Albert Einstein Podcasts
-
I vårt mest megalomana avsnitt hittills berättar vi – på vår arbetsgivare Johan Sundkvists uppmaning – om Doomsday Clocks historia och funktion som mätinstrument. I linje med detta idiotförklarar vi både Robert Oppenheimer och Albert Einstein, däri ligger megalomanin.
En osande irriterad Mattis börjar rätt lugnt och milt genom att beskriva Doomsday Clocks uppkomst, men blir efter bara några minuter bara argare och argare till han mot slutet befinner sig i ett tillstånd av vitglödgad vrede. Varför? För att han tycker att några av världens smartaste människor är pantade. Pers insats i det här avsnittet består av att backa långsamt ut ur rummet för att inte drabbas av korseld.
Stort tack till vår arbetsgivare Johan! Det här är hans personliga expressavsnitt.
Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka genom att klicka på länken nedan.
Avsnittet börjar: 03:32
Stötta oss på Patreon!Support till showen http://supporter.acast.com/krigshistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Två ljuspartiklar som är vitt åtskilda, kan ändå vara sammanflätade på ett sådant sätt att den ena märker vad den andra utsätts för. Det handlar årets Nobelpris i fysik om. Vi har träffat forskarna bakom experimenten med det märkliga fenomenet - som fortfarande ingen riktigt förstår.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sammanflätning är en av de märkliga effekter som finns inom kvantmekaniken. Albert Einstein kallade detta på sin tid för "spöklik avståndsverkan" och ansåg att det måste finnas en kompletterande förklaring, någon information partiklarna bär med sig som gör effekten begriplig.
Men John Clauser i Kalifornien, Alain Aspect i Paris och Anton Zeilinger i Wien har alla gjort experiment med sammanflätade fotoner, som visat att det inte finns några sådana "dolda variabler". Vi har träffat alla tre forskarna.
Medverkande: John Clauser, Nobelpristagare i fysik 2022; Alain Aspect, Nobelpristagare i fysik 2022; Anton Zeilinger, Nobelpristagare i fysik 2022.
Programmet är en repris från 5 december 2022.Reportrar: Gustaf Klarin
[email protected]Camilla Widebeck
[email protected]Producent: Björn Gunér
[email protected] -
Två ljuspartiklar som är vitt åtskilda, kan ändå vara sammanflätade på ett sådant sätt att den ena märker vad den andra utsätts för. Det handlar årets Nobelpris i fysik om. Vi har träffat forskarna bakom experimenten med det märkliga fenomenet - som fortfarande ingen riktigt förstår.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sammanflätning är en av de märkliga effekter som finns inom kvantmekaniken. Albert Einstein kallade detta på sin tid för "spöklik avståndsverkan" och ansåg att det måste finnas en kompletterande förklaring, någon information partiklarna bär med sig som gör effekten begriplig.
Men John Clauser i Kalifornien, Alain Aspect i Paris och Anton Zeilinger i Wien har alla gjort experiment med sammanflätade fotoner, som visat att det inte finns några sådana "dolda variabler". Vi har träffat alla tre forskarna.
Medverkande: John Clauser, Nobelpristagare i fysik 2022; Alain Aspect, Nobelpristagare i fysik 2022; Anton Zeilinger, Nobelpristagare i fysik 2022.
Reportrar: Gustaf Klarin
[email protected]Camilla Widebeck
[email protected]Producent: Björn Gunér
[email protected] -
Världsmästaren i schack, Magnus Carlsen, säger att han spelar på intuition. Världens bästa klättrare, Adam Ondra, säger att han klättrar på intuition. Albert Einstein säger att intuitionen är en helig gåva medan det rationella sinnet är en trogen tjänare, och att vi skapat ett samhälle som hedrar tjänaren men glömt bort gåvan. Det är minst sagt intressant att bland det mest intellektuella och till synes rationella som går att göra, spela schack, görs bäst på intuition enligt de bästa på det.
Kuriosa är att Mihaly Csikszentmihalyi, psykologen bakom begreppet flow, upptäckte att schackmästare uppvisar stark alfa- och theta-aktivitet i hjärnan när de kopplas upp mot en EEG (elektroencefalograf) under en match. Alfa är korrelerat med djup avslappning som i meditation medan theta är mer korrelerat med de hjärnvågor vi har när vi fantiserar eller drömmer på natten. Vidare har studier visat att schackspelare ökar andelen thetavågor när motståndet blir svårare.
