Odessa Podcasts
-
Med jämna mellanrum dyker debatten upp. Vad är sant och vad är fiktion? Och får man skriva vad som helst om verkliga personer i skydd av romanen? Victor Malm, kulturchef på Expressen, och Mikaela Zabrodsky, vd på Förläggareföreningen, hjälper oss att reda ut.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Alex Schulmans berättelse om sin mormor och morfar fick fina recensioner och många läsare när den kom 2018. "Bränn alla mina brev" har ordet "roman" på framsidan – samtidigt som Schulman i intervjuer har framhållit att han har velat berätta den sanna historien om sina morföräldrar.
I tidskriften Kvartals granskning häromveckan ifrågasätts hur Schulman använt verkliga personer och händelser i en fiktiv berättelse – som på samma gång vill vara en roman med full konstnärlig frihet, och läsas som en autentisk beskrivning av verkligheten.
Det har lett till en förnyad debatt om vad en roman kan vara. Behöver vi ett nytt kontrakt mellan läsare och författare?
KRITIKSAMTAL: DANIEL SJÖLIN OM TRE AV VÅRENS VIKTIGASTE NYA DIKTSAMLINGARKulturredaktionens kritiker Daniel Sjölin har läst tre av vårens nyutkomna diktsamlingar – Judith Kiros "Det röda är det gränslösa", Ilya Kaminskys "Dansa i Odessa" (övers: Lars Gustaf Andersson) och Lars Håkan Svenssons "Snöns eftermäle". Tre sinsemellan olika diktsamlingar värda att uppmärksamma.
OCH DE NOMINERADE TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS ÄR...Fem poeter är nominerade till Sveriges Radios lyrikpris, som tillkännages under nästa veckas Litteraturveckan i P1. Under den här veckan får vi ta del av de nominerade diktsamlingarna, och först ut är Athena Farrokhzads "Åsnans år", i uppläsning av författaren själv, liksom Lennart Sjögrens "Det röda äpplet", i uppläsning av Stina Ekbladh.
MÖT BOKCIRKELN "SIRIS VÄNNER" – EN AV BOKCIRKLARNA I ÅRETS ROMANPRISJURYUtdelningen av Sveriges Radios romanpris är kulmen på Litteraturveckan i P1, och i år utgörs lyssnarjuryn av medlemmar från bokcirklar i Östergötland och på Gotland. Nästa vecka hör vi juryns överläggningar om de nominerade romanerna – men redan nu ska vi få lära känna årets bokcirklar lite mer.
Ett par mil utanför Linköping vid Göta kanal, ligger Bergs slussar och Vreta kloster. Här bor de fem medlemmarna i bokcirkeln "Siris vänner", en bokcirkel som har en given plats i vardagen och där alla har gångavstånd till varandra.
ESSÄ: 1600-TALETS KONSTNÄRER HAR NÅGOT ATT LÄRA OSS OM MÄNNISKANS KAMP MED NATUREN"Återställ våtmarker" har blivit ett slagord bland klimataktivister som kämpar för minskade koldioxidutsläpp. I Sverige försvann många av våra koldioxidbindande våtmarker vid de stora utdikningarna som gjordes under 1800-talet – en landskapsomvandling som Sara Lidman speglar i sitt jernbaneepos. Men också landskapsmålarna i 1600-talets Nederländerna fångade människans kamp med naturen. Det här är konstverk som vi idag kan betrakta i ett nytt ljus. Det menar författaren Erik Lindman Mata i dagens essä från OBS.
