Linda Skugge Podcasts
-
Gubbar som har "problem" med sin gps-klocka, gym lips, den avbrutna PT-utbildningen och att ha en kropp som är ett enda stort fuck you. Ett högst ofiltrerat samtal utlovas i årets julspecial med åsiktsmaskinen, författaren, krönikören och träningsfreaket Linda Skugge. Jag försöker sammanfatta träningsåret som har gått, medan min gäst framför allt levererar stenhårda "Linda-sanningar" på löpande band. Några håller jag med om, andra inte ;-) Men ett spännande samtal blev det. Stort tack för att du lyssnar!
Följ Maratonpodden i sociala medier:
Instagram: https://www.instagram.com/maratonpodden
Facebook: https://www.facebook.com/maratonpodden
Följ Petra:
Instagram: https://www.instagram.com/maratonpetra
Facebook: https://www.facebook.com/petra.manstrom
Vill du lyssna reklamfritt? Då är du välkommen till Maratonpodden+. Det kostar 23 kronor i månaden plus moms (29 SEK ink moms) och du kan självklart avsluta din prenumeration när du vill. Läs mer här: https://plus.acast.com/s/maratonpodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
P1 Kultur minns författaren Agneta Klingspor tillsammans med förläggaren och författaren Carl Michael Edenborg, litteraturprofessorn Maria Jönsson och DN:s kulturchef Björn Wiman.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
100 DAGAR KVAR TILL VALET – VILKET ROLL SPELAR KULTUREN?I en tid när identitetspolitik och kulturkrig färgar politiken – hur har kulturpolitikens roll förändrats? Och vilka är kulturfrågorna som kan bli skarpa valfrågor? Samtal med Björn Wiman, kulturchef Dagens nyheter och Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet.
VECKANS ORD: VÄXTKRAFTVarje vecka väljer en medarbetare här på Kulturredaktionen ett ord som ligger i tiden. Den här veckan har Nina Asarnoj fokuserat på träden i Ukraina och valt ordet: Växtkraft.
ESSÄ: VILL MÄNNEN VERKLIGEN HA MANIC PIXIE DREAM GIRLS?En av populärkulturens återkommande kvinnogestalter är Manix Pixie Dream Girls – på samma gång rebellisk och hjälplös. Linda Skugge funderar på en kvinnoroll hon själv aldrig levt upp till.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
En av populärkulturens återkommande kvinnogestalter är Manic Pixie Dream Girls på samma gång rebellisk och hjälplös. Linda Skugge funderar på en kvinnoroll hon själv aldrig levt upp till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Nelly tror att världen inte längre finns om hon blundar tillräckligt hårt.”
Ja, ni minns rätt! Mauro Scoccos rökare Nelly från 1992.
När jag i min ungdom i början av nittiotalet var olyckligt kär i en äldre kille brukade han med hjärtan i blicken berätta om tjejen han var ihop med. Hon sa saker som lät misstänkt likt Nelly i den där låten. Saker som att ”om vi kommer till himlen när vi dör ska vi sitta på ett moln som änglarna gör och vi ska visa oss för barn om kvällen och tända alla ljusen i karusellen”.
Jag konstaterade sorgset att så där outgrundlig och enigmatisk och härlig blir jag aldrig. Nej, tänkte jag dystert, ingen kille vill ha en tjej som är helt normal och inte det minsta knasig eller virrig och som dessutom sparar alla kuponger i mataffärens veckoblad och sedan går dit och lämnar in dem och viker ihop plastpåsarna i små lådor. Jag funderar aldrig på rymden. Jag känner mig aldrig existentiell. Jag tänker aldrig på luftballonger eller ”finns jag? vad är ett liv?”
Helt förkrossad brukade jag tänka på killen som jag var så kär i och likt Mauro tänka ”om du var min, du skulle aldrig sakna någonting, du skulle få precis vad du vill”. Vilket inte kan vara sannare när det kommer till mig. Hos mig får man inte bara ett eget betalkort, utan fria tider, noll regler eller gnäll. Allt är bara så himla fritt och jättehärligt och maten står på bordet samma tid varje dag. Disken? Den tar jag.
