Malmö Podcasts

  • Hundar som inte vill bli lämnade ensamma är ett stort välfärdsproblem för många fyrbenta och det finns alltid en anledning att återkomma till ensamhetsträningen här i VBV eftersom att det är alltid finns en efterfrågan från er lyssnare.
    I det här avsnittet bjuder jag in lyssnare för att prata med Gabriella "Gaby" Boijsen, instruktör vid R+ Hundskola i Malmö, om hur ensamhetsträning går till eftersom att det är en konst som varje hund behöver lära sig.

    Gaby som intresserat sig för beteende, inlärning, klickerträning och tillämpad beteendeanalys är i det här samtalet tydlig:
    Hon väntar inte till att hunden är tyst och avbryter träningen om hunden gnäller, skäller, gnyr eller är obekväm.

    Utan dig, ingen podd!
    Podden är inte låst bakom en betalvägg eftersom att jag vägrar gömma kunskap bakom betalväggar. För att alla, oavsett ekonomisk situation, ska få tillgång till VBV:s evidensbaserade samtal med fokus på relationen med Sveriges ledande hundexperter så utgår jag ifrån "pay what you want"-filosofin.

    Ditt bidrag beskattar jag och gör att jag på heltid kan folkbilda hundsverige.

    SWISH 123 267 77 63

    Eller bli månadsgivare på
    Patreon.com/HundpoddenVBV

    Hjälp fler att hitta podden genom att betygssätta och recensera VBV i din poddapp!
    📷 Instagram - @HundpoddenVBV
    📷 Instagram - @Gurgin
    ⌨️ Facebook - Hundpodden Vår Bästa Vän

  • Från Bukharas öken till det bräcka Öresundsvattnet i Malmö. Den resan gjorde Umida Rahmanova som ung student och blev kvar. I bagaget plockade hon med sig kärleken till risernas risrätt Plov, Doirans bombastiska toner och uzbekernas brottningsgrepp på världen kurash. Om detta och mer hör du om i detta avsnitt av Malmö 180 då vi besöker Uzbekistan.

  • Kaosklubben AIK bjuder på nya stormar. Nyrika Djurgårn öppnar lädret. Sågningen av Marbella. Kalmar åker nog fan ur! Mardrömsuppdragen i Allsvenskan och Malmös kontraktskaos.

  • Ett bilkökaos utan förklaring. En väntan som aldrig vill ta slut. Och en fru som inte går att finna.

    Oscar Töringe läser Radionovellen Inga sångerHon vaknar tidigt en lördag, kysser honom hejdå och ger sig ut i Malmö för att köpa bröd. Timmarna går. Hur lång tid kan ett sådant ärende egentligen ta? De plötsliga bilköerna - har de med henne att göra?Quynh Tran är född 1989 och uppvuxen i Jakobstad. Bosatt i Malmö och utbildad psykolog. 2022 tilldelades han Borås Tidnings debutantpris för Skugga och svalka, för samma bok har han också fått Runebergspriset.Oscar Töringe är aktuell på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm med musikteaterföreställningen Alltid vara vi. Han har i två säsonger gjort rollen som Magnus i kritikerrosade "Tunna blå linjen" på SVT.Av: Quynh TranInläsning: Oscar TöringeProducent: Mina BenaissaTeknik och slutmix: Elvira Björnfot och Robert Egnelius Musik: Head Over Heels med Tears For Fears


  • Under en förlossningsdepression bestämde sig småbarnsmamman Claudia Orellana för att starta Malmös första ”rage room” – en plats där man kan slå sönder porslin, apparater och andra prylar. Nu märker hon hur psykologer skickar dit sina patienter. Varför är det så befriande att slå sönder saker?

  • I det här avsnittet av Techskaparna intervjuar Anna Leijon Patrik Wallander som är CEO på Bizzdo som, enligt egen utsago, är Sveriges smartaste företagssök. Patrik är technörden som byggt egna spel som 15-åring. Hans främsta talang är kanske ändå sälj och han har varit med på flertalet entprenrenörskapsresor och byggt upp bolag. Nu senast med Bizzdo där de nyttjar öppna API:er, öppet tillgänglig data och bokföringsprogrammens utvecklingsplattformar och paketerar ett oemotståndligt paket med realtidsuppdaterad företagsdata till framförallt banker inom nischen företagslån. Vi snackar om hans egenutvecklade spel “Air cops” och “Lennart” som fick lite av ett kult-following när det begav sig, och nu hur det är att ha storbanker som kunder och att pitcha och utveckla produkter mot dem. Hur lärdomarna från utbildningen till lärare, som han hoppade av, har hjälpt honom i sitt säljarbete samt hur du inte ska “låsa in dig” i dina kundkontrakt. In och lyssna på ett superspännande avsnitt av Techskaparna och glöm inte att prenumerera på podden! Finns i alla poddspelare.

