Göteborgs-Posten Podcasts
-
Var Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) gubbsjuk eller progressiv, sexist eller feminist? Ulrika Knutson hör friheten brusa i hans mustiga kärlekslyrik.
Har det funnits en värre tjejtjusare i svensk poesi än Erik Axel Karlfeldt? Skulle vara Tegnér, då. Men biskopen i Växjö var närmast stolt över sitt rykte som häradsbetäckare. Karlfeldt smusslade, ljög och spelade dubbelt, allt för att leva upp till rollen som oförvitlig Nationalskald.Men tjejtjusarna har ju en sida som inte skall föraktas, nämligen att de gillar kvinnor! Många män gör det inte. De tycker att kvällen är förstörd om de måste tala med kvinnor. Det hade Karlfeldt inget emot. Han berättade sagor för damerna, och drog vitsar.Även om han ville fly samtiden, och längtade till ett bondesverige som redan var hotat, av industrialism, folkrörelser och emigration, så är samtiden ofta starkt närvarande i hans dikt. Den trängde sig in. Och denna samtid längtar också bort, efter något exotiskt.Håkan på heden sitter i nordanstormen och knyter nät och drömmer om brudens långa färd hem till heden. Han drömmer om att frälsa "En piskad dotter till en träl I etiopisk bygd, med barm så gul och brun". När vinden slagit om från öster, längtar han i stället efter stäppens eldiga romska sångerska.I dikten Vild kärlek kommer flickan och pojken av resandesläkt loss i en hölada: De voro käcka och fagra, fast jäktade, svultna och magra. Som skogarnas skadedjur.Metaforen skadedjur speglar den utdragna debatt om resandefrågan och resandeplågan, fattigdom och tiggeri. Men det unga paret hos Karlfeldt sprakar av liv och hopp på sin tjuvnadsstråt. De talar omhösten och marknadsfärden, Om strövtåg i vida världen Tills, det förstås, man blir fast en dag.Paret hos Karlfeldt är fria bohemer, avundsvärda ur ett bonde- eller borgarperspektiv. Det handlar, mycket tidstroget, också om ungdom, primitivism och vitalism.I Sång med positiv träffar vi i ställetEn dam av ädel vandel Som står i tobakshandel Hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod.Det tidiga nittonhundratalets publik visste att Karlfeldt i denna lätta ton besjöng en bordell. Många av Stockholms cigarrbodar var nödtorftigt kamouflerade horhus. In kliver sjömannen och gör damen sin kur:Så mötas vi bland dosorna som blänka vid din knut, mot aftonen, då rosorna, och lyktorna slå ut.Alla har hämtat näring i Karlfeldts snusbod: Birger Sjöberg, Evert Taube, Dan Andersson och Nils Ferlin.I den mer finstämda För vägens vind finns också ett tidstypiskt porträtt av den fallna kvinnan. Rosenblad heter hon, ett namn som Cornelis Vreeswijk adopterade till sin visvärld på sextiotalet.Du arma, fallna rosenblad, Som virvlar bort i stormig värld.Dikten slutar:Jag minns från min ungdoms rus, En ann som vägens vind tog fatt --- Jag minns ej rätt vems felet var, Men kanske, kanske var det mitt.Att tolka denna rad som personlig bikt av Karlfeldt tror jag leder fel, med kunskap om hans känslighet runt den personliga integriteten. Men det lilla tillägget skärper intresset för fröken Rosenblad, och ger en realistisk bild av den utbredda prostitutionen och manliga beteenden, i romantisk clairobskyr. Det är snyggt gjort.De exotiska kvinnorna, från fjärran länder eller i marginaliserade socialgrupper, förekom överallt: i poesin, i reklamen, på chokladkartonger, cigarraskar, sherrybuteljer och parfym. Genom Karlfeldt har flickorna fått visst liv.1906 stod Karlfeldt på toppen. Hans Fridolindikter är älskade, sedan ett år är han medlem av Svenska Akademien. Hans diktsamling Flora och Pomona hälsas med jubel. Fridolin och dunderkarlarna rider ännu till häst, sjungande, ljungande, råmande, kråmande män, ingen slak eller matt. Men här finns också plats för andra, oroligare tongångar.De allra bästa dikterna, Häxorna