Men innerst inne visste jag att ingen man vill ha en sådan tjej och jag skulle aldrig kunna förändra mig: jag skulle aldrig kunna sluta gå upp i ottan, sluta utföra mina måsten, för att sedan lägga mig tidigt för att börja om nästa dag. Jag drog slutsatsen att det var kört. Det var bara manic pixie dream girls som killar drömde och sjöng låtar om.
Speciella, lite sköra tjejer. Sådana som var dåliga på att ta hand om sig själv. De där nästan genomskinliga tjejerna med långt, trassligt hår. Stora ögon. Osminkade. Barfota. Kanske någon slokhatt som de hittat på loppis och sedan tappat bort. Sådana som tänker mycket. Analyserar. Som vill rymma. Som går i vinterskor på hösten.
Sådana tjejer som männen kan få ta hand om. Som om de vore ett litet barn.
Jag har aldrig varit speciell. Jag skulle aldrig sitta och nynna i en trappa så där som Nelly gör. Jag skulle aldrig säga att solen och vinden och regnet är mina enda vänner.
Att någon skulle få för sig att ta fram gitarren och plita ner en låttext om en tjej som var en fena på att leva sparsamt och som inte bara klippte ut matkupongerna utan dessutom använde dem …
Hon tvättar våra lakan klockan sex varje lördagsmorgon
Hon är så himla underbar
Hennes kyl är aldrig tom
Hon tänker alltid på att det är en dag i morgon också
Nä, visst kan man inte se det framför sig?
Men … så upptäckte jag att Mauro – trettio år senare – har skrivit en ny låt om Nelly. Det har – föga förvånande – inte gått så bra för Nelly. "Är du lycklig", frågar han henne i låten med samma namn. Hon har tydligen missat en massa chanser som aldrig kommer tillbaka. Och han undrar om bor kvar i det där huvudet, där allt kunde bli så mörkt.
Lite skadeglatt får jag lust att ringa Mauro och berätta varför han haft sådana uppenbara problem med kvinnor som föranlett episka låttexter som ”det finns en sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med”. För att inte tala om den där Sarah som aldrig kommer ut. Hur mycket han än ropar. Det kan vara så, Mauro, att du riktat in dig på fel sorts kvinna: en manic pixie dream girl som inte kan erbjuda dig någonting.
En manic pixie dream girl är alla de där ljuva och på samma gång lite ”konstiga” tjejerna på film och i romaner som alla killar faller som käglor för. Och vars uppgift är att förändra killens liv. Och likt samtliga huvudpersoner i ungdomsförfattaren John Greens böcker är de allt på en gång: gåtfulla och äventyrliga och jättesmarta, och naturligtvis har de jättespeciella namn som Alaska, Margo och Hazel.
En perfekt och foträt Linda har med andra ord inte en chans.
Men – som en gammal dö kärring på femtio jordsnurr är jag inte längre bitter eller avundsjuk på Mauros alla manic pixie dream girls. Däremot blir jag sur när pixiebrudarna försöker profitera på kvinnor som inte är det minsta vare sig pixie eller manic. Som min älskade själsfrände Sylvia Plath.
”I’ve been tearing around in my fucking nightgown / 24/7 Sylvia Plath”, sjunger Lana Del Rey i Hope is a dangerous thing for a woman like me to have.
Ursäkta mig, men så gjorde aldrig Sylvia. Saken är den att när ni andra behagar vakna hade hon redan läst, skrivit, bakat och tagit hand om den enorma trädgården. Förmodligen skurat bort lite av det där vidriga brittiska flottet också. Och kanske målat en vägg. Teds manus renskrev hon kvällen innan och såg till att de gick iväg med dagens post. Men myten är seglivad. Hur många filmer har ni inte sett där den suicidala pixie-tjejen sitter och läser "Glaskupan"?
Sylvia var åtta år när hon fick sin första dikt publicerad. När hon fick ett B bland alla A gjorde det henne fysiskt sjuk. Hon var bäst på allt hon tog sig för, inklusive bedriften att vara matglad men trots det ha en slank kropp. Sylvia stod inte ut med att inte vara perfekt. Hon var extremt ambitiös, målmedveten och disciplinerad.