    Bra länkar:

    bizzdo.sebizzdo.se/bank-och-kreditgivareBizzdos erbjudande mot banker och kreditgivareDet här avsnittets sponsor - Ingenjörsdagen! Det här avsnittet av Techskaparna sponsras av Ingenjörsdagen. Den är till för alla som har ett intresse för tech och nästa år går det av stapeln igen i Stockholm, Malmö, Luleå, Göteborg och eventuellt fler städer också. Kom och häng på Ingenjörsdagen - tonvis med inspiration, socialt utbye och nya lärdomar inom spännande techområden utlovas. Gå in på ingenjorsdagen.se för att läsa mer (anmälan för nästa år öppnar dock 2023) och glöm inte att du kan nominera grymma techpersoner till Stora ingenjörspriset!
  • Trädgårdsjournalisten Gunnel Carlson berättar historien om saffran. Hon visar också den egna saffransodlingen i trädgården. Och tipsar om köp och användning.

    - Det räcker till en halv lussekatt, säger Gunnel och visar saffranet som ligger på tork på en bit hushållspapper. Gunnel Carlson är trädgårdsjournalisten och författare, bl a till boken Sagan om saffran. Hon har också synts mycket i tv, numera i Go'kväll. Hon bor utanför Malmö. I Skåne odlas saffran kommersiellt på två platser.Saffranskrokusen är en liten blålila blomma som blommar sent på hösten. Och det man vill åt är de tre långa orangeröda pistillmärkena. Det är de som är saffran. Och de måste plockas för hand. Det gör saffran till världens dyraste krydda.Saffranets historia började i Grekland för flera tusen år sedan. Och hade kunnat sluta utan att nån fått smaka. Gunnel berättar den spännande historien om saffran, tipsar om hur bra saffran ska se ut och hur man bäst använder den.Dessutom bjuder hon på den oväntade kombinationen avokado och saffran.

  • Jessica, Alex och Victor berättar hur det gick till när förskollärarstudenter i Malmö höjde ingångslönerna från 23000 kr till över 28000 kr på tre år. Gamla minnen och mys blandas med (förhoppningsvis) användbara tips för hur DU kan lyckas med en politisk kampanj! Kolla in kampanjens gamla facebooksida: https://www.facebook.com/over28under15 Podden produceras av Skolaktionen Malmö, kolla […]

  • Partiet Nyans storsatsade i Malmö inför valet – men misslyckades. Nu skakas de av interna strider. Kan Nyans överleva?
    – Det finns flera konflikter – många små, vissa större, säger Sydsvenskans reporter Inas Hamdan, som tillsammans med Dan Ivarsson nominerades till Stora journalistpriset för sin granskning av Partiet Nyans.

  • Från Bukharas öken till det bräcka Öresundsvattnet i Malmö. Den resan gjorde Umida Rahmanova som ung student och blev kvar. I bagaget plockade hon med sig kärleken till risernas risrätt Plov, Doirans bombastiska toner och uzbekernas brottningsgrepp på världen kurash. Om detta och mer hör du om i detta avsnitt av Malmö 180 då vi besöker Uzbekistan.

    Ute den 26/11


  • SHL är tillbaka efter uppehåll och i dagens Hockeystudion går vi som vanligt igenom föregående vecka. Loui Eriksson premiärade i Frölunda, HV71 tog viktig seger i bottenmötet mot Malmö, Leksand har fortfarande inte gjort mål i powerplay och vad händer egentligen med Niklas Erikssons kontrakt i Örebro? Bland mycket annat!
    Medverkande: Tomas Ros, Hans Abrahssom
    Programledare: Julia Karlsson

  • Under hösten har Krakel haft en cirkel som läst Teaching to transgress - education as the practice of freedom, av den amerikanska antirasisten och feministen bell hooks. Detta avsnitt tar avstamp i denna cirkel och diskuterar några av de lärdomar som vi har gjort - att lärande alltid är en emotionell och relationell händelse; att vi ofrånkomligen kliver in i klassrummet som hela människor med kroppar och behov; att de institutionella förutsättningarna är väldigt avgörande för huruvida lärande kan vara en frihetens praktik. Gabriella, Anna och Mirjam är inspirerade och stärkta av bell hooks men också lite uppgivna över de villkor som lärare i Sverige idag måste arbeta under. Poddavsnittet är inspelat live på Feministisk festival Malmö.


