Charkiv Podcasts
-
Veckans program handlar om den ukrainske författaren och rockstjärnan Serhij Zjadan, aktuell på svenska med den hyllade romanen "Internatet". Fredrik Wadström möter Zjadan på plats i Ukraina.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Serhij Zjadans hyllade roman ”Internatet”, som nu kommer i svensk översättning av Sofia Uggla, gavs ut på ukrainska 2017. Den utspelar sig i en småstad i östra Ukraina, som blir allt mer indraget i det krig som pågått där sedan 2014. Huvudpersonen Pasja är en lärare som lite yrvaket blir vittne till en allt mer desperat situation. Idag är det många som läser Zjadans roman som en skildring av Rysslands storskaliga invasion, som inleddes 2022.
Zjadan är ett av de riktigt stora namnen i den ukrainska litteraturen. Han har gett ut fem romaner, ett par novellsamlingar, och runt femton diktsamlingar, och är ett affischnamn för den ukrainska kulturen och identiteten – och ukrainskan som språk.
Han är född och uppvuxen i Donbass-regionen i östra Ukraina och har sedan årtionden staden Charkiv som sin hemvist. Charkiv är Ukrainas näst största stad och har varit under ständig beskjutning från Ryssland sedan den 24 februari 2022.
Serhij Zjadan är även rockstjärna. När Fredrik Wadström träffar honom i Ukraina är Zjadan på turné genom landet med sitt sexmannaband Hundarna. Med kort varsel annonseras nya konserter ut nästan dag för dag. Det urbana musik- och klubblivet pågår i ett land med utegångsförbud om nätterna och flyglarmen som ljuder när som helst på dygnet i krigets Ukraina.
Skriv till oss! [email protected]
Reporter: Fredrik Wadström
Uppläsare: Ulph Nyström
Programledare: Marie Lundström
Producent: Andreas Magnell -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Som en liten miniatyrfigur, med ögon lysande av skräck syntes hon sittandes på huk mitt i infernot av betongblock, kullvräkta väggar, utblåsta fönster och bakom henne det enda som var helt, ett vitt badkar. Högst upp på resterna av sin lägenheten på sjunde våningen i ett vanligt nioplans hyreshus i Dnipro, balanserade hon.
Till vänster om Anastasia – en gapade gigantisk avgrund, där två trappuppgångar av niovåningshuset fullständigt pulveriserats av den ryska KH 22-roboten.
En raketformad projektil, som byggs för att slå ut fartyg till havs och avfyras från bombplan.
Den har redan använts flera gånger mot vanliga civila. I semesterbyn Serhivka, sju mil från Odessa, då dödades minst 21 människor i sina lägenheter. I ett shoppingcentrum i Krementjuk minst lika många och så nu i Dnipro där antalet döda kan bli så många som 70. 30-talet döda har hittats, men fortfarande saknas mellan 30 och 40 personer. På sjukhus finns över 70 skadade, många av dem svårt skadade, flera är barn.
Bilderna från nedslagsplatsen är ofattbart grymma. Vem kan med vett och vilja skjuta sönder hus där barn sover i sina sängar och föräldrarna just satt på kaffet. Inte ens om de hörde flyglarmet hade de en chans att ta sig ned i skydd från de högsta våningarna.
Framför rasmassorna en kvinna, som förtvivlat skriker: ni ryssar, som vi alltid behandlat väl, som varit vänner och släktingar, men varför har ni tagit min son ifrån mig, ropar hon ut i tomma intet.
Hon förbannar alla ryssar och lovar dem sju svåra år.
Staden Dnipro har haft mycket ryska relationer, jag har själv träffat många i Moskva, som har släktingar i Dnipro. I Dnipro talas ofta ryska och många där har haft kontakter i Ryssland.
Det har den ryska krigsterrorn effektivt satt punkt för.
I rysk propaganda-tv i går kväll lät alla som blodtörstiga barbarer, när de jublar över de döda i Dnipro och önskar samma totala utplåning av Kiev, Charkiv och andra städer i Ukraina.
Detta är terrorn som talar – det finns inget annat ord – just nu.
