Albanien Podcasts
-
Nu äntligen är vi igång med våra eurovisionpoddar! I årets första avsnitt går vi igenom dessa sju länder och bidrag:
Albanien, Armenien, Australien, Azerbaijan, Belgien, Cypern och Danmark. -
Avsnitt 342 är här! Vi inleder i ett högt tempo och dyker ner i designen på instrumentpaneler, där USA gick från att vara bäst i klassen till att bli sämst. Sen har Ponkan ångrat sig gällande Gotland Grand Nationals och vill istället köra något ännu tuffare, nämligen Hellas Rally i Grekland. Krick vill följa med men vill inte köra genom Albanien. Sen blir det ett lyssnarbrev på ämnet Fox Body och Vanilla Ice. Vi skenar iväg och fortsätter sen och pratar om hur Frankrike subventionerar el-konvertering. Vi kan dock inte bestämma oss om det är bra eller dåligt. Ponkan vill istället prata om Highland Motors och Krick rundar av med en tunn måsvinge-historia. Häng med!
-
Veckans recensioner: Avvecklade rutiner, Ai-Recensörerna, PO:s superkrafter har försvunnit, GeoGuessr, Albaniens trasiga himmel, 24 karat, koreanska åldrar och tungvrickare.
-
För några veckor sedan var det releasefest för Micaels nya bok Dokumenterade språkmirakler – och vilken fest det blev! Rickard Lundgren var på plats och berättade om hur han vaknade upp en morgon och kunde albanska och fick använda det för att bedriva missionsverksamhet i Albanien. Bland annat fick han möjlighet att prata om Jesus med den albanska presidenten och predika i bergsbyar med många omvändelser som följd. Rickard har aldrig studerat albanska men många albaner har påpekat att han talar det som en infödd.Jonas Andersson delade flera vittnesbörd om språkmirakler. Bland annat berättade han om hur han hade predikat evangeliet i Benin 2005 för omkring 600 människor ute på landsbygden. Hundratals fängslades av det han predikade och ungefär hälften kom fram för att ta emot Jesus som sin frälsare. Efter att han hade bett för dem såg många av dem förvirrade ut. Det visade sig att de varken förstod engelska eller språket bariba som Jonas predikan hade översatts till från scen. Istället vittnade folk om att de hade hört Jonas predika på sitt eget språk - såsom yom, berba och peul.Allt det här kan ni höra mer om i detta poddavsnitt!
Här kan du beställa boken: https://www.sjobergsforlag.se/bocker/apologetik/dokumenterade-sprakmirakler-micael-grenholm
Här finns några av vittnesbörden från boken: https://dokumenterademirakler.se/om/sprakmirakler/
God jul och gott nytt år! 🌟
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på [email protected]
Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/
Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket
Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten
Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com
-
Utrikeskrönikan 6 december 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Tirana, tisdag.
Jag är här i Albaniens huvudstad för toppmöte mellan länderna på Västra Balkan och EU.
De har de här mötena lite då och då men dagens träff är ändå unik – det är första gången det äger rum i ett icke EU-land.
På dessa möten blir det alltid en diskussion om ländernas vara eller inte vara i EU. De är alla antingen formella eller potentiella kandidater för att bli medlemmar. På sikt i alla fall.
När jag kom hit igår kväll gick jag ut på stan för att prata med vanligt folk om hur de ser på EU-medlemskapet. Alla jag träffade såg en framtid i EU. De vill gå med. Men många är också trötta på att vänta.
Och just Albanien segdragna strävan mot att bli EU-medlem är intressant då man kan dra tydliga paralleller till Sveriges och Finlands Natoansökningar.
Albanien ansökte om EU-medlemskap redan 2009 men det var först i somras som man kunde påbörja förhandlingar.
Att det tog så lång tid berodde inte bara på Albanien utan i mångt och mycket på Nordmakedonien. Länderna har ansökt var för sig men deras ansökningar har buntats ihop i EU kretsen.
Otur för Albanien då Nordmakedonien har haft stora svårigheter att få grönt ljus för start.
