Bromma flygplats Podcasts
-
Christoffer kommer med sina nyhets-gobitar, Charlotte har intresserat sig för kameleonten, Laura tar oss med till Bromma flygplats och Albin tycker att politiker ska tänka efter mer.
-
Sofia tycker Karolina ska anordna en välgörenhetsinsamling och sälja sitt kändis-rör dyrt. Karolina har spenderat mycket tid i livet på Bromma Flygplats där It's My Life varit väldigt närvarande - något som nu senast resulterade i tysta tårar och reprimander från rösten i huvudet. Sofia har tagit sitt växtintresse till nästa nivå - hur äckligt det än är. Mineraler måste ner i jorden! Och: Varför blev det jidder med tre män? Varför grät Rutschi tysta tårar? Och hur mår skådespelaren och idrottskvinnan egentligen? TÄNK ATT NI FINNS
-
- Maria Stockhaus, trafikpolitisk talesperson om Bromma, Arlanda och utvecklingen framåt
- Lars Rådén, ansvar för vårdvalen pratar om den nyligen lanserade kampanjen rör inte min vård!
- Ny kajstrategi i Stockholms stad!
-
Dokumentären "Earth: Muted" handlar om tre kinesiska familjer från Hanyuandalen i södra Kina, en päronodlare, en körsbärsbonde och biodlarfamilj. Alla förhåller de sig till bidöden som drabbat dalen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bristen på bin har gjort päronodlaren Cao till expert på handpollinering. Med hjälp av en fjäderpensel vidröra han blomma efter blomma, det jobb som pollinerande insekter normalt gör. Han har stannat kvar i dalen som drabbades av bidöden redan på 60-talet, medan flickan JingJings familj har tagit sina 250 bikupor och flytt hundratals mil bort, till trakter dit insektsgifterna ännu inte nått. Hos körsbärsbonden Ye som bor högre upp i bergen som omger dalen, finns det än så länge vildbin kvar.
Arbetet med dokumentärfilmen "Earth: Muted" inleddes redan för tio år sedan och bygger på ett slags grupparbete där alla inblandade haft olika roller. Men bara EN av de tre regissörerna har varit på plats med kameran i Hanyuandalen i södra Kina. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade alla tre: Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin Hetteberg i en 1700-talsträdgård på Långholmen i Stockholm bland fruktträd och blommor.
Åsa Ekman är en av de tre regissörerna till dokumentären ”Earth: Muted”. I tio år har arbetet med filmen pågått. Oscar Hedin Hetteberg var alltså den som kläckte själva idén om att skildra bidöden i Kina medan Åsa Ekmans roll var att gå igenom materialet och strukturera den här berättelsen om TRE olika familjer i en dalgång i södra Kina. Hur de på olika sätt förhåller sig till den ekologiska katastrof de befinner sig mitt i. Men den som faktiskt åkte iväg med kameran till Kina var alltså naturfilmaren Mikael Kristersson. Han har tidigare gjort festivalhyllade filmer som ”Falkens öga” och ”Pica Pica”. Med hjälp av en tolk fick han möjlighet att följa de tre familjerna i deras vardag, ända in i grenverket.
Yes familj bor uppe i bergen där det fortfarande finns vildbin som pollinerar körsbärsträden. Familj nummer två: Päronodlaren Cao, bor längre ner i Hanyuandalen där bekämpningsmedlen redan på 60-talet slog ut bina och han och frun började handpollinera sina fruktträd med små fjädervippor. När jag ser de första bilderna på hur Caos arga fru står på en gren uppe i päronträdet och gör binas jobb med att flytta pollen mellan blommorna med en liten fjäderpensel, tror jag inte mina ögon. Jag läste ju om det här i den norska författaren Maja Lundes bok ”Binas historia” och trodde det var science fiction. Men det pågår här och nu.
Den tredje familjen har tagit sina 250 bikupor flera hundra mil bort från gifterna i dalgången. De har blivit ett slags biodlarnomader som flyttar runt mellan blommande ängar i bergen. Men det är bara mamman och pappan och bina som reser omkring. Deras åttaåriga dotter JingJing bor kvar nere i dalen med morföräldrarna.
