nordström. Klippt och redigerad av Jon Carlestam. För kontakt, maila till [email protected] eller hitta oss på Twitter på @jonan82 och @joncarlestam. -
Rawaa Khiyachi från Syrien bearbetar flykten i sin konst och möter finska konstnären Hanna Kanto. Och pjäsen om när Haparanda var världens nålsöga 1915, påminner om dagens situation vid gränsen.
-Att måla är mitt sätt att fly från verkligheten, säger Rawaa Khiyachi, konstnär i Haparanda på flykt från Aleppo i Syrien. Kanske verkligheten kommer fram medan jag målar. Hon är en av omkring 400 flyktingar som bor på flyktingförläggningen Cape East i Haparanda. Kulturchefen i Haparanda kommun har lånat ut ett litet rum på Folkets Hus för att Rawaa ska ha någonstans att måla. Rawaa Khiyachi är surrealist och hennes konst handlar ofta om kvinnors situation och ofrihet. För tre år sen bombades hennes hus i Aleppo och jämnades med marken. Hon flyttade till sin mor norr om Aleppo. Extrema islamister har hotat henne och sagt att hon måste sluta upp med sin konst och särskilt med att måla nakna kroppar. I höstas flydde hon från Syrien tillsammans med dottern Boran, 16 år. Kvar i Aleppo finns 20-årige sonen Ahmad, som också är konstnär. Pengarna för att fly räckte inte till honom.I Haparanda går ryktet att Rawaa målar på Folkets Hus. Det gör konstnären Hanna Kanto nyfiken. -Det är jätteintressant att en konstnär har flyttat hit från Syrien. Hon kommer från en helt annan värld och sen det finns inte så mycket konstnärer här i Haparanda/Torneå, så jag är jättelycklig att det kommer nya, säger Hanna Kanto som söker upp Rawaa för att lära känna henne.Men Rawaa kan inte följa med Hanna för att titta på hennes målningar. Hanna har sin ateljé i Torneå på andra sidan gränsen.I Folkets hus i Haparanda repeterar också några skådespelare pjäsen En enkel över Haparanda som handlar om åren under första världskriget 1914-1918. Då var Haparanda världens nålsöga, den enda gränspassagen där de krigförande länderna i Europa kunde utväxla krigsfångar. Hit kom också många flyktingar på den tiden.Skådespelarna Pia Suonvieri, Adam Huuva och Ahmadziya Gohari beslöt att spela pjäsen i höst igen för att den påminner mycket om dagens situation i Haparanda.
