Henrik Larsson

  • 01:24:51

    Henrik Dorsin

    · Sommar & Vinter i P1

    Skådespelare, komiker, sångare. I sitt Sommar slår han ett slag för alla "lillgamla människor därute" och till sin hjälp har han musiker som spelar live på plats i studion. Musiken i programmet 1 Sommar Sommar Sommar, (Sten Carlberg/Eric Sandström/ Henrik Dorsin) 2 Lustigkurre, (Andreas Grube/Henrik Dorsin) 3 Wiggen, (Rupert Wigg) 4 Blommig Servis, (Henrik Dorsin) 5 Qué Será, Será (Whatever Will Be, Will Be), (Jay Livingston/Ray Evens) 6 Ich Tanze Mit Dir In Den Himmel Hinein, (Friedrich Schroeder/Hans Bäckmann) 7 Om Jag Vore En Tant, (Henrik Dorsin) 8 Wiggen, (Rupert Wigg) 9 Käppalahymnen, (Göran Lindal/Henrik Dorsin) 10 Tuttinutt, (Henrik Dorsin) 11 Wiggen, (Rupert Wigg/Rupert Wigg) 12 Oboy, (Göran Lindal/Henrik Dorsin) 13 Wiggen, (Rupert Wigg) 14 Får Man Skämta Om Vadsomhelst?, (Henrik Dorsin) 15 Krögarnas Fel, (Henrik Dorsin/Andreas Grube) 16 Dra Åt Helvete, (Charles Trenet/Henrik Dorsin) 17 Wiggen, (Rupert Wigg) 18 Morsan Skjutsa Mig Hem, (Henrik Dorsin) 19 Älskade Hår, (Henrik Dorsin/Henrik Dorsin) 20 Las Vegas, (Göran Lindal/Henrik Dorsin) Om Henrik Dorsin Mest känd som odräglige grannen Ove Sundberg i Solsidan, som 2012 fick nytt liv i Kontoret, den svenska versionen av The Office. Medverkat i humorprogrammen Extra Extra och Parlamentet och sjungit i musikalerna Spamalot, I hetaste laget och Singin in the Rain. Med humorgänget Grotesco hade han en hit med schlagerparodin Tingeling. Fick Povel Ramels Karamelodiktstipendium 2007. År 2014 turnerade Dorsin med föreställningen Henrik Dorsin - näktergalen från Holavedsvägen, en "humorkonsert i två akter". Dorsin vann Kristallen 2014 som "Årets manliga skådespelare i en tv-produktion". Sedan 2014 driver han Scalateatern i Stockholm tillsammans med Michael Lindgren samt Conrad och Tova Nyqvist.  Producent: John Swartling

    starstarstarstarstar
  • Randalstown Hoops - A Controlled Display From Celtic - Podcast 14

    · Hail Hail Media

    Welcome back to another podcast from the Randalstown Hoops where we look back as Brendan Rodgers' side had the better of the Hampden match with Scott Sinclair, Tom Rogic, Dembele and Stuart Armstrong drawing saves from Matt Gilks.Erik Sviatchenko had a goal disallowed for Celtic and Sinclair's free-kick was touched on to the bar by Gilks.But there was to be a winner, Dembele's heel converting Leigh Griffiths' cross.Newco, 5-1 losers at Celtic Park last month, were restricted to counter-attacks, the best of which ended with Jason Holt's shot being blocked well by Jozo Simunovic.Celtic will return to Hampden to face the Dons on Sunday 27 November.We all so hear from brendan rodgers post match interview where he talks to Bt Sports about the game. . Our Featured player this week is Henrik Larsson where we look back at his time with Celtic . Henrik Larsson is undeniably one of the most wonderful footballers to have ever graced Scottish football, and is a Celtic legend.Born in Helsingborg, Larsson was the son of a Swedish mother and a father from the the Cape Verde islands, the blend giving him that beloved dirty blonde dreadlocks look. His early years were tough, and he might have ended up following a different path when one of his former teachers warned him about becoming a footballer. On leaving school he ended up in a job as a fruit-packer, and life could have been so more ordinary. Football was his saviour, and from an early age he had thrown himself into the game with his local youth. He moved onto playing for Helsingborg, where he helped the side to promotion and a strong position up the league table. He scored a phenomenal 34 goals in 31 games. His good form led to interest from abroad and a move to Feyenoord should have been a godsend. It turned out to be a frustrating time. Signed originally by future Celtic manager Wim Jansen, after just two months there was a change in management, and Jansen's successor just did not utilise Larsson properly. Playing Larsson in different positions and then substituting him repeatedly after just 60 minutes in games was not helping Larsson's development. This fostered a poor working relationship, and Larsson was being hindered. Having indicated a wish to move on, the situation became farcical when Larsson was left to go to court to force his club to allow him to exit as entitled to by his contracts subject to minimum fees being paid. Not an easy time. The only respite was a wonderful summer with the Swedish national side who reached the semi-finals of the World Cup in 1994, with Larsson one of the heroes.Former manager Wim Jansen hadn't forgotten him, and invited him to Celtic. Was it fate? As Larsson was to put it: “It’s hard to say no. You have to say yeah.”Feyenoord's loss was to become Celtic’s gain.

    starstarstarstarstar
  • 00:22:04

    Karin Larsson och trädgården

    · Kulturpoddar i P1

    Den prunkande trädgården runt Carl Larsson-gården skapades av textilkonstnären Karin Larsson, som länge hamnade i skuggan av sin berömde make. P1 Kultur ger sig in i hennes och andra trädgårdar. De senast decennierna har Karin Larsson fått allt mer uppmärksamhet som konstnär, formgivare och en mästare på trädgårdar. Kulturredaktionens Nina Asarnoj har läst boken "I min trädgård vill jag vara Karin" av Elisabeth Svalin Gunnarsson  en trädgårdsbok som ger inblick i hur Karin Larsson planerade och skapade en grönskande värld, där det gavs utrymme för både nyttoväxter och rabatter i starka färger. Hennes form- och färgkänsla präglar hela trädgården och boken ger inblickar i den idévärld som inspirerade Karin Larsson. Samtidigt ekar trädgårdsfascinationen ända in i reality-serien "Mandelsmanns gård" i TV4. Serien handlar om ekobondeliv på Österlen och är nominerad i fyra kategorier på Riagalan som anordnas av Film & TV-producenterna den 14 juni.  Och så kommer konsthistorikern Görel Cavalli-Björkman till P1-studion för att berätta mer om Karin Larsson och den tid hon verkade i. Hennes make Carl Larsson inspirerades till exempel i hög grad av den gustavianska stilen, som utvecklades i Sverige under 1700-talets andra hälft som en reaktion mot rokokons lättsinne. Den gustavianska stilen var mer sparsmakad, geometrisk och präglas av nyklassicistiska ideal. Nyligen disputerade konstvetaren Hedvig Mårdh, som också gästar studion, om den gustavianska stilen och den svenska självbilden. Hur kommer det sig att en stil, som blev på modet i slutet av 1700-talet, i stort sett aldrig har blivit omodern?

    starstarstarstarstar
  • 00:29:38

    Kriminalvårdens utvisningsresor blir billigare och myndigheter tackar nej till bjudmiddagar

