London Podcasts

  • Kaffet betraktas av många som en mirakeldryck, men pekas ut som en en klimatbov och har även historiskt haft sina högljudda kritiker. Hanna Eklund funderar över en varm dryck som väcker heta känslor.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 9/9 2020. När jag började jobba som reporter blev kollegorna förvånade över mina preferenser vad gällde varma drycker. Du kommer inte att bli långvarig i den här branschen var standardkommentaren till mitt ständiga tryckande på knappen varm choklad vid kaffeautomaten. I tio år framhärdade jag, sedan blev det för jobbigt och jag lärde mig att ta en kopp eller fika (som det också kallas). Inte långt därefter fick jag min första fasta anställning.Och jag är inte den enda genom historien, som har dragit nytta av de svarta dropparna. Kaffe fick tidigt rykte om sig att göra den som dricker kvicktänkt, sällskaplig, lycklig och förnuftig. Filosofen James Mackintosh gick så långt att han i slutet av 1700-talet hävdade att en människas förståndsförmågor står i direkt proportion till mängden kaffe hon dricker. Kanske är det inget konstigt att Voltaire sägs ha druckit minst fyrtio koppar om dagen. Han hade egentligen lika gärna kunnat dricka choklad, som påstods ha samma goda effekter, om det inte vore för risken det ansågs medföra. Bisarra och depraverade böjelser kunde nämligen vara en möjlig biverkning av varm choklad - Marquis de Sades favoritdryck.Den påstådda kopplingen mellan kaffe och förnuft har fått mig att fundera på i vilken mån koffeinhaltiga drycker kan ha haft betydelse för vår samhällsutveckling. Bönornas intåg i Europa och Sverige råkar nämligen, som av en tillfällighet, sammanfalla med upplysningen.Första gången en svensk berättar om kaffe är 1658. Clas Rålamb är på resa som kungligt sändebud i Turkiet när han blir bjuden på något helt nytt och sjudande hett, tillverkat av ett slags ärter från Egypten, skriver han, som förnäma turkar sörplar in mellan läpparna istället för brännvin, i tron att det ska motverka inflammationer och uppstigande dunster från magen.Som så många gånger genom historien visade sig den nya medicinen vara lite beroendeframkallande, och Karl XII:s besök i Turkiet slutade med att han tog bönorna med sig hem och gjorde kaffet populärt i Sverige. Men det var inte förrän under industrialiseringen som fikat blev vardagligt och billigt och kanske ett måste för att orka med de nya fabrikstiderna.Innan kaffet slog igenom var öl den vanliga drycken i Sverige och stora delar av Europa, bland såväl kvinnor som män, även om det inte alltid låter så i den samtida litteraturen. Carl von Linné, som tyckte att kaffe enbart kunde bidra till slapp mage och en utmärglad kropp skriver: Karl-öl, måste vara beskt. Kvinnfolk och käringar, lägger han till, skola hava sött dricka. Den här idén återfinns också hos Bellman, som tycker att vi ska ge våra små mamseller, vin och sviskon och karameller. Tanken på separatistiska dryckesvanor ska vi återkomma till, men tills vidare räcker det att konstatera att de allra flesta struntade i vad Carl von Linné ansåg. Och under hans levnad hade kaffehusen sedan länge börjat ta över andra delar av kontinenten.Tronskiftet från den bedövade alkoholen till den koffeinstinna varma drycken var en revolution som enligt historikern Daniel Berg skapade ett irritabelt upplysningssinne, kritiskt till allt! Utom kanske till det förtryck som möjliggjorde europeernas nya mörka vanor, även om vissa av kaffekolonialismens tidiga kritiker faktiskt kom inifrån industrin. Men i Europa blev kaffehusen en plats för affärer och intellektuell verksamhet. Här växte kapitalismen och den borgerliga offentligheten fram, klasserna blandades och ett friare samtal var möjligt. I England kallades de Penny Universities, eftersom det gick att lyssna på tidens stora intellektuella, till priset av en kopp java. Men om storleken på plånboken inte var så betydelsefull för att komma in på kaffehusen var könet desto viktigare. För kvinnor var dörren oftast stängd.Så möttes också Londons invånare 1674 av Womens petition against coffee som hävdade att kaffe gör män impotenta, lika fruktsamma som öknarna de försmädliga bönorna kommer från.Och när 1600-talets franska överklasskvinnor samlades i salonger för att kritisera äktenskapets slaveri det som de i princip bara kunde lämna om maken var impotent - då valde de en annan koffeinhaltig dryck. Preciositeten har kallats en av historiens äldsta feministiska rörelser och gjorde motstånd genom att förlöjliga klassisk bildning och ägna sig åt förfining istället för manligt barbari. Med andra ord drack de te. Och långt senare skulle den svenska författaren Thekla Knös beskriva teet som salongskulturens essens, det som förverkligar dess pedagogiska idéer och förfinar smak och sinnen.Så verkar alltså te i någon mån ha blivit kvinnokampens dryck, medan kaffet blev den offentliga manlighetens brygd, besk och förnuftig och tillräckligt begärlig för att de törstande skulle strunta fullständigt i Carl von Linnés varningar.Begäret parodieras i Johann Sebastian Bachs kaffekantat från 1730-talet, den unga Liesgen måste ha sitt livselixir ljuvligare än tusen kyssar minst tre gånger om dagen och förargar sin far: Först när pappan hotar med att inte låta Liesgen gifta sig går hon med på att sluta med kaffet, men bara tillfälligt, eftersom hon i hemlighet smyger in en rad i äktenskapsförordet om att den blivande maken aldrig får hindra henne från den högsta njutningen, att koka kaffe precis när hon vill.Samtidigt skriver politikern Carl Gyllenborg den första svenska komedin, en pjäs om den löjliga Sprätthöken, representant för unga snobbiga adelsmän med oförblommerad fäbless för det franska. Han gör allt a la mode, rör sig vant på Stockholms kaffehus och skrattar åt lantisar som bränner sig på det svarta ölet. Med facit i hand var oron för franska influenser inte helt obefogad. Upplysningen ägde rum på kaffehus och i tesalonger och vem vet om inte gnistan faktiskt låg i själva drycken. När journalisten Camille Desmoulin uppmanade massan att ta till vapen, 1789, lär han i alla fall ha stått uppflugen på en stol, eller om det var ett bord, tillhörande Café de Foy i Paris. Förmodligen hade han redan hunnit ta en kopp, eller två.Det är klart att kaffet blev ett ljus i mörkret också för nordborna och hade det inte varit för det nya koffeinberoendet, skulle kaffehusen kanske inte blivit sociala rum för hattar och mössor, författare och upprorsmakare.I våra dagar är det inte många som skryter med fyrtio koppar kaffe om dagen. Att dricka riktigt mycket kaffe anses inte helt sunt och nordbor hånas ibland för sitt enorma koffeinintag. Samtidigt rankas nordens länder som några av de bästa att bo i. Finland började för några år sedan inta en särställning, genom att ha världens bästa skola, världens bästa rättsväsende, världens ärligaste befolkning, världens lyckligaste invandrare och som av en ren slump världens absolut största kaffekonsumtion.Hanna Eklund, journalist

