Episodi
-
1976 debuterade Ulf Lundell som författare med generationsromanen Jack. Den trycktes i 2000 exemplar men kom att säljas i 200 000.
Ulf Lundells författardebut handlar om Jack och hans vänner som kastar sig ut livet på jakt efter extasen utan en tanke på vad som kommer efter den.
I Klassikern hör vi debutanten Ulf Lundell själv när det begav sig om vad personerna i hans roman egentligen drömmer om.
"Det är något slags befrielse. Kunna leva fritt och ha något slags sommarlov kvar hela livet. Tror jag. Dom stretar emot allt vad dom förmår", säger han då.Programmet är gjort av Sandra Stiskalo som läser om "Jack" i vuxen ålder och istället för löften om frihet träder då något helt annat fram.
-
Ragnar Östbergs mästerverk står sig som attraktion med sin säregna nationalromantik, där venetiansk renässans och nordisk gotik fått bysantinska och islamiska inslag.
Fasadens åtta miljoner mörkröda tegelstenar, varav en miljon handslagna, ger byggnaden helhet och enhetlighet, samtidigt som det kryllar av konstnärers stora och små utsmyckningar av torn, tinnar, terrasser, nischer, innerväggar och fasader, många konstverk restaurerade och ibland nyförgyllda till 100-årsjubileet.
Så det finns mycket att titta på och begapa, och det gör troget mängder av turister, som väller in från bussarna som trängs på Norr Mälarstrands parkering. I porten där guidningarna börjar surrar världens alla språk.
Och ju mer man begrundar byggnadens väldiga komplexitet kommer frågorna: hur gick det till egentligen, från det politiska beslutet 1908, med byggstart 1911 och invigning 1923?
Vi hör några av de som arbetade med stadshusbygget, intervjuade av Stadsmuseet i mitten av 1970-talet. Deras röster hörs också i utställningen "Vi som byggde stadshuset" som visas på Stockholms Stadsmuseum under 2023.
En Klassiker av Karsten Thurfjell.
-
Episodi mancanti?
-
En av de svenska språkets mest citerade poeter dog för hundra år sedan och ända sedan dess har Edith Södergrans liv och död romantiserats och förenklats.
Poeten som skrev triumfatoriskt om att finnas till, trots allt, var ingen vek viol, avskuren från omvärlden.
"Triumf att finnas till" är ett insisterande på att leva på yttersta grenen förbrukandes all energi som finns inkapslat i människolivets kärna. Men den bär också på en vemodig medvetenhet om lidandet och om ändligheten. Det arga ruskandet på huvudet, vägran att godta taskiga premisser.
Jenny Aschenbrenner om dikten ”Triumf att finnas till” och om Södergran bortom myterna.
I avsnittet hörs Karin Renqvists tonsättning av Edith Södergrans dikt ”Triumf att finnas till”.
Medverkar gör också litteraturforskaren Agneta Rahikainen.
-
"Odysséen" måste vara alla tiders mest kända reseberättelse. Den skapades för 2700 år sedan och har sedan dess fascinerat lyssnare och läsare. Mikael Timm är en av dem.
Grundhistorien är enkel: en man som krigat i tio år seglar hem när kriget är slut. Men det händer förstås en del på vägen så det tar tio år innan han ser sitt hus igen. Och för att få återförenas med sin hustru och son måste han utkämpa ännu en blodig strid.
Odysseus får uppleva äventyr som skulle räcka till en hel serie katastroffilmer: han träffar människoätande jättar, råkar ut för fruktansvärda monster som sliter hans män i bitar, skeppen slås sönder i hemska stormar men Odysseus. får också uppleva kärlek, vänlighet och helt vanliga problem som brist på mat. Och på vägen möter han inte bara gudar och gudinnor utan också helt vanliga människor som sysslar med matlagning och tvätt.
Odysseus är en hjälte. Han är förstås stark, han är kunnig i mångahanda sysslor men framförallt är han en riktig lurifax. Han överlever genom att vara listig. Fast han behöver förstås hjälp av en och annan gudinna.
