Galaterbrevet Podcasts
-
Predikan av Martin Helgesson över Galaterbrevet 5:13–26.
Inspelad i Roseniuskyrkan den 7 maj 2023.
Läs mer om Roseniuskyrkan på roseniuskyrkan.se eller facebook.com/roseniuskyrkan.
-
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-25.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
-
Varför är det så avgörande att Jesus blev korsfäst? Och vad menar Paulus med att också han är ”korsfäst för världen”? Vi måste helt enkelt prata om korset.
I det här avsnittet samtalar vi om den sista delen av Galaterbrevet. Eftersom Paulus gör en sammanfattning i sin text blir det också en sammanfattning från oss av brevets viktigaste budskap. Vilket leder oss in på värdet av att inte bara vara sårbar, utan också att våga gå rakt in i smärtan när den kommer. Och vad betyder det att dödens makt är bruten?
Det här är sjätte och sista delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse. Avsnittets text är Gal 6:11–18.
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel. Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/
-
Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
Jesaja 45:22-24
Galaterbrevet 2:16-21
Johannesevangeliet 4:27-42 -
Från Västerortskyrkan, Vällingby med Svante Zettergren och David Berjlund.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?" (ur Joh. 4)
"Vägen till tro kan vara något helt annat än att vända om, att lämna något, det kan vara att vända till, att vända sig till sitt eget innersta och förstå att den jag redan är, med den personlighet jag har, med de talanger och med de tillkortakommanden jag har... kort sagt den jag är kan förstärkas och utvecklas i mötet med Gud då tro blir till. " (Svante Zettergren)
Medverkande:Svante Zetterlund: predikan, gitarr
Texter:
David Berjlund: sång och gitarr
Anders Öberg: kontrabas
Robert Öberg: gitarr, mandolin
Anna Lauenstein: textläsningJesaja 45:22-24
Musik:
Galaterbrevet 2:16-21
Johannes 4:27-42Psalmer och sånger 249 Blott en dag (L Sandell/O Ahnfelt)
Ps o S 11 O Store Gud (C Boberg/svensk melodi)
Svensk gospel (D Berjlund, Ismael)
Circles (A Öberg, R Öberg)
Ps o S 579 Jag kom inte hit för att jag tror (B G Hallqvist/L-Å Lundberg)
Gud för dig är allting klart (E Malmeström/C Strattner)
Då och då (S Zettergren)
Ps o S 90 Blott i det öppna (B G Hallqvist/O Widestrand)
Edge of Silence (A Öberg, R Öberg) -
Det här är femte delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse. Avsnittets text är Gal 5:7 - 6:10.
Vad är egentligen andens frukt? Är det punkter för självhjälpskyrklighet eller kan den kanske odlas i drivbänk under konstgjort ljus? I det här avsnittet läser vi nästan ända till brevets slut och återkommer till splittring och inklusivitet, samt går in på varför Paulus tycks säga emot sig själv. Och så pratar vi förstås om kopplingen till transpersonella värden.
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel.
Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/
-
Det här är fjärde delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse.
Avsnittets text är Gal 3:26 – 5:6.Nu kommer vi in på frågan om radikal inklusivitet – hur en gemenskap för troende över huvud taget fungerar, så att vi kan bli ett i den smorde. Får det bli obekvämt utan att gruppen splittras? Eller är det enklare att bara kräva mental omskärelse av alla som vi vill gå vägen framåt med?
Och så går vi in på en knepig paradox: Kan man över huvud taget vara kristen och samtidigt kalla sig kristen?
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel.
Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Foto: flickr.com/paullew
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/
-
Det här är tredje delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse. Avsnittets text är Gal 2:15 - 3:25.
Ja, vad syftar Paulus egentligen på när han använder begreppet ”tro”? Vi grottar in oss i den avgörande skillnaden mellan att betrakta tro som tillit och som ett transaktionellt försanthållande. Och varför man missar hela poängen kristen tro om man gör den till något som ska presteras.
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel.
Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/ -
Det här är andra delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse. Avsnittets text är kapitel 2, vers 1-14. Här beskriver vi framför allt judarnas situation i första århundradets Romarrike och den speciella relation de hade med de övriga folken. Dessutom kommer vi in på vad Paulus menar när han påstår att ”Jesus är Herre”.
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel.
Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/
-
Det här är första delen där vi läser Galaterbrevet från Nya testamentet i Bibeln och kommenterar med hjälp av historisk-kritisk bibelforskning och en existentiell trosförståelse. Avsnittets text är brevets första kapitel. Ämnen som berörs är bland annat orsaken till brevet, den allmänna historiska kontexten samt Paulus specifika bakgrund och kallelse.
Podden görs av Henrik Betnér och Tomas Walch som ett projekt inom föreningen Kontempel.
Mer information om Kontempel hittar ni på https://www.kontempel.se/
Musiken i avsnittet är ”My Father’s Faith” av Kristine Hovda. Hitta mer av hennes musik och böcker på https://www.kristinehovda.no/
Vi vill väcka tankar och sprida idéer. Om du vill får du gärna stödja föreningen Kontempel ekonomiskt genom en Swishgåva till 123 536 69 43.
Kontakta poddredaktionen på [email protected] och följ oss på https://facebook.com/gordetstanduptheologyclub/
-
Vi har nu nått slutet på temat den Helige Anden och i det här avsnittet följer vi upp förra veckan om Andens gåvor. Vilka gåvor finns det och hur vet man vilken gåva man själv har?
Vi pratar också om vikten att förvalta sina gudagivna gåvor.
Bibelord som tas upp
1 petrusbrevet 4:10-11Galaterbrevet 6:41 Korintierbrevet 12:4-11Romarbrevet 12:6-8💜 Stöd oss och hjälp fler att upptäcka Bibeln
Om du blir välsignad av VOIS-podden och vill att fler ska upptäcka Bibelns budskap så skulle det betyda så mycket om du ville överväga att bli en månadsgivare.
Läs mer här: ge.vois.se/podden
Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes för första gången i februari 2019.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
- Montre plus
