London Podcasts

  • Humor är vanligt bland människor och andra primater. Vad vi skrattar åt förändras med tiden - kanske också skrattets kvalitet? Läkaren Matz Larsson minns sin tid som clown, i denna essä.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag hade precis fått min läkarlegitimation, och blivit anställd på Huddinges psykiatriska klinik. Då uppkom plötsligt behov av ledighet, lång ledighet och redan om en vecka! Det var inte särskilt populärt, eftersom jag hade flera nattjourer inplanerade. Jag väntade nervöst på besked. Min chef hade till och med tillkallat klinikchefen. De tog god tid på sig men till slut kallades jag in i rummet.De två herrarna synade mig från topp till tå. Att åka till München för att jobba som clown på en Cirkus låter fullkomligt vansinnigt, vansinnigt(lång paus)..men samtidigt så roligt och studentikost, att det måste premieras!De slog sig för knäna och kasta till mig en beviljad ledighetsansökan. Drömjobbet var mitt!Men är det verkligen drömjobbet att vara clown, komiker yrkesmässigt reta till skratt? Historikern Peter K Andersson ställer frågan i boken Komikerns Historia.För vad händer när rampljuset slocknar? Drar sig komikern tillbaka till en värld av ensamhet och introspektion? Följande episod anges vara autentisk:En djupt deprimerad och livstrött man besöker doktorn. Denne ämnar skriva ut ett recept men får en idé och säger: Gå och se på clownen Grimaldi! Ni kommer att gå därifrån mycket gladare. Patienten suckar. Det är jag som är clownen Grimaldi.Grimaldi förändrade clownens skepnad för alltid. Det började i London 1806. Han framträdde som harlekin, men överraskade alla genom en helt ny kreation: Grälla färger, djärva mönster. Det vitsminkade ansiktet pryddes med tjocka röda läppar.Ja, Grimaldi skapade cirkusclownen och blev omåttligt populär, men hans barndom och vuxna liv var dystert och vemodigt, så han kom att bli sinnebilden för den melankoliske komikern.Fast det är konkurrens om den titeln. Max Linder filmens första världsstjärna, liksom Robin Williams - suiciderade. Den manodepressive Spike Milligan, en förebild och föregångare till Monty Pyton, for titt som tätt till psykiatriska kliniken.Lyckligt ovetande om sådant for jag ner till München för att bli clown på anrika Cirkus Krone. Den vita rocken ersattes av en harlekin-kostym med klingande bjällror på huvudet. Jag och fem andra clowner skuttade över en gammaldags plint, fastnade, krockade, snubblade, tappade byxan, fick lavemang. Kort sagt ett klassiskt clown-nummer.Artistgruppen hette Humbugs, ett passande namn, för clowner bör misslyckas med det mesta, te sig betydligt dummare än sin publik. Det var vi bra på. Cirkuspubliken kunde bokstavligt se ner på oss från sin läktare. Våra stunttrix, snubblingar och fall nådde oanade höjder och bottnar. Botten på cirkusen, dvs cirkusgolvet var hårt och kunde bli snorhalt. Björnurin och papegoj-spillning från tidigare nummer gjorde det geschwint att dratta på ändan. Visst kunde det vara smärtsamt men publikens skratt fungerade likt morfin.Publikens skratt fungerade likt morfin.Några decennier senare frågar jag mig: Hur kom det sig att jag beredd att växla läkaryrkets status och pålitliga lönekuvert mot clownens lågavlönade, kringflackande och frakturbenägna syssla? Vad var det som lockade?Svaret är nog