Argentina Podcasts

  • Från Qatar till lag-SM i Skåne vidare till WPT i Argentina. Vilka är egentligen favoriter inför helgens lag-SM? Simon och ryska posten går in för att försvara titeln från 2019. 


    Vi bjuder på lite läckra black week-erbjudande i podden och på söndag släpper PP första avsnittet av hans och Meddis julkalender - Jakten på det försvunna paketet 🎅🏾


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

  • Hälsoinspiratören, tränaren och föreläsaren Mårten Nylén gästar Framgångspodden för att prata om hur du kan optimera din hälsa och skapa balans. Han var varit PT åt Hollywoodstjärnor, varit säkerhetsansvarig åt världsartister och programledare i båda Biggest Loser och Ninja Warrior Sverige. Idag är han också en av våra mest populära föreläsare med fokus på hållbar hälsa!

    Vi pratar om hur vi kan ha en god hälsa över en lång livstid. Vi går in på varför livet handlar om att skapa sig själv i stället för att hitta sig själv, att hitta sina egna mönster och hur vi kan ändra dem. Dessutom får vi såklart höra om livet som både stuntman och säkerhetskoordinator, om händelsen i Argentina som förändrade hans världssyn och om det populära balansbordet. Tusen tack för att du lyssnar!

    Mårtens kurs på Framgångsakademin: https://akademins.framgangsakademin.se/courses/marten-nylen

    Beställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJ
    Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros
    Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se
    I betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/

    Här kan du läsa mer, och boka, Mårtens inspirationsföreläsning "Mönster":
    www.Tickster.com / https://secure.tickster.com/kejnmyjkf3hzyh7

    Mårten Nyléns hemsida: https://martennylen.com/
    Mårten Nylén - "Resultat, balans och lite magi": https://www.bokus.com/bok/9789163616846/marten-nylen-resultat-balans-och-lite-magi/

  • Hälsoinspiratören, tränaren och föreläsaren Mårten Nylén gästar Framgångspodden för att prata om hur du kan optimera din hälsa och skapa balans. Han var varit PT åt Hollywoodstjärnor, varit säkerhetsansvarig åt världsartister och programledare i båda Biggest Loser och Ninja Warrior Sverige. Idag är han också en av våra mest populära föreläsare med fokus på hållbar hälsa!

    Vi pratar om hur vi kan ha en god hälsa över en lång livstid. Vi går in på varför livet handlar om att skapa sig själv i stället för att hitta sig själv, att hitta sina egna mönster och hur vi kan ändra dem. Dessutom får vi såklart höra om livet som både stuntman och säkerhetskoordinator, om händelsen i Argentina som förändrade hans världssyn och om det populära balansbordet. Tusen tack för att du lyssnar!

    Mårtens kurs på Framgångsakademin: https://akademins.framgangsakademin.se/courses/marten-nylen

    Beställ "Mitt Framgångsår": https://bit.ly/3jGuZyJ
    Alexander Pärleros Instagram: www.instagram.com/alexanderparleros
    Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet: www.framgangspodden.se
    I betalt samarbete med Convendum: https://convendum.se/sv/

    Här kan du läsa mer, och boka, Mårtens inspirationsföreläsning "Mönster":
    www.Tickster.com / https://secure.tickster.com/kejnmyjkf3hzyh7

    Mårten Nyléns hemsida: https://martennylen.com/
    Mårten Nylén - "Resultat, balans och lite magi": https://www.bokus.com/bok/9789163616846/marten-nylen-resultat-balans-och-lite-magi/

  • Pablo Borrelli from the province of Chubut in Patagonia, southern Argentina has spent most of his career as a researcher and consultant trying to help farmers deal with desertification. For more than 30 years he thought that the problem was overgrazing and that farmers needed to reduce the number of animals on the land. However, this advice did not seem to help farmers, as their lands only continued to deteriorate and left them exposed to an ever-decreasing income from farming. In 2007, Pablo came across the work of some pioneering farmers that followed the principles of holistic management and planned grazing to heal their land and he started to look into what it was all about. He says that this turn to holistic management is what has saved his career. Since he began helping farmers to plan the movement of large herds of sheep and cattle on grasslands, Pablo has seen countless examples of land coming back to life. He has also helped to develop a worldwide certification system called EOV, or Ecological Outcome Verification, which works both as a label for the final products, such as wool, leather and meat, and as a tool for farmers to monitor and observe how their regenerative work helps to improved biodiversity, water infiltration, and carbon sequestration in the soil. In this conversation, we also discuss the lack of governmental support, and the role of market forces and large corporations to support farmers when switching towards regeneration. For Pablo, getting more farmers on board is what matters the most if massive amounts of land are to be saved from turning into deserts. There is absolutely no time to lose.

