Ellerströms Podcasts
-
UPPLÄSNING: Etienne Glaser ÖVERSÄTTNING: Anna Svenson och Per Svenson
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Stoftets tyngd (Ellerströms 2001)
MUSIK: Mel Bonis: Berceuse triste
EXEKUTÖR: Myriam Barbaux-Cohen, piano
-
UPPLÄSNING: Monica Wilderoth
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Otroheten och andra dikter (Ellerströms 2016)
MUSIK: Philip Glass: Mishima/closing ur Stråkkvartett nr 3
EXEKUTÖR: Kronos-kvartetten
-
Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag.
"Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan.
"Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.
ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt.
"Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts.
"De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.
FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts.
"Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
"Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.
VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren.
"Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag.
"Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.
FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), ”Februari 33” av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist (Norstedts), ”Natten” av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), ”Ixelles” av Johannes Anyuru (Norstedts), ”Röda sirener” av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), ”Detaljerna” av Ia Genberg (Weylers förlag).
ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.
Programledare: Saman Bakhtiari
Producent: Felicia Frithiof -
Relationen mellan Marguerite Duras och den nästan fyrtio år yngre Yann Andréa var knappast okomplicerad. Men den var stark. Elisabeth Hjorth skildrar ett möte som sammanfogade livet med litteraturen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes för första gången den 4 maj 2017.
En bar. Ganska elegant, trevlig. En man och en kvinna sitter vid ett av borden. Han är vacker, olycksbådande. Kvinnan har åldrats, hon måste fortfarande älskas. Någon betraktar paret, det finns alltid en betraktare. Betraktaren är jag.
När Marguerite Duras och hennes följeslagare Yann Andréa möts första gången är hon en erfaren författare och han en bedrövad ung man. Det är i alla fall så mötet gestaltas i hennes sena roman ”Yann Andréa Steiner”, som nu finns på svenska i översättning av Kennet Klemets.
1980 börjar järnridån ska i sina grundvalar av de strejkande arbetarna i Gdansk. Duras placerar mötet med Yann i denna politiska kontext, i ett Europa sargat av minnen och förtryck. Hon har ännu inte skrivit ”Älskaren” som ska ge henne läsare över hela världen och som hon själv kallar en flygplatsroman hon skrev när hon var full. Hon har haft framgångar med sina filmer men skrivandet har gått i stå. Ensamheten i det stora huset vid Atlanten är stor som Europas ensamhet. Det är nu som hon möter en 38 år yngre man och de inleder ett beroende av varandra lika starkt som beroendet av alkoholen och skrivandet.
Marguerite Duras film ”India Song” visas på en liten biograf i staden där Yann bor. Efteråt går de till en bar. Det är Yann, hans filosofistuderande kompisar och så Marguerite. Hon dricker två whisky och han följer henne till parkeringen där hennes Renault 16 står. Han frågar om hon har några älskare. Hon säger: ”Inte nu längre”. Han frågar hur snabbt hon kör. Hon svarar: ”I 140, liksom alla som har en R16”.
Yann börjar skriva till Marguerite. Han älskar henne redan, så som man älskar en författare för böckerna hon skrivit, för att de handlar om en själv. Det är korta brev, små biljetter nästan. Marguerite svarar inte, men hon sparar Yanns rader. Sedan ska hon säga att de är det bästa han har åstadkommit i textväg. Sedan ska hon säga att hon tyckte om rösten i breven, den som skulle bli rösten i hennes liv.
När breven slutar komma blir Marguerite nervös. Hon är redan beroende av dem. Varför har han tystnat? Hon kan inte tro att han förlorat intresset, kanske har han dött? Hon skriver tillbaka och kontakten återupptas. En dag ringer Yann för att tala om att han kommer på besök. ”När kommer ni?”, frågar hon. ”Imorgon klockan elva”, svarar han.
Det är så det går till när Duras gör Yann till litteratur. Det är inte första gången, och han är inte den ende. I Duras böcker rör sig människorna i hennes liv ständigt. De blir mytiska och främmande, antar nya former, byter namn och historier med varandra.