Men 24-åriga Anastasia överlevde. En brandman lyckades resa en hög stege och få ned henne från toppen av rashögen. Hon blir en glimt av hopp, precis som den lilla katt, som syntes räddas när den satt fastklamrad på en avsats på en halv fasad.
Ljuspunkter som är nödvändiga för att orka fortsätta leva när den en gång gode grannen förvandlats till en blodtörstigare version än den ökände ryske Ivan den förskräcklige.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
-
Utrikeskrönikan, 5 januari 2023.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, torsdag.
Förlåt! Jag glömde.
Glömskan. Kan det vara vår största fiende?
Vi åker längs en nyss upptinad grusväg utanför Charkiv. De första värmande vårstrålarna får landsbygden att blomstra paradisiskt, som att ingen ondska i världen fanns.
Bara mullret från artilleri skvallrar om den verklighet vi färdas i. Vi låtsas att det är åska.
Lubna upptäcker ett träkors i en prunkande trädgård. Vi stannar, tar reda på vad som hänt.
Mannen, som är kärvt svårpratad och på vars hus taket helt rasat in av artilleriattacker berättar lågmält att hans fru ligger där, i trädgården, under korset.
Hon låg på den djupfrysta gräsmattan först, det gick ju inte att gräva i tjälen. Hon dog av en rysk granat.
Några hundra meter därifrån svettas Jurij och blossar frenetiskt på sin cigarett. Han har just återvänt efter att ha grävt fram förmultnande, stinkande kroppar från skyddsrum, diken och skyttevärn.
– Det bekommer mig inte säger han, eftersom det är ryska soldater, det värsta är när det är någon man känner, säger han.
En lätt vindpust fångar tag i träden och får löven att rassla melodiskt. Det är minnen som tränger på.
Eller de åldrande mentalt krossade föräldrarna till journalisten Dmytro som är spårlöst försvunnen sedan ryska styrkor tillfångatog honom. Deras enda son, borta. Mamma Halina vill bara krama honom, pussa honom, bjuda honom på soppa, men han är borta och hon skakar av gråt när hon berättar om sin saknad. Utanför huset syns skador av ryskt bombardemang men fåglarna kvittrar som kontrast och nykläckta tufsiga kycklingar leker i gräset som för att visa att livet måste fortsätta.
I Mykolayiv, den välklädda mannen som i förbigående berättar att “alla är borta”, hela familjen. Hustru, barn, barnbarn. Liksom huset. Alla döda. Allt förstört. Hans tårar blöter min kind.
Vi tittar på varandra jag och Lubna, tänker att vi lever i overklighet. I en värld där ondskan vinner.
Eller de små kistorna. För små för att någon ska få ligga där. Där vilar de som borde ha hela livet framför sig. Begravda med sina gosedjur.
Det är minnen, mörka minnen.
Eller flickan jag träffade i Jemen, hon som fått hela bäckenet bortsprängt av en mina och av chocken helt slutat prata. Eller den lilla pojken som dog framför mina ögon när kämpande läkare, inför en förtvivlad mamma, svettades i hyddan som var sjukhus och försökte rädda hans liv.
Ingen pratar om Jemen längre.
Att ett barn dör där var tionde minut, att barn varje dag sprängs av exploderande minor saknar nyhetsvärde. Det är bortglömt.
Glömskan kan vara vår största fiende.
Ibland måste vi slåss mot den. Vi får inte glömma de döende oskyldiga i Jemen.
Vi får inte glömma – Halina, Dmytro, Jurij och mannen som begravde sin hustru i en prunkande trädgård i Ukraina.
Vi får inte glömma- alla namnlösa som betalar med smärta och död.
För om intresset börjar svalna, kanske vi glömmer och om vi glömmer vinner dem som vill oss illa.
Vi får inte glömma vem det var som faktiskt attackerade, som började, som gjort sig skyldig till den största katastrofen i Europa i modern tid.
Vi får inte glömma de som inte vet när de ska få äta nästa gång, för kanske blir det aldrig.
För om vi glömmer slutar vi bry oss och om vi slutar bry oss har vi redan förlorat. Allas viktigaste kamp borde vara den mot glömskan, vår största fiende.
Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
[email protected] -
3 oktober. Efter nederlaget i Charkiv har Ryssland tvingats retirera från stora områden som man erövrade i krigets inledning, och förlusterna är fortsatt stora. Den 21 september utlyste Vladimir Putin partiell mobilisering. Vad betyder det här för krigets fortsättning, vad händer just nu, och vad kan vi vänta oss av det fortsatta kriget? Andreas Ericson diskuterar med Fredrik Löjdquist, chef över Centrum för Östeuropastudier vid UI, och ledarredaktionens Olof Ehrenkrona.
-
Utrikeskrönikan, 11 juli 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Högt uppe under det välvda cirkustaket svävar Mariia Shevchenko klädd i rött. Hon gör luftakrobatik på ett så hisnande sätt att publiken förfärat håller andan. Hon voltar och hänger plötsligt i en fot uppochned. Det långa blonda håret faller ut likt en hästman.
Så gör hon en ny gracil rörelse och hon hänger nu bara med hjälp av sin bakåtböjda nacke – det ser omöjligt ut. Lika omöjligt som att fatta att Mariia är en av nära 12 miljoner ukrainare tvingade på flykt från Rysslands krig mot Ukraina.
Från firad stjärna på Ukrainas nationella cirkus i Kiev till svenska Brazil Jack.
Inte ens där under cirkustältets stora stjärnor går det att undfly kriget. Runt omkring hör jag barn säga, "jaha, Ukraina, hon kommer från samma land som Dasja, Vadim, Alina...". Minsta fyraåring verkar veta vad Ukraina är för ett land och att det är ett krig där, de har nya kompisar därifrån.
I en förort till Charkiv, Ukrainas näst största stad, dallrar hettan mellan de sovjetiskt byggda lägenhetskomplexen.
Valentina satt i skuggan på en grön träbänk och åt körsbär.
Natalia kom precis ut från sin trappuppgång för att ge katterna mat på gården.
Några minuter senare är sommaridyllen sönderslagen av några ryska raketer, som slår ned mitt i bostadsområdet.
Vid en rödvit liksäck hukar Viktor över det som var hans fru, Natalia. Med tårarna strömmande över den vita skäggstubben stryker han sin frus vänstra hand, klappar hennes svartbrända huvud, som försökte han väcka liv i henne, oförmögen att acceptera slutet.
Bakom honom vädjar sonen Oleksandre till sin pappa, pappa det är över, hon är död, res dig upp, du blir ju alldeles blodig.
Men pappa Viktor viftar bort sonen, du förstår inte, säger han. Jo, jag förstår svarar sonen, det där är min mamma, men de måste flytta bort henne nu. Viktor täcker varligt över sin fru och reser sig motvilligt.
Vid den gröna bänken är körsbären spridda runt Valentina, som ligger livlös i sin gula klänning, de blå plasttofflorna har ramlat av fötterna. Upplivningsförsöken är förgäves och snart läggs också Valentina i en rödvit liksäck.
Varje dag nya döda, människor som dör i sina hem, ute på gården på en bänk eller när de ska mata katterna.
Applåderna är intensiva efter Mariias nummer, stående ovationer för henne, som trots vetskapen av det som pågår i hemlandet ändå förmår behålla koncentrationen och genomföra ett så avancerat cirkusnummer, när hennes hemland bombas sönder och samman.
Maria Persson Löfgren, Stockholm
[email protected] -
Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Partilöse Amineh Kakabaveh stod i fokus när hon i början av veckan fällde avgörandet i misstroendeomröstningen mot Justitieministern Morgon Johansson.
Hon planterar blommor vid fronten i Charkiv
Att en enda partilös riksdagsledamot skulle få så här mycket makt i Sveriges Riksdag är en unik händelse. Så hur bra är systemet med partilösa ledamöter för vår demokrati?Fortfarande sker dagligen attacker i Ukrainska Charkiv. Våra korrespondenter besökte frontområdena, där en liten skara människor försöker få vardagen att fungera så vanligt som möjligt igen- mellan de ryska luftattackerna.
Rekordmånga festivaler efter pandemin
Inte långt från ett granathål skapar Antonina Petrovna en rabatt med pioner och sommarblommor.