Jag har stämt träff med de tre regissörerna till dokumentären ”Earth: Muted” bland fruktträden, just vid bikuporna på Stora Henriksvik på Långholmen i Stockholm. En 1700-talsträdgård full av rosa, gula och röda dahlior, ringblommor och rosenskära. Men det visar sig att bina är döda. Det är lätt att tolka det som ett dåligt tecken när jag och de tre regissörerna: Åsa Ekman, Mikael Kristersson och Oscar Hedin Hetteberg, ses för att prata om bidöden i Kina. Och när jag frågar om filmens titel, varför de valt den, dränks våra röster av flygplan, på väg in mot Bromma flygplats.
Inte heller här i den idylliska trädgården på Långholmen, bland noggrant utvalda 1700-talsväxter går det att glömma den moderna världen. Mikael Kristersson försöker i dånet från flygplanen, lägga till att titeln också förhåller sig till Rachel Carsons bok ”Tyst vår” från 1962, miljöklassikern som precis kommit i en ny svensk utgåva. För klimatfrågan är mer aktuell än någonsin och den är global. Samtidigt moraliserar dokumentären ”Earth: Muted” inte över de kinesiska familjernas val, ska de använda de små påsarna med insektsgift eller inte? Pesticiderna går att köpa över disk på bygatan. Det ser ut som små färgglada chipspåsar. Bara att blanda ut med vatten. Den person som tydligast symboliserar det svåra valet mellan att bespruta fruktträden eller inte är körsbärsbonden Ye uppe i bergen.
Filmen följer de olika personerna alldeles nära i vardagen, vid måltiderna i skjulliknande mörka kök och vi förstår att det är skördens storlek som avgör om Ye har råd att köpa mer material till sitt husbygge som verkar ha pågått i en evighet. Hans lilla son cyklar livsfarligt nära kanten på den nymurade terrassen som ännu inte har något räcke. Där pengarna avgör om hans två barn ska få en bra utbildning. Samtidigt är det ganska plågsamt att bevittna hur fruktträden duschas i pesticider. Och alldeles intill stod Mikael Kristersson med sin kamera.
Regissören Åsa Ekman vill berätta om miljögifter och biologisk mångfald genom att beröra och kanske är det den yngsta personen i Earth: Muted som betalar det högsta priset för frukterna som odlas i Hanyuandalen. Åttaåriga JingJing får resa flera hundra mil i filmen för att besöka sina föräldrar på platsen där de slagit läger med sina 250 bikupor. Det regnar på tältduken när familjen återförenas framför ett musikprogram på datorn och när jag frågar regissörerna Oscar Hedin Hetteberg och Mikael Kristersson visar det sig att det är de scenerna med JingJing som berört dem mest …
Musiken i filmen är komponerad av Magnus Jarlbo. "Earth: Muted” visas i SVT2 den 9 januari kl 20.00 och även finnas på SVT Play.
-
Dokumentären "Earth: Muted" handlar om tre kinesiska familjer från Hanyuandalen i södra Kina, en päronodlare, en körsbärsbonde och biodlarfamilj. Alla förhåller de sig till bidöden som drabbat dalen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bristen på bin har gjort päronodlaren Cao till expert på handpollinering. Med hjälp av en fjäderpensel vidröra han blomma efter blomma, det jobb som pollinerande insekter normalt gör. Han har stannat kvar i dalen som drabbades av bidöden redan på 60-talet, medan flickan JingJings familj har tagit sina 250 bikupor och flytt hundratals mil bort, till trakter dit insektsgifterna ännu inte nått. Hos körsbärsbonden Ye som bor högre upp i bergen som omger dalen, finns det än så länge vildbin kvar.
Arbetet med dokumentärfilmen "Earth: Muted" inleddes redan för tio år sedan och bygger på ett slags grupparbete där alla inblandade haft olika roller. Men bara EN av de tre regissörerna har varit på plats med kameran i Hanyuandalen i södra Kina. P1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffade alla tre: Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin Hetteberg i en 1700-talsträdgård på Långholmen i Stockholm bland fruktträd och blommor.
Åsa Ekman är en av de tre regissörerna till dokumentären ”Earth: Muted”. I tio år har arbetet med filmen pågått. Oscar Hedin Hetteberg var alltså den som kläckte själva idén om att skildra bidöden i Kina medan Åsa Ekmans roll var att gå igenom materialet och strukturera den här berättelsen om TRE olika familjer i en dalgång i södra Kina. Hur de på olika sätt förhåller sig till den ekologiska katastrof de befinner sig mitt i. Men den som faktiskt åkte iväg med kameran till Kina var alltså naturfilmaren Mikael Kristersson. Han har tidigare gjort festivalhyllade filmer som ”Falkens öga” och ”Pica Pica”. Med hjälp av en tolk fick han möjlighet att följa de tre familjerna i deras vardag, ända in i grenverket.