  • År av pendlande till jobbet fick till slut far och son att säga upp sig från sina jobb.

    Allt förändrades när en annons för en kopparpanna plötsligt dök upp.

    Inte kunde de ana att de i o m den första misslyckade batchen av totalt odrickbar gin hade tagit första steget till att vinna pris som världens bästa London Dry Gin!

    I veckans avsnitt får du höra mer om familjeföretaget som startades hemma vid köksbordet och hur deras första batch sålde slut på 16 timmar på Systembolaget.

    Annsofi provsmakar givetvis de båda prisbelönta ginsorterna Lydén Dry Gin och Lydén Cask Gin.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Spurs kapar Everton! Paratici avstängd och Conte vill inte förlänga! Helt orelaterat undrar Per varför italienare är så hemkära? Mannen på plats, Fohlin, ger er också allt om stämningen i London, pubarna och läktarna. Allt detta och môcke, môcke mer!

  • Ska man tro kvällstidningarna är Rysslands president Vladimir Putin dödssjuk i allt från parkinson till cancer. Vad är riskerna med dessa spekulativa rubriker? Tidningen Realtid förlikas med svensk affärsman efter utdragen rättsprocess i London. Nu kritiseras tidningens ägare. SVT köper rättigheterna till OS, men inte vill berätta vad kalaset kostar oss.

