Kalla kriget Podcasts

  • Berättelsen om hur den kinesiska teknikjättens finanschef sattes i husarrest i en kanadensisk lyxvilla och det högteknologiska kalla kriget som tog fart under tiden.

    Meng Wanzhou, född 1972, växer upp i Shenzhen, den lilla hamnstaden som med tiden kommer att förvandlas till ett slags Kinas motsvarighet till Silicon Valley. Som dotter till multimiljardären och Huawei-grundaren Ren Zhengfei är hon med om att få bevittna både stadens, och Kinas, transformation på nära håll.Efter studenten börjar Meng Wanzhou jobba som receptionist på sin pappas företag. Där får hon vara med om en historisk resa. När Huawei 2011 för första gången går ut med namn och bild på sina anställda, har Meng Wanzhou avancerat hela vägen till toppen.Meng Wanzhous framgångssaga tycks bara fortsätta men så händer något som ska förändra precis allt. 2018 mellanlandar Meng Wanzhou i Kanada, när hon plötsligt grips av säkerhetspolis och begärs utlämnad till USA.Gripandet av Meng Wanzhou utlöser en kedja av händelser som kommer att ge ringar på vattnet i flera år framöver. Det är en del av 5G-kriget, och början på ett storpolitiskt drama som snart ska göra livet till ett helvete för två kanadensiska affärsmän i Kina.P3 ID om Meng Wanzhou är historien om hur den anonyma finanschefen blev "Huaweiprinsessan" med hela det kinesiska folket.Det är också en historia om hemliga affärer, gisslandiplomati och Kinas framväxt som digital stormakt.Programledare och producent: Vendela LundbergAvsnittsförfattare och reporter: Hateff MousaviyanTekniker: Fredrik NilssonAvsnittet gjordes hösten 2021 av Studio Olga.Ljudklippen i avsnittet är hämtade från: Sveriges Radio, BBC, Associated Press, CNBC, Global News, South China Morning Post, CGTV, Apple, Huawei och TH Entertainment.

  • I detta avsnitt snackas det om kalla kriget och hemdatorer då vi tar oss an barndomsfavoriten “Wargames” (1983) med Matthew Broderick och Ally Sheedy. Det blir prat om artificiell intelligens och pojkaktighetens storhetstid. Och så namedroppar vi en massa sköna icke-householdskådisar.

    Vi som gör podden heter Karsten Karlsson och Henrik Harej.