    Antikapitalistisk podd om kroppen, språket, kulturen och politiken. Vi experimenterar, observerar och pratar. Görs av föreningen Krakel i Malmö. Läs mer om oss på www.krakelkrakel.com.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • I tredje delen av granskningsserien Anna på Amiralsgatan undersöker Kaliber vad som är möjligt att uppnå med rehabilitering och hjälpmedel och varför Annas rehabilitering rann ut i sanden. Del 3/3.

    För över sju år sedan var Anna med om en svår olycka i centrala Malmö. Hon gick på en trottoar i Malmö och fick en bil över sig. Hon förlorade ett ben, krossade en armbåge och fick en traumatisk hjärnskada.Några månader efter olyckan kommer hon till ett rehabiliteringssjukhus. Här tränar Anna med sjukgymnast, arbetsterapeut, neuropsykolog och logoped. Saker börjar hända med Anna. Jag blev så glad när jag hörde henne säga en fullständig mening. En kort mening, men dock med ord som man förstod och hörde, säger barndomskompisen Maja.Efter tre månader får Anna lämna rehabiliteringssjukhuset. I väntan på att få en ny handikappanpassad lägenhet flyttar Anna till ett korttidsboende. Men här slutar Anna kunna saker hon kunde några månader tidigare. De anhöriga efterfrågar en ny rehabiliteringsplan för Anna, men på korttidsboende är det ont om personal och Anna prioriteras inte i det. Om man har fått det svaret som anhörig eller patient att vi inte har tid att upprätta en ny rehabiliteringsplan, då har vi ju definitivt brustit, säger Helen Martinsson, avdelningschef för särskilda boenden i Malmö kommun."En klar tillbakagång"Däremot så får Anna under den här tiden en del fysisk rehab, bland annat sjukgymnastik. Hon får en protes och börjar öva på att gå med den. I ett filmklipp på Anna som är över tre år gammal håller hon en arm om fysioterapeuten och går. Då kändes det som om det var möjligt att hon skulle börja gå. Och jag förstår ju att jag aldrig kommer ha en Anna som jag kan gå långa promenader mer som förr i världen. Men det kändes hoppfullt, säger Annas mamma Gunnel.Men med åren har insatserna tunnats ut. I Malmö stod sjukgymnastik på schemat tre dagar i veckan. När Anna flyttade till Ängelholm för två år sedan minskade det till en gång i veckan. Idag sitter Anna i rullstol och hennes protes står i ett hörn av lägenheten. Idag har jag inte sett henne gå överhuvudtaget, så en klar tillbakagång, säger Gunnel.Det är Annas god man som ska företräda henne och kräva att hon att få en bedömning om hjälpmedel och rätt vård. Den gode man Anna hade då och den hon har nu, båda från företaget Optio AB, säger att de inte kan kommentera sina huvudmän."Landar mellan olika vårdinstanser"Varje hjärnskada är unik och det är svårt att veta om det som fungerar för en person också skulle fungera för någon annan. Men berättelsen om Camilla Westerdahl är ett visar tydligt att rehab faktiskt kan göra skillnad. Camilla var med om en bilolycka och hamnade till en början i koma. Ingen trodde att hon någonsin mer ska kunna tala, röra sig, äta själv. Ett år efter olyckan var hon fortfarande inte kontaktbar. Rehabiliteringen avslutades eftersom man inte tyckte att man gjorde några framsteg.Men så kommer Camilla till en daglig verksamhet där en entusiastisk fysioterapeut jobbar. Christina Hansson jobbar med Camilla fyra, fem gånger i veckan. Två år efter olyckan ställer Christina henne i ett gåbord, sex år efter olyckan kan Camilla gå själv med en käpp. I takt med att Camilla blir fysiskt bättre kommer också talet. Först bara några lösryckta ord. Sedan meningar. 2012, 15 år efter olyckan ger hon ut en bok som hon har skrivit själv.Varje år vårdas omkring 10 000 för traumatiska hjärnskador på svenska sjukhus. Om hjärnskadan är svår eller medelsvår får man ofta en individuellt anpassad rehabilitering på sjukhus, men sedan när man skrivs ut därifrån så tillhör man öppenvården och då fortsätter rehabiliteringen efter hur det ser ut på stället där man bor. Man landar lite grann mitt emellan olika vårdinstanser och de som har kunskapen, de är så pass få relativt sett att de har inte möjlighet att kunna ta sig an alla de här som då skulle kunna ha behovet av specialistvård under många år framöver, säger Jan Lexell, som är professor i rehabiliteringsmedicin vid Lunds universitet och specialiserad på just traumatiska hjärnskador."Klart att det finns brister"Anna lämnade Orup och det professionella rehabiliteringsteamet sju månader efter olyckan. Hon fick tre månader rehabilitering där. Han säger att han känner igen Annas situation. Det är ju en generell brist på resurser för att kunna arbeta både långsiktigt och uthålligt med den här typen av personer, säger Jan Lexell.Gilbert Tribo (L) sitter i majoriteten i Region Skåne sedan 2018. Det är där Anna bor.Men varför satsas det inte mer på rehabilitering? Ja, det satsas ganska mycket på rehabilitering. Bekymret är ju att det är väldigt många i primärvården, väldigt många olika sorters rehabilitering som ska ges i många olika sorters sjukdomar. Så klart är att det finns mängder av brister i Annas vård, men också i andra människors vård. Just i övergången och i långsiktigheten, säger Tribo.

