Nice Podcasts
-
I början av 2022 är Rasmus Svenningsson med om en cykelolycka under ett träningsläger. Detta skall bli starten på en nedåtgående spiral till vad Rasmus själv beskriver som en mörk plats. Fokus skiftar från en tidigare glädje över träning och tävlande mot ett fokus där självbilden helt blir prestationsbaserad. Från botten har det varit (och är fortfarande) en lång resa som just haft en ny högstanotering med en fjärdeplats på IM Sydafrika och därmed en biljett till Ironman-VM i Nice senare i år. I detta tar vi avstamp och diskuterar förutom loppet i Sydafrika och träningen dit också vikten av att ha en balans i livet och att inte försaka det skyddsnät av vänner och familj man har kring sig. Att hitta rätt drivkrafter i sin satsning och hur man med bland annat professionell hjälp tar sig tillbaka från en period av dåligt mående och sviktande självförtroende. Vid sidan av detta pratar vi träningsveckor, sjukdom och introducerar ett ännu onamngett segment i podden. Rasmus in 47:28 Rasmus ut 1:44:12
-
Norlie & KKV berättar om sin beef med bandet Stiftelsen! Nanna Olasdotter Hallberg vill beröra sina kollegor och David Druid vill bring back machokulturen. Babs och Kodjos fotbollspodd, Niva Henriksson (Laul) finns i appen SR Play (säger dom iaf). P3 Korren Caroline Kernen är på plats i Nice och rapporterar om migrationstjafset mellan Frankrike och Italien. Babs Drougge på P3 Nyheter rapporterar om att Theodor Engström döms till rättspsykiatrisk vård, men mordet klassas inte som terroristbrott.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Nanna Olasdotter Hallberg
-
Benjamin jämför sina skolprestationer med ett fotbollslag som slåss mot nedflyttning. Tråkiga Lahti slog tråkiga TPS medan VPS imponerande förlängde säsongen. Firas silver- och bronsmedaljer ofta inom finsk fotboll? Vi funderar på vilka som är fotbollens största dårhus, alltså klubbar där det sällan råder lugn. Dessutom blir det snack om BK Häcken, mål från snäv vinkel, Frank Riberys avsked, Mourinhos senaste intervju och Kasper Schmeichels konflikt i Nice.
-
Dagen poddgäst är en Compassiondoldis som vinner i längden. Hon gillar inte att stå i rampljmuset, men är kanske den stadigaste backen vi har i hela Compassionlaget. Ann Hatava är missionären som efter 28 år av troget församlingsbygge i både Nice och Paris, Frankrike flyttar med sin man Oral till Rinkeby, Sverige våren 2016. Compassion Norden har bara funnits i nio år men Ann har jobbat med Compassion i över 22 år. Det är ett arv som imponerar. Hon älskar franska bakverk som croissanter och praliner, men frågar du vad hon brinner för så är det Guds rike och barnens bästa som gäller alla dar i veckan.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
“If there’s a no, I say go” så svarar Victoria Silvstedt, vår svenska supermodell som också är entreprenör, investerare och tv-personlighet när vi frågar om hon har något livsmotto. Man ska aldrig ge upp och inte lyssna för mycket på andra menar Victoria.
Men hur kom det sig att denna sportiga norrländska tjej bytte ut pjäxor och gymnastikskor mot högklackat?
Som 18-åring åkte Victoria till Paris fylld med drömmar om en modellkarriär och där hon snabbt fick lära sig om modebranschens tuffa konkurrens och dess inte alltid så trevliga sidor. Dock gav hon inte upp, trots att hon vid ett flertal tillfällen fick veta att hon var alltför vältränad och inte passade in i “high fashion” i Paris, där man då mestadels sökte efter riktigt magra modeller.
Och samtidigt i Paris, delade Victoria lägenhet med Melania Trump, USAs f.d. First Lady.