skrattretande. Ja, nu menar jag det bokstavligt: skrattretandet det som främst lockade var faktiskt lusten, förmånen, glädjen av att framkalla skratt!Då reser sig frågan - Vad är skratt egentligen? Platon, Aristoteles, Descartes, Kant, Schopenhauer, Darwin, Freud har tacklat frågan, dock utan större framgång.Aristoteles hade fel. Skratt är inte unikt för människan. Schimpanser producerar skratt såväl när de kittlas som när de leker. Fast, skrattande schimpanser låter helt annorlunda än oss, producerar betydligt glesare skrattljud - ett enda skrattljud per utandning och inandning. Ha--Ha--Ha--Ha. Även råttor producerar skrattliknande ljud.Det var evolutionen av vår två-fota gång som liksom frikopplade det mänskliga skrattet från andningen. Bröstkorgens muskler var inte längre oumbärliga vid förflyttning. Detta möjliggör ett mycket snabbare tempo.Det finns två typer av skratt. Det spontana, "ärliga" känslodrivna skrattet brukar kallas Duchenne-skratt. När andra primater än människa brister ut i skratt handlar det alltid om Duchenne-skratt, alltså den ofrivilliga, "ärliga" sorten. Den andra skratt-varianten, det viljemässigt utlösta skrattet kan blott människan leverera.Skrattet har stor social och känslomässiga kraft, och skratt fyller helt olika funktioner i olika situationer. Att skratta åt någon vid fel tillfälle kan utlösa mord, att skratta med någon kan förena, skapa sammanhållning, rent av rädda livhanken i en hotfull situation.Skrattar många samtidigt kan det uppstå något magiskt. Det har clownerna i Humbugs och förstås många andra komiker fått uppleva. Samspelet, timingen med övriga aktörer, och viktigast av allt - publiken.Att skratta gott a la Duchenne - skänker samhörighet!På en cirkus är publikhavet nära, sinnena alerta, och reaktionerna omedelbara. Dessutom, ekvilibristiska musiker bevakar clownens krumsprång, blåser i trumpeten, slår till cymbalen i rätt millisekund. Det liksom böljar fram - musik, applåder, skrattsalvor, andningsrörelser. Artister, musiker och publik, barn som gamla, bildar som en stor synkroniserad organism. Att skratta gott a la Duchenne - skänker samhörighet!Mycket av denna sinnlighet, synkroni och närhet har gått förlorad i dagens komik. Den klassiska clownen finns i bästa fall på barnsjukhuset, men förknippas främst med skräckfilmer som Jokern. Komikern sitter i TV-soffan, eller skämtar via Youtube, fjärran från sin publik. Den postmoderna komikern drattar ej på ändan, nej hen står upp.Trots att självironin är betydande, så tycks stå upp-artisten ändå liksom vara smartare är sin publik. Och där lurar en fara: Med en förtjust publik, blir komikern till det yttre lik en predikare, men en sann komiker behöver snarare vara predikarens motsats. En komiker som tar sig själv på för stort allvar glider lätt in i predikarrollen, och humorn brakar samman.Så, kära stå-uppare: Om du blivit en förkunnare - om din humor gått i stå.Några små tips. Pröva gärna bjällror i hatten, eller varför inte vitmålade kinder, stora röda läppar, grälla färger, djärva mönster.Matz LarssonReferenser:Komikerns Historia av Peter K. Andersson, Natur och Kultur, Falun, 2020Provine RR. Laughter as a scientific problem: An adventure in sidewalk neuroscience. J Comp Neurol. 2016 Jun 1;524(8):1532-9. doi: 10.1002/cne.23845. Epub 2015 Sep 24. PMID: 26131571.

