Atlanta Podcasts

  • Välkommen till Audiovideoklubben. En podcast om regissörer och filmserier med Viktor Estemar Landegren och Alexander Wahlgren.


    I det andra avsnittet av miniserien om The Disney Renaissance pratar Alex och Viktor om The Rescuers Down Under.


    Alex försöker få Viktor att sluta prata om nazister, Viktor vill ligga i ett rör och Becka har varit ute och dansat med Kenneth igen.

    Det pratas även om den Black Adam för tredje veckan i rad, den djupaste Disneyfilmen hittills, att omvärdera Australia, Smallcore, Hugh Jackman, True Lies, musfilmer, Benka, nostalgi, CAPS, Disneys första officiella uppföljare, Atlanta, The Last of Us och Crocodile Dundee.


    Borde man göra en remake på denna istället för Lejonkungen? Hör den här filmen hemma bland de andra i miniserien? Minns någon den här filmen?

    Detta och mycket, mycket mer i veckans AVK.


    Gilla, dela och sprid gärna våra inlägg. Det hjälper oss verkligen att nå ut till nya lyssnare i poddbruset!


    Följ oss gärna på Instagram, Twitter och Facebook.


    Hjälp oss nå våra mål genom att bli en Patreon på Audiovideonattklubben där du kan ta del av extramaterial som tack för ditt stöd.


    Patreon.com/audiovideoklubben

    Instagram.com/audiovideoklubben

    Facebook.com/audiovideoklubben

    Twitter.com/audiovideoklubb



    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • I det här avsnittet har vi ett riktigt rövgäng på besök. Dennis ifrån SPELAT och Anton ifrån GOTY-podden hjälper Tommy att surra av sig i veckans avsnitt. 
    Det blir ett riktigt matigt avsnitt med färska spel som Forspoken, Dead Space och Fire Emblem Engage.
    Men inte bara det - vi pratar även en hel del serier, film, anime och böcker. Så sätt på er dom fetaste weeb-lurarna för nu åker vi av.

    Spel som nämns: Forspoken, Fire Emblem Engage, Persona 4 Golden, Dead Space
    Serier som nämns: Atlanta, Andor, Abbot Elementary
    Anime som nämns: Demon Slayer, Berserk, Chainsaw Man, One Piece
    Filmer som nämns: RRR, Luck, Svart Krabba, A Man Called Otto
    Böcker som nämns: Three Body Problem 

    Länkar till killarnas podcasts finns nedan:
    Dennis - Spelat och emopodden
    Anton - GOTY-podden och Vadå tablå?

  • Utrikeskrönikan 8 december 2022

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Atlanta, torsdag morgon.

    När förloraren i Georgias senatsval, republikanen Herschel Walker, igår natt dök upp på storbildsskärmen för att erkänna sig besegrad, buade folk omkring mig inne i balsalen på segraren och demokraten Raphael Warnocks valvaka. DJ:n spelade ”Hit the Road Jack” åt Walker, fotbollsstjärnan och Trumplojalisten, som nu förkroppsligar det senaste i raden av Donald Trumps misslyckanden. ”And don´t you come back no more”, sjöng de skadeglada firarna.

    Och efter år av kontroverser , utredningar och tidigare otänkbarheter ser det nu ut som att det på bara en månad är allt fler republikaner som börjar känna likadant för Trump själv. Att de kanske helst ser att han inte kommer tillbaka igen. För sen det i november stod klart att flera av de kandidater han stöttat i mellanårsvalet förlorat i viktiga nyckelstater, och sen Donald Trump en vecka senare meddelade att han ställer upp i nästa presidentval, så har det gått utför för Trump.

    För några veckor sedan bjöd han in världsstjärnan Kanye West, Ye, på middag trots Ye´s upprepade antisemitiska uttalanden, dessutom tillsammans med en av de mest ökända högerextremisterna och sexisterna i landet. De satt där och åt på altanen till lyxvillan på Trumps ägor i Florida. Fördömanden följde från andra republikaner, mer eller mindre uttryckliga.

    Sen hävdade Donald Trump att det nu framkommit ytterligare bevis för att valet 2020 stals från honom. Och skrev på sin plattform Truth Social, att ”fusk av den här omfattningen tillåter att regler och lagar rivs upp, till och med de i konstitutionen”.