  • Eddie speaks to Pablo Sender about the life of Madame Blavatsky and the history and the teachings of the Theosophical Society.

    Pablo Sender, born in Argentina in 1975, is a molecular biologist and a theosophist educator.

  • This episode is in English

    Further down you can also see the movie SUSANA.

    In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Mūnoz, who became an early queer pioneer with her neverendlingly relevant autobiographical film Susana. 

    This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images – although Susana is not originally from Sweden, she lived in Stockholm for a while in the late 70’s – and was hanging out in circles involved with Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, also appears in the film. 40 years later their reborn love is depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,But seems not to have made it past the 8-minute long documentary form that its in today.

    Susana Blaustein Munoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. 

    Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered in front of the President’s residency at the Plaza de Mayo in Buenos Aires. Their white scarves became a symbol of their movement, and the movement grew famous across the world.

    Susana Blaustein Munoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem – Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the US. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina. 

    In just a sec we’ll let Susana talk about her work herself. Straight off the bat she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. 

    Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identities are formed. In the film, she asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. Just like many of Susana’s films – The film ended up being censured by the Argentinian state. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.

    Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.

    Susana is sitting in her home in Mendoza in Argentina and Anna and Malin are sitting in Anna’s home in Majorna in Göteborg.

    Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland. Voice by Sam Message.

    Trailer for the film SUSANA:


    See the film SUSANA
    Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker

    Related material:

    Screen: ‘Las Madres’ of Argentina
    Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986

    Swedish article:
    Relationer blir film långt borta och nära, SvD
    Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.

    Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:

    Filmography:

    SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm.
    Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.

    See the film SUSANA
    Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.

    Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.
    Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983).

    La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.

    My Home: My Prison, 1993, 60 min.
    My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.

    Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,

    Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.

    Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!

    See the film Old Love Dies Hard:

    Credits SAQMI Play:
    Producers: Anna Linder and Malin Holgersson
    Design and code: Vincent Orback
    Composer: Amanda Lindgren
    Edited and Mixed by Malin Holgersson
    Voice: Sam Message
    Publisher: Anna Linder

    SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City.

    SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images

  • Vad som kallas en en grön våg drar in över Latinamerika och i Mexiko jublar kvinnor över att abort inte längre kommer att betraktas som ett brott, efter ett beslut från högsta domstolen. I Västafrika har ytterligare en militärkupp genomförts, denna gång i Guinea-Conakry. Vi undrar: Sker militärens maktövertagande med Frankrikes goda minne?

    I Mexiko har högsta domstolen beslutat att abort inte längre är ett brott. Beslutet är kulmen på en lång kamp som kvinnor fört i hela Latinamerika och och nu jublar många i Mexiko. Det började i Argentina med Det började i Argentina med en ny lag som gjorde abort laglig och nu sveper det som kallas marea verde – den gröna vågen – över Latinamerika.

    I Västafrika har en ny militärkupp precis ägt rum. Den här gången sker den i Guinea-Conakry, ett land okänt för de flesta svenskar. Men varför sker det så många kupper i just Västafrika och vilken roll spelar Frankrike? Är det bara en slump att den senaste kuppgeneralen har en bakgrund i Främlingslegionen?

    Dessutom: Myanmar, Tunisien, Nicaragua och Afghanistan.

    Du hör:

    Rebeca Moreno, katolik och kvinnorättsaktivist från Mexiko. Sten Hagberg, Professor i kulturantropologi och föreståndare Forum för Afrikastudier, Uppsala universitet.

    Programledare: Ylva Bergman och David Isaksson.