Programledare: Eskil Krogh Larsson
Producent: Felicia Frithiof -
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKT: ”Envoi” av Ilya Kaminsky
DIKTSAMLING: Dansa i Odessa (Rámus, 2023)
MUSIK: Harald Haugaard: Morgen
EXEKUTÖR: Harald Haugaard, fiol
-
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKT: ”Författarens bön” av Ilya Kaminsky
DIKTSAMLING: Dansa i Odessa (Rámus, 2023)
MUSIK: Johannes Brahms: Feldeinsamkeit
EXEKUTÖR: Zuill Beiley, cello och Awadagin Pratt, piano
-
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) DIKT: Ur Lovsång ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKTSAMLING: Dansa i Odessa (Rámus, 2023)
MUSIK: Thomas Tracy: Lifting spirits
EXEKUTÖR: Julia Gaines, marimba
-
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) DIKT: I fredstid ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKTSAMLING: De dövas republik (Rámus, 2021)
MUSIK: Anthony Baird: Solitude
EXEKUTÖR: Exist strategy
-
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) DIKT: Soldater siktar på oss ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKTSAMLING: De dövas republik (Rámus, 2021)
MUSIK: Anders Jormin: Nära
EXEKUTÖR: Entra
-
MÅNADENS DIKTARE (APRIL) DIKT: Dansa i Odessa ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson UPPLÄSNING: Robert Fux
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började dikter ur Ilya Kaminskys andra diktsamling ”De dövas republik” cirkulera flitigt. Det var dikter om krig, våld och motstånd som tycktes tala direkt om dagens situation. Boken, som utgavs i original 2019 och kom på svenska 2021, berättar om en ockuperad stad, där hela befolkningen väljer att sluta höra sedan en döv pojke skjutits till döds av soldaterna. Som i ett drama möter vi ett antal personer som drabbas av förtrycket men vägrar ge upp.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa i Ukraina, i dåvarande Sovjetunionen. Vid fyra års ålder förlorade han hörseln, vilket han själv uppger som en förklaring till rikedomen av bilder i hans poesi. Hans familj var judisk och flyttade från Ukraina till USA 1993 på grund av antisemitiska trakasserier. Den mycket uppmärksammade debuten ”Dansa i Odessa” från 2004 (i svensk översättning 2023) skildrar såväl barndomsstaden som exilen och anknyter till ryskspråkiga poeter som Joseph Brodsky och Marina Tsvetajeva. Kaminsky är också verksam som översättare och har 2023 tillsammans med kollegan Carolyn Forché publicerat en antologi med ukrainsk poesi, ”In the Hour of War”.
DIKTSAMLING: Dansa i Odessa (Rámus, 2023)
MUSIK: Rebekka Karijord: Waltz for Norma
EXEKUTÖR: Exekutör Rebekka Karijord, röst och diverse instrument
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Som en liten miniatyrfigur, med ögon lysande av skräck syntes hon sittandes på huk mitt i infernot av betongblock, kullvräkta väggar, utblåsta fönster och bakom henne det enda som var helt, ett vitt badkar. Högst upp på resterna av sin lägenheten på sjunde våningen i ett vanligt nioplans hyreshus i Dnipro, balanserade hon.
Till vänster om Anastasia – en gapade gigantisk avgrund, där två trappuppgångar av niovåningshuset fullständigt pulveriserats av den ryska KH 22-roboten.
En raketformad projektil, som byggs för att slå ut fartyg till havs och avfyras från bombplan.
Den har redan använts flera gånger mot vanliga civila. I semesterbyn Serhivka, sju mil från Odessa, då dödades minst 21 människor i sina lägenheter. I ett shoppingcentrum i Krementjuk minst lika många och så nu i Dnipro där antalet döda kan bli så många som 70. 30-talet döda har hittats, men fortfarande saknas mellan 30 och 40 personer. På sjukhus finns över 70 skadade, många av dem svårt skadade, flera är barn.
Bilderna från nedslagsplatsen är ofattbart grymma. Vem kan med vett och vilja skjuta sönder hus där barn sover i sina sängar och föräldrarna just satt på kaffet. Inte ens om de hörde flyglarmet hade de en chans att ta sig ned i skydd från de högsta våningarna.
Framför rasmassorna en kvinna, som förtvivlat skriker: ni ryssar, som vi alltid behandlat väl, som varit vänner och släktingar, men varför har ni tagit min son ifrån mig, ropar hon ut i tomma intet.
Hon förbannar alla ryssar och lovar dem sju svåra år.
Staden Dnipro har haft mycket ryska relationer, jag har själv träffat många i Moskva, som har släktingar i Dnipro. I Dnipro talas ofta ryska och många där har haft kontakter i Ryssland.
Det har den ryska krigsterrorn effektivt satt punkt för.
I rysk propaganda-tv i går kväll lät alla som blodtörstiga barbarer, när de jublar över de döda i Dnipro och önskar samma totala utplåning av Kiev, Charkiv och andra städer i Ukraina.
Detta är terrorn som talar – det finns inget annat ord – just nu.
Men 24-åriga Anastasia överlevde. En brandman lyckades resa en hög stege och få ned henne från toppen av rashögen. Hon blir en glimt av hopp, precis som den lilla katt, som syntes räddas när den satt fastklamrad på en avsats på en halv fasad.
