London Podcasts

  • Efter en liten brasklapp snackar vi fiaskokonferensen Modern Frontends Live. Det blir massor av exempel på saker en absolut inte ska göra när det arrangeras konferens. Allt från liveströmmar utan videoutrustning, det bästa upplägget för att gå vilse, uppsåt vs inkompetens, till att göra sig ovän med utvecklarcommunityn och att inte plocka bort sina bord.

    Om du gillar podden blir vi väldigt glada för en liten recension i iTunes, prenumeration på Spotify eller om du säger hej på Twitter (Anton, Therése) <3

    LänkarFyre FestivalModern Frontends LiveGen AshleyDeltagaren Chris Perrys inläggJo Franchettis inläggCassie Evans inläggKent C. Dodds inläggExCel LondonStockholm Waterfront
  • Solvalla presenterar en riktigt häftig travhelg med start fredag kväll.

    Team Westholm Dagen har lockat cirka 470 personer som får en helkväll i Valla Krog. Vi ringer Jörgen Westholm och kollar läget inför "festen".

    Aetos Kronos insjuknade hastigt efter en veterinärbehandling och har varit ifrån tävlingsbanorna i över ett år. Mn nu är han tillbaka och Jerry Riordan berättar om vad som hände och om den långa vägen tillbaka.

    Fantastiska Thyra Tyrann går nu i pension efter 184 starter och 128 segrar. Tränare Camilla Ingerstad delar med sig av sina minnen från Thyras enastående karriär.

    Lacke tror att hans luring kan utmana favoriten i V75-inledningen. Han berättar också varför han gärna skickar SMS, men inte svarar på dem som han får av Markus.

    01.08 Jörgen o Team Westholm-dagen och Åshöjdens BK

    08.33 Team Westholms bästa chanser i helgen

    13.37 Har Markus dirigerat en orkester i London?

    25.39 Jerry Riordan har koll på "Fy fan"

    31.19 Vad hände med Aetos Kronos?

    38.24 Liverapport: Två hästar rymmer under intervjun. Jerry rapporterar

    44.08 Vi sammanfattar Thyra Tyranns karrier tillsammans med Camilla Ingerstad

    51.49 Camillas starkaste ögonblick med Thyra Tyrann

    1:00.33 Lacke och Malmrot har hittat fem vinnare till V75 på Solvalla.

    Gäster: Jörgen Westholm, Jerry Riordan, Camilla Ingerstad och Lacke

    Programledare: Anders Malmrot och Markus Myron

  • Hör om mutorna, kontrakten och korruptionsanklagelserna som ledde till att lilla Qatar fick fotbolls-VM.

    När Qatar år 2010 utsågs till värdland för fotbolls-VM 2022 blev många förvånade eftersom landet var en nästan okänd fotbollsnation. Men bakom beslutet låg en väl utförd kampanj från kungadömet där stenrika Qatar gjorde enorma och strategiska investeringar i bland annat Frankrike. I stort sett alla de personer inom internationella fotbollsförbundet FIFA som fattade beslutet blev senare misstänkta för korruption och några har i efterhand sagt att de ångrar att Qatar får anordna VM. Flera personer i FIFAs ledning fick avgå i spåren av skandalen.Döda arbetare vid bygget av arenor till fotbolls-VMInför fotbolls-VM har Qatar byggt ett antal extraordinära arenor och ett nytt tunnelbanesystem. Arbetare har dött vid bygget av arenor. Människorättsorganisationer kritiserar bristen på rättigheter för utländska arbetare i det så kallade kafala-systemet som ses som en form av modernt slaveri i Gulfstaterna. Myndigheterna i Qatar hävdar däremot att arbetsvillkoren förbättrats.Lilla Qatar är diplomatisk stormaktTrots att Qatar är ett litet land så har kungadömet stor makt. Qatar har lett förhandlingar med talibanerna i Afghanistan, med Hamas i Gaza och har samtidigt goda relationer till både USA och Iran. Genom tv-kanalen al-Jazeera som ägs av Qatar har landet ytterligare stärkt sitt inflytande världen över. Under den förre ledaren Hamad bin Khalifa al-Thanis styre blev Qatar det rikaste landet i världen i förhållande till folkmängden. Qatar har enorma fyndigheter av naturgas och olja vilket lagt grunden till landets rikedomar. Landet har exklusiva shoppingvanor, till exempel har Qatar via sin investeringsfond köpt varuhuset Harrods i London samt världens då dyraste konstverk, Kortspelarna av Cézanne.Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Richard Henriksson, fotbollsexpert Radiosporten. Sen podden spelades in har Richard Henriksson slutat på Sveriges Radio.Programledare: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Sandra PetterssonAvsnittet publicerades första gången i januari 2022.