    Kontakta oss gärna på: movieboxpod@gmail.com

  • Under 18- och 1900-talen växte nya nationer upp som svampar ur jorden, och många av dem försvann lika snabbt. Vart tog de vägen? Kristoffer Leandoer tar med oss till några av dem i denna essä.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det händer att man ser prins Lekas långa och aningen vemodiga gestalt på Tiranas gator, en prins utan land, tronarvinge i ett kungarike som inte längre är ett kungarike och i praktiken inte varit det sedan år 1939, då Lekas farfar kung Zog I tog den albanska guldreserven och flydde undan italienarna till en bekväm men livslång exil.Under de oroliga åren efter kommunismens fall återvände prinsens far, vapenhandlaren Leka Zogu, till Albanien i hopp om att återinföra monarkin, men nedröstades med stor majoritet i en folkomröstning 1997. Såna planer när knappast sonen, den blide prins Leka. Han kan röra sig genom stan obesvärat till fots medan republikens officiella styresmän förflyttar sig till och från jobbet i skottsäkra bilar med blinkande blåljus. Det har sina poänger att vara statsöverhuvud i ett kungarike som inte längre finns i världen utanför historieböckerna.Länderna som inte finns är på många sätt roligare att tänka på än länderna som finns. Och då menar jag inte i första hand konstnärliga projekt som Elgaland-Vargaland, Ladonien eller Kjartanistan. Inte de fiktiva Tintinländerna Bordurien och Syldavien och inte heller Ursula LeGuins vackra centraleuropeiska skapelse Orsinien. Utan länder som faktiskt utropat sin självständighet i den här världen, hissat sina flaggor, tryckt sina frimärken bara för att nästan omgående hamna under hjulen på historiens triumfvagn. För vilken sorts historia kan vara intressantare än den som aldrig riktigt blev av, den som Hugh Trevor-Roper år 1981 skisserade i sin numera klassiska föreläsning History and Imagination: de missade avtagsvägarnas historia, de krossade drömmarnas och förlorade illusionernas; historien om hur det kunde ha blivit.Landet som jag bor är generöst i detta avseende. Trots att här bott människor som talat albanska sen urminnes tider har Albanien bara funnits som självständig stat sedan 1912, och har på den korta tiden invaderats och på andra sätt hotats till sin existens ett flertal gånger. Och trots att Albanien är mindre än Småland kan vi innanför landets nuvarande gränser hitta flera försvunna statsbildningar. Den brittiske historikern Norman Davies "Vanished Kingdoms. The History of Half-Forgotten Europe" är en 830 sidor tjock bjässe till bok, men inte ens i dess 35 sidor långa namnregister får de här länderna plats. Så försvunna är de. Vilket kanske är lika väl, för de vittnar inte bara om de egna invånarnas drömmar och förhoppningar, utan även om grannländernas hungriga blickar på en nyfödd nation.Den 28 november 1912 höjde Ismail Kemal den albanska flaggan från en balkong i kuststaden Vlora i södra Albanien och utropade landets suveränitet. Strax utanför Vlora ligger den karga ön Sazan, vars strategiska läge som lås i Adriatiska havet genom historien gjort den till åtråvärt byte för pirater och sjömakter, trots att ön saknar eget vatten. Under första världskriget ockuperades ön av italienarna, som byggde en ubåtsbas där år 1922, samtidigt som man nödtorftigt maskerade sin ockupation med egen frimärksutgivning som bevis på autonomi. Ur militär synpunkt förblev Sazan en attraktiv plats: under kalla kriget låg här en sovjetisk ubåtshamn, samt en fabrik för tillverkning av biologiska och kemiska vapen, fram till år 1961 när Enver Hoxha klippte förbindelsen med Sovjet. Därefter drevs anläggningen vidare med kinesisk hjälp. Då levde 1500 soldater på den ogästvänliga och numera helt obebodda ön. Kanske tänkte de på Odysseus, som enligt Homeros i sju års tid hölls fången på denna ö av den blint förälskade nymfen Kalypso.Söder om Vlora ligger den lilla kuststaden Himara med ungefär tretusen invånare. En strandpromenad, ett fiskeläge. En bit upp i bergen finns gamla Himara en befäst stad med gott om kyrkor, byggd utom räckhåll för pirater och andra fiender från havet. Numera vill de flesta bo på gångavstånd till vattnet, så trots den hänförande utsikten har husen uppe i den gamla staden fått förfalla och många är rena ruiner. En av dessa ruiner får jag särskilt utpekad för mig: I det här huset bodde kaptenen av Himara, här utropade han den fria republiken Himara!Jag vet ju att de till stor del grekiskspråkiga invånarna i Himara har ett eget politiskt parti, och att man sätter en ära i att tänka självständigt och fritt. Men det förefaller som ett stort och vådligt steg för en sömnig småstad, även under det kaos som rådde i glappet mellan balkankrig och världskrig, när den färska nationen Albanien ännu sökte former för sitt statsskick, att utropa sig till en autonom republik.Ändå skedde det. Kaptenen av Himara hette egentligen Spyros Spyromilios och var en grekisk militär, frihetskämpe och orosande. Under namnet Kapten Bouas ledde han en friskara på trettiofem man i den makedonska frihetskampen. Överallt där det bråkas på Balkan dyker han upp, inblandad i statskupper, skärmytslingar och krig. Under balkankrigen slåss han med albansk gerilla och besätter sin födelsestad Himara för grekisk räkning. På direkt order från Aten att evakuera vägrar han och utropar i stället den 9 februari 1914 den fria republiken Himara, vars oavhängighet varar i knappt tre veckor. Den 28 februari, i Gjirokaster längre inåt landet, utropas nämligen den Autonoma republiken Norra Epirus, där Himara bara ingår som en del. Denna något större stat hinner erkännas av stormakterna, få president och egen flagga: en svart dubbelhövdad örn som breder ut sina vingar mot ett vitt kors på blå botten, mycket stiligt. Denna flagga får vaja över Norra Epirus i knappt 8 månader, fram till den 27 oktober 1914, när grekiska armén invaderar hela området och upplöser regeringen. Men då har första världskriget brutit ut och Europakartan kommer ändå inte att se likadan ut efteråt.Ännu längre inåt landet, nära gränsen till nuvarande Nordmakedonien, ligger Korça, med sina 75 000 invånare Albaniens åttonde största stad. Under första världskriget befriades Korça från bulgarisk ockupation av franska styrkor, och de fyra år fransmännen var kvar satte så djupa spår att Korça än idag kallas Lilla Paris. Staden hade också ingått i Autonoma republiken Norra Epirus, men under fransmännens beskydd vaknade andra drömmar till liv, och i december 1916 utropade Themistokli Gërmenji den Autonoma albanska republiken Korça, också försedd med egen flagga, en kombination av trikoloren och den albanska flaggan. Korçarepubliken varade fram till 15 juni 1920, när fransmännen drog sig tillbaka: utan dem i ryggen hade man inte en chans att bevara självständigheten. Men på tre och ett halvt år sattes viktigare avtryck än flaggor och frimärken. Korça är fortfarande en stad som värnar om utbildning, konst och kulturliv. Den första albanskspråkiga skolan grundades i Korçarepubliken ett viktigt steg på vägen mot genuint oberoende. Här startades också det franskspråkiga lyceum där Albaniens blivande diktator Enver Hoxha inte bara själv gick, utan även senare hade tjänst som fransklärare.Under en kort period av oro och stora drömmar i början av förra seklet var ingen plats i Albanien för liten för att hissa egen flagga och trycka egna frimärken. Idag drömmer man snarare om välstånd, resor och EU-medlemskap vare sig man är prins eller pizzabagare så är det vidare gränser man vill ha, inte snävare.Kristoffer Leandoer

