Östfronten Podcasts
-
Nu inleder vi en ny serie om den tyske generalen Erich Dethleffsen. Från stabsbefattningar i 4:e armén på östfronten till Berlins fall.
-
Erwin Rommel (1891-1944) lyftes fram i nazitysk propaganda som den främsta hjälten efter sina insatser som befälhavare över pansartrupper i Frankrike och Afrika. Rommel beundrade först Adolf Hitler, men kom senare att konspirera mot führern.
Erwin Rommel fick valet att ta sitt eget liv när han avslöjades att ha konspirerats mot Hitler. Men det var framförallt Hitlers ovilja att lyssna på sakkunskap om militära spörsmål som fick den forne gunstlingen att tappa tron på Hitler. Tredje rikets utrotning av judar eller raskriget på Östfronten är helt frånvarande hos Rommel, trots att han varken var organiserad nazist eller antisemit.
Detta avsnitt av podden Historia Nu är det andra av två om den tyske militären Erwin Rommel. Programledare Urban Lindstedt samtalar med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit flera böcker som Militär ledning, Vietnamkrigen och det moderna standardverket Första världskriget.
Ökenräven Erwin Rommel var en mycket skicklig militär som väckte beundran både hos sina egna män och hos fienderna. Redan under första världskriget visade han både mod, självständighet och ärelystnad. En ärelystnad som fick hans adliga kollegor att förakta uppkomlingen Rommel.
Erwin Rommel figurerade i utkanten av 20-juli kuppen 1944, men tyckte det var fel att döda Hitler. Istället planerade han att släppa fram de allierade till Berlin för att de skulle hinna före Röda armén.
Bild: Rommel med Hans Speidel, som var involverade I 20-juli kuppen. CC-BY-SA 3.0; Wikipedia.
Musik: Fog Of War av Melodies in Motion; Storyblocks audio
Lyssna också på Operation Valkyria – Attentatet mot Hitler
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.
I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.
I detta avsnitt pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.
Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén.
Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp.
Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.
Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.
Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.
Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.
Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I)
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I vårt längsta och svartaste avsnitt hittills så går vi igenom HELA andra världskrigets östfront i ett avsnitt och i en sittning. Eftersom detta oundvikligen kommer att ses som en uppföljare till vårt avsnitt om hela första världskriget så får du själv avgöra om det här är motsvarigheten till Gudfadern 2 (dvs. ungefär lika bra som ettan), Terminator 2 (dvs. avsevärt bättre än ettan) eller Matrix: Reloaded (dvs. ett fullkomligt clusterfuck).
Mattis vadar ner i ett svart kärr av folkmord, krig och obscent våld som han aldrig riktigt lyckas ta sig upp ur medan en peppig Per försöker muntra upp stämningen en smula. Vi går igenom hela kriget år för år, slag för slag; men nöjer oss naturligtvis inte med det. Är det HELA östfronten som gäller så är det, varför vi även tar upp sexualitet, stridsvagnsutveckling, officersutbildning, sovjetiska kvinnliga soldater, uppdragstaktik och det mesta som vi kan komma på.
Dessutom: enorma mängder siffror, in/kompetenta tyskar, trattiga ryssar, jättehöga dödstal, groteska mängder mörker, funderingar om förskräckligheter, tyska trollolololol-jinglen, Stalin spelad av Tim Curry, död och elände, Pers geografifrågor, Mattis käpphästar och mycket mer!
Det här avsnittet kom till tack vare våra Patreons. Gillar du det vi gör och vill ha fler liknande avsnitt? Bli Patreon!
OBS! Eftersom det här avsnittet är över åtta timmar långt så får du här lite timestamps om du vill lyssna på en särskild del av kriget:
0:05:30 Avsnittet börjar
0:43:27. 1941
2:47:47. 1942
4:06:25. 1943
6:04:45. 1944
7:24:48. 1945
Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Slaget vid Kursk år juli 1943 brukar kallas världens största pansarslag. Tusentals tyska och sovjetiska stridsvagnar och hundratusentals soldater drabbade samman i en kamp som definitivt skulle avgöra hur kriget utvecklas de kommande åren.