    Det visade sig vara lite väl magstarkt för en del av hans partikollegor, som fördömde även det. Sen: samma dag som valet här i Georgia kom en dom mot Trumps familjeföretag i New York, gällande bland annat skattebrott. Han själv var inte åtalad, men nyheten lades direkt till på listan av bakslag för den tidigare presidenten just nu.

    Och idag är Donald Trump i större politisk fara än kanske någonsin. Visst absolut, efter den blodiga stormningen av kongressen för snart två år sedan, tog flera republikaner tydligt sina händer från honom. Men de flesta för bara en kort stund. Snart var ledare i partiet på plats hemma i presidentens soldränkta Palm Beach-anläggning Mar-a-Lago igen. Och 6 januari försökte man tala om så lite som möjligt.

    Jag tänker ibland på ettårsdagen efter attacken då marmorkorridorerna ekade tomma på republikaner, i princip ingen i partiet var där för att hedra de poliser som riskerat sina liv för deras, i princip ingen var där för att minnas det blodiga försöket att förhindra ett fredligt maktskifte i folkets hus. De var för rädda för att stöta sig med Donald Trumps mäktiga väljarbas, som älskar honom.

    Men nu. Nu tycks ändå fler och fler inom Republikanerna se en framtid för partiet utan Trump. De inser att årets val är det tredje på raken där partiet gjort ett dåligt resultat, mycket på grund av den tidigare presidenten. Och förlusten i Georgia kan bli ett slags avstamp för den uppgörelse internt om Trumps roll i partiet och riktningen framöver, som republikanerna nu tvingas till.

    Cecilia Khavar, Atlanta Georgia
    [email protected]

  • "A bar bill in Atlanta is a better use of budget than an empty room in Hudson Yards"


    Det citatet kommer från Sean Lyons, CEO på R/GA när han nyligen meddelade att de skulle stänga sina kontor i New York och San Fransisco, till förmån för att öppna upp fler och mindre hubbar ute i landet.


    I det här avsnittet pratar vi om hur arbetslivet är under stor förändring, hur behovet av fysisk närvaro fortfarande är värdefull, men också hur vi kan jobba på ett sätt som gör att det fungerar för fler människor.


    Honeypot Podcast med Fredrik Heghammar & Alexander Wennerberg


    Produceras av hives.co


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Migosmedlemmen Takeoff skjöts ihjäl i Houston den första november. Han blev 28 år gammal. Du får Mats Nileskärs omtalade möte med Migos från 2015.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Gruppens galna trippelflyt påverkade inställningen till rap, och fick artister att justera sin frasering. Förödande 808-trummor, blytung subbas och ettriga, aningen sopiga syntar var Atlanta med omnejd på 00-talet.

    Ljudspåret till drogentreprenörens saga samt eskapismen på klubben. En stil växte ur blandningen av millenieskiftets hiphopbastarder crunk (hetsig och upploppsframkallande) och screw (slö och narkoleptisk). Det hela bådade för ett friare sätt att rappa.

    Mot slutet av 00-talet fick trap oväntade sängkamrater, dess förgreningar blev allt mer komplicerade och gränsöverskridande. Innebar en ny upplevelse av sväng. Ungefär där börjar vår berättelse om Migos.

  • Slaget vid Gettysburg blev en viktig vändpunkt i det amerikanska inbördeskriget. Före Gettysburg i juli 1863 var det amerikanska inbördeskriget ännu inte avgjort. Sydstatsgeneralen Robert E. Lees vilja att få till ett avgörande i kriget utmynnade i slaget vid Gettysburg i Pennsylvania – och han förlorade.


    Det går att beskriva det amerikanska inbördeskriget som ett utnötningskrig som Sydstaterna förlorade på grund av Lees allt för offensiva krigsföring i Nordstaterna. När Nordstaterna också lyckades få kontrollen över krigsscenen i väster låg vägen öppen för att krossa Sydstaterna.


    Detta är det andra avsnitt av tre om det amerikanska inbördeskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor Martin Hårdstedt om hur det amerikanska inbördeskriget avgörs under åren 1863-65.