Jag tror dock inte att Sylvia vänder sig i sin grav på grund av sin felaktiga image. Sylvia visste något. Att den som är perfekt alltid vinner i slutändan. Alla Mauros vill ändå till sist ha en varm välstädad lägenhet att rumla hem till där lakanen är så där krispigt nytvättade och kylen är full av hans favoritkäk. Där räkningarna aldrig sparkas in under någon byrå utan faktiskt betalas i tid. Och där han inte heller behöver utföra någon jävla manssyssla som att byta bildäck eller klippa gräs. Det finns appar för sådant. Fiffigt va!
Alla pixiebrudar kan sitta och ruttna i sina opiumhålor. De har inte en chans mot perfekta kvinnor som Sylvia! Inte en chans. För de vet inte vem de tävlar mot. För Sylviorna är beredda att gå i döden för sin sak. Att vara perfekt. Och dö var ju något som bekant något Sylvia – ”the girl who wanted be god” – gjorde mycket bra. Hade hon levt hade hon fått Nobelpriset.
Sex dagar innan Sylvia dog skrev hon Edge.
The woman is perfected
Her dead
Body wears the smile of accomplishment
Linda Skugge, författare
-
Reportage, recensioner och fördjupning från Kulturredaktionen P1.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
EKMAN, ROHI, LARSSON OCH ÖSTERGREN ÄR NOMINERADE TILL SVERIGES RADIOS ROMANPRIS 2022Dagens stora nyhet är offentliggörandet av vilka fyra svenskspråkiga romaner som är nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2022. Lina Kalmteg, litteraturredaktör på Kulturredaktionen i P1, kommer till studion och berättar mer om de fyra utvalda böckerna: "Löpa varg" av Kerstin Ekman, "Den dagen den sorgen" av Jesper Larsson, "Hölje" av Pooneh Rohi och "Två pistoler" av Klas Östergren. Vinnaren tillkännages under Litteraturveckan i P1, som i år infaller den 4-10 april. Den som avgör vem som vinner Sveriges Radios Romanpris 2022, är vår alldeles egen Lyssnarjury som i år består av bokcirklar från Blekinge och Skåne.
BERGSLAGEN INIFRÅN DEL 2: GRUVMUSIK OCH TEATER I BERGETI en serie reportage den här veckan besöker P1 Kultur Bergslagen där gruvindustrin under många år var den huvudsakliga näringen. Nu finns gruvorna och byggnaderna som hörde till kvar som ett slags minnesmärken i många byar och samhällen. De synliga byggnaderna ovan jord, eller gruvlavarna som de också kallas, innehöll bland annat den hissanordning som transporterade upp järnmalmen ur gruvschakten.
En del av de här övergivna gruvlavarna har nu tagits över av kulturarbetare och blivit lokala kulturcenter. I det här reportaget ska vi bland annat till Ställbergs gruva i Ljusnarsbergs kommun som för tio år sen köptes av ett gäng unga konstnärer och musiker som kallar sig The Non-Existent Center. Katarina Wikars och Anna Karin Ivarsson åkte till Norberg i Västmanland, och till den stora Mimerlaven som reser sig mitt i samhället.
OBS-ESSÄ: LINDA SKUGGE ÄR LIKA BRA PÅ ATT MISSLYCKAS SOM DROTTNING KRISTINAMan är alltid nybörjare i konsten att leva. Så lyder nummer 758 av drottning Kristinas maximer. Kristina är en av våra mest fascinerande regenter, men bilden av henne blir inte komplett om man inte ser till hennes många motgångar. Det menar författaren Linda Skugge som i den här essän reflekterar över de många misslyckandena i både drottning Kristinas och sitt eget liv.
DEN AFRIKANSKA FILOSOFEN KWASI WIREDO DÖDI helgen dog en av vår tids största Afrikanska filosofer - Kwasi Wiredu från Ghana. Han blev 90 år gammal och har bland annat undervisat vid University of South Florida i Tampa. Det skriver franska Le Monde. Kwasi Wiredu var en av de viktigaste postkoloniala tänkarna och var specialist på logik, epistemologi dvs läran om kunskap och analytisk filosofi. Bland annat diskuterade han språkets roll i början av de afrikanska ländernas frigörelse från kolonialismen. Filosofiprofessorn Kwame Anthony Appiah på New York University skrev på Twitter häromdagen att om man inte känner till Wiredu - så BÖR man göra det.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Nina Asarnoj -
Nästan allt drottning Kristina tog sig för misslyckades hon med. Det menar Linda Skugge och reflekterar över saken i ljuset av sina många egna misslyckanden.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.
