Statens institutionsstyrelse Podcasts

  • Kaliber om när personal som misstänks för sexualbrott får jobba kvar med ungdomar på statliga ungdomshem under utredningstiden.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Tre tjejer anmäler

    – Och sedan vaknade jag av att det rycker i min kropp. Och då är det han som är på mig. Han våldtog mig då.

    Victoria är en av flera unga tjejer som anmält att de utsatts för sexövergrepp när de varit placerade på statliga ungdomshem. Under tiden som brottet utreds får mannen jobba kvar, men på en annan avdelning.

    – Jag kände mig äcklig. Och jag kände…jag vette fan, jag kände mig bara äcklig och jätteobekväm. Ganska rädd. För jag visste om att han skulle komma tillbaka. Jag visste om att han jobbade dagen efter.

    Även Lina anmäler att hon blivit utsatt. Under tiden som anmälan utreds jobbar mannen kvar på ungdomshemmet.

    – Bara att veta om att han går runt där på området, och jag vet om att jag är inlåst och inte kan ta mig någonstans.

    Kaliber har också kunnat bekräfta att SiS agerat på samma sätt på ett annat ungdomshem i norra Sverige.

    – När vi åkte där i bilen så lyssnade vi på musik och så sa han typ ”din musiksmak är bra”. Och sedan var det inte något mer med det. Sedan några minuter efter det så lägger han sin hand på mitt lår och säger ”du är ganska fin för att vara 14”. Och jag tänkte: ”What the fuck?”.

    Där tilläts den anställde att arbeta kvar på institutionen när han utreddes för ett sexuellt ofredande. Mannen, som var i 30-årsåldern, ska ha arbetat med pojkar under utredningen, enigt SiS. Anmälan gjordes av en då  14-årig flicka som anklagade honom för att ha tafsat på henne under en bilfärd. Utredningen, precis lades ner för att det saknades bevis. Mannen nekade till anklagelsen och vill idag inte uttala sig till Kaliber.

    IVO kritiska

    Marie Åberg, avdelningschef på tillsynsmyndigheten IVO, Inspektionen för vård och omsorg, är kritisk:

    – Vår bedömning här är att det är olämpligt att en arbetstagare som är misstänkt för sexuella övergrepp, och är under en pågående förundersökning, flyttas över och tillåts arbeta nära ungdomar vid en annan enhet inom SIS. Vår bedömning är att det är ett risktagande med de barnen och ungdomarnas säkerhet.

    Statens Institutionsstyrelse, vars uppgift är att tvångsvårda barn och unga med psykosociala problem, håller delvis med om kritiken, enligt SiS ska man inte låta sexualbrottsmisstänkta arbeta med barn och unga när det handlar om vad myndigheten bedömer vara ett misstänkt ”allvarligt sexualbrott”. Det vill säga att man borde ha stängt av den man som anklagades för en våldtäkt, men inte de andra två männen. Var gränsen går får avgöras från fall till fall, säger Maria Åsebrandt som är institutionschef på behandlingshemmet i södra Sverige:

    Bör man inte alltid stänga av personal från  klientnära arbete när det gäller sexualbrottsmisstankar?

    –Jag tänker att man måste se på varje enskilt fall och se de omständigheter som finns runtomkring. Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt att man säga att man alltid eller aldrig ska göra någonting.

    SiS ledning svarar

    SiS Generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark har avböjt att medverka i Kaliber, enligt pressavdelningen har hon inte möjlighet att prioritera en intervju av, som de skriver, ”ett flertal skäl”. Istället fick vi prata med Robert Stenbom som är HR-direktör och ställföreträdande generaldirektör på Statens institutionsstyrelse:

    – Vi försöker nog alltid hörsamma kritik från IVO, syna den och se, och andra tillsynsmyndigheter, och se om den är befogad. I det här fallet, så, jag tycker inte att vi har äventyrat säkerheten. Jag tänker att just det faktum att vi gör en individuell bedömning är det som ska säkerställa att vi inte äventyrar någons säkerhet.