Flow States, Part 3: Peak Performance as the Ego Falls Away: https://www.theinertia.com/surf/flow-states-part-3-peak-performance-as-the-ego-falls-away/
Chess Players Increase the Theta Power Spectrum When the Difficulty of the Opponent Increases: An EEG Study: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31861658/
Avsnitt
00:00 Magnus Carlsen, världsmästaren i schack, spelar på intuition
02:42 Världens bästa klättrare, Adam Ondra, klättrar på intuition
04:16 Einstein säger att vi ska lyssna på intuitionen före rationaliteten
05:47 Intuition och flow
09:00 Intuitionen ersätter inte utvecklade förmågor
12:54 Välstrukturerade vs dåligt strukturerade problem
16:50 Hur fattar vi beslut?
17:53 Moraliska intuitioner vs moraliskt resonerande - Jonathan Haidt vs Lawrence Kohlberg
23:33 Spielberg och att lyssna på den inre rösten
26:52 Icke-vetandets moln, don’t know mind och Bodhidarma
29:50 Naturalistiskt vis-a-vis andligt synsätt på intuition och flow
Andlighet på olika plattformar
Youtube: https://www.youtube.com/channel/UCIp2530u_bJV55_4nbXkwkA
Korta klipp: https://www.youtube.com/channel
Apple podcasts: https://podcasts.apple.com/se/podcast/andlighet/id1603002647?l=en
Google podcasts: https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy83OGI5MjVmOC9wb2RjYXN0L3Jzcw
Spotify: https://open.spotify.com/show/5CIB4x6sOyceoxShQvnKpZ?si=Hyo1wvOqTqCIKj5-BIXowQ -
Gränsen mellan geni och vansinne är hårfin, brukar man säga. Kanske också den mellan vetenskap och mystik? Helena Granström berättar om ett möte i rationalitetens tassemarker, i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-10-27.
Det var ett välkänt faktum bland det tidiga 1900-talets fysiker att så snart Wolfgang Pauli kom in i ett laboratorium, så kollapsade mätutrustningen. Fenomenet var så etablerat att det hade ett namn: Pauli-effekten. Hans i övrigt inte direkt vidskepliga kollegor på Universitetet i Göttingen kände sig lättade när de tyckte sig finna denna mystiska effekt vederlagd: När en avancerad apparat på institutionen plötsligt sluta fungera utan synbar anledning, var deras otursförföljde kollega inte ens i stan. Incidenten hade onekligen Pauli-effektens prägel, sade de till varandra, men den här gången var det uppenbarligen något annat som låg bakom.
Senare skulle det visa sig att Pauli hade varit på resande fot just denna dag, och i samma minut som haveriet ägde rum hade hans tåg gjort ett kort stopp – i Göttingen.
Utöver denna helt ofrivilliga koppling till det paranormala, var Pauli åtminstone i början av sitt liv vad man måste kalla för en utpräglad rationalist. Och inte nog med det: en tämligen surmagad sådan, känd för att avfärda sina fysikerkollegor med förolämpningar i stil med att deras vetenskapliga teorier var så undermåliga att de "inte ens var fel".
Pauli själv var en skarp matematisk begåvning som under några decennier på 1900-talet bidrog till flera centrala resultat inom kvantmekanik och partikelfysik. År 1945 tilldelades han Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av det som går under namnet Paulis uteslutningsprincip: en egenskap hos vissa partiklar, däribland elektroner, som bland annat utgör en delförklaring till atomers stabilitet.
Men det var nu varken den kvantmekaniska uteslutningsprincipen eller den mystiska Pauli-effekten som förde Wolfgang Pauli samman med den berömde psykologen C.G. Jung, utan någonting mycket mer prosaiskt: Helt vanligt psykiskt lidande.
Carl Gustav Jung var läkare och psykolog, samtida med Sigmund Freud – men den praktik han så småningom kom att grunda, den så kallade analytiska psykologin, skilde sig på flera punkter från den freudianska.
En central skillnad hade att göra med det omedvetna: Medan Freud förstod det som ett inre rum där den enskilda människans bortträngda drifter, i synnerhet de sexuella, hopades, var Jungs uppfattning en annan. Det omedvetna, menade han, är inte ett individuellt fenomen, utan ett kollektivt. Det befolkas av betydelsemättade symboler – så kallade arketyper – som existerar oberoende av kulturellt sammanhang, och det är enbart genom dessa, ansåg Jung, som människans inre värld och dess samspel mellan medvetet och omedvetet kan göras begriplig.