En ny bar, den liknar den första. Bara en annan stad, de har kört hela dagen. Mest av allt älskar mannen och kvinnan att åka i bilen tillsammans. Att stanna på en bar eller ett café och hitta på historier om människorna de ser.
När Yann väl anlänt med bussen den där dagen stannade han kvar till Marguerite Duras död sexton år senare. Han blev hennes musa, hennes assistent, hennes beskyddare. Han renskrev hennes bilder av deras gemensamma tillvaro, han räddade kanske hennes liv. Hon var ensam, hon drack. Hon behövde en vän, men hävdar envist att Yann var hennes älskare.
Den kärlek till Yann som går att spåra i Duras böcker, starkast i ”Emily L”, inverterad i ”Älskaren”, närvarande i bok efter bok, blir en litterär gåta. En kvinna som har levt med krig och förlorat ett barn, som är besatt av att skriva och vars författarskap dignar under nittonhundratalets blodiga historia. Hur ska hon älska en man som är så ung? En pojke vars begär driver honom till barerna på nätterna, i jakt på vackra män från Buenos Aires och Santiago. Detta är inte den tonåriga Marguerite Duras kärlek till en kinesisk miljardär, inte heller den uppoffrande smärtsamma kärleken till maken Robert L, som återvände från koncentrationsläger och tillfrisknade under hennes vård. Kärleken mellan Marguerite och Yann är märkt av litteratur, av den förödande och fruktbara sammanblandningen av liv och skrivande.
Yann älskar Marguerites böcker. Hon älskar honom för hans röst, hans kropp, hans tankar. Denna åldrade kvinnas kärlek är luttrad och hjärtskärande, på en gång illusionsfri och påstridig. Det är en skyddslös kärlek, galen, den vet för mycket, den vet allt, men den förstår inte. Åldern, erfarenheten, visdomen kan inte hjälpa hjärtat.
Och han? Mannen är för ung. Han är för intelligent. Han är för upptagen med att undersöka om livet är värt att leva.
När Yann kommer till Marguerite är hans pengar slut. Hon betalar för vinet och maten. De talar i timmar, om att skriva, om att läsa. Marguerite säger att hon lätt skulle byta alla Roland Barthes böcker mot platserna i Indokina där hon växte upp. Barthes rådde henne en gång att återvända till stilen i hennes första ”så enkla och så förtjusande” romaner. Hon förlåter honom aldrig för hans nedlåtenhet. Hon vägrar vara nyanserad och tolerant. Så länge hon levde och efter sin död karaktäriseras detta raseri som pinsamt, ovärdigt, kvinnligt. Hon ger generationer kvinnor hopp genom att vara så genant som ingen kvinna får vara.
Är det pinsamheten som får Yann att vända sig bort? Som får honom att säga: ”Ni kommer att överges av alla, för ni är galen, omöjlig att stå ut med”. Är det galenskapen som får honom att återvända, ständigt? Som får honom att gå tillbaka till henne när gryningen reser sig ur havet, lämna sina älskare och återvända till huset och kontrollera att manuskriptet hon arbetar med ligger kvar på bordet?
Yann Andréa älskar Marguerite Duras böcker, men böckerna är hon. Hans liv blir hennes. Han låter sig förvandlas till en litterär karaktär, och beskriver det själv så. När hon är död fortsätter han författa brev till henne.
Hon för sin del kan inte motstå någon som är så barnslig, som vill ha allt och allt på en gång. Hon vill ha denna nya kropp, lång och mager. Hon vill höra denna otroligt mjuka röst som är kunglig och återhållen. För att behålla honom måste hon hota med att kasta manuskriptet i havet.