Ljuspunkter som är nödvändiga för att orka fortsätta leva när den en gång gode grannen förvandlats till en blodtörstigare version än den ökände ryske Ivan den förskräcklige.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
-
Nyligen kom Ukraina och Ryssland överens om ett avtal som skulle leda till att omkring 20 miljoner ton spannmål skulle kunna skeppas ut genom Svarta havet. Men direkt efter det bombade Ryssland på nytt hamnen i Odessa. Vad som utspelas i Svarta havet har inte uppmärksammats på samma sätt som krigsföringen i land påpekar Niklas Granholm på FOI, men just i havet kan styrkeförhållandena i kriget avgöras.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Claes Aronsson, programledare
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
Niklas Granholm, vid Totalförsvarets Forskningsinstitut FOI
Torbjörn Jansson, utredare på Agrifood Economics Centre vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU
-
Babs Drougge och Lisa Nord på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Kodjo Akolor och Torbjörn Averås Skorup.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vi pratar om frågetecknen som uppstått kring "vetedealen", efter den ryska attacken mot hamnen i Odessa i helgen – knappt ett dygn efter att spannmålsavtalet signerades. Nu reser Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov runt till flera afrikanska länder och säger bland annat att hungersnöden inte har något med Moskva att göra.
Sedan snackar vi om att Påven trotsat sina dåliga knän och åkt till Kanada för att be ursprungsbefolkningen om ursäkt för att över 150 000 barn tvångsplacerades på katolska internatskolor där många utsattes för övergrepp.
-
Matpriserna skenar i stora delar av världen till följd av Putins krig i Ukraina. Detta kan leda till nya konflikter, krig och oro i andra delar av världen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Putins anfallskrig har vänt världens blickar mot Ukraina, men det har också fått konsekvenser för andra delar av världen. För ett resultat av Rysslands blockad mot ukrainska hamnar i Odessa i Svarta havet är att priset på spannmål och annan mat stiger kraftigt.
Varför är det så? Ryssland och Ukraina är bland de största spannmålsproducenterna i världen och när deras spannmål inte når marknaden riskerar stora delar av världen att hamna i svält. Andra orsaker till matkrisen som vi ser just nu är torka och ökade priser för bränsle och andra produktionskostnader. Ekonomen Fredrik Wilhelmsson vid Lunds Universitet berättar att priser på spannmål redan var på väg upp innan kriget i Ukraina och att det också finns andra faktorer som gör att priset på mat nu stiger.
Allt detta leder till vad David Beasley, chefen för FN:s livsmedelsprogram, kallat "en perfekt storm". I en intervju med Konflikt varnar David Beasley att i jämförelse med dagens situation kan Syrienkriget komma att framstå som en "picknick" och han berättar hur han försökt sätta press på Rysslands president Vladimir Putin att häva blockaden av hamnarna i Odessa i Ukraina.
För nu tror många att matkrisen också kan leda till andra konflikter i världen. Svält och hunger är viktiga faktorer när det kommer till krig och oroligheter. Caroline Delgado på SIPRI berättar mer om det.
I programmet hör vi röster från Jakobsberg utanför Stockholm där de höga livsmedelspriserna lett till konflikter i familjer där pengarna inte räcker till mat. Vi hör röster från Somalia dit svälten redan har kommit och vi hör om Mali där läget just nu är kritiskt.
I Egypten, en av världens största importörer av spannmål, arbetar regimen för att försöka stävja att de höjda matpriserna ska leda till nya oroligheter. Höga priser på bröd har historiskt lett till våldsamma protester i Egypten och ilska mot höga matpriser var också ett slagord i revolterna över stora delar av Arabvärlden under den Arabiska våren 2011. Oroligheter som sen också ledde fram till blodiga krig i länder som Libyen, Jemen och Syrien. Vår korrespondent Cecilia Uddén rapporterar från Egypten.
Niklas Granholm på FOI berättar om hur världens handel med mat idag sitter ihop som i ett blodomlopp och där kriget i Ukraina nu har orsakat en propp i systemet vilket gör att priserna skenar. Han beskriver också planerna på att göra en militär operation för att stoppa Putins blockad av hamnarna i Odessa i Ukraina och eskortera transportfartygen med spannmål genom Svarta havet.
Så vad kan vi göra för att stävja utvecklingen och skapa mer stabilitet eller är det redan försent och är det en värld med massflykt som nu väntar oss?
Rättelse: I den första version av programmet nämndes en felaktig uppgift om att Egypten är Afrikas folkrikaste land något som inte stämmer. Uppgiften är rättad.
Programledare: Robin Olin
Producent och reporter.
