Iliaden Podcasts
-
Med anledning av översättaren Ingvar Björkesons bortgång publicerar vi en krönika av OBS producent Olof Åkerlund.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
KRÖNIKA: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
För att kunna föra samtal om vad det på djupet innebär att vara människa behövs tillgång till äldre litteratur. Den som de som kommit före oss tänkt, känt och skrivit med och emot. Klassiska verk spelar för kulturer en roll som kan liknas vid den föräldrar och andra släktingar spelar i en enskild människas liv. Och precis som i fallet med familjen så är det långt ifrån alltid den uppenbara och kända påverkan som är den viktigaste. Man kan växa upp utan pappa och utan att ha läst Platon, det betyder inte att det okända inte verkar i en.
På större språk finns ofta konkurrerande översättningar av de största klassikerna, men i ett litet land fyller översättarna en funktion som närmast är att betrakta som existentiell. Det är inte ett småtrevligt pynt att vi har Homeros, Vergilius eller Dante att tillgå i modern svensk tolkning, det är helt nödvändigt för att få något slags fäste. Gemensamt för dessa tre är att de alla är översatta av Ingvar Björkeson, en av få människor som genuint gjort sig förtjänt av etiketten kulturbärare. Baudelaire, Petrarca, Hesiodos och John Milton är några namn som kan läggas till hans digra verkslista.
Sent i november får jag höra att Björkeson avlidit redan i våras, 94 år gammal. Passande nog på Världsbokdagen den 23 april. Det skedde som ni förstår lite i skymundan vilket är på samma gång orimligt och följdriktigt. Likt stommen i ett hus, var denna bärande del i vår kultur så gott som osynlig i offentligheten.
Lovorden och priserna har förvisso varit många. Vilket ju inte betyder att det saknas sådant som går att ifrågasätta. Hans Pindarostolkning fick en hård akademisk granskning, men jag kan sörja att vi inte i högre grad förmådde ge vår kanske viktigaste översättare den högsta äran: En genomgripande och nyfiken översättningskritik varje gång han överförde ett nytt mästerverk till svenska. Att översätta från antika språk är ju också att översätta en värld, som både är kusligt lik och oändligt främmande från vår egen. Det är i djup mening Björkeson/Homeros vi läser när vi läser Iliaden.
Under senare år var han främst upptagen av att ge latinska klassiker ett nytt liv. Och han har för lång tid försett oss med läsbara och i delar mycket vackra tolkningar av verk som Ovidius “Metamorfoser” och Lucretius “Om tingens natur”. Den sistnämnda är på många sätt en metafor för allt som sagts här. Denna existentiella atomlära på vers från vår tideräknings början var länge bortglömd innan den hittades 1417 och på omvägar kom Lucretius att påverka den vetenskapliga revolutionen och upplysningen samt, kan man argumentera för, sätta spår i den amerikanska konstitutionen. Kort sagt: Sättet vi tänker och förstår världen på. Det är stora ord, men i Sverige skulle vi faktiskt kunna säga något liknande om Ingvar Björkesons gärning.
Olof Åkerlund, producent för OBS
Tio klassiker översatta av Ingvar Björkeson
Dante Alighieri: Den gudomliga komedin
Charles Baudelaire: Det ondas blommor
Vergilius: Aeneiden
Homeros: Odysséen
Homeros: Iliaden
Titus Lucretius Carus: Om tingens natur
Hesiodos: Theogonin
Apollonios Rhodios: Argonautika
John Milton: Det förlorade paradiset
Ovidius: Metamorfoser
-
Ewas och Ofelias äventyr på ängen med allt vad det innebär av ljuvliga sommarblomster och fästingar:
Prins Hatt under jord en, en folksaga
Iliaden och Odyssen av Homeros
Kalevala, Finlands nationalepos
En ung naturälskares dagbok av Dara McAnulty
Maias dagbok av Isabel Allende
Binas hemliga liv av Thor Hansson
Humlor i Sverige av Bo Mossberg och Björn Cederberg
Kollektivt självmord av Aarto Paasilinna
Bevingad intelligens: i huvudet på en fågel av Jennifer Ackerman
Smartast bland mesar av Anders Brodin
Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert
Kirke och Galatea av Madeline Miller
-
I Mytologipodden utforskas hela världens mytologier: skapelsemyter, gudar, varelser, händelser, universella teman, arketyper och artificiella mytologier inom populärkultur. Den sista måndagen i månaden släpps ett nytt avsnitt där Eric och Lee turas om att välja ämne.
