Kalifornien Podcasts

  • Heinrich Schliemann var affärsman, språkgeni, arkeologisk äventyrare och något av en mytoman. Jan Henrik Swahn går genom Aten i Schliemanns och den moderna flyktingkrisens fotspår.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.Jag har alltid försökt närma mig storstäder genom att gå in i dem. Det blir som ett slags arkeologisk utgrävning. Jag söker mig via ytterområdena skikt efter skikt in mot kärnan. Reseguiderna har sina förslag på upptrampade stigar, som alla passerar det största turistmålet. I Aten är denna plats Akropolis.Aten är ingen obekant stad för mig, men vägen jag går är främmande. Jag ska lämna över ett brev och lite pengar till ett syskonpar som bor på gatan i ett tält nära Exarchia, ett område mitt i Aten där poliserna är civilklädda för att de då får färre stenar kastade på sig. Tältet ska finnas på en sidogata till Patissiongatan, eller fotgängarnas gata, som förvandlats till en bullrande boulevard. Kanske fanns här skuggiga alléträd och en hästdragen spårvagn en gång. För att inte missa den lilla sidogatan som saknas på kartan tar jag mig till Patissions början. Den visar sig vara en av stadens längsta gator med över femhundra husnummer. Det är en varm dag.Efter att ha grävt mig igenom de afrikanska och vietnamesiska kvarteren når jag svettig fram till ett palats. Folk sitter på bänkar i lockande skugga bakom pelarna på det arkeologiska museet. Jag går in för att svalka mig. Bland Heinrich Schliemanns fynd från utgrävningar i Mykene 1876 är en dödsmask i guld höjdpunkten. "Jag har skådat Agamemnon", skriver den omstridde tyske entreprenören och arkeologipionjären i ett telegram till grekiske kungen efter fyndet. Schliemann har tidigare skådat även Odysseus och Penelopes aska och hittat staden Troja tre gånger. För honom är hjältarna vid liv och kriget pågår. Att masken är många hundra år äldre och måste ha tillhört någon annan ser han som en petitess. Den kallas än i dag för Agamemnons dödsmask.Jag går vidare längs fotgängarnas gata; sidogatan jag letat efter räddar mig undan trafiken. Och där ser jag tältet. Ur öppningen räcker en hand ut en kittel. Rubina häller upp te, pratar. Till slut måste jag lämna över brevet och på svaga ben vandra vidare mot Omoniatorget. Här dyker det upp en gatstump uppkallad efter den fyrfaldige brittiske premiärministern och Homerosälskaren Gladstone. Han representerar en epok då politiker runt om i Europa inte bara läser Homeros, de skriver böcker om honom också. Och tanken börjar ta form kanske går Iliadens och Odysséns värld att gräva fram?Efter arkeologiska museet och Gladstones gata når jag fram till Schliemanns hus. Det verkar som att denna vandring är tänkt att ske i hans fotspår. Jag slinker in på kaféet i trädgården bakom huset, som idag är ett numismatiskt museum, och unnar mig och mina öron en stunds vila.Schliemanns hus kunde uppfattas som ett museum redan när han bodde i det, med sina mäktiga rum, marmorfriser och marmorgolv, väggarna fulltecknade med antika citat. Det känns på något sätt självklart att han döper sina barn till Agamemnon och Andromache.Jag häller vattnet jag fått till kaffet nerför ryggen och går ut på gatan. Benen styr mig mot Schliemanns mausoleum men tankarna är hos Rubina och tältet, hennes kamp för upprättelse, svårigheterna att få tag i vatten, till te, tvätt och personlig hygien.Efter att ha korsat Syntagma viker jag av i riktning mot kyrkogården. Där högst upp ligger mausoleet. En fris berättar om Schliemanns liv, så som han själv ville att det skulle återges. Här är hans älskade Sophia med på varje utgrävning, en självklar sekundant vid kniviga frågor. I själva verket stannade hon mest hemma och var förmodligen ganska ointresserad av arkeologi.Schliemann skaffar sig många fiender, inte för att han är elak men för att han saknar etikett och vägrar låta någon stå i vägen för sig. Frank Calvert, den vänlige och lågmälde, lätt aristokratiske och svårt skuldsatte man som äger marken där han tror att Troja ligger gömt, saknar resurser att genomföra utgrävningar. Calvert erbjuder Schliemann att ta över. Det har varit hans pojkdröm att hitta Troja. Schliemann snor drömmen från honom, gör den till sin, och så är Calvert ute ur leken.Ingen kan ta ifrån Schliemann att han varvar elva språk i sina dagböcker och gör sig förstådd på ytterligare ett dussin. Han blir förmögen flera gånger om, bland annat i guldruschens Kalifornien, han överlever ett skeppsbrott. Han umgås med kungar och presidenter och blir omskriven i all världens tidningar. Att det bakom mausoleets helgonlegend döljer sig en rejäl bunt rövarhistorier är lätt att glömma bort där jag står och ser ut över Atens kullar.Engelska, franska, italienska, holländska, spanska och portugisiska är språk Schliemann lär sig genom att rabbla ord och meningar, som en papegoja. Grammatiken hoppar han över. Det gäller även den arkeologiska grammatiken. Noggrannhet vad gäller arkeologiska strata ligger inte för honom. Att i stekande sol pensla bort sandkorn för sandkorn är honom främmande. Han använder spade och vid behov dynamit.Det egentliga året för hans pensionering infaller 1864. Då är han 42 år. Behovet av resor och ny kunskap är omättligt. Barnen och hustrun har han inte tid med men, det hade ju inte Odysseus heller. 1868 gör han sina första utgrävningar i Grekland, besöker Ithaka och det heliga Athosberget. Homeros läser han som den bokstavstrogne läser bibeln. Allt i Iliaden ser han som sant, låt vara att gudarnas inblandning i kriget vittnar om viss spekulation Homeros var ju poet. Men i Schliemanns ögon är Homeros framför allt en historiker. Ja, närmast en krigsreporter som vesslesnabbt slinker ut och in genom stadsportarna för att få höra det senaste. Schliemann stakar ut riktningen med hjälp av Homeros och Pausanias, antikens och förmodligen världens förste författare av guideböcker, numera ersatta av GPS, som hjälper dagens turister till målet, om än till priset att de missar vägen dit.Det finns ingen nu levande arkeolog eller historiker som inte ifrågasätter Schliemanns metoder och ovetenskapliga, alltför snabbt dragna slutsatser, hans tendens att anpassa fynden efter teorin och inte teorin efter fynden, hans girighet och brutala utgrävningar. Knappast någon ifrågasätter dock hans betydelse för arkeologin i stort. Han har gjort den till ett äventyr. Låt vara att han i de allra flesta biografier framstår som en mytoman och en skrävlare, men visst är det väl ändå lite fint att att även skrävlare kan visa upp goda sidor och faktiskt, som i Schliemanns fall, förändra världen, om så bara genom att upptäcka den.I historiens och poesins ljus blir dessa platser magiska. Men eposen berättar också om krig och lidande, om flyktingar på nya kontinenter och om vad det innebär att längta hem.Jag tänker återigen på Rubina. Varje vandring som gör anspråk på att visa Aten och spegla vår samtid i historiens ljus borde inte enbart passera Akropolis höjd utan även hennes knappt meterhöga tält.Jan Henrik Swahn, författare

  • Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA:Anthony Blinken signalerar svaghet i möte med Sergei Lavrov; Bidens misslyckade presskonferens; Gisslandramat i Texas stämplas som hatbrott och terrorism; Biden nominerar första federala kvinnliga muslimska domare; Två poliser skjutna i NYC; New Yorks guvernör Kathy Hochul anser att folk kan vänja sig vid ansiktsmasker; Biden möter nytt bakslag i federal domstol om vaccinmandat; Kaliforniens guvernör Gavin Newsom besöker vandaliserade tågvagnar; Hatbrotten mot asiater har ökat, främst svarta ligger bakom; Staty av Teddy Roosevelt bortplockad i New York; Transgendersimmaren Lia Thomas gjorde upp simtävling; Svensk media vaknar inför problemen med Biden; March for life i Washington D.C; Arizona vill förbjuda transgenders-män att tävla mot biologiska kvinnor; Inflationen slukar amerikaners löneökning; Biden hånar Fox-journalist; Politisk reklam i Arizona handlar om illegal invandring och säkra gränser; Kalifornien förlorade 367 000 människor 2021; Fler registrerade republikaner än demokrater; Kyrsten Sinema och Joe Manchin räddar filibustern.

    -------
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • Sommaren 2021 skakas spelbranschen i grunden. Delstaten Kalifornien stämmer ett av världens största spelföretag, Activision Blizzard, som står bakom succéer som World of Warcraft och Diablo. Efter en två år lång utredning anklagas bolaget för sextrakasserier och allvarlig diskriminering av kvinnliga medarbetare. Samtidigt ser konkurrenten Microsoft en möjlighet att ta greppet om spelmarknaden.

    Dokumentären är gjord av Effie Karabuda och färdigställdes i januari 2022.Producent: Simon SarneckiMedverkande:Megan, som egentligen heter något annat och jobbar på BlizzardMatilda Smedius, röstskådespelare i skjutarspelet OverwatchLillie Klefelt, Blizzard-fan och grundare av Female LegendsLjuden i dokumentären är hämtade från: CNBC, CBS, Asmongold och Moistcr1tikal på Twitch, MrBochChoi på Youtube, Activision Blizzards pressajt och Microsofts webbkonferens.

  • Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.

    Washington, torsdag morgon.Här i USA är det inte bara ett nytt år nu utan precis som i Sverige, ett valår.Vi ser redan hur kampanjandet till kongressen och olika guvernörs,- borgmästarposter och andra lokala val runtom i landet pågår för fullt. I november avgörs det, men en ofrånkomlig del av hela valrörelsen är ett annat val det till Vita huset 2020. Donald Trumps envisa, falska påståenden om att hans rättmätiga seger stals av demokraterna är nödvändig för många republikanska kandidater att ställa sig bakom och lyfta fram. En majoritet av deras väljare tror på konspirationsteorin. Och många demokraters huvudbudskap är faran de menar att republikanerna utgör för den amerikanska demokratin i och med valstölds- anklagelserna och sättet en del av dem spelat ned stormningen av Kapitolium 6 januari i fjol.Så Donald Trumps närvaro är stark även detta valår, trots att han inte står på röstsedeln och det som står på spel är majoriteten i kongressen som republikanerna hoppas vinna med hjälp av Trump.Men 2022 är också ett avgörande år för ett par av de allra mest omstridda frågorna, som för många amerikaner är fundamentalt viktiga. Nämligen rätten till abort och rätten att bära vapen. I sommar kommer Högsta domstolen med besked om frågorna som kommer att få betydelse för miljontals människor.HD ska besluta om amerikaner i alla delstater ska ha rätt att beväpna sig också utanför sitt hem. I dag är det flera stater som bara tillåter det i särskilda fall, bland annat New York och Kalifornien.Och i ett av de mest emotsedda beskeden från HD på decennier, kan domstolen komma att riva upp prejudikatet i Roe versus Wade, ett nära 50 år gammalt beslut som garanterar alla kvinnors rätt till abort. Resultatet skulle då bli att abort troligen helt eller delvis snart kommer förbjudas i nära hälften av alla delstater i USA. En seger abortmotståndare kämpat för i ett halvt sekel, men ett potentiellt domslut abortförespråkare kallar för katastrofalt.Så USA:s 2022 alltså: ett år då aborträttens framtid avgörs, den grundlagsskyddade rätten att bära vapen kan utvidgas och det amerikanska folket ska välja sina representanter för första gången sedan det dramatiska, historiska och djupt splittrande presidentvalet 2020.Cecilia Khavar i Washington cecilia.khavar@sverigesradio.se

  • ”Först säger de att du är galen, sedan slåss de mot dig och sedan förändrar du plötsligt världen". Så lyder Elizabeth Holmes mest kända citat. Det anspelar på Steve Jobs – och alla andra visionärer i Silicon Valley – som trotsat sina belackare och visat att de går att att tänka nytt och annorlunda.

    Devisen är i många fall avgörande, men kan även vara försåtlig. Storyn om Theranos visar ju faran med den tystnadskultur som ofta råder inom techbolag som bränner högoktanigt riskkapital i jakten på en vision som ska nås till varje pris. Granskningar av fiaskon som Wework, men även framgångar som Uber och Facebook FB -0,59% , rymmer liknande, varnande exempel om riskerna med detta sätt att bygga bolag.

    Elizabeth Holmes egen vision kretsade som bekant kring ett ”mikrolab” som skulle ge mängder med träffsäkra diagnoser med bara några droppar av patientens blod. I en värld där flera provrör blod behövs för motsvarande resultat lät det till en början för bra för att vara sant. Men storyn var för bra för att synas på vetenskapliga grunder. Holmes var ju en ung, ambitiös och idealistisk entreprenör som hade hoppat av Stanford University i Kalifornien för att följa sin dröm.

    ”Storyn visar hur viktigt det är med källskydd – och farligt det kan bli när visionen plötsligt trumfar verkligheten.”

    Med tiden lyckades hon locka investerare som Rupert Murdoch, Betsy DeVos och Carlos Slim att satsa över en miljard dollar på Theranos. Värderingen pumpades upp till hela 9 miljarder dollar och två av USA:s tidigare utrikesministrar, George Shultz och Henry Kissinger, satte sig i bolagets styrelse.

    Idag är Elizabeth Holmes skapelse värd noll kronor och hennes dröm ses återigen som en fysisk omöjlighet. Under måndagen dömdes hon för bedrägeri och riskerar nu 20 års fängelse.

    Den utdragna, hårt bevakade rättegången är en seger för Silicon Valleys investerare eftersom den förtydligar gränsen mellan förhoppningar och lögner. Detta bör underlätta när affärsänglar och riskkapitalbolag kräver transparens – och ha en avskräckande effekt för bolag som letar genvägar i jakten på sitt mål.