Jung var en beläst, kraftfull och karismatisk man, som i synnerhet tycktes utöva en stark lockelse på kvinnor. Hans fru Emma var tvungen att stå ut med hans systematiska otrohet: "förutsättningen för ett gott äktenskap är rätten att vara otrogen", som Jung själv formulerade det i ett brev till Freud. Varje gång Emma konfronterade sin make med hans utomäktenskapliga affärer inte bara förnekade han dem emellertid, utan drabbades dessutom plötsligt ofelbart av stor trötthet, sjukdom eller kanske rentav en fallolycka så att hans fru blev tvungen att släppa sina anklagelser, och istället övergå till att pyssla om honom där han låg ömklig och utslagen i sängen. En metod som i sig tyder på god fingertoppskänsla för det mänskliga psyket, om än av ett mindre hedervärt slag.
Och faktiskt var det också just Jungs air av kvinnokarl som fick fysikern Pauli att vända sig till honom för hjälp. Pauli hade under flera år upplevt neurotiska besvär, som bland annat inbegrep problem med kvinnor. Han hade, som han uttryckte det själv, långt mycket lättare att uppnå framgång inom sitt vetenskapliga arbete, än med det motsatta könet. Jung blev förtjust: Inte bara hade han här en framstående vetenskapsman, som senare skulle figurera frekvent i hans skrifter som "den briljante unge forskaren", utan också en vars psyke var proppfullt av arkaiskt material, just den sortens arketypiska symboler på vilka hela hans eget psykologiska tänkande vilade.
Det kom att bli början på en omfattande kontakt, inte minst i brevform, i vilken de två tänkarna utifrån Paulis detaljerade redogörelser för sina drömmar utsatte fysikerns inre liv för djupgående analys, men också påbörjade strävan mot det anspråksfulla målet att förena fysik och psykologi.
Samtidigt med diskussioner av Paulis undertryckta feminina sida, hans fadersrelation och hans känslomässiga hämningar, formulerade de båda männen frågor som ytterst syftade till att förstå världen och medvetandet: Finns det underliggande arketyper som styr även det matematiska tänkandet, och kan fysikens teoribildningar i så fall ses som gestaltningar av dem? Föreligger en dold koppling mellan vårt universums naturkonstanter, och de särskilda tal som genom historien upptagit mystikers sinnen? Kanske kunde Paulis egen upptäckt att de så kallade kvanttal som beskriver en partikel inte är tre utan fyra, förstås som en återupprepning av den uråldriga alkemiska strävan efter helhet?
Tillsammans fördjupade sig fysikern och psykologen i österländsk filosofi och medeltida mystik och alkemiska skrifter, till dess att inte bara Paulis drömliv utan hela hans vetenskapliga gärning framträdde för honom som en iscensättning av den gåtfulla fras som formulerades av alkemisten Maria Profetissa för närmare tvåtusen år sedan: "En blir till två, två blir till tre, och ur den tredje kommer den enda som den fjärde."
Och möjligen är det ingen slump att det var just en kvantteoretiker som inledde denna märkvärdiga strävan efter förening av psykiskt och fysikaliskt, tillsammans med en man vars psykologiska övertygelser omfattade tron på tankeöverföring och astrologi. För trots allt är den subatomära värld som kvantmekaniken beskriver en där logikens och förnuftets instinkter i viss mening har satts ur spel, och den som likt Pauli rör sig tillräckligt djupt in i den kommer nästan med nödvändighet att förr eller senare ställa sig frågan vad som ska träda i deras ställe.
Den avståndsverkan mellan kvantpartiklar som Albert Einstein en gång dömde ut som spöklik – där två av dem kan förbli oupplösligt sammanbundna oavsett hur långt ifrån varann vi för dem – visade sig senare vara ett vetenskapligt faktum. Och den probabilistiska natur hos kvantmekaniken som gör att vi aldrig med säkerhet kan förutsäga när en händelse ska äga rum, utan bara ange sannolikheten för att den inträffar, förstod åtminstone Jung som en öppning mot möjligheten att kausalitetens fasta kedja av orsak och verkan vittrar sönder och upplöses på verklighetens lägsta nivå.
Men även om det från somliga av hans kollegors synpunkt säkerligen såg ut som om det var det han hade gjort, var det Pauli främmande att utifrån sådana iakttagelser ta klivet över i okritisk mysticism. Han oroade sig vid flera tillfällen för att genom Jung förknippas med ett missbruk av naturvetenskapen, men kunde själv inte undgå att se den matematiska logikens mystiska underbyggnad, det oförklarligas monumentala närvaro även i det som skenbart är förklarat.
Vägen mellan mysticismens blåa dunster och den sterila rationaliteten, skriver Pauli, är smal och full av fallgropar. På båda sidor om den kan man stupa ned i avgrunden – men det som den som trampar rätt på denna väg till sist ska finna, är ingenting mindre än sanningen.
