Ode Podcasts
-
I veckans avsnitt intervjuar boyssen bartender Ode, dricker whisky sour och snackar om allt från gängkriminalitet till roadtrips! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Om kraften att värna det vackra
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det kallas ibland ytligt att prata om inredning eller att välja kläderna man har på sig. Men i omsorgen om det vår omgivning finns också en omsorg om varandra, om att skapa möjlighet till avkoppling och till möten med varandra.
"Kommer jag bort till andras miljöer blir känslan också stark när jag upplever att någon vinnlagt sig om att ordna det, för sig själv och för andra, ibland kanske för just mig. Det behöver inte vara "min stil", men den där kärleken till att ordna... ge av sin tid och energi o kärlek för att det ska bli vackert...jag tycker det är vackert i sig, ett gott förvaltarskap. "
Rachel Törnell är utbildningschef i Markaryds kommun.
TextPredikaren 1:3
MusikThe river inside av och med Sven Fridolfsson
Producent Neta Norrmo
ljudmix Frida Claesson Johansson
för Sveriges Radio Göteborg
[email protected] -
De engelska romantiska diktarna var inga världsfrånvända skönandar, utan politiska poeter som radikalt ville förändra samhället. Gabriella Håkansson berättar en historia som ofta glöms bort.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-15.
Tanken på att promenera har något idylliskt över sig. Ett slags frid förknippad med naturen – kanske ser man en romantisk poet som William Wordsworth framför sig, som strövar runt i grönskan och stannar till för att besjunga en blomma eller en antik ruin vid vägkanten.
Första gången jag hörde talas om den engelska romantiken var på gymnasiet, vi läste John Keats dikt ”Ode till en grekisk urna” och diskuterade dess olika metapoetiska aspekter. Vi fick lära oss ord som ekfras och sonett, men inte i vilket sammanhang den här vackra poesin skrevs. Och visst fascinerades jag av lord Byrons incestuösa kärlekshistorier och Mary Shelleys tragiska liv – men romantiken blev ändå för mig en estetisk, lite världsfrånvänd rörelse som målade upp ruiner i månljus, stilla promenader och vild natur, och jag tror att den här gymnasiala bilden av romantiken lever kvar hos många, ännu idag.
Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat.
Man brukar säga att startskottet för den engelska romantiken var diktsamlingen ”Lyrical Ballads”. Den kom ut 1798, och skrevs gemensamt av Samuel Taylor Coleridge och William Wordsworth. Boken kom till medan de gick långa promenader i det engelska landskapet, och avhandlade Spinoza och tysk metafysik.
Så sägs det i varje fall.
Men Historien kan berättas på många sätt, och jag tänkte berätta en annan version, med mindre månljus – och mer action, som tar sin utgångspunkt i Samuel Coleridge politiska engagemang.
Redan som sjuttonåring skrev den unge poeten sin första prorevolutionära dikt "Bastiljens fall", och tre år senare år senare vann han en poesitävling med ett kritiskt ”Ode till slav-handeln”. Hans rum på Cambridge blev snabbt ett centrum för den radikala studentrörelsen och han kom att umgås med den ökända klick ultraradikaler som kallades för ”de engelska jakobinerna”. Bland dem fanns framstående författare som William Blake, filosofen Mary Wollstonecraft och hennes sambo William Godwin. Själva kallade de sig demokrater och ordnade massmöten där tiotusentals människor kom för att kräva allmän rösträtt. Staten fick kalla fötter och svarade med inskränkt mötesfrihet och gav kronan rätt att kasta vem som helst i fängelse.
Konflikten mellan demokraterna och överhögheten förde England farligt nära inbördeskrigets rand, och det var i de här kretsarna den 20-årige Coleridge befann sig när han formade som poet. Sommaren 1794 beslutade han sig för att prova den nya flugan – att fotvandra. Att gå sågs inom rörelsen som det yttersta uttrycket för demokrati. Man klädde sig folkligt, hängde på lokala värdshus och umgicks med allmogen. Filosofiskt knöt man an till de antika vandrande föreläsarna, men promenaden var också ett sätt att återerövra den gamla medeltida idén om allmänningen, ja, att gå till fots var på alla sätt ett politiskt statement. Iklädd arbetarjacka, lösa byxor och ett bärbart bläckhorn vandrade Coleridge över 80 mil på en månad.
Tillsammans med en annan radikal poet – Robert Southey – arbetade han därefter fram ett politiskt program där epokens alla progressiva idéer fördes samman till en messiansk häxbrygd.
Under namnet ”Det pantisokratiska sällskapet” skulle Coleridge och Southey frälsa världen från sedelkapitalismens och civilisationens fördärv. Sällskapets syfte var att upprätta en självstyrande republik, där man och kvinna ska leva i enhet med naturen, dela makten och arbetet lika, och där allt privatägande är avskaffat. Pantisokratin får många anhängare, och 1796 lämnar Coleridge, Southey och en tredje kamrat storstan för att utropa den första pantisokratiska kommunen, i en liten lägenhet i Bristol. Men verkligheten kommer snart ikapp. Efter någon månad står man inte ut med varandra. Projektet kollapsar.
karaktärerna hämtas från vardagslivet – man skriver om barn, gamlingar och dårhjon – figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld.