Marguerite Duras vet att kärleken till Yann Andreá blir acceptabel om hon utelämnar det pinsamma, om hon låter det vara en historia om två intellektuella som är besatta av litteratur. Hon vägrar. Yann är hennes älskare. Hon tvekar att skriva ner det, men gör det ändå: ”Efteråt sa ni att jag hade en osannolikt ung kropp” Yann kommer att förneka att han någonsin sagt något så löjligt, att det någonsin funnits en sådan historia.
Den är en hård historia. Marguerite skriver: ”Ibland är jag rädd från det att ni vaknat. Liksom alla män förvandlas ni till kvinnomördare varje dag, om så bara för några sekunder”. Yann får vredesutbrott och de skrattar tillsammans när det är över. Hon skriver: ”Det händer att jag grips av ömhet för den sortens människor som vi är”.
Lika centralt som raseriet är för Duras författarskap är förmågan till ömhet. I hennes sista bok ”Det är allt”, delvis en dialog med Yann, ligger denna ömhet i öppen dager tillsammans med hotet av den nära förestående separationen.
Det är ingen bar längre, det är en dödsbädd. Den vackre mannen frågar: ”Hur skulle ni beskriva mig? Den döende kvinnan svarar: ”Outgrundlig. Den mest förtrollande människa jag mött. Ett gammalt svin.” Hon svarar: ”Jag älskar er. Adjö.”
Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik
Litteratur
Marguerite Duras:
Yann Andréa Steiner. Översättning Kennet Klemets, Ellerströmsförlag, 2017.
Horan på den normandiska kusten. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms 2015.
Det är allt. Översättning Kennet Klemets, Ellerströms, 2013.
Emily L. Översättning Britt Arenander, Modernista, 2011.
Dödssjukdomen. Översättning Marie Werup, Modernista, 2007
Blå ögon svart hår. Översättning Kerstin Hallén, Albert Bonniers förlag, 1988.
Fakta
Marguerite Duras föddes 1914 och växte upp franska Indokina. Hon betraktas som en av 1900-talets framträdande och säregna författare och filmare. Bland hennes rika produktion kan nämnas ”Älskaren”, ”Smärtan”, ”En fördämning mot stilla havet”, ”Hiroshima, mon amour” och ”Att skriva”. Under 2000-talet har svenska översättningar av hennes böcker utgivits på hela sex olika förlag. Duras dog 1996.
Yann Andréa (1952-2014) hette egentligen Yann Lemée
-
Dikt: Vid Värnanäs Uppläsning: Jonas Ellerström
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Monoceros (Ellerströms, 2016)
MUSIK Jean Sibelius: Solitude ur skådespelsmusiken till ”Belsazars gästabud”
EXEKUTÖR BBC:s symfoniorkester, Sakari Oramo, dirigent
-
Dikt: På gatan Uppläsning: Jonas Ellerström
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Genom spegeln, Ellerströms, 2017
MUSIK Lars Danielsson: Entrance
EXEKUTÖR Leszek Mozdzer, piano, Lars Danielsson, kontrabas
Jonas Ellerström är född 1958 i Svalöv i Skåne men numera bosatt i Stockholm. Efter att länge ha arbetat med svensk och utländsk poesi som tidskriftsredaktör, bokförläggare och formgivare började han först översätta från franska, engelska och danska, och så småningom att skriva egna dikter. Tre samlingar har hittills utkommit: Monoceros (2016), Genom spegeln (2017) och Framkallning i dagsljus (2021). Den finska poeten Henrika Ringbom skrev nyligen att Jonas Ellerströms erfarenhetsbaserade dikter känns annorlunda mot det mesta som skrivs på svenska idag.
-
Dikt: Floden Uppläsning: Jonas Ellerström
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Jonas Ellerström är född 1958 i Svalöv i Skåne men numera bosatt i Stockholm. Efter att länge ha arbetat med svensk och utländsk poesi som tidskriftsredaktör, bokförläggare och formgivare började han först översätta från franska, engelska och danska, och så småningom att skriva egna dikter. Tre samlingar har hittills utkommit: Monoceros (2016), Genom spegeln (2017) och Framkallning i dagsljus (2021). Den finska poeten Henrika Ringbom skrev nyligen att Jonas Ellerströms erfarenhetsbaserade dikter känns annorlunda mot det mesta som skrivs på svenska idag.
