Odysséen Podcasts
-
I Mytologipodden utforskas hela världens mytologier: skapelsemyter, gudar, varelser, händelser, universella teman, arketyper och artificiella mytologier inom populärkultur. Den sista måndagen i månaden släpps ett nytt avsnitt där Eric och Lee turas om att välja ämne.
Dags för del två i vårt samarbete med Poddius Castus - en podd om antiken. Vi har tidigare gästat dem och pratat om Iliaden - nu är det dags för "uppföljaren" Odysséen som kretsar kring krigarhjälten Odysseus hemkomst till sin familj efter kriget i Troja. Hemfärden var minst sagt inte helt enkel och med Odysseus långa frånvaro blir tillvaron hemma för hans fru Penelope och son Telemachos inte längre hanterbar. Men så går det när det är över 100 friare på plats och snyltar beter sig dåligt. Gudar, nymfer och monster spelar såklart en stor roll i Homeros Odysséen. Vi tar hjälp av antikvetarna Hanna och Angelica från podcasten Poddius Castus och tar oss igenom denna odyssé - från början till slut.
Poddius Castus
Lyssna
Facebook | Poddius Castus
Instagram | @PoddiusCastus
Kontakt: [email protected]
__________________________
www.mytologipodden.com
Facebook | @mytologipodden
Instagram | @mytologipodd
TikTok | @mytologipodden
__________________________
Lista med källor, länkar och tips finns på vår hemsida under fliken "Bibliotek".
__________________________
Musik
- Jade by Scott Buckley - https://www.scottbuckley.com.au/
Licensed under Creative Commons BY Attribution 4.0 License
http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
- Skaga by Alexander Nakarada - https://www.serpentsoundstudios.com/
Licensed under Creative Commons BY Attribution 4.0 License
http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
__________________________
Omslagsbild
Lee W Lundin https://leewlundin.com/
Teckensnitt
Caesar Dressing Regular by Open Window - https://www.1001fonts.com/caesar-dressing-font.html
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vad händer med litteraturen när författaren blir en offentlig person, en talare och influencer? Om det är ett problem så är det i alla fall inget nytt problem. Det menar Mikael Timm i den här essän.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
”Författare kan alla bli – boka en föreläsning och bli expert” lockar en annons på nätet. Här finns också en bok om hur man som författare skall se till att hamna i tv-soffan.
I Odysséen finns en scen där Odysseus kommer till fajakernas ö. På kvällen blir han inbjuden att tala om sina resor. Hovet sitter i festsalen, i mörkret lyssnar folket. I Homeros dikt har Odysseus själv upplevt de faror han berättar om. Den där kvällen är han författare och skådespelare i samma person och därmed en förebild för vår tids mediale författare. Den berättare som sätter sig i tv-soffan bör likt Odysseus se till så att kropp och ord bli ett.
Lärarna på författarkursen i annonsen har förstås skrivit böcker, men de är också artister, präster, atleter, metrologer, forskare, ståuppkomiker, entreprenörer, ingenjörer, fotografer, kockar – ja, de är mer kända i dessa funktioner än som författare.
Är detta ett exempel på Litteraturens sjunkande status?
Nej, jag tror inte det. Snarare innebär författarnas medieaktiviteter en återkoppling till 1800-talet då författaren blev både samhällskritiker och underhållare – ibland bägge delarna.
TV-soffans gäst som sitter där för att hen skrivit en bok om något som verkar roligt bör kanske kallas estradör eftersom det gäller ”att spela sig själv” snarare än att vara sig själv. Författaren som gästar TV-soffan med ambitionen att ändra världen bör kanske, som Jan Myrdal, kalla sig skriftställare. Bägge hör hemma i en offentlighet där det skrivna ordet lever i bakgrunden, som underlag för vad som sägs och visas i bild.
Författare har förstås varit offentliga personer sedan antiken. Innan massmedia föddes var Rousseau och Voltaire influencers i brev, middagskonversationer och offentliga tal. Konsten att framträda och konsten att spela sig själv är sedan länge förbunden med det skrivna ordet.
Den som lyckats bäst med att förena skrift och tal avled innan radion och televisionen fanns. Oscar Wilde blev känd under 1880-talet som föreläsare. Han turnerade i Amerika och Storbritannien och talade om allt möjligt: mode, heminredning, filosofi, hur man arrangerar blommor… men inte om sina pjäser – de hade han ännu inte skrivit.
