anna &

  • 20VC: How To Create FOMO For Investors, How To Manage VC Conversations & A Repeatable Process For Learning New Things with Anna Shedletsky, Founder & CEO @ Instrumental.ai

    · The Twenty Minute VC: Venture Capital | Startup Funding | The Pitch

    Anna Shedletsky is the Founder & CEO @ Instrumental, the startup that helps consumer electronics companies ship high-quality hardware, on time. They have funding from some of the best in the business including First Round Capital and a huge thanks to Phin Barnes @ First Round for the intro to Anna today. As for Anna, prior to Instrumental, Anna was a product design lead and manager for the Apple Watch and before that, a product design engineer for the Apple iPod. In Today’s Episode You Will Learn: 1.) How Anna made the move from working on the Apple Watch to starting her own startup Instrumental? 2.) How does Anna approach the learning of new things? What is the methodology? What elements in particular has Anna found most challenging to grasp? 3.) Anna has experienced 2 very strange and different fundraising processes? What was strange about them? How did they differ? What did she learn from this experience? 4.) How can founders create a feeling of FOMO within their investors? What is core to this? What should founders be careful of when doing this? How should this be structured? 5.) Coming from Apple, Anna did not have a network among VCs and Founders. How did Anna build her network of VCs and founders? How can others founders do this? What is required for this to be done in a non-transactional organic way? Items Mentioned In Today’s Show: Anna’s Fave Book: The Lord of The Rings Anna’s Fave Blog: First Round Review As always you can follow Harry, The Twenty Minute VC and Anna on Twitter here! Likewise, you can follow Harry on Snapchat here for mojito madness and all things 20VC. Foundersuite makes the leading CRM for raising startup capital. Since March of 2016, Foundersuite customers have raised over $130M in seed and venture capital. Foundersuite’s CRM sits on a database of over 50,000 investors, which will help you quickly populate your fundraising funnel including a beautiful and easy-to-use investor update tool, and the recently launched a new portal that helps investors and accelerators track their portfolio companies on a single dashboard. For a whopping 40% off a Monthly or Annual subscription use the code “20MinuteVC” at checkout. Greenhouse Software designs tools that help companies hire great people and ultimately build better businesses. Greenhouse works with over 1,500 of the world’s most innovative companies such as Airbnb, Slack, Snap Inc. and Lyft. A wrong hire is not only costly for a company but can also turn an employee into an unhappy one. With Greenhouse’s Applicant Tracking System, companies can make well-informed decisions and hire qualified candidates who are empowered to do the best work of their careers. Anybody who has a company that’s scaling quickly but has trouble hiring and retaining the right people. Visit www.greenhouse.io today to discover how your company can grow.  

    starstarstarstarstar
  • Annas Sommarpod: Hasse & Tage

    · Svamppod

    I den första Sommarpoden så är det Anna som håller i tyglarna och Ludde som beskedligt drar skrindan framåt och ämnet är inget mindre än: Hasse & Tage. Det blir en djupdykning i revyerna, filmerna och Lindemännen som präglade Sverige under sextio och sjuttiotalet, och bägge programledarna lyckas röra sig själv till såväl tårar som ståpäls. The post Annas Sommarpod: Hasse & Tage appeared first on Svampriket.

    starstarstarstarstar
  • Annas sommarpod: Final Fantasy

    · Svamppod

    Den här veckan tar Anna med oss på en resa genom Final Fantasys alla sagovärldar. Med sig har hon Tommy, och tillsammans diskuterar de bland annat känslor, karaktärer, och musik. The post Annas sommarpod: Final Fantasy appeared first on Svampriket.

    starstarstarstarstar
  • Annas sommarpod: Final Fantasy

    · Svamppod

    Den här veckan tar Anna med oss på en resa genom Final Fantasys alla sagovärldar. Med sig har hon Tommy, och tillsammans diskuterar de bland annat känslor, karaktärer, och musik. The post Annas sommarpod: Final Fantasy appeared first on Svampriket.

    starstarstarstarstar
  • TLS #103: makeup saves + splurges, plus an inside look at full-time vlogging with Anna Gardner (Vivianna Does Makeup)

    · 00:32:19 · The Lively Show

    Today’s Lively Show is a fun, lighthearted “girl chat” with the lovely and down-to-Earth beauty vlogger, Anna Gardner, of the very popular YouTube Channel and blog, Vivianna Does Makeup.Though dozens of well-known bloggers have come on TLS and discussed blogging tips, we’ve never directly spoken about the topic of video blogging and YouTube. So today, Anna is filling us in on how full-time vloggers make an income, tips and tricks for making great videos, which equipment we should invest in, and more. Plus, she also shares her favorite spend + splurge makeup items. This episode is perfect for anyone looking to hear a fun chat about all things beauty and vlogging. [Tweet "“Keep practicing because it will get better.” - Anna Gardner"][Tweet ""You cannot fake passion in a video.” - Anna Gardner"][Tweet "“Good things come when you take the tough road.” - Anna Gardner "] IN THIS EPISODE YOU’LL FIND OUT ABOUT  How Anna’s make-up obsession evolved to blogging and creating content to share. Why she left a full-time job working in PR and editorial writing to pursue her deeper passion. How Anna monetizes her blog and vlogging with affiliate marketing and sponsorships with major brands. What Anna believe is important to sustain an online business. How Anna’s approach to make-up has changed. What make-up and beautify products you should invest in the most. How Anna balances sharing personal and private parts of her life. How she maintains her personal time during "off hours" when not working. Anna's biggest tips about getting started in YouTube vlogging. She shares her fears of procrastination and how she regains focus and control in her life. SHOW NOTES Vivianna Does MakeupAnna’s Youtube channelKate Summerville Beauty ProductsCanon EOS 600D  LISTEN TO THE SHOW  PS - Michigan Meetup Update! We are going to do a casual Ann Arbor meetup on November, 11th at 7pm. The location is TBD, depending on how many people RSVP (there's no cost to come, and it will likely be at a coffee shop or restaurant for casual drinks and chatting).If you'd like to join us, send us an email with the subject "Michigan Meetup." My Right Hand Lady, Elle, will send over the location details when we have a spot lined up. : ) 

    starstarstarstarstar
  • TLS #116: The Power Of Being “Enough” & Life With Intention with Anna Maria Locke

    · 00:56:48 · The Lively Show

    Today on The Lively Show, we are speaking with Chicago-based health and fitness coach, Anna Maria Locke.We’re discussing her mission to help women access their “enoughness” and her experience growing up trying to be traditionally “successful.”As an alumni of Life With Intention Online, Anna is also sharing what her experience was like and who she recommends it for.This show is perfect for anyone looking to learn more about how to develop a mission-minded career, or for anyone looking to learn about LWIO from a member’s perspective.[Tweet "“It is OK to invest in yourself.” - Anna Maria Locke"][Tweet "“Success is based on actions that we can take and can control.” - Anna Maria Locke"][Tweet "“There's no such thing as failure.” - Anna Maria Locke"][Tweet "“You already have everything you need inside of you to take the next step.” - Anna Maria Locke"] IN THIS EPISODE YOU’LL FIND OUT ABOUT  Anna tells us how she grew up as a creative, imaginative and smart kid who was led to a career path that she really didn't want to pursue. She tells us how her fascination with geography changed her career direction from being a medical doctor to something more enjoyable. Anna talks about how becoming a fitness coach did not really fulfill her life mission enough. She describes to us how she watched her own life's journey and development grow and evolve through the years. Anna tells us how she’s now into learning more about our energies: both our masculine energies vs feminine energies. Anna tells us her experience using the Life with Intention course and how it helped redefine success for her. She tells us how Life with Intention allowed her to gain more confidence in herself and her current career path. Anna speaks of how success is not derived from chasing external goals and validation, but from within her own values, truths and her heart. She feels empowered because she knows what she needs to do to overcome resistance to regain her peace, joy and fulfillment in that moment. She tells us how the Life with Intention course has changed her life for so many positive reasons and that she has peace in her life. SHOW NOTES Amy Pohler's book, Yes PleaseThe Slight EdgeThe Power of NowA New EarthThe Lively Show with Elizabeth Piper LISTEN TO THE SHOW   PS - Life With Intention Online registration is now open! Register + learn more here.PPS - Join me in next week's live, free + online Fireside Chat talking about the 5 Joyful + Fulfilling Pleasure Practices that can help you enjoy your life in a greater way. : ) 

    starstarstarstarstar
  • "Safe targets"