Yes familj bor uppe i bergen där det fortfarande finns vildbin som pollinerar körsbärsträden. Familj nummer två: Päronodlaren Cao, bor längre ner i Hanyuandalen där bekämpningsmedlen redan på 60-talet slog ut bina och han och frun började handpollinera sina fruktträd med små fjädervippor. När jag ser de första bilderna på hur Caos arga fru står på en gren uppe i päronträdet och gör binas jobb med att flytta pollen mellan blommorna med en liten fjäderpensel, tror jag inte mina ögon. Jag läste ju om det här i den norska författaren Maja Lundes bok ”Binas historia” och trodde det var science fiction. Men det pågår här och nu.
Den tredje familjen har tagit sina 250 bikupor flera hundra mil bort från gifterna i dalgången. De har blivit ett slags biodlarnomader som flyttar runt mellan blommande ängar i bergen. Men det är bara mamman och pappan och bina som reser omkring. Deras åttaåriga dotter JingJing bor kvar nere i dalen med morföräldrarna.
Jag har stämt träff med de tre regissörerna till dokumentären ”Earth: Muted” bland fruktträden, just vid bikuporna på Stora Henriksvik på Långholmen i Stockholm. En 1700-talsträdgård full av rosa, gula och röda dahlior, ringblommor och rosenskära. Men det visar sig att bina är döda. Det är lätt att tolka det som ett dåligt tecken när jag och de tre regissörerna: Åsa Ekman, Mikael Kristersson och Oscar Hedin Hetteberg, ses för att prata om bidöden i Kina. Och när jag frågar om filmens titel, varför de valt den, dränks våra röster av flygplan, på väg in mot Bromma flygplats.
Inte heller här i den idylliska trädgården på Långholmen, bland noggrant utvalda 1700-talsväxter går det att glömma den moderna världen. Mikael Kristersson försöker i dånet från flygplanen, lägga till att titeln också förhåller sig till Rachel Carsons bok ”Tyst vår” från 1962, miljöklassikern som precis kommit i en ny svensk utgåva. För klimatfrågan är mer aktuell än någonsin och den är global. Samtidigt moraliserar dokumentären ”Earth: Muted” inte över de kinesiska familjernas val, ska de använda de små påsarna med insektsgift eller inte? Pesticiderna går att köpa över disk på bygatan. Det ser ut som små färgglada chipspåsar. Bara att blanda ut med vatten. Den person som tydligast symboliserar det svåra valet mellan att bespruta fruktträden eller inte är körsbärsbonden Ye uppe i bergen.
Filmen följer de olika personerna alldeles nära i vardagen, vid måltiderna i skjulliknande mörka kök och vi förstår att det är skördens storlek som avgör om Ye har råd att köpa mer material till sitt husbygge som verkar ha pågått i en evighet. Hans lilla son cyklar livsfarligt nära kanten på den nymurade terrassen som ännu inte har något räcke. Där pengarna avgör om hans två barn ska få en bra utbildning. Samtidigt är det ganska plågsamt att bevittna hur fruktträden duschas i pesticider. Och alldeles intill stod Mikael Kristersson med sin kamera.
Regissören Åsa Ekman vill berätta om miljögifter och biologisk mångfald genom att beröra och kanske är det den yngsta personen i Earth: Muted som betalar det högsta priset för frukterna som odlas i Hanyuandalen. Åttaåriga JingJing får resa flera hundra mil i filmen för att besöka sina föräldrar på platsen där de slagit läger med sina 250 bikupor. Det regnar på tältduken när familjen återförenas framför ett musikprogram på datorn och när jag frågar regissörerna Oscar Hedin Hetteberg och Mikael Kristersson visar det sig att det är de scenerna med JingJing som berört dem mest …
Musiken i filmen är komponerad av Magnus Jarlbo.
-
Den här veckan är podden på Flygbolaget BRAs huvudkontor på Bromma flygplats. Veckans gäster är Urika Matsgård som är vd på BRA och Maria Fiskerud, hållbarhetschef på samma bolag.
