Ogjort

  • 00:28:32

    19 år och utbränd

    · Radiopsykologen

    -Det är nästan som ett Messias-komplex, säger Martin. Han är 19 år och kan inte sluta hjälpa andra människor. Han upplever att omgivningen ser honom som en ledare. Men nu orkar han inte längre. Ibland har Martin inte ens tid att andas, berättar han. Det är så mycket som är ogjort, så många förväntningar och så många krav att leva upp till. Kompisarna tycker att han ska vara stark och hjälpa andra att må bra. Åtminstone tror han att det är så. Men på senare tid Martin börjat känna att hans sätt att vara inte är sunt. Och för ett år sen gick han in i väggen och blev utbränd. -Det blev som ett jobb, säger han. Jag själv kom på undantag. Nu undrar Martin vad han egentligen håller på med. Och hur han ska kunna hjälpa andra utan att gå sönder själv.

    starstarstarstarstar
  • 00:54:29

    Mitt största misstag

    · Kropp & Själ

    Ett förhastat beslut eller en sekunds obetänksamhet kan leda till att hela livet förändras. Hur går man vidare efter ett misstag? När misstaget väl är ett faktum är det omöjligt att vända tillbaka och få det ogjort. Och det kan vara svårt att släppa det som hänt, speciellt när omvärlden fördömer ens handling. En del fastnar och grämer sig i åratal. Hur gör man för att lämna misstaget bakom sig och dra lärdom av det som hände?I ett direktsänt telefonväkteri ställer vi frågan till lyssnarna; Vad är ditt livs största misstag? Och vad har du dragit för lärdomar av det? Slussen öppnar 10.00 och numret är 08 215 216.Gäster i studion är psykolog Dan Katz och författare Britta Sjöström. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.

    starstarstarstarstar
  • 00:52:08

    Det går inte att värja sig - om att spela in Allan Pettersson

    · P2 Dokumentär

    Hur går det egentligen till att spela in en symfoni? Och vilka känslor väcks i musikerna? Anders Olsén var med när Symfoniorkestern Norrköping och Christian Lindberg tog sig an den 14:e symfonin. Vår största symfoniker Trots att många, inte minst utomlands, räknar Allan Pettersson till Sveriges absolut största symfoniker så framförs hans verk väldigt sällan, eller inte alls på de svenska konserthusen. Spretiga försök till inspelningar här och var i världen gör att det till och med är svårt att hitta musiken i inspelad form.Det svenska skivbolaget BIS har i mer än 20 år haft ambitionen att ändra på den saken. Symfonierna började spelas in under Leif Segerstams ledning - men det krävdes ytterligare en eldsjäl för att slutföra projekt Pettersson. Christian Lindberg som i år 2016 tilldelats det prestigefyllda priset International Classical Music Award har äntrat pulten och nu börjar den slutgiltiga boxen med Petterssons hela produktion närma sig färdigställande. Listan omfattar 16 symfonier (+ en ofullbordad) och inom en snar framtid kommer katalogen att bli komplett.  Men hur mycket jobb är det att spela in en hel symfoni? Och hur går det till? Hur arbetar dirigenten med materialet? Inspelningsteknikern? Musikerna?Anders Olsén besökte Symfoniorkestern Norrköping som under en intensiv inspelningsvecka tog sig an Petterssons 14:e symfoni. Medverkande: Symfoniorkestern Norrköping: Symfoniorkester Christian Lindberg: Dirigent Jens U. Braun: Tonmeister / producent, Take 5 music production Robert von Bahr: Skivbolagsdirektör En P2 Dokumentär av Anders Olsén, Ogjort.

    starstarstarstarstar
  • 00:16:54

    Mary-Ann var en mobbare – ber om ursäkt

    · Verkligheten i P3

    Mary-Ann, 24, gjorde högstadiet till ett helvete för många. Nu ångrar hon sig och söker upp de hon mobbat: De försöker undvika mig idag. Det är den värsta känslan man kan ha. Jag var ju en fruktansvärd människa då och det kan jag inte göra ogjort. Men jag vill hitta alla och be om ursäkt nu. Mary-Ann var en mobbare stora delar av högstadiet. Hon vet idag inte hur många hon mobbat eller hur många gånger hon stått bredvid och hejat på andra som varit taskiga. Mobbning skedde både i skolan och på fritiden. På ett sommarkollo var Mary-Ann med att bryta ner en ung tjej total och mobba henne under en vecka.  Det eskalerade hela veckan. Hon började storgråta tillslut, då tar jag fram min kamera och tar kort. På bilden ser man den tjejen titta in i kameran, hon ser helt förstörd ut. Vi hånar henne för det, för att hon är ledsen. Jag tog bilden för att vi var stolta över att vi gjorde detta.  Hur gick det för tjejen som ni mobbade? Jag vet inte. Jag har försökt få tag i henne. Så vitt jag vet kan hon lika gärna begått självmord eller så har hon fått ett bra liv, jag har ingen aning. Det är väldigt jobbigt. Vad skulle du vilja säga till henne? Jag vill inte att hon ska ha trott på det vi sa. Om man hör något tillräckligt många gånger börjar man tro på det. Jag hade velat vrida tillbaka på tiden. Då hade jag kunnat gottgöra det jag gjorde. Men det kan jag inte nu. Några år senare tar Mary-Ann en tändare och går ut i köket och diskhon. Sedan börjar hon sätta eld på kanten och ser på när bilden brinner upp.  Det hjälpte väl inte någonting, men att ha kvar bilden skulle verkligen ha gjort mig till en hemsk människa, även om jag redan var det. Att elda upp bilden blir början på en vändning. När högstadiet slutar upphör också Mary-Ann att vara en mobbare. När hon är sjutton år och går på gymnasiet ser hon en av eleverna hon gjort illa under en lång tid, under flera år på högstadiet. Han står och väntar på bussen och hon får en idé. Mitt hjärta började banka på en gång. Vad ska jag göra? Det var nog den person jag mobbat allra mest och jag var väldigt drivande.  Mary-Ann tvekar. Ska hon våga gå fram där på busshållsplatsen? Vad säger man till någon man mobbat under flera år? Hur kommer han att reagera? Hon sätter sig på sätet bredvid honom i bussen, vänder sig till honom och ber om ursäkt. Jag såg att det var en sten på hans axlar som bara försvann. Han sa bara "tack", men det var det bästa jag kunde få. Det låg såg mycket bakom de orden. Mary-Ann har sedan den här dagen fortsatt att försöka hitta dem hon mobbat för att be om förlåtelse. Men hon vill inte ringa någon eller skriva på Facebook eller mejl. Det måste ske på riktigt, ansikte mot ansikte.  Det är säkrast för dem, att de ser att jag inte kör något trick. Att jag är en annan person nu och verkligen vill be om ursäkt. I samarbete med UR sänder Verkligheten tre program om mobbning under rubriken "Uppgörelsen". Hur ska mobbare och dom som drabbats förhålla sig idag när mobbningen är över? Hur går offer och förövare vidare och vad betyder ett förlåt?  I det första programmet hör du mobbarens berättelse. Mary-Ann försöker hitta sina gamla offer. Hur kommer de mobbade att reagera när hon försöker säga förlåt? Reporter: Magnus ArvidsonMer om UR:s satsning mot mobbning

    starstarstarstarstar
  • 00:56:42

    Loudness war - Vad är det som låter? del 2

    · P2 Dokumentär

    Andra delen i vår miniserie om förlorad ljudkvalitet handlar om ett mycket större problem än det första. Ett problem där musikbranschen är enig om att ljudstyrkekriget har gått för långt. I 30 års tid har medelnivån på inspelad musik ständigt blivit starkare och starkare, detta för att vinna konkurrensfördelar - framför allt i radio. Men musikens naturlagar gör att vi samtidigt drabbas av massor med distorsion, förändring av det musikaliska uttrycket, saboterad tajming, läspande reklamröster, låsning vid våra fjärrkontroller och märkligast av allt: Musik som blir ytterst olämplig att verkligen spela starkt - om vi vill.Programmet försöker reda ut orsakerna, följderna och vad vi faktiskt kan göra åt det. Och självaste Barack Obama har nyligen agerat i frågan. Länkar för den intresserade finns längre ner på sidan, samt ett utförligare svar från ansvariga på Sveriges Radio. Längre ner här på hemsidan finns möjlighet att ladda hem programmet i poddversion i form av de förlustfria, högklassiga formaten FLAC & ALAC (Apple). Om en version inte fungerar kan det bero på din webbläsare, testa då den andra versionen. Hör gärna av er med synpunkter! Medverkande: Ingvar Öhman: Forskare psykoakustik, akustiker, högtalar- och elektronikkonstruktör. Lars Rosin: Ljudtekniker/Masteringstekniker Torbjörn Wallentinus: Ljudtekniker och elektronikkonstruktör Thomas Lund: Teknisk direktör, TC-Electronics Danmark, Ordf CENELEC Lars Mossberg: Teknisk utvecklingsingenjör vid Sveriges Radio Barack Obama: President USATack också till: Claes Wettebrant: Ordf i Ljudtekniska sällskapet Nikki Pryke: Ljudtekniker, producent och DJ Linda Aktén: P4 Stockholm - "ställföreträdande reklamröst"Loudness War - Vad är det som låter? del 2  - en P2 Dokumentärserie av Anders Olsén / Ogjort