    · Kaliber

    Utvisade personer som tvångsinjiceras med lugnande medel, mutmiddagar och folk som tillverkar den omtalade nätdrogen Spice. I säsongens sista Kaliber följer vi upp några av våra större granskningar. Vi börjar med Kriminalvårdens Transporttjänst. I oktober granskade Kaliber i två program den del av Kriminalvården som hjälper gränspolisen att utvisa personer från Sverige. Vi kunde avslöja hur personer vid flera tillfällen tvångsinjicerats med lugnande medel och hur personalen efter att de utvisat personer bott upp till tre nätter på femstjärniga hotell och åkt dyra businessklassbiljetter på flyget hem. Någon månad efter vårt program valde Kriminalvården även att anmäla den vårdpersonal som varit delaktig till inspektionen för vård och omsorg. Lars-Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvårdens huvudkontor kommenterade det så här.   Vi tycker det är viktigt att vi ska uppträda som en vårdgivare ska göra så får vi kännedom om någonting och misstänker att någon inte uppträtt helt korrekt yrkesmässigt så ska vi anmäla det till den myndighet som hanterar sådana här saker. Avslöjandet om tvångsinjektionerna har också debatterats i riksdagen. Ja, svenska utvisningar ska ske under värdiga och humana former, och ändå har det nyligen återigen framkommit uppgifter som ställer det här på skam. Efter Kalibers avslöjande ställde Christina Höj Larsen (V) i en interpellation frågor om att införa oberoende observatörer vid utvisningsresor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Ja, de fall som Christina Höj Larsen tar upp med tvångsinjiceringar ser vi naturligtvis mycket allvarligt på. inte bara regeringen utan också kriminalvården som ju har hand om de här resorna. Och om det är så att det har förekommit så pekar ju allt mot att det i så fall är ett lagbrott och det får då utredas i vederbörande ordning, Sedan i april i år använder Kriminalvården ett nytt vårdföretag vid utvisningsresor. De har nu deltagit i ett tjugotal resor och vd och läkare Bertil Rosenquist, som själv deltagit vid flera resor, säger att det för dem skulle vara otänkbart för dem att använda lugnande injektioner under tvång. Vi har aldrig använt injektioner och jag anser att det är helt fel och det är förbjudet, alltså då ska patienten föras, då ska det föreligga en psykisk sjukdom och patienten ska föras till en psykiatrisk klinik där han eller hon bedöms och det kan inte vi göra på stående fot på en flygplats, det finns liksom inte något stöd för det och jag har aldrig blivit pådyvlad att göra något sådant, utan om patienten är tillräckligt orolig och inte kan och har en sådan stark reaktion då bedömer jag att då ska patienten inte åka med. Det är inte den behandling de ska ha utan en redig förklaring och ett mänskligt omhändertagande har fungerat i vårt fall. Bara man är modig nog att titta folk i ögonen och säga och berätta om vilken roll man har i det här och att man inte kommer dit som någon slags pseudopolis med nån spruta i hand, men vi har liksom inte gjort något sådant så jag vet inte riktigt vilken indikation som skulle vara, jag har aldrig stått i den situationen, säger Bertil Rosenquist. Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har inte tidigare kommenterat uppgifterna om tvångsinjektioner i media. När reportern Markus Alfredsson träffade honom för några dagar sedan säger Nils Öberg att det var en av de uppgifter som kom fram i Kalibers granskning som han ser mest allvarligt på. Det första jag tänker om det är att det är väldigt viktigt att ha klart för sig varför vi har sjukvårdspersonal med på de här resorna. De finns där för de avvisades skull och deras hälsa, de finns inte med som ett led i att underlätta för oss eller polisen att genomföra avvisningarna. Utan sjukvårdspersonal har vi närvarande av omsorg för de vi har att hantera och nu får polismyndigheten gå vidare för att försöka konstatera om det har begåtts brottslig verksamhet eller inte och då har jag överlämnat ansvaret för den fortsatta utredningen till polisen, säger Nils Öberg. En annan sak han reagerat över var uppgifterna i vårt första program om det personalen lagt ut på sina facebooksidor under utvisningsresorna. Som jag uppfattade som väldigt grova och väldigt olämpliga.  Ja för mig är det väldigt, väldigt enkelt. Det här är verksamhet som är ohyggligt integritetskänslig. Vår uppgift är att transportera människor som inte längre får stanna kvar i vårt land. Nästan alla av dem går en väldigt osäker framtid till mötes och det betyder att de här avvisningarna och utvisningarna behöver ske med stor värdighet, säger han och fortsätter: - Då kan man inte raljera över de förmånliga villkor man upplever sig ha i samband med de här resorna utan de här resorna ska genomföras med stor respekt för de människor som vi transporterar. Det är skälet till att jag reagerar starkt när man uttrycker sig raljant och arrogant. Nu är det ett mycket litet fåtal av våra transportörer som gjort det. Det gör ju inte problemet mindre i de fall där det skett, men det får inte förekomma. - Ett litet antal, har ni undersökt det här på något sätt? Ja, jag har bett att få veta vilka som uttryckt sig på det här sättet, men vi har inte fått ett tillräckligt underlag för att kunna identifiera det. Vad vi däremot har gjort är att be cheferna inom transporttjänsten nu i hela organisationen ta upp den här frågan. Jag har pratat själva med flera medarbetare inom transporttjänsten som är precis lika upprörda som jag. För det första ska inte alkohol förekomma när man är i tjänst och när man är ute och reser så är man i tjänst och det betyder att då beskriva sin vistelse utomlands som en del av en fest är för mig väldigt omdömeslöst. Då har man inte riktigt förstått sitt uppdrag. Granskningen av dyra hotellnätter och flygresor i businessklass ledde till mycket reaktioner från er lyssnare. När det gäller villkoren för vilotider, hotell och flygresor för personalen, så pågår ett arbete med att se över hur resorna planeras så att det ska vara billigast resande som är utgångspunkten säger Nils Öberg. Och ändringar ska börja gälla efter årsskiftet. Till exempel har det varit det vi kallar en lista på godkända hotell som har varit svårt att förstå varför den sett ut på det sätt som den gjort. Vi har nu ändrat i den listan och kvalitetssäkrat den och bestämt vilken typ av hotell som vår personal är hänvisad till och gjort väldigt tydligt att det är det billigaste alternativet som gäller i första hand. Och det är överhuvudtaget tycker jag, någonting som vi kommer vara mycket tydligare med framöver nämligen att all vår verksamhet följer naturligtvis den resepolicy som gäller för staten i allmänhet och för Kriminalvården som myndighet, säger Nils Öberg. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag. Så att jag vill ha ett flexibelt regelverk där sunt förnuft och ett gott omdöme är det som styr valet och planeringen av resorna. Det kommer fortfarande finnas möjlighet att göra också väldigt dyra och kostsamma lösningar, men då måste det finnas ett skäl för det. Och det är det som jag tror kommer vara långsiktigt hållbart, avslutar han.   Kritiserade språkanalyser under luppen igen 2012 gjorde Kaliber en granskning av företaget Sprakab. Ett svenskt företag som specialiserat sig på att göra språkanalyser åt bland annat Migrationsverket. Många asylsökande saknar både id-handlingar och pass och språkanalyser blir där ett verktyg som används för att avgöra om de sökande kommer från de länder som de påstår sig komma ifrån. Vi kunde avslöja att många av företagets analytiker inte hade tillräcklig kompetens och att det fanns analytiker gjorde språkanalyser, utan att det framgick om de själva hade det språket som modersmål. Asylsökande kan då nekas uppehållstillstånd och skickas tillbaka till länder de inte kommer ifrån. Efter vår granskning gjorde Migrationsverket en kvalitetskontroll av några av Sprakabs rapporter. De skickade tio språkanalyser till ett holländskt företag. Resultatet visade att nio av tio språkanalyser gjorts på ett korrekt sätt. Men urvalet av vilka analyser som skulle skickas iväg för granskning gjordes av Sprakab själva. Att företaget själva gör urvalet av vilka rapporter som ska granskas tyckte Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer inte var något problem: Jag kan inte se några problem med det om man inte har några misstankar om att företaget skulle vara ohederligt på något sätt och det har vi inte. Sprakab jobbar även för flera utländska myndigheter. Och som vi tidigare rapporterat fick de i maj kritik av högsta domstolen i Storbritannien som menade att företaget visat brister i att redovisa analytikernas kompetens. Och nu under hösten, ett knappt halvår senare, har Sprakab hamnat i rampljuset igen. SVT:s Uppdrag Granskning rapporterade i november att en av Sprakabs analytiker ska ha gjort en grovt felaktig analys om varifrån en 27-årig somalisk man kommer. Analytikern ska också ha ljugit om sina egna meriter och vara dömd för flera brott. Och vi hörde om familjen från Syrien som Sprakabs expert sade kom från Armenien. Och här i Sveriges Radio har Ekot rapporterade om stora brister i Sprakabs utredning av en 17-årig pojke som säger sig ha flytt från Nordkorea, men som Migrationsverket beslutat att utvisa till Kina. Vi har också kunnat höra flera reaktioner på det här i Sveriges Radio. Folkpartistiska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström menade att Migrationsverket brustit i agerande och sina rutiner, och hon ville se retrospektiva omprövningar av asylärenden. Désirée Pethrus (KD) ville införa en migrationsinspektion för att övervaka Migrationsverket. Jag inser att det är väldigt många människor som drabbas av det här företagets språkanalyser. Är de inte rättssäkra så riskerar vi att kanske att skicka människor till sin dödsdom, sa Désirée Pethrus (KD). Migrationsminister Morgan Johansson (S) sade sig ha fortsatt förtroende för både Migrationsverkets handläggning och för användningen av språkanalyser, men han ville ha en genomlysning av myndighetens hantering i sådana här fall. Är det då så i den här situationen att någon påstått att man kan saker som man sen inte kan då är det ett problem naturligtvis. Och då måste den myndighet som har hand om det gå till botten med det, sa Morgan Johansson (S). Trots avslöjanden och kritik fortsätter Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer att försvara Sprakab. Här i en intervju i Ekot den 18 november. Den bevisning som har lagts fram, både i radio och tv, mot Sprakab som företag, är än så länge inte sådan att vi säger att vi inte kan anlita Sprakab. Vi delar helt enkelt inte den bilden. Men Migrationsverket ska nu skicka ytterligare några av Sprakabs språkanalyser till Holland för kvalitetskontroll. Nu handlar det om fler, ett tjugotal analyser, både de som uppmärksammats i media och andra. Den här gången är det myndigheten som väljer ut vilka analyser som ska granskas. Men det har inte att göra med att Migrationsverket inte skulle lita på Sprakab säger Fredrik Beijer när jag ringer upp honom. Vi skulle kunna låta Sprakab göra det också men den här gången valde vi att göra det själva, säger Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer. Parallellt med den här granskningen av själva språkanalyserna, håller Migrationsverket på att planera för en större översyn - om de använder sig av språkanalyserna på ett rätt sätt. Vem som ska göra översynen och när det ska vara färdig är inte bestämt än. Och ja, fram till dess fortsätter Migrationsverket alltså att anlita Sprakab.   Misstänka mutmiddagar Så om den uppmärksammade julmiddagen som Föreningen Svenska Tonsättare bjuder tjänstemän vid våra kulturmyndigheter på, en middag som skakat om kulturlivet och väckt misstankar om mutbrott... Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik, säger Martin Q Larsson Uttalandet som Föreningen Svenska Tonsättares ordförande gjorde i en intervju med Kaliber i november har fått stora effekter. I vårt program Stimpirater och Funny money konstaterade vi att upphovsrättspengar som samlas in för svensk musik inte alltid hamnar i rätt fickor. Vi följde bland annat pengarna från ett kopieringsrum på en svensk kulturskola till kontot hos FST - Föreningen svenska tonsättare. Och vi visade hur kulturskolans kopieringspengar kunde bli en grundplåt i en julmiddag på en av Stockholms finare restauranger. Julmiddagen 2013 kostade 618 000 kronor totalt och en del av pengarna användes till att bjuda landets kulturmakthavare på mat och vin. Så här sa Martin Q Larsson i vår intervju: Vi vill skaffa en trevlig och en idiomatisk (ändamålsenlig, reds anmärkning) atmosfär för att åstadkomma ett påverkansarbete och då tycker vi att en middag med vin till är ett sånt tillfälle då man åstadkomma detta.Sen ska jag också säga att jag lägger ner extremt mycket arbete på att göra den där placeringen på bästa sätt så att man får just det där att tonsättare A hamnar bredvid myndighetsperson eller konstnärlig ledare B så att han eller hon kan samtala med varandra, om sin musik, om institutionens verksamhet, om myndighetens verksamhet och hur... För tanken är att alla som kommer på den här middagen har ungefär samma målsättning att erbjuda svenska medborgare musik av hög kvalitet, säger Larsson Vem betalar för de här personerna som ni vill påverka, institutionsföreträdarna? Det gör vi. Så ni bjuder dem på den här middagen? Vi bjuder dem på den här middagen. Politiker också? Politiker också. Tjänstemän på kulturdepartementet? Högre tjänstemän, generellt utan att gå in på exakta namn så är det högre tjänstemän och politiker, på framförallt statlig nivå i vissa fall även regional. Och då är det mat och alkohol till tjänstemännen? Mat och alkohol och där eh...vet inte jag var gränsen går för vad som är tillåtet att göra, säger Martin Q Larsson. Enligt de siffror som Martin Q Larsson gav till Kaliber efter intervjun var kostnaden per person drygt 1200 kronor. Vi gick igenom placeringslistorna för de fyra senaste julmiddagarna, och hittade bland annat generaldirektören för Statens musikverk som fyra år i rad låtit sig bjudas med sin man. Vi hittade också chefer på andra kulturmyndigheter, orkesterchefer runt om i landet, personal på kulturrådet och kulturdepartementet. Rapporteringen om julmiddagen väckte snabbt reaktioner, Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor, sa i Sveriges Radios Kulturnytt att det fanns risk att man överskridit gränserna som finns i lagen. - Om man bjuder företrädare från det allmänna så finns det krav på att det ska röra sig om måttfullhet, om öppenhet, men man har ju uppenbarligen passerat gränsen här för vad som kan ses som måttfullt i relation till det offentliga, säger Helena Sundén. Och chefsåklagare Alf Johansson på Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning. Så här sa han i Kulturnytt: Det vi handlägger på den här enheten, Riksenheten mot korruption, det handlar i stor utsträckning om just misstankar om givande och tagande av muta. Och det är det vi har inlett förundersökning på ja, säger chefsåklagare Alf Johansson                                        Kalibers granskning har också fått effekter i kulturlivet. Sverige radio och kulturdepartementet uppger att de inte längre tänker gå på FST's middag i framtiden och Statens musikverk har sett över riktlinjerna kring alla typer av inbjudningar. Ingen av dem menar dock att några formella fel begåtts. Staffan Forssell är generaldirektör för Kulturrådet. Självklart måste man titta på om det är lämpligt eller inte. Man kan göra som Sveriges Radio gjorde att valde att inte gå. Vi hade inte heller för avsikt att gå i år så länge det här låg under utredning. Det är inte uteslutet att vi kommer att gå i framtiden. Men vi kommer ju med er belysning att titta på det än mer noga, det vill säga vad är lämpligt att vara på. Det kommer ju att påverka. Det är inget snack om det. Men det får heller inte bli att vi får en beröringsskräck med att ha en relation med sektorn. Det är de två sakerna som ska balanseras mot varandra. FST har ställt in årets julmiddag. Martin Q Larsson sa i vår intervju att man genomfört julmiddagar i 90 år och att det bevisligen gett goda resultat. Vi vill gärna fråga FST om fler middagar men föreningen vill inte medverka i en ny intervju med Kaliber, de skriver däremot att de vill att vi hänsyn till det de skrivet i ett pressmeddelande. Där läser vi att kostnaden för mat och dryck inte längre är 1260 kronor, utslaget per person, som de först uppgav till Kaliber, utan 922 kronor. Men skillnaden visar sig efter kontroll till stor del bero på att man nu dragit av momsen. De skriver också att det var olyckligt och felaktigt av Martin Q Larsson att säga att det var frågan om ett påverkansarbete, det har aldrig varit syftet skriver man. Så här sår det i pressmeddelandet: "Syftet har aldrig varit, att påverka enskilda bidragsbeslut." Men, vi kan idag visa ett nytt dokument där en tidigare FST-ordförande hävdar att julmiddagen faktiskt haft inverkan på ett statligt beslut. Frågan är uppe på årsmötet 2010, efter att två medlemmar i en motion ifrågasatt festen som året innan kostade 637 000 kronor. Styrelsen vill avslå motionen och vi läser i protokollet där ordföranden argumentar för att julmiddagen är viktig, eftersom den t ex inverkade på att statens Elektronmusikstudio EMS, fick vara kvar när musikmyndigheterna skulle omformas. Studion var då hotad i och med att föregångaren till Statens musikverk  - Rikskonserter lades ner. Så här står det i protokollet: "Beträffande effekten av middagen på externa gäster är vi noggranna med att placera människor strategiskt för att kunna påverka på bästa sätt. XX fick t.ex. tillfälle att på senaste middagen föra samtal om EMS-frågan i Kulturutredningen, vilket med all sannolikhet hade betydelse för utfallet. Man bör inte negligera nyttan av middagen." Den tidigare ordföranden vill inte kommentera julmiddagen under pågående utredning. Kaliber publicerar nu också hela intervjun med Martin Q Larsson i en oklippt version för att klargöra vad som verkligen sägs (ljudet finns längst ner i artikeln). Middagen kommer på tal första gången 27'30 in i intervjun och avhandlas också efter ungefär 1'08'40.   Drogen Spice Under hösten har många ungdomar råkat illa ut efter att de rökt drogen Spice. I bland annat Gävle, Sundsvall, Oskarshamn, Göteborg, Västerås och på Gotland har personer förgiftats och sökt hjälp. Två personer har också dött - som en följd av att ha använt bland annat Spice. I januari kartlade Kaliber marknaden med nätdroger. Vi pratade med de som tillverkar och säljer Spice, med tull och polis - och med en ung tjej som vi kallar för Elin som missbrukat, men då när vi träffade henne var hon fri från droger. Hon beskrev varför hon till slut bestämde sig för att sluta med Spice. Så här sa hon i Kaliber. Jag fick ont i hjärtat. Jag fick ryckningar i hela kroppen, jag fick ticks och sånt. Och det slutade inte förrän ett halvår efter det att jag slutade. - Och du tror det beror på Spicet? Antagligen. - Men vad var det som fick dig att känna att du inte ville hålla på med det här längre? Jag fick nog. Jag hade hållit på i två år. Jag fick nästan som psykoser. Jag hörde röster som inte fanns där, fotsteg som inte var där. Jag satt på balkongen en gång. Så hörda jag ett surrande ljud. Lamporna kom närmare mig. Fast de egentligen var typ tio meter bort. Så det är sjukt vad det gör med hjärnan och kroppen. Det lurar en. Elin slutade alltså använda Spice. Nu har hon snart varit drogfri i två år. Hon går i ettan på gymnasiet och hon berättar att hon mår bra. Kaliber pratade också med Max som säljer Spice över internet. Han fick ett påhittat namn och vi förvrängde hans röst, eftersom det var villkoret för att han skulle vara med och vi tyckte det var viktigt att höra vad han hade att säga. Vi besökte honom när han paketerade sina droger innan de skickades ut till kunder runt om i landet. Varför har ni fläktar här? Det är kolfilter. Varför har man det? Det är för att det inte ska lukta i hela kåken. I rummet står en våg, skyddsglasögon och två stora kassaskåp som säkert väger över 200 kilo vardera. Det är här inne som Max förvarar sina internetdroger. Här vägs och paketeras hans produkter. Max tar en stor påse med vad som ser som hö och går bort mot vågen. Det är Spice som ska portioneras i små svarta plastpåsar. När Spicet är packat så kommer det skickas ut till Max kunder över hela Sverige. Han verkar inte bekymrad över att tullens arbete skulle hota hans affärer. Hur många paket kommer till Sverige från utlandet varje dag? Hur många bilar kör över gränsen varje dag? Hur många går över gränsen varje dag? Hur många färjor kommer varje dag? Hur många utrikesflyg landar i Sverige varje dag? Det finns ingen möjlighet att hålla hela gränsen stängd. Det går inte. Både Viktor och Max säljer laglig Spice på sina hemsidor. De har båda åldersgräns på sina hemsidor. 18 år respektive 20 år. Men vi undrar ändå hur de ser på risken att deras produkter i slutändan hamnar hos ungdomar. Den risken finns ju alltid. Och lika väl att folk kraftigt missbrukar det vi säljer. Men det är ju inte i det syftet vi säljer. Vi hoppas ju istället att det kan användas för nöje och inte för att vara missbruk eller ge någon inkomst genom att sälja till barn. Det är inte därför vi säljer. Det är ett moraliskt dilemma liksom att.att det kan ske. Men det är inget vi känner att vi kan komma ifrån. Vi säger att det ska inte användas på det sättet, men mycket mer kan vi inte göra, säger Viktor. När Max är klar med att paketera Spicet, ställer vi även frågan till honom. Den risken finns eller det kan man nog utgå ifrån att det sker. Men vi gör det bästa vi kan för att undvika men det är svårt. - Har du aldrig tänkt att det här kanske någon får tag på och får en jätteobehaglig upplevelse, blir beroende eller till och med skadar sig? Är det något du tänker på? Jo så är det ju. Det är kemikalier. Det finns massor av farliga kemikalier. Nu i jultider kommer ju småbarn springa runt med fyrverkerier. Det finns farliga produkter överallt i samhället. Men det slutgiltiga ansvaret för samtliga produkter oavsett bransch ligger i slutändan alltid hos konsumenten. Sedan programmen sändes har alltså många personer förgiftats ut av just Spice under hösten. De som tillverkar droger ligger ofta steget före lagstiftningen, eftersom de lätt byter ut någon substans i drogen för att den inte ska vara olaglig. Förra veckan beslutade regeringen att förbjuda ytterligare 42 substanser som narkotika eller hälsofarlig vara. Beslutet gäller från den 16 januari. Men istället för att klassa varje ny substans för sig finns också en diskussion om så kallad familjeklassning. Det innebär att man på ett bräde kan förbjuda alla droger med liknande egenskaper och struktur. Men åsikterna går isär om hur rättssäkert ett sånt system är. Det finns också redan idag en "förstörande-lag", som ger polis och tull möjlighet att omhänderta och förstöra nya droger, som kan antas bli klassade som narkotika i framtiden.   Reportrar: Sofia Boo, Mikael Sjödell, Markus Alfredsson, Adam Samara, Andreas Lindahl och Annika H Eriksson. Producenter: Annika H Eriksson och Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 01:15:58