  • I år har det gått 30 år sedan Sovjetunionens fall. Vad var det som hände och hur kommer det sig att vi trodde att allt skulle gå bra – bara marknadskrafterna fick styra?

    När Sophie Heine öppnade fönstret den där augustidagen 1991 såg hon stridsvagnarna rulla förbi, på väg mot centrala Moskva. Det hade hänt något – men vad?

    Den där morgonen för trettio år sedan var början på en ny tidräkning, världen efter kalla kriget och Sovjetunionens sammanbrott. Idag hårdnar situationen på nytt och återigen står konflikten mellan stormakterna i fokus.

    Hur var det under de första åren? Hur kom det sig att Putin lyckades ta över makten, vad är det som lett fram till situation vi har idag. Och – vilket ansvar har vi för utvecklingen i Ryssland, Ukraina och Belarus?

    Vi pratar identitet, Ryssland och Sovjetunionen med:

    Sophie Heine, frilansjournalist som var på plats i Moskva i augusti 1991. Martin Uggla, ordförande i Östgruppen som började sitt engagemang i Svenska freds.

    Programledare: David Isaksson.

  • Vegard berättar hur det var att växa upp i Nordnorge på gränsen till Ryssland under tiden som Kalla kriget pågick. Vi får ta del av hans resa till att bli en av världens bästa skidåkare genom tiderna samt året 1994 som var ett tufft år på många vis. Fem bergstoppar på fem kontinenter under fem veckor. Ridit över Mongoliet. Nått Sydpolen. Bara för att nämna några av Vegards många äventyrsresor han har i bagaget.

    Idag arbetar Vegard inom internationella skidförbundet, FIS. Idén till Tour de Ski är en bastuhistoria. Hur blir det egentligen med fluorförbudet? Kommer den klassiska skidåkningen att försvinna? Och hur arbetar FIS i frågan om ätstörningsproblematiken inom längdskidor?


    Vegard forteller om hvordan det var å vokse opp bare noen kilometer fra den russiske grensen midt under den kalde krigen. Vi får bli med på hans reise fra Kirkenes som liten gutt og helt til toppen av internasjonal langrennssport. Oppkjøringen fram mot OL på Lillehammer i 1994 ble trøblete med skader og flere utenomsportslige episoder. Spesielt en hendelse i oktober 1993 har merket han for livet.