  • Vad kan vi lära oss om världen genom att läsa skönlitteratur? Malin Krutmeijer betraktar de skandinaviska länderna genom ett par amerikanska glasögon, placerade ovanpå en trave med kriminalromaner.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.När den amerikanska litteraturvetaren Wendy Lesser läste sin första Sjöwall-Wahlöö-deckare förändrade det hennes syn på hela genren. Hon kände att hon verkligen hade genomlevt något tillsammans med Martin Beck, Lennart Kollberg och de andra figurerna. Det här var mycket mer än en brottsgåta som skulle lösas.Det var på 1980-talet och Wendy Lesser blev besatt, inte bara av Sjöwall-Wahlöö. I över 40 år har hon slukat skandinavisk kriminallitteratur, periodvis 4-5 böcker i veckan. Hon tyckte att hon lärde känna de skandinaviska samhällena, och för ett par år sedan bestämde hon sig för att resa hit.Resan till Sverige, Norge och Danmark är utgångspunkten för hennes bok "Scandinavian noir. In pursuit of a mystery". Lessers tanke är att utsätta sina föreställningar om Skandinavien för verkligheten. Det är en rätt komplicerad idé, inte minst om man tänker på vad som kännetecknar de skandinaviska romaner som hon fått sin bild ifrån.Inflytandet från Sjöwall-Wahlöö är fortfarande starkt, fast det gått över 50 år sedan deras första bok kom ut. De använde ju deckargenren för att skriva politiska romaner, och många av de mest framgångsrika författarna efter dem förvaltar det samhällsmedvetna arvet.Det är alltså inte realism.Kjell Eriksson, Leif GW Persson, Henning Mankell, Stieg Larsson och Jens Lapidus är några självklara namn i sammanhanget, men också exempelvis Tove Alsterdal som skrivit spänningsromaner om de som försvann i militärjuntans Argentina på 70-talet, och om Sudettyskarna under Andra världskriget.Sjöwall-Wahlöö var i sin tur inspirerade av amerikansk noir-litteratur, och den influensen har stärkts i skandinaviska deckare. Man kan också se vad jag tolkar som ett visst inflytande från superhjältegenren, med omnipotenta ärkeskurkar, overkligt stryktåliga hjältar och datasnillen och hackare i ett slags trollkarlsroller.Det här draget är tydligt i Stieg Larssons och David Lagercrantz Millennium-serie, och i Lars Keplers romaner om poliskommissarien Joona Linna, men det spökar i varierande grad i en hel del skandinavisk kriminallitteratur. Det är alltså inte realism. Det går förstås att söka samband med olika aspekter ur den sociala och kulturella värld som författarna lever och skriver i ändå. Däremot är det orimligt att förvänta sig några konturskarpa spegelbilder mellan litteratur och verklighet. Nu utgår Wendy Lesser väldigt mycket från Sjöwall-Wahlöö, vars böcker är mer realistiska, men det var ändå skönlitteratur de skrev. Dessutom kom deras sista bok ut 1975. Det har hänt en del sedan dess.Lesser hade kunnat öppna för en spännande analys av hur berättelsers verklighet och det vi själva upplevt i den fysiska världen samverkar när vi tolkar vår omvärld, men hon är ganska handfast. Hon berättar hur hon läst och förstått skandinaviska deckare, och hur hon uppfattar de skandinaviska städer hon besöker. Att hon i förbifarten döper en polis fru till Gunnar, och konsekvent kallar Helsingborg för Helsingbörg ger en extra komisk krydda.Lessers intryck är att feminismen inte haft mycket inflytande i skandinaviska samhällen.När hon ska definiera viktiga drag i skandinaviska kriminalromaner klarar hon inte riktigt att generalisera utan landar i hela 25 teman. Först kommer förstås alkohol. Lesser noterar att en del mordutredare mer eller mindre är alkoholister, som stordrinkaren Harry Hole i norrmannen Jo Nesbøs bokserie. Sjöwall-Wahlöös Martin Beck är mer måttfull, men tar ändå regelbundna turer till "the state liquor store", som Lesser tycker är oerhört exotisk.Det är överhuvudtaget tydligt att hon vet väldigt lite om det verkliga Skandinavien, men det hindrar inte att hon frejdigt tycker till om det mesta. Även om boken är lite ytlig, så är utifrånperspektivet fascinerande. Wendy Lesser noterar till exempel en stark fixering vid hem och inredning hos nästan alla skandinaviska författare. De stilbildande Sjöwall-Wahlöö beskriver i detalj hur det ser ut hemma hos brottsoffer, förövare och poliser. Lesser finner detta spännande men förvirrande. Det tar ett tag innan hon förstår att det är ett sätt att skildra personernas sociala, kulturella och ekonomiska förutsättningar, men hon kan ju inte koderna. Mest är hon besviken över att ingenstans i romanernas värld få möta den sparsmakade, stilrena design som hon förknippar med Skandinavien.Hon är också fascinerad av hur viktiga romanfigurernas hem är för dem. Hemmet är verkligen deras borg, och alla besökare tar respektfullt av sig skorna. Då bor romanfigurerna ändå oftast i lägenhet, vilket Lesser tycker är konstigt. Att inte äga ett eget hus är uppenbarligen ett fattigdomstecken för amerikanen. Hon verkar aldrig ha hört talas om det vi européer brukar referera till som "den borgerliga våningen", eller patriciervåningen.Riktigt intressant, och lite förvånande, är hur många tecken på misogyni hon hittar i romanerna. I den danska, svenska och norska kriminallitteraturen finns än idag väldigt få kvinnliga kommissarier och huvudpersoner. Däremot kryllar det av sexrelaterade brott mot kvinnor, och hos Sjöwall-Wahlöö pratas det ständigt om "nymfomaner". Lessers intryck är att feminismen inte haft mycket inflytande i skandinaviska samhällen. Nåja.Vad gnällde Sjöwall-Wahlöö om egentligen?Men Stieg Larssons Lisbeth Salander då? Hon representerar en "billig feminism", tycker Lesser, och där känner jag att hon gravt har missförstått sammanhanget och gjort en dålig läsning. Ser hon inte att Lisbeth Salander inte är skriven som en realistisk figur, utan som en anarkafeministisk superhjälte?Efter ungefär halva boken reser Lesser äntligen till Skandinavien, för att konfrontera intrycken från romanerna med verkligheten. Hon hyr en lägenhet i Stockholm och promenerar stjärnögd genom den svenska huvudstaden. Allt är vackert, rent, snyggt och underbart. Entusiasmen kulminerar när hon tittar på midsommarfirandet på Skansen, där hon faller i gråt av rörelse.Vad gnällde Sjöwall-Wahlöö om egentligen? För att få initierad bild av de skandinaviska samhällenas problem, har Lesser beslutat sig för att intervjua poliser. I Stockholm når hon först inte längre än till en arrogant pressavdelning. I Köpenhamn däremot får hon träffa ingen mindre än Jens Møller Jensen, som var ansvarig för utredningen av mordet på Kim Wall. Han tar omedelbart ur henne uppfattningen att det begås mord på löpande band i de skandinaviska storstäderna.Äntligen hör Stockholmspolisen av sig.Sedan blir Lesser varse den danska så kallade ghettolagstiftningen och debatten om invandrare, muslimer och integration. Hon blir uppriktigt chockerad. Upprörd drar hon slutsatsen att det i Danmark saknas kunskap om vad sådant ledde till i Tyskland på 30- och 40-talet.Lesser reser vidare till Ystad, där hon äcklas av turistindustrin kring Kurt Wallander. Oslo i sin tur tycker hon är litet och folktomt. Något stukad återvänder hon till Stockholm. Och äntligen hör Stockholmspolisen av sig.Lesser träffar Bengt, utredare på grova brott sedan nästan 40 år. Grånad, opretentiös, sensitiv och skärpt berättar han för henne om Sverige, svenskarna, brotten och mordet på Olof Palme. Han är en sann humanist. En "mensch" kallar Lesser honom. Här är han ju, känner hon, hennes älskade kommissarie Martin Beck, livs levande.Malin Krutmeijer