    24 - Henrik Larsson

    · Lundh

    Henrik Larsson är en våra mest folkära fotbollspelare genom tiderna. Under hans fantastiska karriär representerade han bland annat Celtic, Barcelona och Manchester United. Numera är han tränare och räddade nyligen Falkenberg kvar i Allsvenskan mot alla odds. I avsnitt tjugofyra träffade Olof Lundh Henke Larsson där han bland annat berättade varför han tackade nej till tränarjobbet i Celtic och hur Falkenberg lyckades hålla sig kvar i den högsta serien. Zlatan, Lagerbäck, Rijkaard och återkomsten till Helsingborg är andra spännande ämnen som Olof och Henke berör. Missa inte avsnitt tjugofyra med Henrik Larsson!

    starstarstarstarstar
  • 00:19:20

    Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år. Programmet sändes första gången i februari 2013  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna. Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest. Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.  − Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954) Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. – Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus. I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. – När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. – Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? – Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn. Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala? Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. – Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. – Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? – Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth. 4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck. För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med. I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. – Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth. Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship". Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. – Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth. Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt. På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. – Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt. I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. – Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. – Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt. Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning. Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt. När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: – Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson. Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. – Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt: Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. – De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth. Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med. Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar. NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken. Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. – Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM. Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar. Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet. − På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson. I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. – Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson. Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. – Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. – Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? – Precis, bekräftar Henrik Efraimsson. Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.  Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan. Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA. − Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. – Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? – Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. – Tror du att det finns någon? – Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. – Men vad tror du? – Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff. Referenser:

    starstarstarstarstar
  • 00:19:46

    Riva kärnkraftverk kan bli dyrare än att bygga nytt

    · Vetandets värld

    Att riva kärnkraftverk kommer de närmaste åren att bli en allt viktigare fråga, i takt med fler och fler kärnkraftverk läggs ner. I hela världen idag finns mer än 125 kärnkraftverk som är nedlagda och väntar på att rivas - och det är ett tidskrävande och dyrt arbete. I många av de här kärnkraftverken har arbetet inte ens påbörjats trots att de varit nedlagda i flera år.  −Ers majestät! Mina damer och herrar. Vårt mål är att så snabbt som möjligt skaffa oss en sådan fond av erfarenheter rörande reaktorer att vi effektivt ska kunna bilaga till landets energiförsörjning i framtiden. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  När det svenska kärnkraftprogrammet satte igång på 50-talet, med försöksreaktorn R1 i ett bergrum under Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm så var det inte många som tänkte på vad det en gång kommer att kosta att riva de här anläggningarna.  Hundratusentals ton stål och betong som måste monteras ned och tas om hand på olika sätt. Tungt vatten, neutronbestrålning, radiologiska karteringar, friklassning, avfallsmanagement, dekontamination, sönderdelning av interndelar. Ja, sådana saker. En dyr och långsam process som inte är så rolig att tänka på. Det är som att städa upp efter en fest.  Fram till idag så är också den enda riktiga reaktorn som någonsin rivits i Sverige just försöksreaktorn i KTH:s källare, och där rivningsskrotet idag förvaras i ett bergrum under Östersjön i Uppland. Men R1 var en mycket liten anläggning i jämförelse med de kommersiella kärnkraftverken.   −Som nästa steg är det som sagt troligt att vi kommer att bygga en verkligt energialstrande reaktor och vad den kommer att kosta kan man inte med någon säkerhet förutsäga idag. (Ur ”Svensk atomkraft på väg” 26/11 1954)  Så vad kostar det att riva ett stort kärnkraftverk? Frågan är viktig. Det är vi som idag använder elen från kärnkraften som också ska se till att anläggningarna försvinner när de tjänat ut, så att framtida generationer slipper få en springnota på halsen. Kostnaden står kärnkraftsbolagen för. Och det är dyrt att riva kärnkraftverk. Ta till exempel ilvinas Jurkšus, chef för rivningen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen, han tycker inte att kostnaden på 25 miljarder kronor är dyrt - det är vad det kostar, säger han. - Den totala kostnaden för att avveckla anläggningen är 2,9 miljarder euro, säger ilvinas Jurkšus.  I Sverige är det företaget Svensk kärnbränslehantering, SKB, som är ansvarigt för att räkna ut hur mycket det kommer att kosta - så att kärnkraftverken kan betala in pengar till en fond som ska täcka rivningskostnaderna. Och 25 miljarder kronor, priset för Ignalinarivningen, det är ungefär vad SKB i sin senaste rapport räknar med att det kommer att kosta att riva alla Sveriges 12 reaktorer.  Nu är förstås Ignalina en helt annan sorts kärnkraftverk än de svenska, och i de 25 miljarderna ingår dessutom kostnader för en massa andra saker. Men att kostnaden för att riva de svenska kärnkraftverken är för lågt satt har länge påpekats, bland annat av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning. - När man har börjat riva kärnkraftverk runtom i världen så har kostnaderna varit betydande jämfört med de som man hade tänkt sig att det skulle vara. Då har vi helt enkelt misstänkt att det i fallet Sverige skulle kunna vara likadant, att SKB:s rivningskostnader skulle ha kunnat varit underskattade, säger MKGs kanslichef Johan Swahn. - Hur länge har ni påpekat det här för dem, under hur många år? - Jag tror att första gången var 2006 då vi lämnade in vårat yttrande tillsammans med naturskyddsföreningen, svarar Johan Swahn.  Varför är det så att SKB år efter år räknat med att Sverige skulle kunna riva för ett pris långt under vad andra länder får betala?  Den mest konkreta rivningsplanen som finns idag är för det nedlagda Barsebäck, en samling stålgrå byggnader med en strålande utsikt över sundet och Köpenhamn. - Den kostnadsuppskattning som är gjord för Barsebäcks del ligger ungefär på 4,3 miljarder och då är det för hela anläggningen, säger Leif Roth som är chef för rivningsplaneringen på Barsebäck. - Så ni räknar med att kunna riva Barsebäck för 4,3 miljarder? - Det är den uppskattningen, det är den kunskap vi har idag, ja, svarar Leif Roth.  4,3 miljarder. Det blir alltså drygt två miljarder per reaktor. Låt oss behålla denna siffra i huvudet under resten av det här reportaget. En reaktor - två miljarder. Svenska SKB räknar alltså med att klara av att riva varje svensk reaktor för två drygt miljarder kronor per styck.  För att jämföra prislappen på Barsebäck så förflyttar vi oss nu till Tyskland, till resterna av kärnkraftverket Würgassen vid den lilla floden Weser i närheten av Kassel. Precis som Barsebäck ägs det av Eon, och dessutom är det samma typ av reaktor som Barsebäcks. 1997 lades Würgassen ner på grund av att det var trasigt och för dyrt att laga - istället påbörjades rivningen.  I Eons reklamfilmer från rivningen ser man arbetare i orangea overaller flytta runt tolv centimeter tjocka stålplattor som skydd mot strålning när de arbetar i kärnkraftverket. Traverser åker fram och tillbaka och fjärrstyrda robotar dyker ner i det blåskimrande vattnet i reaktortanken. Det talas om centimeterprecision och noga timat arbete. Om två år ska Würgassen vara färdigrivet och beräknas då ha kostat drygt sex miljarder kronor för en enda reaktor - alltså tre gånger så mycket som vad SKB och Barsebäck räknat med.  I en artikel i Sydsvenskan från 2005 säger dåvarande informationschefen på Barsebäck att rivningen i Tyskland är en förebild och att tillvägagångssättet kommer att bli snarlikt på Barsebäck. Det talas också om fördelarna med att kunna göra rent det radioaktiva skrotet så att det blir mindre volymer - det kan spara stora pengar, enligt företaget Studsvik som intervjuas i artikeln. Men idag åtta år senare, vill inte Leif Roth jämföra med rivningen av Würgassen. - Vi har ju tittat på Würgassen och sett hur de gör. Men själva genomförandet som rivningsprojekt, det... koncepten skiljer sig mycket åt, anser Leif Roth.  Skillnaden i koncept som chefen för rivningsplanering, Leif Roth, talar om är att i Tyskland och andra europeiska länder så måste det radioaktiva skrotet från kärnkraftverk kapas ned i småbitar så att det kan gjutas in i tunnor och slutförvaras. I Sverige är planen istället att på amerikanskt manér plocka ut så stora bitar som möjligt, packa dem i containrar och köra bort dom som de är till slutförvar - så kallad "rip and ship".  Genom att göra så räknar SKB med att spara in stora pengar. Det här berättade vi om i det första programmet i serien Atomnotan, en metod som Leif Roth, förklarade så här. - Det är ju som man säger "Rip and Ship", man river ner och transporterar bort avfallet från anläggningen. Man behandlar det inte så mycket på anläggningen för att till exempel tvätta och göra sådana här delar för att få det rent, utan man plockar ner det och skickar iväg det, säger Leif Roth.  Sedan 2005, då Barsebäck såg Würgassen som en förebild, så tycks det alltså ha skett en omsvängning i synen på hur rivningen ska gå till. Det mycket noggranna Tyskland är ingen förebild längre. Istället har man låtit sig inspireras av USA. I ett flertal rapporter jämförs kostnaderna för att riva amerikanska reaktorer. Det är amerikansk teknik och tillvägagångsätt som inspirerat SKB. Vi ska återkomma till USA och vad det kostar att riva där. Men först vill vi veta mer om varför det är så att Tyskland är dyrt.  På Öko-institut i Darmstadt i södra Tyskland finns Gerhard Schmidt. Hans institut arbetar med rivningsfrågor på uppdrag av tyska strålsäkerhetsmyndigheter och har många års erfarenhet av rivningsarbete på flera tyska kärnkraftverk. Han säger att det inte alltid har varit dyrt att riva kärnkraftverk i Tyskland, utan att kostnaderna i takt med växande erfarenhet från ett flertal omfattande rivningsprojekt gått upp. - Det var inte alltid så dyrt som idag. Med erfarenhet av att riva flera reaktorer så har kunskapsbasen blivit bättre och bättre och utgifterna har ökat i takt med den ökande kunskapen, säger Gerhard Schmidt.  I Tyskland har man helt enkelt lärt sig att vara försiktiga. - Om man inte tidigare har rivit en stor reaktor, så kan det verka billigare än det blir i slutändan, förklarar Gerhard Schmidt. En sak som Tyskarna lärt sig av sina rivningar är att det är viktigt med omfattande och noggranna kontroller för att se till att allt går rätt till. - Det är ganska dyrt att följa friklassningsreglerna för metall och betong, enligt Gerhard Schmidt.  Det mesta av ett kärnkraftverk är trots allt inte radioaktivt men för att vara säker på att det inte är det så måste det kontrolleras. Varenda vägg, varenda tak, varenda manick, skruv och verktyg måste mätas så att man vet säkert att det är fritt från radioaktivitet. Det innebär att tusentals ton skrot måste köras in i en särskilt mätanläggning.  Detta arbete kallas för friklassning och kräver en mycket omfattande kontrollapparat som är dyr och omständig. I Tyskland görs många av de här kontrollerna av fristående konsulter på uppdrag av myndigheterna. Dyrt och omständigt kanske, men tack vare det så har vi också upptäckt fel som har gjorts, säger Gerhard Schmidt.  När Barsebäck och de andra kärnkraftverken i Sverige så småningom ska rivas så kommer det att vara ägarna själva som ser till att allt går rätt till. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, gör bara stickprovskontroller, förklarar Henrik Efraimsson som arbetar med rivningsfrågor: - Det är en skillnad i hur man utövar tillsyn och vilken grad av oberoende kontroller som man kräver. Vår reglering och tillsyn bygger väldigt mycket på att tillståndshavarna själva ska ta ansvaret. De ska själva förvissa sig om att de ligger inom våra gränser, säger Henrik Efraimsson.  Mindre omfattande säkerhetskontroller av att friklassningsarbetet går rätt till kan alltså bidra till att göra rivningar billigare i Sverige. - Ett alternativ för att spara pengar är förstås att ha en låg säkerhetsstandard , men det kan straffa sig om befolkningen tappar förtroendet för vad du gör så blir du inte av med ditt rivningsskrot, resonerar Gerhard Schmidt:  Vi återvänder till det tomma och ekande Barsebäck igen. Planen är alltså att Barsebäck ska rivas med en amerikansk metod. Att det bara ska kosta drygt 2 miljarder att riva varje reaktor i Barsebäck har den amerikanska konsultfirman TLG Services räknat ut. - De har erfarenhet. Vi har utnyttjat dem och vi tror att den [studien] håller ganska hög kvalité, enligt Leif Roth.  Men hur billigt är det då att riva i USA? Vetenskapsradion har sammanställt kostnaden för de fem största av de amerikanska reaktorerna som rivits och som är jämförbara i storlek med de svenska. Våra siffror visar att det i USA, trots billiga metoder, har kostat dubbelt så mycket att riva kärnreaktorer där som vad SKB räknar med.  Att det inte blir billigare än så att riva i USA bekräftas också av NRC (Nuclear Regulatory Commission) USA:s motsvarighet till Strålsäkerhetsmyndigheten. I en mejlväxling med vetenskapsradion nämner de genomsnittspriser för att riva en reaktor som är två till tre gånger så höga som SKB:s beräkningar.  NRC skriver också att det som gör att vissa rivningar har blivit mycket dyrare i USA på senare år beror på hur rent man vill att det ska vara på marken när kärnkraftverket väl är borta. Vi snackar alltså om den gröna ängen igen. När ett kärnkraftverk har rivits så finns en gräns för hur mycket radioaktivitet det får finnas kvar i marken.  Vi frågar rivningsexperten Henrik Efraimsson på Strålsäkerhetsmyndigheten, hur det här gränsvärdet kan påverka kostnaderna för att riva. - Den kan ha väldigt stor betydelse. Särskilt om man har en anläggning där man har haft läckage, mark som har blivit förorenad, där den här jorden då kan vara väldigt stora mängder [volymer] om den måste hanteras som radioaktivt avfall eller inte, svarar Henrik Efraimsson på SSM.  Genom åren har det skett flera läckage av radioaktiva vätskor på Barsebäck som runnit ner och förorenat marken. Det handlar om 700 kubikmeter jord som förorenats. En volym som motsvarar cirka 100 personbilar.  Men i den amerikanska kostnadsstudien för Barsebäck så utgår beräkningarna för att ta hand om den förorenade marken från de amerikanska gränsvärdena för hur rent det måste vara efter avslutad rivning av Barsebäck. En gräns som är 25 gånger högre än till exempel i Tyskland. En anledning till att USA satt ett högt gränsvärde är att man på flera platser i landet sprängt atombomber och tillverkat plutonium som förorenat marken och grundvattnet.  −På många platser har de en väldigt besvärlig situation efter kärnvapenprogrammet där man har haft kontamination av grundvattnet och där radioaktiva vätskor kommit ut. Man har ju till och med sprängt kärnvapen i landet i öknar och så. Så man har en annan skala på problemen där, förklarar Henrik Efraimsson.  I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte bestämt hur mycket radioaktivitet kärnkraftverken ska få lämna efter sig där de en gång stod. Men allt tyder på att det blir en mycket lägre nivå än i USA, eftersom vi i Sverige från början inte har förorenat marken och därmed kan ställa högre krav. - Förhoppningsvis så kan man komma ner till väldigt låga nivåer i Sverige, säger Henrik Efraimsson.  Så hårda krav på hur ren marken måste vara efter rivningen kan alltså driva upp kostnaderna för att städa upp efter Barsebäck och de andra svenska kärnkraftverken. - Jag tycker att det ska vara väldigt rent och noggrant kontrollerat att det inte finns några radioaktiva föroreningar kvar som är av betydelse, säger Henrik Efraimsson. - Du ska våga åka dit med dina barn och bada med dem där? - Precis, bekräftar Henrik Efraimsson.  Ännu dröjer det många år innan kuststräckan vid Salviken i Skåne är en grön äng, eller en badstrand, kanske. Och många årtionden innan alla kärnkraftverk är rivna. Så vad kommer det att kosta då? Ja, om vi jämför oss med Tyskland så har SKB räknat nästan 50 miljarder kronor för lågt. Om vi jämför oss med USA så kan det saknas mer än 20 miljarder kronor.   Men redan med de kostnadsberäkningar som finns idag så är rivningen av de svenska kärnkraftverken den enskilt största kostnaden för hela det svenska kärnavfallsprogrammet och dubbelt så dyrt som till exempel vad det beräknas kosta att bygga slutförvaret för använt kärnbränsle. Problemet med att SKB under många års tid räknat med för låga rivningskostnaderna är att det nu saknas pengar i de fonder som ska bekosta rivningarna och därmed en potentiell risk för att det i slutändan blir skattebetalarna som får stå för notan.  Nu till våren ska uppdaterade rivningsrapporter för alla de svenska kärnkraftverken vara klara. SKB anser att det är fullt möjligt för Sverige att riva reaktorer för hälften mot vad det kostar i USA.  −Vi bedriver ingenting som i USA. Varför ska vi driva rivningar som i USA? De har sina lagar, de har sitt sätt att driva projekt på, vi har vårt eget. Så jag har ingen anledning att tro på något annat. Har vi några siffror, ja då har vi gjort vårt absolut bästa för att göra den bedömningen och ligger de där så är det de siffror vi har och inga andra, säger Saida Laârouchi Engström som är direktör på SKB. - Känner du till en reaktor i världen jämförbar i storlek med de svenska som har rivits för två miljarder kronor? - Nej jag har inte letat heller så jag känner inte till någon, svarar Saida Laârouchi Engström. - Tror du att det finns någon? - Ingen aning, fortsätter Saida Laârouchi Engström. - Men vad tror du? - Jag tror att när vi river en av våra reaktorer så kommer de siffror vi har att ligga i den härad som vi har räknat fram, avslutar Saida Laârouchi Engström. Reportagen i serien Atomnotan görs av Marcus Hansson och ansvarig producent är Johan Bergendorff.  Referenser:

    starstarstarstarstar
  • 00:39:22

    Blått snack - möt Henrik Larsson från Supporterhuset

    · Blått snack

    Han är killen som tog tjänstledigt från jobbet för att under ett år jobba med tifo under jubileumsåret 2010. Numera är han killen som har koll på Supporterhuset på Södra Förstadsgatan. Möt den himmelsblå Bjärredsgrabben, Henrik Larsson. Vi invigs i tifots underbara värld och får reda på hur mycket blod svett och tårar som ligger bakom dessa himmelsblå konstverk som vi blivit bortskämda med genom åren. Henrik ger oss en topplista över tidernas bsäta tifo och vi pratar supporterskap, gemenskap och gränslös kärlek till MFF. Detta och mycket mer i den hmmelsblå podden Blått Snack. I avsnitt 86 möter du Henrik Larsson. God lyssning! Ciceroner vid sidlinjen även detta avsnitt, Retro FM:s Hasse Strandberg och Skånesports Ole Törner.

    starstarstarstarstar
  • 00:48:28

    Henrik Larsson

    · Sommar & Vinter i P1

    Fotbollstränare och före detta fotbollsproffs I sitt Sommarprogram delar Henrik Larsson med sig av mörkret i livet som han varit med om - alla medaljer till trots. Jag lämnade landet som en pojkvasker. Åkte hem som en medaljprydd veteran mot en ljus framtid, men hamnade istället i ett mörker, säger han. Om Henrik Larsson Blev 2005 framröstad som den bästesvenske fotbollsspelaren genom tiderna av de som fått Guldbollen, och är den ende skandinav som har vunnit Guldskon för bästa målgörare i Europa. Har vunnit Champions League med FC Barcelona och nationella titlar med bland annat Feyernord och Celtic FC. Har spelat 106 landskamper och tog VM-brons i USA 1994. Belönades för sina fotbollsinsatser av Storbritanniens drottning Elizabeth 2006 och av Sveriges kung Carl XVI Gustaf påföljande år. Var vid tiden för Sommarprogrammet tränare i Landskrona BoIS, sedan december 2009. Har sedan han blev fotbollsproffs klivit upp klockan 08.30 varje morgon, för att klara normala arbetstider om fotbollsdrömmen skulle gå i kras. Producent: Henrik Johnsson

    starstarstarstarstar
  • 17 - Lundell piskar Larsson och Larsson piskar Sten

    · Larsson/Lundell

    I veckans avsnitt: Larsson har en diagnos på Lundell Vem är vem i Mad Men (spoiler alert Larsson är Peggy, Lundell är Pete) The Krösus Sork Convention also known av presskonferensen för Tidal Larsson får beröm av Lundell och ja det är så sällsynt att det behöver en egen rubrik Dessutom den klassiska kvällstidningsfrågan: Vem pussar Lundell och Larsson i påsk? Och så alltid lite prat om The Jinx.

    starstarstarstarstar
  • 00:57:58

    Lena Larsson 1982

    · Sommar & Vinter i P1

    Inredningsarkitekt och skribent I sitt Sommarprogram 1982 pratar Lena Larsson om mogna förgängligheter, Route 66, björkar och om barns framtid. Om Lena Larsson Har påverkat moderna svenskars boende som få andra. Ville under 1960-talet kasta ut det gamla och murriga, och istället ta in det moderna och vardagliga. Propagerade för det enkla, funktionella och barnvänliga, i artiklar, böcker och i radio. Allt behövde inte vara perfekt. "Köp-slit-och släng" blev synonymt med Lena Larsson – ett begrepp som hon själv lanserade i ett av sina många radioprogram. Presenterade också i radion den moderna jazzen, som hon älskade. Lena Larsson har varit Sommarvärd 1963, 1978, 1979, 1982 och 1984. Lena Larsson levde 1919-2000.

    starstarstarstarstar
  • Möt Stefan Larsson - regissör och skådespelare

    · Teaterprogrammet

    Stefan Larsson började som figurant hos Ingmar Bergman och blev själv en av Dramatens flitigaste regissörer. Hör honom om en konstnärs ständiga arbete med sig själv. Programledare: Anneli Dufva. Stefan Larsson är skådespelare, regissör och har dessutom varit teaterchef. Han är född 1964 i Stockholms nordvästra förorter och växte upp i Tensta. Han började med teater redan som barn och fick i mitten av 80-talet en av rollerna som figurant (statist) i Ingmar Bergmans uppsättning av Kung Lear på Dramaten tillsammans med andra då unga och okända som Mikael Persbrandt och Linus Tunström.Sen började Stefan Larsson i Sveriges mest omtalade fria grupp, Galeasen. Bland arbetskamraterna fanns Leif André, Mikael Persbrandt, Ingela Olsson – alla har satt en markant prägel på svensk teater sen dess.Han medverkade i tv-serien Storstad och gjorde stora roller både på Stadsteatern i Stockholm och på Dramaten – i Angels in America och  Personkrets av Lars Norén.Och sedan har det blivit regi, regi, regi:Han regidebuterade 1997 med Lars Noréns Rumäner på Teater Plaza. Sedan dess har han varit en flitig regissör på Dramaten. Inte minst har han svarat för stora publiksuccéer som Fanny och Alexander, Scener ur ett äktenskap, En familj (av Tracy Letts), Richard III.Han var konstnärlig ledare för Dramatens Elverket 2002-2009, han har varit teaterchef i Danmark i ett par omgångar – först i Århus 2009-2013, sedan på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn. Just nu repeterar han Hamlet på Den Nationale Scene i Bergen.I höst har han regisserat Mikael Persbrandt som Macbeth på Maximteatern i Stockholm, han har haft nypremiär på Dramaten med Fanny och Alexander där han själv medverkar i rollen som biskopen.På Dramaten har han också gjort debut som operaregissör med Daniel Börtz Medea – en uppsättning som han ursprungligen gjorde i Århus.Stefan Larsson valde ett klipp ur Henrik Ibsens Rosmersholm ur Drama-arkivet i P1.

    starstarstarstarstar
  • Stryktipsets Podcast S1415e10 – Henrik Strömblad På Besök

    · Oddsbloggen » Podcast stryktipset

    Den här veckan får Pierre och Micke besök av Viasat Fotbolls kommentator Henrik Strömblad. Vi avslöjar en match på nästa veckas kupong och går sedan igenom den här veckan som innehar en jackpot på ca 9,5 miljoner kr. https://soundcloud.com/svenskaspel/stryktipsets-podcast-s1415e10-henrik-stromblad-pa-besok Ladda ner här!… Inlägget Stryktipsets Podcast S1415e10 – Henrik Strömblad På Besök dök först upp på Oddsbloggen.

    starstarstarstarstar
  • 00:19:35

    Svar om adhd söks i register

    · Vetandets värld

    Ingen vet orsaken bakom adhd, men forskare på Karolinska institutet använder svenska register för att se på möjliga samband. De har också försökt se hur livet blir för dem som får diagnosen. Det finns inga enkla svar, konstaterar Henrik Larsson, docent i psykiatrisk epidemiologi. Det möjliga samband som forskarna på Karolinska institutet hittills har sett kan ha en liten påverkan är låg födselvikt, för tidig födsel eller en äldre pappa. Det finns heller ingen adhd-gen som enskilt kan förklara ökad risk för ärftlighet. Det handlar snarare om en mängd olika gener. Symptomen för adhd tycks också variera över tid. Hyperaktiviteten kan avta medan problem med uppmärksamhet för en del tycks bestå. Men inte heller här vet forskarna vad det kan bero på. I de över 40 studier som epidemiologen Henrik Larsson och hans forskarkollegor har publicerat under fyra års tid har man också undersökt hur livet blev för personer med diagnosen adhd. Här har forskarna exempelvis tittat på kriminalitet, självmord och trafikolyckor. Men något som är svårare att få grepp om är hur resurserna i skolan eventuellt kan påverka den dramatiska utvecklingen av antalet personer med diagnoser och antalet som behandlas med adhd-läkemedel. I programmet medverkar Henrik Larsson, docent i psykiatrisk epidemiologi, Karolinska institutet i Solna. Reporter: Annika Östman annika.ostman@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 00:30:22