    Fem fjelltopper på fem kontinenter på fem uker, på hesteryggen over Mongolia, nådd Sydpolen og dette er bare noen av Vegards mange eventyrreiser.

    I dag arbeider Vegard i det Internasjonale Skiforbundet og ser sporten fra en annen side. Ble virkelig Tour de Ski unnfanget i badstuen til Vegard i Maridalen i Oslo? Hvordan blir det med vinterens fluorforbud? Kommer klassisk teknikk til å forsvinne? Og hvordan arbeider FIS i spørsmålet rundt spiseforstyrrelser?


    11:30 Uppväxten och skidkarriären / Oppvekst og skikarriere

    42:30 Äventyrsresor / Eventyrreiser

    50:50 År 1994

    1:07:25 Arbetet inom internationella skidförbundet, FIS / Arbeidet innen det internasjonale skiforbundet


    podcast@wsportsmedia.com


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Vegard berättar hur det var att växa upp i Nordnorge på gränsen till Ryssland under tiden som Kalla kriget pågick. Vi får ta del av hans resa till att bli en av världens bästa skidåkare genom tiderna samt året 1994 som var ett tufft år på många vis. Fem bergstoppar på fem kontinenter under fem veckor. Ridit över Mongoliet. Nått Sydpolen. Bara för att nämna några av Vegards många äventyrsresor han har i bagaget.Idag arbetar Vegard inom internationella skidförbundet, FIS. Idén till Tour de Ski är en bastuhistoria. Hur blir det egentligen med fluorförbudet? Kommer den klassiska skidåkningen att försvinna? Och hur arbetar FIS i frågan om ätstörningsproblematiken inom längdskidor?Vegard forteller om hvordan det var å vokse opp bare noen kilometer fra den russiske grensen midt under den kalde krigen. Vi får bli med på hans reise fra Kirkenes som liten gutt og helt til toppen av internasjonal langrennssport. Oppkjøringen fram mot OL på Lillehammer i 1994 ble trøblete med skader og flere utenomsportslige episoder. Spesielt en hendelse i oktober 1993 har merket han for livet.Fem fjelltopper på fem kontinenter på fem uker, på hesteryggen over Mongolia, nådd Sydpolen og dette er bare noen av Vegards mange eventyrreiser.I dag arbeider Vegard i det Internasjonale Skiforbundet og ser sporten fra en annen side. Ble virkelig Tour de Ski unnfanget i badstuen til Vegard i Maridalen i Oslo? Hvordan blir det med vinterens fluorforbud? Kommer klassisk teknikk til å forsvinne? Og hvordan arbeider FIS i spørsmålet rundt spiseforstyrrelser?11:30 Uppväxten och skidkarriären / Oppvekst og skikarriere42:30 Äventyrsresor / Eventyrreiser50:50 År 19941:07:25 Arbetet inom internationella skidförbundet, FIS / Arbeidet innen det internasjonale skiforbundetpodcast@wsportsmedia.com See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Fredrik Eriksson berättar om sammanblandningen av populära och militära föreställningar om ett stormaktskrig hos det kollektiva Väst och i Sverige under en tid när kalla kriget blev betydligt kallare i början av 1980-talet, och framtidsutsikterna tycktes bara bli blekare och blekare.

  • Avsnittet är Sponsrat av IG: www.ig.com/se?CHID=122&QPID=37893

    Initierade rapporter från Financial Times har under hösten berättat om att Kina uppfunnit en science fiction-lik kärnvapenbestyckad rymdmissil som kan kringgå alla världens luftvärnsförsvar och slå till var som helst, när som helst.

    USA:s och Natos generaler och vapenstrateger famlar hittills i mörkret efter en förklaring av hur missilen, som tycks bryta mot fysikens lagar, ens är möjlig samtidigt som den interna oordningen inom Nato blivit allt stökigare trots president Donald Trumps sorti där det mesta kom att handla om just Kina snarare än den tidigare primära antagonisten Ryssland.