Men också den sluge Odysseus glömmer ibland bort att välja sina ord och det händer att han lamslås av tvivel och sorg. Han är alltså mänsklig. Kanske är det just hans mänskliga svaghet som gör att generation efter generation känt igen sig i Odysseus trots att ingen upplevt så märkliga saker.
Om författaren Homeros vet vi inget. Han försvinner bakom sin hjälte, men ibland tycks han blinka till läsaren och säga - ”Det är bara en historia - men visst är den bra!”
Uppläsare: Max von Sydow
-
Mats Arvidsson berättar om ett konstverk som refuserades flera gånger. Carl Larssons omstridda tavla Midvinterblot, som efter 80 år hamnade på Nationalmuseum i Stockholm.
Målningen mäter 6,5 x 13,5 meter och är baserad på legenden om den nakne kungen som ska offras för att det varit missväxt. Som pendang i trapphallen på Nationalmuseum hänger en ljusare målning av samme konstnär, där den unge Gustav Vasas tågar in i Stockholm midsommaraftonen 1523.
Detta är en Klassiker av Kulturredaktionens konstkritiker Mats Arvidsson från 2009.
-
Marie Wennersten om vad den lilla sjöjungfrun och H. C. Andersen har fått utstå, hur berättelsen fick Alice Munro att börja skriva och vad sagan egentligen kan tänkas handla om.
Den japanske animationsmästaren Miyazaki har inspirerats av henne i sin film "Ponyo på klippan vid havet". Och Antonin Dvorak komponerade operan "Rusalka", med en delvis stum sopran i huvudrollen. Det handlar såklart om H. C. Andersens saga "Den lilla sjöjungfrun".
Hon som offrade sin röst för kärleken och inget högre önskade än att bli odödlig.
-
Många har fascinerats Ágota Kristófs sparsmakade författarskap. Mest läst är "Den stora skrivboken" om tvillingarna Claus och Lucas som också blivit film och dramatiserats för teatern av Jon Fosse.
Pojkarna växer upp med sin alkoholiserade mormor nära gränsen. Här finns varken mat eller kärlek och när kriget kommer får de bevittna bestialiska grymheter som de genast sakligt och utan känslouttryck skriver ner i den stora skrivbok de lurat till sig i bokhandeln. Det är första delen av Kristofs romantrilogi om kriget och om exilens villkor.
Kristóf flydde själv från Ungern 1956 och bodde resten av sitt liv i en liten stad i Schweiz. Hon arbetade fem år på en klockfabrik och lärde sig långsamt skriva på franska. Som prosaförfattare debuterade hon först efter femtio 1985 med "Den stora skrivboken". I sin ytterst tunna självbiografi "Analfabeten" som kom ut 2004 skriver hon om den livslånga kampen att erövra det nya språket.
Medverkande: Förläggaren Maria Såthe och översättaren Marianne Tufvesson.
Uppläsare: Jonas Karlsson ur ”Den stora skrivboken” utgiven som talbok på Bonnier Media och Cecilia Nilsson ur ”Analfabeten”.
En Klassiker av Katarina Wikars (ett kortat reportage från P1 Kultur).
-
Andra spåret på Pugh Rogefeldts debutskiva "Ja dä ä dä" var "Här kommer natten". Det blev den första låten med svensk text på Tio i topp 1969. En låt som varken Pugh eller publiken tröttnade på.
Under ett par dagar i juni 1969 spelade 22-årige Pugh Rogefeldt från Västerås in sin första skiva "Ja dä ä dä". Ett album som än idag räknas som en av de bästa svenska popskivorna.
Producenten Anders Burmans idé att föra ihop de två jazzrockarna Georg "Jojje" Wadenius på bas och gitarr och Janne "Loffe" Carlsson på trummor med nykomlingen Pugh som sjöng och spelade kompgitarr ledde till ett unikt sound.
- Jag blev inspirerad, det var kul att jobba med Pugh och det var ett väldigt fint samarbete som grundade sig i hans ursprungsmusik, säger Jojje Wadenius, som här berättar om hur han improviserade mycket, bland annat när de spelade in "Här kommer natten".
En klassiker av Helene Alm.
-
Hur kunde en 13 pixlar bred och 16 pixlar hög mustaschprydd rörmokare, klädd i overall och röd keps, bli huvudpersonen för den mest framgångsrika spelfranchisen någonsin?