Simon Moser och Anja Sahlberg
-
I Godmorgon världen denna vecka även reportage om möteskulturen efter pandemin, om Finlands snabba Natoprocess, det ryska hotet mot Moldavien, Public Service, panelen och krönika av Ulrika Knutson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Socialdemokraternas snabbeslutar i NatofråganFrågan om en svensk ansökan till militäralliansen Nato har präglat även den här veckan och hastigheten, inte minst när det gäller Socialdemokraternas beslut om ett ja eller nej till natomedlemskap, har drivits upp ytterligare.
Samtidigt som såväl statsminister Magdalena Andersson som utrikesminister Ann Linde har besökt en rad världsledare i veckan pågår den socialdemokratiska interna säkerhetspolitiska dialogen för partiets förtroendevalda och andra medlemmar.
En skendemokratisk process menar en del kritiska socialdemokrater, medan andra ser fram emot att komma fram till ett beslut om Sverige ska överge alliansfriheten eller inte.
Mötesinflation efter pandemin - hur bra är det med hybridmöten?Pandemin har ju påverkat många delar av vår vardag och en av dem är möteskulturen. Vi har blivit tvungna att hålla möten på digitala plattformar, utan att träffas i verkligheten.
Nu har många börjat komma tillbaka till sina arbeten samtidigt som vi har vant oss vid att i större utsträckning jobba hemifrån vilket skapar halvdigitala möten - så kallade hybridmöten.
Den digitala möteskulturen under pandemin har dessutom gjort att vi nu lägger ännu mer tid på möten och har färre pauser mellan dem.
Finland och NatofråganPå torsdag kommer Finlands president Sauli Niinistö offentliggöra sin ställning i Nato-frågan och på lördag kommer socialdemokraterna där att offentligt bestämma kurs.
Men redan nu har både Nato-förespråkare och kritiker ställt in sig på att Finland kommer att ansöka om medlemskap i Nato.
Det som började med en opinionssvängning efter Rysslands invasion av Ukraina har lett till en historiskt snabb process - som nu är inne på sin avgörande vecka.
Timme 1:
Så går kriget i Ukraina vidare - hör militärexpert Joakim Paasikivi
Vardagslivet i Odessa i skuggan av kriget
(S) spurtar in i Nato
Hybridmöten präglar möteskulturen efter pandemin
Krönika om Natofrågan av Ulrika Knutson
Panelen
Timme 2:
Finlands snabba process mot Natomedlemskap
Det ryska hotet mot Moldavien
Satir med Public Service
Kulturpanelen om aborter - hör Jens Liljestrand, Helena Granström och Lotta Wendel
Generation 2 - Marcos och Duterte - väntas ta över i Filippinerna
Kåseri av Pamela Jaskoviak om tomheten efteråt
Programledare: Sara Stenholm
Producent: Katarina von Arndt
Tekniker: Jacob Gustavsson
-
Utrikeskrönika 5 maj 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Odessa, torsdag.
Ett skratt förlänger livet, kanske är det därför den judisk-ukrainske fotografen Boris Bukhman som vi träffade här i Odessa skojar nästan hela tiden.
Heter du Johan, säger du? Det är ju ett judiskt namn. Häng med till synagogan så kan vi uppgradera dig, göra en liten chop-chop så blir du en riktig jude med bums, säger Boris och skrattar.
Han är en tvättäkta Odessit, Odessabo. Hans gammelgammel mormor föddes här, liksom hans barn och barnbarn. Humorn och skrattet finns i Odessas blod.
Odessiter skrattar alltid, ibland genom tårarna, för hur ska man annars överleva svåra tider, säger han.
När vi promenerar med fotografen Boris genom det gamla judiska kvarteret, Moldovanka, hälsar han glatt på alla. Här bor min muslimske vän, säger han och pekar på ett av husen.
När vi ses, säger jag Salam Aleykum, han svarar Shalom.
Det här är Odessa, här bor folk med alla möjliga bakgrunder, etniciteter, men i dag är vi alla ukrainare.
Jag kommer aldrig lämna den här staden, jag klarar mig inte utan Odessa och Odessa klarar sig inte utan mig. Och jag lovar, om jag gud förbjude, träffar på en så kallad befriare, en ryss som påstår att vi behöver räddas från nazister, så kommer jag med stolthet döda denne ockupant, vi behöver inte räddas.
När mina vänner ringer från utlandet och frågar hur det går, var alla nazister i Ukraina håller hus, så svarar jag, de hänger i synagogan, tillsammans med sina judiska vänner. Den Odessitiska ironin, sarkasmen.
Han tar oss till en av de stora synagogorna i staden och en intilliggande koscherbutik, samtidigt som han stolt berättar om det judiska livet i staden, kulturen.