  • Londondimma är ett välkänt fenomen. Men den smog som under ett par skräckfyllda dagar i december 1952 håller staden i ett järngrepp, är långt ifrån någon vanlig dimma.

    I Historiska väder ställer vi oss frågan om och i så fall hur väderleken har påverkat vår historia.Historiska väder leds av Cecilia Düringer, till vardags programledare för podden P3 Historia. I det här avsnittet gästas hon av Jens Norrby, historiker vid Göteborgs universitet.Redaktionen består i övrigt av:David Rune, producent Elina Perdahl, researcher och manusarbete Julia Öjbrandt, slutmixHistoriska väder görs av Munck för Sveriges Radio.

  • Hon föddes 1843 i byn Tumlehed utanför Göteborg men slutade sina dagar i en mörk gränd i London - som offer för en av historiens mest ökända seriemördare, Jack the Ripper. Det här är hennes historia.

    Hur kunde bonddottern från Bohuskusten hamna som prostituerad i Londons värsta slumkvarter? Det här är berättelsen om Elisabeth Gustavsdotters liv svenskan som blev Jack the Rippers tredje offer. Och som fick smeknamnet Long Liz i Londons slum.Bilden från bårhuset i London är den enda bevarade bilden av Elisabeth Gustavsdotter. Den och huset i Tumlehed där hon föddes har blivit en del av mytologin kring mysteriet Jack The Ripper. Ett mysterium som fortfarande generar nya böcker, teorier och filmer. Men vem var kvinnan bakom bilden? Det här är berättelsen om hennes öde.Dokumentären har premiär på 130-årsdagen av mordet på Elisabeth från Tumlehed som mördades den 30 september kl. 01.00 på Berner Street i Whitechapel i London.Dokumentären är gjord av Stefan Sundberg som tidigare gjort den uppmärksammade dokumentären om Leif Andersson mannen bakom Sveriges märkligaste skiva.stefan.sundberg@sverigesradio.seFler dokumentärer av Stefan Sundberg nedan:


  • Efter att ha väntat in Malmös CL-äventyr i London konstaterar vi att det gick precis som väntat. Den analysen kan man dock inte göra på allt det oväntade som hände i måndags. Dessförinnan glänste Akinkunmi Amoo i Stockholmsderbyt och Mjällby fortsatte häpna oss alla. Vi konstaterar också att nya "Studan" är en väldigt fin idrottsplats.

  • Skåne is OUT! Vi snackar London och ger vi er allt om NFL, av och på plan. I Pick'Em borstar Anton av sig motgångarna och plockar in efter en imponerande vecka. Häng med!

    Stöd oss på Patreon. Följ oss på Instagram, Twitter och Facebook. Sugen på snack? Gå med i vår Facebook-grupp!

    Tack till: 

    Ballast Point 
    ATG 
    Cannadips 
    Supreme Travel 
    Hard Rock Café Stockholm 
    Kingsize