  • Hör om mutorna, kontrakten och korruptionsanklagelserna som ledde till att lilla Qatar fick fotbolls-VM. När Qatar år 2010 utsågs till värdland för fotbolls-VM 2022 blev många förvånade eftersom landet var en nästan okänd fotbollsnation. Men bakom beslutet låg en väl utförd kampanj från kungadömet där stenrika Qatar gjorde enorma och strategiska investeringar i bland annat Frankrike. I stort sett alla de personer inom internationella fotbollsförbundet FIFA som fattade beslutet blev senare misstänkta för korruption och några har i efterhand sagt att de ångrar att Qatar får anordna VM. Flera personer i FIFAs ledning fick avgå i spåren av skandalen.Döda arbetare vid bygget av arenor till fotbolls-VMInför fotbolls-VM har Qatar byggt ett antal extraordinära arenor och ett nytt tunnelbanesystem. Arbetare har dött vid bygget av arenor. Människorättsorganisationer kritiserar bristen på rättigheter för utländska arbetare i det så kallade kafala-systemet som ses som en form av modernt slaveri i Gulfstaterna. Myndigheterna i Qatar hävdar däremot att arbetsvillkoren förbättrats.Lilla Qatar är diplomatisk stormaktTrots att Qatar är ett litet land så har kungadömet stor makt. Qatar har lett förhandlingar med talibanerna i Afghanistan, med Hamas i Gaza och har samtidigt goda relationer till både USA och Iran. Genom tv-kanalen al-Jazeera som ägs av Qatar har landet ytterligare stärkt sitt inflytande världen över. Under den förre ledaren Hamad bin Khalifa al-Thanis styre blev Qatar det rikaste landet i världen i förhållande till folkmängden. Qatar har enorma fyndigheter av naturgas och olja vilket lagt grunden till landets rikedomar. Landet har exklusiva shoppingvanor, till exempel har Qatar via sin investeringsfond köpt varuhuset Harrods i London samt världens då dyraste konstverk, Kortspelarna av Cézanne.Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Richard Henriksson, fotbollsexpert Radiosporten. Sen podden spelades in har Richard Henriksson slutat på Sveriges Radio.Programledare: Johar BendjelloulProducent: Katja MagnussonTekniker: Sandra PetterssonAvsnittet publicerades första gången i januari 2022.

  • Barnen släpps fria när Richard är borta och tänjer på gränserna för vad som kan kallas inrikespolitik. Vi diskuterar om sport egentligen är politik och Ellen frågar sig huruvida atleter ska ta politiska ställningstaganden. Edvin pratar kulturell makt medan Jossan har varit utsänd korrespondent i London. Sist men inte minst bjuder Jakob på quiz om hur många länder som egentligen finns i världen och hur många svar frågan har. I studion: Ellen Meiby, Edvin Freyschuss, Josefine Wiklund och Jakob Steiner Blasberg,

  • Sexklubb i London, finansministerns nonchalans för klimatmålet, och allt om Don’t worry darling och svenska versionen av Love is blind. En podd från Aller media.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Lågkonjunktur, sjunkande levnadsstandard och en finansminister som drar åt svångremmen. Det ekonomiska läget i Storbritannien är ansträngt.

    Programledare: Erika Mårtensson Medverkande: Stephanie Zakrisson, korrespondent i London och Kristian Åström, ekonomikommentator

  • Lågkonjunktur, sjunkande levnadsstandard och en finansminister som drar åt svångremmen. Det ekonomiska läget i Storbritannien är ansträngt.

    Programledare: Erika Mårtensson Medverkande: Stephanie Zakrisson, korrespondent i London och Kristian Åström, ekonomikommentator

  • Olle har varit på besök på The Economist i London och har fått sina drömmar krossade. Emanuel har varit på Stora Journalistpriset, även han är desillusionerad - även om han har träffat journalister att hoppas på. Dessutom pratar vi om att Aftonbladet lägger ned Söndagsbilagan och två andra bilagor, därmed går en bit mediehistoria i graven. Och så lyfter vi upp New York Times nya investerare (en aktivistfond) och pratar om den nya "spionlagen" som drabbar journalistiken. Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Ge oss gärna ett bra betyg och stötta oss på patreon.com/mediepodden

  • Gästen Ove/Johanna lämnar Dubai för ett regnigt London och har haft två nya dejter att uppdatera er om. Mathilda har inte haft två nya dejter men däremot två nya väskor. Välkomna honor!