    Slaget vid Gettysburg den 1-3 juli 1863 var ett av de blodigaste under hela inbördeskriget med närmare 50 000 döda och sårade. Gettysburg är ett av de viktigaste avgörandena i kriget. Nordstatstrupperna kunde också ta kontroll över den strategiskt viktiga Mississippidalen efter att nordstatsflottan 1862 erövrat New Orleans och Vicksburg i ett belägringskrig.


    Senare intogs och brändes Atlanta, varifrån nordstatsarmén tågade genom Georgia. I december 1864 intog man Savannah vid kusten. Sydstaternas huvudarmé blev inringad i Virginia, och den 9 april 1865 kapitulerade sydstatsgeneral Robert E. Lee.


    Det amerikanska inbördeskriget har blivit en nyckelhändelse i USA:s historia. Slaveriet avskaffas och USA får uppleva en traumatisk splittring som ledde till det dödligaste kriget i amerikansk historia. För den svarta befolkningen i den amerikanska södern fortsatte livet att präglas av hot, trakasserier och mord i många år framåt. Och många vita hävdade att sydstaternas brytning med unionen var rättfärdigad.


    Musik: When Johnny Comes Marching Home – framförd 1990 av USMA Band, Wikimedia Commons. Patriotisk sång om längtan efter soldaternas hemkomst, skriven 1863 av Patrick Gilmore under pseudonymet Louis Lambert. 


    Bild: Döda unionssoldater efter slaget vid Gettysburg som anses vara den viktigaste vändpunkten i det amerikanska inbördeskriget. Fotograferat den 5 eller 6 juli, 1863, av. Timothy H. O'Sullivan, Library of Congress, Wikipedia, Public domain.


    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Vi minns saker som var lyx i barndomen som nu bara är vardagsmat! Caroline Kernen befinner sig i Atlanta, Georgia och rapporterar om mellanårsvalet i USA! Kodjo Akolor har tagit på sig Black Panther-hoodien för idag har nya Black Panther: Wakanda Forever premiär! Babs Drougge på P3 Nyheter berättar om att det inte blev något Jato från Turkiet (än) och ekonomernas recension av budgeten. Ingrid Giertz-Mårtenson har gått igenom herrmodets historia de senaste 600 åren!

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Linnea Wikblad

  • Linnea Wikblad kommer ut som mensaktivist! Granit Rushiti spelar Zlatan i filmen "Jag är Zlatan" och är nominerad till Rising Star Award på Stockholms filmfestival! Agnetha Fältskog (ABBA) används av brasilianska trollfabriker, Babs Drougge på P3 Nyheter förklararar. Vi snackar den slopade miljöbilsbonusen! P3 Korren Caroline Kernen är på plats i Atlanta, Georgia och rapporterar om mellanårsvalet. Dessutom: drömmen om smakerna man kände som barn och varför äter ingen pizza längre?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Linnea Wikblad

  • Möt artisterna som representerar lekfull rapvetenskap i en frihetszon mellan, låt oss säga, Kendrick Lamar och Young Thug. Den experimentella södern!

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Röstmanipulatören J.I.D är ordvrängande, halsbrytande och tvivlande med en lika matematisk som själfull inställning till rap. En gåtfull förnyare som blir allt mer inflytelserik. J.I.D's album "The forever story" tillhör årets bästa.

    Stallkollegorna Earthgang talar i tungor ena stunden, och flyter lugnt om global uppvärmning och ett Amerika på fallrepet den andra, samtidigt som duon svävar ut ljud och stilmässigt. Ibland blir det spöklik, psykedelisk boombap, ibland Goodie Mob i traptiden. Jord och rymd. Tidlöshet och futurism.

    I avsnittet möter du även bland andra Leon Bridges, Brick, Ol Dirty Bastard, Hiatus Kaiyote, Trinidad James, Waka Flocka Flame, Cee Lo Green (Goodie Mob), Rico Wade (Organized Noize), Grip, D'Angelo, Lil Jon, TI, Shop Boyz och Young Jeezy.

  • Det är dags för ännu en intervju med ett proffs inom sitt fält och den här gången snackar Oscar och Frida OS-minnen med en av Svergies simlegendarer, Anders Holmertz. Vi får höra om hans karriär som elitsimmare, OS-äventyren i Barcelona och Atlanta, vilka ssporter han ägnar sig åt numera och självklart en smakbit om hans deltagande i nästa säsong av Mästarnas Mästare. Ta på er simglasögonen, sträck ut axlarna och dyk med oss in i detta avsnitt!