Fast vet ni, egentligen är jag inte jättereligiös, viskar han. Men ibland så ber jag. Särskilt när mina vänner bjuder mig på middagar och serverar griskött, då blundar jag, lägger mina händer över tallriken och ber en bön: kära gud, må du förvandla denna rätt till fisk, och så blir det fisk och så äter jag det, säger han och skrattar.
Äter ni också fisk i Sverige? Ni gillar sån där rutten fisk, väl. Jag har aldrig fått äran att smaka.
Vi lovar att han ska få det en dag, när vi kommer tillbaka. I gengäld för det löftet ger han oss Matza i gåva, judiskt osyrat bröd som liknar det svenska hårda tunnbrödet. Passar perfekt till surströmming.
Som den judiske Odessiten, författaren och krigskorrespondenten Isaak Babel skrev i sina noveller från staden: en man från Odessa kan äta vilken gryta som helst, bara det finns vitlök och lagerblad och lite humor.
Lubna El-Shanti och Johan-Mathias Sommarström, Odessa
lubna.el-shanti@sverigesradio
[email protected] -
Utrikeskrönikan fredag 29 april 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, fredag.
Kareem är död.
Han blev fyra år.
Kareem dog för att vuxna män inte kunde komma överens.
Han dog för att stolthet inte låter sig tummas på.
Jag kommer ihåg Kareems stora nötbruna ögon, slangarna in i hans kropp.
Hur han drog i mitt skägg med sina små fingrar.
Han bodde 15 minuter från sjukhuset men eftersom krigande män kontrollerar olika delar av staden han bodde i och inte kunde komma överens om ens lättnader för vanliga civila, var han tvungen att göra en resa på sju timmar för att komma till sjukhuset han nästan kunde se från sitt fönster.
Hans lilla kropp orkade inte.
De nötbruna ögonen har slocknat, fingrarna stelnat.
För Kareems familj är sorgen oändlig.
Saknaden avgrundsdjup.
Kareem blev ett av krigets offer i Jemen.
Men han dog inte av bomber eller kulor, han dog av en annan sorts hänsynslöshet och avsaknad av respekt för mänskligt lidande, mänsklig värdighet.
Det är ingen tom klyscha att de mest skyddslösa drabbas värst i krig.
Inte bara de som dör i strider, också barn som förlorar sina föräldrar, sina syskon, sin framtid.
Jag glömmer aldrig det lilla spädbarnet under Gazakriget 2014. Hela familjen hade dödats i ett bombanfall men den livlösa lilla kroppen kunde inte föras till ett bårhus utan förvarades i en glassfrys i väntan på begravning.
Kontrasterna så brutala.
Den färgglada glassfrysen vars bilder på läckerheter utlovade löften om njutning – men däri – under det genomskinliga locket – ett släckt liv. Ett barn, en framtid som aldrig blev.
Eller pojken i Aleppo, jag minns honom så väl.
Tunga tårar föll nerför hans dammiga kinder.
Hela hans familj hade dödats i ett helikopteranfall. 11-åringen var helt ensam, utlämnad, ett lätt byte för illasinnade.
Många av de barn jag sett fått betala krigets pris vill jag egentligen bara glömma.
Vill inte påminnas om den ondska eller om det är likgiltighet som fått deras söndertrasade lemmar eller livlösa kroppar att etsas fast i mitt minnes mörker.
Nu sker det igen.
Utanför ett bombat bostadshus i Odessa ligger en hög av blommor. I mitten två rosa nallar. En i form av en sagohäst med garn som man. Nallar för att hedra en tremånaders bebis som tillsammans med sin unga mamma dödades av robotar avfyrade av mänskliga fingrar. Kalla fingrar.
Men längre österut hedras ingen med nallar.
I Mariupol trycker barn och mammor i ett stålverks källare utan att se dagens ljus. De försöker överleva och vet att varje explosion de hör, varje tryckande smäll som vibrerar i bröstet kan ha varit ytterligare liv som släcktes.
Så även om de överlever, även om de lyckas fly kommer minnet av rädslan och de ångestbringande dödliga ljuden aldrig att försvinna.
Men varför attackeras barn? Varför attackeras civila?
Tja, det sägs att man vill bryta ner kampviljan. Men är det verkligen så?
Skulle någon attackera mina barn skulle jag snarare explodera i raseri och kampvilja, för när det verkligen gäller, finns det inget som är så viktigt som våra barn – och kanske är det just därför de utsätts.
Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
[email protected] - もっと表示する