– Vi behöver lära oss leva igen, för man vet inte hur länge det här kommer att pågå, säger hon.Pandemin satte ju stopp för de flesta stora evenemangen, som musikfestivaler, när många restriktioner infördes för att begränsa smittspridningen. Men nu är musikfestivalerna tillbaka med kraft, och utbudet är större än någonsin tidigare, enligt branschorganisationen Svensk Live.
Men hur kommer publiken att möta det stora utbudet, och hur ser musikfestivalernas framtid ut efter pandemin?
Här är hela innehållet i programmet -
Timme ett:Snudd på regeringskris i veckan - hur blir inrikespolitiken fram till valet?
De politiska vildarnas inflytande större än nånsin tidigare
Reportage från fronten i Charkiv
Festivalsommaren i Sverige efter pandemin
krönika av Katarina Barrling
Panelen om veckans inrikespolitik
Timme två:
Oro i Taiwan för att Kina tar efter Rysslands strategi och invaderar
Parlamentsval i Frankrike
Public Service vårkrönika, det bästa av vårens satir
Kåseri av Emil Jensen
Programledare Jesper Lindau
Producent Ulrika Fjällborg
Tekniker Ludvig Widman -
Utrikeskrönikan 23 maj 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Irinas balkong i ett typiskt sovjetiskt lägenhetskomplex i grått tegel. Sankt Petersburg den 9:e maj i år. Den omhuldade, ja älskade, Vladimir Vysotskij sjunger “Soldater från Centrumgruppen” så det dånar mellan husväggarna. Vysotskij skrev sången 1965, den handlar om invasionen av Ukraina av tyska nazisttrupper. På tyska stavas centrum med Z.
Ukraina har förbjudit symbolerna Z och V, bokstäver i vårt alfabet, men i kyrilliskan ser det som ska låta som V ut som ett B och Z som en trea.
I Ryssland betyder Z och V just nu en militäroperation för att avnazifiera och avmilitarisera Ukraina. Vita Z och V har inte bara synts på soldater och stridsfordon i kriget utan har framgångsrikt lanserats som symboler för stödet för den militära operationen - som kriget kallas i Ryssland - enligt lag.
På otaliga bilder och videos syns allt från dagisbarn till ballerinor, som står uppställda i ett Z:a. Z har klistrats på bilar och husväggar, ofta i svart och orange. Men vad bokstäverna står för är något oklart - det kan vara Z som i “Za Rossija” alltså för Ryssland, eller underförstått för ryska segern - för makten - för presidenten.
I fler länder än Ukraina är nu symbolerna förbjudna, särskilt Z, som om den dubbleras ser ut som en nazistisk svastika.
Och det är här vi återvänder till Vysotskij - poeten och trubaduren, som var förbjuden under Sovjettiden - en rebell, som spelades ändå och som blev tillåten och älskad innan han dog av alkoholförgiftning blott 42 år gammal. 15 år senare restes den första statyn i Moskva. Det brukar sägas att näst efter Lenin är det Vysotskij som har flest statyer i framförallt Ryssland och Ukraina. Det finns – eller vem vet fanns – i Mariupol, i Charkiv, i Kiev, i Melitopol.
Men åter till Irinas balkong, för innan sången tonats ut syntes en polis klättra upp på fasaden till balkongen, först knacka, sen banka på fönstret och så sparka på balkongdörren.
Hon öppnade inte först för hon var övertygad om att det var den försupne grannen som bråkade med henne. Det var grannen som ringt polisen och som bär ansvaret för att Irina nu dömts till 50 000 rubel i böter för att ha förolämpat den ryska militären.
För Vysotskijs sång - har fått nytt innehåll - historien upprepar sig, heter det i videos där sången blir en del i det som ses som ett nytt nazistiskt eller fascistiskt angrepp, men nu av ryska soldater.
Och för det dömdes Irina, som bara hade sången på hög volym när den spelades på rysk radio.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
[email protected] -
Ryska styrkor har tryckts tillbaka från Ukrainas näst största stad Charkiv och hundratals ryska soldater dog när de misslyckades med att korsa en flod. Hör om svårigheterna för Putins armé.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När de ryska trupperna försökte ta sig över floden Donets i östra Ukraina blev de beskjutna av ukrainskt artilleri, pontonbroar som lagts över floden trasades sönder och ett stort antal ryska soldater dödades. Men det är bara ett exempel på hur Putins styrkor misslyckats med ta sig fram i Ukraina. De ryska militären tros ha lidit stora förluster i kriget och det ukrainska motståndet har varit hårdare och mer effektivt än väntat. Hittills har de stora militära framgångarna i det Vladimir Putin beskriver som en ”specialoperation” i Ukraina uteblivit.