    RABATT HOS CRAFT! Med koden ”KP25” får du 25% rabatt på löparkläder och löparskor på www.craftsportswear.com
    Gäller ordinarie priser (ej rea) inom EU t.om. 4/11 2022

    TACK till veckans sponsorer CRAFT SPORTSWEAR, ODLO och LEKSANDS KNÄCKEBRÖD!
    www.craftsportswear.com
    www.odlo.com
    www.leksands.e

    Konditionspodden produceras i samarbete med Fredag CBWP.
    www.fredag.se
    Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

  • Det var ingen som tog groove så seriöst och bokstavligt som Hamilton Bohannon. Trummisen och bandledaren som startade dansen, och fick människor i trans med ett beat som blev modellen för disco, house, techno och andra stilar.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Bohannon levererade skev rytmisk briljans och äventyrslysten synkopering i hypnotiska milstolpar mellan 1973 och 1983 ("Foot Stompin Music", "South African Man", "Let's Start the Dance").

    Sedan valde Bohannon att stoppa beatet, drog sig tillbaka till huset utanför Atlanta, och levde på sin musik som samplades och omtolkades av nya generationer. Han blev något av en eremit. Ryktena började att cirkulera om ett av funkens olösta mysterium. När Mats Nileskär stod vid uppfarten till Bohannons villa i skogen i College Park var trollkarlen redo att prata för första gången på decennier. Men var han villig att avslöja hemligheten?

    Programmet innehåller även möten med George Clinton, Earl Young (The Trammps, MFSB), Leroy Sugar Bonner (Ohio Players), Sly Stone, James Brown, Pavan och Farley Jackmaster Funk.

  • Hello Interactors,

    Fall is upon us and so Interplace transitions to economics. I’ll be writing about how location, distribution, and the spatial organization of economic activities interacts with and affects humanity. The current dominant economic model insists on persistent and endless growth despite acknowledgement of its role in climate change, income inequality, and disappearing limited stocks of natural resources. There’s got to be a better way, and I’m on the hunt to find alternatives.

    As interactors, you’re special individuals self-selected to be a part of an evolutionary journey. You’re also members of an attentive community so I welcome your participation.

    Please leave your comments below or email me directly.

    Now let’s go…

    FLIGHTS OF NASTY

    I attended a panel discussion last Friday on environmental justice. One panel member represented a nearby Seattle community called Beacon Hill. It’s a 6.5 mile long stretch just north of the SeaTac airport putting it on a flight path. Roughly 65% of flights land over Beacon Hill when the wind is out of the south. During busy times, a plane descends over their homes nearly every 90 seconds to two minutes. And because it’s on a hill, they’re 300 feet closer to the noise and pollution.

    FAA guidelines require a 65-decibel limit, and Sea-Tac claims they comply, but Beacon Hill is beyond the boundary for which they monitor. Even the U.S. Bureau of Transportation and Statistics reported in 2017 levels in this area were between 40-75 decibels. When residents organized and measured noise themselves, they never recorded any plane below 50 decibels and some hit 80. That’s about as loud as a kitchen blender and too loud to hear the person next to you.

    But what this panel member shared, sometimes through tears, is it’s not just the noise but the repetition. With each passing plane the stress mounts in anticipation of the next one. It’s hard to concentrate or hold a conversation. She worries about her son. How much does this environmental stress contribute to his ADHD? His trouble at school. Her husband, who rides his bike most places, suffered from esophageal cancer. How much did the air pollution contribute to his condition?

    In the time between planes, the ultrafine particles (UFPs) from the last plane have already mixed with the air they breathe. Jet engines uniquely expel plumes of ultrafine particle pollution. A recent University of Washington (UW) study confirms similar studies in Los Angeles, Atlanta, Boston, New York, and Amsterdam. Flight paths are home to high concentrations of ultrafine particles raining down over unsuspecting victims. In Los Angeles, 90% of school children in the flight path are exposed to these particulates one hour out of every school day.