Helena Granström
-
Ingen har revolutionerat vår syn på tid och rum så mycket som Albert Einstein. Och hans teorier används fortfarande idag för att göra nya upptäckter. Tillsammans med den teoretiske fysikern Christian Forssén tittar vi närmare på Einsteins värld – där materia, energi, tid och gravitation hänger ihop. Och på hur hans idéer fortfarande förändrar världen, 100 år efter hans Nobelpris.
.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Våra sinnen ger oss inte en hyfsad bild av världen med en mänsklig touch, utan något helt väsensskilt. Argumenten för att vi inte vet någonting om verkligheten hopar sig, konstaterar Helena Granström.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Finns månen när ingen tittar på den? Frågan lär en gång ha ställts av Albert Einstein som en reaktion på kvantmekanikens märkligheter. Den nya teorin beskrev en värld där partiklar får verklig existens först när någon observerar dem – men var det en värld där också existensen av en massiv himlakropp manas fram av betraktarens blick?
Einsteins fråga var förstås retorisk – att månen inte försvinner när vi sluter ögonen ansåg han, liksom de flesta av oss, vara en självklarhet. Men efter ytterligare ett sekels forskning inom teoretisk fysik, tycks dess svar allt mindre uppenbart.
Att en partikel inte har några bestämda egenskaper innan vi efterfrågar dem är idag ett experimentellt fastställt faktum – och dessutom ett som inte bara gäller minimala objekt som elektroner och fotoner, utan även stora molekyler. En måttfull slutsats av fysikens landvinningar är därför att en observation, åtminstone på tillvarons lägsta nivå, inte är en neutral bestämning av en existerande verklighet, utan ett ingripande som påverkar och i viss mån skapar verkligheten.
Men den moderna fysikens existentiella konsekvenser slutar inte där. I den andra änden av vetenskapens storleksskala har de forskare som studerar svarta hål åstadkommit häpnadsväckande resultat. I dessa extrema miljöer tycks en mängd saker som vi normalt uppfattar som absoluta vara beroende av perspektiv. Ska man tro de mest drastiska tankeexperimenten kan till och med svaret på frågan om huruvida en människa är död eller levande vara beroende av vem man frågar.
Så långt den samtida teoretiska fysiken, alltså – men den är ju trots allt i hög grad en abstraktion. Forskarnas tankeexperiment är tveklöst fantasieggande, men de bygger på kvantmekanik och relativitetsteori, två modeller som trots sina enorma framgångar inte kan vara det sista ordet om verklighetens beskaffenhet, i synnerhet inte som de är oförenliga med varann.
Och medan det existentiella dramat pågår kring de svarta hålens avlägsna gravitationsbrunnar och i materiens innersta, tycks vår egen varseblivning relativt intakt: Våra sinnen visar oss alla ungefär samma värld, och denna värld är också, tänker vi oss, mer eller mindre liktydig med verkligheten. Månen, för att återknyta till Einstein, försvinner inte bara för att vi tittar bort.
Eller? Enligt den amerikanske kognitionspsykologen Donald Hoffman, har Einsteins fråga inte bara ett kontraintuitivt svar – den är dessutom felställd. Orsaken är att den grundar sig på ett felaktigt antagande, nämligen att vi ser verkligheten sådan som den är. Det är för övrigt samma missuppfattning som ligger bakom det som brukar kallas medvetandets svåra gåta, den om hur partiklars och elektriska impulsers rörelse kan ge upphov till ett jag som känner, upplever och reflekterar.
Sanningen är enligt Hoffman den motsatta: Det vi upplever är inte verkligheten. Det vi upplever är det vi behöver uppleva för att kunna överleva och fortplanta oss, vilket inte alls behöver vara detsamma som essensen hos de objekt vi har omkring oss. När jag tittar på ett äpple och ser någonting rött, blankt och runt har det med andra ord ingenting att göra med den bakomliggande verklighet som svarar mot ett äpple – vad min perception visar mig är istället en sorts symbol som sammanfattar allt jag behöver veta om äpplet.
