Sophia Podcasts

  • Vi intervjuar Sophia Sundberg, som i helgen slog sitt egna svenska rekord i 6-timmarslöpning. Erik var på plats och sprang samma lopp och ger också han sin race report.

    Niklas är inte med i detta avsnitt pga sjukdom och är ersatt av Erik Thiberg som blev tillfrågad 5 minuter innan vi tryckte på rec.

    Intervjun med Sophia börjar vid 27.42 min.

    Sponsorer:

    Idre Fjäll - 5 km skidspår redan nu. Hoka - 20 procent på therunningcompany.se med rabattkoden "LAGOMHOKA20" Trumpet Woolwear - Underställ i ull du kommer att älska Wickström Coaching - 2397 kr för coaching fram till Vasaloppet. Borås skidskola - Skidkurser för nybörjare, erfarna, stakare, skejtare och företag
  • Vilken otrolig svensk ultrahelg! I Thailand tog Ida Nilsson VM-silver på lång trail och Emilia Brangefält VM-brons på kort trail. I Borås slog Sophia Sundberg svenskt 6-timmarsrekord i sin ultracomeback. Och mellan Båstad och Mölle har det varit Kullamannen by UTMB, en del av UTMB World Series.

    Anna Carlsson gästar som bisittare. Vi nämner även förra helgens Rödvinmyrans Terränglopp och helgens lopp på Huddingeleden.

    Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: ultramarathon.se/patreon

  • Mai Bui vann på ett imponerande sätt Winter Bay Backyard Ultra på 41 varv och tog därmed en plats i satellit-VM-laget i backyard ultra. I Lund vann Martin Scharp det historiska 100-kilometersloppet Lejonbragden, veckan efter han vann Lomma Backyard Ultra på 33 varv. Jonas Wängberg sprang ett 18-dagars etapplopp över hela Spanien. Och i Slovenien gjorde Sophia Sundberg ett av sina bästa lopp någonsin, när hon blev global trea i Wings for Life.

    I det här avsnittet tar vi även upp att ultralöpning för första gången förekommer i Svenska Friidrottsförbundets regelbok, om än med ett antal barnsjukdomar. I Polen har det slagits världsrekord på 48-timmars och gjorts lysande 24-timmarsresultat. I Tyskland pågår ännu The Race of the Champions - Backyard Masters.

    Stöd bevakningen av svensk ultralöpning: ultramarathon.se/patreon

  • Heinrich Schliemann var affärsman, språkgeni, arkeologisk äventyrare och något av en mytoman. Jan Henrik Swahn går genom Aten i Schliemanns och den moderna flyktingkrisens fotspår.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.

    Jag har alltid försökt närma mig storstäder genom att gå in i dem. Det blir som ett slags arkeologisk utgrävning. Jag söker mig via ytterområdena skikt efter skikt in mot kärnan. Reseguiderna har sina förslag på upptrampade stigar, som alla passerar det största turistmålet. I Aten är denna plats Akropolis.

    Aten är ingen obekant stad för mig, men vägen jag går är främmande. Jag ska lämna över ett brev och lite pengar till ett syskonpar som bor på gatan i ett tält nära Exarchia, ett område mitt i Aten där poliserna är civilklädda för att de då får färre stenar kastade på sig. Tältet ska finnas på en sidogata till Patissiongatan, eller fotgängarnas gata, som förvandlats till en bullrande boulevard. Kanske fanns här skuggiga alléträd och en hästdragen spårvagn en gång. För att inte missa den lilla sidogatan som saknas på kartan tar jag mig till Patissions början. Den visar sig vara en av stadens längsta gator med över femhundra husnummer. Det är en varm dag.