    Den regelbaserade världsordningen har förfallit, och med ett upprustande Kina på väg mot världsdominans i vapentekniken är den nukleära balansen på väg att tippa över - och därmed också den yttersta påtryckningsmakten inom allt från politiska till ekonomiska frågor om hur världen ska formas kring oss.

    Kräver Kinas upprustning att övriga stormakter nu trappar upp takten i racet om framtidens militära maktmedel, och att vi är på väg in i ny kapprustning med rymdvapen i fokus, eller har det andra kalla kriget redan startat?

    Det här är FollowTheMoney, en podcast om makt, storfinans och börsen av och med programledare Martin Nilsson och utrikesredaktör Joakim Rönning.

  • Ska nya byggnader vara samtida eller igenkännliga från äldre tiders bebyggelse? Författaren och journalisten Lars Anders Johansson vill uppmärksamma oss på den mångfald som traditionen erbjuder.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den första november 1903 tändes lanterninen i Tjärvens fyr för första gången. Fyren ligger på ett ensligt skär i yttersta havsbandet i Stockholms norra skärgård. Tjärven är angöringsfyr för Furusundsleden in mot Stockholm. Skäret är bara 200 meter långt och 100 meter brett och dess högsta punkt höjer sig endast sex meter över havsytan. Vid hårt väder sköljer havet över hela klippan och där finns varken träd eller buskar. Endast ett rikt fågelliv. Där går inte ens att förtöja med båt och landstigning är endast möjlig när vädret är lugnt.Att bygga en fyr på en så gudsförgäten plats var ett komplicerat företag och bygget föregicks av intensiva diskussioner. Efter ett antal grundstötningar och skeppsbrott i vattnen runt Tjärven och Söderarm beslutades dock att göra den lilla klippan till en fyrplats, då den tidigare angöringsfyren Söderarm befunnits otillräcklig och dessutom saknade mistlur.Det mest anmärkningsvärda med Tjärvens fyr är dock inte den svårtillgängliga placeringen, utan den ambitiösa gestaltningen. Arkitekten John Höjer valde nämligen att utforma fyren som en medeltida borg, med krenelerade bröstvärn, burspråk, torn och rundade fönster. Detta trots att byggnaden endast skulle beskådas av sjöfarare på avstånd, och av den stackars fyrpersonalen från Söderarm, som turades om att bemanna Tjärven i tvåveckorsperioder.Det fantasieggande sagoslottet som reste sig ur havet väckte diktaren Gunnar Ekelöfs intresse. I diktsamlingen Köp den blindes sång från 1938 finner man dikten Tjärven, där Ekelöf frågar:Vem flyttade slottet hitoch satte det på ett ödsligt skär?Vem tog det ur öknen, djinn eller ande,vem bor i de hundra gemaken, nymf eller fe?Vem flyger i fjäderhamn dit, vem stigerdit upp ur de svartblanka vatten?1956 renoverades Tjärvens fyr. Vid det laget hade de historiserande stilarna kommit ur modet till förmån för den strama funktionalismen. Dekorationerna skalades bort och fasaden kläddes med tidstypiska eternitplattor, vilket ansågs vara framtidens material. Mig veterligt har ingen diktare skaldat om den eternitklädda kuben, men skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist har förlagt en berättelse om zombier till den lilla ön.Den medeltidsinspirerade sagoarkitekturen var av ett slag som idag med största sannolikhet skulle avfärdats som pastisch av dem som anses företräda den goda smaken, å andra sidan var den på många sätt typisk för sin samtid, som excellerade i arkitekturhistoriska referenser, om än kanske inte så ofta i fyrsammanhang.Byggandet kring det förra sekelskiftet präglades av en hämningslös entusiasm inför arkitekturhistorien. Stilar ur det förflutna blandades hej vilt, men skapade tillsammans en helhet som vunnit uppskattning av eftervärlden. Till Sveriges och Stockholms lycka sammanföll denna eklektiska tidsålder med Stockholms mest expansiva fas.Medan de funktionalistiska pionjärerna ville klippa banden till historien ville de traditionella arkitekterna stärka dem.Mellan åren 1880 och 1890 bebyggdes 2000 tomter i Stockholms innerstad. Nästan hela den nuvarande stenstaden tillkom under detta decennium. I dag tycks de flesta vara överens om att resultatet blev lyckat. De lägenheter som uppfördes under denna period är de mest attraktiva i dag.Stenstadens popularitet är resultatet av god stadsplanering i kombination med god arkitektur. Denna typ av