Tyskland Podcasts
-
Många har velat skapa ett språk som förbrödrar världen, men inget kom längre än esperanto. Dan Jönsson reflekterar över tungomålet som blev USA:s låtsasfiende och ett offer för Stalintidens paranoia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes först 2023-01-26.
Året var 1947, Tyskland var besegrat, kalla kriget hade knappt börjat och den amerikanska armén insåg att det nu behövdes en ny fiende att öva mot om man skulle hålla ångan uppe. Pentagons strateger uppfann då en ondskefull militärmakt med namnet Aggressor, som hade som sin plan att ”assimilera” amerikanska medborgare in i sin egen frihetshatande och människofientliga kultur. Denna lätt förklädda kommunistiska fiende talade såklart också ett vilt främmande tungomål. Ryska, tänker ni – men nej, faktiskt inte. Alltså kinesiska? Nej, inte det heller. Aggressorerna från Aggressor pratade – håll i er nu – esperanto. Logiken var klar och redig: helt i enlighet med Aggressors lumpna assimileringsplaner fungerade ju esperanto just genom att ”assimilera” ord från en mängd olika språk. Symbolen för Aggressors så kallade ”Circle Trigon Party” var en grön triangel som påminde om esperantorörelsens gröna stjärna, och USA:s försvarsdepartement gick rentav så långt att man 1959 gav ut en lärobok med titeln ”Esperanto: The Aggressor Language”. Inte förrän i slutet av sextiotalet gjorde Vietnamkrigets barska realiteter slut på fantasierna.
Hur i all världen var nu detta möjligt? frågar man sig. Esperanto, som ju ända från början både konstruerades och spreds som ett fredens och förbrödringens språk? Ska man inte vara bra paranoid för att se det som ett hot? Svaret är att jo, det ska man nog, men det är det alltså en och annan som är och US Army var långtifrån de första.
Så låt oss ta historien från början. När den judiske, rysktalande läkaren Ludovik Zamenhof från Bialystok i nuvarande Polen 1887 lade fram grunderna för det han då kallade lingvo internacia så var det långtifrån första gången någon hade försökt konstruera ett nytt världsspråk för att göra slut på mänsklig fiendskap. Hade man läst sin bibel visste man att det var först med den babyloniska språkförbistringen som människornas tungomål söndrades och blev sinsemellan obegripliga. I Första Mosebok låter ju Gud Adam ge namn åt alla levande varelser, och tanken på att hitta tillbaka till detta ursprungliga, ”adamitiska” språk var något som kittlade både fantasin och äregirigheten.
Ett tidigt försök att rekonstruera något liknande var medeltidsmystikern Hildegard von Bingens ”lingua ignota” – men riktigt på allvar vaknade intresset först på sextonhundratalet. Skälet var att latinet då sakta men säkert började förlora sin ställning som den lärda världens gemensamma så kallade lingua franca. Vetenskapsmän som Galileo, Descartes och Newton publicerade sig både på latin och sina respektive modersmål. Samtidigt frågade man sig om det trots allt inte behövdes ett språk som alla kunde förstå – och som i tidens anda då tänktes utgå helt från rationella begrepp: matematiskt exakt och rensat från alla avvikelser och möjliga missförstånd. Flera av tidens stora forskare och filosofer utarbetade sina olika förslag till hur ett sådant språk skulle kunna se ut och fungera. Alla strandade de till slut på att de blev på tok för oöverskådliga och komplicerade, men idén levde vidare och fick på sitt sätt ny energi i nittonhundratalets analytiska språklogik.