    Efter att ha grävt mig igenom de afrikanska och vietnamesiska kvarteren når jag svettig fram till ett palats. Folk sitter på bänkar i lockande skugga bakom pelarna på det arkeologiska museet. Jag går in för att svalka mig. Bland Heinrich Schliemanns fynd från utgrävningar i Mykene 1876 är en dödsmask i guld höjdpunkten. "Jag har skådat Agamemnon", skriver den omstridde tyske entreprenören och arkeologipionjären i ett telegram till grekiske kungen efter fyndet. Schliemann har tidigare skådat även Odysseus och Penelopes aska och hittat staden Troja tre gånger. För honom är hjältarna vid liv och kriget pågår. Att masken är många hundra år äldre och måste ha tillhört någon annan ser han som en petitess. Den kallas än i dag för Agamemnons dödsmask.

    Jag går vidare längs fotgängarnas gata; sidogatan jag letat efter räddar mig undan trafiken. Och där ser jag tältet. Ur öppningen räcker en hand ut en kittel. Rubina häller upp te, pratar. Till slut måste jag lämna över brevet och på svaga ben vandra vidare mot Omoniatorget. Här dyker det upp en gatstump uppkallad efter den fyrfaldige brittiske premiärministern och Homerosälskaren Gladstone. Han representerar en epok då politiker runt om i Europa inte bara läser Homeros, de skriver böcker om honom också. Och tanken börjar ta form – kanske går Iliadens och Odysséns värld att gräva fram?

    Efter arkeologiska museet och Gladstones gata når jag fram till Schliemanns hus. Det verkar som att denna vandring är tänkt att ske i hans fotspår. Jag slinker in på kaféet i trädgården bakom huset, som idag är ett numismatiskt museum, och unnar mig och mina öron en stunds vila.

    Schliemanns hus kunde uppfattas som ett museum redan när han bodde i det, med sina mäktiga rum, marmorfriser och marmorgolv, väggarna fulltecknade med antika citat. Det känns på något sätt självklart att han döper sina barn till Agamemnon och Andromache.

    Jag häller vattnet jag fått till kaffet nerför ryggen och går ut på gatan. Benen styr mig mot Schliemanns mausoleum men tankarna är hos Rubina och tältet, hennes kamp för upprättelse, svårigheterna att få tag i vatten, till te, tvätt och personlig hygien.

    Efter att ha korsat Syntagma viker jag av i riktning mot kyrkogården. Där högst upp ligger mausoleet. En fris berättar om Schliemanns liv, så som han själv ville att det skulle återges. Här är hans älskade Sophia med på varje utgrävning, en självklar sekundant vid kniviga frågor. I själva verket stannade hon mest hemma och var förmodligen ganska ointresserad av arkeologi.

    Schliemann skaffar sig många fiender, inte för att han är elak men för att han saknar etikett och vägrar låta någon stå i vägen för sig. Frank Calvert, den vänlige och lågmälde, lätt aristokratiske och svårt skuldsatte man som äger marken där han tror att Troja ligger gömt, saknar resurser att genomföra utgrävningar. Calvert erbjuder Schliemann att ta över. Det har varit hans pojkdröm att hitta Troja. Schliemann snor drömmen från honom, gör den till sin, och så är Calvert ute ur leken.

    Ingen kan ta ifrån Schliemann att han varvar elva språk i sina dagböcker och gör sig förstådd på ytterligare ett dussin. Han blir förmögen flera gånger om, bland annat i guldruschens Kalifornien, han överlever ett skeppsbrott. Han umgås med kungar och presidenter och blir omskriven i all världens tidningar. Att det bakom mausoleets helgonlegend döljer sig en rejäl bunt rövarhistorier är lätt att glömma bort där jag står och ser ut över Atens kullar.

    Engelska, franska, italienska, holländska, spanska och portugisiska är språk Schliemann lär sig genom att rabbla ord och meningar, som en papegoja. Grammatiken hoppar han över.  Det gäller även den arkeologiska grammatiken. Noggrannhet vad gäller arkeologiska strata ligger inte för honom. Att i stekande sol pensla bort sandkorn för sandkorn är honom främmande. Han använder spade och vid behov – dynamit.