DIKTSAMLING: Framkallning i dagsljus (Ellerströms, 2021)
MUSIK Alexander Skrjabin: Poem Fiss-dur op 32:1
EXEKUTÖR Alexander Melnikov, piano
-
Översättning: Lasse Söderberg Uppläsning: Christian Fex
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Grip natten (Ellerströms, 2022)
MUSIK Jean-Pascal Beintus: Den lille prinsens blomma
EXEKUTÖR Tyska symfoniorkestern, Berlin, Kent Nagano, dirigent
-
Översättning: Lasse Söderberg Uppläsning: Christian Fex
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: Grip natten (Ellerströms, 2022)
MUSIK John Field: Nocturne nr 5 B-dur
EXEKUTÖR Benjamin Frith, piano
-
I vårt sjätte avsnitt för säsongen pratar vi med författaren Mårten Melin. Mårten är en av Sveriges mest produktiva, mångsidiga och uppskattade barn- och ungdomsboksförfattare (bara under 2021 var han aktuell med ÅTTA böcker). Han är också en av få författare som väljer att skriva diktsamlingar för barn, något som inte alltid är så enkelt. Hur svårt är det egentligen att skriva poesi? Är det svårt att läsa poesi? Och varför är poesi viktigt för barn?
I avsnittet pratar vi även med Erik Magntorn, författare och förläggare på förlaget Ellerströms. Och så blir det boktips så klart! Vi tipsar om två böcker: ”Silvermannen” av Sara Mauritzon (Bonnier Carlsen) och ”Mars tur och retur: De utvalda” av Roger Dackegård och Lova Eriksson, med illustrationer av Mattias Andersson (Bonnier Carlsen).
-
Dikt: Självporträtt sommaren 2018 Översättning: Marie Lundquist Uppläsning: Pontus Plaenge
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DIKTSAMLING: En varaktig längtan (Ellerströms, 2022)
MUSIK Frederick Delius: Serenade ur skådespelsmusiken till pjäsen Hassan.
EXEKUTÖR Northern sinfonia, Richard Hickox, dirigent
MUSIK Frederick Delius: Serenad ur skådespelsmusiken till pjäsen Hassan.
EXEKUTÖR Northern sinfonia, Richard Hickox, dirigent
-
Dikt: ur "En varaktig längtan" 1:a rad: Varje dag väntar jag andaktsfullt på dikten Översättning: Marie Lundquist Uppläsning: Pontus Plaenge
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Ända från debuten har Steinar Opstad varit något av en särling i den norska poesin. Tvärs igenom alla litterära trender har han vidhållit sitt allvar och sitt patos, utan att dikterna i sig förfallit till att bli pretentiösa. Tvärtom har de ett tilltal som kan vara både enkelt och öppet. De har drag av både dikt och bekännelse och känns alltid erfarna, prövade mot den egna existensen. Motiven hämtas ofta från uppväxten i bondemiljö, skildrad med lika delar kärlek och främlingskap.
Människans kamp för att finna ett fäste någonstans: i tron, i släkten, i kärlekens alla irrgångar, ligger alltid som en tung basklang i Opstads dikter. Allt måste utmanas, blottläggas, sättas på spel. Ärligt och ibland brutalt, men med ett finstilt idiom, som gjort för att skildra den ensamhet och längtan vi alla delar. Tvivlet tycks lika stort som tilltron till poesins nödvändighet och förmåga att gestalta livets essens." - Marie Lundquist
DIKTSAMLING: En varaktig längtan (Ellerströms, 2022)
MUSIK Gjermund Larsen: Menuett i A
EXEKUTÖR Gjermund Larsen trio
-
Dikt: ur "En varaktig längtan" 1:a rad: Känslan som kommer av ordet "far" är oändlig Översättning: Marie Lundquist Uppläsning: Pontus Plaenge
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Ända från debuten har Steinar Opstad varit något av en särling i den norska poesin. Tvärs igenom alla litterära trender har han vidhållit sitt allvar och sitt patos, utan att dikterna i sig förfallit till att bli pretentiösa. Tvärtom har de ett tilltal som kan vara både enkelt och öppet. De har drag av både dikt och bekännelse och känns alltid erfarna, prövade mot den egna existensen. Motiven hämtas ofta från uppväxten i bondemiljö, skildrad med lika delar kärlek och främlingskap.