När Zamenhof lanserade lingvo internacia var det återigen i en språkligt förbistrad värld. Tyska, franska och engelska konkurrerade om herraväldet och det var lätt att se behovet av ett neutralt, mellanfolkligt hjälpspråk. Tio år tidigare hade den bayerske prästen Johann Schleyer introducerat sitt volapük, ”världsspråket”, och på kort tid lyckats engagera många entusiaster i framför allt Tyskland och Frankrike, länder som just hade varit indragna i ett förödande krig. Men förbrödringen kom av sig, av flera skäl. Volapüks system av affix var svårt och krångligt, och Schleyer visade sig vara en smått diktatorisk figur som hårdnackat motsatte sig alla tankar på reformer. Dessutom kom de gränsöverskridande visionerna på kollisionskurs med de nationalistiska stämningarna i både Bismarcks Tyskland och det efter kriget stukade Frankrike, där volapükisterna blev fritt villebråd för tidningsspalternas satiriker. Zamenhofs ”esperanto” – hoppets språk, som det snart kom att kallas – var tillräckligt likt, men också tillräckligt olikt för att kunna fånga upp den ideologiska budkaveln. Med sin rysk-judiska bas kunde det för det första knappast utmålas som en fiendelist, för det andra var det också lättare att lära sig, och Zamenhof var för det tredje ett helt annat slags ledare än Schleyer – hans inställning var kort och gott att språket ägdes av dem som talade det. Det viktiga var inte att grammatiken förblev intakt utan att man höll fast vid det han kallade för esperantos ”interna ideo”, den inre idé som handlade om att med språket som grund bygga en fredlig, global gemenskap.
Det var sådana på en gång demokratiska och visionära principer som gjorde att esperanto dels snabbt fick fäste och kunde växa till en världsomspännande rörelse; dels också lyckades avvärja konkurrensen från de olika ”förbättrade” världsspråk – ido, patolglob, idiom neutral och allt vad de hette – som runt förra sekelskiftet dök upp som svampar ur jorden. Esperanto attraherade drömmare och aktivister från vitt skilda håll: pacifister och feminister, ockultister och revolutionärer men också regionala språkprotektionister som i esperanto såg ett värn mot utbredningen av de koloniala världsspråken. Rörelsen nådde sin kulmen efter första världskriget, och aldrig var den så nära en avgörande seger som när Nationernas Förbund 1922 tog upp frågan om att göra esperanto till det rekommenderade andraspråket i världens skolor. Men förslaget föll efter hårt nationalistiskt motstånd, återigen från franskt håll, och de följande åren stod hoppet istället framför allt till Sovjetunionen, som 1926 stod värd för världskongressen i Leningrad. Kanske kunde esperanto bli språket som fick världens proletärer att förena sig? Komintern hade saken på sin dagordning, men med stalintidens alltmer paranoida och isolationistiska politik krossades till slut även den sovjetiska esperantorörelsen.
Och därmed kanske den utopiska drömmen om ett fredens världsspråk. Esperanto lever visserligen vidare; språket har idag mellan 50 000 och en miljon talare, beroende på hur man räknar, även om de som växer upp med esperanto som modersmål är försvinnande få. Men de finns. Och trots att ingen inbillar sig att esperanto idag kan utmana engelskans ställning som globalt lingua franca, så vem vet, tiderna förändras, förr än vi anar står vi på nytt inför ett språkligt maktvakuum, och vägen ligger åter öppen för det som kallas ”fina venko”, slutsegern för rörelsens interna ideo. Eller också inte. Tago post tago, som man säger på esperanto: man får ta en dag i sänder. Tiel la mondo iras.
Dan Jönsson
författare och essäistLitteratur
Roberto Garvía: Esperanto and its Rivals. University of Pennsylvania Press, 2015.
Esther Schor.: Bridge of Words. Metropolitan books, 2016.
Brigid O'Keeffe: Esperanto and Languages of Internationalism in Revolutionary Russia. Bloomsbury publishing, 2022.
-
- Hockeymorgons stora pris.
- Niklas Falk om karriären.
- Allt om HockeyAllsvenska finalen.
- Summering av lagen.
- Hockeymorgon syr ihop säsongen.
- Länkgäster från SHL-klubbar & hemlig gäst
Hockeymorgon är en gemensam satsning med SHL och Dobb tillsammans med HockeyAllsvenskan och C More. Fokus kommer att vara på slutspelet i SHL men även de hetaste nyheterna från SDHL och HockeyAllsvenskan.