    Men rättegången är även en seger för journalistiken. Alla som läst John Carreyrous bok Bad Blood (Ont Blod på svenska) vet vilket enormt arbete som krävts för att kartlägga denna svindlande bluff. Hans arbete började redan 2015 med en serie grävande artiklar i The Wall Street Journal, och vilar till stor del på vittnesmål från anonyma källor från insidan. Dessa har i många fall skrivit på sekretessavtal och tvingats ta stora risker för att berätta sanningen med Theranos advokater hack i häl.

    Ett exempel är visselblåsaren Tyler Shultz, barnbarn till styrelseledamoten George Shultz, som under sin korta tid på Theranos upptäckte förfalskad forskning och bristande kvalitetskontroller. När han uppmärksammade ledningen på detta i ett mejl röt de tillbaka, vilket fick honom att säga upp sig. Sedan följde ett Kafkamässigt händelseförlopp som visar hur långt Elizabeth Holmes och hennes partner Sunny Balwani var redo att gå för att tysta kritiken som kom inifrån bolaget.

    Ett annat exempel är Erika Cheung, en före detta Theranos-medarbetare som varnade ledningen att företagets egenutvecklade teknologi inte var tillförlitlig nog att använda på patienter. Hon var ett nyckelvittne i rättegången.

    Alla journalister som granskat stora techbolag vet hur frustrerande det kan vara att försöka hitta källor som kan berätta om livet på insidan. Sekretessavtal är vanliga. Medarbetare är i regel mycket lojala, även efter de lämnat bolaget. Många har dessutom blivit miljonärer på sina aktieoptioner. Bakom dem står grundare som motverkar snokande murvlar – och istället jobbar för att sätta agendan själva i välregisserade intervjuer och egna kanaler i sociala medier.

    Att framgångsrika techgrundare är övertygade om sin egen förträfflighet är kanske inget man kan hålla emot dem. De måste ju våga riskera allt – och orka driva igenom visioner som ingen annan lyckats genomföra. Men som granskningen av bolag som Theranos och Wework visar är det sällan bra att vara oemotsagd. Det gäller för övrigt även framgångssagor som Facebook och Uber. (Tips: läs Mike Isaacs bok Super Pumped om Uber. Det är en av de roligaste, mest träffsäkra skildringar av Silicon Valley-kulturen jag läst!)

    Techbolagen är ju vår tids industrikoncerner. De präglar vårt arbetsliv, vår sjukvård, vad våra barn gör på fritiden och hur vi tar till oss information, falsk som äkta. De måste gå att gräva runt och ifrågasätta. Vi har journalister att tacka för att Theranos-bluffen avslöjades i tid, innan riktigt många patienter far illa. Storyn visar hur viktigt det är med källskydd – och farligt det kan bli när visionen plötsligt trumfar verkligheten."

    De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!

    Stöd oss:
    SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
    PATREON: https://patreon.com/defria_se

    HEMSIDA: https://defria.se
    FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

  • Psan, Torsten och Fidde från C2H6O snackar om etanol, Alla Mot Oss, Varberg, ladugårdsrepan, whiteboard, Hugo Fjäderben-Kalaset, bandnamnet, vargar, punk, basistbadet i Värmland, Halmstapunken och Amish-mardrömmen i Gränna. Vidare till War eller Beer, börsen, bränderna i Kalifornien, The Casualties, TJM, Totalitär, Cimex, nya låtar, Hälsningar Från Halland, Divan, X-EM, The Darkness och Retarderad Framtid.

