Korintierbrevet Podcasts
-
Till idag har Erik och Simon läst från sidan 1 i Nya Testamentet. Det handlar om Jesus korta liv och om vad hans lärljungar gjorde efteråt.
Till nästa avsnitt ska de ha läst:Johannesevangeliet, Romarbrevet, Första Korintierbrevet, Jakobsbrevet och Första Johannesbrevet -
Fem personliga berättelser med utgångspunkt för ett liv som troende och pilgrim på Österlen. Anna Alebo är präst och kaplan på Killans bönegård i Östra Vemmerlöv.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Anna Alebo är född och uppväxt på Österlen och började pilgrimsvandra innan hon egentligen förstod att det var det hon gjorde. Men vandrandet stillade en orolig och sökande själ. I den här annorlunda gudstjänsten hör du fem olika personliga berättelser med utgångspunkt för ett liv som troende och pilgrim på Österlen.
Varje del avslutas med en bibeltext och en bön och varje bön i sin tur avslutas alltid med orden:
Herre, visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Det är alla pilgrimers bön och formulerad av den heliga Birgitta.
Anna präst och kaplan på Killans bönegård i Östra Vemmerlöv på Österlen. Hon har också skrivit en rad olika böcker om pilgrimsvandring. Killan är en plats för reträtter och men också en samlingspunkt för pilgrimer på Österlen.Texter:
Psaltaren 73
Psaltaren 63:2-9
Psaltaren 104
Johannes 14:1-6
1 Korintierbrevet 1:26-31Musik:
All musik är skriven av Agustin Barrios och framförs av Joakim AnderssonLa Catedral sats 1
La Catedral sats 2
Julia Florida
Preludio En La Menor, Andantino Apassionata
Preludio En La Menor
La Catedral sats 3
La Catedral sats 1Producent Marianne Greip
Tekniker Magnus Larsson
[email protected] -
Det här är del 2 där vi pratar om löftena som Gud gav. I det här avsnittet diskuterar vi två andra välkända namn i Gamla Testamentet. Nämligen Josef och Mose. De har båda fascinerande liv som vi kan dra viktiga lärdomar ifrån.
Dessutom får du höra om en ny lovsång som VOIS har släppt som som snart kommer som musikvideo.
Bibelord som tas upp
1 Moseboken 50:202 moseboken 1:1-222 Moseboken 2:1-102 Moseboken 2:23-252 Moseboken 12:23Johannesevangeliet 1:29Matteusevangeliet 26:19Johannesevangeliet 19:311 Korintierbrevet 5:7Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Lyssna till söndagens predikan av Daniel Svensson från EFS-kyrkan i Helsingborg.
Dagens texter:
Jesaja 51:4-6
Andra Korintierbrevet 13:5-9
Lukasevangeliet 12:35-40 -
Varför ser världen ut som den gör? Varför finns det så mycket ondska, övergrepp och utsatthet? Bibelns förklaring på allt detta är något som kallas för Syndafallet. Men vad är det egentligen och hur hamnade vi här?
Vi pratar om detta och diskuterar om man kan se Adam och Eva som verkliga personer eller om hela berättelsen mest är symbolik.
Bibelord som tas upp
1 Moseboken 3:1Uppenbarelseboken 12:9Uppenbarelseboken 20:21 Korintierbrevet 15:20-221 Moseboken 2:15-171 Moseboken 3:61 Moseboken 3:71 Moseboken 3:17-19Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-06-25.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
-
Det här är del 2 av 2 kring ämnet om vad Jesus gjorde.
Av alla saker Jesus gjorde så finns det EN sak som sticker ut, och det är att Jesus kom med en helt ny deal, ett annat ord för ett nytt avtal eller förbund. För att veta hur bra den nya dealen är och vad den innebär behöver man först titta på hur den gamla dealen såg ut. Lite som att titta på en röd prislapp, utan ordinarie priset är det omöjligt att veta hur mycket bättre det nya priset är.
Bibelord som tas upp
2 Korintierbrevet 5:21Hebreerbrevet 8:6-14Kolosserbrevet 2:13-15Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Har du nån gång blivit illa behandlad av en person i kyrkan? Eller har du kanske blivit så sårad så att du valt att lämna för gott? I det här avsnittet pratar vi om varför det kan bli så och hur man ska relatera till kyrkan som kristen.
Vi pratar också om vad kyrkan är egentligen och varför du behövs.
Bibelord som tas upp
1 Korintierbrevet 12:12-27Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Den här veckan fortsätter vi med del 2 i ämnet om hur man hanterar destruktiva personer. Förra veckan pratade vi om de tre första principerna och i det här avsnittet pratar vi om ytterligare tre. Om du inte lyssnat på del 1 så skulle vi rekommendera det.