All information på Hockeymorgon.se
-
Omvärldens bild av kriget i Ukraina påverkas av satir och humor. Hör om hånfullhet som leder till sympati.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Putin hånasNågot som man kanske inte egentligen förknippar med krig är humor. Men faktum är att humor är en ganska viktig ingrediens i detta informationskrig, framför allt på den ukrainska sidan.
Pelle Nilsson på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut har skrivit en rapport om vilken tyngd skämt och satir har i kommunikationen kring kriget i Ukraina. Han berättar hur humor används för att skapa stöd både i omvärlden och i Ukraina och om vilka andra känslor som spelar roll i kommunikationen mellan ukrainare och med omvärlden.
Lubna el Shanti, korrespondent i Ukraina ger sin bild av hur denna humor landar i de ukrainska hemmen och hur Ukrainas kommunikationsstrategi har formats.
Hör om den propaganda och desinformation som sprids i Ryssland och vilken information som egentligen förmedlas till president Putin. Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent berättar om vilken bild Ryssland vill ge av kriget.
Vi beger oss även till ett land där många har en annan uppfattning om kriget i Ukraina jämfört med oss här i Sverige – nämligen Tyskland. Hör vår korrespondent Daniel Alling om hur känslor och skam kring skeenden under andra världskriget påverkar bilden av kriget i Ukraina.
Programledare: Kajsa Boglind
Producent: Catarina Spåre Gustafsson
Tekniker: Joachim Persson
-
Avsnitt 26 av podcasten A till Öl testar vi pilsnern Bitburger från Tyskland.
I det tjugosjätte avsnittet går vi lite djupare in på vad malten och humlen har för betydelse i ölets smakprofil. Dessutom berättar Joel en väldigt levande historia om Bitburger. Enjoy!
Listan på alla öl i systembolagets standardsortiment:
https://docs.google.com/spreadsheets/d/1f8XyeOBj2wcFETvd3jQTc2n4PyrtwMCkXyzEUbLe35Y/edit?usp=sharing
Följ oss på:
Instagram @atillolpodcast
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
På våren brukar Europas gaslager vara ganska tomma efter vintern, men i år är det annorlunda. Lagren är fyllda till över 50 procent. Kommer det hjälpa oss igenom nästa vinter?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Erika Mårtensson
Medverkande: Samuel Ciszuk, energimarknadsanalytiker ELS Analysis och Daniel Alling, korrespondent i Tyskland -
På våren brukar Europas gaslager vara ganska tomma efter vintern, men i år är det annorlunda. Lagren är fyllda till över 50 procent. Kommer det hjälpa oss igenom nästa vinter?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Erika Mårtensson
Medverkande: Samuel Ciszuk, energimarknadsanalytiker ELS Analysis och Daniel Alling, korrespondent i Tyskland -
Snart är det fritt fram att röka på i Tyskland. Upp till 25 gram cannabis per person ska bli helt lagligt i tyska hem. Sveriges cannabislagstiftning är samtidigt en av EU:s mest strikta – kan det ändras när drogen blir laglig i allt fler av Europas länder?
– Det skapar en mismatch, och det kan ju bli så att politikerna kommer behöva ta itu med det, säger Sydsvenskans reporter Albin Arrling. -
Välkommen till "Film till fikat"!
Där vi varje vecka diskuterar en ny film vi sett, på ett lättsamt sätt till en fika i glada vänners lag.
Säsong 3, avsnitt 41:
Dagens film blir Eurotrip från år 2004...
Director: Jeff Schaffer, Alec Berg, David Mandel
Stars: Scott Mechlowicz, Jacob Pitts, Michelle Trachtenberg
Handling:
När tonåringen Scotty Thomas blir dumpad av sin flickvän beger sig han och en kompis iväg på en serie tokiga europeiska äventyr, i ett försök att hitta Scottys brevvän Mieke i Tyskland.