Det började med att Grekland la in sitt veto mot att påbörja förhandlingar då Makedonien också är namnet på en region i Grekland. Det tog flera år av bråk innan Makedonien till slut gick med på att byta namn till Nordmakedonien.
När väl det hindret var passerat kom ett annat EU-land, Bulgarien, och ställde sig på tvären.
Det blev ett nytt infekterat bråk, denna gång om ländernas nationella identitet. Kortfattat kan man säga att Bulgarien menar att Nordmakedonien snyltar på deras historia, kultur och språk.
Så Nordmakedonien fick vänta ytterligare. Och det fick även Albanien.
Den här situationen där två länder vill gå med i ett internationellt samarbete, men inte släpps in för att en medlem säger nej av inrikespolitiska skäl, visst känns det bekant.
Det liknar Sveriges och Finlands Natoprocess.
Vi ska också gå hand i hand in i alliansen. Men hindras av främst ett land, Turkiet, som menar att vi inte gör tillräckligt för att bekämpa terrorism. Här är också tydligt att det är Sverige som Turkiet ser som det stora problemet och det är tvisten mellan Sverige och Turkiet som i viss mån hindrar Finland från att komma in.
Det finns dock en väsentlig skillnad. De flesta räknar ändå med att Sverige och Finland ska släppas in i Nato inom en nära framtid. Vi får i alla fall hoppas att det går fortare än det har gjort för Albanien och Nordmakedonien i EU-processen.
För Albanien tog det 13 år innan man ens fick börja förhandla om medlemskap. För Nordmakedonien tog det 18.
Andreas Liljeheden, Tirana
[email protected] -
Hampus gör Yoshi-ljud, Henrik har funnit en ny julbords-strategi och Emil pratar återigen schack.
Spanska efternamn, Albaniens nationaldag, Gävlebocken, Dessertmagen, Louis Vuittons nya reklam, Banjogrodan, Pärlbåtar. -
Nu inför Bildts boksläpp så påminner vi oss om följande...
Bildt är en kontroversiell figur som har suttit i styrelsen för Lundin Oil - en organisation som undersökts för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Två svenska undersökande journalister fängslades för terroristrelaterade brott medan de tittar på Lundins affärer i Etiopien i december 2011.
Han var också en stor supporter av Maidan rörelsen som till slut störtade den demokratiskt valda regeringen av presidenten Viktor Janukovitj i Ukraina vilket orsakade rådande inbördeskrig i östra delen av landet.
Efter att ha arbetat som EU: s högste representant i Bosnien på 90-talet, var Bildt en av tre personer som utsågs av den kontroversiella misantropen George Soros, i ett e-postmeddelande till Clinton, att vara en ledande EU medlare i Albanien under en period av oroligheter under 2011.
För att till sist ej glömma bort hur han blev mångmiljonär på Irakkriget, då han satt i styrelsen för kapitalförvaltaren Legg Mason med stora ekonomiska intressen i den amerikanska krigsindustrin, samtidigt som han var lobbyist för amerikanska krigsintressen med kopplingar till vapentillverkaren Lockheed Martin.
Varför ryssarna gett honom smeknamnet "den blodige svensken"?