    Made in India - om ridsportens smutsiga baksida, del 2

    · Kaliber

    Läderindustrin i indiska Kanpur förgiftar staden. Ändå säljer svenska företag varor härifrån trots att de säger sig värna om miljön. Kalibers granskning av ridsportens smutsiga baksida, del 2. En man som är klädd i vita, lite smutsiga kläder kommer emot oss. Han viftar med armarna för att få vår uppmärksamhet. Vi har precis klivit ur bilen i en liten by som ligger i utkanten av den indiska industristaden Kanpur. Det visar sig att mannen är bonde och han vill berätta för oss vilka problem han och andra bönder i hans by får på grund av den stora läderindustrin i staden. Garverierna, det är deras fel säger han. Han har medicinska problem med att det kliar, de har hudproblemen, allergier. Och matsmältningsproblem, översätter vår tolk.­ Från vattnet? Ja, från vattnet, eftersom de använder det här vattnet.Mannen visar sina armar och berättar att de alltid kliar, han har fått någon typ av eksem. Andra i byn har fått magproblem, berättar mannen som heter Rajan. Och skördarna är nästan helt förstörda. När han försöker så vete så växer det inte längre, så nu försöker han livnära sig på att odla en speciell blomma som används i hinduiska tempel. Och allt är vattnets fel säger han, det är giftigt. Det är det som gör människorna och djuren här sjuka. Men vi har inget val, vi måste använda det här vattnet. Det här vattnet är förorenat av kemikalier, säger Rajan. Folk förlorar sina fingrar på grund av vattnet, bönderna arbetar med händerna i jorden och i vattnet som är fullt av kemikalier och tungmetaller, och det här gör att deras fingrar fräts sönder, berättar Sushmita Sengupta som jobbar i vattenteamet på den New Delhi baserade organisationen Center for Science and Environment.Sushmita Sengupta har varit i Kanpur och gjort research om föroreningarna där. Hon berättar att nånting som kan liknas vid spetälska drabbar bönderna som arbetar med händerna bland grödorna. Mixen av kemikalier och tungmetaller som finns i vattnet gör att skinn och muskler fräts sönder.I förra veckan kunde Kaliber berätta om hur indiska arbetare riskerar sin hälsa när de tillverkar ridutrustning som säljs i svenska butiker. Vi reste till den indiska industristaden Kanpur där man tillverkar ridprylar till många länder, bland annat Sverige. Vi kunde berätta om de svenska företagen Gekås i Ullared, Hööks hästsport, Biltema, Granngården och grossisten Globus. Och hur de handlar med ridutrustning som tillverkats på fabriker i Kanpur under förhållanden där arbetarna utsätts för risker. Från förra veckans program:Det är 45 grader varmt i Kanpur i norra Indien när vi visas runt i de dåligt ventilerade fabrikerna. Inte på något av de garverier som vi får besöka ser vi arbetare med skyddsutrustning. Vikram som jobbar i ett garveri berättar att han får andningsproblem av sitt jobb."Inte på någon av de fabriker som vi besökte såg vi arbetare som hade skyddsutrustning mot kemikalier, det låg skräp, högar av tyg och annat brännbart material runt om i lokalerna, tomma och fulla behållare med brandfarliga ämnen låg huller om buller. Vi pratade med arbetare och läkare som vittnade om att folk blev sjuka av sina jobb.Men problemen som finns kopplade till läderindustrin i Kanpur stannar inte där. Kemikalierna och tungmetallerna som används för att tillverka läder påverkar så många fler än bara dem som jobbar i fabrikerna. Det drabbar också dem som lever i och omkring staden. Och de här miljöproblemen har varit kända i årtionden. Är det här okänt för de svenska företagen? Eller blundar de för det? De har ju uppförandekoder där det står att deras leverantörer ska ta miljöansvar och att de själva kollar upp att det här efterlevs. Idag fortsätter Kaliber granskningen av ridsportens smutsiga baksida. Företagen det handlar om heter alltså Gekås i Ullared, Hööks hästsport, Granngården och Biltema. De säljer alla ridutrustning som är tillverkad i Kanpur. Antingen produktion av egna märken eller som återförsäljare, eller både och. Och de säger alla att varorna de säljer ska tillverkas på ett juste sätt, även när det kommer till att ta miljöansvar. Som minst ska deras leverantörer och underleverantörer följa lagarna i det land där varorna tillverkas. Vi är en stor aktör, vi har väldigt många besökare, alltså mycket ögon på oss. Och det är naturligt att vi känner ett engagemang även i miljöfrågor, säger Jan Wallberg, koncernchef Gekås.­ Allmänt ett miljöansvar måste alla företag ta, säger Per Sigvardsson, VD Granngården. Ja, vi tänker väl ganska, eller väldigt mycket på det just nu i alla fall, och har gjort i några år i bolaget om man säger så. Code of conducten i säg tar ju sikte på leverantörernas underleverantörer om man säger så. Uppfylla alla regler som finns i landet givetvis då, vi pratar hälsa och säkerhet, vi pratar miljö och kemikalier, säger Joachim Höök, VD Hööks.Det är lätt att förstå att när det kommer till garvningen och tillverkning av läder i Kanpur så är det en industri som skadar miljön. Bara man googlar orden Kanpur och pollution så kommer det upp otaliga texter om miljöförstöringen som garverierna orsakar. Indisk media skriver ofta om ämnet och det senaste året har de lokala myndigheterna påbörjat ett arbete med att stänga nästan hundra garverier i Kanpur för att försöka få ner volymen på det gifta vatten som släpps ut. Dessutom granskar den indiska miljööverdomstolen The national green tribunal huruvida alla garverier i Kanpur ska tvingas stänga. Utsläppen som garverierna orsakar är olagliga.Men Kaliber reser ändå till Kanpur för att med egna ögon få se föroreningarna och få träffa de människor som drabbas av dem. Och för att ta reda på hur det ser ut bestämmer vi oss för att följa vattnet.Vi börjar vid garverierna. Det är här som råhudar från till exempel vattenbufflar bearbetas i en lång process för att till slut bli till läder.Det finns flera hundra garverier i Kanpur, enligt myndigheterna kan det vara så många som mellan 400 och 700 stycken, men bara 170 av dom finns registrerade. De flesta ligger i området Jajmau precis invid den heliga floden Gagnes som rinner genom Kanpur.Garvning av hudar räknas till en av de mest förorenande industrierna. I garvningsprocessen kan uppemot 130 olika kemikalier och tungmetaller användas, som krom, ammoniak, svavelsyra, tensider och mängder av salt.Kemikalierna blandas med massor av vatten, vatten som ju måste ta vägen nånstans efter att det använts i garveriet. Här i Kanpur rinner det ut i floden Ganges, eller som bevattning till böndernas åkermark.Från garverierna tar vi oss vidare på vår tur genom staden för att se vad som händer med garveriernas avfall.Första stoppet är en av de soptippar där garverierna dumpar sådant material som blivit över i tillverkningsprocessen. Vi går in på området som är ungefär lika stort som en fotbollsplan, marken är grå och här och där ligger högar av blåaktiga läderrester färgen är ett resultat av kromgarvningen. På andra ställen ligger högar av hår och andra djurrester. Så här beskriver Kalibers reporter det på plats:Man kan se att runt i kring den här stora soptippen är det små skjul där folk alltså bor. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva den här lukten, det luktar som någon slags blandning av typ våt ko och kemikalier, det luktar inte så där jättegott. Ok, jag kan inte gå närmare det där, lukten är för stark för mig.Enligt den lokala miljöorganisationen Eco Friends så finns det runt tio till 15 sådana här soptippar runt om i Kanpur där man dumpar överblivna rester från garverierna. En del av resterna eldas upp, en del rinner iväg med vattnet när det regnar och sprids ut i området. Områden som folk alltså bor i. Medan vi står på soptippen kommer en lastbil och kör in. På flaket är det fullt av blöta slemmiga blåaktiga läderslamsor. Några män hoppar upp på flaket och börjar skyffla av avfallet. Jag tar en bild på dem men det gillar de inte. Mannen där sa att vi inte fick ta bilder, varför vill de inte att vi tar bilder? frågar reportern Jitendra Dixit från Eco friends. Det är olagligt att dumpa avfall så här, säger han.Vi åker vidare till ett tempel som ligger på strandbanken till floden Ganges. Bredvid templet finns ett utlopp där garveriernas vatten rinner ut. På vägen dit åker vi över en bro och jag ser hur en grupp människor står och tvättar kläder i floden inte långt från området där garverierna ligger. Reportern berättar från platsen:Nu står vi alltså vid det här diket där garveriernas överblivna vatten rinner ut i floden. Men just nu så verkar de alltså inte släppa ut något sådant här överblivet vatten, för då ska vattnet vara helt brunt här och nu är det mera grågrumligt. Plus att eftersom det är monsunsäsong så är floden väldigt, väldigt bred och det är jättemycket vatten i den just nu så då syns inte de här utsläppen lika mycket.Alla garverier i Kanpur ska ha ett eget reningsverk i anslutning till fabriken. De ska också ha en återvinningsenhet, där man samlar ihop använt krom, förklarar Rakesh K Jaiswal som är president för Eco Friends. Sen ska vattnet vidare till stadens centrala reningsverk för att renas ytterligare. Men det här fungerar inte. Vattnet som kommer ut från garverierna får inte innehålla mer än 2 mg krom per liter, förklarar Rakesh K Jaiswal. Men oftast innehåller vattnet som kommer ut från garverierna nästan hundra gånger mer, mellan 150-200 mg krom per liter. Det finns några få garverier som är bättre på att rena sitt vatten, säger Rakesh K Jaiswal, men ingen är helt bra. Det är svårt att hitta något här i Indien som är helt perfekt, säger han.Efter att vattnet lämnat garveriet är tanken att det ska vidare till stadens centrala reningsverk ett reningsverk som garveriägarna och myndigheterna ska betala för och sköta tillsammans. Men inte heller det fungerar. Varje dag släpper garverierna i Kanpur ut 50 miljoner liter vatten som är fullt av kemikalier, berättar Rakesh K Jaiswal. Men det centrala reningsverket har bara kapacitet att rena nio miljoner liter, så resten åker rakt ut i floden orenat. Det vatten som det centrala reningsverket har tagit hand om förs ut till åkermarkerna kring staden för att användas som bevattning, men inte heller det är rent, berättar han. Du kan se kvalitén på vattnet som används som bevattning, säger Rakesh K Jaiswal.Vi åker vidare längs vattnets väg. Vi passerar huvudgatan i området Jajmau, där garverierna ligger på rad efter varandra. Vi fortsätter förbi det centrala reningsverket som ligger i slutet av gatan och kör tills vi kommer till den plats där vattenet från det centrala reningsverket kommer ut. Kalibers reporter beskriver från platsen:Ok, nu står vi alltså här vid utsläppet från det här centrala reningsverket, där vattnet som ska vara renat genom alla steg liksom rinner ut, men vattnet som kommer härifrån det är liksom, ja vad är det, typ grå grönaktigt. Så det här ska vara renat? Det här är det säkra vattnet som är för bevattning, säger Jitendra Dixit på Eco Friends ironiskt. Men det är inte säkert? Nej, det är inte säkert, säger han.Från stället där vi står förs vattnet vidare till åkermarkerna i långa smala kanaler. Vi åker max någon kilometer och där börjar en del fält breda ut sig. Vi stannar i den första byn vi kommer till. Där träffar vi bonden Gesempku som är i 50-års åldern. Han sitter i en liten kiosk med ett stort bandage runt ena foten. Han kan inte längre jobba på fälten berättar han. Han är säker på att det bara beror på vattnet. För till och med ett litet sår som man får, på grund av vattnet blir det mer allvarligt, översätter vår tolk.Gesempkus fot började bli sårig när han gick runt på åkern och jobbade, nu har det gått sex månader utan att det har läkt, berättar han. Han har varit hos läkaren och fått mediciner men de har fortfarande inte hjälpt. Han själv är säker på att det är kemikalierna i vattnet som orsakat såren. Och skördarna blir bara mindre beklagar han sig, hans produktion har gått mer med 70 procent, säger han. Produktionen har gått ner jättemycket, det påverkar min familj, säger han.I samma by träffar vi bonden Rajan, han med eksem på armarna som vi hörde i början av programmet. Och längre in i byn träffar vi några bönder som sköter om sin flock med bufflar. De berättar att de köper bufflarna från ett område nära Delhi, när de kommer hit mjölkar de upp till 15 liter om dagen, men efter några veckor så ger de knappt tio liter.Bönderna berättar att problemet funnits i många år. Men att det blir allt värre. De har demonstrerat och protesterat för att få myndigheterna att göra något. Då kommer folk dit och tar prover och bilder men inget mer händer, säger de. Eller jo, eftersom myndigheterna har konstaterat att grundvattnet i byn är förorenat, får de vatten från tankbilar nu istället som de kan ha till att dricka.Att grundvattnet i Kanpur har blivit förorenat bekräftar även Satish Sinha som är biträdande direktör på miljöorganisationen Toxics Link.Han berättar att han varit med och gjort en studie tillsammans med den myndighet som ska hålla koll på föroreningar, The Central Pollution Control Board. De tog prover på grundvattnet runt om i Kanpur och hittade tydliga bevis på att vattnet var förorenat av sexvärt krom. Vatten som folk alltså dricker.Det är framför allt krom som används när man garvar hudar på kemisk väg. Vanligtvis använder man trevärt krom när man garvar, men det trevärda kromet kan övergå till att bli sexvärt krom om garvningen görs på fel sätt. Sexvärt krom är klassat som cancerogent och kan ge upphov till flera olika cancerformer.Men vattnet som släpps ut i floden Ganges eller till åkermarkerna har inte bara rester av krom, utan i det finns en blandning av hälsofarliga kemikalier som garverierna använt i sin tillverkningsprocess. Vi hör Rakesh K Jaiswal på Eco Friends. I varje familj kan man träffa på någon som är påverkad av det förorenade vattnet, säger Rakesh, och i vattnet är det också krom som orsakar cancer. Men folk här är fattiga och har inte råd att gå till bra läkare, så cancern blir aldrig upptäckt innan de dör.Vad gör då de indiska myndigheterna åt problemet? I byn träffar vi också Humil Omar. Han jobbar för ett statligt projekt som heter Ganga Action Plan. Den indiska regeringen sjösatte det här projektet redan på 80-talet som ett initiativ för att försöka rena den gravt förorenade floden. Men han erkänner utan omsvep att man inte kommit så långt. Det görs många studier på föroreningarna i vattnet och hur man skulle kunna motverka dem, men utöver det händer det inte så mycket, säger Humil Omar.Men, som vi redan berättat, har myndigheterna också börjat stänga ner nästan hundra garverier för att försöka få ner mängden förorenat vatten som släpps ut, och det pågår en granskning i den indiska miljööverdomstolen huruvida alla garverier ska tvingas stänga.Vi har nu följt vattnets väg från garverierna till åkermarkerna. Vi lämnar byn och åker tillbaka in till staden. Där träffar vi Mr. Sultan som är med och leder ett av de större läderföretagen. De garvar 400-500 buffelhudar om dagen, säger han stolt. Inte heller han förnekar problemen med utsläppen till floden och menar att garverierna gör så gott de kan. Alla är seriösa, till och med läderindustrin är väldigt seriös när det gäller att rena Ganges. De vill inte förorena floden, säger Mr. Sultan.Han berättar att det görs olika studier på hur det centrala reningsverket i Kanpur skulle kunna förbättras både vad gäller själva reningen, men också kapaciteten att rena mer vatten. Men att genomföra det här är dyrt och det finns en konflikt kring vem som borde betala: garveriägarna, myndigheterna i Kanpur eller Indiens regering. Själv tycker han inte att det är garveriägarna som borde behöva stå för hela kostnaden.Efter en vecka i Kanpur har vi nu också med egna ögon sett utsläppen från garverierna. Tidningarna skriver om utsläppen, den indiska regeringen har länge varit medveten om problemet, lokala politiker och myndigheter likaså, garverinäringen själv, miljöorganisationer, bönder problematiken är välkänd. Utsläppen är dessutom olagliga. Att garverierna släpper ut orenat vatten är inte tillåtet. Det som sker är ett brott mot dom indiskalagarna, säger Satish Sina på miljöorganisationen Toxics Link. Myndigheterna vet om det men ändå händer inget.Något som Humil Omar som jobbar för det statliga projektet Ganga action plan också medger. Alla vet om problemen men kanske är det är ingen som riktigt lyfter upp dem till den högsta nivån, så Högsta domstolen kanske inte har hela bilden tydlig för sig, säger han.Och det är alltså i den här staden som mycket av den ridsportutrustning som säljs i Sverige tillverkas. Hööks, Biltema, Gekås och Granngården har alla varor härifrån i sina butiker.Men utsläppen från garverierna och miljöförstöringen är ju kända, så hur är det möjligt att de svenska företagen säljer produkter som tillverkas här? De säger ju att de tar ansvar för miljöpåverkan vid tillverkningen av de varor de säljer. Och i sina uppförandekoder så skriver de att deras leverantörer som minst ska följa lagarna i det land där tillverkningen sker. De skriver dessutom att de kontrollerar att kraven de ställer följs.Men när vi frågar de svenska företagen, som säljer lädervaror som träns och grimmor just härifrån, vad de känner till om de här miljöproblem så är det ingen av dem vi pratar med som säger sig känna till det här.Hööks hästsport har sysslat med sadelmakeri sen 1930-talet, nu producerar de sina egna märken i bland annat i Kanpur. VD och delägare Joachim Höök har själv varit i Kanpur, men han säger sig inte känna till något om utsläppen som garverierna orsakar: Ingenting egentligen, inte mycket i alla fall. Det var inget som du fick veta något om när du var där? Nej, nej. En sak som jag tycker är lite konstig, för jag har ju varit där nu nyligen, och man får ju tidningen på hotellet och varje dag så är det ju om de här miljöproblemen från garverierna och utsläppen i floden. Och det är ju liksom allmänt känt i staden de här problemen, så hur kan ni inte veta om det? Ja, det är ju en bra fråga i så fall. För som sagt jag själv har varit i Kanpur, men nu var det många år sen. Om våra inköpare har missat att läsa tidningen och missat nyheterna och inte fått informationen, det är väl olyckligt givetvis i så fall. Hur tycker du att det går ihop med ert miljöarbete, era miljökrav? Det är klart att det som du säger till mig nu, att de inte följer lagar och regler på garverierna i Indien, då är det nyheter för mig givetvis då. Och det är ju klart att det känns ju inte alls bra på så sätt då.Inte heller Granngården säger sig känna till miljöproblemen. Trots att det är ett bolag som omsätter nästan två miljarder om året, menar de att det är deras leverantörer som ska göra kontrollerna av produktionen, det är deras ansvar, och Granngården litar på dem. Det säger inköpschefen Henrik Larsson och VD Per Sigvardsson: Jag tänker att vi får tala med vår leverantör. Om det är så. Det är helt fel om det är på det sättet, säger inköpschefen Henrik Larsson. Men den här code of conducten, och det här ni skriver på er hemsida, det är ju för era kunders del, lurar ni inte kunderna då att ni har koll, att det här sköts på ett juste sätt, när ni faktiskt inte kollar om det stämmer? Om vi får en indikation på att det finns missförhållanden på ett eller annat vis då tar vi det på största allvar och, ett tar upp en dialog med den leverantören som vi köper den här produkten ifrån och hör vad de har att säga om det här. Och två, om det inte blir en åtgärd då får det en konsekvens i vårt samarbete, säger VD Per Sigvardsson. Ni sa att ni är ett litet företag, att ni liksom inte kan ha den här kollen, fast ni gör väl ändå en vinst varje år, kan man inte avsätta en viss andel pengar till att ha bättre kontroll?­ Vi pratar tusentals, eller i alla fall ett antal hundra leverantörer, och ett antal tiotal, femtontal, tjugotal länder, så den organisationen har de stora kedjorna, men vi har inte den kapaciteten. Vilket ansvar tycker du att ni har för de produkter som ni köper från andra delar av världen och den miljöpåverkan de har? Ja, vi ska inte jobba med leverantörer som inte följer dom lagar och regler som finns, och dom policys som finns, säger Per Sigvardsson.Inte heller Gekås säger att de känner till miljöproblemen, och menar att det är deras kontroll som brustit. Jan Wallberg är koncernchef och Malin Helde är VD med ansvar för inköp på succévaruhuset. Ni har uppenbarligen varit där och vi har inte, och är det inte okej så är det ju en klar signal till oss att vi bör ha bättre koll på hur det ser ut där i området, säger Jan Wallberg. Hur kommer det sig att ni inte har varit där och kollat? Det är väl något vi får titta på ordentligt. Men det är återigen stickprovskontroller, vi tittar på stora leverantörer, stora produktområden, där det också är riskområden såklart. Så försöker vi göra en vettig prioritering på vilka vi åker till. Men det här har vi ju inte säger Malin Helde. Men när ni ändå har olika krav ni ställer, miljökrav, arbetsmiljökrav och sånt, hur kan ni ställa upp såna krav om ni faktiskt inte kollar att det efterlevs? Ja, du har rätt. I den bästa av världar skulle man vara ute och titta på varje leverantör, och den leverantörens underleverantörer. Som kan vara många. Och då tror jag, vi är nog inte ensamma om att man väljer att ha en struktur och metodik där man gör just stickprovkontroller och försöker hitta och jobba med leverantörer som där man har förtroende och tror att det ska fungera. Men jag tror, i det här fallet så är det uppenbart att det här har gått förbi oss på ett sätt som inte är okej, säger Jan Wallberg.Biltema är det enda företag som inte vill vara med på någon intervju med oss. Detta trots flera mail och telefonsamtal till deras presschef Henrik Jarl. Biltema, Henrik Jarl. Hejsan. Det här är Veronika Karlsson på Sveriges Radio. Hejsan hej. Vi pratades vid i förra veckan att du Ja, det stämmer bra....att du skulle återkomma till mig med möjlighet till en intervju i veckan. Ja, det har uppstått en viss situation på vår arbetsplats. Aha. Så jag tror nog att vi får hoppa över denna gången. Det blir bäst så.Vi får ingen intervju med någon på Biltema utan företaget skickar istället ett mail där de skriver att de tar problematiken på fullt allvar.Och precis innan det här programmet är klart, får vi nytt mejl från Biltema. De skriver att de gjort en revision hos leverantören  i Indien och att de som ett resultat av det besöket kommer upphöra köpa in läderprodukter med detta ursprung.Också de andra företagen säger till Kaliber att de nu ska undersöka förhållandena i Indien närmare. Vi hör Joachim Höök på Hööks hästsport. Så får vi ju titta närmare på vad det kan bero på och vad vi skulle kunna göra åt det i så fall. Vad skulle ni kunna göra åt det? Att betala mer för produkterna för att de skulle renas om man säger så? Ja, det skulle det väl absolut kunna vara, om nu detta är ett problem, så är det klart att det skulle kunna vara så. Det är ju inte bara vi som köper grejer därifrån, det gör ju hela världen, och hela hästsportbranschen om det är den vi pratar om specifikt nu då. Det finns ju inte ett fint varumärke på fina gatan heller som inte köper varor från Kanpur. Det är klart att alla måste hjälpas åt och dra sitt strå till stacken i så fall, säger Joachim Höök.De indiska miljöorganisationerna är i alla fall på det klara med att de svenska företagen måste ta sitt ansvar. De internationella och andra stora företag som producerar sina varor här måste ta ett mycket större ansvar, säger Satish Sina på Toxics Link. Någon del av vinsten som de gör måste komma samhället här tillgodo, och de måste försäkra sig om att människor och miljö inte kommer till skada.Bonden Gesempku, han med såret på foten som inte vill läka, har bara en sak att säga. De borde rena vattnet, så att vi kan syssla med jordbruk här, så att vi också kan dra nytta av jordbruket. De måste rena vattnet, avslutar han. Reportrar: Veronika Karlsson och Matilda Eriksson-RehnbergProducent: Annika H ErikssonKontakt: kaliber@sverigesradio.se   