  • Ett trauma sätter inte spår bara hos den som upplevt det, utan kan prägla flera generationer. Nazanin Raissi reflekterar över fenomenet som kallas postmemory, eller postminne på svenska.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Fotoalbumets pärmar vilar mot bordet. Jag lösgör det svartvita familjefotografiet bakom det skyddande höljet och vänder på det. Baksidan täcks av text som strukits över med täta cirklar och streck av blå kulspetspenna. Jag lutar ögat mot Agfa-luppen som förflyttar mig närmare. Långsamt drar jag luppen över det blå klottret, som likt tusenåriga svårtydda inskriptioner på pergament, får mig att skymta det förflutna genom nuet. Jag visar fotografiet för min far. Berättar att jag vänder på varje fotografi. Minnen är alltid i kris, säger han. Texten förblir omöjlig att dechiffrera. Jag placerar tillbaka fotografiet i albumet. Människorna här är borta men deras spår kvarstår. Postmemory, eller postminne, beskriver en senare generations förhållande till det personliga, kollektiva eller kulturella trauma som en tidigare generation upplevt. Vi talar här om upplevelser som denna senare generation minns endast genom berättelser, bilder och handlingar. Upplevelser som överförts så djupt och monumentalt att de tycks utgöra minnen i sig själva enligt Marianne Hirsch, professor i litteratur vid Columbia University som formulerat begreppet. Förledet post ska inte tolkas som att vi i den senare generationen lever bortom minnet och att vi upplever det som historia. Nej, tvärtom reflekterar post här att minnet fritt förflyttar sig mellan generationer och människors medvetanden och på så vis blir ett slags gemensamt upplevd biografi. Hirsch utgår från Förintelsen i sin analys men menar att postminne kan uppstå i många olika sammanhang där traumatisk överföring sker. Ofta förs minnena vidare inom en familj, men familjeband är inte nödvändigt för att postminne ska uppstå. Vad som är av betydelse är att kunna identifiera sig med den som erfarit traumat. Identifikationen gör det möjligt för traumat att fortplanta sig, att bli ett minne i en yngre generation, också bortom släktskap. Förutsättningen är att där finns en länk till ett kulturellt eller nationellt trauma som skapar känslan av att det kunde ha varit jag. Till skillnad från minnen relaterade till posttraumatisk stress rör det sig således inte om lagrade och faktiska minnen, utan om ett slags icke-minnen överförda genom kroppens språk. Alltså minnen som saknar en konkret relation till det förflutna och som skapats av tystnad snarare än tal och av det osynliga snarare än det synliga. Postminne är att ärva ett stumt och okänt förflutet. Det kan liknas vid Sigmund Freuds beskrivning av traumat som att ha en främmande kropp i psyket som begär att få bli förstådd. Att växa upp med överväldigande postminnen gör att de egna erfarenheterna riskerar att trängas undan och därmed kan en person indirekt formas av traumatiska händelser tidigare generationer upplevt. Med Hirschs ord händelserna inträffade i det förflutna men deras effekter fortsätter in i nuet. Eller som poeten Solmaz Sharif skriver: Enligt de flesta / definitioner har jag aldrig / varit i krig. // Enligt mina / har merparten av mitt liv / tillbringats där. Postminne är att minnas sina föräldrars minnen som vore de ens egna erfarenheter. Att minnas deras sår. Förefaller det dunkelt? Det är för att det är det. Det mänskliga minnet är ett landskap som till stora delar fortfarande är dolt och fyllt av hemligheter.Muntliga och skriftliga berättelser lämnar spår men fotografier gör något mer. Fotografiet är en miniatyr av verkligheten säger författaren Susan Sontag. Filosofen och kritikern Roland Barthes menar att fotografiet ständigt bär med sig sitt motiv. Det är ett närvarobevis och ger därmed ett löfte om tillträde till det avbildade ögonblicket. Barthes skriver: En sorts navelsträng, som förbinder det fotograferade tingets kropp med min blick: även om jag inte kan ta på det blir ljuset här ett köttsligt element, en hud som jag delar med den som har fotograferats. För Hirsch är fotografiet postminnets främsta medium. Fotografier som överlever trauman, som överlever personerna på bilden, besitter en sällsam förmåga att verka som spöken som hemsöker nuet menar Hirsch. De visar oss att gränsen mellan de döda och de levande i själva verket är mycket tunn. Vi tittar på personerna och de tittar tillbaka. Vi förmår inte lämna varandra i fred.Varje fotografi behöver tid för att existera. Varje fotografi representerar ett bestämt ögonblick. Fotografiet säger det var. Det var en gång ett krig. Det var en gång en familj. Det var en gång en far som i en hastig flykt valde att ta med ett fotoalbum. Fotografier gör mer än att visa scener och erfarenheter från det förflutna, de frigör sig från sin, till synes, tvådimensionella, stumma, fyrkantiga form och blir till fysiska berättelser menar konsthistorikern Jill Bennett. Vittnesmål som går under huden, berör och skakar om betraktaren. Antonio Damasio, professor i neurologi, beskriver våra synupplevelser som något fysiskt det vi känner i våra kroppar när vi ser någonting. När vi tittar på fotografier söker vi mer än information. Vi tittar för att bli träffade, sårade och chockade. Vi tittar för att vi knyter an till döda objekt som aldrig svarar och vi genomsyrar dem med liv. Fotografiet får även en symbolisk roll. Det refererar till betydelser bortom det som faktiskt avbildas. Till familj, hem, tillhörighet, trygghet och till den kontinuitet som brutits och som blöder från en generation till en annan. Därför finns en länk mellan fotografi och kropp som möjligen förklarar fotografiets kraft att överbrygga gapet mellan dem som kom före och dem som kom efter. Konst som har sin utgångspunkt i den tidigare generationens trauma utgör fundamentet för Marianne Hirschs teori. När postminnen ges ny form och placeras i nya sammanhang kan de arbetas igenom för att åter tala med Freud. Inget kan såsom konsten uttrycka sammanblandningen av närvaro och frånvaro, nu och då, liv och död, ambivalens och begär. Allt det stoff som postminnen består av. Kanske kan, genom konsten, postminnen bearbetas. Jag trär på mig de vita tunna handskarna, tar fram fotografiet och lägger det varsamt med baksidan mot skannerns glas. I bildredigeringsprogrammet ökar jag bildens kontrast. Jag förändrar brännvidden och kommer sakta närmare. Bakom kulspetspennans cirklar och streck anar jag bokstäver och ett årtal men informationen förblir kodad. Jag kommer nära men jag kommer inte fram. Från originalfotografiet skapar jag en ny papperskopia. Med en kulspetspenna ritar jag egna cirklar av blått bläck över de redan existerande. Med en sax rispar jag bort de sista synliga spåren av ord. Minnen är alltid i kris.Nazanin Raissi, psykolog och konstnärLitteratur:Barthes, Roland. (1986). Det ljusa rummet. Översättning: Mats Löfgren. Alfabeta. Stockholm, Sverige. Bennet, Jill. (2005). Empathic vision: Affect, trauma, and contemporary art. Stanford University Press. Stanford, California. Cozolino, Louis. (2006). The neuroscience of human relationships. W.W. Norton & Company. New York City, New York.Damasio, Antonio R. (2003) Descartes Misstag. Översättning: Per Rundgren. Natur och Kultur. Stockholm, Sverige.Hirsch, Marianne. (1997). Family frames: Photography narrative and postmemory. Harvard University Press. London, England.Hirsch, Marianne. (2012). The generation of postmemory: Writing and visual culture after the holocaust. Columbia University Press. New York City, New York.Sharif, Solmaz. (2017). Look. Översättning: Ida Börjel och Jennifer Hayashida. Rámus Förlag. Malmö, Sverige.Sontag, Susan. (1977). On photography. Penguin Books. London, England.