Men Coleridge ger inte upp. När han senare samma år gifter sig och bildar familj gör han ett nytt försök att realisera utopin, nu i mindre skala, på engelska landsbygden, och det är där han träffar William Wordsworth och dennes syster, Dorothy. Han ordnar ett hus åt syskonen bara ett stenkast från sitt eget, och fortsätter – nu i deras sällskap – sina radikala fotvandringar. I pantisokratisk anda diskuterar de tanken på att revolutionera litteraturen, och skapa ett verk som upplyser och förändrar människan i grunden. Wordsworth är entusiastisk, och 1797 påbörjas det gemensamma projektet med en diktsamling som ska komma att bryta med tidens alla estetiska ideal.
Istället för högstämda parabler om grekiska gudar hämtar man stoff från balladen och folksagan, istället för hexameter använder man blankvers. Motiven lånas in från låga genrer som gotiken, och karaktärerna hämtas från vardagslivet – man skriver om barn, gamlingar och dårhjon – figurer som aldrig tidigare existerat i diktens värld. Boken utkommer 1798 under titeln ”Lyrical Ballads”– och resten är historia.
Men historien kan som sagt berättas på många olika sätt, och man kan undra varför just den här radikala, politiska bakgrunden till romantiken så ofta har hamnat i skymundan? Kanske för att författarna själva tog avstånd från sin radikalitet när franska revolutionen övergick i blodbad och Frankrike blev Englands ärkefiende. Man reviderade sina ungdomsdikter, och många vände kappan efter vinden och blev konservativa. Den ende som vägrade göra avbön var William Hazlitt, som dyrkade Napoleon ända till sin död. Som tack för det blev han bortglömd i 150 år.
Men den förklaringen räcker ändå inte, för den andra generationens romantiker, med lord Byron och makarna Shelley i spetsen, var ju ännu mer avantgardistiska. De skrev en litteratur som öppet fördömde religionen, tog avstånd från äktenskapet och rasade över såväl kommersialismen som miljöförstöringen. Pantisokratin i all ära, men 1812 drog Percy Bysshe Shelley radikaliteten till sin yttersta spets och pekade ut köttätandet som roten till allt ont. Han förespråkade en vegetarisk kostreform som måste genomföras innan någon radikal utopi alls kunde bli verklighet.
Shelley hade inte bara hämtat sitt tankegods från föregångarna Godwin och Wollstonecraft, han äktade också deras dotter, Mary. Hon, som 1814 i ett svar på makens subversiva dikt, ”Den befriade Prometheus”, skriver romanen ”Frankenstein”.
de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods
Fem år senare sätter staten definitivt stopp för den radikala rörelsen genom att i Manchester skicka in kavalleriet när en folkmassa på 60 000 person i söndagskläder kräver rösträtt. Arton dör och 650 skadas i vad som kom att kallas för Peterloomassakern – och med det är romantikens dagar räknade. Coleridge, Shelley och de andra börjar betraktas som mossiga, och det är inte förrän Viktorianerna långt senare försöker skapa en nationell kanon som de gamla romantikerna lyfts fram ur glömskan och nu påstås utgöra Englands guldålder. Men först dammas de av och skrubbas rena från obehagligt politiskt gods - och vips står den bildsköne lord Byron gipsbyst på var mans spiselhylla.
Det är några av förklaringarna till hur en av Europas mest progressiva litterära rörelser kunde förvandlas till vacker, men uddlös estetik.
I England närmar man sig nu tvåhundraårsdagen av Peterloomassakern och säkert kommer man hedra de som föll offer för statens våld. Kanske kommer vi nu äntligen få se en renässans för alla de galna, visionära utopiska idéer som romantikerna också brann för?
Gabriella Håkansson, författare
-
Supporta BLMP genom att bli en patron! Spana in de olika alternativen på http://www.patreon.com/blmetalpodcast
Surrounded by vomit. Magsjukan omger honom, men med livet som insats gör B.L. sin plikt och levererar content av högsta kvalidad.
Mycket missnöje!
Playlist:
Bezmir - Arrival
Denouncement Pyre - Hung Like Swine
Hild - Göndul
I Am The Night - Ode To The Nightsky...
The Temple - Hell Incarcerate
Eschatology - Cataclysm I
I samarbete med Medborgarskolan. -
Farbröderna hyllar Dragon's Lair, diskuterar shopping och har spelat spel. Dessutom blir det ett kärt? återsseende av ett podsegment.
I avsnittet nämns:
Fia med knuff
Catan
Wingspan
Terraforming Mars
Ticket to Ride
Monopol
Lignum
Caylus
Glen More
Egizia
Thebes
Imperial Steam
18MS
Steam Over Holland
18CZ
1846
1830
1860
Frisiert/Full Throttle -
Rickard läser en stämningsfull dikt om en hare. Per-Ola läser i sin tur en dikt om kannibalism. Rickard har varit i Skåne och jagat hare. Trots att Per-Ola bor i Skåne fick han inte vara mer. Mest troligt för att han är läskig.