Följ oss på Facebook, Instagram och Twitter
Mail: [email protected]
-
Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
TIMME 1
Överbefälhavare Micael Bydén om Sveriges försvarsförmåga och militärövningen Aurora
Reportage om syftet med stora militärövningar
Reportage från nedtonat Ramadanfirande i ekonomiskt krisande Egypten
Krönika av Göran Rosenberg
Panelen: Olof Ehrenkrona, SvD, Frida Park, Dagen, Zina Al-Dewany, Aftonbladet
TIMME 2
Överlever raggarna elbilsrevolutionen? Reportage från Norrbotten
Den fängslade ryske oppositionsledaren Alexej Navalnyj är svårt sjuk. Hur allvarligt är läget för honom och den ryska oppositionen? Samtal med Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren
Satir med Public Service
Reportage från Tyskland där det sista kärnkraftverket nu stängts ned
Det offentliga samtalet om demens har öppnats upp. Vilken betydelse kan det få? Samtal med Maria Eriksdotter, professor och överläkare i geriatrik, och Anna-Karin Palm, författare
Kåseri med Helena von Zweigbergk
-
Före 1928 fanns det inget som tydde på att nazisterna skulle ta makten i Tyskland och att Adolf Hitler skulle bli rikskansler. Med Hitler i fängelse efter Ölkällarkuppen 1923 levde nazistpartiet en tynande tillvaro och i mitten på 20-talet vände ekonomin uppåt.
Men börskraschen i USA år 1929 slängde in världen i en förödande ekonomisk depression som drabbade Tyskland svårt med massarbetslöshets som följd. Detta i en politisk miljö där inga längre trodde på Weimarrepubliken.
Nedmonteringen av de demokratiska institutionerna i Weimarrepubliken inleddes av socialdemokraterna för att sedan undermineras ytterligare av nationalisterna. När det inte gick att få majoritet för förslag i parlamentet började Tyskland styras med dekret. En väg som nazisterna sedan kom att utnyttja efter riksdagsbranden 1933 för att slutligen avskaffa demokratin. Detta är det andra avsnittet om Tredje rikets uppkomst.
I avsnitt 114 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.
När arbetslösheten nådde upp till 30 procent i vissa områden kunde det välorganiserade och hänsynslösa nazistpartiet gå från ett obetydligt extremistparti för missanpassade till Tysklands största parti. Nazisternas enkla budskap började slå rot utanför kärnväljare som protestantiska småbrukare.
På den andra sidan på den politiska skalan inväntade kommunisterna kapitalismens sammanbrott och fruktan för en kommunistisk revolution fick konservativa, som längtade tillbaka kejsartidens auktoritära samhälle, att acceptera Hitler som en kontrollerbar lösning på anarki.
Medelklassens rädsla för kommunisterna och de demokratiska partiernas oförmåga att samarbeta gjorde resten. Ännu viktigare var att nazisterna var helt hänsynslösa i fråga om gatuvåld och att bryta mot politikens uppförandekod.
Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfrieds begravningsmarsch av the United States Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.
Bild: Adolf Hitler i Weimar oktober 1930. Bundesarchive, Creative Commons.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Jan "Janne" Gunnarsson, född 1962 var rankad 25 i världen i singel och 20 i dubbel och höll sig på topp 100 i singel i tio års tid. I Grand Slam nådde han semifinal i Australian Open 1989 som bäst i singel och vann en singelturnering på ATP-touren samt nio dubbeltitlar. Han har efter karriären bland annat varit tennisexpert på SVT i 23 år och är idag tränare i Växjö TS.
I det här avsnittet pratar vi bland annat om:
- nycklarna till Gunnarssons framgångar
- hur han höll sådan jämnhet under sin karriär
- vad han lärde sig av Wilander och Edberg
- Växjö TS förr och idag
- erfarenheterna från 23 år som expertkommentator
- varför han valde att prioritera seriespel i Tyskland framför att lägga in fler ATP-tävlingar i sin kalender
Alla som under april månad 2023 swishar in ett sponsringsbidrag till podden på valfritt belopp (minimum 150 SEK) får ett 3-pack HoB Sports grepplindor och en dämpare till ett värde av 108kr som tack, utöver tacksamheten över att man hjälper podden att fortsätta växa vidare.