Det hela kan liknas vid gränssnittet hos moderna datorer, där man för att använda ordbehandlaren inte behöver veta något om kretsar, strömspänning och programvara – allt man behöver göra är att klicka på ordbehandlarens ikon på skärmen. Att likt Einstein ställa frågan om huruvida månen existerar när ingen ser den är, slår Hoffman fast, ”detsamma som att fråga huruvida penselikonen i grafikappen visar penseln inuti datorn”. Och på samma sätt som denna ikons funktion inte består i att förmedla sanningen om datorns inre mekanismer, utan snarare att dölja tillräckligt mycket av dem för att användaren enkelt ska kunna fatta rätt beslut, är funktionen hos våra sinnesintryck inte att avslöja verklighetens sanna natur för oss, utan att förse oss med den information vi behöver för att överleva tillräckligt länge för att skaffa barn. Vilket också innebär att det inte finns någon motsättning mellan att sluta ta våra sinnesintryck bokstavligt, och att fortsätta ta dem på allvar – även om tigern som ett djur med randig päls och vassa tänder försvinner så snart vi blundar, så kvarstår den fara som denna randiga, huggtandade ikon representerar. Man kan tänka på en varningsskylt som i sig visserligen inte är farlig, men som man trots det gör bäst i att inte ignorera.
Bilden av våra sinnesförnimmelser som ikoner utan direkt samband med den verklighet de representerar gäller enligt författaren inte bara för hur vi upplever objekt i vår omgivning, utan för hela den struktur vi upplever dem inom: Rumtiden, konstaterar Hoffman, är helt enkelt vårt gränssnitts bildskärm. Att så brutalt avfärda verklighetsstatusen hos allt vi trott var objektivt verkligt kan tyckas djärvt i överkant – men faktum är att den moderna fysiken erbjuder gott om stöd för Hoffmans tes. Också bland fysiker kan man få höra åsikten att rumtiden som koncept är dödsdömd.
När de tänkare som historien igenom grubblat över medvetandets gåta formulerat sitt problem har de inte bara ofta förutsatt ett medvetande som upplever verkligheten korrekt, de har också i regel föreställt sig att medvetandet är ett fenomen som uppstår, mer eller mindre plötsligt, ur samverkan mellan delar som själva är utan medvetande. Hoffmans hypotes ställer inte bara det första av dessa antaganden på ända, utan även det andra. Om vi släpper vårt förfelade antagande – att våra sinnen visar oss verkligheten – säger våra perceptioner oss egentligen ingenting alls om vad i vår omvärld som är medvetet. Kanske är medvetandet i själva verket primärt, och existerar överallt i universum? Skillnaden mellan en sten och en myra, eller en myra och en tiger, eller en tiger och en människa kanske inte är graden av medvetande hos dessa entiteter, utan snarare hur mycket information vår perceptions ikoner förmedlar om de bakomliggande fenomen som svarar mot dem. Vad behöver vi veta om en sten för att överleva och fortplanta oss? Inte så mycket mer än att den är tung – för att överleva, få den inte i huvudet – och då är det detta vår stenikon visar oss. Vad behöver vi veta om en tiger? Lite mer – och om andra människor ännu lite mer, varför deras ikoner är de kanske mest sofistikerade av alla.
Men i slutändan är, om vi ska tro Hoffman, den åtskillnad vi gör mellan levande och icke-levande ”en följd av begränsningar i vårt rumtidsgränssnitt, inte en insikt i verklighetens natur”. Att den yttersta verkligheten är oåtkomlig för våra sinnen skulle kunna framkalla en känsla av djup existentiell ensamhet – men möjligen finner den dystra slutsatsen alltså sin kompensation i upptäckten att denna verklighet är rikt besjälad.
Helena Granström, författare med bakgrundi nom fysik och matematik
Litteratur
Donald Hoffman: Dold verklighet : om evolution, medvetande och perception. Översättning Tom Sköld. Fri tanke förlag, 2021.
-
Maire Curie och hennes man Pierre Curie upptäckte två nya grundämnen, polonium och radium. De tog också fram en metod för att kunna utvinna radium, en metod som de valde att inte ta patent på. Det här bidrog till bilden av namnet Curie som symbol för att kunskap ska vara öppen och delas.
I början av 1920-talet var Maire Curie en världskändis. Tillsammans med Albert Einstein stod hon i en särställning som vetenskapscelebritet. Hon uppskattade inte alltid kändisskapet men förstod mycket väl värdet av sitt namn. Mot slutet av sitt liv förvaltade och kontrollerade hon därför namnet Curie som ett slags varumärke, som ett namn som behövde skyddas, just för att behålla det värde som namnet representerade.
Fakultet Essä - en podcast från Linköpings universitet där forskare läser sina egna texter och du får veta mer om ämnen direkt från personer som undersökt dem. Det är nära, trovärdigt, intressant och ett enkelt sätt att ta del av forskningstexter – var och när du vill.
Inläsning: Eva Hemmungs Wirtén, professor vid avdelningen för Kultur, samhälle, form och medier vid Linköpings universitet.