    These particulates are smaller than the PM2.5 typically found from fossil fuel combustion and tire and brake dust. They’re also not as widely studied. Nobody really knows what kind of long-term effects they may have on the human body. However, there is animal evidence showing long-term exposure to ultrafine particles leads to adverse health effects, including neurological. A 2019 study published by the Washington State Department of Health reports,

    “UFPs have many unique qualities that make them possibly more harmful to human health than larger particles. UFPs are able to travel deeper into the lung than larger particles. They are also small enough to avoid the body’s attempts to clear particles from the lungs, allowing them to stay in the body longer, to build up, and to cause damage. They can also move from the lungs to the bloodstream and to other organs.”

    Evidence of short-term effects on human health are conclusive. The study warns,

    “Certain groups of people are more sensitive to UFP exposure. These groups include people with pre-existing heart and lung disease, infants, older adults, people with diabetes, communities with a lower socio-economic status, and pregnant women.”

    Beacon Hill is a place where 70% of residents identify as Black, Indigenous, multiracial, or persons of color. More than half speak a language other than English. They’re also flanked by two major interstates and have another smaller airport, King County International Airport (KCIA) (aka Boeing Field), between them and Sea-Tac. The UW study showed anyone living within 150 meters of the freeway would also be exposed to ultrafine particles from passing vehicles, especially semi-trucks on their way to and from Sea-Tac.

    In 2021, the Puget Sound Regional Council published a Regional Aviation Baseline Study. There are 27 public-use airports in Western Washington’s Puget Sound region, and the three biggest are Sea-Tac, King County International Airport, and Paine Field just north of Seattle. Scheduled passenger service is only available at Sea-Tac and Paine Field. In 2018 these two airports served 24 million enplanements. One enplanement is a single passenger per airplane. By 2027 they project this number will grow to 29 million. By 2050 it will double, 49 million at the low end and 56 million at the high end.

    That’s just commercial passenger traffic. What about cargo? In 2017 540 thousand metric tons of cargo flew through Western Washington. Eighty-five percent goes through Sea-Tac. By 2050, it too is projected to double to 1.5 million metric tons. However, these peak loads are seasonal. During harvest time, Washington State’s value crops, like cherries, increase cargo demands. So how is this increased demand to be met?

    FLYING TOO CLOSE TO THE SUN

    To assess solutions to growing demand, the 2019 Washington State Legislature formed the Commercial Aviation Coordinating Commission (CACC). Their objective is to recommend a new primary commercial aviation facility and additional ways to add capacity to six existing airports across the state to accommodate future demand.

    To get an idea for how governments intend to shape outcomes of commissions they assemble, it’s good to look at the backgrounds of invited commissioners. In an era of increased awareness and needs for environmental, economic, and social justice, a good commission should be comprised of a diverse set of points of view and expertise. Especially given the current and historical economic, social, and environmental injustices existing power structures have created.

    Through this lens, the list of commissioners is disappointing. Of the fourteen voting members, there are just two women, one person of color, and only one has a background in environmental law. The rest are white men, with one of Asian decent raised in England. Their bios read like a who’s-who of business leaders, economic development advisors, aviation enthusiasts, airport directors and developers, military leaders, and even representatives from Southwest and American Airlines. One member offered no bio at all and seemingly has no presence on the internet.

    The remaining twelve non-voting members must then balance this majority of aviation zealots geared toward economic development. Nope. More of the same – former senators, regional transportation directors, air cargo specialists, a member of the Civil Air Patrol, an aviation officer…the list goes on. They do have a state senator, Tina Orwall, who has “20 years of experience working in the public mental health system.”

    So, two people out of 26, an environmental lawyer and a left-leaning woman senator, may offer a voice for environmental justice and sustainable economic development. The rest will be fighting for state and federal dollars for airport and economic expansion. While public documents give lip service to ‘community engagement’ and ‘the environment’ history shows there is little likelihood this collection of people will have environmental justice as a top priority.

    Every level of government wants the number of flights to increase, despite having goals to reduce carbon emissions. With increased flight traffic comes increased ground traffic, despite also having goals to reduce congestion. If this weren’t so tragic, it would be a comedy.

    This is the essence of environmental justice; the unfair exposure of poor and marginalized people and places to harms associated with an economy these people and places are least responsible for – an economy which disproportionately benefits the prosperous and mainstream members of society. It’s an economic model, to which we’re addicted, requiring unlimited growth despite relying on the extraction of natural resources which are limited.

