Edouard Louis Podcasts
-
Är författarskapet ett sätt att ha samtal man i verkligheten inte kan ha? Har alla samma rätt till känslan melankoli? Vem skriver man till?
I detta avsnitt tar Amanda och Emma avstamp i Édouard Louis författarsamtal på Stadsbiblioteket i Malmö och pratar om hans syn på sin barndom, sitt författarskap och litteraturen i sig. Klass, frigörelse, sorg och nostalgi diskuteras och paralleller dras till andra boksuccér som Shuggie Bain och Ett litet liv.
Antikapitalistisk podd om kroppen, språket, kulturen och politiken. Vi experimenterar, observerar och pratar. Görs av föreningen Krakel i Malmö. Läs mer om oss på www.krakelkrakel.com.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I det 25:e avsnittet av podden försöker vi koppla ihop den senaste tidens läsning och landar i tre teman: akademiker, moderskap och misär. Agnes läser om mutanter och känner att det är som att gå i terapi med någon som förstår en, men är klokare än en själv. Cecilia reder ut vad en mutant egentligen är och, inte minst, vi inser våra brister när det kommer till att förklara vad en bok egentligen handlar om.
Läslista
Nora Ikstena - Modersmjölken
Roxane Gay - Hunger
Elisabeth Hjort - Mutant
Édouard Louis - Göra sig kvitt Eddy Bellegueule
Ellen Mattsson - Den svarta månens år
Sara Lövestam - Nu levande
Julie Otsuka - Vi kom över havet
-
Lundströms bokcirkel går i mål med sista avsnittet om Edouard Louis författarskap. Marie Göranzon och Olof Wretling diskuterar slutet på romanen "En kvinnas frigörelse".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Lundströms Bokradio tar sig bokcirkeln för tredje och sista gången an en av Frankrikes mest hyllade och inflytelserika unga författare. Edouard Louis föddes som Eddy Bellegueule 1992 och växte upp i en fattig familj i norra Frankrike. Han pluggade vidare, gjorde en klassresa, bytte namn och slog igenom som författare med "Vem dödade min far?". I den anklagade han franska toppolitiker för att genom politiska beslut ha brutit ner hans far. I boken "En kvinnas frigörelse", som veckans avsnitt handlar om, berättar Edouard Louis om sin mor. Till skillnad från fadern tog hon sig loss och fann ett nytt liv i Paris. Varför skiljde sig hennes öde från faderns? Och hur är det, smittats man som läsare av författarens ilska mot samhället?
"Det tänds en liten gnista" säger Olof Wretling. "Det är inte så att den flammar upp och att jag tänker att jag står där på barrikaden, men visst tänder han någonting inuti en."
"Jag behöver inte smittas av ilska", säger Marie Göranzon. "Jag är konstant arg tjugofyra timmar om dygnet, så den här boken har bara hjälpt mig i min ilska. Jag sympatiserar med författaren till hundra procent."
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Lundströms Bokcirkel med Marie Göranzon och Olof Wretling fortsätter att gräva i Edouard Louis författarskap. Denna gång handlar det om första delen av "En kvinnas frigörelse".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Edouard Louis självbiografiska roman "En kvinnas frigörelse" skriver författaren om sin mammas livsöde. Hon blev tidigt gravid, fick till slut fem barn med två män som båda drack och kunde vara våldsamma och elaka. I denna familj växer författaren upp med en mor som tidigt gav upp alla försök till eget yrkesliv, men boken börjar med ett fotografi av mamman taget när hon ännu var ung och hade livet framför sig.
Olof Wretling och Marie Göranzon gästar studion för att gräva vidare i Edouard Louis författarskap och tillsammans med Marie Lundström samtalar de om familjeplanering, kvinnors möjligheter och om barn som inte vill se sina mödrar lyckliga.
"Sen står det att 'doktorn berättar att jag var gravid igen'. Det är så märkligt, som om det är doktorn själv som varit framme. Man blir väl inte bara gravid? Det låter som på 1800-talet", säger Marie Göranzon.
"Ja, och ändå befinner vi oss i slutet av 1980-talet", säger Olof Wretling.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Bokcirkeln i Lundströms Bokradio ger sig denna vecka i kast med Edouard Louis uppmärksammande bok "Vem dödade min far?". Skådespelaren Marie Göranzon och komikern Olof Wretling gästar studion.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det har blivit hög tid för en efterfrågad nystart, när Olof Wretling och Marie Göranzon återförenas i Lundströms Bokcirkel. Tre avsnitt ska bli och två olika romaner ska avhandlas. Tillsammans med Marie Lundström har de denna vecka läst Edouard Louis "Vem dödade min far?"