    starstarstarstarstar
  • 01:44:17

    130 - Sebastian Larsson

    · Lundh

    Avsnitt 130 av Sveriges mest nyfikna fotbollspodd gästas av Sebastian Larsson. Landslagsmittfältaren är tillbaka efter en operation och berättar om den ständiga kampen att hänga kvar med Sunderland, om den eviga tränarkarusellen i klubben, om känslan i att slåss för sin överlevnad och hänga kvar, om varför det blivit färre svenskar i Premier League, om Zlatans succé och om när ”den galne" Paolo Di Canio petade Larsson och hittade på att han svensken bråkat med en ledare. Larsson talar även om varför han valt bort mindre ligor, om att han helst vill stanna i England när kontraktet går ut i sommar, om de påstådda kontakterna med AFC, AIK och Blåvitt och om att dörren till Sverige inte är stängd men att det dröjer några år till innan han vänder hem. Dessutom säger Larsson att han siktar på VM-kvalet i mars, att han vill vara med på resan mot VM i Ryssland, om det svåra i att följa landslaget från sidan, om kontakterna med Janne Andersson, att han är van vid kritiken och vet själv när han är bra och inte och...

    starstarstarstarstar
  • 00:29:12

    De svenska barnhemsbarnen - det dubbla sveket del 1

    · Kaliber

    De blev lovade upprättelse - barnhemsbarnen skulle få ekonomisk ersättning för de kränkningar de utsattes för i statens vård. Över hälften fick nej. Kaliber nyhetsdokumentär - om det dubbla sveket. Barn i Sverige misshandlades och utsattes för övergrepp på fosterhem och institutioner. Staten lovade att de så kallade barnhemsbarnen skulle få en upprättelse och skadestånd. Men över hälften nekades ersättning. Kaliber handlar idag om barnhemsbarnen som blev utan upprättelse. Jag har fortfarande ett märke i höger öga. Kan man se det? Ja, jag har vita droppar så att det inte ska synas så jag har en skada i högra ögat. Jag har en halv framtand. Jag har lite ärr på kroppen, här och där. Pernilla Forssell visar upp ärr från tiden som hon fått när hon bodde i fosterfamilj. Skadan i ögat fick hon efter ha blivit slagen med ett blixtlås. Hon var bara fem år gammal när hon blev omhändertagen av socialtjänsten. Hennes föräldrar hade missbruksproblem. Jag minns att vi var hemma och gömde oss, och att det knackade på dörren, och så kom polisen och socialtjänsten. Jag kommer ihåg att jag kröp under min lillebrors spjälsäng och gömde mig, och höll i mig krampaktigt i sängen, och kände hur någon drog fram mig. Pernilla och hennes två syskon omhändertogs och placerades på olika hem. Pernilla hamnade hos en fosterfamilj på landet.   Det var strängt. Mycket regler. Och kärlekslöst. Dina syskon hade du någon kontakt med dem? Det var knappt. Jag träffade min lillebror några gånger, han kom utanför Östhammar, och min syster, hon bodde först hos mormor i några år, sen blev hon också fosterhemsplacerad. Så de splittrade oss, och vi hade inte mycket kontakt. "Nej, jag har aldrig känt kärlek"  Under de åtta åren Pernilla var placerad kom hennes biologiska föräldrar bara och hälsade på några enstaka gånger. Hon hade ett stort behov av närhet. Något som inte uppskattades av de nya föräldrarna. Det var ett problem att jag ville sitta i knät och att jag sökte närhet.   Uppväxten hos familjen var traumatisk. Pernilla Forssell berättar om de hårda reglerna. Fosterfamiljens biologiska dotter favoriserades och Pernilla blev slagen. Ofta vid matbordet. Då hon hade svårt att få i sig maten. Det gick inte att svälja. Och man försökte verkligen. För svalde du inte det så fick du en smäll i bakhuvudet. Hon tvångsmatade så då fick du ju äta det du hade på tallriken, så hade du spytt upp så fick du ta ner det igen. Så fick du sitta där tills du var klar. Förklarade hon någonsin varför? Nej, det hon sa var bara att förhålla sig till.   Hon berättar också hur hon straffades med iskallt vatten i duschen, att hon blev inlåst som straff, och att hennes fostermamma tryckte ner henne i sitt eget kiss när hon började sängväta. Varför gjorde de på det här sättet, tror du? Var det för att de inte visste bättre, eller var det för att kände du kärlek från dem någon gång? Jag har tänkt många gånger på det här Nej jag har aldrig känt kärlek. Jag har aldrig känt kärlek. Jag vet jag höll min fosterpappa i handen för jag har alltid sagt att min fosterpappa var ändå snäll eller snällare. Men då vet jag någon gång, vi var vid korna och jag var inte så van vi djur eftersom jag var en stadsjänta, och så var vi vid korna och jag höll honom i handen och rätt som det är så känner jag hur det ont det gör i handen som jag håller honom i, och det sticker. Då har han tagit tag i elstängslet och håller mig i handen. Det var för att jag höll honom i handen, att jag skulle lära mig att sluta hålla i.   Pernilla Forssell är ett av de så kallade barnhemsbarnen. De som staten skulle ge upprättelse efter att de vanvårdats på institutioner eller i fosterhem. Så här lät det i september 2011 då staten bad om en offentlig ursäkt. Från ceremonin i stadshuset i Stockholm. Per Westerberg, dåvarande talman: Det svenska samhället ber idag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Stockholms stadshus är fyllt till brädden. På tillställningen bjuds det på snittar och alkoholfritt bubbel. Drottningen är här och flera riksdagsmän och ministrar. Talmannen Per Westerberg är den som framför ursäkten. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildranden. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den här ursäkten hade föregåtts av flera års statliga utredningar. Även en ersättning på 250 000 kronor har efteråt betalats ut till många av de som drabbats. Hela den här processen har rivit upp sår hos dom som blivit tvungna att väcka de gamla minnena till liv. Av de 5 300 som sökt ersättning har över hälften nekats. Tragiskt med så många avslag Kaliber handlar idag om de som lovades upprättelse - men som inget fick. Domaren Göran Ewerlöf var ordförande för ersättningsnämnden - den nämnd som skulle godkänna utbetalningarna. Så här efteråt tycker han att det är tragiskt att det är så många som har fick avslag. De känner sig dubbelt kränkta. Först har de upplevt att de blivit kränkta som fosterbarn och sen så kommer de och begär ersättning och upprättelse av staten, och så säger staten nej till det. Då upplever många det som att staten inte trott eller tagit till sig av det man har berättat. Så har många framställt det till mig. Hela den här processen började efter att SVT:s Dokument inifrån sände dokumentären Stulen barndom som visade att många av dem som placerats på institutioner och barnhem behandlades illa. Så här lät det i dokumentären: De 40 nu vuxna skärsbobarn som vi talat med vittnar samtliga om att de blivit slagna åtminstone någon gång på barnhemmet. En berättar att han fick bröstbenet avslaget av en vårdare, en annan att han fick trumhinnan spräckt med en smäll. En pojke berättar att han blev sparkad i baken med en träsko för att han inte förmådde svälja en filmjölk som han bett om att få slippa, men tvingades äta. Dokumentären som sändes 2005 handlade om ett boende - Skärsbohemmet. Ett barnhem för pojkar utanför Alingsås. Vi har talat med flera vårdare som inte vill bli intervjuade men som säger att de ofta använde våld mot barnen. När jag tänker på det idag skäms jag, säger en av dem. Skärsbo var den svartaste tiden i hela mitt yrkesliv, säger en annan. Johnny Lindén tar fram lunta med papper. Här är hela arkivhandlingen från Göteborg. Johnny Lindén - nu en bra bit över 60 år - var en av pojkarna som placerades Skärsbohemmet. Han och många av de andra som sökt ersättning har fått hjälp med att begära ut barnavårdsnämndernas handlingar från Riksarkivet, så att de kan bevisa att de varit placerade. Här finns beslut och dagboksblad. Det är inte mycket som står. Hjärnskadad pojke. Ja. Dålig kamratkontakt. Men vadå hjärnskadad? Det vet inte jag vad det kommer från. Men har du någon hjärnskada? Nej. Det tycker jag inte själv. Haha. Kletar i barnbespisningen i skolan. Ja, ja. Att du hade dåligt bordsskick? Det kan det ha varit.   När Johnny Lindén var elva år var det mycket bråk hemma. Hans föräldrar höll på att skilja sig och han hade börjat slåss i skolan. 1961 tog barnavårdsnämnden i Göteborg beslut om att Johnny skulle omhändertas. Han placerades på Skärsbohemmet utanför Alingsås. Det var ju mycket slag och så däruppe. Vi blev inlåsta i bastun ibland. Det var ren, ram pennalism. På Skärsbo använde föreståndaren en särskild behandlingspedagogik - en slags sysselsättningsterapi. Pojkarna sattes i hårt trädgårdsarbete.   Vi var i princip livegna. De hyrde ut oss till kringboende som arbetskraft. Vad fick ni göra då? Kratta och städa. De utnyttjade oss till gratis arbetskraft. En del av pojkarna blev slagna av föreståndaren på Skrärsbo. Ofta var det föreståndaren själv som inne på sitt kontor slog barnen, enligt vittnesmål från de placerade pojkarna. Man var ju livrädd för att göra någonting. Jag kommer ihåg det som igår. Man väntade bara på att han skulle gå gång. Det var ett jädra liv på honom där inne. Det var precis som han fick överslag ungefär. För han hade någon form av aggressivitet, aggression inom sig som han fick utlopp för. När Johnny blev inkallad till föreståndaren blev han inte slagen. Istället gjorde föreståndaren obehagliga undersökningar, enligt Johnny. Jag fick dra ner byxorna och han kände på mig i underlivet. Föreståndaren var inte läkare. Men undersökningarna av Johnnys underliv var återkommande. Det tillhör ju inte hans jobb som föreståndare att undersöka oss i underlivet. Det låter ju helt absurt, tycker jag. Det var som en skyddad verkstad däruppe. De bodde där. Vi bodde där. Det fanns ingen insyn vad de höll på med. I den så kallade vanvårdsutredningen framgår det att en vanlig bestraffning på barnhemmen i Sverige var isolering. Johnny Lindén bodde på fyra olika barnhem. På ett av hemmen blev han inlåst i ett rum i nästan en hel vecka. På Skärsbo hände det flera gånger. Han och de andra pojkarna låstes in i en bastu som låg i hemmets källare, enligt Johnny Lindén.   Som en straffåtgärd. Det gjorde de rätt ofta, låste in oss i bastun. Det behövde inte vara några större grejer utan det var för att markera sin makt. Men vad gjorde ni då? Det var inte mycket mer än att sitta därinne bara. Vi satt bara därinne och väntade på att bli utsläppta. Men hur var det för dig att sitta inlåst? Det var ett helvete var det. Det var väldigt otäckt faktiskt. Fostermamman dömdes I vanvårdsutredningen framgår det också att det var många omhändertagna barn som utsattes för sexuella övergrepp på barnhemmen. I den statliga utredningen kan man läsa att drygt åtta av tio blivit utsatta för fysiskt våld eller sexuella övergrepp. Även Pernilla Forssell drabbades. Hon berättar att övergreppen började när hennes fosterfamilj köpte en sommarstuga. Den låg jättevackert till. Det var vid en sjö. Alla tyckte att det var en sommaridyll. Då var Pernilla nio år. I sommarstugan spenderade familjen hela somrarna och många helger. Här bodde också en äldre manlig släkting till familjen.   Det började oskyldigt vid matbordet. Och då kunde han sitta och ta på mig på benet, upp på låret. Och han tog mig och kladdade på mig. Alla såg, men det var ingen som gjorde någonting åt det. Under flera år pågick tafsandet som sen övergick i allvarliga övergrepp, enligt Pernilla Forssell. Hon säger att hon tvingades till oralsex. Det blev bara värre och värre. Sen när jag blev 12 så blev det fullbordat.  Efter så, jag skämdes jättemycket, jag tog på mig skuld.   Enligt Pernilla, så visste hennes fosterföräldrar vad som hände. De är fortfarande i livet. Hennes fosterpappa säger på telefon att allt bara är påhitt. Han säger att de sa till släktingen när han tafsade på Pernilla. Men att det skulle ha skett allvarliga övergrepp vill han inte kännas vid. Han säger att de behandlade Pernilla väl, och att hon till och med fick följa med på familjens semestrar. Men det finns bevis på att Pernilla blev misshandlad. Sommaren när hon fyllt 14 år var det dags att återvända till sommarstugan. Men Pernilla vägrade. Och fostermamman blev arg. Och hon slog och hon slog och hon slog. Pernilla rymde och polisanmälde sin fostermamma som dömdes för misshandel. Enligt fosterpappan slutade familjen då att ta emot barn. De säger att de gått vidare och att saken är utagerad. Men för Pernilla skavde såren länge efter de åtta åren som hon var placerad. Hon kommer ihåg hur hon påverkades efter placeringen. Mera rädd, man var mer försiktig. Man drog sig undan, samtidigt som man var bland folk. För att hålla sig lite säker. Idag är hon 42 år. Försiktigheten gör sig fortfarande påmind. Nu bor hon i ett litet hus långt ute på landet.   