    · Kaliber

    De är sårbara och utsatta, och har det mesta emot sig i rättsapparaten. Kaliber - om barn med funktionsnedsättningar och mötet med rättvisan, där åklagare tvivlar på deras rättstrygghet. Vi börjar i lägenheten hemma hos Karins familj. Karin, som egentligen heter något annat, är 16 år. Hon har en pigg lite utforskande blick bakom de stålbågade glasögonen. För en liten stund sen kom hon hem från sitt korttidsboende och är hungrig. Hennes pappa har satt in falukorv och pommes frites i ugnen. Och hennes mamma som vi kallar Anna dukar. Karin har en utvecklingsstörning och en autismspektrumdiagnos och går i särskola. En kväll förra hösten fick Anna ett samtal från Karins rektor. Någonting hade hänt med Karin på skolan. – Och jag frågar naturligtvis då vad som har hänt. Samtidigt så är jag ganska lugn. Jag blir alltså inte förvånad över att någonting har hänt, för någonstans är jag alltid beredd att någonting, någon dag, ska hända, berättar Anna.                  Det rektorn berättar, enligt Anna, är att Karin vägrat göra som hon blev tillsagd av en i personalen på skolan, och att den personen har dragit Karin så hårt i armen att hon har ramlat nerför en trappa och blivit liggande där. Rektorn är ganska fåordig, men berättar att det finns två vittnen och att han ska utreda det vidare och återkomma. – Och när jag har lagt på luren, då känner ju jag, då kommer min chock på något sätt: nej men gud, vad är det som har hänt? Det går någon vecka, Karins föräldrar får läsa vad de två vittnena säger att de har sett och Anna plockar fram vittnesmålen som hon har sparat. – De har alltså sett att min dotter har suttit i trappen utanför matsalen och varit jättearg. Hon har sparkat den här personen på benet, vilket har lett till att han har blivit jättearg. Han har dragit henne så hårt i armen så att hon har trillat nerför en trappa och slagit sig och blivit liggande gråtande på golvet. Anna tvekar först, men bestämmer sig för att polisanmäla händelsen. – Det gör ju jag för min dotters skull, för att hon ska få en röst, helt enkelt. Det dröjer inte särskilt länge förrän jag får kontakt med en man på polisen som är min handläggare och han frågade väldigt lite frågor faktiskt. Så att på honom kändes det som att han hade gett upp ganska tidigt. Vad jag fick veta var ju att ärendet har lagts ned, brott kan inte styrkas. Att utreda brott mot barn, fall där ord ofta står mot ord, är bland det svåraste rättsväsendet har att hantera. Men det finns en grupp barn som innebär särskilda utmaningar – barn med funktionsnedsättningar som ofta är dolda - till exempel neuropsykiatriska funktionshinder som autism, eller lättare utvecklingsstörning. I en rapport från FN:s barnfond Unicef, som kom förra året, konstateras att barn med funktionsnedsättningar löper nästan fyra gånger högre risk att bli utsatta för våld eller övergrepp, jämfört med andra barn. Kaliber i samarbete med Barnaministeriet från UR ställer frågan hur rättsväsendet möter den här utmaningen. Och undersöker om de här barnen ges samma möjlighet som andra barn att få upprättelse när de utsätts för brott. – Här har vi ett till exempel ett fall med en pojke som har ADHD, man sitter då och förhör det här barnet under väldigt lång tid, säger Katrin Lainpelto, som är jurist och forskare på Barnrättscentrum vid Stockholms universitet. Hon har granskat nedlagda förundersökningar som rör brott mot barn i nära relationer. Hon berättar att hon i sin forskning har träffat på många exempel där utredningarna uppvisar brister med tanke just på barnets funktionsnedsättning. – Barnet ger då också uttryck för att, inte orkar sitta kvar, blir sprattlig i benen. Och då fortsätter man ändå med förhöret, fortsätter hon. Förundersökningarna hon och en forskargrupp har granskat är från åren 2004 och 2006. Här upptäckte Katrin Lainpelto ett tydligt mönster, som lade grunden för ett just nu pågående forskningsprojekt. Det handlar om bemötandet av barn med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar i rättsapparaten. – Vad man kan säga om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är att de är relativt vanligt förekommande i anmälningar när det gäller misshandel och även sexuella övergrepp. Man kan också se att åklagarna verkar vara väldigt restriktiva med att väcka åtal i de här ärendena. Katrin Lainpelto har granskat drygt 700 barnärenden och av dem - visade det sig – hade 15 procent av misshandelsfallen och elva procent av sexualbrottsfallen någon form av neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning. Och efter genomgången av förundersökningarna kunde hon konstatera att inget av de ärendena hade gått vidare till åtal. – Det man kan se till exempel i misshandelsärendena, så har den misstänkte erkänt i en tredjedel av fallen, men ändå så väcks det varken åtal eller att man skulle utfärda ett strafföreläggande. Det händer ingenting, man lägger ner förundersökningen helt enkelt.  – Så i de distrikt som du har granskat har man inte väckt något åtal där barnet har ett neuropsykiatriskt funktionshinder? – Nej inte i ett enda. – Hur tolkar du de här resultaten? – Ja, jag skulle nog tolka det så att det för det första finns en stor okunskap kring hur man bör bemöta de här barnen, hur man bör förhöra barnen. Det kanske också ger utrymme för en viss rädsla, att man inte vet så mycket hur man ska hantera de här barnen. Man kanske blir mer restriktiv med att väcka åtal, man kanske har förutfattade meningar om vad domstolen kommer att tycka, på något sätt blir då funktionsnedsättningen en riskfaktor när det gäller trovärdighet och tillförlitlighet i utsagan. Hur vanligt det är att förundersökningar läggs ned - i fall där brottsoffret är ett barn med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning - vet ingen säkert. För de här barnen går inte att spåra i brottsstatistiken, och eventuella funktionshinder noteras inte som rutin i utredningarna. Men för att få en bild av hur det ser ut, vände vi oss till samtliga 32 allmänna åklagarkammare i landet. Vi ville veta om de här barnens möjlighet till rättslig prövning påverkas av att de har de här funktionsnedsättningarna. Som förundersökningsledare är åklagaren ansvarig för att ett misstänkt brott utreds på bästa möjliga sätt. Och vi bad att få prata med en åklagare på varje åklagarkammare som ofta har hand om just barnärenden. En stor majoritet – 26 av de 32 tillfrågade åklagarna - svarar att det kan vara svårare att väcka åtal om målsäganden är ett barn med en sådan här diagnos. Så här låter några av deras kommentarer: ”Många av de här barnen kan inte berätta på ett sätt så att det håller i domstol. Tyvärr…” ”Det är svårare att hålla förhör med sådana barn. Berättelsen är ju den bevisning man har. Det kan vara svårare att få fram den om barnet har funktionsnedsättningar. Det är bland det svåraste som finns.” Vi har kommit i kontakt med föräldrar till barn med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar, som menar att man inte tagit hänsyn till deras barns särskilda behov under förundersökningen. Vi har bland andra talat med mamman till en idag 16-årig flicka med autism och måttlig utvecklingsstörning, som polisanmält att hennes dotter våldtagits på en toalett på skolan. I sin begäran om överprövning skriver föräldrarna, när åtalet lagts ned: att det borde ha funnits med en expert på plats som kunnat tillföra kunskap om dotterns funktionsnedsättningar och att frågorna som ställdes under förhöret inte var anpassade efter dotterns utvecklingsnivå. Flickans mamma säger till oss, att hon upplever det som att utredarna hade gett upp redan från början. En annan förälder som vi har pratat med är Eva, som egentligen heter något annat. Och eftersom Eva vill vara anonym, har vi låtit en skådespelare ge röst åt hennes erfarenheter. – Vi kan gå häråt… När vi talas vid, har det gått några år sedan Eva polisanmälde sin dåvarande make för sexuella övergrepp mot deras gemensamma barn. I flera år hade hon känt på sig att något inte stod rätt till, och hon berättar att en dag satte barnet själv ord på att något hade hänt. Och då, bestämde hon sig för att polisanmäla. – För mitt barn som är väldigt beroende av trygghet och tydliga rutiner var det extremt ångestladdat. Eva berättar att hennes barn har en autismdiagnos. Talet kom sent och såväl på förskolan som hemma har man använt bildverktyg ibland för att lättare kunna kommunicera. En knapp vecka efter polisanmälan blir barnet kallat på ett förhör. De visas runt i lokalerna där förhöret ska hållas och Eva berättar att hennes barn är oroligt och stressat. – Jag hade ju inte kunnat förbereda mitt barn alls, jag fick ju inte berätta var vi skulle. Och för ett barn med en sådan här diagnos, är allt som är ovisst extremt oroande. Att från den ena sekunden till den andra sitta i det där kala rummet med en helt främmande människa, och dessutom berätta om ett djupt trauma. Min magkänsla sa att: det här blir inte bra, berättar Eva. Eva säger att hon upplever att man inte tog någon hänsyn till hennes barns särskilda behov. – Mitt barn var ju traumatiserat redan när förhören började och litade inte på vem som helst. Det skulle väl inget barn göra i den här situationen, men mitt barn har ju dessutom väldigt stora svårigheter med att uttrycka sig och tänker inte alla gånger som vi ”normala”, om man nu ska säga så. Dessutom behöver mitt barn mycket mer trygghet och stöd än andra barn. Eva säger att hon önskade att en psykolog eller expert på funktionshinder skulle ha närvarat. En som kunde hjälpa till att tolka hennes barns funktionsnedsättningar. – Jag frågade flera gånger om det verkligen inte fanns något sätt att anpassa förhöret med tanke på funktionsnedsättningarna. Något som kunde skapa lite mer trygghet och göra situationen avslappnad. Men förhörsledaren sa att det inte var tänkbart med några anpassningar, det var liksom inte förhandlingsbart. Eva förklarar att hon är väl medveten om, att en förälder varken bör eller kan påverka ett förhör, men hon kände stor maktlösheten när ingen verkade bry sig om hennes barns funktionshinder.  Eva berättar att hennes barn förhörs ytterligare två gånger, och att hon varje gång påpekar att en psykolog borde närvara. – Jag ville att någon opartisk, utifrån, skulle vara med, någon som hade specialkunskap om barn med funktionshinder, och då menar jag någon med specialistkompetens. Men jag fick blankt nej. Men vad kan man göra annorlunda för att bemöta de här barnen inom rättsväsendet på ett bättre sätt, om de nu har kognitiva svårigheter och har svårt att berätta?   – Jag tror att det är generellt bra att personer som i sina yrkesroller möter personer med psykiska funktionshinder som kan  påverka, liksom, utfallet av en sådan här process, naturligtvis har en grundläggande kunskap om vad de här handikappen innebär, och också att det faktiskt är inte så att man inte kan överhuvudtaget vara med, säger Clara Hellner Gumpert, som är barn- och ungdomspsykiater och forskare vid Karolinska institutet. Hon är medförfattare till boken ”Att intervjua barn med intellektuella och neuropsykiatriska funktionshinder” och poängterar att funktionshinder kan yttra sig på väldigt olika sätt. Men i boken pekar författarna på hur de här barnen kan förmås att berätta om de får rätt hjälp på vägen. Och för det behövs kunskap. – Till exempel om man har autistiska drag eller en autismdiagnos, då är det bra att förstå vad det innebär för, alltså att man kan någonting om det. Till exempel att barn kan ha svårt i samspelet med en annan människa, att de har svårt för sådant som de inte är väldigt väl förberedda på. Obekanta nya situationer kan skapa väldigt mycket stress. Så att jag menar, när du och jag pratar med varandra så har vi en annan interaktion i vårt samtal, men att ha ett sådant här samtal med ett barn det är en alldeles speciell samtalsteknik som man behöver öva mycket på. Man behöver spela in sina samtal och titta på sig själv och se hur man gör egentligen. Och det är väldigt bra att ha någon annan som tittar på en också, som kan ge feedback så att man tränar. Det här är något som kräver mycket träning, fortsätter hon. Med bättre kunskap om de funktionsnedsatta barnens särskilda behov skulle man alltså, enligt Clara Hellner Gumpert, kunna öka förutsättningarna att hålla ett fungerande förhör med barnen. En åklagares grundutbildning efter examen innehåller bara enstaka lektioner om barn med funktionshinder och flera av åklagarna vi har talat med efterlyser mer kunskap om de här frågorna. Viss hjälp kan åklagare hämta i den så kallade Barnhandboken, en handbok med goda råd för åklagarna om ärenden som gäller övergrepp mot barn. I den står det att förundersökningen i vissa ärenden kan behöva tillföras extern kunskap från områden som barnpsykologi, barnpsykiatri eller annan expertis. Det står att en sakkunnig kan tillföra viktig kunskap om barns utveckling eller eventuella funktionshinder som är viktig för att förstå barnet och värdera barnets berättelse. Men i vår enkät till Sveriges samtliga åklagarkammare visar det sig att bara fem av de 32 åklagarna vi frågar så gott som alltid anlitar sakkunniga för att lättare förstå ett barn med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning i förhörssituationen. Hälften, 16 av de 32 åklagarna svarar att de oftast inte gör det. ”Det finns inga väl utarbetade rutiner. Vet inte varför det är så.” ”Nej, oftast inte. Bara vid en handfull tillfällen under alla mina år som åklagare.  Inte i den utsträckning som behövs. På grund av resursbrist.” ”Nej oftast inte.  En stor brist är att det inte finns upparbetade rutiner för VEM jag kan ringa. Jag får uppfinna hjulet från början varje gång. Jag tror det vore bra om vi jobbade mer med externa aktörer. Men som det ser ut idag har vi inte beredskapen för det.” Tillbaka till Barnrättcentrum på Stockholms universitet. I en helt färsk experimentell studie på juriststudenter har Katrin Lainpelto undersökt hur en diagnos kan påverka bedömningen av barnets trovärdighet. Drygt hundra studenter har fått ta del av samma historia där ett barn utsatts för ett övergrepp - men bara hälften har fått veta att barnet har funktionsnedsättningen ADHD och högfungerande autism. Och resultatet är tydligt, menar Katrin Lainpelto. – Den grupp som får reda på att barnet har en diagnos bedömer barnet som mycket mindre trovärdigt, att barnet har lämnat mindre detaljerade uppgifter. Och då har man ändå läst samma förhör.  Det enda som skiljer sig mellan de två grupperna är att ena gruppen får reda på att barnet har diagnos, och den andra inte. – Vad säger det här resultatet? – Vi blir påverkade av faktorer som inte ska påverka oss, helt enkelt. Det säger att de här diagnoserna implicerar att barnet inte får samma behandling, inte får samma värdering. Det säger också att de här barnen eventuellt också kan vara utsatta för en strukturell diskriminering, att vi inom rättsväsendet, medvetet eller omedvetet, ofta sker det ju omedvetet, men att vi faktiskt inte ger de här barnen samma möjlighet. Bedömningen borde bli likadan, för det är precis samma förhör, men det blir det inte och vi har fått väldigt signifikanta siffror på att det får en väldig påverkan, säger Katrin Lainpelto. Vi återvänder till köksbordet hemma hos Karins familj. Och Karins mamma Anna som polisanmälde att en i skolans personal dragit hennes dotter i armen så hårt att hon ramlat nerför en trappa. Anna berättar att när förundersökningen inleddes fick hon frågan av förundersökningsledaren om Karin kunde förhöras med tanke på hennes funktionsnedsättningar. Anna sa då nej, eftersom hon var osäker på om Karin verkligen skulle kunna sätta ord på det som hade hänt. Men idag tänker Anna att man ändå borde ha försökt. Hon säger att för henne handlar det om likhet inför lagen och hon tycker det är märkligt att det var upp till henne att fatta beslutet om Karin kunde förhöras eller inte.  – För då hade hon fått sin röst och det är ju den vi saknar och det var ju därför jag gjorde polisanmälan från början – hur ska vi göra hennes röst hörd? Så här i efterhand tänker Anna att det inte är uteslutet att hennes dotter hade kunnat berätta om hon hade fått stöd av någon med särskild kunskap om vad hennes funktionsnedsättning innebär. Och att det borde ha skett enligt någon slags självklar rutin. – Jag tror att hon kan svara. Däremot så vet man ju inte om hon kommer att göra det. Men absolut så finns möjligheten, det gör den. Det har hon visat vid flera tillfällen när hon har fått frågor, kanske vid läkarbesök och så, att hon ändå faktiskt har svarat jättebra. Och jag har till och med blivit förvånad ibland så absolut, det tror jag. Så jag tycker att det är värt ett försök, att man måste ge dem en chans. – Vad tänker du kring det, att inte din dotter fick den chansen? – Det är sorgligt. Det är jättesorgligt för så kommer hela hennes liv att se ut. Och det är ju det vi känner som föräldrar, att - hur ska vi göra? Vi vet ju ingenting om hur hennes liv kommer att se ut. Hon kan ju vara med om vad som helst på dagarna. Vi har ju ingen aning om inte någon annan berättar, om ingen annan hjälper oss. Och det är jobbigt som förälder att känna den osäkerheten. Kaliber och Barnaministeriet från UR har idag kunnat berätta, att de flesta av de åklagare som svarat på vår enkät, åklagare som arbetar med barnärenden, säger att det kan vara svårare att väcka åtal i fall där målsäganden är ett barn med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionsnedsättningar. Vi har också hört om vikten av kunskap om de här barnens särskilda förutsättningar, för att ge dem möjlighet att kunna berätta om vad de har varit med om. Ändå är det bara ett fåtal av åklagarna som vi har talat med som regelbundet tar in sakkunniga och experter för att underlätta förhören med barnen, trots att de rekommenderas att göra det. I vår enkät frågade vi åklagarna från de 32 åklagarkammarna om de anser att barn med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionsnedsättningar har samma rättstrygghet som andra barn när de utsätts för våld eller övergrepp. Två tredjedelar – 21 av de 32 tillfrågade – svarar nej - de här barnen har inte samma rättstrygghet. ”Nej, Det finns en stor okunskap. Barnen beter sig helt enkelt inte som vi förväntar oss och det finns stor risk för feltolkningar. Det finns fördomar kring både diagnoser och beteendemönster.” ”Rättstryggheten är låg för alla barn, men den här gruppen är extra utsatt. Samma regler gäller för alla, men har vi brustit i förhöret påverkar det givetvis bevisläget.” ”Barn är otroligt skyddslösa. Man når inte så långt man vill. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är dubbelt utsatta.” Riksåklagaren Anders Perklev är högsta myndighetschef på Åklagarmyndigheten. Vi tog med oss våra enkätresultat till honom och började med att fråga hur han ser på att så många som två tredjedelar av åklagarna vi har talat med anser att barn med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar inte har samma rättstrygghet som andra barn. – Först ska jag säga att det naturligtvis är allvarligt att konstatera det. Samtidigt så har jag en viss förståelse för att just utredningar där målsäganden är ett barn med funktionshinder är svårare än andra. I den meningen att det kan vara svårt att få fram tillräcklig bevisning, och utredningarna. Sen är det naturligtvis inte önskvärt att samhället ska kunna erbjuda sämre skydd. Det bästa vore ju om man kunde erbjuda alla precis samma grad av skydd, säger Anders Perklev. I vår enkät till åklagarna ställde vi också frågan om det behövs tydligare riktlinjer för hur man ska hantera att målsäganden är ett barn med neuropsykiatrisk eller intellektuell funktionsnedsättning, för att säkra de barnens rättstrygghet. Fler än hälften – 18 av de 32 åklagarna – svarade ja, det behövs tydligare riktlinjer. Flera av åklagarna efterlyser också mer utbildning, bättre rutiner och handledning. – Vi kan alltid bli bättre, och vi måste alltid sträva efter att bli bättre, svarar Perklev. – Det är ju många åklagare som efterlyser mer kunskap just kring neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar… – Jag tror att, alltså vi har utbildning, och den är viktig. Och vi har vidareutbildning, och den planeras fortlöpande där vi ser över behovet av vilka utbildningar vi ska erbjuda åklagarna. Sen kan ju inte åklagarna vara experter på allt, utan man måste se till att man har också bra kontakter i samverkan med andra myndigheter, med annan expertis, så att man kan säkra det kunskapsbehovet som finns. – I den barnhandbok som Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum gav ut 2012 slås det fast att en sakkunnig kan tillföra viktig kunskap om barns utveckling eller eventuella funktionshinder som är viktig vid förståelsen och värderingen av barnets berättelse och eventuella symptom, och åklagarna rekommenderas att överväga att anlita expertis som stöd i anslutning till förhör med ett funktionshindrat barn. Men av de åklagare som vi har talat med i enkäten så svarar hälften att de oftast inte tar in sakkunniga i fall som rör barn med neuropsykiatriska eller intellektuella funktionshinder och ungefär en tredjedel anlitar sakkunniga ibland. Hur ser du på genomslaget för rekommendationerna i handboken? – Det har jag väldigt svårt att värdera så här när jag får uppgiften första gången så här. Och det beror ju på att åklagare måste göra en bedömning i varje enskilt fall. – Flera åklagare som vi har talat med säger att de inte ens vet vart, eller till vem de som ska ringa om de behöver få tag på en sakkunnig när de har ett ärende med ett barn som har en funktionsnedsättning. – Ja det tycker jag är lite förvånande eftersom den informationen finns i vår Barnhandbok. – Du sa att det är inte åklagarens roll att vara expert på allting, att det är omöjligt, men det är ju åklagarens roll att säkra rättstryggheten även för barn med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar. Och om det är så många åklagare som säger att de inte anser att de kan det riktigt, då är det någonting att förbättra? – Det vill jag understryka att vi kan alltid bli bättre och vi ska alltid bli bättre. Och det du nu berättar för mig om vad åklagare har sagt till er, det är någonting som vi måste, naturligtvis, följa upp. Och se vad som ligger bakom det, och hur vi på ett bättre sätt ska kunna tillgodose de behoven som nu åklagarna ger uttryck för. Vi har berättat om en grupp brottsoffer som är osynliga i brottsstatistiken - barn med, ofta dolda, funktionsnedsättningar, barn som oftare än andra utsätts för våld och övergrepp och samtidigt har svårare att få upprättelse i rättsapparaten. Och Katrin Lainpelto, forskare vid Stockholms barnrättscentrum, har en tanke om att det här hänger ihop. Hon menar att det här öppnar upp för att de här barnen oftare blir utnyttjade  – Krasst uttryckt, relativt riskfritt skulle jag vilja säga. Det händer inte speciellt mycket om man blir påkommen. Man brukar kalla den här gruppen av barn för ”safe targets”, alltså det är riskfritt att förgripa sig på dem. – Jag tycker inte att det hanterades rätt. Förundersökningen som gällde Evas barn lades ned. Och Eva säger att hon inte kan släppa tankarna på hur hon tycker att ärendet hanterades. – I avslaget står det att mitt barn inte har berättat om detaljer. Men situationen var så stressad och otrygg och det påverkade mitt barn jättemycket. Allt det här lämnar en känsla av att rättsväsendet inte är till för alla. Det är så jag känner. Nästa vecka fortsätter vi vår serie om barnen och rättvisan. Reportrar Anna Maria Höglund och Hanna Larsson, UR Producent: Karl Brodin, UR Exekutiv producent: Sofia Boo, Kaliber Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Ep. 212 - Anna Koppelman: How to Find Your World... Where You Belong