  • Nu spelar han en av huvudrollerna i Mikael Marcimains dramatisering av boken. P1 Kultur har träffat regissör och skådespelarensemble.

    Kerstin Ekmans roman "Händelser vid vatten" från 1993 är en modern klassiker. Den utspelar sig dels i början av 70-talet då ett mord på två tältande turister upptäcks på den jämtländska landsbygden, och dels tjugo år senare då vi möter människorna igen, de som bor kvar i Svartvattnet som platsen heter i berättelsen. 2020 läste Rolf Lassgård in romanen för Radioföljetongen i Sveriges Radio. Nu har boken blivit dramaserie på SVT. Rolf Lassgård spelar läkaren Birger och för P1 Kulturs reporter Björn Jansson berättar han om sin favoritscen och varför berättelsen inte släpper greppet om honom. Du hör också skådespelarna Pernilla August, Asta Kamma August och Magnus Krepper samt regissören Mikael Marcimain.KLASSIKERN OM IBSENS PJÄS HEDDA GABLERHenrik Ibsens pjäs Hedda Gabler hade urpremiär i München år 1891. Titelrollen är en av teaterhistoriens riktigt stora kvinnoroller. I Klassikern funderar frilansjournalisten Hedvig Weibull på skillnaden mellan pjäsens två kvinnor, Hedda Gabler och Thea Elvsted. Och på den svåremotståndliga lusten att förstöra.FÖLJ MED PÅ BILDNINGSRESA TILL LONDONReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Vi är framme vid sista stationen på vår resa. Följ med Karin Svensson och Andres Lokko till London.Programledare: Lisa Bergström Producent: Anna Tullberg

  • Folkkära tv-kommentatorn Claes Hellgren på besök inför Handbolls-VM på hemmaplan. Kan världens bäste Jim Gottfridsson föra Sverige till medalj igen?
    Drömfinalen på Tele 2 Arena mot Danmark!
    Dessutom Lasse Granqvist & Tommy Åström om Frida Karlssons kollapsseger i Tour de Ski, Kanadas suspekta hockeyavtal och nya musikfesten i London efter förra veckans dartparty. Och dokument Bosman - när David besegrade världsfotbollens Goliat!

  • Ett avsnitt om kärlek. Om The Buzzcocks, om ostämda gitarrer och insikten om att man är kär i fel person.

    Det blir punk, passion och Platon! Det vill säga allt man behöver här i livet egentligen.


    Vår resa tar oss från Manchester till London och sen tillbaks till Machester. Till en bil där en man skriver en låt på akustisk gitarr och hur låten växer till ett elektriskt mästerverk. Vår resa tar oss också till Aten runt 385 före Kristus, för dit måste man ju förr eller senare. Eller hur?

    En podd om musik behöver musik och musik behöver låtskrivare. Låtskrivare behöver pengar. Var med och betala STIM-avgifter så att de får vad de ska få. Och det som blir över går till Röda korsets arbete i Ukraina.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.