Dags för del två i vårt samarbete med Poddius Castus - en podd om antiken. Vi har tidigare gästat dem och pratat om Iliaden - nu är det dags för "uppföljaren" Odysséen som kretsar kring krigarhjälten Odysseus hemkomst till sin familj efter kriget i Troja. Hemfärden var minst sagt inte helt enkel och med Odysseus långa frånvaro blir tillvaron hemma för hans fru Penelope och son Telemachos inte längre hanterbar. Men så går det när det är över 100 friare på plats och snyltar beter sig dåligt. Gudar, nymfer och monster spelar såklart en stor roll i Homeros Odysséen. Vi tar hjälp av antikvetarna Hanna och Angelica från podcasten Poddius Castus och tar oss igenom denna odyssé - från början till slut.
Poddius Castus
Lyssna
Facebook | Poddius Castus
Instagram | @PoddiusCastus
Kontakt: [email protected]
__________________________
www.mytologipodden.com
Facebook | @mytologipodden
Instagram | @mytologipodd
TikTok | @mytologipodden
__________________________
Lista med källor, länkar och tips finns på vår hemsida under fliken "Bibliotek".
__________________________
Musik
- Jade by Scott Buckley - https://www.scottbuckley.com.au/
Licensed under Creative Commons BY Attribution 4.0 License
http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
- Skaga by Alexander Nakarada - https://www.serpentsoundstudios.com/
Licensed under Creative Commons BY Attribution 4.0 License
http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
__________________________
Omslagsbild
Lee W Lundin https://leewlundin.com/
Teckensnitt
Caesar Dressing Regular by Open Window - https://www.1001fonts.com/caesar-dressing-font.html
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Homeros episka diktverk Iliaden är ett av de mest kända litterära verken som bevarats från antiken. Det förtäljer historien om den episod under det trojanska kriget då hjälten Akilles drog sig undan från stridigheterna, ett val som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser för samtliga involverade. Tillsammans med Eric och Lee från Mytologipodden tar vi oss an detta epos och redogör för dess handling, sång för sång.
Glöm inte att också följa Mytologipodden för framtida överraskningar! Finns där poddar finns.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Heinrich Schliemann var affärsman, språkgeni, arkeologisk äventyrare och något av en mytoman. Jan Henrik Swahn går genom Aten i Schliemanns och den moderna flyktingkrisens fotspår.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.
Jag har alltid försökt närma mig storstäder genom att gå in i dem. Det blir som ett slags arkeologisk utgrävning. Jag söker mig via ytterområdena skikt efter skikt in mot kärnan. Reseguiderna har sina förslag på upptrampade stigar, som alla passerar det största turistmålet. I Aten är denna plats Akropolis.
Aten är ingen obekant stad för mig, men vägen jag går är främmande. Jag ska lämna över ett brev och lite pengar till ett syskonpar som bor på gatan i ett tält nära Exarchia, ett område mitt i Aten där poliserna är civilklädda för att de då får färre stenar kastade på sig. Tältet ska finnas på en sidogata till Patissiongatan, eller fotgängarnas gata, som förvandlats till en bullrande boulevard. Kanske fanns här skuggiga alléträd och en hästdragen spårvagn en gång. För att inte missa den lilla sidogatan som saknas på kartan tar jag mig till Patissions början. Den visar sig vara en av stadens längsta gator med över femhundra husnummer. Det är en varm dag.