    · 00:36:53 · The James Altucher Show

    Anna Koppelman is an angel. She’s the angel I wish I had looking over me  back when I was being bullied. When I was a kid, it was “Lord of The Flies” on the playground. Nobody cared at all. Kids would kill each other at recess and whoever survived went back to class. But it’s different now. Bullying is a thing. It has a voice. And there’s a way out of the world of “you’re not good enough” and into the world where you belong… I read an article on Facebook that was going viral:"What I know Now As a Teen With Dsylexia." Anna Koppelman wrote it. Then she kept writing. When I read the article, I thought Anna was one of those alien millennials taking over the world. But even worse, she’s not a millenial. Ever since birth she’s been on the Internet. She’s an eleventh grader. Which makes her 17 or so. Generation Z… it’s a totally different animal. Anna started a charity when she was 12 years old. At 14, she asked the Huffington Post to publish her work. They said yes. Then she wrote about dyslexia, bullying, intelligence, her crushes, her rejections, and each article felt like it was going a level deeper. Her writings were read everywhere by teens who had been through similar experiences. I wish I had this as a kid. A world where I could talk to people going through what I was going through. A way to connect to my “tribe”. Or a way to reach out to people and we could all figure out we weren’t alone. “I couldn’t not say it,” she said. “I had this feeling at school and in my life of just not being able to connect with people… I had a feeling of isolation since first grade, like there was Saran wrap between me and the rest of the world.” Here’s what I learned from Anna Koppelman about finding out where you belong… 1. Figure out another way When Anna’s “friends” discovered she couldn’t read, they laughed. “You’re not smart enough to be our friend,” they said. She was pushed out of the tribe. But then she learned from a moose. “I was watching the children’s show, ‘Arthur.’ And there was this kid on there. He was a moose. He had dyslexia. So I turned to my parents and said, ‘I have dyslexia.’” “How did this moose exhibit the dyslexia?” “It was all just about the same feelings that I was feeling… where he was behind in his class, but he had all these great ideas he wanted to get out but couldn’t. And the feeling of being trapped because there’s something in your brain that’s processing differently.” But she found another way. And learned how to read. But kids kept making fun of her. For the next 10 years. “I just wanted to connect with people,” she said. “When I would write, I would be able to connect with people. When I would perform poetry, I would be able to connect with people.” “What do you mean perform poetry?” I was confused. Because it sounded like her life was miserable at school. And instead of going to school with the eye patch and going straight home, she’d head back out to go read slam poetry in front of a dozen+ strangers. “What made you do that?” “I knew that no matter how awful school was there was a world outside of school and I just needed to find that world.” 2. Use your skills Anna started out writing about her interests. People spend years writing about things outside themselves. I did too. But for years I was afraid to write about the things that really scared me, or drove me, or kept me up at night. I was afraid to write about the things that shamed me. Or I was afraid because I wondered what people would think. So I wanted to learn, what did Anna, at age 14, do differently? Start with craft. Write everyday. Use your brain. Develop your analytical muscle. Build your skills. Talent is the ignition in the car. Many people have talent. Many people never turn on the car. Many people never drive the car to get to their destination. Skills are just talent in its infancy. 3. Create from one layer deeper I asked Anna about courage. A lot of people want to change their lives. But few take next steps .And I feel that even fewer young kids, dying to fit into their close-knit world of school and popularity, take those next steps. I wanted to know what triggered that point. “How did you hit publish? Weren’t you afraid?” “I didn’t have any friends,” she said. “I was eating lunch alone pretty much everyday. I was just in a really sad place. And the kids in my grade were really mean to me. I just felt that there was no real happiness. But when I would sit down and eat lunch alone, I would start to write in my notebook or I would write on my computer.” She didn’t know the risk. And in a strange way, these horrible experiences helped her become the writer she is today. “The things that have happened in my life,” she said, “got me to a place where I have more of an ability and belief in myself…” The transition came when she revealed her scars. She showed the deepest sides of her struggle. And bled on paper. Only by taking risks can a person unleash the hidden talents inside. Vulnerability bleeds. And connects you to the world… your world. It connects you to where you belong. 4. Always be kind A boy at school tricked her. He was always mean. But she thought things could change. “I was throwing parties for children in need,” she said. “I had been doing it since middle school.” He said he wanted to throw a bake sale for Birthday Fairies. “And I believed him.” He got all the popular kids to “help.” “Then the day of the bake sale came. None of them baked anything and they all just kind of laughed.” “This is like Steven King’s ‘Carrie. Did you psychically spill blood all over them?” She didn’t… I guess angels don’t spill blood on people. Sometimes I wonder what it’s like to be a kid now. For my entire life since birth to be connected up to a much bigger world. I’m jealous of the kids born now. How they can turn to this global tribe to develop their talents. But it’s not connectivity that makes you a better person. Or connects you to better relationships. Or builds up your latent skills. Or helps you find your passions. No matter who you are, it’s taking those next positive steps, those first risks that turn talent into skill, those first vulnerabilities that connect you to others – this is the key to unleashing that bigger world, that brings you to a tribe bigger than who you are. This is what I learned today from Anna.  

    starstarstarstarstar
  • CHP-159-Chinese American Stars and Entertainers of Old Hollywood

    · The China History Podcast

    In this episode Laszlo focuses on the history of Chinese Americans in the early years of Hollywood.  The period will focus on the 1920's to the 1950's.  During those years Asian Americans had a rough time in Hollywood trying to break away from stereotypical roles. American laws and attitudes stacked the deck against them but through their sacrifices and perseverance they blazed the trail for today's generation of Chinese-American movie, theater and TV artists.  CHP-159 looks at the lives of Anna May Wong and Jadin Wong as a window into these times. Below are the terms from this episode as well as some resources about Chinese Hollywood and Chinatowns. Terms from this Episode Marion Wong  黄女娣  Young film pioneer, established Mandarin Film Co. in 1916 Esther Eng  伍锦霞  Producer, Director of Chinese language films in the US James B. Leong  Chinese American actor between 1923-1960, directed Lotus Blossom in 1921. Joseph Sunn Jue  The Darryl Zanuck of Chinatown, director and producer Wong Chin Foo  王清福   Subject of Scott Seligman's book "The First Chinese American." Anna May Wong   黄柳霜  1905-1961 American actress of the early days of Hollywood Wong Sam Sing  黄善兴  Anna May Wong's father Lee Gon Toy    Anna May Wong's mother Taishan  台山  Historic town in the Pearl River delta region Chang On  长安  Anna May Wong's father's ancestral village Jadin Wong   黄玉美  Chinese American entertainer and later agent Bok Kai Temple 北溪庙  Temple in Marysville, CA Charlie Low  He built the Forbidden City nightclub in San Francisco Arthur Dong 曾奕田 Documentary film maker, founder of Deep Focus Productions Noel Toy  The Chinese Sally Rand, early Forbidden City club performer of risque dances Coby Yee Entertainer and later owner of the Forbidden City Haing S. Ngor吴汉润 Winner of the 1985 Oscar for Best Supporting actor for his unforgettable performance in the Killing Fields, gunned down in Chinatown in 1996. Bessie Loo  Early Hollywood agent who specialized in roles for Asian American artists John Lone  尊龙  Actor who played Pu Yi in Bertolucci's The Last Emperor Joan Chen  陈冲  Actress who played in many roles in the 80's and 90's Lucy Liu   刘玉玲  Reigning queen of Hollywood martial arts action films Bai Ling  白灵 Actress who was also a client of Jadin Wong David Henry Hwang  黄哲伦  Multi-talented artist best known for his play and film M. Butterfly Larry Ching  The Chinese Sinatra, and a future CHP topic one day. The Kim Loo Sisters  known as The Chinese Andrews Sisters Dorothy Fong Toy  known as The Chinese Ginger Rogers You Yat Mar  The Chinese Sophie Tucker Chai Hong   The Chinese Chaplin Barbara Jean Wong  The Chinese Shirley Temple Nancy Kwan   关家蒨  Famous for her roles in The World of Suzie Wong and The Flower Drum Song Keye Luke   陆锡麟  Best known for his role as Charlie Chan's Number One Son, Keye Luke had a very prolific and successful career in Hollywood. Victor Sen Yung   杨森  Best known for his role as Hop Sing on Bonanza Benson Fong   邝炳雄  Famous for many roles and for his Ah Fong's restaurants Sammee Tong  Played John Forsyth's houseboy Peter Tong in The Bachelor Father TV series Kam Fong  Most famous for his role as Chin Ho Kelly in the old Hawaii Five-0 series. Tsai Chin   周采芹  Had a rich career on stage and on screen. Unforgettable in You Only Live Twice and The Joy Luck Club Lisa Lu  卢燕  Three time Golden Horse Award winner. Still active in the movies and on TV since 1958.  Played the dying Empress Dowager Cixi in The Last Emperor. James Wong Howe   黄宗霑  The immortal Hollywood cinematographer. Did over 130 films. Famous for Deep Focus cinematography. Nominated for ten Oscars, won two.  His own life was like a movie. James Hong   吴汉章  One of the best known faces in Hollywood in over 500 roles on TV and in the movies. Played Lo Pan in John Carpenter's Big Trouble in Little China and Kahn, the butler in Chinatown.   Suggested Links for Further Study:  Arthur Dong: Deep Focus Productions Anna May Wong's IMDb Page The Chinese American Museum, Los Angeles The Chinese Historical Society of Southern California Asian American Arts Alliance - Jadin Wong Award   Books:  Forbidden City USA  - Book of the Arthur Dong documentary "Anna May Wong: From Laundryman's Daughter to Hollywood Legend", Graham Russell Gao Hodges" Scott Seligman amazon page Jenny Cho amazon page  Peter Kwong amazon page Bonnie Tsui amazon page Edward Said: Orientalism   Videos Forbidden City USA DVD  Hollywood Chinese - Arthur Dong documentary Danwei TV Video on Anna May Wong with Sufei Anna May Wong in The Toll of the Sea (YouTube)  Anna May Wong in Bombs Over Burma (YouTube)

    starstarstarstarstar
  • Claque och Pellaböckerna: En stor stilist under klassikerhyllan