    The environmental scientist, complex systems icon, and author of Limits of Growth, Donella Meadows, offers a series of questions these commissioners and elected leaders should ask whenever arguments for economic growth are put forth. She said,

    “Growth is one of stupidest purposes ever invented by any culture. We’ve got to have enough. Always ask: growth of what and why, and for whom, and who pays the cost, and how long can it last, and what’s the cost to the planet, and how much is enough?”

    Meadows, and many environmental justice activists and scholars, are calling for system change in the fight against climate change.

    Reading Washington State’s plans for addressing its aviation woes, it’s clear system change is not on their radar. If Washington’s economy were a plane, elected leaders and assigned commissioners believe this plane can climb to infinite heights.

    Imagine a plane gradually ascending beyond its physical limits and the bodily limits of its passengers. Now imagine cries to pilots to please level-off from suffering passengers first and most impacted. They’d be met with quizzical looks and ignored while most passengers would gleefully encourage the plane to climb faster and higher. That’s what it’s like when individuals in impacted communities cry and call for limits on the pain, suffering, and pollution at the hands of our economy.

    Apart from a few local elected officials, they mostly are ignored. Most are too busy trying to grow the economy. Which in turn will increase the number of flights to Sea-Tac, the area’s economy, suffering, and the number of premature deaths due to air and noise pollution. Meanwhile, many Beacon Hill residents are too busy holding multiple jobs, too weary from the fight for justice, and too disempowered or discouraged to speak up.

    The assembled aviation and business experts no doubt have good intentions, but it’s clear they’re tasked with one thing: tip the nose of the economic plane upwards while steadily increasing the throttle. After all, the model dictates that the state must remain competitive in a national and international race upwards toward a misleadingly infinite extractive consumer economy. This assumes there is no limit to growth despite empirical planetary evidence to the contrary. What’s the worse that could happen? Evidently, so far, nothing bad enough to prompt leaders to change the system.

    To be fair, this commission and the Puget Sound Regional Council, do consider the air quality studies out of the University of Washington. They also consider another UW study exploring alternative ground transportation, including high-speed rail. There are other ‘sustainable’ elements the state is exploring, including biofuel and electric planes. However, creating a pipeline of biofuel to Sea-Tac they admit has its own challenges. Though, they pale in comparison to the struggles sourcing enough biofuel to meet demand. So that leaves electric planes, like electric cars, as the great savior.

    ANOTHER INLAND LOGISTICS EMPIRE

    Just this week, the dream of electric flight made one stride toward reality. A prototype of an electric nine-seater passenger plane successfully took off, circled the airport, and landed. A Washington first and a necessary first step toward certification. The plane was assembled in Washington state, made of engines and parts largely made in Washington state, and by a Washington state company called Eviation. Their CEO, Greg Davis, said “What we’ve just done is made aviation history. This is about changing the way that we fly. It’s about connecting communities in a sustainable way…ushering in a new era of aviation.” He may be right. But when?

    When asked if this flying equivalent of a large Tesla, with 21,500 battery cells accounting for half of the plane’s weight of over 4 tons, is ready for passenger flights, he quipped, “The answer is no, absolutely not.” At least he’s honest. I optimistically believe some of our regional transportation problems can be solved by sustainably leveraging the thousands of municipal airports under-utilized across America. But it’s decades away.

    Meanwhile, I believe this flight was mostly a PR stunt. The airport chosen for this historic flight was the Grant County International Airport at Moses Lake. Until this flight, most of Washington state didn’t know there was even an airport at Moses Lake. But it’s one of the top choices by the commission for expansion and they’ll need public support to pay for it.

    Back in 2016 a group of senators formed a ‘roundtable’ to examine the growing air cargo industry. This is what eventually became the Commercial Aviation Coordinating Commission. They noted, “The top five air cargo commodities through Sea-Tac are cherries, seafood, footwear parts, aerospace components, and aluminum alloy and graphite.” All of these serve the Washington economy except for footwear parts which likely serves Nike and the footwear economy in Portland.