    Det egentliga året för hans pensionering infaller 1864. Då är han 42 år. Behovet av resor och ny kunskap är omättligt. Barnen och hustrun har han inte tid med men, det hade ju inte Odysseus heller. 1868 gör han sina första utgrävningar i Grekland, besöker Ithaka och det heliga Athosberget. Homeros läser han som den bokstavstrogne läser bibeln. Allt i Iliaden ser han som sant, låt vara att gudarnas inblandning i kriget vittnar om viss spekulation – Homeros var ju poet. Men i Schliemanns ögon är Homeros framför allt en historiker. Ja, närmast en krigsreporter som vesslesnabbt slinker ut och in genom stadsportarna för att få höra det senaste. Schliemann stakar ut riktningen med hjälp av Homeros och Pausanias, antikens och förmodligen världens förste författare av guideböcker, numera ersatta av GPS, som hjälper dagens turister till målet, om än till priset att de missar vägen dit.

    Det finns ingen nu levande arkeolog eller historiker som inte ifrågasätter Schliemanns metoder och ovetenskapliga, alltför snabbt dragna slutsatser, hans tendens att anpassa fynden efter teorin och inte teorin efter fynden, hans girighet och brutala utgrävningar. Knappast någon ifrågasätter dock hans betydelse för arkeologin i stort. Han har gjort den till ett äventyr. Låt vara att han i de allra flesta biografier framstår som en mytoman och en skrävlare, men visst är det väl ändå lite fint att att även skrävlare kan visa upp goda sidor och faktiskt, som i Schliemanns fall, förändra världen, om så bara genom att upptäcka den.

    I historiens och poesins ljus blir dessa platser magiska. Men eposen berättar också om krig och lidande, om flyktingar på nya kontinenter och om vad det innebär att längta hem.

    Jag tänker återigen på Rubina. Varje vandring som gör anspråk på att visa Aten och spegla vår samtid i historiens ljus borde inte enbart passera Akropolis höjd utan även hennes knappt meterhöga tält.

    Jan Henrik Swahn, författare

  • 1 av 10 känner någon som just nu funderar på att ta sitt liv och halva befolkningen har kommit i kontakt med någon som försökt. Samtal är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra självmord, ändå är osäkerheten kring att prata om psykisk ohälsa stor. Sophia och Malin, som är två av Suicide Zeros voluntärer, har båda varit nära att ta sina liv men har vågat berätta. I det här avsnittet berättar de om modet, utmaningarna och effekterna av att tala om för sin omgivning att man mår psykiskt dåligt. Vi träffar också psykiatrikern Johan Andreen som berättar närmare om varför det är så viktigt att våga berätta...och att våga lyssna! Programledare: Stefan Sundberg

  • Härligt Ärligt har träffat Sophia "Fia" Anderberg, en av de mest välkända profilerna inom kroppspositivitet! Hör henne berätta om hennes resa från ett liv med ätstörningar till där hon är idag. Hur uttryckte det sig och hur tog hon sig ur det? Vad har hon för tips till tjejer och kvinnor som känner igen sig i hennes historia? Hur kan man vända elaka tankar om sig själv och sin kropp? Fia berättar även om diagnosen lipödem och hur det påverkar henne fysiskt och psykiskt. Vi djupdyker också i vad spiritualitet och kvinnlighet är för henne.

    Och vad gör Fia när hon har morgonmöte med sig själv?

    IG:@fiaanderberg

    Detta avsnitt görs i samarbete med Studio Pompone.

    Följ oss @harligtarligtpodcast på Instagram!

  • Jag är i Grekland varje sommar, berättar 9-åriga Sophia som har stenkoll på både vad man äter där och hur haven skiljer sig från Sveriges.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Vill du vara med i Tisdagskollen? Skriv till Barnmorgon!

    Tisdagskollen produceras av UR.

  • Det är inte lång tid kvar tills VM i klassisk styrkelyft i Halmstad (23/9 – 3/10). Sverige har en stor trupp och i den hittar vi bland annat Sophia Granstad. Sophia tävlar för Täby AK och var med vid VM 2019 i Helsingborg där hon kom tolva.