    The Olsson Sisters produceras av Digital Icon Agency

  • KVADRUPEL BROUHAHA! David är först i ETW att kvadrupeldramma, veckans ord är HSV – Hot spirit vapour och vi ramlar djupt ner i kolonnpannan på jakt efter sanningen. Eller nåt. Mer ordning på whiskysamlingen med app, veckans destilleri är Kinclaith och ni är de första som får höra om Peat & PX Project 1 och 2. Tack, King Leif.Vad var det i glaset? Mathias hade en Hazelburn 10, en buteljerad sådär runt 2014 kanske så säg den här: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/76424/hazelburn-10-year-oldJeroen njöt av en Caol ila 12 från Meadowside blending (mer kända som The Maltman) på 53,7%, denna:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/164329/caol-ila-2007-mblCaol ila har tydligen just öppnat sitt nya visitor centre, i augusti iår: https://www.thespiritsbusiness.com/2022/08/caol-ila-opens-multi-million-pound-visitor-centre/…vilket de firade med specialsläpp:https://www.dramface.com/news/caol-ila-distillery-visitor-experience-14-years-oldSe också här:https://www.diageo.com/en/careers/distillery-visitor-experiences/caol-ila-visitor-centreDavid kvadrupeldrammade minsann M&H, även kända som Milk & Honey Distillery. Inte exakt de fyra som just släppts på Systembolaget genom Selected Malts, men nästan: https://www.systembolaget.se/sortiment/?q=milk%20and%20honeyhttps://mh-distillery.com/Milk and Honey, Hallelujah:https://www.youtube.com/watch?v=rrKiqcvKzFAVeckans ord: HSVLite mer om kolonndestillering pratade vi om i avsnitt 39 faktiskt:https://www.entreawhisky.se/39Annars är detta de tre bästa texterna om kontinuerlig destillering David har läst, tyvärr alla i böcker som inte är nedladdningsbara för kreti och pleti: Campbell, Iain, ”Grain whisky distillation”, i Inge Russell, red., Whisky: Technology, production and marketing ([London]: Academic Press, 2003), s. 179–206.Murray, Douglas, ”Grain whisky distillation”, i Inge Russell & Graham Stewart, red. Whisky: Technology, production and marketing, 2 uppl. (Oxford: Academic Press, 2014), s. 179–198.Panek, R. J. & J. H. Brown, ”Continuous distillation”, i J. R. Piggott, R. Sharp & R. E. B. Duncan, red., The science and technology of whiskies (Harlow: Longman Scientific & Technical, 1989), s. 150–181.De där galna fotona David mindes var inte från Cambus utan från Port Dundas låg förut uppe på den där fotografens blogg men numera är hela bloggen nedlagd tyvärr. Bilderna måste nu sökas genom wayback machine:http://catchingphotons.co.uk/blog/industrial/port-dundas-distillery/http://catchingphotons.co.uk/blog/industrial/port-dundas-distillery-part-ii/Hålla ordning på samlingen, del IIWhizzky:https://www.whizzky.net/Drammer:https://drammer.com/whiskybase:https://www.whiskybase.com/Veckans destilleri: KinclaithYou’ve been in the farmer Maggot’s crops! https://www.youtube.com/watch?v=Zdc3AXbf5PUThe hidden five: 1) Ben Wyvis (1965–1976) inom graindestilleriet Invergordon; 2) Glen Flagler, (1965–1985), inom graindestilleriet Garnheath; 3) Inverleven, (1938–1991), inom graindestilleriet Dumbarton; 4) Killyloch, (1965–någon gång under tidigt 1970-tal), liksom Glen Flagler ”gömt” i Garnheath och det destilleri med mest tveksam status av de fem – en del räknar det som ett eget destilleri, en del räknar ihop det med Glen Flagler; slutligen 5) Kinclaith (1957–1975) inom graindestilleriet Strathclyde.https://www.malt-whisky-madness.com/maltmadness/whisky/kinclaith.htmlhttps://scotchwhisky.com/whiskypedia/2054/kinclaith/https://www.whisky.com/whisky-database/distilleries/details/kinclaith.html