stadsbyggande skulle dominera fram till slutet av tjugotalet, då det utmanades av, och sedermera konkurrerades ut av, ett annat sätt att planera och bygga: funktionalismen. Skillnaden mellan den traditionella arkitekturen, eller arkitektur i klassisk tradition som den också kallas, och funktionalismen, är mer än en fråga om stil. Det var två helt skilda ideologiska paradigm som ställdes mot varandra.Arkitekturhistorien fram till funktionalismens genombrott är en historia av ständiga experiment. Lyckade grepp kopierades, misslyckade grepp förkastades. Därför är den traditionella arkitekturen paradoxalt nog ofta mer funktionell än den funktionalistiska, eftersom de senare förkastade den nedärvda kunskapen från föregångarna.Medan de funktionalistiska pionjärerna ville klippa banden till historien ville de traditionella arkitekterna stärka dem. Det gällde inte bara den specifika platsens historia, utan arkitekturhistorien i största allmänhet. Det finns en lekfullhet i stilvalen kring förra sekelskiftet som gav oväntade resultat. På Strandvägen i Stockholm samsas en rad historiska stilar i vad som likväl bildar en sammanhängande helhet. Ett talande exempel är Bünsowska huset, till vars utformning arkitekten Isak Gustaf Clason inspirerades av de renässansslott som han sett på resa i Loiredalen.Arkitekturen i klassisk tradition skiljer sig också från den modernistiska i synen på skönhet. De traditionella arkitekterna ville bygga vackert, och lutade sig därvid på den samlade erfarenheten ur arkitekturhistorien.Trots att skönhet är ett ämne som debatterats sedan antiken är det inte ovanligt att den samlade kunskapen på området avfärdas med relativiserande slagord som att skönheten ligger i betraktarens öga. Därför tenderar försvarare av klassisk arkitektur lämna de teoretiska resonemangen därhän och istället hänvisa till opinionsmätningar och attitydundersökningar som visar att människor alltjämt föredrar traditionell arkitektur.Men skönhet är inte en helt och hållet subjektiv fråga. Redan Pythagoras kunde till exempel på 500-talet före Kristus konstatera det gyllene snittets betydelse för vår upplevelse av harmoni. Den traditionella arkitekturen är en flera tusen år gammal experimentverkstad där denna typ av insikter empiriskt prövats. Opinionsmätningar bekräftar empirin.Modernisternas motstånd mot historiserande arkitektur springer ur Sigfried Giedions idé om stadens årsringar, att varje byggnad måste spegla sin tillkomsttid. De flesta skulle nog säga att de historiskt inspirerade byggnaderna på Strandvägen speglar sin tid i lika hög grad som de brutalistiska byggnaderna runt Brunkebergs torg.Det som ansågs vackert för hundra år sedan anses fortfarande vackert.Att verka i en tradition är inte att vilja vrida klockan tillbaka eller att vilja förvandla staden till ett museum. En tradition är en organisk process av ständigt framåtskridande. Den som kontrasterar det sena 1800-talets mångfald inom arkitekturen mot efterkrigstidens bedövande likriktning blir varse hur begränsad den blir som vill bryta med traditionen och klippa banden till historien.Sverige kring förra sekelskiftet var ett mycket fattigare land än Sverige idag. Att bygga hus var både dyrare och mer komplicerat. Ändå lades så mycket mer vikt vid byggnaders utformning och estetik än idag. Det sena 1800-talets industrilokaler, som Kvarnen Tre Kronor eller Münchenbryggeriet är idag uppskattade märkesbyggnader. Ingen möda sparades när nya byggnader skulle utformas. Inte ens om de låg på ett avlägset skär i Ålands hav.Historien tog inte slut, vare sig med modernismen eller det kalla kriget. Människors upplevelse och behov av skönhet försvann inte med industrialiseringen. Det som ansågs vackert för hundra år sedan anses fortfarande vackert.I dag befinner vi oss på ungefär lika långt avstånd från den historiserande sekelskiftesarkitekturen som från funktionalismens genombrott. Vi kan välja om vi vill vara en civilisation som reser riddarborgar ur havet, eller en som klär dem i eternit.Lars Anders Johansson

  • I vårt mest rättshaveristiska avsnitt hittills gör vi vårt yttersta för att göra både pöbelhöger och bamsevänster rasande genom att konstatera att vi – Sverige – aldrig varit naiva. Notera gärna att detta konstaterande inte betyder att vi alltid gjort bra.


