Stagnelius Podcasts

  • Ordet för dagen är KAOS. Passkaos! Tågkaos! Politiskt kaos! Kaos på Arlanda! Varför är det oordning och oreda? Är det ett symptom på systemkollaps? Eller ett förstadium till den stora kollapsen? Är kaos understundom nödvändigt? Kan det komma något gott ur kaos? Det blir kaosteori, skapelseberättelser, Märta Stenevi, Luther och Lazerturken i samma program. Norénska kaosfamiljer nagelfars liksom de mindre priviligierade kaosen i Alakoskis Svinalängor. Vidare förkastas Extinction Rebellions kaosande, ordning och reda hyllas och Stagnelius citeras. DESSUTOM: Anna-Karin irriterar sig på högljudda samtal i kollektivtyrafiken och Ann protesterar mot beskrivningen av sig själv som "värdekonservativ".

    Producerat av Silverdrake Förlag
    Redaktör: Marcus Tigerdraake
    Klipp: Patrik Sundén
    [email protected]
    www.silverdrakeförlag.se

  • Ordet för dagen är KAOS. Passkaos! Tågkaos! Politiskt kaos! Kaos på Arlanda! Varför är det oordning och oreda? Är det ett symptom på systemkollaps? Eller ett förstadium till den stora kollapsen? Är kaos understundom nödvändigt? Kan det komma något gott ur kaos? Det blir kaosteori, skapelseberättelser, Märta Stenevi, Luther och Lazerturken i samma program. Norénska kaosfamiljer nagelfars liksom de mindre priviligierade kaosen i Alakoskis Svinalängor. Vidare förkastas Extinction Rebellions kaosande, ordning och reda hyllas och Stagnelius citeras. DESSUTOM: Anna-Karin irriterar sig på högljudda samtal i kollektivtyrafiken och Ann protesterar mot beskrivningen av sig själv som "värdekonservativ". Producerat av Silverdrake Förlag Redaktör: Marcus Tigerdraake Klipp: Patrik Sundén [email protected] www.silverdrakeförlag.se

  • Varje vecka ger vi en medarbetare i uppdrag att utse veckans ord, denna vecka har Gunnar Bolin valt ordet Vårkänsla.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Den här årstiden är svår att beskriva utan att man hamnar i klyschträsket. Allt är sagt, men detta till trots så är vi mitt i den tid på året som påverkar mig allra mest. Sommaren må vara mer uppenbart underbar, men våren är lika överraskande efterlängtad när den envist kommer åter år efter år.

    Ja, endast slitna uttryck hörs i mitt huvud... "det obarmhärtiga men ändå så livgivande ljuset", "kvitterbusken med sparvar", "koltrastens sång", "vinterns gamla hundskit som ligger allt gråare i rabattkanten".

    Jag bläddrar i almanackan för att planera något och hamnar plötsligt på andra sidan midsommar. Hur är det möjligt? Är det bara så få veckor kvar ....?

    Ni hör... allt är redan sagt, som att det går så fort, i april "den grymmaste av månader" för att gå till poesin och citera en annan lite sliten mening, denna skriven av T.S. Eliot.

    Men ändå, känslan är inte mindre reell om än banal: tiden går fort, carpe vere, grip våren. Fågelskåda, skogsbada, djupandas vid en skogstjärn, lägg dig raklång i en vitsippsbacke, drick ett glas rosé vid en bristfälligt uppvärmd södervägg. Eller välj nån annan vårkliché.

    Till traditionen att besjunga våren finns också den mörka sidan, lyckans och ljusets motpol. Dels det högst reella som pågår bortom den scilla - och vitsippebeklädda horisonten, men också den alldeles privata känslan av att det nya skarpa ljuset äter upp en...

    Även den känslan grundligt besjungen. Litteraturen är full av skildringar där lyckan bor granne med den värsta smärtan, en sorts diktad bipolaritet. Mjältsjuka, sa Tegnér. Stagnelius konstaterade att Kaos är granne med Gud.