    · 00:10:20 · OBS

    Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque, har aldrig fått en framträdande plats i den svenska litteraturen. Men hon är en av våra stora stilister, tycker Ulrika Knutson som hyllar Pella-böckernas skapare. Varför är det så svårt att tala om det som betytt allra mest, också böcker? Därför att man är rädd att avslöja sitt innersta, förstås, och finna det banalt. Men om det skulle vara så, så är det inte Anna-Lisa Wärnlöfs fel.  Någon sa häromdagen att om Anna-Lisa Wärnlöf, med signaturen Claque, hade varit karl, så hade hon stått ordentligt synlig på klassikerhyllan: avdelningen stilister, mellan Per Rådström och Claes Hylinger.  Visst skulle det vara så! Men förklädd till flickbok och kåseri är Claque för alltid utstraffad från den riktiga litteraturen. Ha. På ofattbara sju år, 1958-1965  skriver hon de fyra romanerna om Pella, tre om den buttra Fredrike och hennes krets, och så den märkliga barndomsbiografin Boken om Agnes, 1963. Detta är Claques litterära verk och värld, som nu alltså lever ett rikt liv under klassikerhyllan, under radarn, och älskas hett i hemlighet. Hon går som ett mycel genom bibiotek och antikvariat. Varhelst du minst anar det kan du hitta en läsare flaskmatad med Pella-sentenser. De sitter som slaktstämplar, går aldrig ur. Den som först kom ut ur garderoben som Pella-beroende var Gun-Britt Sundström, ett stilistiskt barn av Sören Kirkegaard och Claque. Anna-Lisa Wärnlöf född 1911, död 1987 var som mest verksam under det tidiga sextiotalet, samtida med miljonprogrammet. Hennes ton gycklar med det andliga rivningsraseriet, den snabba nivelleringen i demokratins namn; en estetisk protest besläktad med Olle Adolphsons visor. Hos Claque finns samma ironiska melankoli, och sinne för ordens poesi. Hos Olle var det "nedisad Volvo med släp", och "kokt kummel med äggsås". Anna-Lisa har samma blick för det konkreta. Majorskan sitter i skymningen och "njuter av att ha två tummar", Pella kräks i duffelkragen vid tanken på att trassla till altaret i tolv meter organza.                                                                                              I fyrtio år övade hon sig som kåsör i Svenska Dagbladet, uppskattad men skygg. På fyrtio år satte hon inte sin fot på redaktionen. Men lilla Pella och farmor Majorskan och tant Signhild levde redan och verkade för fullt i tidningen när Wärnlöf romandebuterade med Pellas bok 1958. När jag mötte Pella i början av sjuttiotalet var de här böckerna bara tio-femton år gamla, ändå speglade de en försvunnen värld, med exotiska inslag av flickskolor, hembiträden och bostadsbrist. Och spridda skurar av borgerlig bildning, som om det hade varit något fullt normalt och ingenting att oroa sig över. Pella själv läste böcker av Proust, Dickens och Cora Sandel och hon gjorde det med ett självklart välbehag, utan känslor av skam. Detta var inte förenligt med min tonårskultur i början av sjuttiotalet, som utspelade sig i en atmosfär av V-jeans, tristess och symfonisk rock. Om jag hade velat spegla den atmosfären i litteratur så gav Kerstin Thorvall, Sven Wernström och Max Lundgren utmärkta möjligheter, i ungdomsromanens guldålder. Men böckerna om Pella ägnar sig inte bara åt spegling, utan gläntar på kommande liv. De kan man till stora delar läsa om, och växa med. Anna-Lisa Wärnlöf låter tonåringens världsbild möta riktigt gamla människors, och mycket små barns. En åtta månaders baby kan vara en stark personlighet hos Claque, som kan väcka dina antipatier också. Att föräldrar och barn, särskilt mödrar och barn, inte självklart finner varandra är en del av Claqueböckernas tidlösa innehåll. Och oavsett ålder får alla inblandade behålla sin integritet och sina passioner. Passion kan uttryckas av också av det lilla barnet. Som i Boken om Agnes, när småflickorna har skiljts åt och katastrofen ligger i öppen dager. Om hjärtat är krossat spelar det ingen roll om man är sex eller sextio år. Så här uttrycker sig den lilla Anna-Lisa: "Jag var Agneslös, och inte mer med det. Hur gör man när man hänger sig? Jag hade en pilbåge. Kanalen." Humor kan vara hjärtskärande, om den paras med livsinsikt. Att våra personligheter är så oföränderliga, att vi liknar oss själva som barn, är också en drabbande insikt. Inte särskilt behaglig. Det borde vi tänka lite mer på i vår tid, när vi vuxna är så stressade att vi inte står ut med att se barnen ha tråkigt. Eller ens tanken på att de har tråkigt! Hur de egentligen har det orkar vi inte ta reda på. Läste nyss en rubrik om att folk minutplanerar barnkalasen för att för död och pina inte riskera att barnen ser sin egen leda i vitögat. Vad skulle inte Claque kunna ha gjort av det ämnet? Vissa ämnen har hon klokt avstått ifrån sexualiteten till exempel. Det bidrar till den goda tidlösheten. Erotiken uttrycks mer genom längtan och bilder som man inte glömmer: som Älskar du mig? sa Ulf Jacob. Obetydligt, sa jag, och tänderna mjuknade i min mun. Jag kan inte minnas att jag saknade explicit erotik den fanns ju att tillgå överallt annars, för den som var läskunnig. Nej, Pella tillfredsställde andra behov. De två avgörande var den moralfilosofiska diskussionen, och stilens narkomani. Anna-Lisa Wärnlöfs stil är beroendeframkallande. Och smittsam. En pretentiös hållning ser jag  automatiskt som "ett öde stort som en mössa". Att det inte är min egen bild ha jag glömt för länge sedan. Men ingen når Claques avvägda blandning av under- och överdrifter, och utförda aforismer, som kan rymma en världsbild: "Om ett barn ber om ett snöre, avfärda det inte med en kyss. Ge det ett snöre". Punktens placering är också viktig. Den surt förvärvade slutsatsens markering. Ge det ett snöre. Claque strör gärna ut små hälsningar till egna inspirationskällor. Den märkligaste möter vi i Pellas andra bok, där hon just har blivit kär i Ulf Jacob. På artonårsdagen ger han henne en nött gammal bok: "Läs den tös, du får den. Den är skriven för sådana som du och jag." Den repliken är lömsk, riktad till intellektuella flickstackare med garden nere den går via trosorna, kan man säga. Men om man ska sublimera den boken får man jobba duktigt. Boken är En drömmares dagbok, av den schweiziske artonhundratalsförfattaren Henri Frederic Amiel. Det blir en ganska rolig effekt när Pella och Ulf Jacob står och smusslar med Amiel, samtidigt som deras kompisar diggar Sinatra och Bill Haley på skivspelaren i rummet intill. Amiels En drömmares dagbok blev på sin tid kult bland hyperkänsliga esteter i hela Europa, kärleksfullt översatt av en av den svenska litteraturens mest ömhudade kritiker, nämligen Klara Johanson; hon som recenserade allt, som inte kunde låta bli att recensera solnedgången. Ett nytt drama varje kväl. Klara Johansons andra stora idol var för övrigt Fredrika Bremer, vars spetsprydliga feminism viftar fram överallt i Pellas farmor Majorskans referenser. Klara Johanson är en av Claques viktiga förebilder bland estetiska ironiker Oscar Wilde en annan och så förstås Cora Sandel och Marcel Proust. Anna-Lisa Wärnlöf bakar också Madeleinekakor, med kärlek och smör, och psykiska trauman. En bild som återkommer i flera av böckerna, troligen självupplevd, är när några några clowner fallit i vattnet, och människorna på stranden skrattar av hjärtans lust, men tystnar när en av clownerna bärs bort, drunknad. Barnet grips av en förlamande ödslighet, identiteten brister. Som det står i Boken om Agnes: "Det slog mig att jag kanske inte var någon liten flicka. Kanske var jag en pojke. Kanske var jag ett troll eller möjligen något slags djur." Det är det som alla Claques texter handlar om.  Att skrapa ihop de spridda bitarna av sig själv, till ett slags mönster. Ulrika Knutson, journalist och författare   Anna Lisa Wärnlöfs bibliografi Kåserier 1949 Mans gamman (Bonnier) 1954 För läsarens skull (Rabén & Sjögren/Vi, under signaturen Claque) 1957 Om Ni behagar (Bonnier, under signaturen Claque) 1958 Skaffa julgran (Bonnier, under signaturen Claque) Ungdomsböcker 1958 Pellas bok (Svensk läraretidning) 1959 Pellas andra bok 1960 Pella i praktiken 1961 Pojken en trappa upp 1962 Fredrikes barn 1963 Boken om Agnes 1964 Ingkvist 1965 Lennerboms: den fjärde boken om Pella Övrigt "En diktare, en prins och Aldebaran". I: Något att lära av varandra (Relationskonsult, 1974) Översättningar Elisabeth Janet Gray: Tomi i Tokyo (The cheerful heart) (Svensk läraretidning, 1962) Margaretha Shemin: De små ryttarna (The little riders) (Svensk läraretidning, 1965) Elaine L. Konigsburg: Jennifer och jag (Jennifer, Hecate, Macbeth, William McKinley, and me, Elizabeth) (Svensk läraretidning, 1968) Källa: Wikipedia

    starstarstarstarstar
  • Anna Chlumsky Catches the Worm

    · 00:24:29 · Death, Sex & Money

    At 10 years old, Anna Chlumsky delivered an iconic performance alongside Macaulay Culkin in the classic '90s movie My Girl. She became a child star, but the attention and job offers were fleeting. By the time she was a teenager, she'd stopped getting acting roles. "It just makes you feel like shit as an adolescent," she says. "Most rejections as an adolescent for anybody in any walk of life...make you feel like shit over and over." Even so, Anna couldn’t escape the public memory of her famous role—even in college. At least, until she met Shaun So. "He didn’t care," she says. "By then I could tell who cared and who didn’t. You kind of feel safe with the people who don’t care." The two started dating and stayed together even after Anna graduated and moved to New York City. Then, Shaun told her that he was enlisting in the Army Reserve. As Shaun began training for a deployment to Afghanistan, Anna started a career in publishing. But deep down, she knew that acting still appealed to her. During one particularly rough day at work, a fortune teller stationed in front of her office recognized her on her lunch break. "She says, 'You’re not done...you still want to do this,'" Anna recalled. "So that touched a nerve." She quit her job later that week. Anna and Shaun got married in 2008, and Anna landed her role on Veep in 2012. She gave birth to her first child, a daughter named Penelope, in 2013. For awhile, her job required her to commute back and forth between California and New York, where she and her family live. "I kept calling it 'The Momma Bird Commute' because I was like, 'Alright, I gotta go catch the worm, and then I will come back,'" she told me. "But I gotta catch the worm." She'll soon be juggling her work with two kids—when we talked, Anna was pregnant with her second child, after having a miscarriage. "People don’t talk about that enough," she told me. "It’s not even that we’re hiding it. It’s just that it’s so f-ing uncomfortable to talk about, 'cause you just aren't happy about it. But you do learn that this is kind of not up to you....There’s other stuff at work." Read Anna’s ode to Ovaltine for Gourmet Fare magazine from 2003. 

    starstarstarstarstar
  • Anna och hockeylaget - en kärlekshistoria

    · 00:39:00 · P4 Dokumentär

    Jag blev tok-kär redan i första perioden! Anna Hammarstedt är 25 år och älskar ett hockeylag. Men hur kan man älska ett lag och hur mycket får det påverka resten av livet? Följ med Anna under sitt livs första slutspelsresa. I en orange hemstickad mössa står Anna i det böljande supporterhavet. Hon skriker, hon sjunger och hon lever ut hela sitt känsloregister. – Jag skriker otroligt högt. Bara ett mål kan vara en otrolig glädje. Det finns inga gränser för glädjen. Efter en förlust ska man inte prata med mig. Jag avskyr att förlora. Hockeyn påverkar mig alldeles för mycket ur det perspektivet. Anna har två stora kärlekar i sitt liv, sin sambo Martin och hockeylaget Växjö Lakers, och kombinationen är inte alltid så enkel. – Slutspelet kommer att bli en prövning. Det är klart att det inte är så populärt att lägga två dagar på att åka till Luleå. Annas lag, Växjö Lakers, gör sitt första SM-slutspel någonsin. Och Anna är rädd för hur känslorna kommer att eskalera under slutspelet. Reporter Anna Tigerström, som till vardags är sportansvarig på P4 Kronoberg, har följt hockeysupportern Anna Hammarstedt under den känslomässiga slutspelsresan. Anna Tigerström anna.tigerstrom@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • 28: Anna David

    · 00:50:23 · The One You Feed - Learn Good Habits to Increase Mindfulness and Happiness and Decrease Anxiety and Depression