och Nattyxne, vågade kritiken inte ta i ens med tång. Detta var inte så kärnfriskt och manligt, utan bar skydrag av hemligt och styggt. Men både kvinnor och män kunde tysta känna igen sig. En poetisk bragd.Få kritiker vågade diskutera stoffet eller psykologin i dikterna, men undantag fanns. Vera von Kraemer, Hjalmar Brantings styvdotter och själv författare, anmäler i Socialdemokraten: Häxorna tilltalar mig starkt, här är omutligheten klar och allvarsam, och formen äkta Karlfeldtsk. Birger Bäckström i Göteborgs-Posten håller med: i Häxorna brusar en djupare, tragisk ton.Här brusar sexualiteten, inifrån. Läsaren kommer inte undan, kan inte retirera till åskådarplats.Vad handlar dikterna om? Mindre om medeltida demoner, häxhammare och häxbål och mer om modern sexualitet. I en rolig essä i Karlfeldtbladet undrade Lars Gustafsson hur Karlfeldt tordes. Det handlade ju om en Äldre herre som med allsköns spännande löften tubbar en ung dam att följa med hem till hans avlägset belägna men imponerade boning.Skymningsfurstens borg talas det om i dikten, med sitt irrande eldsken - det är väl elektriska ljuset som släcks någonstans på Östermalm. Tungt, tungt går vindarnas spel Och bruset ur flodernas töcken. Det är Isacharums arvedel, De ruvande drömmarnas öken.Karlfeldts kärleksscener undviker dagsljuset. Skickligt gör han läsaren till sin förtrogna och medbrottsling kliv in i texten och förlusta dig, på egen risk. Vem vet vad som händer, hur du förändras. Trots att Karlfeldt är noga med rekvisitan handlar inte dikten om häxprocesserna, utan om processerna i vårt driftliv. Tvånget drabbar inte utifrån och in, utan lika mycket inifrån och ut. Som den unga Elin Wägner skriver i ett brev vid förra sekelskiftet: "Att hålla en förälskad man på armlängds avstånd är svårt, särskilt om kvinnan själv har en stark erotisk vilja". Här är hon influerad av Ellen Keys kärlekstankar, och Keys svar på Nietzsches retorik: "Medvetna ungmörs salighet är icke att mannen vill; de äro själva vilja."Det är Ellen Keys och Elin Wägners ungmör som dansar in i Karlfeldts dikters hemliga rum. Där det händer saker. Djävulen skryter i viskande ton:På skuldran under särken, du bär som en brännjärnsfläck, och det är mina märken, i dem är kvinnan mig täck.Faderns lag, den grå kaplanen, tystnar snart i dikten. Jaget bestiger lugnt det flammande bålet, knappast som straff. Och vem talar i dikten? Det är hon och han och detet i muntert samspråk:Luften är full av djur ikväll, Full av eld, herr Uriel. Mellan ugglevingarna brinna vintergatsormens blanka fjäll. Tag mig i famn och städ mig till din, Dansa mig yr i din lustgård in.Ulrika Knutson -
Jim och Gill ojar sig över den nya NFT-supergruppen Kingship och undrar hur mycket OCD som krävs för att göraen 50 timmar lång och kronologisk fanedit av alla Marvel-filmer.
11:06 – Sexuella trakaserier inom spelindustrin
Jimmy har skrivit ett reportage till Göteborgs-Posten som tar avstamp i den läckta medarbetarenkäten från Paradox. Han har pratat med flera spelarbetare som berättar att trakasserier och diskriminering sker på flera andra arbetsplatser bland svenska spelföretag.
https://www.gp.se/kultur/kultur/larm-om-diskriminering-skakar-det-svenska-spelundret-1.5953364437:24 – Cowboy Bebop
Den funkiga sci-fi-rökaren Cowboy Bebop från 1998 är en av de mest älskade animeserierna. Men hur står den sig när den nu blir en live action-serie? Gill lägger ner lagen och förklarar varför live action-tolkningar aldrig håller måttet.Följ oss på Twitter:
https://twitter.com/podemupcast
Och på Instagram:
https://www.instagram.com/podemupcast/?hl=sv -
Den 30 juni vid halv 11 på kvällen skjuts polismannen Andreas Danman till döds.
Hör historien om det snabba gripandet, polisernas sorg, gängkriget och frustrationen hos de boende i Biskopsgården.