Bibelord som tas upp
Ordspråksboken 26:21Ordspråksboken 22:10Titusbrevet 3:9-102 Korintierbrevet 11:19-21Romarbrevet 12:14-21Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Vi diskuterar fördelar och nackdelar med att vara kristen, t.ex. den kristna gemenskapen, söndagmorgnar, objektiv moral, hopp och olika former av förtryck.
Referenser1 Korintierbrevet 1:18Johannes 20:29Jesaja 45:7Waking Up with Sam HarrisMusik: Michael Kobrin - Sunday Groovewww.ratt-fardig.se | Instagram
-
Lyssna till söndagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
Jesaja 26:19
Andra Korintierbrevet 4:7-14
Johannesevangeliet 11:28-44 -
Vi har nu nått slutet på temat den Helige Anden och i det här avsnittet följer vi upp förra veckan om Andens gåvor. Vilka gåvor finns det och hur vet man vilken gåva man själv har?
Vi pratar också om vikten att förvalta sina gudagivna gåvor.
Bibelord som tas upp
1 petrusbrevet 4:10-11Galaterbrevet 6:41 Korintierbrevet 12:4-11Romarbrevet 12:6-8💜 Stöd oss och hjälp fler att upptäcka Bibeln
Om du blir välsignad av VOIS-podden och vill att fler ska upptäcka Bibelns budskap så skulle det betyda så mycket om du ville överväga att bli en månadsgivare.
Läs mer här: ge.vois.se/podden
Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Vi närmar oss slutet av det stora temat om den Helige Anden. Och det går inte att prata om den Helige Anden utan att nämna Andens gåvor. Det är dessa gåvor som gör att det kristna livet blir mer spännande att leva.
Men det finns också felaktiga sätt att se på gåvorna. I det här avsnittet pratar vi om hur vi kan se på Andens gåvor på rätt sätt så att vi får mesta möjliga nyttan av dem.
Bibelord som tas upp
1 Korintierbrevet 12:4-11Romarbrevet 12:6-8Efesierbrevet 4:3-7, 11-171 petrusbrevet 4:10-11Johannesevangeliet 14:121 Korintierbrevet 12:29-31💜 Stöd oss och hjälp fler att upptäcka Bibeln
Om du blir välsignad av VOIS-podden och vill att fler ska upptäcka Bibelns budskap så skulle det betyda så mycket om du ville överväga att bli en månadsgivare.
Läs mer här: ge.vois.se/podden
Support the show: https://ge.vois.se/podden
See omnystudio.com/listener for privacy information.
-
Lyssna till dagens predikan av Magnus Tunehag.
Dagens texter:
2 Moseboken 4:10-17
2 Korintierbrevet 3:4-8
Markusevangeliet 7:31-37 -
Paulus brev kan blända även den som inte tror. Inte minst i dag, när känslan av av tidsbrist år påtaglig, säger författaren Mattias Hagberg i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes för första gången i februari 2019.
”Natten går mot sitt slut…”
Meningen som återfinns i det trettonde kapitlet av Romarbrevet är en av de vackraste och mest förtätade jag känner.
Metaforiken är tydlig. Något nytt och befriande är i antågande. Mörkret viker. Gryningen kommer; den går redan att ana som en tunn linje av varmt ljus vid horisonten.
Ja, ni får ursäkta om jag låter som en präst. Det är inte min mening. Jag är varken troende eller teologiskt skolad. Men jag återvänder ändå gång på gång till de där texterna av Paulus som återfinns i slutet av Nya Testamentet. Det var här kyrkofadern Augustinus fann sin tro – så avgörande för katolicismens utveckling – och det var här Martin Luther hittade receptet till sin protestantiska reformation.
Ja, Paulus är nödvändig om man ska förstå det västerländska. Men han är också något mer – och kanske viktigare.
Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Under de senaste decennierna har det skett en uppfriskande omläsning av Paulus brev. Radikala teologer, nyfikna rabbiner och hårdföra vänsterintellektuella har gett de gamla dogmatikerna konkurrens. Paulus har på detta sätt förvandlats från en tråkig och kärv skriftställare till en levande och angelägen författare.
Ska jag själv nämna några uttolkare som påverkat min läsning i grunden blir det utan tvekan två filosofer: fransmannen Alain Badiou och italienaren Giorgio Agamben. Men även de båda amerikanska teologerna Marcus Borg och John Dominic Crossan är värda att lyfta fram.
Alla fyra delar de en önskan att aktualisera Paulus i vår tid. De uppmanar oss att läsa honom och att göra bruk av hans kompromisslösa radikalitet. Ja, de skriver just så – hans kompromisslösa radikalitet.
Det är en uppfriskande tanke. Hos Paulus finns inte bara vår mentalitet i sin mest embryonala form, utan även ett allmängiltigt och ständigt aktuellt upprorspatos.