      This week on The One You Feed we have Anna David.I met Anna at her studio in Los Angeles where she records the AfterParty Pod. If I didn't insist on trying to keep the conversation close to 30 minutes we might still be talking.Anna David is the New York Times-bestselling author of the novels Party Girl and Bought, the non-fiction books Reality Matters, Falling for Me, By Some Miracle I Made It Out of There  and True Tales of Lust and Love and the Kindle Singles Animal Attraction and They Like Me, They Really Like Me.She was the sex and relationship expert on G4’s Attack of the Show for over three years and is a regular guest on The Today Show, Fox News’ Hannity and Red Eye, The CBS Morning Show, Dr. Drew, The Talk, Jane Velez-Mitchell, Inside Edition and various other programs on Fox News, NBC, MSNBC, CTV, MTV News, VH1 and E. Her Sirius radio show was the network’s number-one specialty show and she’s written for The New York Times, The LA Times, Details, Playboy, People, Cosmo, Us Weekly, Redbook, Maxim, Movieline, Women’s Health, Vice, The Daily Beast, The Huffington Post,Buzzfeed, xojane and Salon, among many others. She has been an editor at the websites Styleclick, Dipdive and The Fix, an assistant editor at Parenting and a staff writer for Premiere. In 2011, she created the storytelling show True Tales of Lust and Love (now a web series for Ish Entertainment and soon to be a comedy pilot), which she hosted until it closed in 2014.In 2013, Anna created TheAfterPartyGroup, which is made up of articles and a podcast focused on de-stigmatizing addiction. She sold the company in 2014 but continues to run the site and podcast. She speaks on television and at colleges across the country on addiction and is on the board of The Peggy Albrecht Friendly House, the oldest women’s recovery house in the US.In This Interview Anna and I Discuss...The One You Feed parable.Not knowing that we have a choice in how we feel and think.Understanding that we have some control in our happiness.How self obsession was making her so unhappy.The difference between sadness and self-pity.When to accept feelings and when to change them.How hard it is to tell what we can change and what we need to accept.How our default position tends to be negative.Feeling bad about feeling bad.The emptiness of acquisition.The different paths to addiction.Feeling that we need to take care of others emotions.Not settling.Always thinking that life is somewhere else in the future.Fear of looking vulnerable.Fostering cooperation instead of competition.Despair and Compare.Deciding to embrace the life we have.Comparing our insides to other people's outsides.How no one's life is perfect. Anna David LinksAnna David HomepageAnna's Podcast- AfterParty PodAfterParty ChatAnna David Author page on Amazon Some of our most popular interviews you might also enjoy:Mike Scott of the WaterboysRich RollTodd Henry- author of Die EmptyRandy Scott Hyde

    starstarstarstarstar
  • Uthängda med nakenbilder - men lagen kan inget göra

    · Kaliber

    Att skicka avklädda bilder till varann är ett fenomen som blivit vanligare i och med sociala medier och chatprogram i telefonerna - ungdomar beskriver det som "något som alla gör". Men vad händer om bilden kommer på villovägar eller plötsligt publiceras offentligt? Kaliber har granskat det rättsliga skyddet för de som hängs ut med nakenbild på nätet. Anna fick nakenbilder spridda på nätet, en avklädd bild på Ebba hamnade på Instagram och en 13-årig flicka i Växjö hängdes ut på Facebook. Alla visste vem som gjort det - ingen kunde straffas. Idag handlar Kaliber om när privata bilder hamnar på nätet. – Man har ju killkompisar som går in på KIK, den här sms-appen, bara för att fråga tjejer om nakenbilder, för att det tycker de är kul.  Har du blivit tillfrågad om nakenbilder? – Ja, många gånger, jag har fått nakenbilder också av killar, det är inte ovanligt, säger 15-åriga Hannah. På en högstadieskola i en liten stad i Västsverige träffar jag Hannah och Ebba. De är femton år och går i nian. Vi pratar om de bilder de har fått via olika sociala medier och kontakttjänster på nätet - och de frågor de har fått - om att skicka bilder på sig själva - avklädda. Varför vill killar skicka nakenbilder på sig själva till dig? – För att få en tillbaka, tror jag, eller för att visa att de är typ stolta över sitt könsorgan, säger Hannah. Men hur avklätt är det på de här bilderna? – Alltifrån kalsongbilder, magbilder, vad ska jag säga, helnaket, det är stånd och "vanligt", säger Hannah. Ebba plockar upp sin telefon och visar applikationen Kik, det är ett program som man kan ladda ned till sin mobil och använda för att skicka och ta emot meddelanden till personer som har lagt upp sin profil där. – Jag går in på Kik här nu då, och det första man ser är den där chathistoriken, där man ser alla man har skrivit med och här, längst upp till vänster... Ebba berättar att hon har valt att blockera en del av dem som har tagit kontakt med henne.  – Här har jag blockat alla som har skickat bilder, och frågat om bilder. Jag vet inte riktigt hur många det är, en, två tre...18 stycken...och då har jag ändå rensat en gång också. Men kan du se vad de har skickat till dig? – Nej, inte nu, man tog ju bort det det första man gjorde. Det är lite, ”oh, you look so sweet, I want to se more, take some clothes off”, först är de snälla och det är väl det som gör att tjejer skickar bilder till dem också, berättar Ebba. Varken Ebba eller Hannah har skickat några avklädda bilder på sig själva andra, de säger att de vet vad som kan hända om man gör det. Men de vet samtidigt andra som har skickat avklädda bilder och de beskriver det som ganska vanligt. – När man tar bilden tänker man kanske inte på konsekvenserna, men när man gjort det så tänker man att han kanske kommer att skicka runt bilden och visa den för andra, det har ju hänt tjejer här på skolan. Och sen tyckte folk att det var hon som gjorde fel, säger Hannah. Ebba och Hannah berättar att det inte är ovanligt att de får frågan både från kända och okända om att skicka avklädda bilder på sig själv. Jag bestämmer mig för att testa - jag registrerar mig på en av de vanligaste meddelandeapplikationerna och utger mig för att vara en 14-årig tjej - jag har ingen profilbild på min användare, bara ett påhittat namn. En kort stund senare tar en kille kontakt, han utger sig för att vara i 20-års åldern och frågar vad jag gör, och var jag bor - jag svarar och frågar tillbaka. Sedan undrar han om jag har någon bild på mig själv som jag kan skicka till honom. När jag säger nej, vill han skicka en bild på sig - och det kommer en självtagen bild på hans bara överkropp. Vi fortsätter att skicka några meddelanden fram och tillbaka, han skriver att han vill att jag ska berätta hur jag ser ut, sen frågar han om han får skicka en bild som ska göra mig kåt. Det plingar till i telefonen igen - och meddelandet innehåller en bild på en erigerad penis. Idag handlar Kaliber om att skicka avklädda bilder på sig själv till kända och okända via mobilen eller nätet - och vilket rättsligt skydd som finns om bilden publiceras till allmän beskådan på Internet. Det är en mulen höstdag i slutet av oktober, 15-åriga Ebbas mamma Josefine är hemma för att äta lunch och mata hunden. Och hon minns tillbaka på den där dagen strax innan jul förra året. – Ebba ringde mig till jobbet på mobilen och var väldigt ledsen och upprörd, hon berättade vad som hänt, då ringde jag polisen och kollade av med dem då hur man gick till väga. En avklädd bild på hennes dotter Ebba lades ut på Instagram, en bildtjänst på Internet där vem som helst kan starta ett konto och lägga ut bilder. Rubriken där Ebbas bild lades ut pekade ut henne som en av stadens horor. Ryktet om Instagramlistan spred sig fort på skolan. De elever jag pratar med idag har alla sett bilderna. – Ja, jag har sett bilden, det var någon som sa att det fanns bilder, säger en kille på skolgården. Vad tänker du om det som hände de här tjejerna? – De får skylla sig själva, de skulle ju inte ha skickat bilderna, fortsätter han.  Det var i mitten av december förra året, bara någon vecka innan jullovet, bilderna var på nakna eller avklädda elever på skolan. – Alltså man känner ju folk som berättar för en och man har Instagram själv och så, jag såg flera av tjejerna, berättar några tjejer jag träffar på skolgården. Vad tänker ni om det som hände? – Alltså jag fattar inte vad de tänker med, det finns inte en chans att man kan skicka till en kille utan att han sprider det, fortsätter tjejerna på skolgården. Ryktet om att nakenbilder på elever på skolan hade lagts ut på nätet hade också nått Ebba. Men hon visste inte då, att hon själv, var en av de uthängda tjejerna.   – När jag fick reda på det satt på hemkunskapen, jag visste redan om att sidan fanns för min klasskamrat hade blivit upplagd där och hon var helt förkrossad och jag lovade att hjälpa henne att ta reda på vem som låg bakom. Och helt plötsligt petar hon mig på axel, och säger Ebba du behöver nog se det här...och så var jag på bilden, jag blev jättearg och ledsen och slog i dörrar, säger Ebba. Bilden hade Ebba tagit tillsammans med en kompis på skoj och inte skickat vidare. Ebba tror att bilden kom på villovägar genom att en kille på skolan hade lånat hennes mobil och skickat över bilden till sin egen telefon... – Först blev jag helt iskall och jag visste inte vad jag skulle göra. Vi pratade med rektorn, jag ständigt grät för jag visste inte vad jag skulle göra, jag hade panik. Jag har ju aldrig skickat såna bilder, för jag visste att något sånt här kunde hända. Ebba beskriver bilden på sig som ganska oskyldig, den förställde henne i joggningbyxor och bh men några av de andra tjejerna på Instagramlistan var mer avklädda - och en av de andra tjejernas föräldrar tog kontakt med polisen. Det blev en anmälan om förtal, som gick vidare till åklagaren men ärendet lades ned eftersom den misstänkte killen inte var straffmyndig. Även Ebbas mamma Josefine kontaktade polisen. – Jag ringde polisen för att kolla vad vi kunde göra. Ebba informerade mig att sidan var ju redan borta och nedlagd. Och då fick jag ju till svar från polisen att de kan ingenting göra eftersom då finns inte sidan här utan då finns sidan sparad på en server utomlands. Vad tänkte du då? – Nej, vad ska man göra, jag kan ju inte göra en jätteapparat om det ändå inte leder någonstans, säger Ebbas mamma Josefine.  Ebba och hennes mamma Josefine valde att inte göra någon polisanmälan. Svaret från polisen, att det var svårt att göra något, gjorde att de kände att det inte var någon mening. När jag ringer polisen idag och frågar blir svaret ett annat. Gerd Brantlid, enhetschef för polisens kontaktcenter i Västra Götaland, säger att det måste ha blivit något fel. – Vi får ju in många anmälningar och direktivet är att vi ska skriva en anmälan, vi skulle ha rått den här mamman att anmäla, det var fel att inte göra det och det är jättebeklagligt, säger Gerd Brantlid, enhetschef för polisens kontaktcenter i Västra Götaland, idag. Det här programmet handlar om att skicka avklädda bilder på sig själv till andra via mobilen eller över nätet, och hur det rättsliga skyddet ser ut om bilden hamnar på villovägar, till exempel läggs ut till allmän beskådan på Internet. Jag tar kontakt med 15 olika stödcentrum runt om i landet som jobbar med unga brottsoffer, där får jag höra om hot och kränkningar på nätet - och att bilder blir en vanligare del av det här. Jag får höra att bilder ibland tas i intima situationer och sedan används som maktmedel för att hota, eller att bilder som någon skickat frivilligt används för att tvinga till sig fler bilder och också att det finns en skam över att ha skickat en bild, för att man känner sig delaktig och skyldig. – Jag tänkte ju inte på det då, nu efteråt tänker jag "fan vad korkad jag är", men nu finns inget att göra åt det, så säger en 15-årig tjej i Stockholm som jag får kontakt med via ett stödcentrum för unga brottsoffer. Hon säger att hon gärna vill berätta sin historia för oss men hon vill vara anonym, vi kallar henne Anna. – Det började med att jag var ”på G” med den här killen, sen så började vi snacka, ringas på kvällarna, sen så skickade vi bilder till varandra, säger Anna. Anna berättar att hon träffade en kille som hon blev intresserad av, och han verkade intresserad av henne också. De började skicka meddelanden till varandra på mobilen och sen även bilder. – Då skickar man ju vanliga bilder, ansiktet typ. Sen blev det ju mer och mer, naken, stringtrosor, du vet. Och så sa jag "du också", så man skickade alltid varannan bild, säger Anna.  Går det inte att säga nej? – Nu gör det ju det så klart men då gick det inte. Han sa på ett sånt sätt att man tänkte okej då...det gick liksom inte att säga nej. Vad är det man känner i ett sådant läge, om man skulle säga nej? – Det är ju jag som bestämmer om jag vill skicka eller inte, man sa kanske nej någon gång, då blev han kanske lite småsur, jag var inte erfaren av pojkar då. För en dryg månad sen, mer än ett halvår efter att Anna sagt upp kontakten med killen, kom det plötsligt ett obehagligt meddelande på Facebook.  – Jag fick hjärtklappning, säger Anna. Meddelandet på Facebook var från killens nya tjej, hon hade hittat de avklädda bilderna på Anna och hotade att lägga ut dom på Annas Facebooksida på Internet och hon gjorde också verklighet av hotet. – Man blir ju skitnervös, och ledsen också, man ska inte skicka sådana bilder men alla gör det, fortsätter hon. Anna ringde direkt till polisen - som tog upp en anmälan om förtal. – Samtidigt som jag pratade med polisen tog jag bort bilderna, och polisen sa att det här är hemskt, det här ska inte hända. Och att de skulle kontakta mig. Några veckor senare kom ett brev från åklagaren, om att Annas fall hade lagts ned. I beslutet står det: "Åtal för brottet är inte av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt.".  Lagstiftningen om förtal har höga trösklar. Utgångspunkten är att den som har förtalats själv ska vända sig till domstol, och väcka åtal och kräva straff och skadestånd. Det är en stor skillnad mot de flesta andra brott, om någon till exempel har blivit misshandlad, då är åklagaren skyldig att driva målet - om det finns tillräckliga bevis. Men när det gäller förtal får åklagaren bara driva fall där det finns särskilda skäl, och den bedömningen görs utifrån ett allmänt samhällsperspektiv. Det kan till exempel handla om att någon pekas ut som kriminell. – Det är en reglering som säger att vi bara får väcka åtal i särskilda fall, helt enkelt, när det är såpass anstötligt att någon har blivit utsatt att staten behöver träda in och ta sitt ansvar, säger Helene Gestrin. Helene Gestrin är åklagare i Linköping, hon handlägger ofta förtalsmål, och är också engagerad i debatten om kränkningar på internet. – Det är ett ställningstagande som riksdagen har gjort gång på gång, egentligen. Man har konstaterat att förtal och förolämpning, det är det staten har sagt att hit men inte längre, här är det inte längre rimligt att staten går in och värnar sina medborgares intressen i den utsträckningen. 15-åriga Annas fall, vars nakenbilder publicerades mot hennes vilja på nätet, men som inte gick vidare var enligt lagen alltså inte tillräckligt allvarligt för att hon skulle få hjälp av samhället. – Man borde fatta att det här är allvarligt, det är så pinsamt för oss tjejer, även fast polisen tycker att det är en småsak, men det är inte en småsak för oss, säger Anna.  Jag vill veta mer om det här, och börjar leta efter fall som har gått till rättegång och jag hittar några olika domar - som alla har avgjorts det här året och där den som har drabbats är under 18 år. En av domarna gäller en 13-årig flicka i Växjö. I mitten av maj dök en bild på henne upp på en fejkad Facebooksida. Bilden föreställde 13-åringen i bara trosor - hon hade skickat bilden till en kille - men en annan tjej hade kommit över den och lagt ut den på den fejkade Facebooksidan och det hela gick till rättegång. – Det blir ju också en fråga om vad man kan utläsa utav en bild egentligen, och jag menar att omständigheterna runtomkring det här fallet gör att de som ser bilden tolkar det hela på ett visst sätt som gör att det är förtal, säger Tommy Sköld, åklagare i Växjö. Åklagaren Tommy Sköld menar att den bild av flickan som publiceringen förmedlade gjorde att det handlade om förtal: att hon kunde framstå som en person som gärna vek ut. Men tingsrätten i Växjö gjorde en annan bedömning. Åtalet ogillades - den flicka som erkänt att hon lagt ut bilden friades - det var inte förtal.  I domen läser jag "Att enbart publicera en nakenbild på en människa är oftast inte förtal. För att en sådan gärning ska innebära förtal måste något ytterligare läggas till så att en nedsättande uppgift kan anses lämnad." Det krävs ofta något mer än bara en avklädd bild, antingen att det skrivs något - ett nedsättande omdöme, till exempel att personen på bilden är lösaktig. Eller att bilden publiceras i ett sammanhang som gör att andra som ser bilden ser ned på den som visas. Jag hittar flera fällande domar där personer har dömts för att ha lagt ut lättklädda bilder på före detta flickvänner på sexkontaktsidor, till exempel. Trosbilden på 13-åringen i Växjö lades inte ut i något sådant sammanhang, utan på Facebook. Men den friande domen i Växjö tingsrätt har överklagats och ska prövas i hovrätten. – Det är ju för att se, var går gränsen egentligen, för att den här bilden ligger ju ganska nära den undre gränsen som jag ser det men jag tycker fortfarande att det ändå är förtal om man ser till omständigheterna runtomkring, säger Tommy Sköld. Bland domarna hittar jag ett annat fall. I slutet av sommaren förra året började snacket gå bland ungdomar i Hudiksvall. Tjejer fick höra att nakenbilder på dom fanns med i nåt som kallades för ”Hudikmappen”. Det visade sig handla om en mapp med över hundra bilder på mer eller mindre avklädda tjejer, totalt var ett 30-tal olika tonårsflickor från trakten med i mappen - som också hade lagts ut på nätet. Tomas Eriksson var åklagare i målet. – Tjejerna upptäckte att folk började viska bakom deras ryggar i skolkorridorerna. Och någon av flickorna berättade att en person hade kommit fram till henne och frågat om hon ville ha sex, och när hon sa nej så blev hon kallad hora. Det här förekom både på stan och på nätet, berättar Tomas Eriksson. I mitten av juli i år dömdes en 17-årig pojke för att ha förtalat två av flickorna: i domen berättar flickorna hur det började, att de lärt känna killen, att de var intresserade av honom och ville bli ihop och att han skickat nakenbilder på sig till dem och att han ville ha motsvarande tillbaka. Den ena flickan berättar: "Jag sa först nej, men sen gav jag med mig, jag ville inte göra honom besviken - och verka tråkig och jag trodde att jag var den enda för honom. " Åklagaren Tomas Eriksson kunde inte bevisa att det var den 17-årige killen som lagt ut bilderna på nätet, bara att han skickat dem till en kompis och att dom sen har hamnat på nätet. – Högsta domstolen har slagit fast om man bara visar upp en naken kropp så är inte det att förtala den personen för att alla är vi nakna ibland. Men jag menar att när man visar upp en person naken i ett sammanhang där det framstår att personen vill visa upp sig naken tillsammans med andra nakna och poserar på internet - då menar jag att man sprider en uppgift om personen som är nedsättande, säger Tomas Eriksson. Till skillnad från i Växjö döms här en 17-årig kille för förtal. Här var det sammanhanget som avgjorde, anser åklagaren Tomas Eriksson. Nakenbilderna på flickorna publicerades tillsammans med en lång rad andra nakenbilder på andra tjejer, den som såg bilderna kunde få uppfattningen att flickorna inte hade något emot att visa upp sig på det sättet. – Jag tycker att det är ett märkligt rättsläge som vi har nu, sedan Högsta domstolen har bestämt sig för att en avklädd bild i sig inte innehåller några förtalande uppgifter. Jag tycker nog att man ska pröva om man ska väcka åtal i varje fall, säger Tomas Eriksson. – Jag tycker personligen inte att det är klandervärt att man avbildas naken på bild, om man själv vill det. Men det betyder inte att jag är så naiv att jag tror att den liberala synen på den här saken är normaliserad i samhället. Det räcker att gå till sig själv, och känna - hur skulle min omgivning reagera om nakenbilder på mig började spridas på nätet, skulle allt vara som vanligt då eller skulle det vara på något annat sätt när jag kom till jobbet. Skulle folk prata bakom min rygg? Jag tror att de flesta människor i samhället upplever att om det började sprida nakenbilder på dem på nätet skulle de uppleva det negativt, folk skulle börja prata, säger Tomas Eriksson. Jag läser vidare i domen och fastar vid skadeståndet. Det står: "tingsrätten finner rättspraxis visa att kränkningsersättningen skulle ha bestämts till 15 000 kronor om flickorna inte hade medverkat till att bilderna på dem hade hamnat i pojkens besittning. Tingsrätten finner skälig kränkningsersättning vara 10 000 kronor... " Tingsrätten sänker alltså skadeståndet från 15 000 till 10 000 kronor till flickorna, eftersom de själva skickade bilderna till killen.  Jag tar kontakt med rådmannen Ola Hansson men han vill inte kommentera varför skadeståndet sänktes mer än det som står i domen. Men åklagaren Tomas Eriksson är kritisk till att det sänktes. – Jag kan tycka att det är väldigt problematiskt, med hänvisning till att målsägande skulle ha medverkat till sin egen kränkning. De här tjejerna medverkade inte till den här kränkningen. De var helt förvissade om att om de visade upp de här bilderna för gärningsmannen så skulle han inte sprida dem vidare, han hade lovat dem det. De hade ingen anledning att inte tro honom. De här flickorna kan inte på något sätt klandras för det som hände. Men något eget ansvar måste man väl ändå ha? – Ja, något ansvar måste man ha och det ansvaret tycker jag sträcker sig till att man inhämtar ett löfte från mottagaren att det här bilderna inte ska spridas vidare, säger Tomas Eriksson.  De höga trösklarna i lagstiftningen om förtal har kritiserats. Nyligen presenterade regeringen ett förslag om att sänka kraven, så att fler som utsatts för förtal ska få samhällets hjälp. Men flera av de åklagare jag pratar med i arbetet med det här programmet tror inte att det kommer att göra någon större skillnad just när det kommer till avklädda bilder eller nakenbilder. En av dem är åklagaren Helene Gestrin i Linköping, som engagerat sig i debatten om nätkränkningar. – Enbart topless eller nakenbilder på kvinnor eller män, där finns det ett antal rättsfall som säger att uppgiften i sig är inte förtal. Och då hjälper det ju inte att justera åtalsribban så att säga. Är uppgiften överhuvudtaget inte förtal då blir ju inte det aktuellt. Jag har svårt att sätta fingret på exakt hur bildhantering skulle justeras, säger Helene Gestrin.  Är det är ett slag i luften? – Det vi kommer tillbaka till är att vi inte har något bildskydd på det sättet i svensk lagstiftning nu. En bild på en naken individ är inte skyddad, säger Helene Gestrin. – Det som inte är tillfredsställande i dagens lagstiftning är spridning av bilder som uppfattas kränkande, det är bara förtalslagstiftningen och den matchar inte, anser Helene Gestrin. Vi återvänder till 15-åriga Ebba som vi hörde i början av programmet. Hon valde att inte polisanmäla det som hänt henne, den avklädda bilden som lades ut på Instagram. – Jag har oftast varit jättenoga, men sedan när det här hände - det var ju inte ens meningen, och då känner man bara att det här var ju kört. För de här bilderna försvinner ju inte från Instagram heller. De som är riktigt bra på sådana grejor de kan ju återskapa bilderna, säger Ebba. Ebba visar sin mobiltelefon igen. Har du fått några bilder? – Ja det har jag, en hel del. De flesta har jag tagit bort för jag tycker att det är äckligt, men jag har några kvar. Vill du visa? – Ja, det kan jag göra, den här har jag fått från en kille som jag vet vem det är. Eh, det är en snopp... Och jag tänker på det jag har fått höra tidigare - om en känsla av tvång att skicka bilder på sig själv - men också bilden som maktmedel.  Du har sparat den? – Jag var arg på honom, jag tycker han är dum i huvudet. Vad tänker du att du ska göra med den bilden då? – Bara ha den för att reta honom lite typ, jag hade inte planerat att jag ska skicka den eller så, bara om han gör något mot mig så kan jag visa den och säga - tänk efter nu… Men det såg ut som du hade flera avklädda bilder i din telefon? – Men det är mycket av tjejer som jag vet vilka det är, ofta tjejer jag inte tycker om... Hur har du kommit över de bilderna då? – Jag umgås med flera killar än tjejer och mina killkompisar litar ganska mycket på mig och det är killkompisar som fått sådana bilder av tjejer och ibland skickar de dem till mig och undrar varför tjejerna har skickat de här bilder, det är ju inte så att killarna vill att jag ska lägga ut bilderna på Instagram eller så. Men vad ska man ha de här bilderna till då, du har ändå sparat avklädda bilder på både killar och tjejer? – De här bilderna med tjejerna sparar jag mer för att det är så komiskt, jag brukar sitt och skratta åt det för jag förstår inte varför man skickar såna här bilder överhuvudtaget. Låter som man lever farligt, man skickar en bild till någon och så kan någon annan ha dem som ett hot? – Jo, för den som har bilden känner att man har ett övertag, för det har jag ju själv varit med om. Samtidigt tycker jag att man får skylla sig själv, man borde fatta att det kan hamna hos vem som helst, man får ha det i åtanke. När du själv drabbats nu då, på sätt och vis, du ska inte vara lite schysst och radera de bilder du har fått? – Alltså jag har raderat en hel del också, men de flesta som är där är sådana personer som har varit taskiga mot mig. Och då känner jag att försöker de något igen, så kan jag liksom visa bilden även om jag inte har planerat att lägga ut bilderna - mer passa dig liksom. – Jag skickade ju inte min bild så jag känner egentligen inget medlidande för dem, för jag tycker att de förtjänar det. Med tanke på att jag inte skickade min bild själv. Om man har skickat en bild själv, då förtjänar man det? – Alltså, förtjänar gör man väl inte, inte att det ska hamna på internet men om man skickar och vet om att det kan hamna hos vem som helst då får man ju lite skylla sig - man får tänka sig för, säger Ebba. Reporter Jenny Hellström jenny.hellstrom@sverigesradio.se Producent Eskil Larsson