GP dokumentär om polismordet i Biskopsgården är en poddserie från Göteborgs-Posten
-
Den 30 juni vid halv 11 på kvällen skjuts polismannen Andreas Danman till döds. Hör historien om det snabba gripandet, polisernas sorg, gängkriget och frustrationen hos de boende i Biskopsgården. GP dokumentär om polismordet i Biskopsgården är en poddserie från Göteborgs-Posten
-
I helgen samlas MMA och thaiboxning på proffsnivå i samma bur och det väntas bra stämning när publiken åter får samlas runt ringen.
Zone Pro League, som anordnar galan, hoppas att kvällen ska bidra till att bilda en plattform för lovande MMA-fajters och thaiboxare.
Och Göteborgs-Posten kommer sända hela galan live!
Andreas Bruzelius, MMA-veteran och presentatör på helgens gala gästar veckans avsnitt av Sportkvarten.
-
Återigen flyttar, eller snarare flyr, judiska svenskar från Malmö till Israel. I ett reportage i Dagens Nyheter skriver Niklas Orrenius om en judisk familj som bestämt sig för att flytta. Reportaget publiceras med bra tajming. På onsdag hålls nämligen Malmöforum mot antisemitism dit även internationella toppolitiker kommer. Men som Ester, mamman i familjen som ska flytta till Israel, säger till DN: “Håll ni era fina tal, så flyttar vi så länge.”
Jag ringde två vänner som är insatta i frågan om antisemitism. Adam Cwejman är politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten. Vi har även skrivit en bok ihop: Så blev vi alla rasister (Timbro, 2018). Paulina Neuding har en lång meritlista, bland annat Magasinet Neo, Quillette och Svenska Dagbladet där hon även arbetar just nu. Paulina var tidigt ute och beskrev situationen för judar i Malmö, och har skrivit om detta i bland annat New York Times samt talade om detta förra året i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Vi pratar om antisemitismen i Malmö, vilka som ligger bakom, varför det är så svårt för vissa att tala klarspråk om det, varför kippavandringar och fina ord ibland tycks handla mer om andra än om judar, och vad man möjligen kan göra åt hela problemet.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe -
Ekonomiskt har Göteborg blivit en framgångssaga och det beror långt ifrån bara på Volvoföretagen. I själva verket sker hela en tredjedel av de privata FOU-satsningarna i Sverige numera i Göteborgsområdet. Att Volvo Cars ägs från Kina reser frågor inför framtiden men har inte skapat problem än så länge. Det menar Adam Cwejman, politisk redaktör i Göteborgs-Posten i ett samtal med programledaren PJ Anders Linder, som också behandlar Göteborgs problem med brottslighet, tystnadskultur och en fragmentiserad kommunalpolitik.
-
27 september. Vad betydde den polsk-judiska migrationen 1968 för Sverige? Vad kan den lära oss om integration idag? Paulina Neuding diskuterar med författarna Anna Grinzweig Jacobsson och Maciej Zaremba, samt Adam Cwejman, politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten.
-
I detta avsnitt granskar Nagelfararna debatten om klanbaserade kriminella nätverk, och fördjupar och nyanserar vilken funktion klanstrukturen fyller i en kriminell kontext. Kriminalitet, klan och kultur är ett högaktuellt ämne inte minst med tanke på nyligen publicerade rapporten om kriminalitet bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) som skakat liv i debatten igen.
Medverkande: Maria Jansson Gunnman, Jimmy Emanuelsson och David Westerberg.Läs mer:
Per Brinkemo, "Mellan klan och stat"
Lundberg & Brinkemo (red.), "Klanen"
Johanna Bäckström Lerneby, "Familjen"
Bilan Osman i Feministisk Perspektiv: "Det tänjbara begreppet klan"
America Vera-Zavala i Göteborgs-Posten: "Prisvinnande 'Familjen' är vit förorts-fantasy"
Peter Esaiasson och Bo Rothstein i Dagens Nyheter: ”Forskningen har missat de kriminella nätverken”
Lyssna mer:Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli i En varg söker sin pod - "Fantasi och verklighet"
-
Anna Björklund hatar fortfarande Annie Lööf. Omar hatar kristaller. Hanif hatar politikerhat. Chang älskar feudalism. Ashkan berättar om sitt stjärntecken. Mustafa ringer en kompis.
Gäst: Anna Björklund. Kulturskribent vid Göteborgs-Posten och krönikör vid Fokus samt f.d. medverkande i Tankesmedjan P3 och podden Della Q.