”Stål! Stål! Stål!” löd det sovjetiska stridsropet när stridsvagnarna mötte varandra i strid på nära håll. På slagfältet sattes nya typer av tyska stridsfordon in – Pantherstridsvagnar och pansarjägaren Ferdinand. Det räckte trots allt inte till en seger utan den tyska offensiven körde fast.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved operation Citadell eller slaget vid Kursk som det också brukar kallas.
Efter bakslagen vårvintern 1943 och slaget vid Stalingrad inledde tyskarna planeringen för sommarens tilltänkta offensiv för att återta initiativet på östfronten. Hitler hade efter Stalingrad tappat en del av sitt starka självförtroende och lämnade våren 1943 i större utsträckning plats för sina underlydandes uppfattningar och initiativ. Guderian var som inspektör av pansarvapnet ansvarig för att skapa nya pansarförband och ansåg att man inte skulle genomföra några operationer utan avvakta och bygga upp styrkan. Manstein tog ledningen för den krigsplanering som inleddes. Manstein förordade en taktik – ”Schlagen aus de Nachand” – som gick ut på att man lätt ryssarna anfall och därefter inledde en tillfällig reträtt. När de sovjetiska förbanden hade tunna ut sina underhållslinjer skulle de lättrörliga tyska pansardivisionerna gå till motanfall och krossa motståndet i inringningsoperationer. Men Hitler accepterade inte att man övergav territorium.
Till slut bestämdes att en offensiv skulle inledas senast till sommaren när vägarna var farbara igen efter vårfloden. Men var skulle man anfalla? Genom de sovjetiska motoffensiverna efter Stalingrad hade det skapats en stor utbuktning i fronten kring staden Kursk. Denna utbuktning blev målet för de tyska anfallsplanerna våren 1943. Från norr och söder skulle starka pansarkåren anfall och genom en kniptångsmanöver ringa in och besegra stora sovjetiska truppmassor.
På sovjetisk sida var man full medveten om de tyska planerna bland annat genom spioner och de västallierades signalspaning. Området kring Kursk förvandlades till ett fördröjningsområde med fältbefästningar, nergrävda pansarvärnskanoner, mineringar och stridsvagnsgravar som fick första världskrigets skyttegravsområden att förblekna i jämförelse. Civilbefolkningen uppbådades i hundratusentals för att hjälpa till. När anfallet väl kom efter att skjutits upp flera gånger körde de tyska pansardivisionerna fast i fördröjningszonerna.
Orsakerna till förseningarna var att de nya stridsvagnstyper som tyskarna ville få med inte hunnit levereras i tillräcklig mängd. Pantherstridsvagnen fick sitt elddop vid Kurs och även Tigerstridsvagnen fanns med i striderna. Den tunga pansarvärnsvagnen Ferdinand återfanns i ett antal om nästan 90 vagnar. Många av dessa nya stridsfordon hade tydliga barnsjukdomar och kunde inte riktigt komma till sitt rätta. Förlusterna i det slag som inleddes den 5 juli och avslutades definitivt den 20 juli blev mycket stora. Tusentals stridsvagnar och tiotusental soldater stupade och skadades.
Lyssna också på Oktoberkriget 1973 – när israelerna slogs för sin överlevnad samt Svenska Stridsvagn S utmanade bilden av en stridsvagn.
Bild: Sovjetiska trupper på Voronezhfronten i motattack bakom T-34-stridsvagnar vid Prokhorovka, 12 juli 1943. Wikipedia. Public Domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Ett riktigt pratigt avsnitt utan röd tråd, där vi gästas av vår återkommande östexpert Volodya Vagner och behandlar sådant som Transnistrien, Kiev Independent, Azov, Ryska gigjobb, och armenisk defatism. För kontakt och uppdateringar med Eld och rörelse kan ni följa oss på Facebook, Instragram eller på Twitter där vi heter @trojkan1337 och @slukhal. Stötta gärna Allt åt alla Malmö via Patreon, eller […]
-
Stalingrad blev en av de stora vändpunkterna i kriget på östfronten. Få enskilda slag har i historien satt sådana djupa spår i vårt medvetande. Kampen om Stalingrad och den tyska 6.arméns kapitulation symboliserar det tyska misslyckandet på östfronten och den sovjetiska segern.