    London, tisdag.Alla vi som har syskon känner nog igen att det kan gå upp och ner i relationerna. Ett syskon kan vara en bästa vän, en trygg famn, en person att ringa även mitt i natten, men den kan också vara den störigaste personen som finns. Det kan tjafsas runt julbord och man kan hålla varandra i händerna när det stormar.För de flesta av oss sker allt det där i hemmet. Inte på framsidorna av världspressen som i fallet med de brittiska prinsbröderna William och Harry. Två pojkar som vuxit upp i mediernas rampljus, i en institution som format dem och där den ena är född att en dag sitta på tronen. Det kanske bäddar för ett visst mått av syskonrivalitet.Deras mamma prinsessan Diana klädde dem gärna i matchande outfits när de var små. Randiga shorts, röda tröjor, nittiotalets jeans från topp till tå men kläderna till trots var bröderna var på väg längs olika banor i livet. En arvtagare, och en reserv som Harry själv kallar sig titeln på hans självbiografi.I den skriver Harry till exempel att storebror William inte riktigt ville umgås under skolåren på Eton. Det kanske inte är så konstigt Min storebror var nog inte heller så sugen på att umgås med mig, på samma sätt som jag inte var så intresserad av mina småsystrars lekar.När prinsessan Diana dog kablades bilderna från hennes begravning ut över hela världen. Ovanpå hennes kista, framför buketten med vita liljor, stack ett brev upp med den handskrivna texten mummy från sönerna. Bakom gick de, 12 och 15 år gamla, i tysthet längs Londons gator.Dianas död löper som en röd tråd genom Harrys självbiografi, hans livshistoria. Han berättar hur han inte ville tro att hon var död, utan att hon bara gömt sig någonstans för att komma undan paparazzi-fotografernas blixtar. Han berättar hur båda bröderna, ovetandes om varandra, hade begärt att bli körda genom tunneln där Dianas bil kraschade.Och medan Williams liv och roll genomsyrats av ett tydligt syfte, ett uppdrag, kände sig Harry rotlös och vilsen. Harry beskriver det som att han alltid behövde anpassa sig efter William. Att de bråkade om allt från vilka välgörenhetsfrågor han fick engagera sig i till att Harry inte ville raka av sig sitt skägg inför sitt bröllop. I ett av bråken hävdar Harry att William gick till fysisk attack mot honom så att han knuffades omkull och krossade en hundmatskål under sig.Efter öppna strider och olika anklagelser i pressen, i en dokumentärserie och nu i boken går bröderna inte vid varandras sida längre. Harry säger i en tv-intervju att de inte ens sms:ar varandra i dag, och beskriver det som att han förlorat sin familj. Jag vill ha min bror tillbaka. Kanske är det naivt, säger han själv.Stephanie Zakrisson [email protected]

  • Det började en kylslagen januarikväll 1978. Hiphop hade ännu inte fastnat på skiva, och discosoulen stod i zenit. När P3 Soul firar 45 år andas vi in ljudet av New York vid några tillfällen under historien. Söt soul som värmer hjärtat, och ett hotfullt malande mörker som speglar vår tid.

    Kontroversiell och nyskapande drill färdades över Atlanten. Från Chicago till London, där den både vitaliserades och svartlistades, för att sedan landa i gängmiljö i Brooklyn. Det var ett tag sedan östkusten hade upplevt något liknande. Men varför blev en UK-influerad drillvariant det bästa sättet att beskriva hur New York ser ut och känns idag?50 år tidigare drömdes det fram ett sött och melodiöst New York-ljudspår med viss bitter eftersmak. Ett läkande, honungslent sound tog staden genom svårigheter och tragedier, och ekar än idag.Vinter i Brooklyn. En excentrisk rappare tömmer sig själv i obrutna ljudvågor på band, och drar sedan lika snabbt som han kom. Ett clowneri glider över i desperation och sorg med kamouflerade politiska insikter.I nedslaget på amerikanska östkusten möter Mats Nileskär bland andra Moments, Alicia Keys, George Kerr, Young Costamado, Bam Bino, Melba Moore, RZA och Ol' Dirty Bastard.

  • Den brittiske agenten Alec Leamas kallas hem till London i tron att han ska tvingas lämna agentlivet bakom sig, men i mötet med sin chef inser han att det finns helt andra planer för honom.