Från det jag var 20 till det jag var 40 så hade jag fortfarande mardrömmar om det. Jag hade ångest. Svårt med relationer. Svårt med tillit. Alltså det har satt så djupa spår. Även Johnny Lindén säger att han påverkats mycket av tiden på som han varit placerad på barnhemmen. Jag känner mig inte trygg i mig själv, och det bottnar mycket i den här bakgrunden man växte upp i. Men då 2005 - efter att dokumentären Stulen barndom sändes i SVT väcktes ett hopp hos många att få upprättelse. I programmet uttalade sig Morgan Johansson - då socialdemokratisk folkhälsominister: Det är självklart så att staten måste ge en oförbehållslös ursäkt för de övergrepp som de här råkade ut för under den här tiden. Flera andra länder har samma skandaler lett till utredningar om vanvård på barnhemmen. I t ex Norge, Island, Danmark, Irland, Storbritannien, Australien och Kanada. Morgan Johansson tillsatte en kommitté för att ta reda på hur man bäst kan ge de nu vuxna barnen upprättelse. Han berättar idag om varför han tyckte att det var så viktigt. Många hade blivit så pass illa behandlade att det hade fått det svårt att klara ett vanligt liv, att det innebar en ren ekonomisk skada för dem. Om du känner att du har blivit orättvist behandlad så för att du ska kunna gå vidare då krävs det att den som har behandlat dig orättvist faktiskt erkänner det och är beredd att ta ansvar. Men Morgan Johanssons arbete med att ge barnhemsbarnen upprättelse avbröts i och med   Alliansens valseger 2006. I och med maktskiftet landade frågan hos den kristdemokratiska äldreministern Maria Larsson. Enligt Morgan Johansson så förhalade hon frågan. Det drog ut på tiden väldigt långt. De tillsatte bara fler och fler utredningar. Det drog ut väldigt långt på tiden. Väckte nytt hopp Det tog flera år för Maria Larsson att komma fram till ett beslut om hur man skulle göra. Maria Larsson har nu lämnat politiken och säger att hon inte vill medverka och berätta om den här tiden. Men hon skriver i ett mail att hon inte förhalat frågan. Först hösten 2011 var de många utredningarna klara. Och många upprördes av beskedet hon gav. Ekot, Maria Larsson: 10 september 2011: Sammantaget efter att ha gjort en väldigt noggranna bedömningar, att verkligen ha gått till botten med den här frågan, så har vi kommit fram till att vi inte kan utge någon ersättning. Eftersom det inte kan ske på ett rättssäkert sätt. Eller på ett rättvist sätt. Jag blev också väldigt beklämd när jag fick höra att nu tänker inte regeringen gå fram med någon ekonomisk ersättning, säger Morgan Johansson, som var missnöjd. I opposition hade han fått andra arbetsuppgifter, men tillsammans med en partikamrat i socialutskottet lyckades han till slut få upp frågan i riksdagen. Så jag agerade då att vi som parti skulle pressa fram ett sådant agerande från regeringen. När sen frågan kom upp i riksdagen, då blev det en majoritet. Beslutet i riksdagen gav nytt hopp för dem som drabbats. I november 2012 instiftade en ny tillfällig lag som skulle ge dem som drabbats rätt till ersättning. Kravet var att försummelserna eller övergreppen skulle vara av allvarlig art. Och att de som skulle få ersättning skulle ha varit placerade någon gång mellan åren 1920 och 1980. Ersättningsbeloppet fastställdes till 250 000 kronor. Jag tyckte att det lät positivt när man hörde det. Så då hade man förhoppning om att man kanske skulle få upprättelse så småningom. Det är någon form av erkännande att det man har gått igenom stämmer, säger Jonny Lindén.  Det var mäktigt. Äntligen så är det någon som lyssnar. Nu får folk se hur det faktiskt har varit, säger Pernilla Forssell. I den nya ersättningsnämnden tillsattes 16 personer och som skulle ta beslut i fallen. Man räknade med att så många som 20 000 före detta barnhemsbarn skulle ansöka om ersättning. En första budgetering gav nämnden 1,2 miljarder kronor att betala ut till de drabbade. Göran Ewerlöf var nämndens ordförande. Så här säger han idag:  Det har varit det svåraste uppdrag jag har haft under hela min domarkarriär. Ersättningen skulle betalas ut till dem som varit utsatt för allvarlig vanvård. Det kunde handla om, misshandel, sexuella övergrepp, isolering eller barnarbete.   Det har varit otroligt gripande och även jobbigt att behöva hantera de här ärendena och varje dag träffa människor som är mer eller mindre trasiga i själen på grund av att man blivit utsatt för i sitt liv och som ska berätta under ganska stor vånda vad man blivit utsatt för, det har varit otroligt jobbigt. Det måste jag säga och sen försöka då göra en rättvis bedömning. Det har varit mycket svårt. "Vi litade på vad sökanden sa" En sak som var viktig, enligt Göran Ewerlöf, var att man skulle tro på de sökandes berättelser. Det var sökandens egen berättelse som fick ligga till grund för vår prövning. Så vi lyssnade på vad sökande hade att berätta om. Vad han eller hon hade blivit utsatt för, och sen gjorde vi bedömningen om det som han eller hon hade berättat var av tillräcklig allvarlig art för att man ska kunna få ersättning. Så det var vår prövning. Vi litade på vad sökanden sa, sen fanns det vissa undantag, men utgångspunkten var att vi litade på vad folk berättade.   Både Johnny Lindén och Pernilla Forssell kallas till nämnden i Stockholm för en halvtimmes långt förhör. Det var på försommaren 2013. Bara några dagar senare får de beslutet i sina brevlådor. Det var väldigt kortfattat. Det var inte många rader. De ansåg att de inte hade något skäl att ge mig ersättning. Då faller allt som ett korthus. Man kan inte lita på beslutsfattare, politiker och talmän. Det är bara ordklyschor. Man känner precis som man inte blir betrodd att de inte tror på en, säger Johnny Lindén. Trots allt som Johnny Lindén berättat för nämnden ansåg de inte att omvårdnaden han fick som barn var vanvård av allvarlig art. Det kändes som ett dubbelt svek. Allt man hade tagit fram från arkiven. Man har återupplivat de här dåliga sakerna igen. Jag tycker det är inte pengarna i sig själv, utan det är ett symbolvärde. Pernilla letar i sina papper. Så vad står det här i beslutet? Har inte rätt till ersättning enligt ersättningslagen. Pernilla Forssell placerades 1979 - alltså innan tidsgränsen gick ut den 31 december 1980. Men misshandeln hennes fostermamma dömdes för skedde efter 1980. Nämnden skriver också att det hon utsattes för var av allvarlig art, men eftersom just de sexuella övergreppen, som hon berättat skedde efter 1980 hade hon inte rätt till ersättning. Jag var så otroligt förstörd. Jag satt i tre dagar och bara grät och grät och grät, och kände att Det är så här att det är ingen som tror en. Det är exakt samma sak som före 1980 eller efter 1980. Om du blir våldtagen tio gånger. Det kan handla om andedräkten, dofter, någonting som sätter en trigger. Så det blir som en trigger i många år efteråt. De andra sakerna Pernilla Forssell vittnat om och som skedde före 1980 ansåg nämnden inte var av tillräcklig allvarlig art. Och det är tydligen inte allvarligt med alla slag, nedtryckt ansikte i kissfläcken i sängen det är inte allvarligt. Jag förstår inte.   Kraven stränga I juni i år lades nämnden ner och arbetet ansågs vara klart. Totalt sökte 5 300 personer ersättning. Över hälften - 54 procent - fick avslag på sina ansökningar. Att det var så många som fick avslag, menar ordföranden i nämnden, Göran Ewerlöf, beror på att lagstiftaren valde att ha stränga krav på vad som skulle ge ersättning. Nu valde man i Sverige att ha en hög ersättning, men att ställa stränga krav för att få den ersättningen. Man hade också kunnat välja att ha lägre ersättning och med lindrigare krav, så hade fler fått ersättning, men inte lika mycket. Det hade ju kunnat vara en väg man hade kunnat gå också om man hade velat. Av de 1,2 miljarder nämnden hade att dela ut gjorde de bara av med knappt hälften. Resten av pengarna återfördes till staten. Så här efteråt tycker Göran Ewerlöf att processen inte varit rättssäker. Ja, jag tycker det är ett stort problem med den här typen av förfaranden att det förorsakar en dubbel kränkning hos väldigt många människor. Där tycker jag att man måste vara väldigt försiktig när man ger sig in på en sån här prövning, en kränkningskompensation, just för det här skälet att det blir inte riktigt en rättssäker och hållfast prövning utan det blir ju utifrån vad varje person kan delge omgivningen som blir avgörande. Bland de länder som har betalat ut ersättning - så sticker Sverige ut - men den höga avslagsprocenten. I till exempel Norge fick 93 procent av de som sökte ersättning. Morgan Johansson som var den minister som inledde den här processen är idag missnöjd med hur det till slut blev. Jag kan nog säga att jag är glad över att vi lyfte upp frågan. Men jag är inte nöjd med hur den till slut kom att utformas. Och du själv då, vilket ansvar har du över de upprivna såren och den utbredda besvikelsen efteråt?   Jag skäms inte ett ögonblick för att vi tog det steget då vid det tillfället, alternativet hade varit att inte göra någonting och låta det här förbli glömt. Hade jag fått vara kvar, då hade jag sett till att, dels att vi hade hanterat det här snabbare och sedan hade förmodligen också regelverket varit mer generöst än vad det till slut blev. Maria Larsson som var den ansvariga ministern när ersättningsnämnden inledde sitt arbete, vill ju inte låta sig intervjuas, men skriver i mail att ansvaret hur det blev - lika mycket ligger på Socialdemokraterna som var med och tog beslutet, och även på nämnden som hade till uppgift att sätta praxis. Rättsfall drivs i tingsrätten Men sista ordet är inte sagt i frågan om ersättningarna. Nu under hösten avgörs ett rättsfall i Stockholms tingsrätt. Det är Johnny Lindén, Pernilla Forssell och tio andra före detta barnhemsbarn - som fått avslag av ersättningsnämnden - som kräver staten på 100 000 kronor vardera eftersom de inte fått möjlighet att överklaga. Något man ska ha rätt till enligt Europakonventionen. Staten har via Justitiekanslern, JK, bestridit skadeståndskravet och menar att ersättningen har varit extraordinär. Och därför kan betydande avsteg göras från de principer som normalt gäller. Barnhemsbarnens advokat Jens-Victor Palm håller inte med. Man ska ju ha rätt till en rättslig överprövning och man ska ha ett effektivt rättsmedel, och på både dom punkterna fallerar, skulle jag säga, både ersättningsnämndens arbete och den här lagen, ersättningslagen som stiftades. Målet är intressant för alla dem som fått avslag. I praktiken skulle det - om de vinner målet - betyda att alla som fått avslag skulle kunna stämma staten på samma grund.   Jag tycker det är rätt vidrigt att man inte ger en bättre rättslig prövning av det hela. För de här personerna, de har drabbats nog som det är. De har kommit från tuffa situationer. De har omhändertagits för vård. Och sen när man ska säga att vi gjorde fel. Nu ska vi sätta klockorna rätt så mycket vi kan och där har man ju misslyckats totalt.   Både Johnny Lindén och Pernilla Forssell är försiktig hoppfulla inför den nya rättsprocessen. Även om de båda längtar efter att få ett avslut. Jag ville bara att någon myndighet skulle höra min historia. Och att det ska bli en förändring. Men jag har haft en så otrolig sorg inom mig. Själen har ju varit halv. Min biologiska familj. Jag har nästan ingen kontakt alls med dem. Jag hade kunnat ha haft en massa syskon. Det har varit svårt, säger Pernilla Forssell. Man ser konsekvenserna och i backspegeln så tänkte man många gånger, varför ska de in och rota i det här för det har inte avslutats än. Det är en pina, inte bara för mig och även för många andra människor som inte får något avslut. Jag tycker det är en skam över hur det här har skötts. Man ville liksom få ett avslut på det här innan man lämnar detta jordeliv, Johnny Lindén.   Reporter: Mikael Funke Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Möt Gertrud Larsson - dramatiker, komiker, regissör