  • Den som tror att våra moderna tider lyckats göra sig kvitt det förgångna har fel. Tvärtom, hela världen håller på att förvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Aldrig har det förflutna varit så närvarande. Det som en gång varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som förmår att återskapa det försvunna med yttersta precision. Eller så bevaras det förflutna i form av innerstäder, restaurerade för att för alltid se ut som de kanske en gång gjort. Eller så spelas samma gamla låtar om och om igen, från morgon till kväll, så att även den populära musiken tycks har hamnat i en ändlös slinga av nästan samma karaktär som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer än hundra år.Ingenstans syns dock det förflutnas övertag över närvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer lär ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag räknar man mer än 1500 museer, och då är många privata, men allmänt tillgängliga samlingar är inte ens upptagna i listan.Museernas historia är en berättelse om permanent utvidgning. De första skapades när några få furstliga samlingar öppnades för allmänheten, eller när en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna förvarades i byggnader, som liknade husen varifrån de utställda föremålen tagits: I Paris användes ett gammalt kungasäte, nämligen Louvren, eller så byggdes det nya slott, enbart för konsten, så som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller så uttrycktes det en näst intill religiös vördnad för konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, så som det skedde i Berlin, i London och Madrid.Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler.Så småningom upprättades liknande praktbyggnader också för samlingar utanför konsten, framför allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare också inom teknikhistorien.Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens möjligheter och framgångar, och när de talade om människan så menade de framför allt det egna folket.Nationalmuseerna kom så småningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn Önneköp utanför Hörby i Skåne finns ett kannibalmuseum, i Säter utanför Skönvik i Dalarna finns ett museum över mentalvårdens historia, och i lappländska Glommersträsk finns ett museum över osålda damhattar. I Wien finns ett museum över kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum över brustna relationer, och i byn Castelbosco utanför Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avföringens museum.Ingen har ännu lyckats göra en förteckning över alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla länder i västvärlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis går tillbaka till en hobby, som någon gång spräckte vardagsrummets begränsade möjligheter, är det svårt att bestämma när samlandet började bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte är äldre än trettio eller fyrtio år. Det må låta underligt, men det är så: Deras framfart är knuten till den moderna konstens segertåg genom världens stora museer.Målaren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionjärer, berömde sin äldre kollega Paul Cézanne år 1912 för hans förmåga, att "skapa en besjälad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att upptäcka en varelse i denna kopp". Det dröjde inte länge innan en sådan tekopp, iklädd en bit päls, ställdes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle föreställa en tjurskalle. Sådana föremål, som blir till konst för att en konstnär utnämnt dem till konst, kallas för "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det oändliga. Det behövs kanske inte mer än en vit vägg, kanske en vitrin eller en sockel, och så ett bra ljus för att vad som helst ska kunna förvandlas till ett föremål av högre betydelse. Kunskapen om strålkastarens förmåga att förvandla ett bruksföremål till ett betydelsefullt objekt förenar den moderna konstnären med människan bakom ett udda privatmuseum.Det tidiga avantgardet var en revolutionär sekt. Var än den uppträdde så möttes den av kritikernas hån och åskådarnas vrede, av oförstånd, förolämpningar och inte sällan av slagsmål. Det dröjde innan den stora publiken slöt fred med den moderna konsten, någon gång under sextio- eller sjuttiotalet, när Pontus Hultén härskade över Moderna Museet, när Andy Warhol började tillverka uppdragskonst för alla som hade råd och när Joseph Beuys lät plantera 7000 ekar för en konstutställning i den tyska provinsstaden Kassel.Till sist nådde denna utveckling också människan själv.Efter denna tid förfogade konsten inte bara över en oändlig mängd av potentiella föremål. Den spred sig också över hela samhället, i gestalt av allt fler museer, men också i form av en kulturalisering av hela samhället. Staden själv blev till ett museum, när försummade stadsdelar skulle bli levande igen, när det urbana rummet i allt större utsträckning förvandlades till scener, för konserter eller teaterföreställningar, med nya byggnader som från början uppfattades som konstverk i sig själva. Och när det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, så blev de en del av en allmän utveckling mot mer kultur för alla.Till sist nådde denna utveckling också människan själv. Det skedde inte bara för att det blev så lätt att bygga upp ett galleri över den egna tillvaron, med hjälp av de sociala medierna och till mer eller mindre allmän beskådan. Det skedde framför allt för att folk gjorde sig själv till konstverk, var och en: Först kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kläder, gester eller ovanliga preferenser, sedan också med själva kroppen som ett konstnärligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling innebär den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett skönhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad är en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, där varje postering är av en sådan betydelse att den tas emot under smärtor för att sedan ledsaga bildens bärare under hela livet? Och vad är en sådan kropp om inte en utställning av en människas drömmar om sig själv och resten av världen, helst förknippad med starka minnen? Tatueringen må vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den är också det mest extrema och personliga uttrycket för att det förflutna aldrig förgår.Särskilt inte i vår tid.Thomas Steinfeld

  • Brist på lastbilschaufförer, skyhöga energipriser och mordet på politikern David Amess. Hur mörk och dyster är hösten i Storbritannien just nu?

    Medverkande: Susanne Palme, EU-kommentator och Stephanie Zakrisson Sveriges Radios korrespondent i London.Programledare: Claes Aronsson claes.aronsson@sr.seProducent: Irma Norrman irma.norrman@sr.se


  • Fotbollslaget Newcastle United har köpts av en saudisk investeringsfond och går från att vara en bottenklubb till att bli en av världens rikaste.

    Ägnar sig Saudiarabien åt sportswashing – att tvätta rent sitt rykte som repressiv regim genom att investera i sport?

    Vad har egentligen kronprinsen Mohammad bin Salman för plan när han tillåter kvinnor att köra bil, öppnar för konserter och biovisningar, och investerar i västerländska bolag?

    I podden Aftonbladet Utrikes går vi igenom allt du behöver veta om miljardköpet – och Saudiarabiens stora framtidsambitioner.

    Gäst: Frida Fagerlund, fotbollsreporter bosatt i London.

    Programledare är Jenny Ågren, utrikeskommentator är Nivette Dawod.

  • Matthias håller hårt i sin ledning i Pick 'Em, men Calle plockar in efter en imponerande vecka. Vi snackar London! Givetvis ger vi er allt om NFL, av och på plan. Sen rundar vi av och pickar veckans matcher. Häng med!

    Stöd oss på Patreon. Följ oss på Instagram, Twitter och Facebook. Sugen på snack? Gå med i vår Facebook-grupp!