Boken uppmärksammades stort för sin uppgörelse med en far som super och slåss och som skäms för sin son, men boken hade också udden riktad mot franska politiker och makthavare, som författaren menade bar ansvar för att hans pappa bröts ner.
"För mig blir det politiska tydligt när han berättar om hur pappan bränner de hundra euro som familjen fått av staten till skolmaterial - på att åka till stranden", säger Marie Göranzon.
"Jag blir provocerad", säger Olof Wretling. "När pappan sitter full och gråter och tycker synd som sig själv samma helg som han vevar med armarna och slåss därhemma.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Få känslor är lika stigmatiserade som skam. Men skammen erbjuder också möjligheter, och är kanske nödvändig för ett anständigt samhälle. Det menar författaren och lektorn i pedagogik, Marie Hållander.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Han sa till mig: "Man säger inte hongri, man säger hungrig. Du låter bonnig. Säger du Amerikat också kanske?".
Jag gick på högstadiet och han som sa det till mig var en klasskamrat. Orden yttrades inte till fler där i klassrummet, det var bara jag som hörde, men likväl rodnade jag. Skämdes. Det stämde också att mina föräldrar var bönder. Hans föräldrar var lärare, visste jag. Vältalig, bra betyg. Från ett grannsamhälle och från en annan social klass än jag själv. Jag kände mig underlägsen. Skamkänslan kom plötsligt och följdes av tystnad. Det är inte ett ovanligt sätt att möta skammen.
Men skammen kan också byggas upp över tid. Édouard Louis fångar det väl i klasskildringen Göra sig kvitt Eddy Belleguele, när han skriver om hur allt från namnet, sättet att tala, kläderna, tv:n, i princip allt, gav upphov till skam. Han skriver om hur medelklasseleverna i skolan "log åt min jacka. Tre dagar senare trycker jag ner den i en papperskorg på stan, full av skam". Hans mamma, som knappt hade haft råd att köpa jackan, gråter när Eddy berättar, eller snarare ljuger, om att han tappade bort den.
Skammen kuvar oss. Samtidigt finns det något i skammen som får oss att rannsaka oss själva och för oss framåt, som lär oss något om oss själva och om vår omgivning. I Göra sig kvitt Eddy Belleguele ägnar sig Louis lika mycket åt att skriva fram skammen, som att röra sig bort från den. Skammen är på det sättet central i hans analys av samhället. I Louis senare bok Vem dödade min far? yttrar sig denna rörelse också som en anklagelse. Det samhälle och den stat som fick honom och hans familj att skämmas står sedan i skottlinjen, anklagad för att döda. Borgerligheten i staden får klä skott för sin falskhet.
Kanske är det dags att uppvärdera skammen, dess skamfilade historia till trots. Det finns, menar jag, tillfällen där skam kan betyda något viktigt och kan förstås och användas pedagogiskt.
Det finns en välkänd bild av hur skammen används i skolan: skamvrån. Men skamvrån är sedan länge en metod som är urfasad från undervisningen. I de klassrum som jag befann mig i under min uppväxt fanns inte en sådan företeelse. Jag är född 1981. Min mamma upplevde heller aldrig skamvrån, men bilden av vrån, ja kanske med den skamfyllda struten på huvudet, existerar som en föreställning kring hur lärandet skulle ske. Sitt där och skäms så kommer du inte att göra om styggelsen, var tanken.
För några år sedan fanns det de som argumenterade för en snarlik uppfostringsmetod: "Time out". Den innebar att tvinga barnet att sitta bredvid, i trappan, eller på pallen och begrunda vad det hade gjort. Vissa menade att det var ett sätt att skambelägga barnet. Andra menade att det helt enkelt var en lugn stund, en återhämtningspaus. Men visst hade metoden något av en skamvrå över sig. Metoden ifrågasattes också utifrån svensk lag eftersom den kan tolkas som ett exempel på det som lagen kallar "annan kränkande behandling", eftersom barnet fråntas både sin kroppsliga, själsliga och rumsliga frihet.
Men vad är skam egentligen? Skam är besläktad med skuld. Men det går att känna skam utan att vara skyldig. Den som erkänner sin skuld, erkänner att hen har gjort ett specifikt fel. Den som känner skam känner att hela hens existens är under attack.
Filosofen Emmanuel Levinas utvecklar detta. Enligt honom handlar skam inte om att man blir medveten om sin egen ofullkomlighet eller sina egna brister, utan om att jaget i sin egen nakenhet och intimitet inte kan gömma sig. Vi kan inte fly från oss själva. Skammen gör att jaget upptäcker sig själv. När jag som barn fick höra att jag var bonnig rodnade jag därför inte bara över mitt sätt att tala och uttrycka mig, det var hela mitt jag som jag skämdes över.