Efter turnéerna började verkligen Wilde skriva på allvar, men lite motvilligt - han föredrog att tala framför att skriva. Ändå fick både hans essäer, t ex den om socialism, och hans dikter en stor publik genom att författaren redan var känd, om inte annat så för in klädstil. Wilde fann skrivandet tråkigt ända tills han började författa de komedier som gjorde honom älskad. Då var han känd som Londons kvickaste man och teatern var den perfekta konstformen för denne briljante konversatör. Personerna i hans pjäser är vitsiga, impertinenta, repliksnabba och provocerande - som han själv.
Att framträda i sällskapslivet var del av hans yrke, han arbetade medvetet med rösten och kläderna var valda med yttersta omsorg. Gästerna tog för vana att skriva ned vad han sagt när de kom hem och man vet att han provade olika versioner av repliker i salongerna innan han skrev in dem i pjäserna. Ja, han provade till och med tonfallen. George Bernard Shaw, som umgicks med Wilde, anmärkte att även om det gick att läsa Wildes repliker så kunde ingen leverera dem som han.
Wilde testade också sina prosaberättelser i olika versioner som kunde ta rätt lång tid att framföra. Middagsgästerna accepterade Wildes teatralitet och att maten blev försenad, de var med på att sudda ut gränsen mellan privat och offentligt.
Inte undra på att kritikerna betraktade verk och upphovsman som samma sak. I recensionerna anklagades Wilde för omoral – därför att hans gestalter uppfattades so omoraliska. Utdragen från rättegångarna emot honom är rena seminarier om ont och gott, konst och verklighet. Wilde svarade sina kritiker i domstolen och i tidningarna som publicerade brevväxlingar mellan Wilde och redaktörerna.
Wilde fick alltså mycket uppmärksamhet och stor publik - men dålig kritik. Han sågs som en oseriös författare vilket berodde på att hans privatliv överskuggade hans texter. Och när han slutligen föll från den piedestal han rest åt sig var det i ett förtalsmål. I den processen krävdes en annan retorik än vad Wilde var mäktig och hans liv och författarkarriär krossades.
Wilde var förvisso inte det sena 1800-talets ende offentlige författare men ingen annan skapade en så fascinerande författarroll. Därför förgriper Wilde tv:ns och radions tid. Ja, han är en nyckelfigur för den som vill förstå det offentliga samtalet. Hans användning av paradoxer, sättet att tala skämtsamt om viktiga ting och allvarligt om oviktiga fungerar perfekt i tv-studion. Och åtskilliga tv-serier har lånat grepp från Wildes pjäser
Återstår de författare som skriver utan vilja uppnå ett samhälleligt eller teatralt mål. De syns nästan aldrig i den mediala offentligheten. Låt oss kalla dem diktare. De är text, inte fysisk närvaro och påminner om den tid när det skrivna ordet dominerade offentligheten.
Idag är det skrivna ordet fortfarande viktigt, men det tar en omväg till läsarna via scenen. Gestaltning innebär att estradören och debattören blir sitt eget registrerade varumärke. Texten blir kropp. Det gäller inte bara inom populärkulturen utan också författare som Jean Paul Sartre, Norman Mailer, Simone de Beauvoir, Günther Grass och Marguerite Duras. Deras verk liknar förvisso inte Oscar Wildes men icke desto mindre finns en koppling. Dessa namnkunniga författarna var kanske inte lika skickliga i självgestaltning som Wilde – men de visste de vad de ville göra framför en mikrofon.
Men hur ofta möter man sådana författare i media? När det är som är som värst är bokskrivaren en offentlig figur i flugviktsklass: pratsam, alltid beredd att hala fram en åsikt om vad som helst.
Pinsamt, men knappast skadligt för litteraturen. Kanske har de pratsamma litteratörerna till och med skapat en ny genre. Jag tänker på Jean-Paul Sartre som när han förlorade synen och inte längre kunde skriva utvecklade intervjun till en konstart. Några av hans bästa resonemang fördes i intervjuer som senare trycktes till exempel i böckerna Vad förmår litteraturen och Självporträtt. Willy Kyrklunds intervjusvar är små mästerverk av skarpsinne. Italo Calvinos och Borges föreläsningar var lika briljanta som deras böcker.
Även estradören skapar i någon mening text. Det jag minns bäst av Stig Larssons verk är inte någon rad ur hans böcker och pjäser utan en radiointervju på 80-talet i vilket han sade att de flesta människor hellre skulle välja vackrare utseende än högre lön.