    The Peat and PX Project I och IILite om oktavfat:https://whiskymag.com/story/the-little-cask-that-couldHär når du oss:En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky)Maila till oss på [email protected] blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhiskyBli medlem! https://entreawhisky.memberful.com/checkout?plan=74960

  • Öar som funnits på kartan har ibland visat sig vara skapelser av fantasin. Petter Lindblad Ehnborg reflekterar över fantomöarnas historia och vad som hände när jordklotet kartlades.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Drömmen om en ö skingras ibland som sand mellan fingrarna. När ett australiskt forskningsfartyg 2012 skulle besöka Sandy Island, så var stillahavsön inte där. Då hade den tjugofyra kilometer långa landmassan ändå funnits utmärkt på kartan i mer än ett sekel i allt från välrenommerade världsatlas till den stora sökmotorns satellitkartor. Geografen Alastair Bonnett beskriver utfärden till Sandy Island som upptäckten av en plats icke-vara. Många öar hade tidigare mött samma öde: under 18- och 1900-talen genomfördes flera expeditioner för att sudda ut hundratals öar som inte fanns. På sjökorten stod förkortningen E.D för Existence Doubted, betvivlad existens.Redan Plutarchos konstaterade att geografer gärna fyllde kartans marginaler med tvivelaktiga inslag. Frusna hav, otillgängliga våtmarker eller öknar fulla av vilda bestar. HIC SVNT LEONES noterade medeltida kartritare över obygden, här finns lejon, men de hade lika gärna kunnat skriva här finns öar. 1500-talets kartor som Olaus Magnus Carta Marina eller Abraham Ortelius Theatrum Orbis Terrarum svämmar över av främmande skärgårdar. Den moderna kartografins fortsatta utveckling är på många sätt en berättelse om öarnas försvinnande.De kallas fantomöar: platser som en gång fanns angivna på kartan men ströks vid närmare påsyn. Gemensamt för dem alla är att de uppstått ur havet då drömmen föregått kartbilden. Hos en sjöman som längtar efter land eller berömmelse kan sinnenas spratt forma en ö av en dimbank, en valrygg eller en optisk illusion. I andra fall kan en berättelse vara gnistan. I Garci Rodríguez de Montalvos riddarroman Las sergas de Esplandían från 1510 beskrivs en fiktiv ö öster om Ostindien vid namn California. När spanska erövrare senare under seklet siktade Baja Californias sydspets trodde de sig ha hittat just en ö, och döpte den efter fiktionen. Andra fantomöar har sitt ursprung i långlivade myter. Kring 500-talet gav sig irländska munkar ut på resor i roddbåt i västerled, och öarna de sades ha hittat levde kvar på kartan ett årtusende. Mest mytomspunnen är Sankt Brendans ö, ett paradis på Jorden omslutet av en tät dimma, men enligt vissa inte så mycket en fantomö som en verklig. Kanske var det till Newfoundland som munkarna funnit vägen?Fantomöarnas försvinnande kan möjligen betraktas som en ojämn kamp mellan två kartografiska andor. Författaren Robert Macfarlane återkommer till skillnaden mellan det han kallar för rutnäts- och berättelsekartor. Den idag dominerande rutnätskartan översätter otyglad rymd till en abstrakt helhet. Den anger gränser mellan länder, råvaror eller ägare men också vägen till närmsta italienska restaurang och som sådan har den förstås varit mycket praktisk. Priset för detta är enligt Macfarlane att rutnätskartan reducerar världen till data, oberoende av en mänsklig betraktare. Den lyfter ut människan ur den omgivande miljön och placerar henne utanför landskapet.Berättelsekartan är annorlunda, i det att den snarare betraktar människan som en del av kartan. Här berättas en historia om en plats och hur den upplevs av en människa eller kultur som rör sig genom den. Medan rutnätskartan beskriver ett rum genom vilket otaliga resor kan göras fångar berättelsekartan istället en unik resa, unika relationer mellan människor, eller mellan människan, tiden och landskapet. Aboriginernas sånglinjer eller drömspår kan leda vandraren genom rumtiden, medan den keltiska traditionens så kallade tunna platser är de där hinnan mellan det jordiska och det himmelska är som skirast. Bortom Nordatlantens horisont såg Sankt Brendan och hans fränder inte bara fysiska öar utan också ett