    starstarstarstarstar
  • 00:54:26

    Vad är det som låter? del 1

    · P2 Dokumentär

    Nästan all musik vi idag lyssnar till i våra mobiltelefoner och via nätet är snålkodad, det vill säga degraderad jämfört med cd-ljud. Vad gör detta med musiken? OBS - Vissa ljudexempel i programmet kan bli felaktiga och förvillande om man lyssnar i någon form av snålkodning. Därför finns längst ner här på hemsidan möjlighet att ladda hem programmet i poddversion (musiken förkortad) i form av förlustfri FLAC & ALAC (Apple) samt som PCM wave (linjär). Om en version inte fungerar kan det bero på din webbläsare, testa då med nästa version. Av dagens snålkodade, degraderade ljudformat är nog mp3 det mest bekanta. Vad är det egentligen och hur mycket begränsar det vår möjlighet att uppleva musik? Anders Olséns dokumentär är ett konsumentupplysningsprogram om vilka krav vi kan och bör ställa på de streamingtjänster som finns idag. I en djuplodande artikel konstaterade den ansedda tidningen The Guardian ungefär: "Snålkodning spelar ingen som helst roll för ljudkvaliteten, om man inte lyssnar förstås - för då spelar det en väldig roll" I princip sker all musiklyssning för den unga generationen i mobiltelefonen via delade eller strömmande musikfiler på nätet. I 99 fall av 100 handlar detta om snålkodade filer, vilket innebär att man förlorar mycket i ljudkvalitet. Ändå är kunskapen om vad detta innebär för vår möjlighet att uppleva musik i stort sett obefintlig. För Anders Olsén blev problematiken uppenbar då han under några år dagligen jobbade med snålkodning av alla möjliga och omöjliga ljud. Programmets huvudsyfte är inte att detaljbeskriva kodningens effekter eller att kliva ner på djupet i funktion eller skillnader mellan format som HE-AAC, Ogg Vorbis, AAC eller mp3, utan att informera om att snålkodning faktiskt existerar och vad vi bör tänka på när vi ska välja hur, och på vad vi lyssnar, säger Anders Olsén. (Repris från april-15) Medverkar gör bl a: Ingvar Öhman akustiker, högtalarkonstruktör & elektronikexpert Lars Liljeryd ljudkodar-konstruktör, trummis, innovatör, uppfinnare & entreprenör. Nikki Pryke ljudtekniker, DJ & musikproducent. Eleverna Klara, Ima, Vilma, Gustaf & Gustav vid musikerlinjen på Södra Latins Gymnasium, Stockholm. Fredrik Ebbersten - försäljare Hifi-klubben, Stockholm Morten Remmer - managing Director för Wimp Sverige och Danmark Lars Mossberg - utvecklingsingenjör Sveriges Radio Fred Lane medverkar som The Guardian-läsare och Steve Kratz som "mobiltelefonförespråkare". Och det bjuds på en hel del musik med utmärkande ljudkvalitet ur en eller annan aspekt.En P2 Dokumentärserie i 2 delar av Anders Olsén, Ogjort Söndag 4 oktober kl 14 följer del 2: "Loudness War" Även i bildspelet ovan syns skillnaden mellan en linjär (odegraderad) 3Hz fyrkantsvåg och motsvarande fyrkantsvåg som snålkodad. Ljudfilerna med fyrkantsvågor nedan visar tydligt kvalitetsskillnaden mellan ljudformaten.

    starstarstarstarstar
  • 00:29:34

    Kan man lita på att läkaren kan sitt jobb?