    Inför detta världsmästerskap är hon mer samlad och starkare än någonsin. Vi pratar i dagens avsnitt om viktklasser och viktklassförberedelser. Det blir givetvis mycket snack om träning och vad hon tror om sina chanser på VM.

    00:02:06 - Sophia in 01:32:22 - Sophia ut

    Tyngre Kraftsport är en extra stark podcast, specifikt för dig som är nyfiken på bänkpress, styrkelyft eller strongman. Din värd är världens bäste Josef Eriksson, som varje fredag möter spännande och inspirerande gäster.

    Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.

  • Sophia Waldemarson är regerande världsmästarinna i bänkpress och en av de bästa styrkelyfterskorna i världen. Mitt i den karriären och en satsning med sin sambo i gymvärlden så har de bestämt sig för att skaffa barn.

    Sophia är mitt i en blommande graviditet, i vårt samtal berättar hon om allt. vi tar upp hur tankarna gick inför valet. Hur det är nu, huruvida det går att träna och hur tankarna är med lyftningen efter förlossningen.

    00:03:17 - Sophia in 01:45:48 - Sophia ut

    Tyngre Kraftsport är en extra stark podcast, specifikt för dig som är nyfiken på bänkpress, styrkelyft eller strongman. Din värd är världens bäste Josef Eriksson, som varje fredag möter spännande och inspirerande gäster.

    Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.

  • Sophia Aronsson är frisör, salongsägare och deltagare i Robinson 2021.
    I dagens program berättar Sophia öppenhjärtigt om hur det är att födas i fel kropp och att stora delar av livet söka kickar och bekräftelse för att slutligen finna sig själv på en öde ö i Norrlands skärgård.
    Denna podd ges ut av Frisörföretagarna.

  • Ett spännande samtal om astrologi med Sophia från Sophias astrologi. Hur väl stämmer egentligen ett horoskop? Och hur kan det hjälpa oss på vår livsresa? Är vi inne i Vattumannens tidsålder? Finns det ett trettonde stjärntecken? Bestämmer stjärnorna våra liv eller har vi ett fritt val?
    Dessa frågor och mycket mer hjälper Sophia oss att reda ut.
    Alla som vill veta mer om astrologi är varmt välkomna att lyssna på ett stjärnskimrande avsnitt.
    Du hittar Sophia här:
    Youtube: Sophias astrologi
    Facebook: Sophias astrologi
    Instagram: @sophiasastrologi
    Messenger: m.me/sophiasastrologi
    E-post: [email protected]

    Oss hittar du som alltid på själscoacherna.se, Facebook: Själscoacherna och Instagram: sjalspodden

  • Tove Janssons 'Sommarboken' är en bok som alla bör läsa minst en gång om året, gärna inför sommaren, för att få rätt sommarkänsla. Följ med mig, Anna Widerberg, och min bror Mattias Kvick när vi lär känna Sophia och hennes farmor på ön ute i skärgården. Vad boken handlar om? Ja, det mesta i livet; kärlek, besvikelse, skräck, vänskap, åldrande och massor av trots. Sophia och hennes farmor tampas med livet från var sitt håll och ändå tätt tillsamman, i ett slags stillsamt uppror.

    Om ni blir nyfikna på oss så hittar ni oss här:
    https://annawiderberg.se/
    http://www.mattiaskvick.n.nu/bilder

    Ett tidigare blogginlägg om Sommarboken: https://annawiderberg.se/meningen-ar-kanske-att-alska-varre-och-varre/

    Vinjettmusik: Summer Fun by Ahjay Stelino https://mixkit.co/free-stock-music/

  • Nicholas Lusack drömde om att göra något större, något som skulle bli bestående. Valet blev att starta Rygga Vingård - ett stort livsomvälvande projekt som nu kommit några år på vägen. Idag produceras runt 600 flaskor vin årligen, men drömmarna är långt större. Som en del av en region som spås att bli ett av Europas blivande vin-Mecka siktar Nicholas och hans samarbetspartner Sophia på att skapa mer vin, fler evenemang och utveckla destinationen Rygga till en plats där man kan bo och där det flödar vin ur fontänen i området. Klart vi vill vara med på den resan!