Detta gör ni på 0730240031. Skriv ert namn plus HoB i noteringen (ex Linus Eriksson HoB). Stort tack House of Bontin och till alla er som stöttar! -
Hur jobbar andra länder jobbar mot gängkriminalitet följ med till Italien som vunnit viktiga segrar mot maffian, och El Salvador som halverat antalet mord genom att ta till hårda tag.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
P4 Världens programserie fortsätter om hur andra länder tacklar gängkriminaliteten, som är ett växande problem i Sverige. I början av året inledde Stockholmspolisen en särskild händelse för att få stopp på en våldspiral som började runt jul. Våldsspiralen har fortsatt med med otäcka skjutningar och sprängningar mot lägenheter och radhusområden - i flera fall där det bor människor som inte har något med gängen att göra. Våldet är inte bara ett Stockholmsfenomen eller storstadsfenomen utan något som sprider skräck från Norrland till Skåne.
Så jobbar andra länder mot gängkriminalitetGängkriminaliteten är utbredd över hela världen och polis och myndigheter hanterar våldet på olika sätt. Hör tidigare Sydeuropakorrespondenten Margareta Svensson om hur den moderna maffian motarbetas i Italien och hur ''babygängen'' breder ut sig.
Tyskland jämförs ofta med Sverige där rapporter visar att antalet skjutningar minskar i Tyskland samtidigt som de ökar i Sverige. Men samtidigt sker ett stort antal knivdåd i Tyskland. Tysklandskorresponent Daniel Alling berättar om den tyska våldsspiralen.
I El Salvador har det höga antalet mord halverats genom hårda metoder som också lett till att oskyldiga döms till långa fängelsestraff. Konflikts programledare Lotten Collin har besökt landet där 12-åringar kan dömas till 20-års fängelse.
I vårt grannland Norge finns en oro för att den svenska gängkriminaliteten tar sig över gränsen. Samtidigt har en svensk modell där utsatta områden pekas ut kopierats för att hantera de norska gängen. Hör vår utrikesreporter Trygve Ulriksén Skogseth om den norska rädslan för att gå i Sveriges fotspår när det gäller gängkriminalitetens utbredning.
-
350 000 tyskar har lagt ner arbetet. De anställda vill ha över tio procent mer i lön. I Sverige sneglar en del på Tyskland och vill också kräva mer i avtalsrörelsen, men går det att jämföra?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Erika Mårtensson
Medverkande: Anders Jelmin, arbetsmarknadsreporter och Kristian Åström, ekonomikommentator -
Hennes frispråkiga dikter bröt med alla litterära och sociala konventioner. Marjaneh Bakhtiari reflekterar över den iranska poeten och filmaren Forough Farrokhzads poesi, liv och död.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i januari 2018.
En skapande kvinna behöver inte bara ett eget rum. Hon behöver även möjligheten och friheten att lämna det rummet och komma tillbaka frivilligt och ostraffad. Annars är det inget rum, utan ett fängelse.
I århundraden har iranska kvinnor hållits inomhus av en rad olika ursäkter som: själviska, kulturella och religiösa. Det är bara de senaste 160 åren som kvinnor börjat förhandla om gamla gränsdragningar både innanför och utanför hemmet.
Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma
Farzaneh Milani, professor vid University of Virginia i Charlottesville, skriver i boken ”Words Not Swords” – Ord inte svärd – om iranska kvinnliga författare och friheten i att röra sig.
1977, när Milani själv var student och ville skriva om poeten Forough Farrokhzad hittade hon bara skvaller om poetens skandalösa frigjordhet. De analyser och den kritik som hon var ute efter fanns inte.
40 år senare ser det annorlunda ut bland annat tack vare Milani själv som i sin bok tittar på hur iranska kvinnors skrivande påverkats av att under så lång tid ha förvisats till hemmets privata sfär.
Milani skriver om klassiska persiska kärleksdramer och de knep manliga författare har använt för att skriva om kvinnliga protagonister. Hur träffas ens de älskande i en värld där kvinnans plats är i slutna rum och fri rörlighet en manlig angelägenhet? Ofta genom orden. De blir kära genom att få berättat för sig hur nån ser ut. Eller så får de en vision. Ser sin älskade först i en dröm, sen i verkligheten. Vinden blir en oslagbar budbärare. Den tar sig lätt förbi alla hinder och gränser ända in i de annars så förbjudna kvinnorummen.