    · Kaliber

    Hur säker kan man vara på att man får rätt vård och att den läkare man möter har rätt kompetens?Kaliber undersöker vem som kontrollerar kvaliteten i den svenska vården och hur illa det kan gå när rätt kompetens saknas. - Ja det går inte att beskriva. En sådan sorg och smärta som var…Att det kunde gå så illa. Att vi hade sån otur och träffade den doktorn, säger Ulla Pettersson. En stol är tom i köket hemma hos Ulla Petersson i Åmål. Det är någon som saknas - Kjell-Erik, Ullas lillebror. Han sökte vård efter att ha drabbats av en grav hjärtinfarkt men fick inte den hjälp han behövde. Istället blev han ordinerad ryggövningar. På rehabkliniken Olivia i Danderyd håller Nils Björneheim på med att stoppa träpluppar i små hål. Det är ett solitaire-spel och används för att träna finmotoriken. Bredvid sitter arbetsterapeuten Sandra Skog. - Jag tänker att om tio minuter så är det den här handträningsgruppen. Vi kanske ska ta det lite lugnt nu? Så vi inte tar slut på dig fullständigt, säger Sandra Skog till Nils Björneheim. - Ja, det behövs nog, säger Nils och reser sig upp. Han går ut i korridoren. Hur går det för Nisse? - Den här operationen han var med om, det var ju en fullständig katastrof att det blev som det blev och som han har berättat för mig så var han riktigt illa däran. Tänker man på det så har det ju hänt väldigt mycket på så kort tid, säger Sandra Skog.  Ute i samlingshallen står Nils och kollar dagens schema. Senare väntar bland annat språkövningar, gym, minnesträning och qigong. Det är ett tajt schema, så vi bestämmer oss för att ses hemma hos Nils när dagen är slut. Nils är gammal träslöjdslärare och jobbade tidigare på en skola en bit bort. Hans elever kallade honom för Nisse. Men allt skulle förändras en dag i oktober 2012. - Här står vi på sjukhuset. Här ligger han nerbäddad med alla maskiner runtomkring. Vi är hemma hos Nils och hans fru, Marie-Louise. I handen håller hon fotografin från sjukhuset. - Här ligger han nerbäddad, med alla maskiner runt omkring. Helt borta, säger Marie-Louise. Vad var det som hände? Vad var det som hände? Jo….eeh…vi skulle bli…det var det här med…, säger Nils och blir tyst. Han har svårt att  få fram orden och det mesta av hans minne från händelsen är borta. Men Marie-Louise som skriver dagbok minns det fortfarande tydligt. - Han skulle ta bort en polyp i näsan. Den gjorde så att han hade andningssvårigheter, säger Marie-Louise. En polyp är en liten vävnadsknöl i slemhinnan som gör att man blir täppt i näsan. Det är en relativt vanlig åkomma som uppemot 300 000 svenskar har problem med. Knölen tas ofta bort genom ett litet ingrepp i näsgången. - Och Nisse åker iväg på morgonen.. eller vi skjutsar dig till sjukhuset. Och sen är det ’hejdå, lycka till, vi syns ikväll’. Och jag själv skulle ha avskedsfest på jobbet för jag skulle gå i pension samma dag. Jag stod och blåste ballonger på jobbet och så ringer läkaren från sjukhuset och säger att ”Det där har inte gått något vidare…”, berättar Marie-Louise. Läkaren som opererat Nils har begått ett allvarligt misstag. Men det får Marie-Louise inte veta när sjukhuset ringer. Bara att Nils har fått en akut hjärnblödning och att han åkt med ambulans till neurointensiven på Karolinska sjukhuset. - Och då åkte jag och sonen dit. Och vi hittade rätt på dig och fick se dig, och det var ingen munter syn just då i alla fall, säger Marie-Louise och tittar på Nils som sitter tyst och lyssnar. Vad kände du just då? - Ärligt talat så vet jag inte. Det var bara tomt. Ett tomt kaos. Jag vet inte riktigt, det vart blackout, säger Marie-Louise Björneheim. Var du någonsin rädd för att inte Nisse skulle komma tillbaka? - Ja, det var jag ju. Oh ja, det var jag. Jag trodde faktiskt inte det. Så som han såg ut när han låg på sjukhuset…För han rörde sig ju inte. Vi kunde få en liten, liten förnimmelse om vi höll honom i handen. Att man fick en liten, liten tryckning tillbaka. Men ingen annan reaktion. Och det var jättejobbigt. Usch. Nils går inte att få kontakt med. Han läggs in med slangar för att tömma hjärnan på blod. Och en track i halsen, ett slags rör för att underlätta andningen. Det ska dröja månader innan han vaknar till liv. Och då är det en annorlunda Nils som vaknar upp. - Han visste ju inte vem jag var. Konstigt nog kände du igen barnbarnet. Men inte Mattias och mig första gångerna du började vakna upp. Du tittade bara på oss som att, vilka är vi? Säger Marie-Louise. Läkaren får inte fortsätta operera De första månaderna kan Nils varken röra sig, prata eller minnas något. Det blir en lång resa med rehabilitering, där Nils får lära sig prata och gå på nytt. Och det dröjer nästan två år innan Nils  får veta vad som gått fel. I augusti 2014 kommer ett beslut från Inspektionen för Vård och omsorg, den myndighet som bedriver tillsyn över vården. Där framgår det att läkaren försökt ta bort Nils polyp med en tång, och att han inte använt någon optik för att kunna se vad han gör. En direkt olämplig metod enligt IVO. Nils som ligger nedsövd märker aldrig när läkaren råkar göra hål och kommer åt den del i huvudet där hjärnan sitter. Marie-Louise går iväg och hämtar ett kuvert. Kuvertet med den utredning som IVO skickade för några månader sen. - Han har haft upp ett instrument upp i hjärnan. Det blev ett hål. Man har ett litet nät emellan näsan och hjärnan där luktsinnet sitter liksom. Och det var det han petade sönder och sen upp i hjärnan. Och så blev det blodutfyllnad och då blev det en stor hjärnblödning, förklarar Marie-Louise. Läkaren får även kritik för ytterligare ett fall, där en patient fått smärta och blödningar efter två misslyckade näsoperationer. Man beslutar att läkaren inte bör utföra någon mer kirurgi, och sjukhuset placerar honom på en annan mottagning i Stockholm. Jag har varit i kontakt med läkaren, men han vill inte medverka i någon intervju. - Det är helt ofattbart. Man kan inte tro att sånt här kan hända. Och man blir ju jätteledsen. Gjort går inte att göra ogjort. Men det förstörde Nisses liv och delvis mitt. Och sonens också egentligen, det händer ju mycket runt omkring, säger Marie-Louise. - Ja, det är ju som du säger. Man vet ju inte vem som bestämmer över en. Det känns ungefär som dom vart och petat undan benen på en. Och sen har man försökt komma tillbaka, tillbaka…, säger Nils Björneheim. Hur kunde en olämplig läkare få operera Nils? Och finns det fler än bara Nils som drabbats av att inte få träffa en läkare med rätt kunskaper? Jag bestämmer mig för att kontakta Inspektionen för vård och omsorg och får då veta att just kompetensbrister inom vården är ett av flera riskområden som man sett de senaste åren. Janna Kokko är utredare på IVO. - Vad vi har gjort är att vi har samlat in risker både från det som vi har sett och sen också det som andra aktörer påpekar som riskområden. Och där har många aktörer påpekat att kompetensbrister hos personal är ett riskområde, eller en risk för patientsäkerheten. Men vi har kollat på det på väldigt övergripande nivå för att kunna prioritera vår kommande tillsyn, berättar Janna Kokko. Enligt henne handlar det inte specifikt om bara kompetensbrist hos enskild personal, utan även om brist på vissa typer av specialister och att en del inte får tillräckligt med kompetensförhöjning. Jag är nyfiken på om det finns fler fall som Nils. Därför begär jag ut alla avslutade anmälningar som handlar om kompetens bland vårdpersonal. Jag begär också ut alla tillsynsärenden där IVO kritiserat personal för oskicklighet, det vill säga att personalen har bristfälliga kunskaper i sitt yrke. Sammanlagt går jag igenom 191 fall som lett till kritik de senaste fem åren, och hälften av dom rör läkare. Sverige saknar de kontrollsystem som finns i många andra länder I dom ärenden jag granskat, hittar jag flera exempel på både dödsfall och allvarliga vårdskador, som kan härledas till att läkare haft brister i sin kompetens. Här finns exempel på barn som dött, patienter som blivit blinda och läkare som ordinerat dödliga medicindoser till sina patienter. Så hur kommer det sig att patienter riskerar att träffa läkare med bristande kunskaper?          