    Kan du prata om den här individuella bedömningen då? Vad är det som ni gör där?

    – Till exempel tittar på om det alldeles uppenbart obehövligt, till exempel, tittar på om det är så att man kan jobba någon annanstans. Och det behöver inte betyda i klientnära verksamhet.

    Har man för avsikt i framtiden att agera annorlunda i den här frågan?

    – Ja, men det tror jag. Det får man väl anta är sannolikt att vi lär oss även av det här, precis som alltid annars.

    Hur ska ni göra då?

    – Vi kommer att granska det och hur vi har agerat i de här fallen så klart, och har ju granskat det också, och tittar på och jobbar med att förändra, revidera våra riktlinjer helt enkelt för att de blir tydligare. Minska risken för otydlighet om hur vi ska agera.

  • Den här veckan gästas vi av Johanna Ottosson. Johanna har, bla på sin youtubekanal, varit väldigt öppen och berättat om sin psykiska ohälsa, alkohol- och drogmissbruk och kanske framför allt sina erfarenheter av SiS, Statens institutionsstyrelse. SiS är en statlig myndighet som ansvarar över tvångsvård. Individuellt anpassad ska den vara, men är det verkligen så? SiS har varit väldigt omtalat i media då många som mår psykiskt dåligt och är en fara för sig själva hamnar på dessa boenden men många gånger är man då där med dömda brottslingar och tvingas befinna sig i en miljö som kanske inte alltid är TOPPEN för ens psykiska hälsa. Är det verkligen rätt väg att gå? Johanna själv, lärde sig tex allt om droger under tiden hon var på SiS första gången, och utvecklade sen ett missbruk när hon kom ut.. Ja, mer om detta och lite där till i avsnittet. Vi pratar även om LVU, som står för Lagen om vård av unga.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Det första Julia, 12, gör när hon släpps ut från ungdomshemmet är att testa tramadol. Hon har lyssnat på de äldres drogprat. Väl ute faller hon snabbt ner i ett blandmissbruk.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Redan när Julia är sex år har socialtjänsten kontakt med henne och hennes föräldrar. Det är svåra och många konflikter hemma, Julia får utbrott på skolan och föräldrarna anses inte kunna ta hand om henne. Hon rymmer från familjehemmet hon placeras i och den sista utvägen är låsta ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse. Där blir hon i två år.

    Under åren på Sis-hemmen säger Julia själv att hon lär sig allt om droger och kriminalitet.

    – Det var alltid drogsnack. Dygnet runt. Snack om droger, prostitution, vad de ska göra när de kommer ut, sådana saker. Under den långa tiden programmerades jag så jag var färdigutbildad kriminell och narkoman. Det var som att det var ingen skillnad på mig och de då.

    När Julia kommer åter bor hemma hos sin mamma börjar hon direkt att köpa droger. Den lättaste att få tag på är det narkotikaklassade läkemedlet tramadol.


    – Tramadolet var så lättillgängligt. Lättare att få tag på tramadol än godis. Alla hade det där jag bodde, varenda en. Man kunde liksom  gå ner till de framför ICA så hade dom. Det var det enklaste, säger Julia.

    Ganska snart slutar tramdolet att ge den effekt Julia söker och hon börjar blanda droger. Det går snabbt utför och under de kommande tio åren provar hon det mesta. Till slut injicerar hon heroin.

    När flera av hennes vänner dör i överdoser förstår hon att det snart kan vara hon som ligger där på bårhuset. Och motivationen att bli drogfri börjar spira efter många misslyckade avgiftningar och behandlingar.

    Reporter: Christine Odén
    Producent: Sofia Kottorp
    Slutmix: Mats Larsson

    Programmet är gjort 2020.

  • Om föräldrar hade behandlat sina ungdomar på samma sätt som Statens institutionsstyrelse, SiS, skulle de ha förlorat vårdnaden, skriver Rebecca Willén, fil dr i psykologi. Hon berättar om flickor på SiS-hem och om vanvård, något som hon själv har erfarit.