landskap av andliga prövningar.Författaren Amitav Ghosh noterar att den europeiska erövringen av världen åtföljdes just av ett ritande av rutnät över jordklotet. Räta linjer som snart stod i konflikt med redan existerande berättelser om det omgivande landskapets betydelse. Platser gavs nya namn som påminde om den gamla världen, marker omformades för att likna Europa, och ursprungsbefolkning fördrevs, eller utplånades ur landskapet. Så finns det under dagens öar ofta andra begravda. Ta Quisqueya som exempel, namnet på en förlorad ö på ett förlorat språk, taíno, talat av ett närapå förlorat folk. 1492 landsteg Columbus på ön och döpte den till la isla Española, den spanska ön, eller kort bara den spanska, Hispaniola. Under de kommande 25 åren dog sannolikt hundratusentals taínoer, ofta som slavar i spanjorernas guldgruvor. De kom att ersättas av afrikaner, slagna i bojor och samman med sockerrör skeppade över havet.Så har drömmen om en orörd ö många gånger visat sig förödande för den som redan har ön som sitt hemland. Även drömmar kan få våldsamma följder. Historien är full av skeenden som skedde på grund av en inbillad saga, noterar Umberto Eco, och lyfter fram just Columbus jakt efter en ny sjöväg till Indien eller kapten Cooks sökande efter Terra Australis Incognita. När Cook återvände till England med beskedet att Stilla havet var en övärld snarare än denna drömda, okända landmassa möttes han av besvikelse. Europa kom att se på öarna som fantomer efter en förlorad kontinent, undantag av mening, avskurna från varandra och vindspridda i en tom ocean. Detta helt på tvärs mot lokala föreställningar om havet som en gränslös kontinent av vatten, en väv som band samman såväl människor som öar.I vår kartlagda tid har nya former av fantomöar hamnat i den geopolitiska brännpunkten som då nya stränder uppenbarar sig under polernas smältande is. Utanför Dubais kust pågår alltsedan 2003 skapandet av den så kallade Världen, en konstgjord skärgård i form av en världskarta, som en dag är tänkt att täckas av lyxhotell. Detta på en plats som med stigande våttemperaturer riskerar att bli otjänlig för mänskligt liv. Ett sandslott i havet så beskriver tidningen Le Monde de konstgjorda, militariserade öar som Kina låtit anlägga i Sydkinesiska sjön, i syfte att stärka sin järnhand över regionen.Öar som uppstår, men också öar som försvinner. Inga länder är lika känsliga för havsnivåhöjningar som de låglänta korallatollerna i Stilla havet och Indiska oceanen. I Maldivernas huvudstad Malé bor en kvarts miljon invånare bara decimeter över havet, däribland en snabbt växande skara internflyktingar. En angelägen fråga för atollernas intellektuella är hur språk, kulturarv och nation ska bevaras om öarna en dag behöver överges.Det finns många alternativ till den berömda kanariefågeln i kolgruvan. Maldivernas sand, Mauritius dronter, Påsköns träd. Naurus fosfat gjorde för en tid landet till världens näst rikaste men när råvaran tog slut fick ön istället agera läger och limbo åt Australiens båtflyktingar. Fantomöar men också öarnas fantomer: tillsammans vittnar de om behovet av en ny karta, nya berättelser.Petter Lindblad Ehnborg, psykolog och essäistLitteraturBonnett, Alastair. 2015. Sandy Island i Off the Map. London: Aurum Press. Bonnett, Alastair. 2021. The Age of Islands. London: Atlantic Books. Eco, Umberto. 1998. Serendipities. New York: Columbia University Press. Edmond, Rod & Smith, Vanessa (red.). 2003. Islands in History and Representation. Oxon/New York: Routledge. Ghosh, Amitav. 2021. The Nutmegs Curse. The University of Chicago Press. Le Monde Hors-Série. Géopolitique des îles en 40 cartes. 2019. Macfarlane, Robert. 2008. The Wild Places. London: Penguin. Macfarlane, Robert. 2018. Off the Grid. I Lewis-Jones, Huw (red.). The Writers Map. London: Thames & Hudson. Rodríguez de Montalvo, Garci. 1510. Las sergas de Esplandián.

  • Hello Interactors,

    I stumbled across a book that picks ten influential economists and teases out elements from each that contribute to ideas circling the circular economy. It turns out bits and pieces of what many consider a ‘new’ idea have existed among notable economists, left and right, for centuries.