Jag åker till Sahlgrenska Akademin i Göteborg. Här möter jag Eric Hanse. Han är professor och dekanus. Tidigare var han ansvarig för läkarutbildningen i Göteborg. - Ja, läkarkårens kompetens är god och hög generellt sett. Men den kan bli ännu högre, säger Eric Hanse. Enligt Eric Hanse så finns det flera saker som kan bli bättre och gemensamt är kontrollen av läkares kompetens. En del handlar om själva läkarutbildningen, där kraven successivt minskar ju längre man kommer. Som exempel nämner han den svenska specialistutbildningen som inte innehåller någon obligatorisk slutexamen. Men det stora problemet kommer efter utbildningen. Då blir det istället upp till arbetsgivaren att se till att läkaren har rätt kompetens för sitt jobb. Något system som återkommande kontrollerar kompetensen finns inte.  - Det är väldigt olyckligt. På alla nivåer i den här utbildningskedjan, hela vägen från grundutbildning till AT och vidareutbildning och fortsatt vidareutbildning, så bör det finnas kontrollstationer, så att säga. Och såna kontrollstationer blir aldrig vattentäta, och ska inte vara heller kanske, hur finmaskiga man än gör dom. Men dom minskar risken för att sånt här ska hända i alla fall, säger Eric Hanse. Om man som arbetsgivare anställer en läkare, vad har man för möjligheter att kontrollera den här läkarens kompetens? - Nej, man har ju att lita på att dom utbildningar som den här läkaren har gått på olika nivåer uppfyller en god kvalitet, säger Eric Hanse. Det är den femte december 2013 och medicinska riksstämman hålls på Waterfront Congress Centre i Stockholm. Här samlas branschfolk och föreläsare för att debattera och nätverka. På en debattscen står barnläkaren Anders W Jonsson, även riksdagsledamot för Centerpartiet. Ämnet för debatten är ”Vem vill gå till en läkare som inte hänger med?” och Anders W Jonsson argumenterar för att Sverige bör införa en kontroll över läkarkompetens.  - Ja, det här var en av många debatter jag varit med i under de senare åren, där vi diskuterat just det här, varför Sverige är så unika i det att vi inte har någon kvalitetskontroll av legitimerad personal, säger Anders W Jonsson. Systemet Anders W Jonsson förespråkar kallas recertifiering. Det går ut på att yrkesutövare återkommande får bevisa sin kompetens, till exempel via kunskapstester vart femte år och ofta genom att redovisa att man uppdaterat sig med ny relevant forskning. Systemet används i olika former runt om i världen. Men inte i Sverige. - Jag tycker att det är fel. Jag tycker att Sverige i likhet med i stort sett alla andra länder, borde ha system där man återkommande får visa att man behåller kompetensen på det område man är legitimerad att arbeta. Jag kommer ihåg från den här debatten vi hade att efteråt hade jag stämt träff med en amerikansk barnläkarkollega som var på stämman i ett annat ärende. Jag skulle visa honom Sveriges riksdag. På vägen hit till riksdagen frågade han vad jag debatterat. Och då berättade jag det här, och han blev ju väldigt förvånad. Hur kan det vara så i Sverige att man inte har någon kompetenskontroll alls på läkare? Och så beskrev han det amerikanska systemet där man har dubbla kontrollsystem, där dels delstaterna har en uppföljning, och dels yrkesföreningarna också har en uppföljning. I det material jag gått igenom hos IVO, är det tydligt att läkare med kompetensbrister ofta upptäckts först efter att fel har begåtts. Och det här är ett problem menar Anders W Jonsson, som tycker att Sverige borde införa ett system som granskar läkares kompetens innan felen begås. Han jämför det med svenska revisorer, som var femte år får förnya sina yrkescertifikat. - Det borde i Sverige vara lika viktigt att ta hand om svårt sjuka människor som det är att hantera pengar. I ett läge där vi säger att auktoriserade revisorer, där ska staten återkommande kontrollera att man håller kompetens. Då är det ju skamligt att man då tycker att hela sjukvården där det handlar om människors hälsa, liv och död, att man där inte har någon form av kompetenskontroll, säger Anders W Jonsson Med på scenen står även Olle Larkö. Han är överläkare och dekanus på Sahlgrenska Akademin. Kollega till Eric Hanse som ni hörde tidigare i programmet. - Vad vi vänder oss emot är att vi inte har samma krav på läkarna som man har i andra länder, säger Olle Larkö. Varför har vi inte det? - Ja, det är svårt att svara på det. Kan vara ett uttryck, om man får vara lite elak, ”Slapp-Sverige”. Att man tror att saker ordnar sig i alla fall, säger han. Enligt Olle Larkö är det framförallt läkares fortbildning som är viktigt att kontrollera. Det vill säga den kunskap som läkare får efter att dom är färdiga specialister, till exempel genom att åka på konferenser eller läsa ny forskning. Och han får medhåll från sin kollega Eric Hanse. - Den allmänna synen är att läkaryrket som många andra yrken är något som ingår i ett livslångt lärande. Och alla utbildning, även i det livslånga lärandet, är något som befrämjas av krav på individerna på alla nivåer. Men som det är nu i systemet så minskar kraven successivt ju längre man kommer i det livslånga lärandet. Och det är på sikt inte bra för inlärningskvaliteten. Så vi tror ändå att det är bra med krav på alla nivåer, även om man har vart yrkesverksam en längre tid, säger Eric Hanse. Olle Larkö bryter in. - Det är klart att det kan förekomma att kompetensbrister gör att man felbehandlar. Det är ju därför vi tycker att man ska förebygga detta så långt man kan. Med att hänga ut i utvecklingen helt enkelt. Läkare är inga fantommänniskor heller, utan vi kan göra fel även om man är kompetent. Det är olyckligt om man gör fel för att man är inkompetent, och vi vill så långt som möjligt gardera oss från detta, säger han. Kjell-Erik drabbades av grav hjärtinfakt men blev ordinerad ryggövningar I ett av fallen jag granskat, dyker orten Åmål upp. Här bor Ulla Pettersson och hennes make Holger. Vi går in Ullas kök. Efter en stund pekar hon på den rödvita mattan framför diskbänken och börjar berätta om sin lillebror, Kjell-Erik. - Här bara han ramla ner. Och blev liggandes ner här efter diskbänken. Alldeles precis efter här låg han. Så det var jobbigt att sköta matlagning och disk, det känns fortfarande jobbigt med den här bänken, för det påminner så mycket om det som hände då, säger Ulla Pettersson. Vi sätter oss i matrummet. Det var en oktoberdag som hennes lillebror Kjell-Erik kom hit, berättar hon. Kjell-Erik var blek, kallsvettig och klagade över en extrem smärta i ryggen och bröstet. Dom åker till vårdcentralen där dom blir ombedda att sätta sig i väntrummet.  - Nej, det orkar jag inte, sa min bror då. Men sen kom det en läkare. Och när vi hade berättat då att han hade så ont i ryggen, och han hade ont i mellangärdet och det tryckte över bröstet och han hade väldigt hjärtklappning. Då fick vi följa med in på ett undersökningsrum. Och där togs EKG. Och då sa han att, ja det syntes en liten förändring. Och så fråga han min bror om han hade haft en hjärtinfarkt tidigare. Och nej svarade ju min bror då, berättar Ulla. Läkaren ser fundersam ut, berättar Ulla. Han säger till Kjell-Erik att lugna ner sig och ta ett djupt andetag. Efter en stund säger han att Kjell-Eriks hjärtklappning bara är en panikattack, orsakad av inflammation i ryggen. - Och så skulle han visa min bror hur han skulle göra ryggövningar för att stärka upp ryggmuskulaturen. Så han fick lägga sig på britsen. Och så skulle han ha händerna utefter sidorna och sträcka upp överkroppen och huvudet. Och det kunde ju inte min bror. Läkaren fortsätter med att försöka få Kjell-Erik att göra ryggövningar. Efter en stund ber han Kjell-Erik och Ulla att gå in i ett annat rum och vänta, eftersom en annan patient står på tur. - Och då säger min bror till doktorn att. ”Ja, jag kommer inte att klara mig igenom det här”. Och då tog doktorn tag i armen på min bror. Och så sa han att ”Lugna ner dig nu. Lugna ner dig. För det som du känner bak i ryggen, det är inte farligt. Och inte det du känner tryck över mellangärdet. Och hjärtklappningen, det är inte farligt. Du behöver INTE oroa dig!”, berättar hon. "Jag kommer dö nu" Medan de väntar i rummet börjar Kjell-Erik att hosta kraftigt. Läkaren kommer senare tillbaka och gör bedömningen att Kjell-Erik även lider av lunginflammation. Han skriver ut lite antibiotika och skickar hem Ulla och Kjell-Erik. Väl hemma hos systern, börjar allt snurra för Kjell-Erik. Han har svårt att andas och svetten pärlas i hans panna. Ulla bestämmer sig för att ringa en ambulans.  - Och min bror, han sa att ”Jag kommer att dö nu”. Och då försökte jag trösta honom och säga att ”Bara ambulansen kommer”. Och ”Jag dör innan dom kommer…”. Det var det sista han sa. Och sen bara han rasa ihop på golvet.  