    Tack till: 

    Ballast Point 
    ATG 
    Cannadips 
    Supreme Travel 
    Hard Rock Café Stockholm 
    Kingsize


  • Fotbollslaget Newcastle United har köpts av en saudisk investeringsfond och går från att vara en bottenklubb till att bli en av världens rikaste.

    Ägnar sig Saudiarabien åt sportswashing – att tvätta rent sitt rykte som repressiv regim genom att investera i sport?

    Vad har egentligen kronprinsen Mohammad bin Salman för plan när han tillåter kvinnor att köra bil, öppnar för konserter och biovisningar, och investerar i västerländska bolag?

    I podden Aftonbladet Utrikes går vi igenom allt du behöver veta om miljardköpet – och Saudiarabiens stora framtidsambitioner.

    Gäst: Frida Fagerlund, fotbollsreporter bosatt i London.

    Programledare: Jenny Ågren. Utrikeskommentator: Nivette Dawod.

  • Hans uppväxt var kaotisk och dysfunktionell. Tidigt upplärd att gå mot strömmen drogs han till konst och musik. Malcolm McLaren, med sitt ostyriga röda hår, var tillsammans med sin fru, designern Vivienne Westwood, celebriteter i Londons avantgarde på 1970-talet. Tillsammans skapade de bandet Sex Pistols. Som ständigt provokativ och en nagel i ögat på det brittiska klassamhället blev han beundrad av många men också föraktad, han har kallats både geni och utsugare.

  • ISLAY! Är det rökigt? Jajamensan! I kvällens avsnitt hälsar vi på Islay och frågar oss varför dess rökiga whisky är så berömd. Vi pratar om torven, destillerierna och framtidens Islaydestillerier. Veckans ord är Tjederismen pannfyllningsgrad och vi pratar en KUPP i veckans destilleri – som till slut blev Glen Mhor. Mycket nöje!

    Vad var det i glaset?Mathias körde med Ardnamurchans första whisky, AD/09.20:01:
    https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/165871/ardnamurchan-20142015-ad092001
    David, Ledaig 18 YO:
    https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/146901/ledaig-18-year-old
    Jeroen smuttade Longmorn 16 YO:
    https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/longmorn-56101/

    Den där magiska ön Islay…Antalet destillerier på Islay är för närvarande nio:
    Ardbeg, Ardnahoe, Bowmore, Bruichladdich, Bunnahabhain, Caol ila, Kilchoman, Lagavulin, Laphroaig.
    Men så finns det ju Gartbreck:
    http://www.glannarmor.com/gartbreck.html
    …och Port Ellen kommer snart dra igång, se till exempel:https://cluboenologique.com/story/the-immortal-dead-the-resurrection-of-port-ellen-brora-and-rosebank/
    https://www.elitetraveler.com/finest-dining/wines-and-spirits/revival-ghost-distilleries-port-ellen-brora
    https://scotchwhisky.com/magazine/latest-news/25559/port-ellen-revival-plans-submitted/
    …och så Elixir Distillers då, vars destilleri inte har ett namn än och där de har tänkt köra med golvmältning (tjoho!):
    https://www.thespiritsbusiness.com/2020/02/elixir-distillers-revises-islay-distillery-plans/
    https://www.thespiritsbusiness.com/2021/02/elixir-distillers-gets-planning-approval-for-islay-site/
    Se också:
    https://elixirdistillers.com/

    Detta med terroir och torv:
    Broom, Dave, ”Peat terroir and its impact on whisky”, 17/5 2016, https://scotchwhisky.com/magazine/features/9292/peat-terroir-and-its-impact-on-whisky/
    Strengell, Teemu, ”Peat Terroir”, 29/5 2011:
    http://whiskyscience.blogspot.se/2011/05/peat-terroir.html
    Och så lite forskningslitteratur då:
    Harrison, Barry, Joanne Ellis, David Broadhurst, Ken Reid, Royston Goodacre & Fergus G. Priest, ”Differentiation of peats used in the preparation of malt for Scotch whisky production using Fourier transform infrared spectroscopy”, Journal of the Institute of Brewing 112 (2006), nr. 4, s. 333–339.