Hitlers plan att erövra de viktiga ryska oljefälten vid Baku vid Kaspiska havet stoppades i Stalingrads ruiner. Striden fördes med stor brutalitet från hus till hus i en stad som jämnats med marken av det tyska bombflyget och i vilken det fortfarande fanns civila. Förlusterna var outhärdligt stora på båda sidor.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de mest dramatiska händelserna i andra världskrigets historia. Tyskarna försökte under sommarkampanjen 1942 att erövra de strategiskt viktiga oljefälten kring Baku och samtidigt eliminera de sovjetiska styrkorna i söder. Det tyska högkvarteret inledde planeringen i april 1942 och gav operationen namnet ”Operation Blå”.
Operationen inleddes den 28 juni och ledde snabbt till stora tyska framgångar. Hitler gav order om att Kaukasus och Stalingrad skulle erövras samtidigt. Detta skulle komma att visa sig bli ödesdigert. De tyska styrkorna delades upp i två armégrupper vilket försvagade den tyska offensiven inte minst därför att det blev svårt att fullt ut klara underhållet i två riktningar. Båda armégrupperna misslyckades att uppnå sina anfallsmål.
Staden Stalingrad, dagens Volgograd, bredde ut sig 50 kilometer på båda sidor om floden Volga. En erövring av staden skulle stänga av de sovjetiska förbindelserna med områdena i söder. Dessutom skulle staden i tyskarnas händer fungera som ett viktigt flankskydd. Anfallet mot staden var alltså inte bara en fåfänga propaganda fråga utan Stalingrad hade en verklig strategisk betydelse.
Anfallen mot Stalingrad inleddes på allvar 21 augusti. Den 23 augusti lade det tyska flyget staden i ruiner. Civilbefolkningen led i ruinerna. I själva verket hade tyskarna skapat en ointaglig fästning. Stalingrads rykande ruiner skulle visa sig omöjliga att betvinga. De kommande månaderna fördes ett brutalt krig man mot man i staden. Förlusterna var fruktansvärda på båda sidor. Ryssarna höll till slut bara små brohuvuden på västra sidan floden. Men längre än så kom aldrig tyskarna. I november genomförde ryssarna en våldsam inringningsoperation som inneslöt 6.armén i Stalingrad – operation Uranus. I början av februari kapitulerade tyskarna och 91 000 soldater gick i fångenskap. Sammanlagt förlorade den tyska armén närmare 800 000 soldater i operationerna kring Stalingrad. Av dessa stupade nästan 300 000.
Om Stalingrad har det skrivits många hyllmeter. Antony Beevors kanske bästa bok Stalingrad (2000) är grundläggande och ger på många sätt den enskilde soldatens perspektiv. Vägen till Stalingrad och även själva striden finns bland annat beskriven av John Erickson The Road to Stalingrad (2003).
Bild: Sovjetiska trupper anfaller i Stalingrand i juli 1942. Wikipedia, Public Domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Varje vecka väljer en medarbetare ett ord i tid. Katarina Wikars har valt "ekolod".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den tyska författaren Walter Kempowski livsverk var "Das Echolot" - "Ekolodet", en gigantisk kollektiv dagbok från kriget. Ett monumentalt minnescollage. I årtionden samlade han material från vissa veckor av andra världskriget: dokument, brev, notiser, fotografier och till slut hade han 8000 dokument och 100 000-tals fotografier, han måste bygga ut huset.
Det blev slutligen 10 band som gavs ut mellan 1993 och 2005, de enskilda vittnesmålen stiger upp mot ytan innan glömskan grumlar allt. Och det har vi inte råd med menade Kempowski.
Av en händelse hittar jag en essä av den tyska författaren Jenny Erpenbeck om Kempowski. Den heter "Can we ever escape history?" Hon kallar hans författarskap ett motgift mot det han tvingades genomleva som ung. Han föddes1929, växte upp i hamnstaden Rostock som bombades 1942, såg de utmattade flyktingarna komma av båtarna österifrån i krigets slutskede, fadern stupade på Östfronten och efter kriget blev Kempowski anklagad av Sovjetunionen för att vara amerikansk spion och satt åtta år i fängelse. När han kom ut var det i DDR och han tog sig till väst, blev lärare och författare.