Programledare: Annelie NorbergProducent, klipp, mix och textbearbetning: Therese ErikssonProjektledare: Jenny Ahlgren
Signaturmusik: Funkysuspense av BensoundMusik i avsnittet: Epidemic Sound
-
Fler podcasts från Linköpings universitet hittar du på https://liu.se/podcast
-
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-840"));Hej kära läsare
Nu när det blir ljusare och fåglarna börjar kvittra blir det än en gång lite vårkänslor mitt i allt som pågår. Det tycker jag visar hur bra vi är på anpassa oss och få med oss något även ur de tuffaste av omständigheter. Att leva livet med ett leende på läpparna är kanske precis då som viktigast.
Nästa sak att ta upp är att min kära fru har blivit klar med sin nya kurs ”Balanserat Hälsotänk – en ny och sundare syn på kost och träning”. Hon har förutom att själv ge mängder av värde lånat in mig i några videos om hur man lyckas få till hälsotänket i vardagen. Du hittar den HÄR!
Denna vecka tar jag mig en titt på en förståelse som kan vända ut och in på ditt sätt att se på världen. En till synes självklar sak som vi ändå sällan lägger märke till. I varje fall inte på just de ställen vi missar det och skulle behöva den som mest. Kryptiskt? Läs, fundera och kom ihåg …
Ditt liv är ett mästerverk,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-841"));Veckans citat
”I oredan, finn enkelheten. I dissonans , finn harmonin.Mitt i svårigheterna finns möjligheter.”- Albert Einstein
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-842"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-843"));Har du känslig mental hy?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-844"));Sitter och skriver det här med vårsolen gassande genom kontorsfönstret. Värmer på ryggen och påminner om att varmare tider är på gång. Efter en stund blir det dock för varmt och rullgardinen blev räddningen. Fick mig också att tänka på de gånger man varit på semester och fått för mycket av det goda. Du vet när man bränt sig på ryggen och lakanen känns lite som sandpapper när man lägger sig på kvällen.
Har du någon gång gjort samma miss? Det har vi nog alla någon gång. Bara att ha på sig skjortan är plötsligt obekvämt och att bli vidrörd på det brända stället är ju lite av en pina och kan utlösa en stark reaktion. Är det över hela kroppen kan vi märka att vi undviker andra människor och om de skulle råka stöta till oss ser vi dem lätt som mindre hyfsade.
Vi säger, eller åtminstone tänker, då kanske lite surt ”se dig för” istället för ”ursäkta min känslighet för en vanlig knuff”. Som om det är deras fel att vi låg för länge i solen. Ändå är det ju så lätt att skylla smärtan på den som knuffar till en snarare än ens eget brända tillstånd. Eller att tycka att det är skjortan som är sträv och inte huden som är bränd.
Tämligen uppenbara samband när man inte är i situationen och som jag tror att de flesta av oss förstår. Vad jag vill använda det här exemplet till är att sambanden sällan är lika uppenbara när vi så att säga är ”mentalt solbrända”. Det vill säga när vi är ur mental balans, på dåligt humör, irriterade eller lite ”låga”. Då är det lätt att uppleva att det är världen som skaver, snarare än att det är vår mentala hy som via vår låga tankekvalitet har rodnat.
Någon svänger in före i kön och vi blir sura nog att svära högt för oss själva. Vi tappar ett glas i golvet och blir riktigt upprörda av hur typiskt det är att behöva torka upp när vi har bråttom. Eller snäser åt nära och kära över småsaker. Allt är tämligen säkra tecken på att det är vi som är ömma i sinnet snarare än att världen plötsligt blivit tokig eller att allt är emot oss.
Jag vill här påstå att få saker kan vara viktigare än att lära sig att känna igen känslan av att vara lite öm i sinnet. Det är enkelt men inte helt lätt. Enkelt för att den alltid är ungefär likadan i sin obekvämhet. Klurigt för att vi då ser världen annorlunda och lätt missar att det är vi som ändrat oss och inte omgivningen. Ovärderligt för att vi med känslan hjälp kan förstå när vi ska ta vår upplevelse av det som händer med en rejäl nypa salt.
Även den andra sidan av vara i balans är enkel att känna igen. -
Åsskar har ställt till med riktigt julstök och bakar gurka-julgodis som aldrig förr. Det blir gurkakatter, gurkakakor och till och med gurkaknäck! Eller var det kanske knäckt gurka?
Därefter pratar dom om det vetenskapliga geniet Albert Einstein! Dom berättar om hans dyslexi och hur han inte passade in i skolsystemet, men senare kom att utveckla nya, banbrytande fysiska teorier och vann ett Nobelpris. Det handlar om hans böcker som brändes på bål, pacifism och hur hans idéer användes till att bygga atombomber. Dom pratar även om att det är viktigt att våga misslyckas.