    The first is a name known to most worldwide, even if they only get their history from Fox News. But had a gun been aimed more accurately, his name nor his global influence would have been a part of history at all.

    As interactors, you’re special individuals self-selected to be a part of an evolutionary journey. You’re also members of an attentive community so I welcome your participation.

    Please leave your comments below or email me directly.

    Now let’s go…

    THE DUEL AT SCHOOL

    Class boundaries come into focus in college towns as diverse clusters of first-year students descend, mingle, and sort. Such was the case for one young man in Germany. It’s not that he was poor, but to the über he was. Having been born to Jewish parents, he was used to being bullied. Though he thought violence was an absurd remedy for injustice – after all, he went to college to study philosophy and belonged to a poetry club – but he also believed that sometimes one must stand their ground by whatever means.

    And so there he stood, 18 years old, with his back to his adversary, about to engage in a duel. As he breathed in, I imagine he could feel the cold pull from the barrel of the pistol pointed to the sky inches from his chin. With each step his pulse must have quickened. He must have felt the gun handle twist in his sweaty palms as he gingerly rested his tremoring finger on the trigger. He knew at any second, he must turn quickly. He must not flinch. And he must not die.

    In his final steps I imagine his world must have slowed down. And then, in a blur, he whirled around and fired at his challenger. The blast must have lit his face, punctuated by the sound of a whirring bullet. He felt the skin just above his eyebrow burn. I can see him lifting his shaking hand to his forehead expecting blood. But it was just an abrasion. The bullet had grazed his skull. That bullet was millimeters from ending Marxism before it even started. Had it landed, Karl Marx would have been dead at 18.

    My sense is that when most people read the word Marxism, they think Communism. He’s best known for two massive publications, The Communist Manifesto, and Das Kapital – or often simplified and anglified to just Capital. But he eventually distanced himself from the direction Communism and even Marxism had taken. As we shall see, he was a professional journalist for most of his adult life and thus a staunch free press and free speech advocate – two freedoms communist authoritarianism eradicated.

    The word, ‘Marxism’, today is often used by some to discredit progressive pro-social political and economic ideas given its connotations to communism. A holdover from American Cold War McCarthyism. It turns the disparaging came long before the 1940s and 50s. It was used the same way in France and other parts of Europe in the late 1800s. So much so that Marx’s collaborator on The Communist Manifesto, Fredrich Engels, once wrote,

    “What is called ‘Marxism’ in France is certainly a very special article, to the point that Marx once said to Lafargue [Marx’s son-in-law]: "What is certain is that I am not a Marxist."

    Marx’s economic work is less well-known and Das Kapital remains the most accurate and lucid critique of the negative effects of capitalism. Marx was first and foremost a philosopher and his arguments take aim at the moral and ethical implications of capitalistic systems. Which is why circular economic advocates often turn to Marx for their own philosophical underpinnings.

    Coincidently, the man credited with capitalism, and whom Marx often took aim, Adam Smith, was also a philosopher. In fact, he mostly wrote about liberal philosophy and relatively little about economics. I wonder if today these two philosophers, who many see representing the left and the right of political economics, would be unsuspecting allies or dueling advisories?

    Karl Marx’s first year at university in Bonn, Germany was like many freshmen. He partied a lot. But Bonn was also home to radical politics at the time. Students were heavily surveilled by the police due to semi-organized radical attempts by student organizations to overthrow the local government. It turns out the poetry club he had joined was not about poetry, it was a front for a resurgent radical political movement. Though, having already spent a night in jail for drunken disorderly behavior, Marx may have mostly been interested in the social side of the club.

    Paralleling political turmoil was class conflict between the so-called ‘true Prussians and aristocrats’ and ‘plebeians’ like Marx. The near fatal event came about when an aristocrat challenged Marx to a duel. Marx indeed thought dueling was absurd, but evidently, he, like many men in those days, thought it a worthy way to ‘man up’. His dad certainly didn’t think so and accelerated the plan to transfer his son to the University of Berlin to study law.

    HEGELIAN REBELLION

    While in Berlin, Marx also continued to study philosophy and wrote both fiction and nonfiction on the side. One of his most influential professors was Eduard Gans. Gans had been brought to the university by none other than the influential German philosopher, Georg Wilhelm Friedrich Hegel. Hegel had died just four years before Marx arrived in Berlin, and Marx, like many, was fascinated by his work.