#CarlNorberg #DeFria
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Nu inför Bildts boksläpp så påminner vi oss om följande... Bildt är en kontroversiell figur som har suttit i styrelsen för Lundin Oil - en organisation som undersökts för påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Två svenska undersökande journalister fängslades för terroristrelaterade brott medan de tittar på Lundins affärer i Etiopien i december 2011. Han var också en stor supporter av Maidan rörelsen som till slut störtade den demokratiskt valda regeringen av presidenten Viktor Janukovitj i Ukraina vilket orsakade rådande inbördeskrig i östra delen av landet. Efter att ha arbetat som EU: s högste representant i Bosnien på 90-talet, var Bildt en av tre personer som utsågs av den kontroversiella misantropen George Soros, i ett e-postmeddelande till Clinton, att vara en ledande EU medlare i Albanien under en period av oroligheter under 2011. För att till sist ej glömma bort hur han blev mångmiljonär på Irakkriget, då han satt i styrelsen för kapitalförvaltaren Legg Mason med stora ekonomiska intressen i den amerikanska krigsindustrin, samtidigt som han var lobbyist för amerikanska krigsintressen med kopplingar till vapentillverkaren Lockheed Martin. Varför ryssarna gett honom smeknamnet "den blodige svensken"? #CarlNorberg #DeFria De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Under sommaren har EU:s utvidgningsprocess tagit nya steg. Detta avsnitt av Sieps podcast gästas av Christian Danielsson som beskriver läget och vägen framåt.Ukraina och Moldavien har fått kandidatstatus och Albanien och Nordmakedonien har inlett formella medlemskapsförhandlingar med EU. Tidigare har det talats om en utvidgningströtthet inom unionen, men efter Rysslands invasion av Ukraina har det blivit tydligt att unionens utvidgning handlar om medlemsländernas säkerhet, stabilitet och välfärd. Det menar Christian Danielsson, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, som gästar detta avsnitt av Sieps Podcast. Vägen till EU-medlemskap är både lång och komplicerad för Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan. Danielsson beskriver utmaningarna som väntar och de metoder som nu tagits fram för att föra processen i hamn. Förtroende, dynamik och förutsägbarhet är nyckelord i sammanhanget, och bland fallgroparna finns flera bilaterala konflikter.Detta är första avsnittet av Sieps Podcast efter sommarens uppehåll, och det leds som vanligt av Annika Ström Melin och Göran von Sydow. Nytt avsnitt kommer varannan vecka.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Ny vecka och ett nytt avsnitt!
Simon känner sig laddad inför sin resa till Albanien med polarna.
Sebastian har varit och spelat in fångarna på fortet och berättar att det vankas tv-historia i höst!
Support till showen http://supporter.acast.com/den-moderna-mannen.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Semestertider bjuder alltid på frågor! Vill man helst ha en tältpinne i ansiktet eller vara märklig i Albanien? Hur är det att köra standup utan mick? Och hur låter det när travhästen Pergalo kommer in på uppfarten?Detta och mycket mer - plus ett klassiskt migrän-bossa-nova-quiz i avsnitt 87.Stort tack till våra lyssnare och patreon-Kompissar!Vill man stötta podden kan man gå in på www.patreon.com/pissveckan och bli vår Kompiss! JUST NU TILL FÖRMÅN FÖR UKRAINA! Det är frivilligt men fett.Annars: betygsätt oss gärna på iTunes, berätta om podden för en vän, eller kanske dela dina egna pissiga ögonblick från veckan med oss - det blir vi dunderglada för!www.instagram.com/pissveckan/
-
Under historien har synen på döden förändrats och de döda har blivit föremål för olika maktanspråk. Kristoffer Leandoer funderar över vad vi ska med döden till, om vi ändå inte får vara ifred.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Varje morgon kör jag förbi Martyrkyrkogårdens kulle i Tirana där albanska kommunister som stupade i partisankriget mot italienare och tyskar ligger begravda. Trots att han dog fridfullt fyrtio år efter andra världskrigets slut begrovs även landets ledare Enver Hoxha där 1985 under högtidliga former. Men med kommunismens fall fråntogs Hoxha retroaktivt denna utvaldhet, han hörde inte hemma bland martyrerna längre. I april 1992 öppnades graven vid en ny offentlig ceremoni, diktatorns kvarlevor grävdes upp och flyttades till en allmän begravningsplats på andra sidan stan. Det var den värsta dagen i mitt liv, har Hoxhas son sagt om gravöppningen.