    starstarstarstarstar
  • Zwei einfache Fragen, die fast jeden Konflikt entschärfen

    · Konflikt-Power aufs Ohr

    Ein glückliches Paar gerät in Streit.  Die beiden steigern sich so sehr hinein, dass ihre Beziehung gefährdet ist. Es gelingt ihnen nicht, den Konflikt zu entschärfen.Als Außenstehender fragst du dich, wie es so weit kommen konnte. Doch wenn du in deiner Vergangenheit forschst, bemerkst du, dass du dich schon ähnlich unnachgiebig verhalten hast, wie die beiden im Beispiel.Auch du hattest kein Werkzeug, einen aufziehenden Konflikt rechtzeitig zu entschärfen.   Heute erfährst du: Mit welchen zwei einfachen Fragen du fast jeden Konflikt entschärfen kannst.Warum Konflikte normal und sogar gut sind.Warum sich die meisten Erwachsenen wie Kinder verhalten.Warum dein Gehirn oft übertrieben reagiert und was du gegen diese Angst tun kannst.An welchen Kampfsportlern du das Prinzip erkennen kannst. Viel Spaß beim Hören! Shownotes Mein Artikel "17 überraschende Gründe, deine Konflikte zu lieben"Webseite von Gerald HütherMohamed Ali auf youtubeBruce Lee auf youtube Alle Folgen von „Konflikt-Power aufs Ohr“ findest du hier. TranskriptGuten Tag! Ich bin Axel Maluschka. Du hörst den Podcast „Konflikt-Power aufs Ohr“.Du erfährst hier ganz nebenbei, wie du das Bedrohliche aus beinahe jedem Konflikt herausbekommst. So kannst du gelassen nach einer Lösung suchen, mit der möglichst alle zufrieden sind.Musik macht ja auch zufrieden. Deshalb lauschen wir zunächst einmal.[Musik]Beispiel: Konflikt in der BeziehungStell dir mal vor, Anna und Julius sind ein Paar. Die beiden sind seit etwa zwei Jahren zusammen und wirken sehr glücklich. Sie scheinen füreinander geschaffen zu sein. Die meisten in ihrem Freundeskreis halten sie für das Vorzeige-Paar.Doch in der Beziehung wird es bald brodeln. Und das scheinbar aus heiterem Himmel heraus.Anna und Julius wohnen zusammen. Er ist vor einem Jahr in ihr Apartment gezogen. Das besteht aus zwei Zimmern mit Küche und Bad. Es ist bezahlbar, obwohl es relativ zentral in einem guten Viertel der Stadt liegt.Julius fühlt sich dort rundum wohl. Doch Anna möchte spürt den Wunsch aufsteigen umzuziehen.Sie surft immer wieder auf Wohnungsportalen. Sie blättert im kostenlosen Anzeigenblättchen immer wieder zu den Wohnungsangeboten. Und am Schaufenster bei der Bank bleibt sie immer wieder verträumt stehen vor den Anzeigen der zum Verkauf stehenden Häuser.Julius bekommt davon nichts mit. Für ihn ist die Welt in Ordnung. Zwei Zimmer für zwei Leute – das reicht vollkommen.Eines Tages nimmt Anna ihren Mut zusammen und spricht Julius an.„Ich habe eine superschöne Wohnung in einer Anzeige gefunden. Hast du Lust, dass wir uns die mal anschauen?“Julius schaut sie irritiert an. „Warum sollen wir uns eine Wohnung anschauen? Gefällt es dir hier nicht mehr?“„Doch! Aber das hier ist mein Studenten-Apartment. Meinst du nicht, dass wir uns nach etwas Größerem umsehen sollten?“Julius fühlt sich überrumpelt und willigt ein, um Streit zu vermeiden.Erfreut vereinbart Anna mit dem Makler einen Besichtigungstermin für drei Tage später. Allein die Aussicht auf ein schöneres Zuhause elektrisiert sie. Sie schwebt durch den folgenden Tag und ist bester Laune. Am Abend jedoch erfolgt der Dämpfer.„Freust du dich auf die Besichtigung?“, fragt Anna ihren Freund hoffnungsfroh.„Ich weiß nicht genau“, gesteht Julius, „ist das nicht verschwendete Zeit, wenn wir die Wohnung sowieso nicht nehmen?“„Woher willst du wissen, dass sie uns nicht gefällt?“„Natürlich weiß ich das jetzt noch nicht“, stellt Julius klar, „aber selbst wenn sie uns richtig gut gefällt, können wir uns die überhaupt leisten?“„Ja, die ist deutlich teurer als die kleine Bude hier“, erklärt Anna. „Dafür ist sie jedoch was für die Zukunft. Wir haben viel mehr Platz. Wir können leichter Ordnung halten. Und wenn wir irgendwann mal ein Kind haben, hat das von Anfang an sein eigenes Zimmer.“„Über eine teure Wohnung und Kinder sollten wir doch noch nicht nachdenken, solange wir beide im Job befristete Verträge haben. Oder?“ Julius wirkt genervt.Anna setzt ihm noch einige Minuten lang ihren Optimismus und ihren Traum entgegen. Doch Julius beharrt auf Realismus und Zurückhaltung.Nach einer Weile kippt Annas Stimmung, und sie wird lauter: „Du mit deiner langweiligen Zurückhaltung! Ich dachte, zusammen könnten wir alles schaffen. Das haben wir doch immer gesagt.“„Ja, wir können alles schaffen. Aber wir müssen es auch beide wollen“, erwidert Julius ebenfalls lauter.„Willst du etwa keine Zukunft mehr aufbauen? Willst du dich nicht verbessern? Willst du ewig in der kleinen Studentenbude schmoren?“„Das ist wieder typisch!“, ruft Julius. „Du übertreibst total und hast dich nicht mehr unter Kontrolle. Wenn du deinen Willen nicht bekommst, schreist du rum und unterstellst sinnloses Zeug!“„Ich übertreibe?“ Annas Blicke gleichen tödlichen Blitzen. „Wenn alle so langweilig wären wie du, würden wir alle noch in Höhlen leben und wären vor Sinnlosigkeit gestorben.“Ohne ein weiteres Wort schnappt sie ihre Jacke und verlässt das Appartement.Sie schaut sich die größere Wohnung alleine an, hat jedoch keinen Spaß an der Besichtigung. Am Abend des Streits war sie nach einem Wut-Marsch ins Appartement zurückgekehrt und kommentarlos ins Bett gegangen. Julius war so schlau gewesen, sie nicht noch mal anzusprechen.Die Beziehung hat einen Riss bekommen. Der nächste Streit ist vorprogrammiert. Und er wird sicher nicht minder heftig sein.Richtig gefährlich wird es dann, wenn die beiden eines Tages gar nicht mehr streiten. Denn dann ist der Partner dir plötzlich gleichgültig. Und dann verdient die Beziehung ihren Namen nicht mehr.Hast du solch einen Konflikt-Werdegang schon einmal beobachtet? Oder vielleicht sogar selbst erlebt?Dann hast du dich sicher nach einer gewissen Zeit oder eben als Zuschauer gefragt, wie es soweit kommen konnte. Warum ist dieser Konflikt so weit eskaliert, dass er wehgetan hat? Warum haben es Julius und Anna so weit kommen lassen, dass ihre Beziehung darunter gelitten hat?Und die allerwichtigste Frage wollen wir auch stellen: Was hätten die beiden anders machen können?Ich biete dir heute – wie der Titel schon sagt – zwei Fragen an, die du dir stellen kannst, wenn eine Disharmonie auftaucht. Wenn du spürst, dass Streit in der Luft liegt.Bevor wir zu diesen zwei Fragen kommen, erkläre ich dir, wie ich sie entwickelt habe.Konflikte generell entschärfen: sie müssen nicht schmerzenFür mich ist es eine ganz grundsätzliche Wahrheit: sobald Menschen aufeinandertreffen, entstehen Konflikte. Sie gehören zum Leben dazu. Das habe ich schon mehrfach im Podcast gesagt und auch schon in einem älteren Blogartikel geschrieben.Die nächste wichtige Wahrheit ist für mich: Konflikte sind nichts Schlimmes! Im Gegenteil.Sie sind notwendig für deine persönliche Entwicklung, für deine Entfaltung. Und für die Gruppe und deren Wachstum. Erst, wenn du dich im Miteinander verbunden fühlst, wirst du persönlich wachsen. So sagt der hier schon häufig zitierte Hirnforscher Gerald Hüther.Die meisten Erwachsenen verhalten sich wie KinderKonflikte schmerzen auch nicht von Anfang an. Sie tun erst dann weh, wenn du deinem Ziel oder deinem Plan sehr große Bedeutung beimisst. Und wenn der andere dabei – verdammt noch mal! – Nicht erkennen will, dass du recht hast. Dass du der größere Planer bist.Dann eskalieren Konflikte. Die Beteiligten verbeißen sich in das, was sie konkret wollen. Und natürlich wollen sie nur das Beste und das einzig Wahre. Wenn nur der andere das auch endlich erkennen würde!Hast du schon mal ein bockiges Kind vor dem Süßigkeitenregal gesehen?Im Grunde verhalten sich die meisten Erwachsenen in Konflikten nicht viel anders.„Ich will! Ich will! Ich will!“ Und dann geht das Geschrei los.Wenn dem Konfliktverhalten eines Kindes entwachsen möchtest, dann hilft dir vielleicht folgende Erklärung.Was Hirnforscher sagenDein Gehirn bewertet deine Umgebung permanent. Dabei ist es eine Gefahrensuchmaschine, die extrem effektiv arbeitet. Letztlich ist das unserer evolutionären Entwicklung geschuldet.Als unsere Vorfahren noch in Höhlen lebten, waren sie auf ein extrem achtsames Gehirn angewiesen.Stellte man vor, einer unserer Urahnen von vor 2000 Generationen wollte einen trinken gehen. Der konnte dann nicht einfach um die Ecke in die nächste Kneipe gehen oder zum Supermarkt. Der konnte auch nicht zum Wasserhahn in der Küche schlendern. Der musste zum Wasserloch.Schon auf dem Weg dorthin war er jedoch nicht alleine. Hier kreuchte tödliches Getier: Skorpione, Spinnen und Schlangen. Überall lauerte der Tod in Form hungriger Geparden, riesiger Mammuts und tödlicher Bären.Hätten unsere Vorfahren da nicht extrem aufgepasst, wäre ihre Rolle auf Erden nur eine gewesen: die der Mahlzeit.Nun haben wir dankenswerter Weise ein Gehirn, das bei der kleinsten Gefahr mit einem Fluchtreflex reagiert. So bekamen wir, die wir heute leben, überhaupt erst die Chance, geboren zu werden.In unserer heutigen Welt hier in Deutschland gibt es kaum noch Lebensgefahren, auf die unser Gehir

    starstarstarstarstar
  • Zwei einfache Fragen, die fast jeden Konflikt entschärfen

    · Konflikt-Power aufs Ohr

    Ein glückliches Paar gerät in Streit.  Die beiden steigern sich so sehr hinein, dass ihre Beziehung gefährdet ist. Es gelingt ihnen nicht, den Konflikt zu entschärfen.Als Außenstehender fragst du dich, wie es so weit kommen konnte. Doch wenn du in deiner Vergangenheit forschst, bemerkst du, dass du dich schon ähnlich unnachgiebig verhalten hast, wie die beiden im Beispiel.Auch du hattest kein Werkzeug, einen aufziehenden Konflikt rechtzeitig zu entschärfen.   Heute erfährst du: Mit welchen zwei einfachen Fragen du fast jeden Konflikt entschärfen kannst.Warum Konflikte normal und sogar gut sind.Warum sich die meisten Erwachsenen wie Kinder verhalten.Warum dein Gehirn oft übertrieben reagiert und was du gegen diese Angst tun kannst.An welchen Kampfsportlern du das Prinzip erkennen kannst. Viel Spaß beim Hören! Shownotes Mein Artikel "17 überraschende Gründe, deine Konflikte zu lieben"Webseite von Gerald HütherMohamed Ali auf youtubeBruce Lee auf youtube Alle Folgen von „Konflikt-Power aufs Ohr“ findest du hier. TranskriptGuten Tag! Ich bin Axel Maluschka. Du hörst den Podcast „Konflikt-Power aufs Ohr“.Du erfährst hier ganz nebenbei, wie du das Bedrohliche aus beinahe jedem Konflikt herausbekommst. So kannst du gelassen nach einer Lösung suchen, mit der möglichst alle zufrieden sind.Musik macht ja auch zufrieden. Deshalb lauschen wir zunächst einmal.[Musik]Beispiel: Konflikt in der BeziehungStell dir mal vor, Anna und Julius sind ein Paar. Die beiden sind seit etwa zwei Jahren zusammen und wirken sehr glücklich. Sie scheinen füreinander geschaffen zu sein. Die meisten in ihrem Freundeskreis halten sie für das Vorzeige-Paar.Doch in der Beziehung wird es bald brodeln. Und das scheinbar aus heiterem Himmel heraus.Anna und Julius wohnen zusammen. Er ist vor einem Jahr in ihr Apartment gezogen. Das besteht aus zwei Zimmern mit Küche und Bad. Es ist bezahlbar, obwohl es relativ zentral in einem guten Viertel der Stadt liegt.Julius fühlt sich dort rundum wohl. Doch Anna möchte spürt den Wunsch aufsteigen umzuziehen.Sie surft immer wieder auf Wohnungsportalen. Sie blättert im kostenlosen Anzeigenblättchen immer wieder zu den Wohnungsangeboten. Und am Schaufenster bei der Bank bleibt sie immer wieder verträumt stehen vor den Anzeigen der zum Verkauf stehenden Häuser.Julius bekommt davon nichts mit. Für ihn ist die Welt in Ordnung. Zwei Zimmer für zwei Leute – das reicht vollkommen.Eines Tages nimmt Anna ihren Mut zusammen und spricht Julius an.„Ich habe eine superschöne Wohnung in einer Anzeige gefunden. Hast du Lust, dass wir uns die mal anschauen?“Julius schaut sie irritiert an. „Warum sollen wir uns eine Wohnung anschauen? Gefällt es dir hier nicht mehr?“„Doch! Aber das hier ist mein Studenten-Apartment. Meinst du nicht, dass wir uns nach etwas Größerem umsehen sollten?“Julius fühlt sich überrumpelt und willigt ein, um Streit zu vermeiden.Erfreut vereinbart Anna mit dem Makler einen Besichtigungstermin für drei Tage später. Allein die Aussicht auf ein schöneres Zuhause elektrisiert sie. Sie schwebt durch den folgenden Tag und ist bester Laune. Am Abend jedoch erfolgt der Dämpfer.„Freust du dich auf die Besichtigung?“, fragt Anna ihren Freund hoffnungsfroh.„Ich weiß nicht genau“, gesteht Julius, „ist das nicht verschwendete Zeit, wenn wir die Wohnung sowieso nicht nehmen?“„Woher willst du wissen, dass sie uns nicht gefällt?“„Natürlich weiß ich das jetzt noch nicht“, stellt Julius klar, „aber selbst wenn sie uns richtig gut gefällt, können wir uns die überhaupt leisten?“„Ja, die ist deutlich teurer als die kleine Bude hier“, erklärt Anna. „Dafür ist sie jedoch was für die Zukunft. Wir haben viel mehr Platz. Wir können leichter Ordnung halten. Und wenn wir irgendwann mal ein Kind haben, hat das von Anfang an sein eigenes Zimmer.“„Über eine teure Wohnung und Kinder sollten wir doch noch nicht nachdenken, solange wir beide im Job befristete Verträge haben. Oder?“ Julius wirkt genervt.Anna setzt ihm noch einige Minuten lang ihren Optimismus und ihren Traum entgegen. Doch Julius beharrt auf Realismus und Zurückhaltung.Nach einer Weile kippt Annas Stimmung, und sie wird lauter: „Du mit deiner langweiligen Zurückhaltung! Ich dachte, zusammen könnten wir alles schaffen. Das haben wir doch immer gesagt.“„Ja, wir können alles schaffen. Aber wir müssen es auch beide wollen“, erwidert Julius ebenfalls lauter.„Willst du etwa keine Zukunft mehr aufbauen? Willst du dich nicht verbessern? Willst du ewig in der kleinen Studentenbude schmoren?“„Das ist wieder typisch!“, ruft Julius. „Du übertreibst total und hast dich nicht mehr unter Kontrolle. Wenn du deinen Willen nicht bekommst, schreist du rum und unterstellst sinnloses Zeug!“„Ich übertreibe?“ Annas Blicke gleichen tödlichen Blitzen. „Wenn alle so langweilig wären wie du, würden wir alle noch in Höhlen leben und wären vor Sinnlosigkeit gestorben.“Ohne ein weiteres Wort schnappt sie ihre Jacke und verlässt das Appartement.Sie schaut sich die größere Wohnung alleine an, hat jedoch keinen Spaß an der Besichtigung. Am Abend des Streits war sie nach einem Wut-Marsch ins Appartement zurückgekehrt und kommentarlos ins Bett gegangen. Julius war so schlau gewesen, sie nicht noch mal anzusprechen.Die Beziehung hat einen Riss bekommen. Der nächste Streit ist vorprogrammiert. Und er wird sicher nicht minder heftig sein.Richtig gefährlich wird es dann, wenn die beiden eines Tages gar nicht mehr streiten. Denn dann ist der Partner dir plötzlich gleichgültig. Und dann verdient die Beziehung ihren Namen nicht mehr.Hast du solch einen Konflikt-Werdegang schon einmal beobachtet? Oder vielleicht sogar selbst erlebt?Dann hast du dich sicher nach einer gewissen Zeit oder eben als Zuschauer gefragt, wie es soweit kommen konnte. Warum ist dieser Konflikt so weit eskaliert, dass er wehgetan hat? Warum haben es Julius und Anna so weit kommen lassen, dass ihre Beziehung darunter gelitten hat?Und die allerwichtigste Frage wollen wir auch stellen: Was hätten die beiden anders machen können?Ich biete dir heute – wie der Titel schon sagt – zwei Fragen an, die du dir stellen kannst, wenn eine Disharmonie auftaucht. Wenn du spürst, dass Streit in der Luft liegt.Bevor wir zu diesen zwei Fragen kommen, erkläre ich dir, wie ich sie entwickelt habe.Konflikte generell entschärfen: sie müssen nicht schmerzenFür mich ist es eine ganz grundsätzliche Wahrheit: sobald Menschen aufeinandertreffen, entstehen Konflikte. Sie gehören zum Leben dazu. Das habe ich schon mehrfach im Podcast gesagt und auch schon in einem älteren Blogartikel geschrieben.Die nächste wichtige Wahrheit ist für mich: Konflikte sind nichts Schlimmes! Im Gegenteil.Sie sind notwendig für deine persönliche Entwicklung, für deine Entfaltung. Und für die Gruppe und deren Wachstum. Erst, wenn du dich im Miteinander verbunden fühlst, wirst du persönlich wachsen. So sagt der hier schon häufig zitierte Hirnforscher Gerald Hüther.Die meisten Erwachsenen verhalten sich wie KinderKonflikte schmerzen auch nicht von Anfang an. Sie tun erst dann weh, wenn du deinem Ziel oder deinem Plan sehr große Bedeutung beimisst. Und wenn der andere dabei – verdammt noch mal! – Nicht erkennen will, dass du recht hast. Dass du der größere Planer bist.Dann eskalieren Konflikte. Die Beteiligten verbeißen sich in das, was sie konkret wollen. Und natürlich wollen sie nur das Beste und das einzig Wahre. Wenn nur der andere das auch endlich erkennen würde!Hast du schon mal ein bockiges Kind vor dem Süßigkeitenregal gesehen?Im Grunde verhalten sich die meisten Erwachsenen in Konflikten nicht viel anders.„Ich will! Ich will! Ich will!“ Und dann geht das Geschrei los.Wenn dem Konfliktverhalten eines Kindes entwachsen möchtest, dann hilft dir vielleicht folgende Erklärung.Was Hirnforscher sagenDein Gehirn bewertet deine Umgebung permanent. Dabei ist es eine Gefahrensuchmaschine, die extrem effektiv arbeitet. Letztlich ist das unserer evolutionären Entwicklung geschuldet.Als unsere Vorfahren noch in Höhlen lebten, waren sie auf ein extrem achtsames Gehirn angewiesen.Stellte man vor, einer unserer Urahnen von vor 2000 Generationen wollte einen trinken gehen. Der konnte dann nicht einfach um die Ecke in die nächste Kneipe gehen oder zum Supermarkt. Der konnte auch nicht zum Wasserhahn in der Küche schlendern. Der musste zum Wasserloch.Schon auf dem Weg dorthin war er jedoch nicht alleine. Hier kreuchte tödliches Getier: Skorpione, Spinnen und Schlangen. Überall lauerte der Tod in Form hungriger Geparden, riesiger Mammuts und tödlicher Bären.Hätten unsere Vorfahren da nicht extrem aufgepasst, wäre ihre Rolle auf Erden nur eine gewesen: die der Mahlzeit.Nun haben wir dankenswerter Weise ein Gehirn, das bei der kleinsten Gefahr mit einem Fluchtreflex reagiert. So bekamen wir, die wir heute leben, überhaupt erst die Chance, geboren zu werden.In unserer heutigen Welt hier in Deutschland gibt es kaum noch Lebensgefahren, auf die unser Gehir