I drottning Kristinas efterlämnade manus förutspådde hon att hon som äldre skulle förvandlas till en vacker yngling som hette Alexander. Efter hennes idol Alexander den store.
Hon trodde att hon med alkemins hjälp skulle kunna omvandlas till man. Likaså var hon övertygad om att hon genom en alkemisk metamorfos kunde bli odödlig.
I slutet av sitt liv fick hon äntligen syn på något som stack ut och skavde när hon satt till häst, något som hade slående likheter med en manslem. Hennes livmedikus blev utom sig, men fick till sist medge sitt misstag. Det var ingen penis, utan ett livmoderframfall.
Drottning Kristina nämns alltid som en stor förebild, hon var ju så bildad och vis och bjöd in Europas intellektuella till Stockholm. Dessutom var hon en egensinnig och stark kvinna som absolut inte tänkte bli underordnad en man vilket skulle hända om hon gifte sig. Nej, istället abdikerade hon och skapade sig ett helt nytt liv i Rom … men för att verkligen förstå hennes liv måste man känna till vilken roll misslyckandet spelade i det.
I hela sitt liv misslyckades Kristina med i stort sett allt hon företog sig. Hon hade litterära ambitioner och påbörjade ett flertal gånger sina memoarer. Men – skräll! – självbiografin slutar efter ett fåtal sidor med att hon ”längre fram” avser förklara varför det var lite väl hårdhjärtat av förmyndarna att skilja henne som liten flicka från sin mor. Mer om detta får vi aldrig veta.
Hon misslyckades med alla sina storslagna politiska projekt som att agera fredsmäklare mellan Spanien och Frankrike, hon blev inte kung över Neapel, heller inte över det polsk-litauiska samväldet och det blev inget med det stora korståget – där hon skulle rida i täten av hären – för att befria Konstantinopel från turkarna.
Samtliga hennes kreativa planer att få till stånd en bättre försörjning efter abdikationen misslyckades. Hon försökte – naturligtvis utan framgång – sälja svenska krigsskepp till Frankrike, varpå hon ansåg att hon personligen skulle få den för den tiden nätta summan 300 000 riksdaler. Hon försökte tvinga Sveriges nya kung Karl X Gustav att skänka henne 6000 rustade soldater. Det blev fetnobben. Trots att de var kusiner och växt upp tillsammans och trots att hon hade gett honom kronan och allt.
Med tanke på hennes låga tankar om kvinnor ansåg hon förmodligen att det var ett misstag att födas som kvinna. I sina memoarer skriver hon till Gud att ”jag hade varit så lycklig om jag hade fått dö innan jag gjort orätt och blivit otacksam mot Dig”. Hon syftar på den serie olyckor som drabbade henne redan som spädbarn då hon som enligt egen utsaga utsattes för ”attentat”. Som när en bjälke föll ner och nästan krossade vaggan hon låg i, eller när hon tappades i golvet, med en livslång snedhet i ryggen som följd. Det sista, misstänker hon, gjorde hennes egen mor, Maria Eleonora, avsiktligt.
Peter Englund framför i sitt förord till Kristinas oavslutade memoarer en sympatisk förklaring till hennes notoriska misslyckanden. Hon var en kvinna med makt i en alltigenom manlig värld och hade plågsamt mycket att leva upp till och det enda spår av ödmjukhet hon lämnade efter sig var det faktum att hon helt enkelt inte mäktade med att slutföra sin bok.
Englund skriver: ”Att lämna efter sig blott en torso är kanske så nära denna ytterligt stolta kvinna kunde komma den speciella sorg vi andra brukar kalla ödmjukhet?”.
Den konstform Kristina behärskade allra bäst var kanske den uteblivna framgången?