    After Hegel’s death, Hegelians (as his disciples were called) became divided between Right Hegelians and Left Hegelians. The right interpreted Christian elements in his philosophy seeking to associate his ideas and popularity with the Christian-led Prussian political establishment. The left embraced aspects of reason and freedom of thought they believed Christianity and the Prussian government limited. Gans’ lectures tended more toward the left and so did Marx who joined a radical group of Young Hegelians seeking revolution.

    After graduating, Marx left for Cologne, Germany in 1842 to become a journalist for the Rhineland News. He expanded on Hegel’s ideas around the role of government in providing social benefits for all and not just the privileged class. He openly criticized right leaning European governments and his radical socialist views garnered the attention of government sensors. Marx said,

    “Our newspaper has to be presented to the police to be sniffed at, and if the police nose smells anything un-Christian or un-Prussian, the newspaper is not allowed to appear."

    He also became interested in political economics and became frustrated with other Young Hegelians who continued to focus the movement on religion.

    His critical writing eventually got him kicked out of Germany, so he fled to Paris. There too his writing got him in trouble. The Prussian King warned the French interior minister of Marx’s intentions and was expelled from France. On to Belgium he went where he, again, was kicked out. Marx eventually took exile in London in 1850 where he familiarized himself with the writing of Europe’s leading economists, including Britain’s most famous, Adam Smith.

    His research passion project brought in no money. Risking extreme poverty for him and his family, he took a job as European correspondent writing for the New-York Daily Tribune in 1850. After ten years, he quit when the paper refused to publicly denounce slavery at the start of the civil war. During that decade, he continued to research in the reading room of the British Museum amassing 800 pages of notes which became the source material for his first successful 1859 book, A Contribution to the Critique of Political Economy. At the time, he was also witnessing firsthand the deplorable conditions London factory laborers endured at the dawn of the industrial age and the destruction of nature with it.

    Marx’s primary critique was summed up in a single German word: Produktionsweise which can be translated as "the distinctive way of producing" or what is commonly called the capitalist mode of production. Marx believed the system of capitalism distinctly exists for the production and accumulation of private capital through private wealth, hinging on two mutual dependent components:

    * Wealth accumulation by private parties to build or buy capital, like land, buildings, natural resources, or machines, to produce and sell goods and services

    * A wealth asymmetry between those who accumulate the wealth and capital (employers) and the those needed to produce the good or service (laborers) in a way that yields the profits needed to accumulate the wealth (i.e. cheap or free labor)

    Capital accumulation existed in markets long before Karl Marx and Adam Smith, but the accumulation was limited, including by nature. For example, let’s say I start a garden next year growing zucchini. Zucchini grown in the Northwest United States can become overwhelmingly productive. I would likely yield more zucchini than my family could consume. I could decide to exchange the remaining zucchini for money at a local farmer’s market. In economic terms, I grew a commodity (C) and would be exchanging them for money (M) thereby turning C into M.

    Let’s imagine while at the market I am drawn to another commodity that I’m not willing to make myself, honey. I can now use my money (M) to buy a commodity (C1) grown by someone else. The beekeeper could easily take the money I gave them (M1) and exchange it for a good they’re unwilling to grow or make themselves (C2). This chain of exchange could continue throughout the entire market.

    This linear exchange of money through markets was common leading up to the industrial age. Money was the value exchanged but the generation of money only happened at the rate of natural production or extraction of natural commodities or by industrious human hands. Wealth accumulation could indeed occur by saving it or exchanging it for something that may rise in value faster than, say, zucchini, like property or gold.

    THOSE DUTCH DO MUCH

    With the dawn of the industrial age, Marx observed capitalists showed up to the market with large sums of accumulated wealth at the outset. Wealth often came through inheritance, but also rent of property (sometimes stolen, as occurred during colonization) or profits from an existing or past enterprise. This money (M) is then used to invest in the means necessary to produce, or trade, a good or service (C). The capitalist themselves need not want or need their good or service, they may not be interested in it at all. Their primary concern, according to Marx, is to covert their initial investment (M) into more money (M+) through profit made on the sale of the good. They then take their accumulated money (M+) and use it to invest in the production of, or trade with, another good or service (C+).

    Due to the efficiencies gained through the advent, invention, and innovation of energy and machines the rate of production greatly increased in the industrial age. And with it profits. This inspired entrepreneurs to take risks into new ventures thereby diversifying the market while creating additional engines of wealth and capital accumulation. Herein lies the Marxist claim on the primary motivation of capitalism – turn capital into more capital through one or many forms of profiteering.