Efter att ha grävt mig igenom de afrikanska och vietnamesiska kvarteren når jag svettig fram till ett palats. Folk sitter på bänkar i lockande skugga bakom pelarna på det arkeologiska museet. Jag går in för att svalka mig. Bland Heinrich Schliemanns fynd från utgrävningar i Mykene 1876 är en dödsmask i guld höjdpunkten. "Jag har skådat Agamemnon", skriver den omstridde tyske entreprenören och arkeologipionjären i ett telegram till grekiske kungen efter fyndet. Schliemann har tidigare skådat även Odysseus och Penelopes aska och hittat staden Troja tre gånger. För honom är hjältarna vid liv och kriget pågår. Att masken är många hundra år äldre och måste ha tillhört någon annan ser han som en petitess. Den kallas än i dag för Agamemnons dödsmask.
Jag går vidare längs fotgängarnas gata; sidogatan jag letat efter räddar mig undan trafiken. Och där ser jag tältet. Ur öppningen räcker en hand ut en kittel. Rubina häller upp te, pratar. Till slut måste jag lämna över brevet och på svaga ben vandra vidare mot Omoniatorget. Här dyker det upp en gatstump uppkallad efter den fyrfaldige brittiske premiärministern och Homerosälskaren Gladstone. Han representerar en epok då politiker runt om i Europa inte bara läser Homeros, de skriver böcker om honom också. Och tanken börjar ta form – kanske går Iliadens och Odysséns värld att gräva fram?
Efter arkeologiska museet och Gladstones gata når jag fram till Schliemanns hus. Det verkar som att denna vandring är tänkt att ske i hans fotspår. Jag slinker in på kaféet i trädgården bakom huset, som idag är ett numismatiskt museum, och unnar mig och mina öron en stunds vila.
Schliemanns hus kunde uppfattas som ett museum redan när han bodde i det, med sina mäktiga rum, marmorfriser och marmorgolv, väggarna fulltecknade med antika citat. Det känns på något sätt självklart att han döper sina barn till Agamemnon och Andromache.
Jag häller vattnet jag fått till kaffet nerför ryggen och går ut på gatan. Benen styr mig mot Schliemanns mausoleum men tankarna är hos Rubina och tältet, hennes kamp för upprättelse, svårigheterna att få tag i vatten, till te, tvätt och personlig hygien.
Efter att ha korsat Syntagma viker jag av i riktning mot kyrkogården. Där högst upp ligger mausoleet. En fris berättar om Schliemanns liv, så som han själv ville att det skulle återges. Här är hans älskade Sophia med på varje utgrävning, en självklar sekundant vid kniviga frågor. I själva verket stannade hon mest hemma och var förmodligen ganska ointresserad av arkeologi.
Schliemann skaffar sig många fiender, inte för att han är elak men för att han saknar etikett och vägrar låta någon stå i vägen för sig. Frank Calvert, den vänlige och lågmälde, lätt aristokratiske och svårt skuldsatte man som äger marken där han tror att Troja ligger gömt, saknar resurser att genomföra utgrävningar. Calvert erbjuder Schliemann att ta över. Det har varit hans pojkdröm att hitta Troja. Schliemann snor drömmen från honom, gör den till sin, och så är Calvert ute ur leken.
Ingen kan ta ifrån Schliemann att han varvar elva språk i sina dagböcker och gör sig förstådd på ytterligare ett dussin. Han blir förmögen flera gånger om, bland annat i guldruschens Kalifornien, han överlever ett skeppsbrott. Han umgås med kungar och presidenter och blir omskriven i all världens tidningar. Att det bakom mausoleets helgonlegend döljer sig en rejäl bunt rövarhistorier är lätt att glömma bort där jag står och ser ut över Atens kullar.
Engelska, franska, italienska, holländska, spanska och portugisiska är språk Schliemann lär sig genom att rabbla ord och meningar, som en papegoja. Grammatiken hoppar han över. Det gäller även den arkeologiska grammatiken. Noggrannhet vad gäller arkeologiska strata ligger inte för honom. Att i stekande sol pensla bort sandkorn för sandkorn är honom främmande. Han använder spade och vid behov – dynamit.