    John le Carrés klassiska spionroman i uppläsning av Alexander Salzberger"Spionen som kom in från kylan" (1963) blev John le Carrés (pseudonym för David Cornwell) genombrott. Med romanen föddes den moderna spionthrillern, där det kalla kriget skildrades utan illusioner och försköningar. "Spionen som kom in från kylan" har kallats den bästa spionroman som någonsin skrivits. David Cornwell arbetade under början av sextiotalet för den brittiska underrättelsetjänsten i Tyskland och det var där han fick idén till romanen. David Cornwell avled 2020.Alexander Salzberger är verksam som skådespelare, dramatiker och regissör. Han har arbetat på bland annat Uppsala stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern, Dramaten, Teater Moment och Riksteatern.Av: John le CarréOversattare: Hans-Jacob NilssonUppläsare: Alexander SalzbergerProducent: Emma JankeTekniker: Fanny LantzForlag: Albert Bonniers förlagTillgänglig fram till 1 juni 2023.

  • Den brittiske agenten Alec Leamas kallas hem till London i tron att han ska tvingas lämna agentlivet bakom sig, men i mötet med sin chef inser han att det finns helt andra planer för honom.

    John le Carrés klassiska spionroman i uppläsning av Alexander Salzberger"Spionen som kom in från kylan" (1963) blev John le Carrés (pseudonym för David Cornwell) genombrott. Med romanen föddes den moderna spionthrillern, där det kalla kriget skildrades utan illusioner och försköningar. "Spionen som kom in från kylan" har kallats den bästa spionroman som någonsin skrivits. David Cornwell arbetade under början av sextiotalet för den brittiska underrättelsetjänsten i Tyskland och det var där han fick idén till romanen. David Cornwell avled 2020.Alexander Salzberger är verksam som skådespelare, dramatiker och regissör. Han har arbetat på bland annat Uppsala stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern, Dramaten, Teater Moment och Riksteatern.Av: John le CarréOversattare: Hans-Jacob NilssonUppläsare: Alexander SalzbergerProducent: Emma JankeTekniker: Fanny LantzForlag: Albert Bonniers förlagTillgänglig fram till 1 juni 2023.

  • Den brittiske agenten Alec Leamas kallas hem till London i tron att han ska tvingas lämna agentlivet bakom sig, men i mötet med sin chef inser han att det finns helt andra planer för honom.

    John le Carrés klassiska spionroman i uppläsning av Alexander Salzberger"Spionen som kom in från kylan" (1963) blev John le Carrés (pseudonym för David Cornwell) genombrott. Med romanen föddes den moderna spionthrillern, där det kalla kriget skildrades utan illusioner och försköningar. "Spionen som kom in från kylan" har kallats den bästa spionroman som någonsin skrivits. David Cornwell arbetade under början av sextiotalet för den brittiska underrättelsetjänsten i Tyskland och det var där han fick idén till romanen. David Cornwell avled 2020.Alexander Salzberger är verksam som skådespelare, dramatiker och regissör. Han har arbetat på bland annat Uppsala stadsteater, Kulturhuset Stadsteatern, Dramaten, Teater Moment och Riksteatern.Av: John le CarréOversattare: Hans-Jacob NilssonUppläsare: Alexander SalzbergerProducent: Emma JankeTekniker: Fanny LantzForlag: Albert Bonniers förlagTillgänglig fram till 1 juni 2023.

  • Långhelg. Då är så klart Fredagsklubben tillbaka med ett nytt avsnitt så ni har något att lyssna på.

    Teo och Jocke har lirat ett nytt avsnitt av Fredagsklubben, som heter en halv meter gädda. Där tar vi upp en herrans massa om Arsenal och Teos resa till London. Det är fisk and chips, korta matcher, tränarkommentarer, Arteta på bänken och Mudryk. Dessutom redovisar vi julkrysset och drar en vinnare.