Och då vet Ilir Hoxha ändå var han har sin pappa: barn och barnbarn till regimens offer letar alltjämt efter sina bortförda och försvunna anförvanter; arbetet med att spåra upp offrens kvarlevor och ge dem en riktig begravning är en viktig del i landets ännu pågående läkeprocess och bearbetning av det förflutnas trauma. Närmast profetiskt hade den albanske författaren Ismail Kadaré redan 1963 skildrat detta myckna grävande i romanen Den döda arméns general, där en melankolisk italiensk general åker runt i ett regnigt och slutet efterkrigs-Albanien med en präst och gräver upp benen efter andra världskrigets stupade italienska soldater för återtransport till hemlandet.
Alla dessa kvarlevor är argument, inlägg, vältaliga påståenden eller förtiganden.
”Så länge vi finns till finns icke döden; när döden finns, finns icke vi.” Svårare än så var det inte enligt den grekiske filosofen Epikuros, mer än så behövde man inte bekymra sig över det hinsides. Det är en tanke som mänskligheten kunnat hämta tröst ur i 2 300 år. Men i fallet Enver Hoxha och Albanien hade Epikuros tydligen inget att erbjuda.
Uppenbarligen kan vi finnas även när döden finns. Uppenbarligen finns det ett liv efter döden. Åtminstone i politisk mening.
Filosofen Hans Ruin kallar det ”att vara med de döda” i en bok som heter just Being with the dead där han argumenterar för en syn på människan och det mänskliga som inte gör halt vid livets slut: varje mänskligt samfund omfattar i praktiken både levande och döda. Ruin vidgar Sokrates berömda definition av filosofi som konsten att dö: enligt Ruin är filosofi konsten att leva samman med de döda.
Utifrån den franske sociologen Robert Hertz epokgörande studier i dödens riter och praktik visar Ruin hur döden i de flesta kulturer inte är ett oföränderligt tillstånd utan en process precis som livet: den döda kroppen liksom de sörjande har flera stadier att gå igenom innan skilsmässan är avslutad och de sörjande kan leva som vanligt igen.
Det kanske inte alltid är lika påtagligt som i den turkiska stenåldersstaden Çatalhöyük, där invånarna sov direkt ovanpå de döda, på plattformar av lera som byggts ovanpå gravar där de döda vilade i fosterställning. Men vi är med våra döda, som Ruin säger. De är medborgare i samma samfund som vi, med rättigheter som går att kränka eller kämpa för. Och därför har också de dödas rättigheter blivit en angelägenhet i flera av den västerländska litteraturens portalverk, till exempel Antigone och Iliaden.
I boken Moment of Reckoning, alltså ”Räkenskapens stund”, hävdar den amerikanska religionshistorikern Ellen Muehlberger att döden genomgick en förändring i den kristna världen under senantiken: livet tog helt enkelt inte längre slut bara för att man dog.
Fram till dess hade kristna kunnat möta döden bekymmersfritt, den var det garanterat lyckliga slutet på deras historia. Det som hände under 300–400-talet var att döden flyttade från slutet av historien till mitten. Själva dödsstunden blev alltmer central i en människas biografi. Hela predikningar strukturerades som sofistikerade hörspel kring dödsögonblicket, där prästen spelar alla roller och till exempel beskriver hur rosslingarna i den döendes strupe ”liknar ljudet av en såg som börjat ta ner ett träd som märkts ut för att fällas”. Det påminner om scenen i Det sjunde inseglet där Döden börjar såga ner trädet som skådespelaren Skat klättrat upp i: frågan är om inte Muehlberger skildrar starten på den medeltida dödsfixering som ger Bergmans film dess grundton.
Döden blir nu måttet på kvaliteten hos ett människoliv. I Eusebios biografi över Konstantin, skriven direkt efter kejsarens död 337, skildrar Eusebio Konstantin som bättre och lyckosammare än både Alexander den store och perserkungen Kyros, trots att deras fälttåg var lyckosammare, deras segrar fler och deras erövringar större. Varför? Jo, för Konstantin dog bättre – vid hög ålder, med ordning och reda i såväl sina egna som rikets affärer.