Det egentliga året för hans pensionering infaller 1864. Då är han 42 år. Behovet av resor och ny kunskap är omättligt. Barnen och hustrun har han inte tid med men, det hade ju inte Odysseus heller. 1868 gör han sina första utgrävningar i Grekland, besöker Ithaka och det heliga Athosberget. Homeros läser han som den bokstavstrogne läser bibeln. Allt i Iliaden ser han som sant, låt vara att gudarnas inblandning i kriget vittnar om viss spekulation – Homeros var ju poet. Men i Schliemanns ögon är Homeros framför allt en historiker. Ja, närmast en krigsreporter som vesslesnabbt slinker ut och in genom stadsportarna för att få höra det senaste. Schliemann stakar ut riktningen med hjälp av Homeros och Pausanias, antikens och förmodligen världens förste författare av guideböcker, numera ersatta av GPS, som hjälper dagens turister till målet, om än till priset att de missar vägen dit.
Det finns ingen nu levande arkeolog eller historiker som inte ifrågasätter Schliemanns metoder och ovetenskapliga, alltför snabbt dragna slutsatser, hans tendens att anpassa fynden efter teorin och inte teorin efter fynden, hans girighet och brutala utgrävningar. Knappast någon ifrågasätter dock hans betydelse för arkeologin i stort. Han har gjort den till ett äventyr. Låt vara att han i de allra flesta biografier framstår som en mytoman och en skrävlare, men visst är det väl ändå lite fint att att även skrävlare kan visa upp goda sidor och faktiskt, som i Schliemanns fall, förändra världen, om så bara genom att upptäcka den.
I historiens och poesins ljus blir dessa platser magiska. Men eposen berättar också om krig och lidande, om flyktingar på nya kontinenter och om vad det innebär att längta hem.
Jag tänker återigen på Rubina. Varje vandring som gör anspråk på att visa Aten och spegla vår samtid i historiens ljus borde inte enbart passera Akropolis höjd utan även hennes knappt meterhöga tält.
Jan Henrik Swahn, författare
-
LÄS HÅRT gästas av Warhammer-konnässören Johan Egerkrans! En man känd för sina böcker, sina fantasyillustrationer, sitt fasta handslag, sin podd Mytologier, och sina fräcka ankor! Och säkert mycket annat. Vilken kille, va?
I den här podden pratar Egerkrans med Johan Wanloo och Magnus Dahl om skräckiga Warhammer Fantasy-romanen ”Drachenfels”, skriven av Kim Newman writing as Jack Yeovil.
I nästa avsnittTill nästa gång läser vi Nils Bejerots seriekritiska debattbok ”Barn – Serier – Samhälle” från 1954. Gud bevare oss alla.
Annat som nämnsJohan Wanloo ”Domedagsvikingen”, Frank Frazetta, rollspelet "Gemini", Tim Burton, Marilyn Manson, Iron Maiden, Limp Bizkit, Nickleback, REO Speedwagon, Egerkrans instagram, Johan Kimrin, Johan Egerkrans ”Nordiska gudar” + ”Nordiska väsen” + ”Odöda” + ”Drakar”, Beowulf, Homeros ”Iliaden”, ”Kamratposten”, Johan Wanloo ”Den flygande kaninen bygger en robot” + ”Den flygande kaninen och rymdkompisarna” + ”Vilse i varuhuset”, Mort Walker, Mort Weisinger, ”Rädda Joppe - död eller levande”, David Eddings, Wanloos twitter, Magnus twitter, ”Game of Thrones”, Sabaton, avsnittet om Mercedes Lackeys ”Born to Run”, Warhammer Fantasy Battle, Warhammer 40 000, Warhammer Fantasy Roleplay, Ian Miller, Adrian Smith, Games Workshop, ”Doctor Who”, Johnny Bode-sällskapet, ”Blake’s 7”, Shadowrun, Blade, Terry Pratchett, ”2000 AD”, Pat Mills, Johnny Bode, Stanley Kubrick, Zack Snyder, Joss Whedon, Dan Abnett ”Eisenhorn”, Dan Abnett & Andy Lenning ”Guardians of the Galaxy”, Fredric Wertham ”Seduction of the Innocent”, Horst Schröder
-
Simon chippen Svensson och Erik Sandelin ska läsa alla klassikerna. Detta första avsnitt handlar om första boken på listan Illiaden av Homeros. Iliaden är full av våld, namn men även lite klassisk slapstick.