I denna klassiker om Super Mario Bros. berättar Saman Bakhtiari om vad som hände då figuren Mario tog steget ut från arkadspelshallarna och infiltrerade miljoner familjers vardagsrum, hur det har förblivit så och varför Mario är ständigt aktuell.
Handlingen i Super Mario Bros är enkel: Den utspelar sig i Marios färgglada värld, kungadömet "The Mushroom kingdom" som invaderats av de sköldpaddsliknande Koopa Troopas. Deras kung, Bowser har kidnappat prinsessan Peach, och det är upp till Mario att rädda henne.
Marios skapare Shigeru Miyamoto, som även ligger bakom andra Nintendoklassiker som Zelda och Donkey Kong hade en inbjudande filosofi som bidrog till spelets succé. Han designade spelet tillsammans med designern Takashi Tezuka så att första banan guidar i spelets regler, fysik och mekanik. Något som är självklart idag men som under mitten av 80-talet var nyskapande.
-
En av romantikens mest kända dikter är Samuel Taylor Coleridges Balladen om den gamle sjömannen från 1798. Göran Sommardal dyker ner i den mardrömslika berättelsen.
Det är inte helt självklart att man ska låta Richard Burton presentera Balladen om den gamle sjömannen. I så fall för att låta den välljudande versen vara huvudsaken i Samuel Taylor Coleridges Rime of the Ancient Mariner, med dess gungande, sjungande förföriska rytmer, rim och allitterationer.
It is an ancient Mariner,
And he stoppeth one of three.
'By thy long grey beard and glittering eye,
Now wherefore stopp'st thou me?Men lika gärna kan man peka på Balladens skräckscenario och dess gotiska associationer. För även om Coleridge tillsammans med sin vän och kollega William Wordsworth har fått stå som portalfigurer för den engelska romantiken, så finns i hans ballad om den gamle sjömannen en uppsjö av gotisk rekvisita: otäcka, slemmiga odjur och övergivna skeppsvrak drivande för vinden.
I Den gamle sjömannens sång är albatrossen en budbärare – "en kristen själ och sänd i Herrens namn" – och där den olycksalige sjömannen är diktaren som dödar detta sändebud. Därför får han bära den döda fågeln som ett kors runt halsen och döms till livslång botgöring: att berätta och åter berätta sin historia.
-
Gloria Gervitz var poet, född i Mexico City och hon skrev på samma dikt i 46 år, "Migrationer", mellan 1976-2022. Det som blev kvar, destillatet, var det hon och dikten tillsammans kommit fram till.
Det är en orolig dikt, som oavlåtligen rör sig mellan tiderna, mellan jag-hon-du, barndom och ålderdom, döda och levande.
En galen flicka ser på mig inifrån
jag är intaktI dikten finns lager på lager av ögonblick: flickan, modern, urmödrarna. En judisk farmor, flickan som kom från Kiev i det tidiga 1900-talet, reste över havet. Här finns en vacker bortvänd mor som spelar bridge och röker, en flicka som onanerar i eftermiddagarnas hetta när barnflickan sover, en mormor som tänder sabbatsljusen, dör av drömmar.
Migrationer blev slutligen en flod utan punkter, orden irrar på sidorna, villrådiga frågor, språken blandas: engelska, jiddisch, spanska, judiska ritualer, grekisk mytologi.
Dikten återkom i mitt sjunde decenniums vemod, mer levande närmare döden, skriver Glora Gervitz i efterordet, och sen när hon hade slutat skriva, i slutet av sitt sjunde decennium så dog hon men mellan hon var 44 och 78 år så bebodde Migrationerna henne. ”Jag levde för att befinna mig i dikten, att vänta på den, ta emot den när den kom”, så skrev hon.
I åratal har jag talat ett språk som inte är mitt
är jag händelsevis redo att dö?I sju olika upplagor kom den ut på spanska, och den sista versionen av "Migrationer" kom ut på svenska i Hanna Nordenhöks översättning 2022.
En Klassiker av Katarina Wikars om Glora Gervitz med Hanna Nordenhök.
-
Samed Salman om en folksaga från Mellanöstern, som innehåller mäktiga jättefåglar, blänkande guldskatter och stinkande gravkammare. Och som kan väcka en livslång längtan till havet.