DAGENS CITAT: "Den som aldrig har gjort ett misstag har aldrig provat något nytt."
Produceras av Frälsningsarmén
www.kylskåpsradion.se
-
Veckofinal i Svara Fel blir det denna fredag och så får vi frågan om vilket år Albert Einstein jobbade på Oktoberfest i Smartast i Morrongänget. Dessutom går jakten på det Magiska numret vidare.
-
I veckan skickade NASA och Space X iväg DART en guldglimrande låda som ska ut i rymden och krocka en asteroid ur sin bana ett första rymdexperiment i planetförsvar. För risken finns att asteroider hamnar på kollisionskurs med jorden.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Och mindre dramatiska planeträddare är de som tar fram mer stryktåliga grödor, som ska se till att vi får mat på bordet även i en klimatförändrad framtid.
Dessutom gjorde även Albert Einstein misstag – de finns dokumenterade i några misslyckade uträkningar, som i veckan såldes på auktion för 11,7 miljoner euro.
I programmet hörs: Björn Gunér, Ulrika Björkstén och Sara Sällström.
Producent
Peter Normark
[email protected] -
72 • Tankar om att utbilda - i och med video
Det här avsnittet handlar om att utbilda med video. Och mina tankar kring att utbilda i video.
En sak som är viktig för att få de du utbildar med din video att komma ihåg hur det är att inte kunna just det du kan nu. Det brukar ju kallas kunskapens förbannelse just det här att när vi väl kan något så minns vi inte hur det är att inte kunna det.
Vi måste lära oss att förklara och beskriva så enkelt det bara är möjligt.
“Om du inte kan förklara det enkelt så kan du det inte tillräckligt mycket”
Albert Einstein
Jag har t ex jobbat med TV & video sedan mitten av 90-talet så jag har ju hunnit göra alla misstag redan. Den som går en videoutbildning med mig behöver inte göra de här misstagen själva. Det jag lär dig i mina utbildningar och föreläsningar är sånt som jag vet fungerar.
Men vi kan inte bara låta våra deltagare lyssna och titta. För att komma ihåg måste de göra själva också.
När vi ser någon annan verkligen göra en sak förstår hur det går till men det är när vi gör själva som vi verkligen lär oss. “Jag hör och jag glömmer, jag ser och jag förstår, Jag gör och jag kommer ihåg”.
Konfucius
Att hamna på rätt kunskapsnivå och nå fram hela vägen till din deltagare, tittare eller elev kräver att du känner din målgrupp.
“If you talk to a man in a language he understands, that goes to his head. If you talk to him in his language, that goes to his heart.”
Nelson Mandela
Sammanfattning:
Prata med din tittare så att han eller hon förstår. Prata så att hen tar till sig det du säger. Använd ord och fraser som din deltagare/elev använderLägg dig på en nivå som är lagom och följ med din tittares kunskapskurva så att du hela tiden höjer även din nivå. Lär ut det du kan. Så att du kan förklara det enkelt. Portionera ut din kunskap i lagom stora bitar så att tittaren kan ta till sig dem.Visa så att deltagaren förstår och låt honom eller henne göra själv också för att lära sig.LÄNKAR SOM NÄMNS I PROGRAMMET:
Linda Björck, Linkedin-expert
Avsnitt 42 av Pixelpodden - en podd om video - Planera innehåll
David Stavegård, Excelexpert
Avsnitt 67 av Pixelpodden - en podd om video - Marknadsföra sig med video
Jonas Carlström, Facebookannonser
Avsnitt 45 av Pixelpodden - en podd om video - Videoannonsering
Avsnitt 40 av Pixelpodden - en podd om video - Att utbilda med video
Bok: Exit Kalahari
Utomhus, vandring mm outdoor_wilda
Webbutbildning Kommunicera med video i sociala medier • Filma som proffs med din mobil.
Webbutbildning om livevideo Lyckas med Live & webinar.
Övriga utbildningar som nämns i avsnittet
Yrkeshögskolan Xenter
Stockholms Dramatiska högskola
Audiendo
Företagsuniversitetet.
Fotografiska
Poppius
Filma med mobilen -
Webbredaktör -
Videoutbildning fortsättningskurs Sveriges Marknadsförbund
ÖVRIGA LÄNKAR :
Facebook: @Stockholm Pixelhouse
Instagram: @Stockholm Pixelhouse
LinkedIn: @heleneaberg
TikTok: @heleneaberg
Youtube: Helene Åberg - Stockholm Pixelhouse
Hemsida: www.pixelhouse.se
PÅVERKA INNEHÅLLET I PIXELPODDEN
Vill du vara med och påverka vad jag tar upp i podden och diskutera video i sociala medier så är du varmt välkommen att gå med i Facebookgruppen Pixelpodden - en podd om video. Här kan du också ställa frågor inför kommande avsnitt i podden där jag kommer svara på dina och andras frågor.