    Mattis raljerar okontrollerbart om Sveriges insatser för att krossa Ryssland under Krimkriget och berättar om när vi sålde krigsviktiga förnödenheter till både Nazityskland och Storbritannien – samtidigt! Per myser å sin sida över den svenska ”neutraliteten” under kalla kriget och beskriver vällustigt alltifrån amerikansk hjälp med svenska flygprojekt till ett ivrigt signalspanande på Sovjetunionen.


    Dessutom: svensk invasion av Åland, finsk invasion av Sverige, rena konspirationsteorier, DC-3:an, kallhamrade analyser, dagspolitik, svensk vapenproduktion, avtäckandet av signalspaningsjingeln och en oförmåga att bestämma sig för om Sverige är ett litet import- eller exportberoende land (det är det sistnämnda).


    Köp dina Krigshistoriepodden t-shirts på IkerSandegaard: https://www.ikersandegaard.com/collections/krigshistoriepodden


    Lyssna på Maria Linn på Spotify: https://open.spotify.com/artist/21RTHz8ZRdraUTzTIcA5HL?si=qCeNonnwRaCD3NyIPqU4QQ&dl_branch=1

    Stötta oss på Patreon!

    Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden.


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • När Arktis smälter tinar nya potentiella konflikter fram. Hör om Sveriges nya försvar och kapprustningen om ishavet.

    I slutet på september 2021 återinvigs jägarregementet K4 i Arvidsjaur.En förstärkning av försvaret i norr, som bland annat bygger på nåt som Sverige tidigare missat: den militära upprustningen i Arktis.K4 i ArvidsjaurI det stora området runt Nordpolen möts anspråk på naturresurser som sällsynta jordartsmetaller, olja och gas. Det kan skapa konflikter.Samtidigt har den upptinade nordostpassagen, norr om Ryssland, gjort så att landet fått en ny, nordlig flank.Den rustas nu upp med nya vapen, bland annat de strategiska u-båtarna, som bär kärnvapen.Medverkande:Morgan Gustafsson, stabschef på K4.Louise Calais, Sveriges Arktisambassadör.Niklas Granholm, forskningsledare och försvarsananalytiker på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.Av:Programledare: Bo Torbjörn EkReporter: Ulrika BergqvistProducent: Carl-Johan UlvenäsTekniker: Mats JonssonAnsvarig utgivare: Nils Eklund

  • Kina blir allt mäktigare, både ekonomiskt och militärt. Kina har världens största flotta och gör anspråk på öar i Sydkinesiska havet. Det här får nu USA, Storbritannien och Australien att skapa en helt ny försvarspakt, där Australien får amerikansk militär toppteknologi. Det här börjar likna ett nytt kallt krig, förklarar Viktor Heikel i Nyhetspodden med Carin Göthelid.

  • Var Sverige på Sovjets sida under Kalla kriget? Tittar Du på Afrika kan Du lätt få det intrycket. Bengt G Nilsson har skrivit boken ”I tyst samförstånd” som handlar om Sveriges bistånd till Afrika.
    For more info: https://bit.ly/EnAfrosvenskTiger
    STÖTTA DEKONSTRUKTIV KRITIK på:
    SWISH 0046768943737
    paypal.me/ARONFLAM
    DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK
    Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH
    Edited by Marcus Blomgren Intro by: Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/...) Source: incompetech.com/music/royalty-... Artist: incompetech.com

  • I veckans odpod: Dukat bord med våldsamma vattenland, Maggie på Manhattan, en tur till Taongiatollen och skärningspunkten mellan noir och kalla kriget. Om du kan, stöd oss på http://patreon.com/odpod