    Knowing back then Sea-Tac had reached capacity, the attention turned to Eastern Washington. A Spokane roundtable member offered they had “Plenty of capacity and land reserved…to be developed for cargo…”, but then asked “How do we make strategic corrections?” There was a recognized need to make Eastern Washington attractive to air cargo carriers. Building or expanding alone doesn’t lead to success, you need private companies to believe it will succeed. Enter Moses Lake and the Grant County International Airport.

    Ideas were thrown out. “Cold storage [for locally grown produce…like cherries and apples]…may be an incentive.” They imagined cargo planes could “Park in Moses Lake then” rail and trucks could “go back and get cargo.” They imagined “This would help open the runways in Sea-Tac,” but wondered “Would this financially work?” Before concluding the ‘roundtable’ they agreed they needed “to hear from businesses and companies.”

    So, they commissioned the ‘Joint Transportation Committee’ to conduct a “study of air cargo movement at Washington airports” with a 2018 deadline. In that 2018 report seven airports were identified as targets for expansion, including the Grant County International Airport at Moses Lake which is right smack between Spokane and Seattle…and close to nearby produce.

    In 2018, a “Washington State Air Cargo Movement Study” offered this as a recommendation:

    “To attract the logistics/distribution market, the State of Washington should promote to individual airports the “inland port” or airport logistics park model…branding themselves ‘Global Logistics Centers.’”

    This reminds me of a piece I wrote last year about Southern California’s ‘One Click Buy’ Empire. Moreno Valley, California is building out a World Logistics Center. Forty-five percent of the nation’s imports are already trained, trucked, or flown into this “Inland Empire”, unpacked, sorted, and reloaded onto trains, trucks, and planes then fanned out again across the nation. California’s South Coast Air Quality District estimates the new logistics center will add an additional 30,000 heavy-duty trucks to area roads per day.

    Heavy-duty diesel trucks emit 24 times more fine particulate matter than regular gasoline engines. Those living closer to the freeways will be affected more. And we all know who lives next to freeways…predominantly poor and people of color. Just like in Beacon Hill.

    This last August the state conducted a survey across six counties in Western Washington seeking input on potential expansion and brand-new airports around the Puget Sound region. From 56-77% of participants, depending on county, said ‘No’ to new airports. Only Paine Field received support for expansion averaging 58% in favor.

    Environmental concerns are the overwhelming reason for why people oppose more airports or airport expansion. It seems everyone who can afford it wants cheap and available flights, next day deliveries, and fresh Washington cherries. And those lucky enough to have a 401K or stock portfolio want the market and the economy to grow, grow, grow. But nobody wants more flights or more pollution. That’s particularly true for those already suffering from environmental injustices – like those in Beacon Hill and countless other homes in the path of jets jettisoning plumes of particulate pollution. Far flung fumes consumed by our lungs triggering affects unknown.

    How do we change this system so we all can prosper under economic vitality while minimizing the negative environmental and socio-economic impacts? If we’re going to grow, what are we growing and why? For whom? Who pays the cost? How long can it last? What’s the cost to the planet? How much is enough?

    This is what I intend to explore throughout this fall as I unpack what I believe to be the front runner for a new economic model: the circular economy. I’ll look at not just the theory but attempts to put it into practice. Perhaps our economy can be like the journey of an airplane after all – take off, level off, land, take off, level off, land – an infinite circle flown within the limits of the plane, the earth, and its occupants.



    This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit interplace.io

  • I avsnitt 50 möter Eric Persson Landskrona BoIS målvaktstränare Thomas Kozma. Globetrottern berättar om en händelserik och annorlunda fotbollsresa.* Uppväxten bland betongen i Stockholm och åren i AIK och Brommapojkarna. Thomas Kozma spelade med blivande proffs och firade SM-guld innan han själv hamnade på lägre nivå och sedermera fick in möjlighet hos Öster – men då kom en skada och Björn Stringheim och ändrade på förutsättningarna.* Åren på college och den mörka sidan i Alabama, som sporrade Thomas Kozma att studera geopolitisk utveckling.* Äventyret i Australien, då han gjorde succé och fick pris innan läkarna beordrade honom att sluta.* Intresset från Indien, Portugal, Atlanta och Ängelholm.* Åren som supporter i Köpenhamn och gnistan som tändes i Ystad.* Flytten till Skåne och mötet med dåvarande BoIS-sportchefen Mats Aronsson.* Målvaktsanalys. Amr Kaddouras skönhetsfläckar, Svante Hildemans aura och Hampus Paulis explosivitet – som nästan är för bra, enligt Thomas Kozma.* Budskapet till spelarna: Ring två på natten om det är något.* Egna företaget och civila karriären.* Bästa målvakterna i allsvenskan, superettan och världen.