TYCK TILL & PRENUMERERA
Å ingen blir förstås gladare än jag om du vill skriva en recension om podden på iTunes. Ju fler stjärnor, desto gladare blir förstås jag :-) Å extra glad blir jag ju förstås om du vill prenumerera på Pixelpodden så att du inte missar något avsnitt!
/Helene
-
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1284"));Hej kära läsare
Då har jag den roliga uppgiften att meddela vinnarna av min onlinekurs Mental Hälsa. Som alltid kan inte alla vinna men här fick man i varje fall ta med sig en taggad instagramvän och de som kan gå min kurs gratis är:
@fanilaharoos som får ta med sig @matiildapersson
@malinjonssonmusik som får med sig @sofia_ragenklint
Grattis! Skicka ett mail till mig på [email protected] så ordnar jag så ni får tillgång till kursen….
Denna vecka undrar jag om vi kan ha ett bättre liv bara genom att veta när vi ska sälja våra tankar och när vi ska köpa in oss på dem? Tror att du efter några minuters läsande inser att det jag pekar på här kan vara på riktigt livsförändrande…
Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1285"));Veckans citat
”Verkligheten är bara en illusion,men det är en väldigt påstridig sådan.”- Albert Einstein
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1286"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1287"));Dags att sälja dina tankar?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1288"));Har coachat en del personer inom finansbranschen och deras givna slogan är ”Köp lågt och sälj högt!”. Kan ju verka vara det mest självklara och uppenbara rådet någonsin. Ändå är det otroligt hur många som gör precis motsatsen. De går in med pengar när det ser ”hett” ut men tåget redan har gått och sedan går de ur först när det är uppenbart att den nedåtgående trenden inte kommer att vända.
De allra bästa försöker istället gå emot strömmen. När det står på alla löpsedlar att det är dags att köpa då funderar de om det inte är dags att sälja. När löpsedlarna skriker ut ”sälj, sälj, sälj” tittar de genast på vad som är värt att köpa. Men det är inte så lätt att stå emot braskande rubriker. Därför kanske inte så konstigt att några av världens största förmögenheter skapats just under kriser i de stora nedgångarna. Är ett av de få tillfällen när några unika få kan passa på att köpa ultralågt.
Vad har nu detta med personlig utveckling och livskvalitet att göra? Jo, för mycket av att leva det liv vi innerst inne vill handlar även det om att förstå tillräckligt för att gå emot strömmen. Då tänker jag inte på vår allmänna flockmentalitet, utan på den ström av tankar som vi alla har flödande genom sinnet varje dag…
För när vi tar någon av alla dessa tankar på allvar kommer den omedelbart med en tillhörande känsla. Är den starkt negativ är det som att tanken lockar på oss som sirenerna i Odysséen. Ni som kommer ihåg historien vet att Odysseus blev förvarnad av häxan Circe om deras oemotståndliga sång. Han stoppade därför vax i öronen på sina män och bad dem sedan att surra honom vi masten för att kunna lyssna på skönsången utan att ledas i fördärvet.
En modern variant på det såg jag nyligen i media används på dem som skär sig själva. Kriscentren gipsar deras armar så att de inte längre kan komma åt med naglar, rakblad och knivar. Eller så ger man Antabus till alkoholmissbrukare, stryper spelarens konton, drar ut kontakten ur porrsurfarens dator, tar kontokortet från shoppingmissbrukaren… Ser kanske vettigt ut när man ser beroenden som ett problem snarare än som den bästa lösning en person hittat i ett missriktat försök att lindra sina tryckande känslor. Men inget av det gör egentligen något åt själva orsaken – sirenernas sång mellan öronen på personen.
Lite förståelse för vad som faktiskt pågår gör att vi kan lyssna på vår tankesång utan att surra oss vid masten eller stoppa vax i öronen. För den enda orsaken till våra känslor är kvaliteten på våra tankar i ögonblicket. Det innebär helt enkelt att om du känner det så kommer det från ditt eget sinne och inte från något ”där ute” i världen. Det är goda nyheter för det betyder att du inte behöver kämpa mot hela den stora... -
I veckans avsnitt är det Mattias som pratar med Lisebergsexperten Patrik Källström om just Liseberg och nöjesparkens historia. Från landerierna som fanns före parken, via jubileumsutställningen och Albert Einstein, kaniner, bergbanor till årets coronasäsong.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Show more