"Sindbad Sjöfararens resor" ingår ursprungligen som en del i sagosamlingen "Tusen och en natt", en samling som omfattar folksagor från hela Mellanöstern och Asien.
Men berättelserna om den handelsresande hjälten från Bagdad har levt ett eget liv och inspirerat till otaliga nytolkningar, bl.a. en japansk animerad tv-serie på 80-talet. I arabvärlden är Sindbad än idag en av de mest älskade sagohjältarna.
I programmet medverkar också Delér Shakely och uppläsare är Martin Berggren.
En Klassiker från 2012.
-
Bruno K. Öijers omfångsrika diktsamling Giljotin har inspirerat inte bara andra författare utan även många artister. Han har stått på scen med bland andra Thåström och Kent och uppfört sina dikter.
Bruno K. Öijer har kallats mycket genom åren. Svart dödsdemon och rebell, men också Guds gåva till mänskligheten berättar han för Björn Jansson i Klassikern, men han vill inte ha några stämplar på sig, han vill vidröra människor med sin poesi.
”Giljotin” som gavs ut 1981 är hans mest citerade diktsamling, med långdikterna Terror, du tar min hand, och Hey Ängel. I diktsamlingen finns också en avdelning kortare haikudikter.
Han har turnerat med sina dikter för fullsatta hus, och uppträtt med musiker som Joakim Thåström, John Holm och Kent.
Det är elektrifierat att uppföra dikterna live, säger han. Och jämför med en bluessångare. Om jag inte fick möta min publik med dikterna, det vore som om en bluessångare bara fick spela in skivor men inte uppträda på scen.
-
Sonja Åkesson kallades folkhemmets skaldinna och diskbänksrealist medan hon klippte sönder språket, var på uppläsningsturnéer i blommiga bussar och uppträdde på nattliga soaréer.
1966 kom hennes åttonde bok, "Jag bor i Sverige". Hon hade debuterat nio år tidigare som poet, då var hon strax över trettio, men den här var en sorts blandbok med scentexter tänkta att sjungas. På omslaget en nerklottrad pressbyråkiosk, högar av prylar som ligger och skräpar i de desperat pyntade vardagsrummen, mammorna som fått nog, de ensamma barnen, de urvattnade orden, en språklig pessimism. Och här finns flera av de dikter som levt kvar som Självbiografi, Åkej, Öron och den konkretistiska Neeeeijjjj.
Sonja Åkesson föddes i Buttle på Gotland 1926, och hennes första diktsamlingar hade gotländska landsbygden som motiv, porträtt av människor hon mindes från sin barndom: Post-Agnes med säckpuckeln på ryggen, den ogifta dottern som åldras mellan föräldrarna i utdragssoffan, Anselm på glasverandan som fått båda benen avknipsade av slåttermaskinen, drastiskt men med ömhet.
2010 kom skivan Sonja Åkesson tolkad – och det av bland andra Kajsa Grytt, Annika Norlin och Frida Hyvönen.
En Klassiker av Katarina Wikars.
-
Johann Wolfgang von Goethe skrev på sitt livsverk Faust i sex decennier. Resultat blev därefter ett spretigt mästerverk.
Under sitt långa författarliv både följde och formade Goethe olika litterära stilar. Men han förblev trots allt en romantiker: idén om att ondskan drabbar bara de onda och på så sätt neutraliserar sig själv och tjänar godheten låter idag hopplöst romantisk.
Så här säger djävulen Mefistofeles om sig själv i dramat: En del utav den kraft, vars lott / är alltid vilja ont / och alltid verka gott. (Översättning av Viktor Rydberg.) Men man kanske ska förlåta den naive Goethe, för hur kunde han ens föreställa sig en djävul av kött och blod.
Dramatikern och regissören Dmitri Plax som vuxit upp i Sovjet har däremot inga problem med att föreställa sig en sådan djävul: Stalin var högst närvarande även i sjuttiotalets Minsk.
-
Efter sångaren Ian Curtis självmord 1980 startade Manchester-bandet Joy Division om som svängiga New Order. Tre år senare kom maxisingeln som världen inte kan sluta dansa till: "Blue Monday".