  • Vad hände egentligen i Brasilien i veckan? Vilka spelare hamnar på kåken där i 10 år nu? Är det verkligen så enkelt som att spelarna gjorde fel? Det är helt enkelt många frågor med komplicerade svar i en ganska fotbollspolitisk podd.

  • Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: David Druid, Kodjo Akolor och Linnea Wikblad.

    Tre IS-kvinnor kommer med sina barn snart att landa i Sverige och tonläget har blivit högt direkt. Vi går igenom vad vi vet om de här kvinnorna och vad som väntar dem när de landar.Sen snackar vi om covidkaoset i megamatchen mellan Brasilien och Argentina i herrarnas VM-kval i fotboll där det brasilianska hälsoministeriet stormade in på planen och bröt matchen. Nu frågar sig alla varför den ens blåstes igång till att börja med.

  • Linnea öppnar upp frågestuden "Matlådan i Morgonpasset", Kodjo Akolor pratar om den enda beefen hiphop-världen bryr sig om: Greta Gris vs. Kanye West. Fotbollsmatchen mellan Brasilien och Argentina urartade, första festivalen med covidpass i Sverige. Vi snackar IS-kvinnor och dessutom kommer USA-kommentatorn Ginna Lindberg och försöker förklara abortlagen i Texas, Jen Psakis virala abortkommentar och Joe Bidens sluttande förtroendesiffror. Dessutom minns vi 11 September.