    Litteraturen och källorna till Islays destillerier är i övrigt mycket omfattande. Här boken som David nämnde:Jefford, Andrew, Peat smoke and spirit: A portrait of Islay and its whiskies (2004; London: headline, 2005).

    Om det där med Ballantine’s och Ardbeg skriver David lite här:”If you love Ardbeg, you must love Ballantine’s”, 8/3 2016:

    https://tjederswhisky.se/ballantines-and-ardbeg/

    Caol ila kommer säkert bli lite mer uppiffat framöver än som det var när Mathias var där för några år sedan, eftersom det ska bli ett av flera så kallade ”brand homes” för Johnnie Walker:
    https://foodanddrink.scotsman.com/drink/caol-ila-distillery-to-be-transformed-and-linked-to-johnnie-walker-edinburgh-attraction/

    Dessvärre hittar vi inget riktigt bra foto där man fattar storleken på Caol ilas jäskar, men tydligen är de på runt 58000 liter. Så ja, det skotska landslaget får absolut plats i ett jäskar…
    https://www.wanderingspirits.global/caol-ila-distillery/

    …och nä, det är HUNTER Laing, inte Douglas Laing, som håller i destilleriet Ardnahoe. Han börjar tappa greppet, tjedern! Kolla bara här:
    https://ardnahoedistillery.com/

    Veckans ord: pannfyllningsgrad
    Här hittar vi inga exakta litteraturreferenser faktiskt, men några saker att läsa av relevans:
    Harrison, Barry, Olivier Fagnen, Frances Jack & James Brosnan, ”The impact of copper in different parts of malt whisky pot stills on new make spirit composition and aroma”, Journal of the Institute of Brewing 117 (2011), nr 1, s. 106–112.
    Reaich, Donna, ”The influence of copper on malt whisky character”, i Iain Campbell, red., Proceedings of the Fifth Aviemore conference on malting, brewing and distilling (London: Institute of Brewing, 1999), s. 141–152.

    Veckans destilleri: Glen Mhor, bestämde David!
    Jason Juliers heeeeeeeelt fantastiska hemsida över destilleriet hittar ni här:
    http://www.glenmhorwhisky.com/Se också till exempel
    https://scotchwhisky.com/whiskypedia/2035/glen-mhor

    och https://www.whisky.com/whisky-database/distilleries/details/glen-mhor.html
    (Vi återkommer till Annandale en annan gång.)David ljuger förresten: mhor betyder inte mer utan stor.Louis Reps hemsida om Glenlochy:
    https://glenlochy.com/
    …och alla gånger när man pratar om skotska nedlagda destillerier gäller att man måste tipsa om denna bok:Townsend, Brian, Scotch missed: The original guide to the lost distilleries of Scotland, flera olika upplagor från 1993 och senare.
    Karta: https://maps.nls.uk/view/75832282

    https://www.wolfers.se/wp-content/uploads/2021/10/map_glen_mhor.png

    Interaktiv karta:

    Här når du oss:En trea whisky på Facebook (https://ww.facebook.com/entreawhisky)Maila till oss på hej@entreawhisky.seDavids blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)

  • Bioaktuella "Pleasure" är en berättelse om en ung tjej från en svensk småstad som åker till Los Angeles med målet att bli en stor porrstjärna. Filmkritikerna Kerstin Gezelius och Fanna Ndow Norrby har sett filmen.

    LESBISK PUNK OCH KONST I 80-TALETS LONDONJust nu pågår filmfestivalen Cinema Queer i Stockholm. En av filmerna som visas är "Rebel Dykes", om ett gäng unga lesbiska tjejer i 80-talets London som vill bryta konventioner, skapa konst och spela punkmusik. En av de som var med när det begav sig är konstnären Del LaGrace Volcano, som också gästar studio 7 och vårt program.GULDPALMSBELÖNADE FILMEN TITANE - OM VÅLD, SEX OCH BILARVår reporter Emma Engström har träffat regissören bakom bioaktuella filmen "Titane", Julia Ducournau.VAD ÄR LARS NORÉNS GAMLA SKRIVMASKIN EGENTLIGEN VÄRD?Föremål som tillhört författaren och regissören Lars Noren ska nu auktioneras ut. En skrivmaskin, en cykel, en CD-samling... men varför är en skrivmaskin egentligen mer värdefull bara för att den tillhört Lars Norén? P1 Kulturs Gunnar Bolin och Nina Asarnoj har tittat närmare på Noréns gamla grejor som ska ut på auktion.