Ulla försöker ropa och ruska om Kjell-Erik, men får inget svar. Hon springer till telefonen för att ringa 112 igen, när hennes man ser ambulansen stanna utanför. - Och dom började ju å jobba med honom på en gång. Och gjorde såna här tryck på bröstkorgen på’n. Ulla står ute i hallen medan personalen försöker få liv i Kjell-Erik. Efter en stund hör Ulla hur det blir tyst i köket. - Personalen på ambulansen kom ut och sa att…”Tyvärr, det går inte att få något svar från din bror, hjärtat är stilla och det går inte att få igång det”. Och när dom kom med båren och….ja dom undrade ju om jag ville att han skulle vara kvar här tills en läkare kom och konstaterade dödsfallet. Eller om dom skulle ta med honom. Och då var han ju redan blå i det som man såg av ansiktet och så…Så då var det ju bara att konstatera att…han var död, säger Ulla medan tårarna rinner ner för hennes kinder. Chefläkare på Närhälsan och den vårdcentral som Ulla och Kjell-Erik besökte heter Monica Radeberg. Efter händelsen gjorde hon en egen utredning och anmälde även ärendet enligt Lex Maria. - Jag ser allvarligt på händelsen och beklagar den. Och det är av den anledningen som vi har gjort den här händelseanmälan och en Lex Maria-anmälan till IVO, säger Monica Radeberg. Den obduktion som gjordes efter Kjell-Eriks död, visade att han avlidit i en hjärtinfarkt. Och enligt både IVO och Monika Radeberg, borde läkaren ha förstått det redan första gången han såg resultatet av EKGt. Det visade nämligen tydliga tecken på att Kjell-Erik hade en akut hjärtinfarkt och läkaren borde ha ringt på en ambulans direkt. Hur kunde det bli så här? Det var en felbedömning. Och som jag också skrev i händelseutredningen och som också IVO höll med om, var att det handlade om kompetensbrist hos enskild hälso- och sjukvårdspersonal, säger Monica Radeberg, chefläkare på Närhälsan. Om en läkares kompetens brister i vissa avseenden som du säger. Hur kommer det sig att han jobbade där han gjorde? - I det här fallet handlade det om behov av läkare, alltså vikarier. Det var brist. Man har inte tillräckligt med ordinarie läkare och behöver ha bemanningsläkare eller vikarier. Så det var ju ett bemanningsföretag som hade hjälpt den här enheten med läkarbemanningen. Ni som anställer personal. Vad har ni för ansvar i det här? - Vi har ett ansvar att ta referenser…Att vi har personer med rätt kompetens…på rätt ställe.. Och vad var det som gick fel i det här fallet? – Ja, den här personen hade ju inte rätt kompetens i det här fallet……..Det jag vill tillägga är att jag beklagar detta. Det är en tråkig händelse som vi tagit på stort allvar. Den doktorn jobbar ju inte kvar i närhälsan. Vad jag vet, så gör han inte det, säger Monica Radeberg. Läkaren är fortfarande verksam inom vården i Västra Götaland och har i perioder varit stafettläkare på andra vårdcentraler i regionen. När jag ringer upp honom, håller han inte med om att hans kompetens varit otillräcklig. Men någon intervju där han kan utveckla det hela, vill han inte vara med i. Var han jobbar idag, vill han inte heller uppge. Läkarbristen förvärrar problemen Det är inte bara IVO som identifierat kompetensbrist som ett problem i den svenska vården. I december 2014 meddelar Riksrevisionen att även dom sett problem med kompetensen inom sjukvården i en förstudie. Senare i höst ska de presentera resultatet av en större granskning av kompetensproblemen inom vården. Men här ligger fokus mer på kompetensförsörjning, det vill säga frågan om rätt kompetens finns på rätt plats. Det råder idag brist på läkare med spetskompetens,  framförallt inom psykiatrin och allmänmedicin. Och enligt flera experter jag talat med är det ofta ur det perspektivet man ser problemet. Det stora problemet är inte inkompetent personal, utan snarare att det här inte kompenseras med annan, mer kompetent personal. Men kan det vara så att läkarbrist kan få konsekvenser även för enskilda läkare? Jag åker till Stockholm för att träffa Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren. - Ja, det är allvarligt. Man kan säga att både legitimation och specialistbeviset är statens garant för att yrkesutövaren håller måttet, säger Heidi Stensmyren. För Heidi Stensmyren är det framförallt fortbildning som är viktig för att bibehålla god kompetens. Hon är inte övertygad om att recertifiering är rätt väg att gå, däremot skulle hon gärna se ett system som ställer högre krav på att läkarna får rätt fortbildning.  Samtidigt tror hon att läkarbrist och kompetensbrist hos enskilda läkare kan ha vissa samband. - Tittar man på primärvården, så är det ju många läkare som kanske är den enda läkaren på vårdcentralen. Och det innebär i stor grad ensamarbete. Och det här blir en nedåtgående spiral. För dom har då så få läkare på plats så man får svårt att delta i fortbildning och uppdatera sig. Eftersom det är så dåligt bemannat. Sen så blir det här en spiral som fortsätter. Man får inte fortbildning och får ta en större del i produktionen. Och så blir det bara produktion till sist. Det blir en ond cirkel.   På Södermalm i Stockholm, ligger huvudkontoret för Sveriges kommuner och landsting, SKL. Jag har stämt träff med chefen på SKL:s vård- och omsorgsavdelning, Hans Karlsson, för att fråga hur han ser på det här med kompetensbrister och att det sker fel i vården. Som lagen är skriven, är det idag upp till arbetsgivaren att se till vårdpersonalen har rätt kompetens. Jag har pratat med en del experter som menar att det är ett problem att Sverige inte har något riktigt system som kontrollerar läkarnas kompetens. Vad tänker du om det? - Ja, det beror på vad du menar med kontroll. Vi har ingen myndighet som på något sätt prövar kompetens efter ett visst antal år eller som följer upp det i den meningen. Däremot finns ju tillsynsmyndigheter, Inspektionen för vård och omsorg som har ett tillsynsansvar, säger Hans Karlsson på SKL. Det finns ju exempel på andra länder där man har till exempel recertifiering. Att man kollar upp kompetensen var femte år till exempel. Hur ser du på ett sånt system? - Om man söker sig till ett vårdande yrke så…har man…då är grundinställningen att man faktiskt ska kunna klara sitt yrke på ett bra sätt. Vi tror mindre på en formalisering i form av någon typ utav examen igen, utan det handlar om att ständigt vara upptagen av att lära sig lite mer.. Men som lagen är skriven så är det ju ändå arbetsgivaren som har ansvar att kontrollera läkarens kompetens. Varför kan det ändå ske sådana här fel i vården? - Ja, och det är ju en riktig beskrivning att arbetsgivaren, chefen ska vara ansvarig för det. Man ska se till att personen dels har rätt utbildning men också har fått rätt kompetensutveckling under tiden. Det är ett konstaterande att så här långt är systemet inte perfekt. Ingen är nöjd med det. Alla är upptagna med att försöka ta bort dom brister som finns. Eller att kompensera för det faktum att vi inte är perfekta människor. Det vi måste göra när vi vet att det är att göra ett fel eller att det är att det händer något som inte var avsett, är att det är en del av en vardag. Då handlar det om att acceptera att det förekommer, och bygga in system som säkerställer att dom här bristerna inte leder till att det drabbar en patient. Men hur ska man som patient veta att den läkare man träffar faktiskt har rätt kompetens? - Jag tycker att man som patient i svensk sjukvård ska kunna förutsätta det. Man ska inte behöva försäkra sig extra mot det eller vara oroad för det. Jag är övertygad om att i den absoluta majoriteten, nästintill alla fall, så kan du vara helt säker på det. Sen finns det exempel på att uppenbart inte kompetensen räckte, säger Hans Karlsson, chef på SKL:s vård- och omsorgsavdelning. I matrummet hemma hos Ulla Pettersson i Åmål igen. Hon visar en bild på sin bror Kjell-Erik. Han står på en fiskebåt, med gula regnkläder och håller upp en stor fisk. Det är en av de sista bilderna som togs på hennes bror. - Att det kunde gå så illa.. En doktor som ändå inte var så ung…utan hade lite erfarenhet. Att vi hade sådan otur att vi träffade den doktorn. Det är dom tankarna jag har, som snurrar runt i huvudet på mig både dag och natt. Och att en inte ska lita på en doktor längre. Jag kommer aldrig göra det mer…  Reporter: Michael Verdicchio P4 Göteborg Producent: Andreas Kron P4 Göteborg Andreas Lindahl Exekutiv producent Kaliber kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 00:29:35