  • ”Först säger de att du är galen, sedan slåss de mot dig och sedan förändrar du plötsligt världen". Så lyder Elizabeth Holmes mest kända citat. Det anspelar på Steve Jobs – och alla andra visionärer i Silicon Valley – som trotsat sina belackare och visat att de går att att tänka nytt och annorlunda. Devisen är i många fall avgörande, men kan även vara försåtlig. Storyn om Theranos visar ju faran med den tystnadskultur som ofta råder inom techbolag som bränner högoktanigt riskkapital i jakten på en vision som ska nås till varje pris. Granskningar av fiaskon som Wework, men även framgångar som Uber och Facebook FB -0,59% , rymmer liknande, varnande exempel om riskerna med detta sätt att bygga bolag. Elizabeth Holmes egen vision kretsade som bekant kring ett ”mikrolab” som skulle ge mängder med träffsäkra diagnoser med bara några droppar av patientens blod. I en värld där flera provrör blod behövs för motsvarande resultat lät det till en början för bra för att vara sant. Men storyn var för bra för att synas på vetenskapliga grunder. Holmes var ju en ung, ambitiös och idealistisk entreprenör som hade hoppat av Stanford University i Kalifornien för att följa sin dröm. ”Storyn visar hur viktigt det är med källskydd – och farligt det kan bli när visionen plötsligt trumfar verkligheten.” Med tiden lyckades hon locka investerare som Rupert Murdoch, Betsy DeVos och Carlos Slim att satsa över en miljard dollar på Theranos. Värderingen pumpades upp till hela 9 miljarder dollar och två av USA:s tidigare utrikesministrar, George Shultz och Henry Kissinger, satte sig i bolagets styrelse. Idag är Elizabeth Holmes skapelse värd noll kronor och hennes dröm ses återigen som en fysisk omöjlighet. Under måndagen dömdes hon för bedrägeri och riskerar nu 20 års fängelse. Den utdragna, hårt bevakade rättegången är en seger för Silicon Valleys investerare eftersom den förtydligar gränsen mellan förhoppningar och lögner. Detta bör underlätta när affärsänglar och riskkapitalbolag kräver transparens – och ha en avskräckande effekt för bolag som letar genvägar i jakten på sitt mål. Men rättegången är även en seger för journalistiken. Alla som läst John Carreyrous bok Bad Blood (Ont Blod på svenska) vet vilket enormt arbete som krävts för att kartlägga denna svindlande bluff. Hans arbete började redan 2015 med en serie grävande artiklar i The Wall Street Journal, och vilar till stor del på vittnesmål från anonyma källor från insidan. Dessa har i många fall skrivit på sekretessavtal och tvingats ta stora risker för att berätta sanningen med Theranos advokater hack i häl. Ett exempel är visselblåsaren Tyler Shultz, barnbarn till styrelseledamoten George Shultz, som under sin korta tid på Theranos upptäckte förfalskad forskning och bristande kvalitetskontroller. När han uppmärksammade ledningen på detta i ett mejl röt de tillbaka, vilket fick honom att säga upp sig. Sedan följde ett Kafkamässigt händelseförlopp som visar hur långt Elizabeth Holmes och hennes partner Sunny Balwani var redo att gå för att tysta kritiken som kom inifrån bolaget. Ett annat exempel är Erika Cheung, en före detta Theranos-medarbetare som varnade ledningen att företagets egenutvecklade teknologi inte var tillförlitlig nog att använda på patienter. Hon var ett nyckelvittne i rättegången. Alla journalister som granskat stora techbolag vet hur frustrerande det kan vara att försöka hitta källor som kan berätta om livet på insidan. Sekretessavtal är vanliga. Medarbetare är i regel mycket lojala, även efter de lämnat bolaget. Många har dessutom blivit miljonärer på sina aktieoptioner. Bakom dem står grundare som motverkar snokande murvlar – och istället jobbar för att sätta agendan själva i välregisserade intervjuer och egna kanaler i sociala medier. Att framgångsrika techgrundare är övertygade om sin egen förträfflighet är kanske inget man kan hålla emot dem. De måste ju våga riskera allt – och orka driva igenom visioner som ingen annan lyckats genomföra. Men som granskningen av bolag som Theranos och Wework visar är det sällan bra att vara oemotsagd. Det gäller för övrigt även framgångssagor som Facebook och Uber. (Tips: läs Mike Isaacs bok Super Pumped om Uber. Det är en av de roligaste, mest träffsäkra skildringar av Silicon Valley-kulturen jag läst!) Techbolagen är ju vår tids industrikoncerner. De präglar vårt arbetsliv, vår sjukvård, vad våra barn gör på fritiden och hur vi tar till oss information, falsk som äkta. De måste gå att gräva runt och ifrågasätta. Vi har journalister att tacka för att Theranos-bluffen avslöjades i tid, innan riktigt många patienter far illa. Storyn visar hur viktigt det är med källskydd – och farligt det kan bli när visionen plötsligt trumfar verkligheten." De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

  • Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Flyg inställda över hela USA; Elon Musk kritiserar Woke-rörelsen; Hillary Clinton-väljare döms för mord på politiska meningsmotståndare; Två demokratiska kvinnor utsatta för car-jacking; Demokraten Harry Reid avliden vid 82 års ålder; Folket i West Virginia hyllar Joe Manchin, nationella demokrater vill att Biden använder exekutiva ordrar för att få igenom Build Back Better; Republikanska delstater växer snabbast i USA; CDC rekommenderar 5 dagars isolering, istället för 10; Candace Owens fåniga förklaring om varför Trump stöder vaccin; Winsome Sears uppmärksammas av NYT som ny kvinnlig svart republikansk stjärna; West Virginia en mer bildad delstat än vad liberalen Beth Miller tycks tro; Kamala Harris gnäller på media; sexbrottslingar fångade vid gränsen mot Mexiko; smash and grab på Prada-affär; Surfare i Kalifornien dödad av vithaj; Simningsstyrelseledare hoppar av i protest mot manliga transgender-simmare; Kriminella börjar med dörrknackning i Chicago; Ny filmatisering av Wilhelm Mobergs ”Utvandrarna”; Dan Crenshaw intervjuar Mike Sommers om energipolitik.