Men Victoria är så mycket mer än de glamorösa bilderna på hennes Instagram. Hon är en mångsysslare med ett otroligt driv som älskar att prova på nya saker. På senare år har hon även blivit en slipad investerare, vilket hon berättar om under samtalet. Men vi får också reda på både hur hon tränar och vad hon äter för att hålla sig i form. Och vad hon har i garderoben…!
Victoria vet att hon har ett liv få förunnat och hon har ett stort engagemang i en rad välgörenhetsorganisationer. Hon berättar bland annat hur hon som ambassadör för ett av sina hjärteprojekt, Les Anges Gardiens De Monaco*, hjälper till med att dela ut mat till hemlösa i Nice.
SWEA-poddens team i detta avsnitt:
Intervju: Anna Gustafson Bril och Stina Bergh Palo
Redigering: Stina Bergh Palo
Sociala medier
Instagram: https://www.instagram.com/victoriasilvstedt/
Facebook: https://www.facebook.com/victoriasilvstedtprosecco
Les Anges Gardiens De Monaco: https://www.anges-gardiens-monaco.com/
Princess Charlene of Monaco Foundation: https://pcmfsa.com/
SWEA Rivieran: https://rivieran.swea.org/
SWEA Florida: https://florida.swea.org/
-
Karin berättar om mordet på Mohamed Darwich och Hélène Pastor i Nice 2014. Hélène var Monacos rikaste kvinna och snart spekulerades det vilt om vem som kan ha legat bakom attacken. Anna berättar om Jorge Torres Jr., som 2021 hittades död i en resväska av flickvännen Sarah Boone i deras gemensamma hem i Winter Park, Florida.
Biljetter till livepodden i GBG 29/5: https://stauppbolaget.se/mordmotmord/
Lyssna på Mord Mot Mord redan på onsdagar i Podplay-appen eller på podplay.se. Källor och bilder för dagens avsnitt publiceras i Facebookgruppen Mord Mot Mord Podcast. Mord Mot Mord är en vanlig snackig podd, fast om mord. Det är lättsamt prat i ett försök att hantera världens värsta ämne. -
Vintern rasat ut bland våra fjällar! Ingen vet riktigt vad det betyder förutom att det är vår, något som Speljuntan firar genom att syna den kommande månadens spelsläpp, den nya konsumentköplagen och så diskuterar vi om spelhuset Square Enix försöker ta ett giftigt piller. Dessutom har Elisabeth kört fast med en koloni bävrar i Timberborn, Anton har testat ögonstyrning i förstapersonsskjutare och Tobias ger emotsedda Overwatch 2:s beta en avhyvling. Spel som nämns i avsnittet: Anthem, Deus Ex, Tomb Raider, Thief, Timberborn, Far Cry 6, Overwatch.
På releaseradarn i maj: Trek to Yomi, Citizen Sleeper, Salt and Sacrifice, We Were Here Forever, The Centennial Case: A Shijima Story, Evil Dead: The Game, Vampire: The Masquerade – Swansong, Dolmen och Sniper Elite 5.
Få vårkänslor, stötta Juntan på: http://www.speljuntan.se/
Tidskoder
(00:41) Veckans personliga fråga
(00:48) Nyheter
(33:10) Reklam
(33:47) Spelsvepet
(01:05:29) Releaseradarn -
Är det bra att man får tycka vad man vill om konst?
Det är inte helt självklart.
I det här avsnittet gästas podden av Fredrik Svensk. Han är kritiker och konstteoretiker och har skrivit mycket om vad han kallar konstens ”vithet”.
Vad händer när modern konst möter människor som helt enkelt vill veta vad den föreställer? Eller som tycker att konsten ska ha en moral? "Primitiva människor" som inte kan eller vill tolka konsten fritt hursomhelst.
Alltsedan kulturpolitiken skapades på 30-talet så har konstens publik delats in i ”civiliserade” och ”ociviliserade” betraktare. I ”vita” och ”ickevita”. En fullvärdig medborgare ska ha åsikter inte bara om politik utan även om estetik.