  • Utrikeskrönika 8 oktober 2021.

    London, fredag.Fredag dags för helg! Kanske ska du träffa några vänner, gå på en middag eller bio, kanske testa den där nya restaurangen i helgen? Kanske blir det sent, sådär så att du strosar hem precis när kylan är som bitigast i höstnatten.Ja, kanske går du hem.Hon skulle bara gå hem. She was walking home de orden blev ett slags nationellt ramaskri här i Storbritannien i våras.Sarah Everard, 33 år, hade varit på middag hos några vänner och hon skulle bara gå hem genom ett ganska ödsligt, pandemistängt London. Hon skulle bara gå hem.Men hon stoppades av en polis, som gått av sitt arbetspass. Han visade sin polisbricka och anklagade henne för att bryta mot de då gällande coronarestriktionerna. Bara minuter senare, enligt ögonvittnen, befann hon sig handfängslad i hans bil på väg mot sin död.Polismannen, som kidnappade, våldtog och mördade Sarah Everard, har nu dömts till livstid utan chans till benådning. Och detaljerna från domstolsutslaget väckte ett nytt ramaskri här hur ska en ensam kvinna kunna lita på en polis?Polismyndigheten har gått ut med råd till kvinnor om vad de ska göra ifall de stoppas av en polis och känner sig osäkra eller otrygga. Be att få se polislegitimationen, ifrågasätt gripandet, ring motsvarande 112 och fråga om det är på riktigt eller vifta till sig någon i närheten ja, till exempel en buss, föreslog någon.Eller som en polischef sa i en intervju att kvinnor borde läsa på mer om vilka brott som man faktiskt kan gripas för. Att man behöver vara streetsmart. Polischefen har senare bett om ursäkt för det rådet.Sarah Everard skulle bara gå hem.För ett par veckor sedan skulle 28-åriga lärarinnan Sabina Nessa träffa en vän på en bar i södra London en fredagskväll. Hon dök aldrig upp. I stället hittades hennes kropp i en park i närheten dagen efter.Var tredje dag mördas en kvinna i Storbritannien. De allra flesta av någon de känner.Efter mordet på Sarah Everard växte en våg av initiativ för att hjälpa kvinnor att känna sig tryggare. Det startades appar som skulle visa vilka som är de säkraste gatorna att gå på, det har delats ut överfallslarm, det finns nu flera volontärgrupper med nattvandrare i olika städer och vissa taxibolag har kört kvinnor gratis på nätterna.Samtidigt sörjer en familj sin dotter, syster, flickvän.Jag tänker på vad Sarah Everards mamma läste upp i rätten att hon är mer rädd nu, orolig för familjen, att hon har mycket katastroftankar. Att hon har kvar Sarahs morgonrock som hon kramar för att den fortfarande luktar som henne. Att det är kvällarna som är värst, eftersom det var då hon kidnappades.Hon skulle bara gå hem.Stephanie Zakrisson, London stephanie.zakrisson@sverigesradio.se

  • Sarah agerar oetisk turist när hon är på turné; hon bryr sig inte om sociala normer i landet eller exotiska djurs välbefinnande. Allt är som vanligt i 1800-talet med andra ord. Välkomna tillbaka till det svartleriga London och till att få höra mer om Sarahs internationella genombrott.


    🎙️

    14 augusti 2021


    🍾

    • Lanson - Noble Cuvée Brut Champagne 2005


    🍷

    • Château La Fleur Picon - Saint-Émilion Grand Cru 2015

    • Bosquet des Papes - Châteauneuf-du-Pape 1988


    🥃

    • Roku gin


    🎶

    • Drottningholms Barockensemble - Allegro, Drottningholmsmusiken. Utgiven av Musica Sveciae

    • Vernon Dalhart - The Alcoholic Blues

    Övrig 🎶

    • Salongsberusad Historia


    See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.