    starstarstarstarstar
  • Ukrainian Woman Solo World Rider Anna Grechishkina & Rider Skills with Bret Tkacs - When the Going Gets Stuck

    · 01:33:16 · Adventure Rider Radio Motorcycle Podcast. Travel Adventures, Bike Tech Tips

    Anna Grechishkina left Kiev, Ukraine in July, 2013 to follow her dreams of a trip around the world. Having fallen in love with motorcycling in 2005 when she got her license through the arduous Ukrainian licensing system, she started to take trips that were weeks to a few months long to different countries with friends. It seemed logical to morph in to a longer trip, perhaps a year or two riding around the world. Anna began to look in to an alternate bike, one which she hoped would be more suitable for the kind of riding she wanted to do. And after some time spent negotiating and convincing, KTM supplied her with a motorcycle.  Anna doesn't claim to be rich or a highly experienced rider, in fact she says she had only $1000 in her pocket when she left Ukraine and says she is a cautious and responsible rider. Not seeming to be a high risk taker, Anna still decided to ride this much bigger bike than what she was accustomed to, thinking that if the trip was meant to be then it would all come together.  Three years later, Anna is grateful to have travelled to many countries and to all those who have helped her realize her dream. And as she begins the next leg of her trip to Africa, Anna is working on a book to share her experiences of travelling the world and meeting the people who make our earth such a wonderful place. http://www.ihaveadreamrtw.com/ https://www.facebook.com/anna.grechishkina.3?fref=ts When the Going Gets Stuck - Rider Skills - Bret Tkacs How to get out of sand or mud when your bike gets buried or you get “stuck in a rut”. What tools, techniques and methods can you employ to get unstuck? Tools: Z-drag system   2 - pulleys   Anchor strap   Bike strap (flat straps used for tie-down are ideal   Non-stretch utility cord (rope)   Two climbing carabiners   Two prusik loops Extrications tools   1” flat strap (for towing or pulling)   Collapsible shovel   Winch system (Warn XT 17)   Hatchet, ax or large knife (for cutting wood or branches for ground support)   Bike tie down loops or short rope loops (for hand holds) Improvised tools   Logs or boards for supporting raised bike   Boards or rods for leverage   Large rocks for leverage points or “roll back” brake   Tarp, plastic orcloth for surface integrity   Branches, bushes   Friends or bystanders   Other vehicles   Rock or flat board for side stand pivoting Detailed Instruction - How To Focus on deep mud and sand:   Unload the bike as much as possible.   Dig out one side from the tires.   If needed, place a dispersed surface down before tilting bike over.   Push the bike over onto it's side so that tires are elevated.   Trench out a path in front of the tire path of travel (critical).   Fill the trench with something to prevent sinking.   Rock, tarp, branches, wood, clothing.   Stand the bike back up and ease it out under power (important to know how to work the grey    zone). Bonus help  Have someone (s) pull from the front of the bike using straps or rope.   Tie the rope as low on the bike as possible so you lift as you pull.   If anyone “pushes from the rear it is more often helpful to have them press straight down with all  their weight to increase traction rather than push forward”.   Tie off to another vehicle to help as a tug.   Set up a Z-drag system to offer leverage advantage.   Use a winch system.   Often “rocking” the bike with the clutch to get things moving helps. The Don’ts …   Don’t get excited and throw the clutch out too fast and break traction.   Don’t get intimidated and fully disconnect power unless you get a total loss of traction (if the  wheel is spinning you have lost traction).   Don’t “push” the bike and work harder than needed, use as much motor as possible.   Don’t dig yourself in deeper by spinning the tire.   Don’t rush your set up before you start to recover yourself. The Do’s   Do take as much time as needed to prepare the exit.   Do make the exit as smooth and level as possible.   Do adhere to safety (after all, being hurt and stuck is worse than just being stuck). Listener Exercise 1. Work on perfecting your clutch control by finding a hill that is slick and practice starting from a stop. 2. When you can no longer start from a stop have a friend apply all their weight to the back of the bike by pressing straight down. 3. From the same location experiment by changing the surface by adding…      Rock      Branches      Old clothes      Tarp      Wood 4. Dig a small trench only a few inches deep and about a foot long with a very shallow exit and try again. 5. Practice tipping your bike over far enough to raise the wheels off the ground and then picking it back up. This Episode of ARR is Brought to You By: Max BMW Motorcycles Shop our Online Store featuring parts diagrams for every BMW model. Ordering parts and accessories has never been easier. Choose your bike, look at the diagrams and place your order. We have over 45,000 parts in-stock and our Parts Express team processes and ships orders six days a week via UPS, FedEx and USPS. www.maxbmw.com BestRest ProductsHome of the CyclePump Tire Inflator, TireIron BeadBrakR, EZAir Tire Gauge, and other adventure motorcycle gear.  When you’re on the road you’ll want a compact and reliable method of tire inflation.  The CyclePump runs off your bike’s electrical system and it’ll fill a flat tire in less than 3 minutes.   It’s made in the USA and it comes with a 5-year warranty.  BestRest also makes tire changing and tire repair kits that are small enough to fit in your saddlebag.  The crew at BestRest are adventure riders themselves, so they know what you’ll need when you’re exploring the world. www.CyclePump.com AerostichThe best way to ride more is to make riding your easiest, fastest way to get from A to B…simple everyday commuting and errands, long-distance adventure riding, or whatever. For 33 years Aerostich has been designing, making and selling equipment that makes riding anywhere, in all-weather – easier, safer, more comfortable and more fun. No other riders’ gear offers the proven protection, precise fit or lifelong value of an Aerostich. Prove it to yourself with the Ride-More Guarantee. If you try any Aerostich one piece R-3 or Roadcrafter Classic suit for one month, and are not riding more than you did before receiving it, send it back and you will receive a full refund, no questions asked. For complete details and to view all of the available equipment for riders, and for a 10% discount on your first Aerostich purchase, or free shipping on the next order for existing customers, visit www.aerostich.com/arr. Green Chile Adventure GearOffering American made heavy-duty, innovative motorcycle luggage systems for all types of motorcycles. Tested in extreme weather conditions and terrain to withstand any abuse you can throw at it on your adventure rides.  To complement riders’ needs they are also the exclusive USA distributor of Outback Motortek, a Canadian company specializing in adventure and touring motorcycle protective accessories. Outback Motortek offers ultimate and essential protection for your adventure bike. These accessories could be your best investment to save you from replacing your damaged bike with the ever-expensive factory parts. Available at www.GreenChileAdv.com.  

    starstarstarstarstar
  • Intervju med Anna G om Project Life/Pocket scrap

    · Papperspodden

    Detta är en början av en liten serie av intervjuer med hur olika personer skapar med Project Life.Ciza har intervjuat Anna Gundmark om hur hon Project Life'ar. Intervju med AnnaFicka AFicka DExempel på Ledger CardsExempel på Ledger CardsListorna vi pratar om i intervjun:Länkar:Anna på InstagramPicTapGo - AppProject Life Sweden - Grupp på FacebookInstagram - AppProject Life World - Internationell grupp på FacebookVattenfärgskort - Pineandplum.com, som har mycket att inspireras avAnna på PinterestProject Life Sweden - blogg där bl a Anna bloggar, som är en blogg som handlar om just Project Life#30daysofPLsummer - sommarlistan som Anna och Camilla gjortCyberPLSweden - grupp där man kan ha sällskap av varandra medan man PL'ar på FacebookViktiga PLlovers - Grupp om viktminskning och PL på FacebookTipsTagga gärna era Project Life-alster med #plswe då hittar andra dig lättare. :)Vi avslutar denna intervju med citat från Anna."Better done than perfect""Det ska va' kul!Är det inte kul är det fel."                  Anna Gundmark

    starstarstarstarstar
  • 1 Isabella Löwengrip – Livshjulet med Anna Hegestrand

    · Livshjulet med Anna Hegestrand

    I den här podcasten träffar Anna svenska kändisar, som får berätta om hur de ser på de åtta olika tårtbitarna i sitt livshjul. Gästen sätter betyg på tårtbitarna och motiverar sedan sin betygsättning.  Tårtbitarna Anna pratar med sina gäster om är 1 kärlek 2 familj 3 bostad 4 jobb & karriär 5 ekonomi 6 hälsa, kost & motion 7 fritid 8 personlig utveckling Livshjulet är ett verktyg inom personlig utveckling, som vi kan använda oss av om vi vill skaffa oss överblick över vårt liv. För att vi ska må bra och ha balans är det viktigt att vi värderar alla tårtbitarna i vårt livshjul ungefär lika stort. Desto högre betyg vi ger de olika tårtbitarna desto mer nöjda känner vi oss med tillvaron och oss själva. Anna Anna Hegestrand är journalist, med en bakgrund som reporter bland annat på Hänt Extra och Expressen. Sedan 2011 jobbar Anna som frilansjournalist med inriktning mot nöje, feature, livsstil och hälsa. Anna är 30 år gammal och kommer från början från Jönköping, men bor sedan åtta år tillbaka i Stockholm.  Kontakt Har du bra tips eller är nyfiken på en viss person du vill att jag intervjuar? Har du allmän feedback på den här podcasten? Hör gärna av dig till mig på e-mail: anna@hegestrand.se Vill du och ditt företag synas i samband med livshjulet? Då kontaktar du Tommas Gunnarsson på e-mail : tomas@gsonmedia.se  eller  på telefon: 08 562 761 25

    starstarstarstarstar
  • När Anna blev sjuk

    · P1 Dokumentär

    Tina är med sin 6-åriga dotter Anna på en vanlig kontroll hos skolhälsovården. Anna har sluddrat på sista tiden och haft lite svårt att tala, men det är förmodligen bara den lösa tanden som ställer till det. Men skolsköterskan reagerar och vill att familjen direkt åker till Östra sjukhuset i Göteborg. Tre dagar senare konstateras det att Anna har en hjärntumör. Familjen är chockad men vet ju att den svenska sjukvården är god så det ska nog gå bra hoppas dom. När Anna blev sjuk är en dokumentär om familjen Stener och om den outhärdliga kampen när ens älskade barn får cancer. En dokumentär av Anna Hammarén.   Anna Hammarén är Radio- och TV-journalist, utbildad på Dramatiska Institutet. Hon har varit nominerad till Stora Radiopriset och Röda korsets journalistpris. 2009 vann hon Pennskaftspriset för radiodokumentären "Han var för bra för att vara sann". Anna har gjort flera program för Sveriges Radios dokumentärredaktion. "När Anna blev sjuk" är hennes sjunde radiodokumentär.

    starstarstarstarstar