-----------------------
OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till fullversionen av våra avsnitt och alla exklusiva avsnitt? Stöd oss på Patreon.
Är du i en sits där du har det svårt med ekonomin, är mellan två jobb eller så? Inga problem. Skicka ett mail till oss på hej@sistamaltiden.se så ser vi till att du får lyssna gratis tills du har råd.
Sista Måltiden Shop: https://sistamaltiden.se
Sista Måltiden Swish: 123 605 59 90
Är du Patreon och vill få tillgång till alla avsnitt i sin helhet? Vill du bli Patreon för att få tillgång till allt? Tryck här.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
-
Den 30 juni skjuts en ung polisman till döds i Biskopsgården i Göteborg. Ett par dygn senare grips en misstänkt gärningsman men då har mordet redan skakat om poliskåren och hela samhället i grunden.
Den 17-åring som gripits misstänkt för mordet på polismannen i Biskopsgården nekar till brott. Han häktades på sannolika skäl misstänkt för mord på söndagen den 4 juli.Dokumentären gjordes i juli 2021 under veckan efter polismordet i Biskopsgården av Dennis Jörnmark. Producent: Isabelle Swahn. Slutmix: Jan-Olof Leandersson.Ljuden i dokumentären kommer från Sveriges Radio, TV4, Göteborgs-Posten, SVT Nyheter Skåne och Expressen TV. -
Varje gång vi kommer ihåg en händelse förändras minnet en smula. Vad får det för konsekvenser när självbiografier ska skrivas. Ja, vad vet vi egentligen om våra egna liv?
Den 17:e november 1995 föll stora mängder snö över Västsverige. Jag har livliga minnen av att befinna mig på Göteborgs centralstation utan att komma hem den kvällen, och av att dagen efter se människor åka längdskidor vid Götaplatsen. Det är bara det att jag inte alls befann mig Göteborg dessa dagar, utan hemma i Ljungskile. Jag tror mig veta att mina falska minnen kommer dels av en väns berätta om sin snöoväderskväll på centralstationen, och dels från en bild i Göteborgs-Posten av skidåkare i centrala stan. På samma sätt har en annan vän berättat att hon tagit över ett av mina minnen. Vi växte upp i samma område av likadana hus. När jag berättade att ett av mina första minnen var av hur stor jag kände mig när jag kunde se en tofs av mitt eget hår i spegeln över den låga badrumsbänken, sa hon att hon hade trott att detta var hennes minne ända tills hon nu hörde mig berätta det igen och insåg att hon bara lånat det.För några år sedan pratades det mycket om falska minnen kopplat till människor som genom terapi letts att minnas övergrepp som aldrig ägt rum. Minnesforskaren Elisabeth Loftus har liknat minnet vid en wikipediaartikel som vem som helst kan gå in och ändra i. På samma sätt skapar och omformar vi alldeles på egen hand hela tiden våra vanliga minnen. Varje gång vi tänker på något vi varit med om förändras det litegrann. Det vetenskapliga ordet för det är rekonsolidisering. Det är en process som kan upprepas många gånger. Detaljer faller bort och tillkommer, ordningsföljder ändras, personer byts ut eller läggs till, olika tillfällen läggs ihop till ett enda.Vittnespsykologin har också visat att vi har svårt att komma ihåg ens grundläggande skeenden i händelseförlopp vi bevittnat. Delvis beror det på att vi redan när det händer feltolkar eller missar viktig information, men studier visar att vi under de veckor som följer även förändrar våra minnen utifrån vad som tycks oss mest logiskt, eller vad våra fördomar och förväntningar säger oss borde ha hänt. Men också känslor kopplade till minnet förändras över tid. Det gamla minnet formas om av det liv vi lever nu, vilken stämning vi är i när vi plockar fram det, hur relationer till de inblandade förändrats, vad som hänt oss i livet sedan det skedde och hur andra återgivit samma händelser för oss. Ett glatt minne kan bli mörkare om vi mår dåligt när vi plockar fram det, eller om relationen till någon inblandad försämrats, och tvärtom.Ju äldre våra minnen blivit desto mer ökar möjligheten att vi hunnit omforma dem, kanske i flera omgångar. Därför är risken stor att den pensionär som skildrar sin barndom misslyckas med att göra det på ett sätt som överensstämmer med hur den upplevdes