Det blir en djuplodande diskussion där vi pratar om grälet kring Vita havet på Konstfack, skällsordet ”identitetspolitik” och hur Fredrik inledde sin undersökning när han insåg att han själv i grund och botten vantrivdes i konstrummet.
Clemens Poellinger har flytt det svenska konstrummet helt och hållet. Han sitter på en kyrkogård i Nice och rapporterar från de där små europeiska museerna över berömda konstnärer som ärligt talat inte alltid är jättespännande.
Men i Nice finns i alla fall en postmodernistisk borg.
Och det är kul.
Med
Ulrika Stahre – konstredaktör Aftonbladet
Clemens Poellinger – konstredaktör Svenska Dagbladet
Fredrik Svensk – konstkritiker i Aftonbladet och Art Forum. Ansvarig utgivare och chefredaktör för Paletten. Lärare i konstteori vid HDK-Valand, Göteborgs universitet.
Producent
Martin Aagård
Texter som diskuteras i podden:
Vithetens konstkritiska organinisationsprincip, del 1.
https://paletten.net/artiklar/vithetens-konstkritiska-organisationsprincip-del-1
Kritik av den urbana konsten (Vithetens konstkritiska organinisationsprincip, del 2).
http://www.tidskriftenordobild.se/ordoblogg/category/kritik-av-den-urbana-konsten
-
I Finnjävlarpodden delar den nyligen avlidne musikern Benjamin "Benis" Vallé med sig av sina tankar kring livet, sin uppväxt och punkscenen i Linköping. Han berättar även om sina finska och engelska rötter.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Benjamin Vallé var en av grundarna till det svenska postpunkbandet Viagra Boys med låtframgångar som “Sports”, “Ain’t Nice” och “Research Chemicals”. I detta avsnitt fick Victoria och Kristian möjlighet att lära känna Benis lite bättre. Aktivisten, feministen, låtskrivaren och gitarristen berättar om livet som punkare i Linköping och varför är det finska utrycket "oho" så bra.
Programmet spelades in i maj 2021 i Stockholm
Programledare
Victoria Rixer och Kristian BorgProducent
Liisa Tolonen
[email protected] -
Frukostfolket har varit på resa som två små streck över Europa. Frukostar på resa kan vara av varierande kvalitet, men vi har lärt oss av våra misstag så att ni ska slippa dem. Följ med på en förlängd sommar till Nice och Sankt Tropez, hör om missöden och dyra smultronställen. Häll upp en kaffe och kom och njut med oss en stund helt enkelt; det är ju fredag!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Få författares liv kan på ett så tydligt sätt delas upp i ett före och ett efter som Oscar Wildes liv. Den på ytan bekymmerslösa författaren ersätts efter tiden i fängelset av en författare som kämpar för att skriva. Kristoffer Leandoer berättar i den här essän om Oscar Wildes oskrivna böcker.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den 14 februari 1895 inträffar den av hela London emotsedda galapremiären för Mister Ernest, salongskomedin vars förment harmlösa, djupt absurda humor förebådar Beckett likaväl som Monty Python. Detta datum innebär höjdpunkten för Oscar Wildes karriär: när markisen av Queensbury, grälsjuk far till Wildes älskare sir Alfred Douglas, av påpassliga vakter hindras från att ställa till skandal på själva premiären lämnar han ett kort till Wilde som denne i sin tur trots vännernas avrådan lämnar över till polisen med en stämningsansökan för förtal.
Det är en rättegång som Wilde inte kan vinna, eftersom Queensburys påstående om Wildes homosexuella livsföring i sak är sant: Wilde får betala ett fruktansvärt högt pris för sitt övermod i form av konkurs, skilsmässa och två års straffarbete som kostar honom hans hälsa och förkortar hans liv.
Man kan förstå att Oscar Wilde, som var en mästare på självdramatisering i alla lägen, tyckte sig ha anledning att dela in sitt liv i ett tydligt före och ett efter: en sorglös, kreativ och suverän Oscar före 1895 års katastrof, en handlingsförlamad efter. ”Det är svårt för mig att skratta åt livet på samma sätt som jag brukade.”