    Tegnér kan nästan uppfattas som att han gottar sig i ångesten när han släpper loss svartalfen i just dikten Mjältsjukan, där poeten står på levnadsbanans höjd och ser hur gott allt är när svartalfen hastigt uppenbarar sig:

    Och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,

    Och sol och stjärnor mörknade i hast

    och så en bit längre fram:

    Mitt hjärta? I mitt bröst finns intet hjärta,

    En urna blott med livets aska i.

    Är det en vårkänsla för vår tid? Förhoppningsvis kan en text av en annan poet skriven drygt ett hundra år senare också stämma, Werner Aspenström må förefalla lite äppelkäck bredvid det ångestskummande tilltalet hos Tegnér, det må vara som det vill med det, något av vårkänsla rymmer ändå hans dikt:

    Gråvädersdagen trycker mot takåsen.

    Det luktar mögel och sorgsenhet.

    I hjärtats ena kammare molar raseriet,

    iden andra sitter döden och gäspar.

    Plötsligt kan glädjen uppenbara sig,

    morgonfräck, nästan prålande,

    som tuppen på en gödselstack.

  • I sommarens femte vandring på gamla och nya stigar tar sig Jalle Horn och Robin Holmgren an den bästa svenska poeten, Erik Johan Stagnelius. Här förs ett initierat samtal om bakomliggande idéer till Stagnelius dikter samt vad som gör dem sköna och fängslande. Alla lyrikvänner är välkomna för en timme med svensk poesi när den är som bäst.

    https://www.radiosvegot.se

    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.sveating.se/subscribe

  • En av våra mest framstående skådespelare med hemvist på Dramaten och även regissör. Om musiken genom vilken jag upplevt rus av glädje och mörkaste förtvivlan.

    Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.

    Hur kan man veta vem man är?

    Hur påverkar orden oss och vad är ett hem, det är frågor som skådespelaren Lena Endre ställer i sitt Sommarprogram.

    Vi får möta några av Lenas vänner som hon haft genom livet. De är poeter allihop – i text och i musik och ibland i vänskap. Nästan alla är döda, så hon har inte känt så många av dom heller.

    Lena Endre berättar om miraklet som hände när hon skulle uppträda tillsammans med Tomas Tranströmer, i Leksands kyrka. Vi får höra om civilisationen som hon mötte i södra Mali, och så ställer hon frågan vart tog den allmänna solidariteten vägen?

    Dikter i programmet: Södergran ”JAG”, Tranströmers långa: ”ROMANSKA BÅGAR”, Bruno K Öijer ”VARSEL”, Kristina Lugn (den långa) ur Dikter 1972-2003, T S Elliot ”DE FYRA KVARTETTERNA 1”, T S Elliot ”Klippan”, Stagnelius ”VÄN! I FÖRÖDELSENS STUND”, Gunnar Ekelöf ”DEDIKATION”.

    Om Lena Endre

    Skådespelare, 65 år. Född i Härnösand, bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1995 och 2007.

    En av våra mest framstående skådespelare med hemvist på Dramaten och även regissör. Under våren aktuell i filmen Min pappa Marianne, i klimatthrillern Tunn is i TV4 och som regissör för Boys and Girls vid Nye Teater i Oslo. Föreställningen hade premiär i slutet av maj med endast 50 personer i salongen på grund av coronapandemin.

    Slog igenom 1987 i SVT-serien Varuhuset. Har medverkat i en rad filmer, bland annat tio Wallanderfilmer. Tilldelats många priser. Blev Guldbaggebelönad för sina roller i filmerna Jerusalem och Trolösa.

    Hade hedersuppdraget att ringa in nyåret 2020 med Ring, klocka ring på Skansen. Är ambassadör för Greenpeace.

    Jag tror att mitt Sommarprat kommer inspireras av den musik som följt mig genom livet, genom vilken jag upplevt rus av glädje och mörkaste förtvivlan. Kanske även den poesi som märkt mig. Och så livet däremellan.

    Producent: Mustafa Can