  • EFS-missionärerna Sophia och Elias Tranefeldt har bott i Addis Abeba i fem år. När Budbäraren träffar paret berättar de om att komma den lidande kyrkan nära och om tendensen i att försköna den afrikanska kristenheten på bekostnad av den svenska.

    Vardagen och uppdraget för EFS utsända har förändrats sedan den förste Etiopien-missionären Karl Cederqvist, tillika pionjär inom Mekane Yesus-kyrkan, satte foten i landet 1904.

    – Vi bor inte i hydda längre som missionärerna gjorde förr. Vi är konsulter mer än evangelister. Mekane Yesus-kyrkan är också på väg att få en ny identitet. Det är inte bara en fattig kyrka utan också en kyrka med stora tillgångar, beroende på var i Etiopien man är, säger Elias Tranefeldt.

    En del av Sophias vardag som översättningsrådgivare är att möta etniska minoriteter som går igenom förföljelse och diskriminering. Bild: Privat

    Bild: Dagmawit Alemayehu

    – Alla här räknar med Bibeln som en auktoritet, säger Elias Tranefeldt som undervisar i exegetik vid Mekane Yesus-kyrkans teologiska Seminarium i Addis Abeba.

    De första svenska missionärernas tid i Östafrika präglades av sjukdomar och våldsamt motstånd som ofta ledde till döden. När pandemin COVID-19 når Etiopien är det med bättre beredskap. Elias berättar att det mesta hittills är som vanligt i Addis Abeba, förutom att alla skolor, inklusive Mekane Yesus-kyrkans, är stängda för tillfället (red. anm skrivet 31 mars) i avvaktan på hur viruset sprider sig.

    – Vi mår bra även om vi blir lite rastlösa, då våra arbetsplatser är stängda i åtminstone fyra veckor. Vi försöker jobba hemifrån och är glada att internet fortfarande är igång och att vi får lite mer tid för varandra i familjen. Flera delstater är stängda, man ser mycket mindre folk ute på stan, de skakar inte hand, många har munskydd och det talas om total lock-down även här. Samhälleliga åtstramningar kan leda till politiska oroligheter i landet och då kanske saken hamnar i ett annat läge för oss och vi tvingas försöka komma till Sverige.

    Paret Tranefeldt bor i ett inhägnat hus inom Mekane Yesus-seminariets campus. Deras två tvillingpar Gabriel, Josef, Emanuel och John leker med hunden Sissi på gården och familjens barnvakt Abaynesh gör sig i ordning för att gå hem för dagen. »Egziabher kenante gare yehon,« »Må Gud vara med er,« säger hon.

    Guds Ord är en central och daglig del i paret Tranefeldts liv – i både andakt och vardag. Elias undervisar i exegetik vid Mekane Yesus-kyrkans teologiska seminarium och Sophia är översättningsrådgivare och arbetar med bibelöversättning i samarbete med Folk och Språk.

    Just bibelöversättningen var deras väg in i Etiopien. Innan de flyttade år 2015 hade de en längre tid längtat efter denna typ av arbete och Erik Johansson (EFS internationella missionssekreterare) föreslog att paret skulle överväga att flytta till ett land där EFS redan hade infrastruktur för missionärer.

    – SIL, en av organisationerna som arbetar med bibelöversättning här i Etiopien ville gärna ha med mig. Mekane Yesus-kyrkans seminarium hade samtidigt ett behov av lärare så det passade bra för Elias som har en master i teologi. Vi hade nog snarare hoppats att vi skulle hamna i Sibirien eller så, för vi har lite svårt med värme. Föga visste vi hur kallt det faktiskt kan bli i Addis, säger Sophia.

    Då hade de en begränsad kunskap om Etiopien men språkentusiasten Sophia var exalterad över att det talas runt 80 språk i landet.