Det räcker att se på sitt eget liv för att inse det riktiga i det påståendet. Vad ger mest energi och vilja till förändring, att lyckas eller misslyckas? Jag minns alla mina misslyckanden och hur de brukade … ja inte ta på mig, men ta mig någon annanstans. Till en ny, kanske inte bättre, men i alla fall oprövad och spännande plats.
Som när mitt förlag konkade, eller min eventbyrå. Eller när jag under pågående styrelsemöte fick sparken som producent för teatern jag drev och den tjugo år yngre assistenten fick ta över min tjänst. För att jag var för undermålig. Jag kommer aldrig glömma vad jag hade på mig. En ljust rosagrå knytblus. Jag åt ur en medhavd matlåda full med melonbitar. Lite melondregel rann ner på blusen. Fläcken gick aldrig bort. Trots det kan jag inte förmå mig att kasta blusen. Den väcker så många starka minnen. Smaken av galiamelon kommer jag för alltid att förknippa med att få sparken. Det finns få saker som slår det misslyckandet och lika få händelser som gör mig på lika muntert humör. För att det är så praktpajigt att man aldrig tröttnar på att vare sig berätta om det eller tänka på det. Eller alla böcker jag skriver som ingen vill läsa? Alla projekt jag inte kan låta bli att starta trots att de bara blöder och tar tid, som fanzinet och antikvariatet. Vad är det egentligen för fel på mig? Varför ger jag helt enkelt inte bara upp?
Varför gav drottning Kristina aldrig upp? Varför slutade hon aldrig att smida den ena planen efter den andra? Varför erkände hon aldrig att hon nog ångrade abdikationen eftersom den gjorde henne utfattig resten av livet? Och hur var det med katolicismen egentligen, misslyckades hon inte till och med att bli en from katolik?
Kristina höll krampartat på med sina mer eller mindre storslagna idéer fram till ögonblicket hon dog. Hon skulle bara vila lite och la sitt recept på den så kallade universalmedicinen som påstods ”bota allt” på nattduksbordet, och lutade sig tillbaka. Men medicinen botade ingenting, utan Kristina dog, gammal och ful, precis som alla andra. Gravöppningen från 1965 påvisade dessutom att hon aldrig lyckades med att förvandlas till biologisk man.
Många av historiens mest framgångsrika människor har varit insnöade på sitt ämne, vänt på varenda sten och filat på varje analys för att åstadkomma något storartat inom just sin disciplin. Kanske är det en väg till framgång, men är det nödvändigtvis ett bättre liv? Är det inte i själva försöket som storheten ligger, och i att våga försöka igen? Med andra ord: är det inte misslyckandet som gör livet större och rikare?
Att misslyckas är ett sätt att leva. Misslyckanden är aldrig ointressanta, aldrig långtråkiga, aldrig stagnation. Hela livet är en risk. Drottning Kristina ansåg att hon var värd den risken.
Linda Skugge, författare och skribent
Drottning Kristina
Född 8 december 1626, död 19 april 1689.
Drottning av Sverige 1644–54, dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg.
I december 1654 övergick Kristina i Bryssel i hemlighet till katolicismen och därefter officiellt i Innsbruck i november 1655. Den 23 december samma år gjorde hon sitt intåg i Rom och var därefter bosatt där under namnet Kristina Alexandra. (ne.se)
Böcker som legat till grund för denna essä:
Peter Englund: Silvermasken – en kort biografi över drottning Kristina (Albert Bonniers förlag)
Erik Petersson: Maktspelerskan – drottning Kristinas revolt (Natur&kultur)
Erik Petersson: Drottning utan land – Kristina i Rom (Natur&kultur)
Kristina – brev och skrifter (utgivna av Svenska akademien)
Marie-Louise Rodén: Drottning Christina – en biografi (Prisma)
Susanna Åkerman: Fenixelden – drottning Kristina som alkemist (Gidlunds förlag)
Kjell Lekeby: Kung Kristina (Vertigo förlag)
-
Barnboksförfattaren Ulf Nilsson är död. Med sina omkring 140 böcker, som till exempel "Adjö, herr Muffin", "Lilla syster kanin" och "Alla döda små djur" blev han känd för att inte väja för stora eller svåra frågor.
Samtal med kulturredaktionens Viveca Bladh.