Och vad som än händer under berättelsens gång, oavsett om kvinnorna varit motsträviga eller aktivt sökt sin kärlek, till och med lett arméer för att nå honom, så är slutet alltid lika ortodoxt. Hon är fortfarande mirakulöst nog oskuld, han är överlycklig att hon är det, de gifter sig och alla återgår till sina roller bakom stängda dörrar.
Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation.
Så ser det inte ut när Forough Farrokhzad skriver. Hennes första dikt ”Synden” handlar om en utomäktenskaplig kärleksaffär som hon inte ber om ursäkt för. ”Jag har syndat, en synd full av lust”, skriver hon 1954, 19 år gammal i ett land där man aldrig hört nåt liknande. Kärleksaffärer var inget nytt i den persiska lyriken. Men ett diktjag som är kvinna. En kvinna som varken är frustrerad eller ångerfull och som med ett enkelt rakt språk skriver om erotik och lust. Så öppet dessutom. Längre bort från en kvinnas förväntade plats och språk gick det, och går fortfarande inte att komma.
Farrokhzad objektifierar istället för att identifiera mannen. Älskaren. Han som dikten igenom förblir en fysisk varelse skapad för hennes begär. En älskarinna som pratar om synd men inte om botgörelse. Det var både nytt och, såklart, skandalöst. Hon bröt mot könsroller, sociala konventioner, den traditionella lyrikens språk, ramar och regler. Hon skrev historia och fördömdes. Det blev skilsmässa. Hon förlorade vårdnaden om sin treårige son i ett land där moderskap är ett privilegium, ingen rättighet.
Djupt deprimerad lämnade hon Iran. Under drygt ett år reste hon i Italien och Tyskland. Den geografiska distansen och det andrum den innebar från kritiken breddade hennes tankevärld medan det hemma tisslades och tasslades om vilka hedonistiska eskapader en ensam kvinna på resande fot kunde tänkas syssla med.
Ett år senare, 1956, publicerades Farrokhzads första diktsamling ”Fången”.
Hon var då 20 år gammal och rastlös. Dikterna, livet, kroppen måste hela tiden vara i rörelse. En stilla kropp är en död kropp. Att flyga med fåglarna och rusa mot solen, en nödvändighet. Det handlar om överlevnad. Hon skriver: ”Minns flykten/Fågeln är dödlig”.
Hon reser mycket. Slutar aldrig skriva poesi, men börjar även översätta tysk litteratur. Hon gör en internationellt prisad dokumentärfilm ”Huset är svart” om en spetälskekoloni och adopterar en son därifrån. Det är som om hon inte kan låta bli att bryta mot konventioner. Hon lär sig redigera. Skriver reseskildringar, nåt bara iranska män gjort före henne. Och hon går igenom depressioner och perioder av extas och livsbejakelse.
Hon skriver om kärlek, lust och rörelse. Om att sakna sin biologiske son. Om öppna fönster, vägar och hav. Och om hastighet. Det rörliga är det centrala i många av dikterna. Hon älskar friheten men sörjer samtidigt dess konsekvenser: förskjutning, hemlöshet, isolation. Och det är mellan dessa tillstånd, mellan livsglädje och självmordstankar, vi ofta får syn på henne i dikterna. I extas, mani och flygning, och i sorg och fångenskap. Men de bipolära impulserna blir aldrig motpoler i dikterna. Istället drar hon in oss in en värld av både mörker och ljus men framför allt av överlappande skuggor. Flytande gränser. Rum utan väggar.
Farrokhzad skrev under 1950- och 1960-talen. En tid då Iran gick igenom ett traumatiskt skifte med konflikter mellan det traditionella och det moderna. Mellan män och kvinnor och den kris i könsrollerna det innebar. Och så förskjutningen av gränsen mellan det privata och det offentliga. Normer och tabun ifrågasattes. De två mest populära romanerna, Den blinda Ugglan och Prinsen handlar båda om män i kris och kvinnor som inte var som kvinnor brukade vara: stilla i ett hem. Fromma. Tysta och förföriska.