  • Varje litterärt verk uttrycker sin egen sanning, men för den som använder sitt eget eller andras liv uppstår alltid dilemman. Lars Hermansson rapporterar från båda sidor av faktafiktionens linjer.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Hur mycket kan en dokumentärfilmare mixtra med verkligheten utan att det blir fiktion? Att ibland iscensätta situationer för att få fram den större bilden, en djupare sanning, och allt vad det kan heta, är, tror jag, accepterat av de flesta i branschen, fast kanske inte av den stora publiken. Detsamma gäller antagligen så kallad autofiktion och vittneslitteratur, alltså böcker som utger sig för att ha självbiografisk grund. De flesta inser nog att författaren skarvar här och var, kanske lägger till eller drar ifrån någon detalj för att göra berättelsen bättre, men inte att hen framställer som fakta sådant som inte är fakta.Jag har själv gjort mig skyldig till sådana brott. I den autofiktiva reseessän Gå till gå hittar jag till exempel på en historia om att den radioutrustning berättarjaget har med på vandringen blir stulen av en person som vill spela in sin döda mammas röst. När jag bekände det för en läsare, tillika bekant, blev han besviken, nästan arg. Han tyckte att texten utstrålade en tyst överenskommelse om att det som stod där hade hänt. Det hade han helt rätt i. Och det var därför jag bestämde mig för att ljuga, för att jag visste att jag hade stor chans att bli trodd, även med den mest osannolika skröna, och för att boken som helhet behövde en digression just där, gärna en fantastisk sådan. Och en författare har ju att ytterst vara lojal med boken, texten, dess litterära värde. Anders, som läsaren hette, blev besviken, men boken blev bättre.Som journalist har man ett annat uppdrag. Där bör man ytterst vara lojal med den verklighet man skildrar. Form och estetik är av underordnad betydelse. Fabricerande av fakta är inte okej, inte heller att låta folk säga sådant de inte har sagt, inte ens om syftet är lovvärt. Det kallas pressetik. Dokumentärmakare och författare av självbiografiskt färgad prosa och poesi menar ofta att de befinner sig i en position mellan den skönlitterära författaren och journalisten. Att de har dubbla lojaliteter, å ena sidan in mot verket, dess formella egenskaper och konstnärliga värde, å andra sidan ut mot den skildrade verkligheten, levande eller nyligen döda personer, skeenden som bevisligen inträffat eller inte. Att vara mer lojal med verkets formella egenskaper, utan att antyda det för läsaren kan leda till missförstånd och felläsningar. Att fabricera eller undanhålla fakta för att stärka sitt case i en autofiktiv berättelse kan såra verkliga personer som ingår i berättelsen.Jag har själv varit med om det. I en självbiografiskt hållen roman antyds att jag under en tid ska ha finansierat en tynande tillvaro som frilansande författare och skribent med en släktings pengar. En antydan som bidrar till att öka empatin med bokens huvudperson, författaren, på bekostnad av den som i boken ska föreställa mig. Författaren kan förstås minnas att det var så, men minnet är ofta bedrägligt, och somliga minnen är också offentliga handlingar. Eftersom det jag säger här inte är skönlitteratur har jag alltså kollat med Skatteverket, och inte bara gått på min känsla av att jag under de år boken skildrar drog in pengar så det räckte. Problemet är förstås att andra läsare som känner till bakgrunden och kan identifiera vem som är vem i boken, knappast gör en sådan faktakoll. Och det är nog tur för romanens skull. Det rör sig nämligen om en berättelse som uttrycker och närs av klasshat, det måste finnas ett vi och ett dom, och i den uppdelningen hamnade jag bland dom. Det svider förstås, men jag tror att boken som helhet tjänade på det, ett klasshat i en