Per-Ola och Rickard undersöker korrelationen mellan hur mycket skit luktar och dess näringsinnehåll. Per-Ola försöker arbeta in nyordet elbilselitism. Han har redan i år introducerat begreppet porr med farmorskam. Per-Ola är arg på just elbilselitismen.
Per-Ola håller även lång monolog kring olika sorters potatis och berättar om hur besjälade potatisodlarna är. Rickard pratar om skogen och är inte helt säker på när inspelningen egentligen startat.
www.bondepraktikan.eu www.bulletin.nu
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
This episode is in English
This episode is a recording of the event Nightfall - Queer Talks & Screenings which took place on Zoom in April 15, 2021. Nightfall is a series of events hosted by SAQMI in both online and physical space. The point of Nightfall is to give a place for LGBTQ+ artists and filmmakers to talk about their work and processes - both for finished works and works in progress.
During this nightfall we showed two films: Space is quite a lot of things by August Joensalo, An Ode to Self Exploration made by Sofia Aedo Zahou choreographed by Demba Sabally.
Both films in this programme centered around the experience that we as trans and queer people go through of discovery and exploration of our identities.
Where An Ode to Self Exploration uses the body as a site to explore and project this newfound identity, Space is quite a lot of things dives into the abstract and dreamlike quality of internal exploration so you get this nice contrast between public/private.
Aesthetically there was also a really nice contrast between the two films, with An Ode to Self Exploration in the concrete city landscape and Space is quite a lot of things much more ethereal and natural.
Good to note here that August was using the name Aniina during the time of this recording.
Bridge to Nika & Eliot
After talking to Demba and August more about their processes and visions for their work, we brought in two of those featured in August’s film Elliot - who identifies as non-binary - and Nika - who identifies as a non-binary woman.* Here we wanted to continue this theme of self-exploration within our semi-public semi-private intercommunity space on a more personal level - to deepen the experience of the film. By bringing more personal experiences into the conversation to encourage those in the audience to share their experiences too.
Biographies:
Sam Message (Host)Artist using culture to cultivate a more inclusive, supportive and sustainable LGBTQ+ community. Drag-something working with the surreal, the subversive and the political. Curator specialising in queer and feminist histories. Researcher of queering practice and theory. Evaluator and facilitator working with accessibility and engagement. Activist and active community member and socialite. All singing, all dancing, installations, workshops, tours happenings, the whole package. Currently curating for SAQMI and working on their new organisation Status Queer.
August JoensaloAugust Joensalo is a Helsinki based film director and writer who uses film as a medium for creating relatable utopias for queer and trans people.They aim to find ethical ways to represent queer bodies on image, with a special focus on trans narratives. Through their practice, they propose alternative ways of being and existing in this world – ways that fall outside the binary of language, bodies, and identities. They are graduating from their MFA in Film at HDK-Valand in 2021. Homepage.
Demba SaballyDemba is 24 years old and born and raised in Gothenburg, Sweden. Right now he’s working in retail and studying on the side. He’s always loved to dance and started voguing about 4 years ago, since then he’s competed in Stockholm, Oslo, Copenhagen and Paris.
Elliot HagströmElliot is a queer and trans student studying education with a specialisation in arts and crafts. Their interests include community organising, visual expression, giving people cool haircuts and cute animals.
Nika Dahlberg-MelinNika (b. 1986) is a visual artist based in Gothenburg, Sweden. She works in the intersection of photography and non-photographic visual languages, including sculpture, drawing, collage, written and printed text, and two-dimensional design.
*During the podcast, Nika was described as identifying as non-binary at the time of recording when in reality she identified as a non-binary woman.
Briefly about the movies that were shown during the evening:
Space is Quite a Lot of Things by August Joensalo2021, 11:25 min, Color, Experimental DocumentaryCuriosity about a world without gender sets a journey through a world of jellyfish and disco uncles, creating space for four trans people to share how they relate (or not) to their own gender, imagine visions of their own queer utopia, and reveal whether gender can be felt in your toes.
An Ode to Self Exploration by Sofia Aedo Zahou2020, 5 min, Color, Hybrid FilmA young man works in his father’s shop when he meets someone who, in the blink of an eye, broadens his perspective of himself and who he can be. An Ode to Self Exploration is a declaration of love for the different identities and nuances that exist amongst us. A short dance film built around the song Mussulo by the artist Mansa.
Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonHost: Sam MessageOriginal: Nightfall #6 curated by Sam Message and Kolbrún Inga SöringPublisher: Anna Linder
SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.
-
I avsnitt 6 träffar vi Peder från Lowrider.
Jag mötte upp Peder en ruskig höstdag och vi pratade om allt möjligt, men mycket kom och handla om Lowriders första platta som i dagarna borde ha runt 20 år på nacken. Jag talar förstås om Ode to IO. Vi pratar även om kommande skivan, katter, luftflöjtar, John Garcia, Nebula, Vilka är Alphaville?, Desertfest och slutligen avrundar vi med det spännande projektet POSTWAX.