BOKMÄSSAN ÖPPNAR: TSITSI DANGAREMBGA – TILLBAKA ROTLÖSHETEN
Idag öppnar Bokmässan i Göteborg för 37:e gången. Ett av årets stora namn är den Zimbawiska författaren Tsitsi Dangarembga. Hon debuterade 1988 med romanen "Rotlös", en feministisk roman om den 13-åriga flickan Tambudzai i 1960-talets Rhodesia. Nu är hon aktuell på svenska med den Bookerprisnominerade "En kropp att sörja" – en bok där vi möter samma huvudperson, men nu 30 år äldre i 90-talets Zimbabwe. Vår reporter Lina Kalmteg ringde upp Tsitsi Dangarembga.LIV STRÖMQUIST OM VÅR TIDS UPPTAGENHET AV SKÖNHET
Liv Strömquist är aktuell med ännu ett essäistiskt seriealbum om ett ämne vi inte visste att vi var intresserade av. Hennes nya bok "Inne i spegelsalen" handlar om vår tids upptagenhet av skönhet. Liv Strömquist är gäst i programmet.RECENSION: MARILYNNE ROBINSSONS ALLRA BÄSTA BOK?
Den amerikanska författaren Marilynne Robinson är ett av namnen som brukar nämnas i spekulationer kring Nobel. Nu är hon aktuell med romanen "Jack" – hennes allra bästa enligt vår kritiker Joakim Silverdal.ESSÄ: DEN ROMANTISKA SJÄLVSVÄLTEN
En av romantikens viktigaste gestalter Lord Byron föredrog ett glas vatten. Linda Skugge synar vad det är som gör personer i offentligheten förr och idag så benägna att tygla sina kroppar genom självsvält.Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
Lord Byron föredrog ett glas vatten. Linda Skugge synar vad det är som gör personer i offentligheten förr och idag så benägna att tygla sina kroppar genom självsvält.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Mad, bad and dangerous to know.
Så beskrev Lord Byrons älskarinna Lady Caroline Lamb honom, innan hon skickade en lock könshår med texten ”I cut the hair too close and bled more than you need”. Jag klippte för nära huden så att blodet började forsa.
Och det var han. Mad och bad. Så pass att en av hans fruar, Anne Isabella Byron, inte lät honom träffa dottern, Ada Lovelace, som senare kom att bli den första datorprogrammeraren. Anne Isabella Byron hoppades på det viset att Ada skulle hindras från att utveckla den sorts galenskap hon menade att Lord Byron led av.
För egendomlig var Lord Byron. Minst sagt. Och mycket är välkänt. Exempelvis att han var en i det där coola gänget av författare och poeter som år 1816 tillbringade en regnig sommar vid Genèvesjön i Schweiz där de utmanade varandra i att skriva spökhistorier och den blott nittonåriga Mary Shelley skrev Frankenstein.
Sedan började alla dö som flugor omkring Mary Shelley: endast ett av de fyra små barnen överlevde, hennes styvsyster Fanny tog livet av sig, hennes makes ex-fru Harriet (som hon och mannen Percy Shelley rymde ifrån) gjorde likaså, hennes mamma, Mary Wollstonecraft, som räknas som en av feminismens tidigaste förgrundsgestalter, hade innan hon dog i barnsäng försökt ta livet av sig två gånger på grund av kärleken till män, något som måhända kan kännas lite knepigt för en feminist att acceptera.
Och de tragiska dödsfallen slutade inte där, Mary Shelleys man, poeten Percy Shelley, dog år 1822 endast 29 år gammal. I en drunkningsolycka - en olycka Mary Shelley aldrig kom över och som hon på ett enastående dystert sätt skildrat i sin dagbok Book of sorrow som man endast får tag i om man är beredd att pynta si så där en tusen spänn. Som jag har gjort. Och strukit under oförglömliga rader som:
What folly is it in me to write trash nobody will read.
Destroyed by being nothing.
If I could un-one myself and yet.
Men tillbaka till Lord Byron. Excentrisk, javisst, men han var nog värre än så - han var skogstokig. Särskilt när det kom till maten. Som han vägrade äta. Lord Byron dog 1824, endast 36 år gammal. Av självsvält. Och Mary Shelley förlorade ytterligare en vän, dessutom den man som försörjde henne och sonen. Det var Lord Byron som fick henne att skriva romanen Den sista människan (i vilken hon låter pesten skona en enda människa, för övrigt baserad på, just det, Lord Byron).