    På seminariet hörs amarinja och oromiffa i korridorerna bland studenterna innan Budbärarens utsända träffar Elias utanför ett av klassrummen. Kursens sju studenter droppar in en efter en.

    – Studentkontakten och hela idén om bibelundervisning är min passion. Det är en väldigt kreativ miljö här på seminariet för den som vill hitta på lösningar själv, för det finns rätt få givna ramar för hur undervisningen ska gå till. I Sverige var jag präst och det var ju en del undervisning i det, men jag trivs väldigt bra med att arbeta helt och hållet som lärare.

    Denna dag undervisar Elias utifrån Johannesevangeliet och om Jesus förhållande till Fadern. Etiopiens utveckling och utmaningar speglas ständigt i samhällets alla led, inte minst i Elias klassrum. Där sitter till exempel prästen Paulus Adem från den lutherska kyrkan i Eritrea – tack vare fredsavtalet mellan Eritrea och Etiopien. Hans närvaro hade varit omöjlig bara för något år sedan. EFS sponsrar nu hans och ännu en eritreansk prästs vidareutbildning vid seminariet.

    När det är dags för diskussion uppmuntrar Elias eleverna att delta: »Jag kommer inte att underkänna er för vad ni säger, bara om ni inte säger något alls.«

    – Alla här räknar med Bibeln som en auktoritet. Det är en underbar kontrast för mig som svensk där det ju i vår kontext hela tiden handlar om att ifrågasätta Bibeln – inte minst från samhällets sida. Här är det nästan för mycket åt andra hållet ibland: Bibeln blir lätt något som bara läses rakt av utan att analyseras eller sättas i sitt sammanhang. En mycket vanlig form av predikan är att bara upprepa bibeltexten ett par gånger och trycka på sådana meningar man som predikant tycker är särskilt bra. Men Guds Ord tål att brottas med utan att auktoriteten går förlorad.

    Den första tiden i Etiopien präglades av en tuff graviditet för Sophias del, men flytten var också en källa till mycket glädje.

    Sophia och Elias berättar att de lekfulla tvillingparen Gabriel och Josef, och Emanuel och John, har berikat den härliga tiden i Etiopien.


    FAKTA

    SOPHIA OCH ELIAS TRANEFELDT

    Bor: Addis Abeba, Etiopien.

    Familj: Tvillingarna Gabriel, Josef (13 år), Emanuel och John (5 år).

    Uppdrag: Att undervisa i och översätta Bibeln i Etiopien.

    Brinner för: Att uppmuntra EFS-församlingar (Sophia), bibelundervisning (Elias).

    I Sophias arbete är brottningen med Bibeln ett måste för henne och hennes kollegor. Då utifrån en språklig angreppspunkt. Som översättningsrådgivare förbereder hon det inblandade teamet av översättare för deras jobb. Trots att hon hade läst teologi och lingvistik i Sverige var uppdraget som översättningsrådgivare en helt ny värld för henne.

    – Jag hade en lång startsträcka för jag var tvungen att lära mig amarinja på någorlunda nivå. Det tog nästan två och ett halvt år med tanke på barnen. 2017 kunde jag börja på riktigt.

    Paret hade med sig de då 8-åriga tvillingarna Gabriel och Josef till Etiopien och Sophia blev rätt snart gravid med ett andra tvillingpar: Emanuel och John. Elias – till skillnad från hustrun som hade en tuff graviditet med sug efter sushi och svenskt lösgodis – beskriver en förälskelsefas.

    – Jag tyckte allt var nytt och spännande. Etiopien är på många sätt ett fantastiskt land att vara i. Men visst har man sina dippar, särskilt kring praktiska saker. Som när det inte går att spola i toaletten, när strömmen försvinner eller när internet stängs ner.

    Inte bara de praktiska bitarna kan upplevas frustrerande:

    – Man får lära sig hantera en helt annan syn på hierarki och transparens. Man kommer också väldigt nära den lidande kyrkan. I mitt arbete träffar jag etniska minoriteter som går igenom förföljelse och diskriminering, ibland med en dödlig utgång. Jag ser alla orättvisor och kan känna mig maktlös, säger Sophia.