    Chanstagningar när sperma doneras privat genom kontakter över internet

    · Kaliber

    Sperma som lämnas över på offentliga toaletter när dörrarna till vården stängs. Och män som gett upphov till dussintals barn. Kaliber om en oreglerad marknad för spermadonation på nätet. – Här ligger alla plastsprutor som  jag har köpt. Jag har ingen nytta av dem längre men jag kan inte förmå mig själv att kasta dem för det är så mycket känslor som finns kring det här. Frida har plockat fram en blårandig skokartong med vita blommor på. Här, bland tidningar från dagen då hennes son föddes, ligger förpackningen till den där ägglossningmätaren hon använde, ett helt knippe med plastsprutor som hon köpte i storpack från England, och en påse med fem stycken små genomskinliga plastburkar med grönt lock. Det är små reseetuier för krämer från Clas Ohlsson. – De här hade ju jag i min handväska under många månader. De skulle alltid vara packade som en nödväska liksom, berättar hon. En burk ligger löst i skokartongen. – Den här lilla burken det är den heliga graalen i familjen. Det här är den sista burken som vi använde så det är särskilda känslor kring den. I just den här lilla plastburken med grönt lock låg spermierna som skulle bli hennes son. – Jag har diskat den givetvis men jag kommer aldrig göra mig av med den. Jag kommer att bli en pinsam morsa när han blir tonåring och ska visa honom det här. Han kanske tycker det är jätteäckligt. Frida är ensamstående. Hon ville ha barn men kände inte för att ragga upp någon främling på krogen och få till det genom ett engångsligg. Spermierna fick hon istället av en anonym man hon träffat via en kontaktannons på nätet. – Och han verkade trevlig så jag skrev till honom. Så sade han ”när vill du köra igång?”. Så tror jag vi körde igång några veckor senare. – Det var så enkelt? – Ja. Idag handlar Kaliber om spermadonation som sker över nätet. Krångliga regler, hårda krav och väntetider för att få inseminera sig inom den offentliga vården, har gjort att det växt fram en oreglerad marknad för spermadonationer på svenska internetsajter. Men till skillnad från donation och insemination på svenska sjukhus är det lite mer laglöst land på nätet. Här får du nöja dig med virtuella hanskakningar på att mamman inte kommer kräva donatorn på underhållsbidrag. Och du får lita på att den främling som gett dig sina gener inte dyker om upp tio år och kräver att få vara pappa. Men vi börjar i vardagsrummet hos Frida där det idag alltså ligger en jollrande sexmånaders bebis i ett babygym på golvet. Frida heter egentligen nått annat och vi har förvrängt hennes röst eftersom hon inte vill riskera att bli igenkänd av myndigheterna. Det kan nämligen få konsekvenser för henne ekonomiskt. Men mer om det senare.                        – Den dan när jag fick positivt resultat, en sån där glad gubbe på ägglossningstestet, då mejlade jag honom på morgonen och då hade jag ingen aning om var vi skulle träffas liksom. Vill han träffas hemma hos någon eller tycker han att det är för privat? Vad har han tänkt sig? Så då föreslog han en offentlig toalett. Någonstans. Som låg nära där han kunde ta sig. De stämde träff på en offentlig toalett. Frida stod och väntade utanför medan donatorn gjorde sitt i ett av båsen. När kom ut gav han henne koppen med spermier i en sorts underhandsfattning, lite sådär bakom ryggen. Frida var orolig för att vakterna på toaletten skulle tro att de sysslade med droger eller nått, där de stod och smög med små brukar. Men det var ingen som sade till.   – Då tog jag den lilla burken och så fyllde jag upp sprutan och satte in den på lämpligt ställe och tryckte av, berättar Frida.   Men Frida blev inte gravid på första försöket. Det tog fyra månader, ett missfall och totalt åtta möten på offentliga toaletter med den anonyme donatorn innan hon lyckades. – Och då blev jag gravid och det barnet fick jag behålla, säger hon. Trots att de har setts de där åtta gångerna vid toaletterna vet Frida fortfarande ingenting om sin anonyme välgörare. – Vi hade som en tyst överenskommelse att han frågar inte mig någonting, jag frågar inte honom någonting. För han ville vara hundra procent anonym, säger hon. Hon vet inte hans namn. Hon vet inte hans ålder. Han har sagt han har en egen familj, att han är frisk. Men hon vet egentligen inte om det är sant heller. – Så det är en risk men det är ändå en risk som jag var beredd att utsätta mig för. För det var enda sättet att få barn. Hade jag inte utsatt mig för den risken så hade jag inte haft den här underbara pojken idag, säger Frida.   ”DET ÄR FÖR MIG HELT OBEGRIPLIGT” Reproduktionsmedicinska avdelningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg är en av sju offentligt finansierade kliniker i Sverige som tar emot donatorer och utför insemineringar och provrörsbefruktningar med donerade spermier. Ann Thurin Kjellberg är överläkare här och visar mig runt i lokalerna – Det här är rummet, vi har två sådana här nästan likadana rum. Om man inte tar fram provet hemma så kan man göra det här då. Om du donerar inom den offentliga vården så görs noggranna kontroller – intervju för att känna på vem du är och varför du gör det här. Du ska göra det för att hjälpa, inte för att du t.ex. vill uppfylla jorden med din avkomma, säger Ann Thurin Kjellberg. – Så vi försöker väl avstå från en del personer som låter, för att tala ren svenska, ganska knäppa. För att få donera sperma får du inte heller ha några kroniska sjukdomar och inte gå på några mediciner. Det kollas för HIV, hepatit, syfilis, gonorré och klamydia. Och när du lämnar spermaprov så fryses de ner och efter ett halvår tas nya blodprover på donatorn för att säkerställa att inte några vilande sjukdomar blommat upp. Först efter det blir du godkänd som donator inom landstinget. – Rent medicinsk är jag väldigt förvånad att kvinnor kan tänka sig att få kontakt med någon på nätet och inseminera sig utan att ha kollat det här med sjukdomar, det är för mig totalt obegripligt. Även om han säger att han har kollat och även om han håller fram nått papper som ska vara nån kopia på nått HIV-test, så skulle jag personligen aldrig våga göra det i dessa tider. När det finns så mycket sjukdomar som kan överföras. Men kötider och utredningar på svenska kliniker kan ta upp till ett par år och du får bara får max sex försök inom det offentliga. Dessutom får ensamstående kvinnor inte inseminera sig i Sverige. Än så länge, ska tilläggas. Det finns en Statlig offentlig utredning som föreslår att det ska bli möjligt från och med första juli nästa år, men det har inte klubbats igenom av riksdagen än. Och vill du själv betala för en behandling i till exempel Danmark kan det komma att kosta tiotusentalskronor. Det här sammantaget gör ändå att Ann Thurin Kjellberg trots allt kan förstå att folk väljer lättare väga  – En reflektion är väl att om man sätter upp väldigt krångliga regelverk och inte har tillräckliga resurser så är det klart att människor försöker lösa det här på ett enklare, snabbare, billigare sätt, säger hon.   DET TAR MINDRE ÄN 48 TIMMAR INNAN MÄNNEN HÖR AV SIG Det finns ett antal svenska sajter som har mötesplatser för folk som letar efter spermadonatorer. Nått är ett renodlat donationsforum, andra kan ha flera olika inriktningar. Jag vill veta hur lätt det är att få napp så jag startar konton på tre stycken sajter som en ensamstående 30-plus kvinna. Det tar mindre än en timme innan erbjudanden börjar droppa in. ”Hej! Jag hjälper dig gärna på det sätt du önskar. Är en ovanligt fertil kille.” ”Är fullt frisk och har inga krav på delaktighet el vårdnad el dyl. När ungefär tänker du att det kan vara aktuellt?” På mindre än 48 timmar har 20 personer hört av sig. ”30-årig donator här med grönbruna ögon och brunt hår. Har donerat flera gånger tidigare och har stor erfarenhet. Har friskhetsintyg och mycket tjock sperma som är en stor fördel”. ”Jag är resbar och kan träffa dig vid en tågstation för att överlämna donation.” Flera stycken går också snabbt med på att mejla över bilder på sig själva och intyg med helt eller delvis synliga personnummer som visar att de är friska från sjukdomar som hiv och gonorré. ”Här bifogar jag resultatet av HIV test, vilken var negativ. I nästa epost skickar jag nästa intyg.”  Vissa skickar till och med telefonnummer.  ”Du är mycket välkommen att ringa mig på …”  Om du genomför en behandling på nån av de offentliga klinikerna som finns i Sverige så blir donatorn inte pappa. Han har varken några rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet. Men det här gäller bara inom vården. Om du på egen hand hittar en donator, ja, då är han automatiskt pappa till barnet precis som i alla andra fall där folk får barn ihop. Överläkare Ann Thurin Kjellberg på Sahlgrenska universitetssjukhuset igen.  – Och han kommer ju inte kunna snacka sig ur det därför att han anser att han är donator. Och det gör ju att den här kvinnan som gör den här behandlingen på sig själv kan komma i en situation där han kräver faderskap på det här barnet. Och vice versa, för den delen. Han tänker sig att vara donator, men hon säger att han är far och ska betala underhåll. Så det blir juridiskt väldigt tveksamt och särskilt olyckligt tycker jag detta är ur barnets perspektiv. Att det är en otydlighet kring föräldraskapet, säger Ann Thurin Kjellberg. Däremot tror Ann Thurin Kjellberg inte att det är så stor risk att barn som kommit till via samma donator på nätet skulle komma att träffas och bli ihop senare i livet. – I en stad av Göteborgs storlek hade man kunnat ge upphov till hundra barn utan att det vore nån större risk för incestuösa förbindelser längre fram mellan halvsyskon. Vilket ju är det man oroar sig för, säger hon. Risken att någon ångrar sig och helt plötsligt vill vara pappa, eller tvärtom kräver donatorn på underhåll, det kan ställa till det ordentligt. För en så kallad privat donator kan det kosta rätt mycket pengar. Ett underhållsbidrag ligger idag på runt 1200 kronor i månaden. Räknat från födseln till dess att barnet är arton år blir drygt en kvarts miljon kronor. Och ju fler barn du ger upphov till, desto mer pengar handlar det om. Det finns ingen statistik på det här och det verkar i och för sig vara ganska ovanligt. Men det finns exempel på när det blivit problem: Mannen gick i början av nittiotalet med på att ställa upp som spermadonator till det lesbiska paret. Tre barn och tio år senare separerade de två kvinnorna och den av kvinnorna som har vårdnaden om barnen krävde då mannen på underhåll. Länsrätten slog i veckan fast att mannen är barnens biologiska pappa och därmed underhållsskyldig. [Ekot, 2001-12-09]   BJÖRN HAR FLER ÄN 20 BARN Jag åker bil till en av de spermadonatorer som jag kommit i kontakt med på nätet. Enligt egen utsago så har han gett upphov till ungefär tjugo barn på det här sättet.  Vi kan kalla honom för Björn. Han vill också vara anonym. Han är runt femtio år gammal och har donerat privat på nätet i ungefär fem år. Till både ensamstående kvinnor och par. Han visar mig det gästrum han har stående för de kvinnor som kommer hit, hem till honom, för att få en donation – Ja, här är en gästavdelning med gästrum och egen toalett och annat så här kan besökare som vill ha en donation i lugn och ro inseminera sig själva, berättar han.  