Lika knäpp som han var med käket var han när det kom till djur, som han älskade. När han inte fick ha sin älskade bulldog Smut på sitt college i Cambridge hade han en björn på rummet. Hur det fick passera är oklart. Under sitt korta liv hade han ett smärre menageri som innefattade papegojor, hästar (som fick gå fritt inomhus), påfåglar, hönor, tranor, gäss, örnar, falkar, apor, kråkor, vargar, katter och hundar. Det är väl främst hundarna han är känd för. Och som hans älskarinna, tillika Mary Shelleys halvsyster Claire Clairmont formulerade det när deras dotter Allegra hade fötts. ”Jag har noterat ett drag hos dig som jag tycker om.” Och menade att Lord Byron systematiskt såg till att omge sig av personer som var beroende av honom, som tjänare och barn, och hundar.
Och så har vi incesten. De amerikanska författarna och livskamraterna Gertrude Stein och Alice B Toklas uppkallade en av sina hundar efter Byron för att den parade sig med sin syster.
För det gjorde även Lord Byron. Parade sig med sin syster alltså. Augusta och Lord Byron fick en dotter år 1814 som han valde att kalla Medora.
Sedan hade han en fetisch för namnet Mary. Och han avskydde knubbiga kvinnor. Men allra mest hatade han sitt eget fläsk. Oftast bestod hans diet endast av skorpor och sodavatten och allra helst önskade han över huvud taget slapp äta. Han föredrog att äta ensam, vilket förmodligen innebar att inte äta alls. Det sägs att både Byrons syster Augusta och älskarinna Lady Caroline Lamb senare även de utvecklade ätstörningar.
”Var Lord Byron anorektiker?” skrev Wilma Paterson år 1982 i World medicine, och var den första som identifierade vad Lord Byron i själva verket led av.
Detta läser jag i The private life of Lord Byron av Antony Peattie. I boken redogör han lite pliktskyldigt för Byrons pappas förhållande med sin syster och om de sexuella övergrepp Byrons barnflicka utsatte honom för, om hans vänskap med Percy Shelley (de lärde känna varandra efter att den senare stulit diktstrofer från den förstnämnda) och hans ”skull cup”-samling, det vill säga skallar han använde för att dricka ur. Men snart nog övergår den fullständigt i det som Byron var allra mest intresserad av och bäst på: självsvält.
Den ena kapitelrubriken överträffar den andra i denna sexhundrasidiga bok, eller vad sägs om ”Anorexia Byronica”, ”He would rather not exist than be large”, ”Women and eating part 1”, ”Fattening”, ”Women and eating part 2”, ”Enormously fat”, ”Thin thinner thinnest”, ”And all obey, starved to death”.
Enligt Antony Peattie ville Byron med hjälp av obefintlig kost befria själen från kroppen, och på så sätt uppnå en högre medvetandegrad. Han närde en anorektisk längtan efter att slippa allt som var knubbigt. Han brukade ofta fråga sina vänner om de någonsin sett någon som varit så smal som han själv, utan att ha varit sjuk. Han skröt om att han såg ut som ett skelett.
Som själv varandes ett skelett är jag övertygad om att det finns en annan sanning bakom Lord Byrons matfobi. Jag är osäker på om han verkligen ville straffa kroppen för att kunna befria själen. Snarare ville han – som de flesta anorektiker – befria sig från sin mamma. Peattie skriver att Byron som ett slags svar på sin mors bortstötande hyste avsmak för sin egen kropp.
Inte för att detta vore den enda möjliga orsaken till självsvält. I mitt fall handlar det om att tävla … och vinna. Att skriva är en otäck bedömningssport och kulturbranschen en plats där man aldrig riktigt får vara med, medan ett BMI talar sitt tydliga språk. Det är en ekvation där längden är täljaren och vikten är nämnaren och voilà jag VINNER! Har man sedan barnsben fått höra att man är fel, ful och inte får vara med kittlar det så JÄVLA skönt i kistan att veta att man är BÄST på något!