Själv är jag övertygad om att vi behöver Paulus mer än någonsin. I en tid av tilltagande motsättningar och skenande miljöförstöring har vi behov av all hjälp vi kan få att tänka nytt.
Paulus brev utgör den äldsta delen av Nya Testamentet. Åtminstone sju av breven anses i dag vara autentiska, det vill säga författade av Paulus själv. Hit räknas de fyra stora breven: alltså Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, samt Galaterbrevet.
Jag läser, och jag läser om, och som alltid fångas jag av tonfallet, av det grundläggande ackord som ljuder genom alla sju breven. Paulus är beredd att ompröva och utmana allt; sig själv, samhället, religionen, makten. Målet är inget mindre än en ny människa och ett nytt liv.
Som sagt: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära.” Eller som han uttrycker det i Andra Korintierbrevet: ”… jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om gud…”.
Så talar en människa som har blicken stadigt riktad mot framtiden, för vilken det förgångna förlorat sin giltighet.
Till församlingen i Rom skriver han: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av era tankar…”
Det är alltid samma märkliga känsla som infinner sig medan jag läser. Jag uppslukas av Paulus revolutionära iver, av hans engagemang för det nya och oprövade.
Allt vill han riva ner. Allt vill han bygga upp på nytt.
Det gamla är dött.
Det nya på väg att födas.
Dagen gryr.
Ja, Paulus brev är onekligen en skola i radikalt och progressivt tänkande.
Hade jag varit en annan person hade jag säkert upplevt denna maning till uppbrott som skrämmande och farlig. Jag hade troligtvis tagit fasta på vissa rader eller verser som går att tolka i konservativ riktning. Men nu låter jag mig istället sköljas med.
Paulus överger det trygga och invanda. Han spränger gränser, kategorier och hierarkier. Han vill inget mindre än att upplösa föreställningen om att det finns olika nationer, kön eller samhällsklasser: ”Nu är ingen längre Jude eller Grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Orden i Galaterbrevet måste ha chockat människorna i Paulus samtid. Den hierarkiska hederskultur som präglade hans tid tillät inte några överträdelser. Dominanstänkandet var hegemoniskt.
Allt detta ställer Paulus på ända. Han förkunnar svaghet framför styrka, dårskap framför vishet, misslyckande framför framgång, fattigdom framför rikedom. Eller som det heter i Första Korinthierbrevet: ”De som världen ser ner på, de som ringaktas, ja, som inte finns till, just de utvalde Gud för att göra slut på det som finns till.”
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
I centrum för allt som Paulus skriver finns en kraftfull bild av denna uppochnedvända värld: Den skändade och torterade Guden, utsatt för dåtidens mest skamfyllda straff – korsfästelsen.
Folk måste ha darrat inför denna utmaning av den naturliga ordningen: Gud som en avrättad förbrytare.
Men Paulus nöjde sig inte med bilden av korsfästelsen. Nej, han gick längre än så. Han kallade sin förnedrade profet för Herre och Kung, ja till och med Guds son, det epitet som var förbehållet romarrikets gudomlige diktator, Kejsaren.
Ja, Paulus tänker och skriver det otänkbara och förbjudna. Han upplöser, river ner och ställer på huvudet.
Till slut finns det bara en enda konstant kvar – kärleken. Men inte den romantiska förälskelsen, utan snarare den kärlek som är synonym med solidaritet och medlidande, alltså det som på den här tiden kallades agape, en förutsättningslös och mellanmänsklig kärlek som inte kräver något tillbaka.
Det är i den solidariteten, med alla människor, som framtiden finns, enligt Paulus. Medkänslan är hans gryning.
I första Korinthierbrevet skriver han:
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
Så frammanar Paulus en värld som bygger på helt andra principer än de som råder – såväl då som nu. För honom finns inga vinnare eller förlorare, inget innanför eller utanför, bara en enda mänsklighet, satt att värna varandra.
I Andra Korinthierbrevet sammanfattar han sin universella etik:
”Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt…”
Det är en utopi, ja visst, men en helt nödvändig sådan.
Jag menar: Det mesta skenar just nu, ojämlikheten, klimatet, motsättningarna, konsumtionen…
Finns det något vi behöver mer än jämvikt?
Nej, jag tror inte det. Men det skyndar. Tiden är på väg att rinna ut.
Även här har Paulus något att erbjuda. Hans brev präglas av tidsbrist. De bär på en känsla av förestående undergång, apokalyps. Eller som det heter i Första Korintierbrevet:
”… bröder: tiden krymper [---] … den värld som nu är går mot sitt slut.”
För Paulus gällde det att välja innan det var för sent. Samma sak gäller tyvärr för oss.
Mattias Hagberg, författare
- Показать больше