Människans kamp för att finna ett fäste någonstans: i tron, i släkten, i kärlekens alla irrgångar, ligger alltid som en tung basklang i Opstads dikter. Allt måste utmanas, blottläggas, sättas på spel. Ärligt och ibland brutalt, men med ett finstilt idiom, som gjort för att skildra den ensamhet och längtan vi alla delar. Tvivlet tycks lika stort som tilltron till poesins nödvändighet och förmåga att gestalta livets essens."
Marie Lundquist
DIKTSAMLING: En varaktig längtan Ellerströms, 2022
MUSIK Gjermund Larsen: Menuett i A
EXEKUTÖR Gjermund Larsen trio
-
Dikt: Hjärta Översättning: Marie Lundquist Uppläsning: Pontus Plaenge
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Ända från debuten har Steinar Opstad varit något av en särling i den norska poesin. Tvärs igenom alla litterära trender har han vidhållit sitt allvar och sitt patos, utan att dikterna i sig förfallit till att bli pretentiösa. Tvärtom har de ett tilltal som kan vara både enkelt och öppet. De har drag av både dikt och bekännelse och känns alltid erfarna, prövade mot den egna existensen. Motiven hämtas ofta från uppväxten i bondemiljö, skildrad med lika delar kärlek och främlingskap.
Människans kamp för att finna ett fäste någonstans: i tron, i släkten, i kärlekens alla irrgångar, ligger alltid som en tung basklang i Opstads dikter. Allt måste utmanas, blottläggas, sättas på spel. Ärligt och ibland brutalt, men med ett finstilt idiom, som gjort för att skildra den ensamhet och längtan vi alla delar. Tvivlet tycks lika stort som tilltron till poesins nödvändighet och förmåga att gestalta livets essens." - Marie Lundquist
DIKTSAMLING: Den lyckligaste av alla ensamheter Ellerströms, 2012
MUSIK Johann Sebastian Bach: Arioso ur Capriccio B-dur BWV 992
EXEKUTÖR Nikolaj Demidenko, piano
-
Dikt: Själamässa Översättning: Marie Lundquist Uppläsning: Pontus Plaenge
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"Ända från debuten har Steinar Opstad varit något av en särling i den norska poesin.
Tvärs igenom alla litterära trender har han vidhållit sitt allvar och sitt patos, utan att dikterna i sig förfallit till att bli pretentiösa. Tvärtom har de ett tilltal som kan vara både enkelt och öppet. De har drag av både dikt och bekännelse och känns alltid erfarna, prövade mot den egna existensen. Motiven hämtas ofta från uppväxten i bondemiljö, skildrad med lika delar kärlek och främlingskap.
Människans kamp för att finna ett fäste någonstans: i tron, i släkten, i kärlekens alla irrgångar, ligger alltid som en tung basklang i Opstads dikter. Allt måste utmanas, blottläggas, sättas på spel. Ärligt och ibland brutalt, men med ett finstilt idiom, som gjort för att skildra den ensamhet och längtan vi alla delar. Tvivlet tycks lika stort som tilltron till poesins nödvändighet och förmåga att gestalta livets essens." - Marie Lundquist
DIKTSAMLING: Den lyckligaste av alla ensamheter Ellerströms, 2012
MUSIK Even Helte Hermansen: 4E73
EXEKUTÖR Bushman’s revenge
- Show more