    -----
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • Utrikeskrönikan 21 december 2021.

    London, tisdag.Det känns lite uppgivet här, för det verkar som att Grinchen tänker stjäla även denna jul. Återigen ökar smittan när många hade sett fram emot familjeträffar och annat kul.Gå på julmarknad, dricka glögg, kanske under misteln få en puss? Nja, inte om du vill undvika att smittas av detta förbannade virus.Medan dopparedagens status känns höljd i dimma. Så tänkte jag i min enfald passa på att rimma.Vi närmar oss ännu en högtid omringad av komplikationer. Ökad sjukvårdsbelastning, smittspridning och nya restriktioner.Och som de hade förberett på landets restauranger: pyntat, satt på julmusik och klätt alla pubar med girlanger.Boris Johnson säger att det är ok att gå på julfest, men tvätta händerna och ta helst först ett snabbtest.Den medicinske chefsrådgivaren Chris Whitty säger att vi måste prioritera: Dansa med jobbkollegorna - eller krama mormor Vera.Besöksnäringen och butikerna hade satt sitt hopp till julruscherna, nu var chansen att dra in pengar som uteblivit under lockdowns för hela branschen.Men de larmar om att de inte kommer ikapp det här året heller. Inte så konstigt kanske att företagare nu på finansministern skäller.De vädjar om att återinföra stöden som funnits under pandemin, Rishi Sunak fick åka hem från Kalifornien för att ta itu med strategin.Samtidigt har delar av regeringspartiet valt att protestera. Covidpass på nattklubbar - det ville de inte lansera.Men smittan fortsätter och de medicinska rådgivarna rekommenderar fler åtgärder snart. Den nya varianten ökar, och viruset sprider sig med hög fart.Sjukvårdspersonalen hade behövt ledigt och få vila ut. Men nu när alla vuxna ska få boosterdoser innan året är slutså står de istället och ger vaccin på löpande band till alla som köar - i fotbollsarenor, museer, kyrkor och kliniker runtom på dessa brittiska öar.Det är som en kapplöpning mellan vaccinet och en ny coronavåg. Andra länder, som Frankrike och Tyskland, har börjat porta brittiska turister på flyg och tåg.Regeringen debatterar nya lockdowns, och vi har varit här förut. Kanske blir det som förra nyår när man knappt vågade gå ut.En sorg att inte få träffa nära och kära, och som vi vet så tär det också på hälsan att sitta i ensamhet.Man suktar ju efter kramar, närhet och umgänge - något som kan dämpa den där känslan av isolering som rått så länge när britterna fortsatt att kämpa.Själv hade jag tänkt åka till Sverige och få krama om syskonbarn, men vi får väl se om restriktioner tillåter att lämna den brittiska huvudstan.Jag hoppas att den kan lugna sig, varianten omikron. En ödmjuk önskan till tomten från Stephanie Zakrisson i London. Stephanie Zakrisson, London stephanie.zakrisson@sverigesradio.se

  • Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Demokraten Joe Manchin sätter stopp för Bidens Build Back Better; 21-årig saudisk man med möjliga terroristkopplingar stoppas vid gränsen från Mexiko; Islamiska extremister undkommer Facebooks granskningar; Texas bygger en egen mur mot Mexiko; Fentanyl nu största orsak till dödsfall bland unga drogmissbrukare; Domare avslöjas av senator John Kennedy som tydlig aktivist; Nick Sandmann får ytterligare ersättning, nu från NBC; Protester mot Kyle Rittenhouses önskan att studera i Arizona; Elon Musk i luven på Joy Reid of Elizabeth Warren över skatter; Donationer till Frälsningsarmén sjunker efter broschyr som pekar ut vita som rasister; Donald Trump pekar ut Biden som skyldig till inflationen; Minskad befolkning i Kalifornien; Vita Huset i fånig video om booster-shot; New York Times sparkar ledarskribent Erin Marquis för hat-rant mot vapengrupp; Smash-and-grab meningslöst i Arizona.

    ---------
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Black Lives Matter anser att polisen gjorde set-up mot Jussie Smollett; Utpressning i Arizona om vaccinkrav; Chris Wallace lämnar Fox News för att kanske gå till CNN; Chris Cuomos nära medarbetare anhållen för sexuella övergrepp; Asiater stämmer Harvard för diskriminering; Tornador slår till mot Kentucky och andra delstater: Chefskocken Gordon Ramsay lämnar Kalifornien för Texas; Floridas guvernör Ron DeSantis anser att illegala immigranter bör bussas till New England; Etiopiska diasporan kopplar med Republikanerna; En manlig transgender-simmare ”vinner” över alla biologiska kvinnor; Över ett dussin demokratiska städer har haft rekord i mord; Biden intervjuad av Jimmy Fallon; Demokratiska delstater minst fria, republikanska delstater mest fria.