Jag när en dröm om att vinna ett pris och få gå upp på en scen och inför den fulla salen segna ner och dö … av svält. Det kommer krävas en enorm precision, matintaget kommer tarva en exakthet utan dess like. Jag ska be mina KTH-döttrar göra någon graf över hur lite jag måste käka för att dö på scenen. ”Tack alla”, ska jag säga och visa mina magrutor som jag tillskansat mig genom att gymma varje dag i många år och inte äta NÅGONTING och så bara … poff!
Och de av er som inte tackar för min trogna tjänst som underhållare under de senaste trettio åren ska jag aldrig sluta hemsöka, likt en vålnad sprungen ur den gotiska litteraturen.
Dessutom är jag övertygad om att vi måste gå tillbaka till Mary Shelleys ord om att un-one sig själv för att till fullo förstå Lord Byrons vilja att svälta sig till döds. Det handlar om en vilja att slippa sig själv. Eftersom ingen annan vill ha en.
Linda Skugge
-
Sjätte avsnittet av Bakom ryggen – podden där Sebastian Mattsson och en inbjuden gäst pratar bakom ryggen på en annan känd profil, som inte är här och kan försvara sig. Den här gången ska vi vara elaka mot drottningen av elak, Linda Skugge. Icke-kändisen Sanna Carlberg har varit fascinerad av skribenten och det självutnämnda…
-
Sjätte avsnittet av Bakom ryggen – podden där Sebastian Mattsson och en inbjuden gäst pratar bakom ryggen på en annan känd profil, som inte är här och kan försvara sig.
Den här gången ska vi vara elaka mot drottningen av elak, Linda Skugge. Icke-kändisen Sanna Carlberg har varit fascinerad av skribenten och det självutnämnda mobboffret Skugge sedan tonåren. Frågan: är hon en underdog fylld med rättmätig vrede – eller bara en gimmickkramare som slutade vara kul 1998?
Klippning: Lucas Fioretti Fernandez -
Live från bokmässanI panelen: Gustav Fridolin, Mats Jonsson, Jenny Lindahl, Linda Skugge, Programledare: Johannes Klenell.
-
KORT VERSION - Programledaren, författaren och tv-producenten Ola Lindholm gästade det trehundrasjuttionionde avsnittet av Värvet. I ett samtal om barnboksförfattandet, villkor, Linda Skugge, Blekinge, julinfluensor, programlederiet, kaffe skvaller, ”kraschen”, berövat syskon, världsmetropolen Karlshamn, Sean Banan och givetvis en hel del strategiska musikmissar.
Samtalsledare: Kristoffer Triumf
Producent: Clara Åström O’Månsson
Distribution: Acast
Kontakt: [email protected]
Du hittar oss på Instagram HÄR
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Programledaren, författaren och tv-producenten Ola Lindholm gästade det trehundrasjuttionionde avsnittet av Värvet. I ett samtal om barnboksförfattandet, villkor, Linda Skugge, Blekinge, julinfluensor, strategiska musikmisstag, programlederiet, att fylla 50, berövat syskon, världsmetropolen Karlshamn, Sean Banan och givetvis en hel del om att ha långt hår och spela tvättbräda.
Samtalsledare: Kristoffer Triumf
Producent: Clara Åström O’Månsson
Distribution: Acast
Kontakt: [email protected]
Du hittar oss på Instagram HÄR
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Kortisonpodden med Eva Rafner och Linda Skugge. Avsnitt 9. Det andra av två avsnitt med Martin Norrman. Popcasten är framtagen av Svenska Addisonföreningen. http://www.addisongruppen.se/
-
Kortisonpodden med Eva Rafner och Linda Skugge. Avsnitt 9. Det första av två avsnitt med Martin Norrman. Popcasten är framtagen av Svenska Addisonföreningen. http://www.addisongruppen.se/
-
Kortisonpodden med Eva Rafner och Linda Skugge. Avsnitt 8. Om att träna när man har Addisons sjukdom med Mikaela Kihlström och Max Pahmp. Popcasten är framtagen av Svenska Addisonföreningen. http://www.addisongruppen.se/
- Mostrar más