medan den faktiskt pågick. Vi förskönar och förvränger, förstorar upp våra egna positiva drag och insatser, förminskar och rationaliserar det dåliga vi gjort - och förstärker på så vis vår självkänsla och känslan av trygghet och konsistens. "Troligtvis", skriver hjärnforskaren Pontus Wasling i sin bok Minnet fram och tillbaka, "är hela syftet med vårt dåliga minne att vara självförhärligande. Vi anpassar helt enkelt våra hågkomster efter våra nuvarande behov och det är viktigare att ett minne är oss till lags än att det är korrekt.Så hur mycket kan vi egentligen lita på en självbiografisk bok?Det funderar Joyce Carol Oates över i boken Det förlorade landskapet. Den innehåller ett antal självbiografiska berättelser från barndomen upp till vuxen ålder. Både ton och teman känns igen från Oates romaner. Här finns starkt dramatiska händelser, som en ungdomväns självmord, mordet på en äldre släkting och incest och våld i en grannfamilj. Joyce Carol Oates skriver att en författares verk är en kodifierad återgivning av författarens liv. Och allteftersom åren går glömmer man det privata livet, sånär som på konturerna av det. Bara då och då kommer man ihåg nyckeln till koden. Med andra ord: när de egna minnena blir till arbetsmaterial bleknar och förvanskas de. Minnen och fantasi flyter samman.Oates erkänner också medvetna förvanskningar för att skydda sig själv eller dem hon skriver om. Flera personer kan också ha slagits ihop till en enda, eller personlighetsdrag lagts till för att skärpa storyn. Hon förklarar att hon väljer essensen av sitt liv, och förbättrar den. Så jobbar vi alla hela tiden men oftast utan att vara medvetna om det. Vi skapar mening och konsekvens där ingen mening eller konsekvens finns. Vi ägnar oss åt det som på marknadsföringslingo kallas storytelling.Vår vänstra hjärnhalva jobbar hela tiden med att ge logiska förklaringar, fylla i luckor, se samband och mönster. Där spinns röda trådar av liv som de flesta av oss levt på måfå, och vi bygger en sammanhängande berättelse som kan visa oss själva och andra vilka vi är. Utan en sådan riskerar vi att framstå som konstiga. Det normala är att presentera sitt liv som en begriplig historia.Kulturen vi lever i erbjuder mönster eller scheman för hur vi skapar våra livsberättelser. När jag läste journalisten Martin Caparròs reportagebok Hunger slogs jag av hur många av dessa jordens fattigaste och mest utsatta människor han intervjuade som beskrev sina liv som resultatet av guds vilja. I västvärlden skulle den som lade fram sin livshistoria så med stor sannolikhet betraktas som ganska udda. Här är vi i första hand agenter i våra liv ensamma befälhavare på våra skepp. Jag gjorde som alla andra utan att tänka på det, eller jag gjorde som jag blev tillsagd är inget vi hör andra berätta särskilt ofta, trots att det troligen är sant för merparten av våra erfarenheter.Jag hörde en gång en författare som ondgjorde sig över att när hon skrev en roman så trodde alla att den var självbiografisk men när hon skrev självbiografiskt så misstrodde alla sanningshalten. Det kan säkert upplevas som tröttsamt och paradoxalt, men likafullt är det högst relevant att ifrågasätta den som påstår sig återge exakta sanningar om sitt liv. Som Joyce Carol Oates skriver: "Egentligen har vi inte tillgång till de personer vi en gång var. Våra minnen är uppdiktade, även om de är välmenta. Slut citat.I fallet med snöstormen vet jag att jag "minns" fel. Vad gäller långt många fler minnen är jag osäker. Trots att mina barn inte är så gamla har jag redan svårt att minnas vem av dem som sa och gjorde vad när de var små. Vad gäller de allra flesta av mina minnen tillåter jag mig att vara säker på att minnas rätt. I alla fall ända tills de stöts mot någon annans minnen av samma sak och de visar sig skilja sig åt.Eva-Lotta Hultén, frilansjournalist -
Hon har varit en del av redaktionen på satirprogrammet Tankesmedjan i P3, drev podden Della Q ihop med Bianca Meyer och Moa Wallin. I dag skriver hon återkommande i Göteborgs-Posten och Fokus. Och hon har tre barn, två hundar och en katt. I dagens podd pratar jag med Anna Björklund.