Det gick fort.
Otåligt ville shahen modernisera landet. Iran skulle slitas loss från allt det österländska och formas om efter väst. In med flickorna i skolan. Ut med dem i arbetslivet sen. Bygg nattklubbar istället för moskéer. Av med slöjan, på med minikjolen. Fort, fort, fort.
Milani beskriver hur landets slitningar speglas i Farrokhzads dikter. Av egen erfarenhet visste poeten hur lätt viljan till förnyelse kan väga mot gamla traditioner. Medan makthavarna gladde sig åt all framgång, skriver Farrokhzad om grannar som planterar maskingevär i sin trädgård. Om barnen i grannskapet som fyller sina ryggsäckar med små bomber. Detta, drygt 20 år innan revolutionen 1979, och kort innan sin egen död i en singelolycka där hon körde, som vanligt, alldeles för fort. Hon var då 32 år gammal och hade gett ut 4 diktsamlingar.
De moderna samhällen som hon besökt utomlands och som var ett drömmål för shahen hemma i Iran var inget som Farrokhzad hade bråttom till. Det var inte där friheten låg. Där såg hon istället människor som vandrar från ”exil till exil”.
Enda tillflykten, den enda plats där hon kunde hoppas och drömma, var i poesin. Den gav henne skydd, men också hjärtesorg. Hon kallar poesin för en blodtörstig gudinna när hon saknar sin son som allra mest: ”Annat än två tårfyllda ögon/ Vad har du gett mig?”
frågar hon.
Det kostar att vara en modern kvinna i ett konservativt land. Och för att vara den föregångare som Farrokhzad var, räcker det inte att ha talang. Då hade många fler kvinnor publicerats långt tidigare. Nej, det krävs en vilja, ett begär, så starkt att precis allt annat än ett liv tillägnat poesin blir ohållbart.
Hennes symboliska död; i fart och på väg, och det faktum att hon inte hann mogna vare sig som kvinna eller poet, har cementerat bilden av Farrokhzad som den eviga rebellen. Den rastlösa poeten har lika paradoxalt som typiskt nog förvandlats till en ikon. Fångad i beundrares bild av henne. Själv hade hon mer elastiska och gränslösa drömmar om framtiden. Hon såg den persiska lyriken som en trädgård där hon planterade sina bläckfläckiga fingrar. Där poet, läsare och språk sträcker sig mot solen, inte trots, utan tack vare varandra. Nåt som hon själv aldrig fick uppleva. Hon vars namn betyder evigt ljus.
Marjaneh Bakhtiari, författare
Litteratur
Farzaneh Milani: Words not swords – Iranian women writers and the freedom of movement. Syracuse University Press, 2011.
Forough Farrokhzad på svenska
Mitt hjärta sörjer gården. Översättning: Namdar Nasser, Anja Malmberg, Lisa Fernold. Lindelöws, 1996.
Bakom fönstret skälver natten. Översättning: Namdar Nasser. Modernista, 2021.
-
Koranbränningar, massiva d-dosattacker mot samhällsviktiga aktörer över hela Sverige och tydliga kopplingar till den ryska staten. Historien om Anonymous Sudan, Killnet och Rasmus Paludan tar sitt avstamp i en kall januaridag vid Dag Hammarskölds väg i Stockholms ambassadkvarter och landar i dyra IBM-servrar i Tyskland. Cyberkriget mot Sverige är redan här. Vill du höra mer? Stöd mig gärna på https://www.patreon.com/natetsmorkasida och få tillgång till exklusiva avsnitt, videos och mycket mer. Frågor, förslag, affärer? Kontakta mig på [email protected]
Support till showen http://supporter.acast.com/natets-morka-sida.
Du kan även stödja podden på acast+ här: https://plus.acast.com/s/natets-morka-sida https://plus.acast.com/s/natets-morka-sida.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Mehr anzeigen