Om de vill kan kvinnorna sova över här för att kunna få fler doser, som han kallar det, och på så sätt öka chanserna att bil gravid under ägglossningen. – Är det här de brukade bli invisade om de stannar över? – Ja, här finns också övernattningsmöjligheter för de som åker långt och vill kanske ha flera doser också. – Hur vanligt är det då, att folk stannar över natten och tar flera doser på en gång? – Ja, det kan vara ett tiotal som har nappat på det erbjudandet, säger Björn. Björn brukar alltid ha ett litet lager med fem milliliters plastsprutor hemma. Han försöker hålla lite koll och skriva upp alla lyckade donationer i en lista, men vissa av kvinnorna han hjälpt har velat vara helt anonyma och aldrig hört av sig efter donationen, så det kan handla om att han har fler än 20 barn. Tre, fyra stycken kvinnor, säger han, har kommit tillbaka för att få syskon till sina barn. – Det är nästan som en liten verksamhet du har här? – Ja, det har nästan blivit så. Ett tag så har det varit mycket spring här kan man säga, men det går lite upp och ner. Just nu är det ganska lugnt känner jag. – När var den senaste donationen du genomförde? – Det var väl ett par veckor sedan ungefär, men det har hänt att det har koliderat och blivit flera donationer på samma dag.   Fler donationer på samma dag. Innan Björn började göra det här i egen regi har han också donerat inom landstinget. Där har han nått maxgränsen som säger att samma donator får användas till barn i max sex familjer. Så det kan alltså handla om att han har närmare trettio barn. Jag har hört att vissa tar betalt för sin sperma på de här nätforumen, men ingen av de jag kommer i kontakt med vill ha några pengar alls. I alla fall inte när jag frågar som min påhittade 30+ tjej. Vad är det då som gör att Björn håller på med det här, undrar jag? – Jag har varit väldigt noga med att tänka igenom är det instinkten som lurar mig till att driva det här för långt eller vad är det? Och jag är medveten om att det är ganska kontroversiellt. Men efter att ha träffat några av de barn jag gett upphov till så kan jag känna det att jag skulle aldrig vilja ha något av det här ogjort. Det har blivit fantastiska barn och fantastiskt lyckliga föräldrar har jag också mött. Så det känns väldigt varmt i hjärtat när jag tänker på det. Björn försöker inte vara helt anonym. Han skickar läkarintyg och ger ut sitt eget telefonnummer till kvinnorna. Är det ett lesbiskt par så skriver han till och med på faderskapsintyg för att på så sätt underlätta en närståendeadoption, berättar han.   Och kollar man med Skatteverket så ser man att han har flera barn som antingen är bortadopterade eller på väg att bli det.  – Han har barn ja. Då ska vi se, det var en hel del ja.  Men Björn är inte orolig för att bli lurad. För både han och kvinnorna har saker att förlora, resonerar han. Han riskerar att bli underhållsskyldig om hon skulle blåsa honom, hon riskerar att få dela vårdnaden med en främmande man. Och det har aldrig blivit nått problem hittills, säger han.  – Ja, jag har ju bara träffat på vettiga mottagare, så att säga. Som av allt att döma verkligen har tänkt igenom det.  Jag frågar om han är säker att han får hålla på med det här?  – Det är inte förbjudet att skaffa barn och det är inte förbjudet att välja att vara ensamstående förälder och det är inte förbjudet att som biologisk far välja att stå helt utanför.   KAN VARA OLAGLIGT Enligt lagen om genetisk integritet är det våra offentligt finansierade sjukhus som får utföra insemineringar eller privata kliniker som fått särskilt tillstånd. Den som vanemässigt eller i vinstsyfte inseminerar någon på annat sätt kan dömas till böter eller fängelse i upp till sex månader. Samma sak gäller män som vanemässigt eller för att tjäna pengar donerar sin sperma. Jag frågar Anna Singer som är professor i civilrätt med fokus på familjerätt på Uppsala Universitet, vad det här vanemässigt egentligen betyder. – Det preciseras inte och jag tror inte att man alls hade en aning om hur den här verksamheten skulle komma att utveckla sig. – Vad kan man tänka där då? Fem gånger? Tio? Tjugo? – Det är väldigt svårt för mig att säga, tjugo gånger låter ju definitivt som att det närmar sig vanemässigt, men det finns alltså inte prövat alls, det här. – Problemet, att det här inte når åklagare, beror väl också på att det finns väldigt få som är intresserade av att anmäla det här. Därför att de som får barn de vill ju ha barn, och givarna har ju förstås inget intresse av att en åklagare får ögonen på den här verksamheten.   ”DET ÄR JAG OCH MIN LILLA HEMLIGHET” Jag åker vidare i bilen till en parkeringsplats i ett industriområde där jag ska träffa en annan donator. Han vill också vara helt anonym. Vi ska göra intervjun i framsätet på bilen. – Det är ingen i familjen, ingen av mina bästa vänner vet någonting. Peter, som också heter nått annat egentligen, började ge bort sperma på nätet sommaren 2013. Sedan dess har han kommit i kontakt med fem kvinnor. Två ensamstående, över fyrtio, och tre par. Men än så länge är det bara en som blivit gravid och har ett barn på gång. En av kvinnorna ska han träffa efter vår intervju. De ska göra sitt femte försök tillsammans. – Jag förstår också att det låter lite suspekt det här att åka hem till olika damer som man inte känner och sedan sitta på deras toalett och tillfredsställa sig själv. Det hade jag också tyckt låtit lite suspekt, säger Peter. Peter är gift sen länge och har tre egna barn med sin fru. Men de vet ingenting om vad han håller på med vid sidan av. – Så kommer det nog bli livet ut. Att det här är min lilla hemlighet, att det gör jag. Och därför håller han, till skillnad från Björn, hårt på sin anonymitet. Han lämnar inte ut nått telefonnummer, han visar inga intyg och skriver absolut inte på några faderskapsintyg. Att Peter ändå vill göra det här, förutom att han vill hjälpa sina medmänniskor säger han, är en slags samhällsmässig värdering. De här barnen kommer inte bara skänka glädje, de kommer också att betala skatt och vara med och betala vår pension i framtiden, förklarar han. Och så är det en bekräftelse - en kick - att ha ett antal barn därute. – Man har spridit lite glädje. Jag vill inte på något sätt frammåla mig som någon gud som skänker liv, men man har ändå gett upphov till ett nytt liv. Det ger ju en viss inre tillfredställelse, ganska stor ska jag vara ärlig och säga. – Du verkar ändå tycka att det finns en viss spänning och nått lite roligt i ditt egna, hemliga lilla liv här? – Lite kul är det faktiskt, ja. Man kan ju lite grand jämföra det med att ha en otrohetsaffär. En otrohetsaffär hade jag inte klarat av, dels hade jag inte orkat med det tidsmässigt och dels känner jag att det är inte är därför jag är gift. Men för att svara på frågan, lite kul är det att det är jag och min lilla hemlighet. – Det är klart att jag kommer ju känna mig lite blåst om jag åker dit på grund av detta, om någon ändå lyckas luska ut vem jag är och begära underhåll. Men det är trots allt så lagstiftningen ser ut, säger han.   WEBBFORUMEN KAN GÖRA FEL Det är alltså olagligt att donera privat om man gör det vanemässigt eller tar betalt för det. Men också de som medverkar till vad som kallas för organiserad eller vinningsinriktad verksamhet kan dömas för det. Och det här skulle enligt juristprofessor Anna Singer kunna gälla de sajter som har donationsforum. --Om man tillhandahåller det, om man alltså har en hemsida där det kontinuerligt förmedlas givare så skulle jag kunna tänka mig att man skulle kunna fällas till ansvar. Men återigen, det här är frågor som vi egentligen inte vet eftersom det inte har prövats i domstol. Barn i Sverige har också enligt lag har rätt att få reda på sitt genetiska ursprung. Därför måste sjukhusen spara journaler med uppgifter om donatorerna i minst sjuttio år, så att barnet när det uppnått mogen ålder kan kontakta sin biologiska pappa. Om man  istället gör det här på egen hand via sajter på nätet ligger barnets rätt att få reda på sitt ursprung helt i händerna på mamman och donatorn. Att låta en verksamhet som möjliggör ett sånt här godtycke fortsätta, det kan gå emot FN:s barnkonvention, säger Anna Singer.  – Om man helt enkelt inte bryr sig om den här verksamheten så kan det vara något som kommer i strid med våra åtaganden enligt barnkonventionen kan jag tycka. En av de populäraste sajterna för att hitta spermadonatorer är villhabarn.se. Sajten har funnits i tretton år och fungerar både som en nättidning om ofrivillig barnlöshet och ett gratisforum som har drygt fyratusen medlemmar. Inlägg som ”donator sökes” eller ”donator finns” hör till de vanligaste. Erik Gunnarsson är VD på företaget Bild & Kultur som ansvarar för sajten. – Jag skulle nog kunna säga om man backar i statistiken och tittar några år tillbaka så har vi nog åtminstone dubbelt så många i forumet idag som vi hade för två år sedan, säger han.                                                                                        Dagen innan den här intervjun bestämmer de helt plötsligt att stänga ner kontaktannonsdelen av forumet. Den som har rubriken ”sökes”. – Jag känner ju en oro över att någon ska råka illa ut eller träffa någon som inte är snäll. Och även om vi tillhandahåller en plattform så känns det liksom. Jag vill inte stå för en sån verksamhet.  Erik Gunnarsson säger att det här är nått de funderat på länge och nu när de fått frågor om det av oss blev de påminda om att ta tag i det här. Jag undrar om de har brutit mot lagen när de haft det här forumet. --Vi får väl undersöka det, om vi har gjort något fel, säger han. – Tror du att ni har gjort det? – Jag hoppas att vi inte har gjort det. Jag vet inte. Dagen efter intervjun har hela forumet stängts ner. I ett mejl skriver Erik Gunnarsson att det bara tog en timme efter att ”sökes”-forumet stängdes innan det började komma in fler och fler efterlysningar av donatorer i de andra ämnesforumen. Han skriver: ”Behovet från våra medlemmar verkar vara så stort att det för oss känns som övermäktigt att moderera dagens forum med ambitionen ’inga kontaktannonser här tack’. Vi kommer att få radera inlägg varje dag och det kommer i längden inte att fungera. Så vi stängde ner hela forumet”.   Han skriver också att de rådfrågat jurister som menar att de inte bryter mot lagen.   ATT RUNKA I KOPP ÄR EN POLITISK HANDLING Hemma hos Frida igen. Hon som för ett halvår sedan fick en son genom en anonym donator som hon stämde träff med på olika offentliga toaletter. Att skaffa spermier och inseminera sig själv är inte olagligt, men en konsekvens är att Frida nu för att få underhållsstöd från Försäkringskassan måste ljuga och inte avslöja nånting som kan göra att myndigheterna hittar hennes donator. – Så det gäller att till vilket pris som helst aldrig ge dem någon fakta. För jag vill ju inte förstöra hans liv när han har räddat mitt liv, säger Frida. Ekonomiskt står inte hennes tillvaro och faller med underhållsstödet, säger Frida. Men hon anser att hon har samma rätt till de här pengarna som andra mammor där pappan inte är med och betalar. Eller dom de kvinnor som haft råd att åka till en klinik i Danmark och där fått ett kvitto på att donatorn är anonym. Ett kvitto som de sen kan visa upp för Försäkringskassan. Att runka i en kopp och ge det till en främling är en politisk handling som hon vill uppmuntra, säger Frida. – För man får ju inget ut av det själv. Inga pengar byttes mellan oss. Han känner ju inte mig så det är ju inte att göra något för en vän som man har några känslomässiga band till, utan det är ju nästan som att betala skatt lite. Eller att skänka nått till välgörenhet. Hennes lycka, att hon har en son, beror på att donatorn gav urskillningslöst utan begräsningar på ett visst antal kvinnor, säger hon, och att han inte ställde några frågor. Och så handlar det om att ta kontroll. – Det var också härligt att kunna göra ett aktivt val för så mycket i livet är ju i händerna på ödet, eller vad jag ska säga. Det finns jättemycket man inte kan påverka; sjukdomstillstånd, arbetssituationer. Det här var ändå en så pass viktig sak att skaffa barn och så upptäckte jag att jag kan faktiskt påverka det själv. Jag behövde inte ruinera mig själv eller sitta och vänta i tusen år på den stora kärleken utan jag kunde göra nånting när det passade mig. Reporter: Mikael Sjödell Producent: Annika H Eriksson kaliber@sverigesradio.se  