    -------
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • September 1956 i Coronado, Kalifornien.

    I den första av många tidningsartiklar om den mystiske gärningspersonen tryckes följande i The San Diego Union:

    ‘’Den exentriske, unge gangstern som  attackerar kvinnor, fann sitt femte offer i en 24-årig ung dam som arbetar som maskinskriverska på ett flygbolag. Han attackerade henne i Clairemont när hon var på väg hem till fots, efter att ha klivit av bussen.

    Han slog ner henne bakifrån, men han tog inte hennes handväska’’.

    Vem är den unge mannen som inte verkar vara ute efter att skada kvinnorna, utan något helt annat?

    The Shoe Bandit

    KÄLLOR

    Associated Press. (1958) “No Control Over Thefts.” The Kansas City Times (Fredag, Jul  18, 1958) Sida 6.

    Associated Press. (1960) Albuquerque Journal, sida 7 Shoe-Snatcher Sent to Prison.

    The Brownsville Herald  “Shoe Bandit Is confronted By New Complaints.” (Fredag, May 16, 1958) Sida 1.

    The Guardian (2021) My life in sex: the man with a shoe fetish https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2020/aug/21/my-life-in-sex-the-man-with-a-shoe-fetish (Hämtad: 2021-11-24).

    History (2020) The 1950s https://www.history.com/topics/cold-war/1950s (Hämtad: 2021-11-24).

    The Los Angeles Times (1958) “‘Shoe Bandit’ Identified.” (Tisdag, Jun 10, 1958) Sida 33.

    Redlands Daily Facts (1959) “Shoe Bandit’s Loot Found.” (Lördag, Jan 24, 1959) Sida 1.

    Valley Morning Star (1958) Shoe Bandit Changes His Plea to Guilty. (Tisdag, Aug 19, 1958) Sida 5.

    Wikipedia (2019) Objektofili https://sv.wikipedia.org/wiki/Objektofili (Hämtad: 2021-11-24)

    Wikipedia (2021) Fetischism (sexologi) https://sv.wikipedia.org/wiki/Fetischism_(sexologi) (Hämtad: 2021-11-24).

    Wikipedia (2021) Erika Eiffel https://en.wikipedia.org/wiki/Erika_Eiffel (Hämtad: 2021-11-24).

    Wilkens, J. (2016) The San Diego Union-Tribune Remember San Diego’s shoe bandit www.sandiegouniontribune.com/sd-me-shoe-bandit-20160915-story.html (Hämtad: 2021-11-18).

  • Den 29 maj 1983 har kallats för "The day that Heavy Metal killed New Wave". David och Niclas ägnar hela avsnitt #92 åt Heavy Metal Day på den mytomspunna US Festival 83. Judas Priest, Ozzy, Scorpions, Mötley Crüe och Van Halen m.fl. spelade inför 370 00 personer vid San Bernardino i södra Kalifornien.

  • Poeten Arthur Rimbaud lade ned pennan för gott vid 21 års ålder. Det gör honom till en av kulturens få förtidspensionärer, vilka Teodor Stig-Matz vill lyfta i denna essä.