Enligt Levinas är skam inte en känsla som vilken annan. Den innehåller obehag, avvisande, misslyckande och osäkerhet, men den skapar också normer och hindrar oss från att begå oförrätter. Därmed kan skammen också skapa förutsättningar för något positivt. Att kunna hantera skammen är också att kunna hantera det osäkra, det vi inte kan, vår egen svaghet. Det är förmågor som är omistliga i ett samhälle som vill vara anständigt. Motsatsen är förskräcklig.
Kanske blir skammens olika egenskaper som allra tydligast när vi jämför den med stoltheten. Båda begreppen behövs för att förstå hur en politisk kamp kan se ut. Kärnan i arbetarrörelsens metoder; dess fanor, plakat och bildningsarbete strävar efter att föda en stolthet inför arbete och liv. Och just därför är det viktigt att HBTQ-rörelsens Pride heter just pride. Borta är skammen. Kvar finns stoltheten.
Men precis som skammen är inte heller stoltheten en entydig känsla. Det menar utbildningsfilosofen Michalinos Zembylas. Också stoltheten har sina problem. Stoltheten kan stå i vägen för självkritik och kan i sin yttersta form hindra människor från att mötas. Jag tänker närmast på den stolthet som yttrar sig som nationalism eller patriotism – där självkritik saknas och även uppenbara felaktigheter försvaras.
Enligt Zembylas behöver vi därför erkänna skammen som en möjlighet till självkritik, till en etisk, politisk och pedagogisk deliberation. Han skriver hur skammen kan vara produktiv i en utbildning som vill rätta oförrätter, exempelvis samhällens historia av våld mot minoriteter, ursprungsfolk, arbetarklassen eller HBTQ-personer. Han menar att förnekandet av skammen kan leda till aggression, ressentiment och konflikter. Och stolthet kan i sin tur innebära ett förnekande av de oförrätter som har begåtts. På så vis kan skammen också, under vissa omständigheter, erbjuda en möjlig väg till solidaritet, som en inbjudan där den som skammat och den som blivit skammad, kan mötas.
Genom att frigöra oss från bilden av skammen som en stigmatisering, förknippad med dumstrutar och skamvrår, skulle det gå att använda skammen som en konstruktiv känsla både i undervisning i skolan och i ett större, politiskt sammanhang. Denna frigörelse kräver mycket ödmjukhet, solidaritet, takt och känsla, men skulle kunna innebära ett lärande och att se, möta och komma till rätta med de oförrätter som begåtts. Därmed skulle vi också kunna upptäcka oss själva.
Marie Hållander, författare och lektor i pedagogik
-
Jussi Björlingmuseet i Borlänge stängdes permanent 2021 nu flyttar minnet av världstenoren in på biblioteket istället. Men trots internationella protester hade museet väldigt få besökare - kommer det att komma fler nu?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Följ med Katarina Wikars och Anna-Karin Ivarsson i den tredje och sista delen i reportageserien ”Bergslagen inifrån”.
ARBETARFÖRFATTAREN EDOUARD LOUIS TILLBAKA MED MODERSSKILDRING
Den franske arbetarförfattaren Edouard Louis har tidigare skrivit sin egen berättelse, sin fars berättelsen och nu har turen kommit till hans moder i den nya romanen ”En kvinnas frigörelse”. Samtal om en av Frankrikes mest uppmärksammade författare just nu.
VECKANS ORD: LUNGOR
Den här veckan ser Jenny Teleman hur skildringar av regnskogen andas i olika takt. Veckans ord är: Lungor.
ESSÄ: EVERT TAUBE SOM KLIMATAKTIVIST FÖRE SIN TID
I takt med att klimathotet blivit allt tydligare, och dess konsekvenser allt mer uppenbara, har också flera olika litteraturteoretiker försökt beskriva hur litteraturen kan gestalta en radikalt annorlunda syn på naturen, där människans behov inte värderas högre än andra arters. I dagens essä undersöker litteraturvetaren Eva Stenskär om Evert Taube var före sin tid.
Programledare: Saman Bakhtiari
-
Göran Greider och Olle Svenning pratar med programledare Cecilia Djurberg om den franske författaren Édouard Louis arbetarklasskildring och politiska attack Vem dödade min far, som just utkommit på svenska och kommit att förknippas med Gula västarnas uppror i Frankrike. Vad betyder boken, hur hänger den ihop med Louis två föregående Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule samt Våldets historia, och varför är dessa böcker så bra? Ett samtal om klass, filosofi, sociologi, politik, litteratur, manlighet och litterärt sanningssökande.Producent & programledare: Cecilia DjurbergMusik: Jens Peterson Berger