    starstarstarstarstar
  • 00:55:46

    Richard Wagner och nazismen

    · P2 Dokumentär

    Richard Wagner var inte en i samtiden vanlig "husbehovsantisemit". Läser man hans skrift Judendomen i musiken framträder snarare bilden av ett frenetiskt hat och en personlig avsky för allt judiskt. Enda lösningen på det judiska problemet är enligt Wagner dess undergång. Hitler mötte Wagners verk redan som tolvåring och ingen annan konstupplevelse gjorde tillnärmelsevis lika starkt intryck. Wagners ideal kom att prägla hela Hitlers liv och verk. Det finns de som menar att utan Wagner - ingen nationalsocialism. Adolf Hitler erkände ingen annan lärare än Wagner Går vi sedan över till den nazistiska mytologin, religionen - om ariers gudastatus, frälsning via den heliga graal, symboler, Thule, Atlantis, tempel, övermänniskor, utvaldhet... Så är Himmlers diktat som kopierade ur Richard Wagners mytologiska värld och dramer. Men finns verkligen antisemitisk propaganda närvarande i Wagners musikdramatik? Är kvinnobilden reducerad till enbart horan och madonnan? Kan en konstnär hållas ansvarig för hur dennes verk används av eftervärlden? Är konstnären lika med konsten? Bör Wagners verk överhuvudtaget framföras? En mindre debatt om detta har passerat även i Sverige under Wagneråret 2013. Här fortsätter Anders Olsén debatten med redan inblandade - men även med nya röster. (Repris från feb-14) Medverkande: Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns Högskola Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm Helene Lööw, forskare med specialitet högerextremism och nazism Ebba Witt Brattström, professor i nordisk litteratur, feminist och operafantast. Stefan Johansson, dramaturg vid Kungliga Operan Dror Feiler, svensk judisk tonsättare, konstnär, debattör och politiker Gunilla Brodrej, musikkritiker Expressen Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi vid Stockholms universitet Per Ragnar, skådespelare och författare som under ett halvt liv grävt i Hitlers levnadsöde Som Wagner själv, medverkar omväxlande Peter Gategren och Martin Holm En P2 Dokumentär av Anders Olsén Producerat av Anders Olsén/Ogjort för P2 Dokumentär

    starstarstarstarstar
  • 00:43:19

    Svart i Sverige

    · P2 Dokumentär

    En dokumentär om Makode, Sharon, Kalle, Blossom, Rennie, Barbara, Colin, Ronnie och de andra musiker och artister som kom hit från Nordamerika, Västindien och Afrika och bosatte sig här. I vår tid av romregister, skolor som exkluderar hiphopare, bernsstatister i blackface och främlingsfientliga partier är det kanske på sin plats att berätta historien om de nordamerikanska, afrikanska och västindiska artister och musiker som kommit hit och bosatt sig i Sverige. Och att höra dem själva berätta vad dom tycker och anser om att verka och leva här. Kanske handlar det om oförstånd. Som i affären med Berns 150-årsjubileum nu i somras och de undvikande svaren att man inte kunde få tag i en så kallad afro-svensk artist så att man var tvungna att ta en svensk statist istället och måla henne i brun färg. Måla henne i blackface. När Louis Armstrong kom på besök med sin musik i början på trettiotalet var etablissemanget rädd för den nya ungdomsmusiken och det etablerade musiklivet försökte med näbbar och klor att förminska jazzen. En skribent beskrev jazzen på följande sätt: ”Den har skapats av negrer. Den har skapats av berusade negrer. Den har skapats av berusade negrer i bordellmiljö". Louis Armstrong jämfördes med ett farligt djur som hade rymt från den afrikanska djungeln. Den ende recensent som var någorlunda välvillig och fascinerad av musiken var den svenske tonsättaren Sten Broman. Ola Anderstedt berättar historien om familjen Cherry, familjen Price, familjen Tainton, familjen Jah. Barnen och barnbarnen till Eric Bibb, barnen till Rebecca Ring och alla de andra. En ny generation som knappast ser sig som invandrare längre trots att alla inte tycks vilja förstå det. Och detta med hudfärg. Varför är det fortfarande överhuvudtaget ett problem?   En P2 Dokumentär av Ola Anderstedt från produktionsbolag Ogjort, ljudmix Anders Olsén.

    starstarstarstarstar
  • 01:19:25

    Så lyckas du med din träning

    · BODY Radio

    En av Sveriges bästa genom alla tider, Anders Graneheim, kommer på besök till BODY Radio och delar med sig av sin närmast oändliga träningskunskap. Lyssna och lär! Hållpunkter i detta avsnitt 00:13:40 – Veckans gäst introduceras 00:14:42 – Samtal med Anders Graneheim 00:16:10 – Dokumentären Sista Posen 00:18:12 – Masters Mr Olympia 2002 00:21:41 – Anders egna förebilder 00:23:20 – Anders träning i dag 00:25:41 – Muskelfascior minskar vid vila 00:27:21 – Periodiserad träning är bra 00:30:35 – Hur ska nybörjare träna? 00:36:21 – Anders skador 00:39:56 – Bästa vadträningen? 00:42:28 – Hålla midjan smal 00:43:58 – Har andra idrotter lockat? 00:45:51 – Något ogjort i karriären?   00:49:26 – De tävlandes utveckling 00:51:56 – Vad har varit jobbigast? 00:53:16 – Behöver man träna frontdelta? 00:57:07 – Kan det bli en comeback? 00:58:24 – Att ge instruktion på gymmet 01:01:50 – Tammer Training Camp 2013 01:03:40 – Tammerpokalen 2013 01:08:54 – Eftersnack med värdarna Länkar för detta avsnitt Länk: Anders hemsida Länk: Referat från Masters Mr Olympia 2012 Länk: Tammerpokalens hemsida Länk: Tammerpokalen på Facebook

    starstarstarstarstar
  • 00:04:18

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tiina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:11

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tiina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:14

    Tina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tiina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:36

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tiina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:32

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:17

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:04:40

    Tiina Rosenberg

    · Tankar för dagen

    Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, teaterforskare och författare. Hon är född i Helsingfors 1958 och har bland annat utgivit böckerna Besvärliga människor, Byxbegär, Genus ogjort, Könet brinner, L-ordet, Queerfeministisk agenda och Bögarnas Zarah. Tiina Rosenberg är också feministisk aktivist och var år 2005 med om att starta Feministiskt initiativ.

    starstarstarstarstar
  • 00:29:30

    Tendens 2009-02-04 Hur når man försoning?

    · Tendens – kortdokumentärer

    Tema: Svek och försoning - Hur når man försoning? Johan, Sara och Lars har alla svikit människor de älskat - och sig själva. Hur lever man vidare efter det? - Vad kan jag göra för att gottgöra tio år av svek, frågar sig Lars. Jag vet inget annat sätt än att nu och här försöka vara en pappa man kan lita på. Hör tre människor engagerade i Anonyma alkoholister berätta om hur man hanterar det man inte kan göra ogjort i det tredje programmet i Tendens temavecka om svek och försoning. - Det finns ett oförsonligt drag i samhället som växer sig allt starkare, menar Lars. Programmet är gjort av Ola Hemström.Längd. 30 minuter

    starstarstarstarstar