    Hon nämner specifikt en incident som drabbade en grupp översättare vars folkgrupp hon helst inte namnger. När de var på väg till huvudstaden för en workshop för ett år sedan blev de överfallna på grund av sin etnicitet och hudfärg – de kallades babianer, blev sparkade och kände sig hotade till livet. Under hemresan blev de jagade och fick springa in på en polisstation för att ta skydd. Till slut fick de färdas dolda i en ambulans till sin hemby. Väl hemma möttes de av nedbrända hus och invånarna hade tvingats fly in i skogen utan mat eller dryck. Många mördades.

    – Detta sker ofta i kristna kontexter. Vi behöver fråga oss själva vad det beror på och vad vi som kyrka kan göra för att öka förståelsen mellan olika etniska grupper. Det här är den stora utmaningen som Etiopien har, säger Sophia.

    Det är ingen hemlighet att de etniska motsättningarna påverkar kyrkorna, menar Elias. Men den kristna identiteten behöver vara den starkaste. Paret är övertygade om att kyrkans undervisning om försoning och förlåtelse är avgörande för att etniskt baserat våld skall upphöra.

    – Den största aha-upplevelsen för mig är att kyrkan i världen har både problem och möjligheter på alla ställen. I Sverige har vi problem med frågor om abort och HBTQ. I Etiopien är det etnicitet som är förblindande. Det är ju inte riktigt så att afrikanska kyrkor går från härlighet till härlighet medan vi i väst befinner oss i förfall, som vi kanske trodde när vi kom hit. Jag har lustigt nog fått en mer positiv bild av vår svenska kristenhet efter att ha tillbringat tid med kyrkan i Etiopien. Mitt uppdrag som EFS-missionär ser jag också mycket som att uppmuntra svenska kristna och särskilt EFS:are. Vi borde gaska upp oss, skaka av oss stoftet och vara en stolt del av kyrkan och inte alls ha mindervärdes­komplex inför de afrikanska kyrkorna bara för att de växer så mycket.

    Elias upplever att tiden i Etiopien också förbereder honom för en framtid som präst i Sverige när familjen väl återvänder. Att behöva lära sig allt från början i Etiopien har varit ödmjukande, förklarar han, men tror att det har givit honom en större förmåga att kunna möta olika typer av människor och sammanhang med mer frimodighet.

    Men innan det är dags för Sverige igen så är det seminariets studenter som är hans fokus.

    – Något jag ofta återkommer till nuförtiden efter mina år här, är vikten av att fördjupa och utveckla det partnerskap vi har med Mekane Yesus. I takt med den otroliga ekonomiska och medlemsmässiga utveckling som Mekane Yesus gjort måste det snart kunna börja flyta medel även åt andra hållet. Jag brukar fråga mina studenter: »När ska ni vara med och bekosta en ungdomstjänst i EFS Karlstad?«. Tanken att Etiopien skulle kunna bidra ekonomiskt till Sverige är lika ovanlig här som i Sverige. Jag tror det vore berikande för oss alla om vi gjorde oss av med bilden av den stackars fattiga etiopiska kyrkan som vi måste skicka pengar till. Det är en djupt förminskande syn på världens största lutherska kyrka som skulle kunna vara med och forma svensk kristenhet lika mycket som vi har varit med och format etiopisk.

  • Sophia Waldemarson har i år vunnit både VM och EM i bänkpress. Nu är siktet inställt på nästa tävling – Tyngre 8. Sophia berättar om hur hon kom in i sporten och vad som är hennes nästa mål.

    Tyngre Kraftsport är en extra stark podcast, specifikt för dig som är nyfiken på bänkpress, styrkelyft eller strongman. Din värd är världens bäste Josef Eriksson, som varje fredag möter spännande och inspirerande gäster.

    Du som lyssnar på vår podcast får gärna betygsätta den på Apple Podcasts – lämna gärna en recension. Då blir podden mer synlig för andra plus att värden blir glad.