Varför klarar sig ett hus och ett annat inte när det faller bomber, varför dör en femtonåring i krig och en annan klarar sig? Frågorna om slumpen, ödet och historiens malström, kan en människa göra skillnad eller är mänskligheten dömd att misslyckas gång på gång på grund av glömska och godtycke?
Det var dessa frågor som upptog Kempowski. Själv sa han att åren i fängelset lärt honom lyssna, och i "Ekolodet" finns otaliga vittnesmål: Erpenbeck berättar om brevet från den svältande ryska soldaten till fästmön, instruktioner från Himmler att anlägga en örtträdgård i Dachau, en judisk kvinnas självmord, motståndskämpen Sophie Scholls anteckningar om Gud. Den enskilda människans förtvivlan, hopp, sorg, egoism, ondska ljuder där genom historien, vem lyssnar?
Och idag: Bilderna inifrån Ukraina, människorna på flykt, ibland möter vi en blick, hör en gammal kvinna gråta, ser ett barn med gosedjur bakom en immig tågruta. På några mikrosekunder för den nya tekniken ut deras vittnesmål i upplagor av miljoner på alla plattformar i världen. Det som människorna i den gamla tiden fick vaska fram ur glömskan bildar redan ett monumentalt kollektivt rop.
"Efter varje krig måste någon städa upp." Så börjar den. Den polska nobelpristagaren Wislawa Szymborskas dikt ”Slutet och början”. "Efter varje krig måste någon städa upp". "Det gör sig inte på bild och pågår i åratal." Men hör, i sista strofen hopp:" I gräset som täcker orsak och verkan måste väl någon ligga med ett ax mellan tänderna och titta upp i molnen." Då när någon burit bort de rostiga argumenten till sophögen.
-
Samtidigt som hundratusentals soldater var fastlåsta i ett brutalt skyttegravskrig på Västfronten stormade brittiska styrkor fram på Östfronten. Då general Allenby i december i stor respekt klev av sin häst och gick in genom Jaffaporten som den senaste i raden av Jerusalems erövrare jublade judarna. Bara veckor tidigare hade den brittiska utrikesministern lovat Londons stöd för ”upprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina”. Hundratusentals judar bodde redan i landet och långt fler var i behov av ett tryggt och säkert hem. Men även om 1917 var en viktig milstolpe skulle kampen för en judisk stat fortsatt vara lång och krävande.
-
Niclas fortsätter berätta om fältmarskalk Paulus adjutant överste Wilhelm Adam på östfronten 1942.
-
Niclas fortsätter berätta om den tyske officeren Wilhelm Adams liv fram till att han blir fältmarskalk Paulus adjutant på östfronten i 6:e armén.
-
Vid Andra världskrigets krigsutbrott 1939 så förklarade sig Sverige neutralt. Mindre än ett år efter krigsutbrottet så rullade svenska tåg fulla med tyska soldater över svenskt territorium. Permittenttrafiken, som den kom att kallas var bara en i raden av eftergifter som Sverige gjorde till Aldolf Hitlers Tyskland.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
Bruno Manz var en tysk korpral som färdades genom Sverige till norra Östfronten i Finland. Som andra tysktåg från Norge så stannde Brunos tåg byn Krokom i jämtland. Där stod den då 15-åriga Birgitta Granberg och bytte choklad mot cigaretter med tyska soldater genom tågfönsterna. När vapenstilleståndet inträdde i Finland 1944 hamnade Bruno Manz i Björnfjell i Norge, 40 meter från lapplandsjägaren Sten Losenborg som vaktade den svenska gränsen.
Dessa tre personers vägar korsades för 70 år sedan, utan att de möttes. Nu sammanlänkas deras röster och historier i denna dokumentär, med historiska tillbakablickar av Lars Gyllenhaal och kommentarer av Staffan Thorsell och Maria-Pia Boëthius.
Andra världskriget mellan 1939 och 1945 krävde 60 miljoner människors liv.
Producent: Carl-Magnus Helgegren