  • Speccat är tillbaka med ett fullmatat avsnitt där vi går igenom all populärkultur som vi har tänkt konsumera under sommarmånaderna. Vi bjuder även på glödheta recensioner av den nostalgiska blockbustern Jurassic World Dominion och den suggestiva skräckisen Men.

    Filmer som nämns: Nope, Bullet Train, Eraserhead, Jurassic World Dominion, Men, A Man Escaped

    Serier som nämns: The Rehearsal, The Staircase, Mind Over Murder, You, Dave, Atlanta, The Boys, Better Call Saul

    Spel som nämns: Stray, The Dark Pictures Anthology, Titanfall 2, Rogue Legacy 2, Vampire Survivors

  • Utrikeskrönika 25 maj 2022.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Texas, onsdag morgon.

    För bara några timmar sedan satt jag på ett hotell i Atlanta och skrev på en krönika om primärvalet i Georgia, när jag fick en notis på mobilen om ytterligare en skjutning här i USA. Ytterligare en skolskjutning, och det stod snabbt klart att det kunde vara många barn skadade eller döda. Jag bokade omedelbart ett flyg till San Antonio, Texas och nu sitter jag här vid gate C6 och väntar på att få boarda planet. Hela tiden zappar jag mellan olika nyhetssändningar i mina hörlurar.

    För bara en dryg vecka sedan satt jag på en annan flygplats på väg till en annan masskjutning. Då hade 10 människor dödats i rasistiskt hatdåd i en mataffär i Buffalo. Men nu sitter jag alltså här. När jag landar ska jag ta mig till Uvalde ungefär 13 mil utanför San Antonio. Och det jag vet just nu är inte mycket, men ändå är det allt. Minst 18 döda barn. 18 döda barn och en lärare. Just nu, men dödssiffran kan ha stigit ytterligare när detta sänds. Gärningsmannen öppnade eld på en låg- och mellanstadieskola, med elever från andra till fjärde klass. Så jag vet också att de 18 döda barnen är någonstans mellan 8 och 10 år.

    När något sådant här händer och man som reporter kastar sig iväg och kastas in i sändningar, klamrar man sig fast vid det man vet och det man inte vet.

    Jag vet inte än varför gärningsmannen dödade så många så små barn. Men jag vet att jag kommer jag mötas av ett växande hav av blommor vid skolan. Av tända ljus. Kanske, som när jag bevakade en annan masskjutning i en annan del av Texas för snart tre år sen, av en lång rad vita kors. Då hade en man mördat 23 människor i en mataffär i El Paso, även det som i Buffalo, ett rasistiskt hatdåd.

    Jag vet också att politiker kommer skänka de anhöriga, föräldrarna vars hjärtan just krossats i tusen bitar, sina tankar och böner. Jag vet att de kommer kräva hårdare vapenlagar och att de kommer säga att hårdare vapenlagar inte behövs, att det enda som kan stoppa en ond man med ett vapen är en laglydig medborgare med ett vapen.

    Jag vet att torsdag skulle vara sista skoldagen för barnen innan sommaren. Men jag vet inte vad de hade för planer i sommar, om de skulle gå på sommarläger eller ett slags fritids som erbjuds på många håll i USA. Jag vet inte hur de 18 barnen ser ut, om de hade gluggar efter nytappade tänder eller nyklippta frisyrer. Men jag vet att jag snart kommer få veta det. Jag vet att bilder på barnen snart kommer publiceras, kanske de senaste skolfotona. Jag kommer få se deras leenden, om de hade gluggar mellan tänderna. Jag kommer få lära mig om vad de tyckte om att göra, om de spelade någon sport, om de hade en bästa vän eller en stor idol.

    Nu ska jag snart gå på planet, och när jag landar ska jag hålla fast i det jag vet och det jag inte vet och jag ska rapportera om det. Om 18 döda barn. Och det värker i bröstet.

    Cecilia Khavar, Texas
    [email protected]