Som pedagogisk kontrast till Konstantins och andras exemplariska frånfällen börjar tidens kristna författare samtidigt frossa i utdragna skildringar av skräck och plåga: hedningars eller dåliga kristnas dödsstunder. Döden förändras från frälsning och befrielse till rannsakan och dom, eventuellt en port till evig pina.
Ingående skildrades hur själen drogs ur den livlösa kroppen med hjälp av fiskkrokar, hur de saligas himmelska städer doldes i insektssvärmar, så att pilgrimerna i det hinsides inte kunde hitta dem på egen hand, utan bara om de leddes av en Guds ängel.
Fiskkrokar och insektssvärmar: det slår mig att vår fantasi ändå är bra mager, vi kan inte föreställa oss något vi inte redan sett, vi kan inte hitta på nya former utan bara lägga pussel med de gamla vanliga.
Eftersom människan ska dömas enskilt måste hon kunna uppvisa giltigt prov på sin identitet även i det tillkommande, inte bara befrias från sin jordiska lekamen och uppgå i en kollektiv salighet. Det blev nödvändigt att behålla kroppen som identitetshandling, eftersom ansvar skulle utmätas. Därför lades större vikt vid kroppens vidare öden, på gravplatser och begravningar.
Varför förändrades synen på döden just då? Det är lätt att räkna ut: förvandlingen av dödsstunden från lyckligt slut till domstolsförhandling ägde rum samtidigt som kristendomen blev statsbärande. Det gällde makt och realpolitik. Eftermäle, gravplatser och begravningar användes både för att demonstrera att man hade makten och för att legitimera den. Var man på fel sida politiskt, ökade risken att ens kvarlevor också skulle hamna på fel sida. Frågan om en rätt död, vem som är martyr och inte – och en rätt behandling av de döda – blev makthavarnas slutgiltiga sätt att både legitimera sin egen makt, och utöva den: sköter du dig inte, får du ingen plats på kyrkogården och riskerar därmed din plats i nästa värld.
Jag finner allt det här grävandet i döda kroppar och deras politiska symbolvärde högst provocerande: räcker inte alla ställningstaganden som yttervärlden avtvingar en medan man lever? Om man inte får vara ifred ens när man är död, när ska man då få vara det? För egen del tänker jag hålla fast vid Epikuros: när jag dör upphör jag att vara ett bekymmer. Åtminstone för mig själv.
Kristoffer Leandoer, författare
-
Radio Kamrat är en podd för upplysning om kommunism och kommer ut varannan onsdag.
I varje avsnitt berättar Rebecca Weidmo Uvell om kommunism. Det finns oerhört mycket fakta om kommunismen som medvetet gömts och glömts och någon organiserad folkbildning om världens värsta ideologi finns inte.
Veckans avsnitt fortsätter från förra avsnittet och går igenom förtryckarapparaten i Albanien, Rumänien, Jugoslavien och DDR.
Podden produceras i samarbete med den konservativa tankesmedjan Oikos.
-
Patricia har varit utomlands och ätit pizza för ett år framåt medan KP har gnuggat på vardagen hemma. Det bjuds restips i Albanien och vi pratar om hur vi kan tänka med träningen när vi är iväg.
Vi besvarar frågan om hur man bemöter en vän som blivit väldigt fixerad vid kost/träning och som kanske har svårt att inse det på egen hand samt vikten av att våga ta ett kliv tillbaka i sin träning.
Karoline Pettersson och Patricia Strenius pratar om glädje, sorg, besvikelser och särskilt stolta ögonblick. Kort och gott om livet, och hur vi i gränslandet mellan kost och träning kan hitta fler kraftfulla källor till lycka.
Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts - lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att vi värdar blir glada.
-
Våra Inför Eurovision-poddar är tillbaka! I första podden 2022 gästas vi av ingen mindre än Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson, som hjälper oss tycka till om bidragen från Albanien, Lettland, Litauen, Schweiz, Slovenien, Ukraina, Bulgarien, Nederländerna och Moldavien.
Glöm inte att sprida podden om ni gillar den, och ge gärna ett snällt betyg på platformen där ni lyssnar. - Mostra di più