"Blue Monday" är egentligen en omöjlig hit. Den går för fort, med sina 130 slag i minuten är den snabbare än en genomsnittlig dansgolvslåt. Den är för lång, sju och en halv minut. Den är också hemskt inåtvänd. Sången kommer för sent i låten och texten är obegriplig.
Det sägs att "Blue Monday" skrevs intill en begravningsplats. Det är en fin bild av hur de döda vakade över gänget som just hade upptäckt den nya teknologin. Låten är ett resultat av att en sequencer, en trummaskin och en synthesizer plötsligt börjar prata med varandra.
Och naturligtvis blev det en danshit. Den är möjligen historiens mest sålda maxisingel, och det går fortfarande att höra spår av den i ny dansmusik.
Men vad är det som gör den så bra? Lyssna på Klassikern av Emma Engström med Jonas Westman, redaktionschef för musiken i P3 och P4.
-
1970 hade"En kärlekshistoria" premiär. Roy Anderssons första långfilm om ung spröd kärlek i befintligt ljus. Regissören var 27 år och hade just gått ut Filmskolan.
"En kärlekshistoria" handlar också om vuxenvärldens uppgivenhet och krossade livsdrömmar. Och om den stora ensamheten som breder ut sig mellan människorna. Den här ensamma tillsammans-känslan manifesteras i bilderna. Lägenheterna är trånga som tvångströjor, kameran flyttar sig längs klungorna av medelålders som bara staterar i varandras liv, skrattar på fel ställen.
Och så har vi tonåringarna, kärlekshistorien, Annika och Pär. Också de har varsin klunga, moppekillarna som planlöst brummar runt, och tjejerna som hänger bakom sina luggar, tuggar, tittar. De där ögonkasten som kommer en sekund för sent för att mötas. Deras kärlek så spröd i den makabra vuxenvärlden.
En Klassiker av Katarina Wikars från 2014. Intervju med Roy Andersson från 1969 av Jan Olof Ullén.
-
Mänsklighetens förmåga att utplåna sig själv, nazismens onda arv och sex är alla bärande teman i Kubricks satiriska klassiker Dr. Strangelove, en film från 1964 känns lika kusligt aktuell idag.
När "Dr. Strangelove" spelades in 1963 var hotet om kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen överhängande. Stanley Kubricks mästerliga mardrömskomedi skildrade hela den absurda händelsekedja som låg snubblande nära ett möjligt scenario.
I filmen beordrar en paranoid amerikansk general en bombattack på Sovjetunionen, och utlöser med militär precision en kärnvapenkatastrof, som en hel kommandocentral full av politiker och generaler desperat försöker avvärja.
En Klassiker av filmkritikern Jannike Åhlund.
-
Fråga en finländare vilken tango som är den mest älskade och du får svaret "Satumaa, Sagolandet". Den nostalgiska tangon om längtan bort till lyckans strand ses som Finlands inofficiella nationalsång.
Den klassiska versionen av "Satumaa" är den som Reijo Taipale sjöng in 1962. Den inledde en riktig tangoboom i Finland som varade i tre år. I Helene Alms Klassiker från 2018 hör du även smakprov på "Satumaa" av artister som Arja Saijonmaa, Henry Theel, Tuomari Nurmi och Frank Zappa.
-
Francis Coppolas film "Gudfadern" har betvingat publiken sedan 1972. Filmkritikern Mårten Blomkvist om en film som lever vidare, influerar de andra och fortsätter att fånga nya tittare.
I filmbranschen fanns en skepsis till att göra "Gudfadern", byggd på Mario Puzos bestseller om maffiafamiljen Corleone. Biobesökare föreföll inte intresserade av organiserad brottslighet.
Och det tycktes konstigt att den unga filmregissören Francis Coppola ville ha Marlon Brando i huvudrollen. Var inte han slut? Men filmbolaget Paramount vände och satsade på "Gudfadern", med Brando i huvudrollen. Det blev en makalös succé.
Den mumlande Marlon Brando fick till slut en av Gudfaderns tre Oscar, den för bästa manliga huvudroll. De andra priserna var för bästa film och bästa manus.
- Mostra di più