Men hans senaste levnadstecknare, Matthew Sturgis, visar att det är en förenklad bild. Den sorglöse Wilde före katastrofen var en konstruktion, en fasad som Wilde höll upp inför omvärlden. Sturgis gör sig mödan att faktiskt kartlägga Wildes liv, månad för månad, år efter år, och har då funnit långa perioder av total tystnad och overksamhet, då han knappt svarade på brev: den enda möjliga slutsatsen är att Wilde livet igenom led av återkommande depressioner, som han i vanliga fall kunde kompensera för genom extraordinär arbetskapacitet, gott humör – samt ett fotografiskt minne.
Det som händer efter fängelset är att han förlorar såväl förmågan som viljan att kompensera, även om fängelsevistelsen resulterar i två av de texter som försäkrat honom en plats i litteraturhistorien: det långa fängelsebrevet De Profundis, där Wilde gör upp med älskaren Lord Alfred Douglas och försöker bygga upp en ny identitet som människa och författare, samt Balladen om fängelset i Reading, den gripande dikten om en hustrumördare och dennes avrättning.
Först gör Wilde som alla författare när idéerna tryter: återupptar påbörjade projekt, i detta fall renässansdramat En florentinsk tragedi, som blir ett ledmotiv de återstående åren, nästan en besvärjelse: att vara sysselsatt med En florentinsk tragedi innebär i själva verket att inte göra något alls. Det börjar redan i fängelset. När fängelseledningen äntligen ger Wilde tillgång både till skrivmaterial och ordentligt ljus så att han kan återuppta arbetet, visar det sig helt omöjligt. Han minns inte sin egen text, och fantasin sviker honom: ”det finns bara bitar kvar, och jag upptäcker att jag inte kan hitta på: tystnaden, ensamheten och isoleringen från allt mänskligt inflytande, innebär rena döden för hjärnverksamheten: hjärnan blir livlös: den fjättras vid lidandets monotoni”.
Jag undrar om han ändå inte fick lite skrivet i cell C.3.3 – när ett klädesplagg sägs vara prytt med pärlor som är ”vitare än de månar som vansinniga kan se genom fängelsegaller i gryningen” vill man gärna tro att det rör sig om platsens poesi.
Inte undra på att Wilde är förväntansfull inför frigivningen: ”för mig kommer all luft att vara Arabien”, säger han om världen som väntar därute.
Han är som sagt ruinerad. Till hans minimala återstående tillgångar hör copyrights samt opublicerade manuskript, framför allt sätter han sitt hopp till pjäserna En florentinsk tragedi, La Sainte Courtesane samt The Cardinal of Avignon. Tyvärr var samtliga oavslutade – och kommer att så förbli. Av de båda förstnämnda finns bara öppningsscenerna kvar, av The Cardinal of Avignon inte ens så mycket – den känner vi bara till genom hans försök att sälja in den på idéstadiet.
När Balladen om fängelset i Reading väl kommit ut börjar Wilde referera till den som sin svanesång, och han säger rätt ut: ”Jag tror inte att jag någonsin kommer att skriva mer.”
Det är den enkla sanningen. Han är trött, helt enkelt. Det smittande skrattet är borta. Innan fängelset kunde han ladda upp ny energi mellan depressionerna, men nu orkar han inte längre, det är som ett batteri där ena polen saknas: ”The intense energy of creation has been kicked out of me.”
Men om han har svårt för att skriva så har han desto lättare för att tala, och han talar gärna om sitt skrivande. Han förstod tidigare än de flesta att författaryrket inte bara innebar att skriva sina böcker utan också att leva upp till en offentlig roll: nu har han bara rollen kvar, och delvis behandlar han den som ett levebröd, ett sätt att sjunga för maten.