    Again, this concept predates Marx or Smith. In the 1600s the Dutch created a market expressly for the exchange of money for a piece, (also known as a stock or share) in a company. It was another way to accumulate wealth for the purpose of building capital. The first to utilize this market in 1602 was the Dutch India Company leading Marx to comment, “Holland was the head capitalistic nation of the seventeenth century.”

    Marx predicted the eventual outcome of unbridled wealth accumulation would be monopolistic behavior. Those who accumulate wealth also generate the power to buy out competitors leading to not only consolidation of wealth, but power. And not just economic power, political power too. We all know too well how wealth and power can sway election results and lobbying strength.

    Those sucked into capitalism need not necessarily be greedy. It’s the nature of the pursuit of business in a capitalist system to compete on price. This was particularly apparent in what Marx observed. One way capitalists lowered the price of a good was to flood the market with it. The only way to do that is to increase production. But to earn necessary profits to accumulate necessary capital on a lower priced good meant lowering the amount of money spent on capital (i.e. real estate, raw goods, or machines) and/or labor (i.e. employee wages). This led to increasing wealth disparities and further strengthened the asymmetry Marx claimed was necessary in the capitalist mode of production. It’s not necessary to be greedy to win, but you can’t win without competing on price. And too often it’s the workers who pay the price. This was Marx’s biggest beef with capitalism.

    Wealth disparities are now the greatest in history and the number of natural resources needed to create low-cost goods in the competitive global race to bottom barrel prices are nearing earthly limits. Meanwhile, as more people are pulled out of poverty and urban areas grow exponentially, more natural resources are demanded. Including for the necessary energy to make, move, and manage the mess we consumers create. We seem compelled to continually capitulate to creeping capitalism.

    It leads many to wonder, do we need capitalism? Marx concludes in Das Kapital that capitalism cannot exist forever within earth’s natural resource limitations. But he may be surprised to find that it has lasted as long as it has. To reject capitalism, or assume, as Marx did, that capitalism is a natural evolution on a path toward some form of communal economically balanced society, does not necessitate rejecting markets. Nor does it necessarily imply going ‘back’ to pre-capitalist times, like 16th century Holland.

    But it doesn’t mean we shouldn’t look to the Dutch. They may be onto something yet again. A Dutch company called Bundles has partnered with the German appliance manufacturer Miele to create an in-home laundry service. Instead of, or in addition to, Miele racing to making more and more washing machines, selling to more and more people, at lower and lower prices, they lease the washer and dryer to Bundles who then installs and maintains the appliances in homes for a monthly fee. The consumer pays for a quality machine serviced by a reputable agent, Bundles and Miele get to split the revenue, and Miele is incented to make high quality and long-lasting appliances to earn higher profits. They’ve since expanded this idea to coffee and espresso machines. It’s an attempt at a more circular economy by reducing consumption, energy, and resource extraction, all while utilizing existing markets in a form of capitalism. It’s a start.

    But perhaps not enough of a change for Marx. Or maybe so. In 1872, eleven years before his death and twenty-two years before Miele was founded, he gave a speech in Amsterdam. He acknowledged, “there are countries -- such as America, England, and if I were more familiar with your institutions, I would perhaps also add Holland -- where the workers can attain their goal by peaceful means.” As in his youth, it appears he found violence to be an unworthy course of action for injustice. But also consistent with that eventful day in Bonn, 1836, as he was challenged to a duel, he also has his limits. His speech continued, “This being the case, we must also recognize the fact that in most countries on the Continent the lever of our revolution must be force; it is force to which we must some day appeal in order to erect the rule of labor.”

    REFERENCES:

    Karl Marx: Man and Fighter (RLE Marxism). Boris Nicolaievsky, Otto Maenchen-Helfen. 2015. Published originally in 1936.

    Alternative Ideas from 10 (Almost) Forgotten Economists. Irene van Staveren. 2021.

    Letter to E. Bernstein. Friedrich Engels. 1882. [“Ce qu’il y a de certain, c’est que moi je ne suis pas marxist” (Friedrich Engels, “Lettre à E. Bernstein,” 2 novembre 1882. MIA: F. Engels - Letter to E. Bernstein (marxists.org).]

    La Liberte speech. Karl Marx. The International Working Men's Association.1872.



    This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit interplace.io