Vi pratar om familjeliv, varför alla har fel om Waldorf, om hemskolning, och varför jag funderar på att flytta till Åland.
Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)
Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe -
FÖRFATTARE, PASTOR, FÖRELÄSARE, 59 år. Född i Kramfors, bosatt i Säve. Sommarvärd 2004, 2006 och Vintervärd 2011, 2013, 2014, 2016, 2017.
Kan tystnaden vara en förutsättning för visdom? Det tror pingstpastor Tomas Sjödin som utforskare av hur vi kan leva våra liv på ett rikare sätt.När Tomas Sjödin nu för sjätte gången gör ett Vinter i P1 tar han oss med på en ovanligt tyst och ödslig men oändligt vacker resa genom USA:s minst befolkade delstat, Wyoming. Mil efter mil, ensam i bil med samma enahanda betesmarker och en inre resa där Tomas Sjödin återupptäcker tystnaden och vad den kan göra med oss.- Tro mig, tystnaden är vårt kommande favoritresmål, vårt nästa Thailand! spår Tomas Sjödin.- Jag tror på fullt allvar att den självvalda tystnaden kan vara räddningen för våra liv och för framtid. Det är en storvulen utsaga, men jag tänker så därför att så mycket förstånd, klokskap och mod föds ur stillheten och så mycket av vår tids vansinne föds ur surr och jäkt och brist på verkligt lyssnande.I programmet beskriver också Tomas Sjödin skillnaden mellan den ofrivilliga tystnaden eller tigandet, och tystnaden där vi kan lyssna inåt. Inte som i de ekofria kamrarna där det är så tyst att i kammaren blir du själv ljudet som Steven Orfield, en av initiativtagarna till det som kallats jordens tystaste plats, Orfield Laboratories uttryckt saken. Där orkar ingen vara mer än en mycket kort stund. Tomas Sjödin talar hellre om det tillstånd som hans mamma kallar att bida, när hon inte vill svara på en fråga med vändande post.- Att bida är inte bara att vänta. Det är att in-vänta, i tron på att det goda är på väg till oss, säger Tomas Sjödin i sitt Vinter-program.Om Tomas SjödinLyssnarnas Vinterfavorit för sjätte året! Uppskattad föreläsare som sedan 23 år tillbaka skriver krönikor i Göteborgs-Posten.Har skrivit ett flertal böcker, de senast utgivna heter Det händer när du vilar, Det är mycket man inte måste och Den som hittar sin plats tar ingen annans. Hörs regelbundet i Tankar för dagen i P1.Ledare för Smyrnakyrkans sociala arbete i centrala Göteborg. Fick 2015 Kungens medalj i 8:e storleken i högblått band för sina förtjänstfulla insatser som kommunikatör i existentiella ämnen. Tilldelades Svenska Bibelsällskapets Bibelpris 2016.Springer Göteborgsvarvet, gärna och långsamt. En dag i veckan vilar han från dator, telefon och pengar.Producent: Inga Rexed Raffone -
FÖRFATTARE, PASTOR, FÖRELÄSARE. 58 år, född i Kramfors, bosatt i Säve Sommarvärd 2004, 2006. Vintervärd 2011, 2013, 2014, 2016.
Jag skall prata om vemod, flyttfåglar, hemlängtan och om människans inbyggda navigeringssystem. Om livslånga inre resor och om att lida av kronisk resfeber. Musiken blir genomgående vemodig. Inte nödvändigtvis sorglig, bara lite hjärtslitande.Om Tomas SjödinLyssnarnas Vinterfavorit för femte året! Uppskattad föreläsare som sedan 23 år tillbaka skriver krönikor i Göteborgs-Posten. Har skrivit ett flertal böcker, ett par av dem utifrån sin tro och sin erfarenhet av att vara far och förlora två av sina söner i en hjärnsjukdom. Senast aktuell med Det händer när du vilar, Det är mycket man inte måste och Den som hittar sin plats tar ingen annans.Ledare för Smyrnakyrkans sociala arbete i centrala Göteborg. Fick 2015 Kungens medalj i 8:e storleken högblått band för sina förtjänstfulla insatser som kommunikatör i existentiella ämnen.Tilldelades Svenska Bibelsällskapets Bibelpris 2016.Springer Göteborgsvarvet, gärna och långsamt. Tycker att vila är en underskattad konst.Producent: Inga Rexed - Mostrar mais