skönlitterär text får inte bli alltför ljummet.Ett annat exempel på en autofiktiv berättelse som har etiska problem med sina dubbla lojaliteter är Kristian Lundbergs bok Yarden. Den handlar om en författare som av oklara skäl hamnat på ekonomiskt obestånd och tvingas ta jobb på en omlastningsplats för nya bilar i Malmö hamn. Ingen läsare kan tro att Yarden är en påhittad plats, eller att jaget i boken inte ska föreställa författaren Kristian Lundberg. Även här finns en strukturell uppdelning i ett vi och ett dom som bygger på klass. Lundberg framställer den yrkesverksamhet han blivit tvungen att lämna, och som också råkar vara min, det vill säga författarens och den frilansande skribentens, som välbetald och fri från godtycklig maktutövning. Så är det förstås inte, det vet alla som är i branschen, vilket Lundberg hade varit i över ett decennium när boken publicerades. Men berättelsen behöver den här motsättningen för att bli effektiv. Det hårda slitet på Yarden måste ställas mot enkel tillvaro framför laptoppen.En annan förenkling av tillvaron Yarden lider av, och som man måste vara i branschen för att känna till rör anledningen till att berättaren inte längre jobbar i litteraturvärlden. Lundberg miste sina uppdrag som litteraturkritiker på Expressen och Helsingborgs Dagblad eftersom han sågat en bok som ännu inte kommit ut. Det är förstås lite lustigt, men pressetiskt minst sagt tvivelaktigt. Alla i branschen visste också att Lundberg vid den här tiden var innehavare av ett åtråvärt, livslångt arbetsstipendium från Sveriges Författarfond på närmare 170 000 kr per år, också det är en offentlig handling som går att kontrollera. Han hade alltså själv försatt sig i publicistisk karantän, men var delvis försörjd av Sveriges Författarfond. Omständigheter som Lundberg förstås måste tiga om i boken. Inget vidare starkt case annars, en autofiktiv hjälte bör helst, till skillnad från den fiktive, vara i någon mån behjärtansvärd.Dokumentära och semidokumentära böcker och filmer tycks alltså ibland tvungna att småljuga för den större sanningens skull. Och den större sanningen är alltid ett påstående om världen bortom de enskilda exemplen, om strukturerna, de dolda sambanden. Det finns en konflikt här, som kanske är olöslig, mellan mikro- och makro. Det är svårt att behålla nyanserna i det lilla när de stora skeendena ska skildras. Svårt att få de olika perspektiven att stämma. Det enda man kan göra som upphovsperson är att försöka, att oupphörligt ställa sig frågor som: måste jag offra denna detalj för helheten, är jag i god tro när jag påstår detta, kan jag se x och y i ögonen när boken kommit ut?I det ständigt växande bruset från allt fler medier, sociala och traditionella, tycks idag bara den personliga erfarenheten, den så kallat starka berättelsen, kunna nå ut. Fiktionen, i synnerhet den litterära, sitter trångt. Men frågan är om inte denna glupande hunger efter verklighet också hänger samman just med det uppluckrade förhållandet till fakta. Alla vet ju numera att sanningen är perspektivisk och alltså beroende av vilken vinkel vi väljer. Alla vet också att man kan ljuga med fakta, om de sätts samman med ont uppsåt. Om det är så, borde man ju också kunna tala sant med hjälp av smålögner, om de sätts samman med gott uppsåt. Säkert, men vägen till helvetet är som bekant stensatt med goda föresatser.Lars Hermansson, författare och kritiker


  • Författaren Amanda Romare gästar podden och berättar om livet före och efter den självutlämnande succéboken ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”. Och hur åren på dejtingmarknaden har satt spår i henne. Rakel Chukri berättar om en ”clownkavalkad” av ex. Maria G Francke försöker minnas när hon var singel, på tiden före internet. Och Ida Ölmedal kommer ut som poddens romantiker.