Så om nu litteraturen måste slåss med media om vår tid. Om det politiska samtalet är i kris på grund av gaphalsar – ja, då kan måhända den talande författaren vara litteraturens och opinionsbildningens räddning.
Fast Wilde skulle förstås ha sagt något dräpande om en sådan tanke…
Mikael Timm
-
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1284"));Hej kära läsare
Då har jag den roliga uppgiften att meddela vinnarna av min onlinekurs Mental Hälsa. Som alltid kan inte alla vinna men här fick man i varje fall ta med sig en taggad instagramvän och de som kan gå min kurs gratis är:
@fanilaharoos som får ta med sig @matiildapersson
@malinjonssonmusik som får med sig @sofia_ragenklint
Grattis! Skicka ett mail till mig på [email protected] så ordnar jag så ni får tillgång till kursen….
Denna vecka undrar jag om vi kan ha ett bättre liv bara genom att veta när vi ska sälja våra tankar och när vi ska köpa in oss på dem? Tror att du efter några minuters läsande inser att det jag pekar på här kan vara på riktigt livsförändrande…
Ditt liv är ett mästerverk – upptäck det!,
Anders Haglund
Nothing found.
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1285"));Veckans citat
”Verkligheten är bara en illusion,men det är en väldigt påstridig sådan.”- Albert Einstein
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1286"));
UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1287"));Dags att sälja dina tankar?UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1288"));Har coachat en del personer inom finansbranschen och deras givna slogan är ”Köp lågt och sälj högt!”. Kan ju verka vara det mest självklara och uppenbara rådet någonsin. Ändå är det otroligt hur många som gör precis motsatsen. De går in med pengar när det ser ”hett” ut men tåget redan har gått och sedan går de ur först när det är uppenbart att den nedåtgående trenden inte kommer att vända.
De allra bästa försöker istället gå emot strömmen. När det står på alla löpsedlar att det är dags att köpa då funderar de om det inte är dags att sälja. När löpsedlarna skriker ut ”sälj, sälj, sälj” tittar de genast på vad som är värt att köpa. Men det är inte så lätt att stå emot braskande rubriker. Därför kanske inte så konstigt att några av världens största förmögenheter skapats just under kriser i de stora nedgångarna. Är ett av de få tillfällen när några unika få kan passa på att köpa ultralågt.
Vad har nu detta med personlig utveckling och livskvalitet att göra? Jo, för mycket av att leva det liv vi innerst inne vill handlar även det om att förstå tillräckligt för att gå emot strömmen. Då tänker jag inte på vår allmänna flockmentalitet, utan på den ström av tankar som vi alla har flödande genom sinnet varje dag…
För när vi tar någon av alla dessa tankar på allvar kommer den omedelbart med en tillhörande känsla. Är den starkt negativ är det som att tanken lockar på oss som sirenerna i Odysséen. Ni som kommer ihåg historien vet att Odysseus blev förvarnad av häxan Circe om deras oemotståndliga sång. Han stoppade därför vax i öronen på sina män och bad dem sedan att surra honom vi masten för att kunna lyssna på skönsången utan att ledas i fördärvet.
En modern variant på det såg jag nyligen i media används på dem som skär sig själva. Kriscentren gipsar deras armar så att de inte längre kan komma åt med naglar, rakblad och knivar. Eller så ger man Antabus till alkoholmissbrukare, stryper spelarens konton, drar ut kontakten ur porrsurfarens dator, tar kontokortet från shoppingmissbrukaren… Ser kanske vettigt ut när man ser beroenden som ett problem snarare än som den bästa lösning en person hittat i ett missriktat försök att lindra sina tryckande känslor. Men inget av det gör egentligen något åt själva orsaken – sirenernas sång mellan öronen på personen.
Lite förståelse för vad som faktiskt pågår gör att vi kan lyssna på vår tankesång utan att surra oss vid masten eller stoppa vax i öronen. För den enda orsaken till våra känslor är kvaliteten på våra tankar i ögonblicket. Det innebär helt enkelt att om du känner det så kommer det från ditt eget sinne och inte från något ”där ute” i världen. Det är goda nyheter för det betyder att du inte behöver kämpa mot hela den stora... -
Bokprojektet Great Books rullar vidare. Till dagens avsnitt har Simon och Erik läst Odysseen.