Sprickor i Rysslands propaganda om krigetDen ryske pensionerade översten och militärexperten Michail Chodarjonok har sagt på rysk statlig TV att de ryska trupperna har problem och att Ryssland är isolerat, men ett par dagar senare har han tagit tillbaka sina uttalanden. Men samtidigt kan utvecklingen vända snabbt. Systematiska attacker mot bränsledepåer i Ukraina gör att den ukrainska armén riskerar att bli utan bränsle till sina stridsfordon. Hör om bakslagen för de ryska styrkorna och om de svaga punkterna i Ukrainas försvar. Vi beskriver också varför bedömare tror att Vladimir Putin inte kan acceptera en rysk förlust i Ukraina.
Medverkande: Johanna Melén, Rysslandskorrespondent, Lubna El-Shanti, korrespondent som bevakar Ukraina och David Carlqvist, reporter på Ekot som bevakar försvarsfrågor
Programledare: Fredrik Wadström
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Joachim Persson
-
Attack mot skola i Ukraina, minst 60 döda. Dagen gäst är Karl-Fredrik på Österlen. Marcos son kan ta makten i Filippinerna och vi ringer upp Perre i Charkiv.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ansvarig utgivare Sabina Schatzl
-
Intensifierade beskjutningar i östra Ukraina Perre i Charkiv berättar. P4 Extra Gästen Tomas Ledin ger sig ut på sommarturné. S diskuterar Natomedlemskap. 12-årige Walter värmer upp hockeypubliken.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ansvarig utgivare: Sabina Schatzl
-
Marina och sonen Emil, 6, bor på Irland men besökte släktingar i Charkiv i östra Ukraina när kriget bröt ut. Hon bestämde sig att fly tillsammans med sin mamma. Väl hemma igen känner hon skuldkänslor.
– Jag känner en sorts skuld över att själv ha överlevt, säger Marina, en skuld över att inte vara kvar i Ukraina.
– Kanske skulle jag stannat där, kanske kunde jag ha hjälpt till mer där, till dem som är i nöd.
Och även om hon vet att hon lämnade Ukraina för att rädda sin sexårige son och sig själv, så mal tankarna vidare.
När Emil första dagen återvände till skolan hade kompisarna fest. Den irländska tv-kanalen RTE News är på plats. På tv-bilderna syns hur kompisarna jublar och ropar välkommen Emil, klassrummet är smyckat i Ukrainas blå-gula färger, alla står där och väntar.– Jag är glad att han inte är i ett land med bomber längre säger en klasskamrat, inga barn ska behöva vara på läskiga ställen, säger en annan.
– Först tänkte jag att det var konstigt att fira när människor dör varje dag i Ukraina, säger Marina, men det var ändå fint att få känna glädje och folk som såg tv-klippet sa att det gav dem hopp.
Reporter:
Katja Magnsson
[email protected] -
Ukraina, som är ett av världens mest bördiga områden, tvingades betala ett högt pris för att bönderna motsatte sig bolsjevikernas hårdhänta tvångskollektivisering av jordbruket enligt den första femårsplanen.
Från hösten 1932 till sommaren 1933 drabbades sovjetrepubliken Ukraina av massvält där minst tre miljoner människor svalt ihjäl. Svälten berodde delvis på torka, men Josef Stalin förvärrade medvetet konsekvenserna av torkan. Landsbygden tystnade och liken fick ligga obegravda och det finns många fall av kannibalism dokumenterade.
I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet som bland annat skrivit boken Folkmord.
Även om torka spelade in så var svälten i huvudsak orkestrerad av bolsjevikerna i Moskva. Kommunister i Ukraina som försökte mildra svälten straffades hårt. Samtidigt som ukrainare dog i miljontals exporterades spannmål för att ge inkomster för att investera i industrialisering. Dessutom deporterades hundratusentals bönder till Sibirien och Kazakstan där många dog av sina umbäranden. Myndigheterna förbjöd också människor att lämna Ukraina i jakt på mat.