Men det är också det han vill: att vara litteratur, läsa litteratur, tala litteratur – men inte skriva litteratur. Wildekännaren Nicholas Frankel menar rent av att Wilde dessa sista år förädlar och förverkligar sig själv som konstverk, ungefär som när Rimbaud lämnat litteraturen och i stället levde sina dikter i Östafrika.
I Dieppe på middag hos den norske konstnären Frits Thaulow och dennes fru säger Wilde att han håller på att skriva en essä med titeln ”A Defence of Drunkenness”, och tillägger som förklaring att London måste chockas minst två gånger om året. Bättre försvarare hade fyllan knappast kunnat få: för sin väninna och välgörarinna Ada Leverson (som gjorde sitt bästa för att rädda både författare och manusfragment från undergång) beskriver Wilde hur han i ett absintrus ser en hel djungel av orkidéer växa upp ur kroggolvet. Men någon essä blir det aldrig, trots hans obestridliga sakkunskap.
I december 1898 befinner sig Wilde i det lilla fiskarsamhället La Napoule tre mil söder om Nice. Han arbetar på Balladen om fiskarpojken, en dikt tänkt som kompletterande motpol till Balladen om fängelset i Reading, och meddelar i brev till vännen Frank Harris att han har fått ett par strofer färdiga. Dessa har aldrig återfunnits, eller lästs av någon.
Här är ytterligare titlar till listan över Oscar Wildes förlorade verk: Libretto till en opera efter myten om Daphnis och Chloe, en biografi över den romerske kejsaren Heliogabalus som fascinerade Wilde för att han påstås ha gift sig med månen. Till André Gide berättar Wilde om två bibliska pjäser, en om Farao och en om Ahab och Jezebel. samt en prosaberättelse om Judas som Wilde själv beskriver som ”genialisk”. Vi har inget val annat än att tro honom, för av alla dessa underverk återstår inte mer än av biblioteket i Alexandria, det vill säga inget alls.
I ett ärligare ögonblick säger han: ”Du frågar vad jag skriver: mycket lite.”
Den 5 juli 1898 är Wilde ute och promenerar vid franska kusten tillsammans med Wilfrid Chesson, som räddat åtskilliga av Wildes böcker och manus när hans bibliotek gick på exekutiv auktion. De passerar en grind vid flodbanken och får en skymt av egendomen innanför: ”Det här är vad jag tycker om”, säger Wilde, ”att bara stå och kika in genom spjälorna. Det vore bättre än att vara i paradiset att få stå som vi gör nu, uppfatta en skymt och vilja gå in.”
Jag tänker mig att han var ganska nöjd med att ha det så. Varför kämpa för att återfå ansvaret över allt detta tungrodda maskineri, familjer, bostäder, teateruppsättningar, bokutgivningar, när energin var borta och man lika gärna kunde stå på andra sidan gallret och se på?
I de försvunna böckernas bibliotek hittar vi många titlar under Wildes namn, men det viktigaste som finns där tror jag är något annat: Oscar Wildes förlorade skratt.
Kristoffer Leandoer
-
Anders firar 40 på en sportbar vars glansdagar är förbi. Johan har pratat med en kraftigt bortglömd cuphjälte i Malmö.
Dessutom: Sekretariat vi minns, bråket i Nice, fajten i Detroit, Simon Strands stund i världsfotbollen, krönika från Läckerbiten, akilleshälar och Anders som kommer på sig själv med att be sina pojkspelare att »hålla det enkelt« första tio.
-
Öris e på plats i södra Frankrike o ger oss en ögonvittnesskildring av debaklet Nice-Marseille.
MFF står på randen till Champion League spel. Plus lite PL o annat gott.
Saarvi! -
Ett så fullproppat avsnitt att vi själva bågnar vid slutet;
norge-korren Moa levererar podd-tips, Sara kan inte släppa butikstjejjorna och dammar helt skamlöst av gamla text-alster, Moa har varit på resa genom Europa och mer specifikt hos en exil-ryss i Nice, en parfym lanseras och Sara pratar helhjärtat om bandets vara och ice vara - dvs The Band.
Mycket nöje!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Näytä enemmän