    Programledare: Kodjo Akolor, Linnea Wikblad och David Druid

  • This episode is both in Swedish and English

    If you are English-speaking, you can find the English introduction further down which makes the talk easier to follow.

    Längre ned kan du även se filmen SUSANA.
    Further down you can also see the movie SUSANA.

    I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi den argentinska filmskaparen Susana Blaustein Muñoz, som med sin ständigt aktuella självbiografiska film Susana tidigt blev en queer pionjär. Filmen från 1980 är en av dom allra första svenska lesbiska historier som skildras i rörlig bild, Susana bodde nämligen i Stockholm ett tag i slutet av 70-talet och hängde bland annat i kretsarna kring Lesbisk front. Christina, hennes dåvarande finlandssvenska flickvän som också var ny i Stockholm, figurerar i filmen. 40 år senare kommer deras pånyttfödda kärlek att skildras i kortfilmen Old Love Dies Hard, som skulle blivit en längre uppföljare till Susana men som verkar förbli den drygt åtta minuter kortdokumentär den är idag.

    Sitt breda internationella genombrott fick Susana Blaustein Muñoz 1985 med dokumentärfilmen Las Madres de la Plaza de Mayo som nominerades till en Oscar. Las Madres är en film om dom argentinska kvinnor som utmanade landets militärjunta och drev en enorm kamp för att få veta vad som hänt deras barn, som försvunnit under dom år Argentina var en militärdiktatur. Varje torsdag samlades mödrarna på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires framför presidentens residens. Deras vita sjalar blev ett signum och rörelsen känd över hela världen.

    Susana Blaustein Muñoz, idag 68 år, har examen i konst från Bezalel Academy i Jerusalem i Israel och en master i film från San Francisco Art Institute i USA. Idag bor hon återigen i sin hemstad Mendoza i Argentina. 

    Vi ska alldeles strax låta Susana själv berätta om sitt arbete. Hon nämner direkt sitt självporträtt Susana som kom till när hon studerade film i San Fransisco. Susana är en slags dagbok i rörliga bilder och ett möte mellan två systrar som valt olika sätt att leva sina liv. Susana väver samman cinema vérité och intervjuer till ett collage av stillbilder, amatörfilmer och animationer för att gestalta den kulturella kontext i vilken kvinnlig, sexuell och etnisk identitet formas. Hon ber sina familjemedlemmar, älskare, ex och vänner berätta om henne framför kameran. Vad tycker du om Susana? undrar hon. Filmen blev censurerad av den argentinska staten – som flera av Susanas filmer. Hon säger idag att det är nästintill omöjligt för henne att arbeta som filmskapare i sitt hemland.

    Malin Holgersson och SAQMIs grundare Anna Linder, hade samtalet med Susana den 28 juni 2021.
    Susana sitter i sitt hem i Mendoza i Argentina och vi sitter hemma hos Anna i Majorna i Göteborg.
    Text av Malin Holgersson.

    SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, sv/vit, 16mm.
    Experimentell dokumentär om Susana Blaustein Muñoz liv. I sitt självbiografiska porträtt lämnar Susana hemlandet Argentina, för att leva sitt liv utanför det kulturella trycket från den latinamerikanska samhälls- och familjestrukturen. Det är en personlig och privat berättelse, likt en dagbok i rörliga bilder. Susana är en politiskt viktig film och en av de allra första svenska lesbiska historier som skildras och som bör ingå i ett svenskt kulturarv.

    Fler filmer av Susana längre ned:

    Trailer till filmen SUSANA:


    Se hela filmen SUSANA
    Pris: 40 kr. Pengarna går direkt till filmskaparen.

    Relaterat material:

    Screen: ‘Las Madres’ of Argentina
    Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986

    Relationer blir film långt borta och nära, SvD
    Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.

    Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:

    In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Muñoz, who became an early queer pioneer with her always relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images, since Susana lived in Stockholm for a while in the late 70’s, and for instance hung out in the circles around Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, appears in the film. 40 years later their reborn love will be depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana, but seems to remain the slightly over 8-minute long documentary short that it is today.

    Susana Blaustein Muñoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered at the Plaza de Mayo in Buenos Aires in front of the President’s residency. Their white scarves became a signum, and the movement grew famous all over the world.

    Susana Blaustein Muñoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem in Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the USA. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina. 

    In just a moment we’ll let Susana talk about her work herself. Directly she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identity is formed. She asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. The film was censured by the Argentinian state – just like many of Susana’s films. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.

    Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.
    Susana sits in her home in Mendoza in Argentina and we sit in Anna’s home in Majorna in Göteborg.
    Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland

    Filmografi:

    SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm.
    Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.

    See the film SUSANA
    Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.

    Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.
    Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983).

    La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.

    My Home: My Prison, 1993, 60 min.
    My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.

    Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,

    Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.

    Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!

    See the film Old Love Dies Hard:

    Credits SAQMI Play:
    Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson
    Design och kod: Vincent Orback
    Komposition: Amanda Lindgren
    Klipp och mix: Malin Holgersson
    Ansvarig utgivare: Anna Linder

    SAQMI Play produceras med stöd av
    Kulturrådet och Göteborgs stad.

    SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images

  • Schackdrottningen om att ha schack som sin passion.

    Pia Cramling har varit professionell schackspelare i 30 år. Hon är stormästare och den högst rankade kvinnliga spelaren i Sverige.Hon började spela schack i 10-årsåldern och deltog som femtonåring i schack-OS i Argentina 1978.Pia Cramling delar flera erfarenheter med rollfiguren Beth i tv-serien The Queens Gambit och har på olika sätt arbetat för att uppmuntra flickor och kvinnor att tävla i schack.I sitt Sommar berättar Pia Cramling att schack är hennes passion och hur schack blev hennes liv.- Jag har ofta häpnat över att ett bräde med 64 svartvita rutor med märkliga figurer på blev viktigare och mer positivt än nästan något annat i mitt liv.Om Pia Cramling:Schackspelare, 58 år.Född i Stockholm, bosatt i Stockholm, tidigare på Solkusten i Spanien.Debuterar som Sommarvärd.Producent: Håkan Lahger. Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play.

  • TRUMMIS, 55 år. Född och bosatt i Göteborg. Sommarvärd 2018.

    Kanske är det bilden av en naken man i en hotell-lobby som fastnar bäst men i Mikkey Dees Vinter-prat finns det stoff för många filmscener om någon skulle vilja göra en spelfilm om hans liv.I sitt Vinter i P1 tar rockmusikern och trummisen Mikkey Dee med oss backstage till den värld som varit hans arbetsplats i snart fyrtio år. En arbetsplats där the show must go on även om man råkat ramla och fått foten gipsad, där man får vänner för livet- och till och med kan bli hotad till livet.Mikkey Dee bjuder på en rad nedslag i karriären, från den första USA-turnén 1986 med bandet King Diamond, där han trodde att han var tvungen att fixa käket eftersom han inte visste att MikkeyD är amerikansk slang för MacDonalds, till hur oskyldiga blåbär höll på att ta livet av den legendariske sångaren Lemmy Kilmister.Han ger också flera exempel på hur oförutsägbart livet i rockcirkusen kan vara. Mikkey Dee berättar bland annat om det kaos som utbröt i samband med en spelning i Buenos Aires i Argentina där arrangören hade en arena dimensionerad för ungefär 6000 men hade sålt dubbelt så många biljetter. Spelningen måste avbrytas när publiken välde upp på scenen och bandet fick ta sig tillflykt till ett skyddsrum medan trängseln övergick i upplopp och vandalisering.- Senare på natten såg vi upploppet på tv med militärpolis och allt, och plötsligt går en kille förbi tv-kameran med min vita bas-kagge på huvudet! Där var vi allt lite skraja, det måste jag säga.Mikkey Dee bjuder generöst på sig själv men är aktsam om andra. Det som skulle ha kunnat bli en orgie i namedropping blir istället goda skrönor och reflektioner från en kille som klarat det krävande turnélivet utan missbruksproblem och annat elände.- Jag har bara inte velat kasta bort det jag har kämpat så hårt för, även om jag förstår varför man kan hamna i det träsket med tanke på trycket som vi musiker har på oss. - Lenny Kilmeister sa en gång att om han kom på oss med droger fick vi sparken, och det kändes jävligt bra att höra från en kille som honom.Om Mikkey DeeSpelar trummor i den tyska rockgruppen Scorpions. Nyss hemkommen från bandets pågående världsturné, senast i Australien och Kina. Främst känd från bandet Motörhead där han spelade i 24 år fram tills sångaren och basisten Lemmy Kilmister dog och bandet upplöstes. Har även spelat med bland andra King Diamond och Don Dokken.Heter egentligen Micael Kiriakos Delaoglou. Håller på ishockeylaget Frölunda och Örgryte i fotboll. Beskriver sig själv som en översocial och helt vanlig snubbe som spelar trummor jävligt bra.Producent: Stefan Sundberg