    · Teaterprogrammet

    Just nu aktuell - eller inte - med pjäsen Främling, med Bert Karlsson som rollfigur. Den skulle haft premiär med Riksteatern i Skövde nu i oktober, men ställdes in efter presspremiären i Stockholm. Gertrud Larsson är dramatiker, regissör och komiker, född 1972 i Kristianstad. Hon är dubbelt utbildad vid Dramatiska institutet i Stockholm - först i dramatik/dramaturgi 2001-2004 och sedan gick hon också en radiodokumentärutbildning några år senare.Hon har skrivit ett tjugotal pjäser; Asylshopping, Hela Folkets järnväg, Världens lyckligaste kycklingar är några av dem. De har spelats på bland annat Uppsala stadsteater, Folkteatern i Göteborg, Regionteatern Blekinge Kronoberg samt i Radioteatern.Gertrud Larsson har också, tillsammans med Åsa Asptjärn, gjort mycket sketcher i radio, satir, som sändes i radioprogrammet Freja mellan 1996-2000. 2015 gjorde de radions adventskalender , Månsaråttan. I somras sändes deras satirserie Utkantssverige i God morgon, världen! Hon har regisserat på Teater 23 i Malmö, på Riksteatern, på Teateretablissemanget samt på Teater Scenario i Stockholm, där hon var konstnärlig ledare 2008-2009.Radiodokumentär har det också blivit Svarta Carina, sändes 2009.Och just nu är Gertrud Larsson aktuell - eller inte - med pjäsen Främling, med Bert Karlsson som rollfigur, som skulle haft premiär med Riksteatern i Skövde nu i Oktober, men ställdes in efter den presspremiär i Stockholm, som ägde rum några dagar tidigare. Som sitt klipp valde Gertrud Larsson en bit ur Niclas Pajalas pjäs Vem släckte ljuset. Tyvärr finns den inte att lyssna på i sin helhet av upphovsrättsliga skäl.

    starstarstarstarstar
  • 00:49:17

    37: Pro Tour Champion Joel Larsson Shares Advanced Side Boarding Tips

    · MTG Pro Tutor - Insights, Tips & Advice from Magic: The Gathering Pros

    Joel Larsson keeps busy working as a Pro Magic player, writing articles, streaming and traveling. He has 3 Pro Tour top 16s, 1 Pro Tour win, 1 Pro Tour 2nd, 5 Grand Prix Top 8s, and many Grand Prix Top 16s. Joel has been the Swedish Captain 3 times and was on the Nationals Team under the old system. He is 23 years old and lives in Stockholm with his lady, Sandra.  Click to Tweet: I got a ton of value from Joel Larsson when he shared his story on MTG Pro Tutor today! Click here: http://bit.ly/mtgprotutor-ep37 First Set   Saviours of Kamigawa Favorite Set   Time Spiral   Innistrad Favorite Card Teferi, Mage of Zhalfir What makes Magic: The Gathering fun for you? The social aspect kept Joel around in the early days but now it's the thrill of the competition. Early Challenge Joel had to get to the point where he could trust his gut about cards. He only got to that point by putting in a lot of time and playing on MTGO, testing decks and honing his skills. Level Up Moment Joel's breakthrough in Paris 2011 took him to the next level Proudest Magic Moment Winning Pro Tour Magic Origins Best Format Commander (1v1. Not multiplayer.) Tasigur, the Golden Fang is Joel's Commander. Check out Joel's article, Competitive EDH is Awesome, on MTG Mint Card. How to Choose a Standard Deck Joel follows the progression of the meta game and thinks about what will beat what just did well, and then plays a deck that beat that. Side boarding: Think of your deck as a 75 card deck. Then take out the 15 cards to be your side board. Biggest Mistake Players Make Grinding just to grind and losing the fun of Magic. Also, playing with the same people and not reaching out to play with people better than you. Card Evaluation Tips The first thing Joel does is compare new cards to cards that are already printed. For example, [card]Ruinous Path[/card] and [card]Heroes Downfall[/card]. Joel will also consider older cards that haven't seen much play and if they are relevant now that a new set is out. Sealed & Draft Tips Sealed: Joel looks for removal and what colors give him 14-16 creatures. Drafting: Draft a lot and form your own ideas about the format. This will help guide your draft. Focus on your curve and prioritize removal. Tournament Preparation Look at the last tournament in the format that you will be playing and look online for MTGO results and get a feel for the field. Then build a deck that beats those. Improvement Suggestions Proxying cards is a great way to inexpensively practice. Magic Resource MTG Mint Card Twitch.tv/JoelLarsson Connect With Joel Larsson Twitter: @JoelLarsson1991 Like What You Hear? If you like the show, head on over to iTunes and leave an honest Rating & Review. Let me know what you like and what I can do better so I can make the show the best it can be and continue bringing you valuable content. I read every single one and look forward to your feedback.

    starstarstarstarstar
  • Skådisdansaren Lindy Larsson

    · Ligga med Brodrej

    YRKE: Skådespelare. BAKGRUND: Lindy Larsson är född 1974. Han är utbildad dansare och skådespelare, men kallar Unga Dramaten för sin skola. Det var Birgitta Egerbladhs dansteaterföreställningar ("Tjechovträdgården" 2004) som öppnade dörren till den scenkonst där Larsson sig mest hemma. Han spelade även pastorsadjunkten i "Änglagård 3" (2010). Förra året gjorde han Che i "Evita" med Charlotte Perrelli på Malmöoperan. AKTUELL MED: Döden i teaterkonserten "23" på Malmö stadsteater. I höst gör han sin drömroll som konferencieren i "Cabaret" på Malmöoperan. Larsson samarbetar även med Charlotte Engelkes i Wagnerföreställningen "All is divine" på Dansens hus i Stockholm i höst. I PROGRAMMET: Lindy Larsson berättar om att vara mobbad tattarunge, att identifiera sig med Zack i "Änglagård" och om att övervinna sina rädslor. Vägen från mobboffer i skolgårdens hörn till värmen i scenens mitt gick via Electric boogie. Men om hans ovanliga familj inte hade lämnat Småland i rättan tid kunde det ha slutat tragiskt, inte bara för Lindy, utan också för brorsan Sonny.

    starstarstarstarstar