Kajsa Dovstad Podcasts

  • Frågor som rör kroppen väcker starka känslor. Vad har man egentligen rätt att göra med sin kropp? Och om inte - vem ska då dra upp gränserna för vad man inte får?

    I detta avsnittet diskuteras kroppslig integritet med anledning av antologin Stopp min kropp! Politik, normer och kroppslig integritet, som kom ut på Timbro förlag i höstas. Det handlar om rätten att välja kejsarsnitt, dödshjälp, abort och en rad andra politiska aspekter av kroppen. Gäster är Kajsa Dovstad, läkare och programansvarig för välfärdsfrågor på Timbro, och Vincent Flink Amble-Naess, frilansskribent och student i medicin. Båda har skrivit var sitt kapitel i Stopp min kropp! Programledare är Amanda Broberg, som också varit redaktör för antologin.

  • 8 november. Barnmorskorna larmar om en allt sämre arbetssituation och i region Stockholm har ett fyrtiotal nyligen sagt upp sig. Men är det enbart större resurser som krävs? Irene Svenonius, finansregionråd i Stockholm och Kajsa Dovstad från tankesmedjan Timbro diskuterar läget i förlossningsvården med Andreas Ericson.

  • Skulle du vara beredd att betala mer för lördagsgodiset, chokladkakan eller läsken? Debatten om sockerskatt har blossat upp igen. Hör fetmaforskaren Claude Marcus och liberala debattören Kajsa Dovstad.

    Vi pratar också om hur våra konsumtionsvanor förändras nu när restriktionerna släpps. Det blir reportage om elbilar och så svarar Plånbokens privatekonomiska expert Patrick Siegbahn på lyssnarfrågor.Programledare: Pia Fridén Producent: Erik Laquist

  • Var tredje person i arbetskraften i Sverige arbetar i den offentliga sektorn, vilket tillsammans med Danmark är högst i hela EU och dubbelt så högt som OECD-snittet. Sedan 1980 har landets offentliga reala per capita-utgifter nästan fördubblats. Samtidigt går politiker i alla led återigen till val på slagord om mer pengar till skolan, vården och polisen. Vart tar alla pengar vägen, och behövs det verkligen ständigt mer?

    Linnea Dubois samtalar om finansiering, produktivitet och prioriteringsbehov i välfärden med Adam Danieli och Kajsa Dovstad, nytillträdd vikarierande programansvarig för välfärdsfrågor på Timbro.

    Länkar till texter i avsnittet:

    Adam Danieli, ”S-topparna älskar myten om den utarmade sektorn”: https://timbro.se/smedjan/s-topparna-alskar-myten-om-den-utarmade-sektorn/

    Kajsa Dovstad, ”Fattigpensionärer är inga hjälplösa offer”: https://timbro.se/smedjan/fattigpensionarer-ar-inga-hjalplosa-offer/

  • I dagens podd pratar jag med Eric Kaufmann som är professor i statsvetenskap vid Birkbeck college vid London university. Han har skrivit flera böcker, varav “Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities” som kom 2018 är en av de mer intressanta böckerna som kommit på senare år. Den handlar om den demografiska förändringen av västvärlden, om reaktionerna detta föder, om högerpopulism och dess motsats vänstermodernism. Boken var även en av inspirationskällorna till en debatt jag initierade för två år sedan, och därför är jag särskilt glad att nu få chansen att prata med Eric.

    Nedan har jag sammanfattat den debatten och hur jag i dag ser på den.

    Det är demografin, dumbom!

    ”Jag sätter mig tillrätta på mitt förstaklassäte i X2000 klockan 21.57 och tänker att det borde finnas en fråga att ställa här. Om att det är på väg att skapas ett nytt Sverige, en landsbygd där de infödda svenskarna drar sig tillbaka till villorna och centrum blir en plats för de nya, att landsbygden, sedan länge ett långsamt slocknande och avfolkat ålderdomshem, nu också har blivit en flyktingförläggning, ett asylboende, ett nybyggarland, för vissa en återvändsgränd, för andra platsen där människor börjar om.”

    Så beskrev Jens Liljestrand den dramatiska demografiska förändring som Sverige genomgått och fortsätter att genomgå. Han hade varit ute på föredragsturné och bevittnade en förändrad landsbygd. Han ropade ”Jalla! Jalla!” till en taxichaufför som inte talade svenska, och gjorde reflektionen att det är han själv, Jens, som är gäst här, inte tvärtom. Denna text var hans sätt att fira nationaldagen 2019 eftersom den publicerades dagen innan.

    Några dagar senare beskrev jag samma förändring utifrån en rapport av Joakim Ruist med titeln ”Global migration – orsaker och konsekvenser” (SvD). Det demografiska perspektiv som Liljestrand tagit upp saknades helt. Han fokuserade på det ekonomiska, och menade att invandringen inte hade den stora påverkan många trodde. Gemene svensk, som alltid varit för en striktare migrationspolitik än etablissemanget, led alltså av ett slags informationsunderskott. Jag hävdade då att det var fel. 

    “Det är demografin, inte ekonomin, som är huvudförklaringen till att allt fler väljare i Sverige och västvärlden röstar på partier som vill minska invandringen radikalt.” skrev jag.

    I samma veva myntade Kajsa Dovstad på GP:s ledarsida det bevingade uttrycket att få ett “Jimmie moment”, för att beskriva samma känsla av att inte känna sig hemma i sitt eget land.

    Reaktionerna lät inte vänta på sig. 

    På Aftonbladets kultursida skrev Martin Aagård att jag var hudfärgsfixerad som ens beskrev förändringen runtom i Sverige. Per Svensson, som då var politisk redaktör på DN:s ledarsida, skrev att jag passerade en gräns. Att det jag skrev var oanständigt. I sociala medier var reaktioner grövre än så.

    Vad skrev då Per Svensson och Martin Aagård och mina andra kritiker om Jens Liljestrands betraktelse? Ingenting alls. Om man hyllar förändringen, och dessutom har med en passus där man kritiserar Sverigedemokraterna, då är man anständig. Om man däremot beskriver exakt samma förändring, men även att den leder till ökat invandringsmotstånd, då är man oanständig. Borde inte frågan vara om analysen stämmer i stället? 

    I boken ”Exodus” (Penguin, 2013) beskrev Paul Collier vad som anses vara en ”anständig” reaktion hos Europas majoritetsbefolkningar på migrationen: ”Var inte rasist”, ”Ge plats” och ”Lär dig att lovprisa andra kulturer”. Detta är vänsterns och många liberalers attityd. Minoriteters identiteter är skyddsvärda, medan majoriteten ska trycka ned sin egen.

    Tror verkligen vänsterliberaler att majoritetsbefolkningar runtom i västvärlden inte kommer reagera på det faktum att de inom en överskådlig framtid kan bli minoriteter i sina egna länder?

    Texter som refereras i dagens avsnitt

    Eric Kaufmanns rapport om hur omfattningen av rasismen i USA överdrivs av medier: The Social Construction of Racism in the United States

    Eric Kaufmanns studie om akademisk frihet: Academic Freedom in Crisis: Punishment, Political Discrimination, and Self-Censorship

    Kontakthypotesen: Intergroup Contact and Negative Attitudes Towards Immigrants Among Youth in Sweden: Individual and Contextual Factors

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

    Get full access to Rak höger med Ivar Arpi at ivararpi.substack.com/subscribe