Orsakerna till svälten går att finna i bolsjevikernas vilja att krossa det nationella motståndet i Ukraina och utplåna bönderna som klass. Men också kollektiviseringen av jordbruket i sig och tvångsrekvirering av livsmedel orsakade stora störningar på produktionen av livsmedel. En tredje förklaring är torkan som drabbade området.
Den första femårsplanen som inleddes 1927 skulle industrialisera Sovjetunionen på tio år. En process som tagit 150 år i Västvärlden. Här blev export av spannmål viktigt för att kunna importera teknik till den tunga industrin. Tanken var att kollektivjordbruk skulle producera överskottet, men bönderna var inte intresserade av att ge upp sin jord som den så sent om i början av 1900-talet fått äganderätt till.
Kulaker definierades som rika bönder som anställde jordbruksarbetare, men i kriget mot bönderna kom begreppet att användas på alla som motsatte sig tvångkollektiviseringen av jordbruket som på allvar inleddes vid årsskiftet 1931-32.
Enbart år 1930 deporterades omkring 75 000 kulakfamiljer, det vill säga cirka 300 000 individer, från Ukraina. De skickades i överfulla järnvägsvagnar mot Sibirien, Centralasien eller Stillahavskusten. Ofta dumpades människor bara ute på tundran för tvingas klara sig på egen hand.
Under våren 1933 åt människorna giftiga svampar, råttor, hundar och katter samt människor. 3,2 miljoner människor dog i Ukraina under svälten, enligt historikern Stanislav Kulchitsky som baserat beräkningen på tillgängliga data från de tidigare hemliga sovjetiska arkiven. Men på grund av osäkert statistiskt underlag väljer Kulchitsky att ange antalet offer till någonstans mellan 3 och 3,5 miljoner.
Lyssna också på Ukraina – Självständighet med förhinder i Rysslands skugga.
Bild: Arbetarens dotter, Charkiv, 1933. Alexander Weinerberger, Holodomor research and education consortium.
Musik: Virgo av Humans Win, Storyblocks Audio.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Om soldaterna och deras fältpräster i krigets Ukraina, vilken roll kan andlighet och religion ha vid fronten?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kriget i Ukraina skördar fortfarande offer, både civila och soldater dödas och skadas.
Hör om vad fältpräster och en fältimam kan göra för skillnad för de militära styrkorna.röster i programmet:
Sergej Dmitrijev, ukrainsk ortodox fältpräst verksam i Donetsk
Yevhen Glushcenko, fältimam från Charkiv
Andriy Zelinskyy, koordinator för fältpräster i den ukrainsk katolska kyrkan
Jonas Kjellén, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI
Jan Grimell, präst och reservofficer som forskat om militär själavård
Maria Persson Löfgren, SR:s rysslandskorrespondentprogramledare: Åsa Furuhagen
producent: Anders Diamant
reporter: Paloma Vangpreecha -
Världshälsoorganisationen har uppmanat Ukraina att förstöra farliga smittor på labb. I FN anklagar ryska ambassadören Ukraina för att förbereda biologiska vapen. Men är smittor ens ett effektivt vapen i krig?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Redan 1975 kom konventionen om biologiska vapen som gör det förbjudet att förvara smittor för krigföring. Men trots det så kommer nu anklagelser om förberedelser med att använda biologiska vapen.
Mjältbrand i UkrainaDet finns ett tiotal virus och bakterier som nämns, framför allt mjältbrand. Men utbrott av mjältbrand har redan skett naturligt 25 000 gånger i olika djurslag i Ukraina från 1920-2019, så vad skulle mer smitta i så fall innebära?
Medverkar gör Aton Gerilovych, chef för veterinärlabb i Charkiv i Ukraina Research, samt Susanna Sternberg-Lewerin, professor i epizootologi och smittskydd vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU, Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå universitet och Per Wikström, forskare i biologiska hot vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI i Umeå.
Producent och programledare Annika Östman
[email protected] - Mehr anzeigen