    1917 signerade Marcel Duchamp en urinoar, placerade den i en utställningssal och skapade därmed Fountain. I över ett sekel har detta verk och alla de tusentals verk som skapats i dess efterföljd fått barn att utbrista det där kan ju vem som helst göra! och deras föräldrar att förvirrat försöka förklara vad modern konst är. Men efter detta, och en rad andra banbrytande verk, var Duchamp trött på den i hans ögon genomkommersialiserade konstvärlden så trött att han i slutet av 1920-talet lämnade den för att i stället ägna sig åt att spela schack. Detta var han för övrigt skapligt bra på, han tävlade både i de franska mästerskapen och i schack-OS.När Duchamp sade upp sig från konstvärlden skrev han in sig i historien som en av kulturens förtidspensionärer. Listan över dessa är kort, men innehåller förutom den franska konstnären några riktiga storheter, som poeten Arthur Rimbaud och Pink Floyd-sångaren Syd Barrett. En fjärde person som brukar räknas till kategorin är jazzmusikern Alice Coltrane. I eftervärldens ögon är hon kanske mest känd för att ha varit gift med saxofonisten John Coltrane, men i slutet av 1960-talet släppte hon en serie skivor som inte låter som någonting annat, där drönande indiska instrument och avantgardistiska frijazzrytmer agerar fond till duggregnslätta improvisationer på harpa. Sedan lämnade hon musikbranschen för ett liv som hinduisk guru.Hur kom hon fram till denna ovanliga blandning av ljud? Och varför pensionerade hon sig? Den amerikanska musikvetaren Franya J Berkman visar i sin biografi Monument Eternal: The Music of Alice Coltrane att svaren på dessa två frågor är tätt sammankopplade. För det första handlar det om musikerns bakgrund. Redan under barndomen i krigsårens Detroit började hon spela piano i stadens gospelsjungande baptistkyrkor. Detta var en ovanligt fri musikalisk miljö; en kör kunde gå från att sjunga en sång till en annan utan förvarning eller paus, och därför var det av högsta vikt att personen som ackompanjerade var snabb, kreativ och kunde improvisera. Det var också här grunden lades för Coltranes andliga utveckling.Som ung vuxen bytte hon gospeln mot bebop och kyrkorna mot rökiga klubbar. Det var på en sådan hon först träffade sin framtida make, och det var med honom hon i mitten av 1960-talet började utforska österländsk religion i allmänhet och hinduism i synnerhet. Detta var de knappast ensamma om under den här tiden. Indien var det trendigaste som fanns, något som kanske bäst exemplifieras med hippierörelsens intresse för transcendental meditation och The Beatles resa till landet 1968. Men för Alice Coltrane handlade det inte om någon fluga, utan om en livsåskådning som skulle komma att ta allt större plats i såväl hennes musik som hennes liv.Fram till 1967 hade Alice Coltrane uteslutande spelat piano, men John trodde att den notoriskt svårspelade och i jazzmusik ovanliga harpan också skulle passa hennes musikaliska sinne. Sagt och gjort beställde han en, men innan den hann komma fram dog han plötsligt, 40 år gammal i sviterna av levercancer. Makens död och instrumentet han lämnade efter sig resulterade i två saker. Dels såg Coltrane harpan som ett instrument med vilket hon kunde låta sin mans ande leva vidare i musiken. Under de följande åren kom den därför att bli hennes huvudsakliga instrument. Dels gick hon in i en längre period av depression, där religionen blev det enda som kunde hjälpa henne. Hon började få uppenbarelser, träffade en guru vid namn Swami Satchidananda och besökte Indien för första gången.Att hon sedan lämnade musikbranschen för att enbart syssla med religion kan te sig som både naturligt och märkligt. Å ena sidan hade hinduismen alltså spelat en allt större roll i Coltranes liv efter makens död. Å andra sidan var hon på toppen av sin karriär, och de sista skivorna hon släppte innan beslutet vittnar om att hennes skaparkälla var långt ifrån uttömd.När Marcel Duchamp dog 1968 var den gängse uppfattningen att han inte hade skapat några nya större verk sedan han lämnade konstvärlden. Så visade sig dock inte vara fallet. Kort efter hans död avtäcktes Étant donnés som han hade arbetat på i hemlighet mellan 1946 och 1966. Verket består av ett rum, i rummet finns det en dörr som inte går att öppna, men som har flera springor. När man för sina ögon mot någon av dessa ser man en skulptur av en naken kvinna med en gaslampa i handen, liggande framför ett skogslandskap. I dag ses det som ett av hans allra främsta verk; konstnären hade alltså inte lämnat konsten bakom sig bara konstvärlden.Något liknande kan sägas för Alice Coltrane. Även om valet att ägna sig åt religion på heltid markerade slutet för hennes bana som professionell musiker fortsatte hon att göra musik med sina följare på det ashram hon byggde upp i Kalifornien. Dessa stycken som länge bara fanns att höra på mycket sällsynta kassettband, men som nu finns tillgängliga även i digital form består av församlingens mässande över repetitiva, transskapande, rytmer och Coltrane som bytt ut sin harpa mot en synt.Musiken ger intrycket av att gå runt i cirklar, utan någon egentlig början eller slut; ett försök att komma så nära evigheten som möjligt genom att om och om igen upprepa Guds olika namn. På ett plan påminner den om annat hinduiskt mässande den närmaste referensen för oss i Sverige är kanske de orangeklädda Hare Krishna-medlemmarna som ibland kan ses sjunga och spela på torg i storstäder på ett annat är det något väsensskilt: en kvinna på toppen av sin förmåga, en människa som inte kan sluta skapa, trots att knappt någon längre hör på.Teodor Stig-Matz

  • Någon mördar unga kvinnor i Los Angeles, Kalifornien, mellan 1993 och 2008. Massmedia ger gärningsmannen epitet som Hollywood Ripper, Chiller Killer och The Boy Next Door. Men vem är han? Manus av David Oscarsson. Ljudbearbetning av Emil Drougge.

    Du hittar fler avsnitt av Seriemördarpodden varje tisdag på https://podme.com/se/seriemordarpodden/