Pandemin slog hårt mot Bra som tvingades säga upp i stort sett all personal, genomföra en rekonstruktion och se sina plan stå stilla på marken i mer än ett år.
Men nu flyger planen igen och förhoppningarna är stora på att inrikesflyget ska lyfta till nivåerna före pandemin under kommande år.
Ulrika och Maria är nya på sina poster och i det här avsnittet berättar de varför de är övertygade om att Bromma flygplats fortsätter att vara i drift in på 2030-talet trots ett politiskt inriktningsbeslut att avveckla Bromma så snart som möjligt.
Vi får reda på varför man inte ska känna flygskam och varför det finns goda utsikter för ett miljövänligt flygande under 2020-talet.
Vi pratar om satsningen på propellerplan med bioflygbränsle, om investeringar i elflyg från den svenska tillverkaren Heart Aerospace och öppningen av nya linjer till norra Sverige.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Den här veckan är podden på Flygbolaget BRAs huvudkontor på Bromma flygplats. Veckans gäster är Urika Matsgård som är vd på BRA och Maria Fiskerud, hållbarhetschef på samma bolag.
Pandemin slog hårt mot Bra som tvingades säga upp i stort sett all personal, genomföra en rekonstruktion och se sina plan stå stilla på marken i mer än ett år.
Men nu flyger planen igen och förhoppningarna är stora på att inrikesflyget ska lyfta till nivåerna före pandemin under kommande år.
Ulrika och Maria är nya på sina poster och i det här avsnittet berättar de varför de är övertygade om att Bromma flygplats fortsätter att vara i drift in på 2030-talet trots ett politiskt inriktningsbeslut att avveckla Bromma så snart som möjligt.
Vi får reda på varför man inte ska känna flygskam och varför det finns goda utsikter för ett miljövänligt flygande under 2020-talet.
Vi pratar om satsningen på propellerplan med bioflygbränsle, om investeringar i elflyg från den svenska tillverkaren Heart Aerospace och öppningen av nya linjer till norra Sverige.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vad är hönan och vad är ägget? Är det inte den frågan som mänskligheten alltid måste ställa sig. Ann åker på en storlagen rom-weekend till Gotland som bidde en tumme i Bromma flygplats vänthall. Anitha får oväntad hjälp av Tramsfrans under vad har du köpt din jacka-gate som avslöjar allt det vi trodde om lost generation. Ska vi bo i grotta nu? Varför tolkar vi kvinnoläget i Afghanistan? Kommer robotarna lämna bud och ta över och vad är det vi undviker att prata om i våra relationer men (humor)männen som bombar skämt men ändå sätter skrattagendan! Sliding Doors at it’s finest! Nu rullar vi igång härligheten!!!
Bli medlem i Lillelördag klubben och få ta del av specialpoddar och ofiltrerade analyser! https://plus.acast.com/s/lillelordag.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I dagens avsnitt av Bondepraktikan stampar Rickard ihjäl en skata, varpå värmepumpen lägger av. Per-Ola gör det mest förbjudna. Nämligen kritiserar Greta Thunberg för selektiv och feltolkad information, drar en lans för att äta kor och fastnar i en lång monolog om skillnaden mellan åkermark och jordbruksmark. En monolog som landar i frågan om vad som är mest moraliskt- att äta kor eller att genmodiferia människor så att de kan äta gräs. Per-Ola objektifierar sig även å det grövsta genom att avslöja löftet att prata om växtskyddsmedel endast iförd chaps. Förutsatt att jorden inte gått under innan dess.
Per-Ola har lyssnat på stadsborna och vill fylla den nerlagda Bromma flygplats med vad stadsborna gillar mest, nämligen vindkraftverk och varg.
Rickard inflikar att vi ändå inte kan bygga några vindkraftverk i Värmland, pratar om varför Greta Thunberg strävar efter att snokarna ska minska i norra Sverige och om att Annika Strandhäll fortfarande är skyldig honom 500 kronor. Rickard berättar om påvens positiva inställning till gensaxen. Per-Ola förklarar hur europeiska politikers rädsla för bland annat samma gensax driver välstånd från Europa, och att det inte finns något som säger att vi i Europa i framtiden kommer ha pengar nog att konkurrera med omvärlden om maten.
Rickard tror att Per-Ola dör innan han ens hunnit bli 70 och mobbar honom för hans skånska ”äppelen”.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Se mer
