farfar galax

  • "Samtalen" med farfar - Claus Beck-Nielsen og Ludvig Nielsen

    · Mikrofonholder

    Han kalder sig selv Nielsen, manden som sidder bag mikrofonen. Han er tidligere kendt under pseudonymet Claus Beck-Nielsen og Das Beckwerk, og har stået bag flere spektakulære kunstprojekter, iscenesættelser mm. Året inden hans farfar, Ludvig Nielsen døde optog Nielsen en række samtaler med sin farfar, i håb om at lave ‘samtalen’ der kunne forløse ham som menneske. Men det lykkedes ikke. Nu mere end tyve år senere forsøger Nielsen at genoptage samtalen med sin afdøde farfar, med stemmen fra dengang og hans egen spæde røst fra det forrige årtusinde. Nielsen og Ludvig Nielsen

  • Nästa år blir det kanske Disneyland: Lotten Collin i Port of Spain.

    · Utrikeskrönikan

    utrikeskrönikna den 27 mars 2017. Port of Spain. P1-morgon, måndag. Varför heter det egentligen Port of Spain, frågar jag, när jag klivit in i taxin. Åh! Vilken tur för dig att du satt dig i en taxi där chauffören vet svaret på den frågan, säger Raghu. Han heter egentligen Raghuvir, ett indiskt namn. Fast han har aldrig varit i Indien. Too crowded! Why go there? Raghus farfars farfar kom till Trinidad för att arbeta på sockerrörsfälten. Det var i mitten av 1800-talet, slavhandeln hade precis blivit förbjuden och britterna övertalade fattiga familjer i norra Indien att komma och ersätta de svarta slavarna som släppts fria. Men i praktiken var kontrakten som indierna erbjöds inte långt från slavarbete Raghus farfars farfar lovades visserligen jordbruksmark i Trinidad och fick resan betald, men väl framme i sitt nya hemland tvingades han arbeta av en skuld till arbetsgivaren, som hela tiden växte på grund av den höga räntan. När Raghus farfar farfar väl blev skuldfri återvände han till Indien. Men sonen blev kvar. Min farfars far arbetade också på sockerfälten. Min pappa däremot, blev slaktare med egen butik. Jag var den första som fick gå i skolan. Jag ville inte bli slaktare så jag började köra taxi, det är bra betalt, många turister, säger Raghu. Hans barn då? De har gått på universitetet. Den ena ska bli tandläkare och den andra är revisor, säger Raghu stolt. När han har ledigt brukar han åka till USA, en gång om året, för att shoppa. Nästa år blir det kanske Disneyland, med barnbarnen. Vi åker förbi reklamskyltar där kvinnor i färgglada saris säljer roti-kyckling. Det tog fyra generationer, men idag är de en gång fattiga arbetskraftsinvandrarna en självklar medelklass. Visste du att Trinidad & Tobagos första kvinnliga premiärminister var indiska?, säger Raghu. Det visste jag inte. På kullarna bredvid motorvägen in mot stan klättrar små hus i klungor. Där bor nästan bara svarta, det är fattigt, åk inte dit, säger Raghu. En dryg tredjedel av Trinidad & Tobagos befolkning härstammar från Västafrika. De korsade Atlanten utan löften om jordbruksmark, och slavarbetade på sockerrörsfälten medan öarna bytte händer: Från spanska till franska till holländska till brittiska. När friheten väl kom blev det en frihet i fattigdom. Det var spanjorerna som började ta hit slavarna. Och det var de som döpte staden till Puerto España. När britterna tog över ön bytte de till Port of Spain. När vi väl blev självständiga 1962 behöll det namnet. Du, vet, vissa saker är ändå bra att minnas, säger Raghu, och släpper av mig utanför hotellet. Lotten Collin lotten.collin@sverigesradio.se

  • Anders Bárány

    · Sommar & Vinter i P1

    Fysiker I sitt Sommarprogram berättade fysikprofessor emeritus Anders Bárány om spelet bakom Nobelpriset. Numera får forskare tillgång till protokoll och liknande som är minst 50 år gamla. Báránys farfar Robert fick Nobelpriset mitt under första världskriget för att han upptäckt hur balanssinnet fungerar. Bárány själv var återhållen om hur det går till med Nobelpriset nuförtiden. Han är nämligen själv med och utser Nobelpristagare i Fysik. - Några av er kanske hoppas att jag ska berätta vad som händer bakom den låsta fysik- och kemidörren på Vetenskapsakademin, sa han för att i nästa mening säga att han hellre fokuserade på hur det gick till när hans farfar fick medicinpriset. Men han avslöjade ändå en del: - Det finns nästan alltid ett moment där man har ett antal mycket bra kandidater och måste välja bland dem. Det är i det läget som alla möjliga faktorer kan spela in, tycke och smak, vänskap och fiendskap.  Om Anders Bárány Sitter i Kungliga Vetenskapsakademien och tillhör den skara som utser Nobelpristagare i fysik och kemi. Doktorerade i teoretisk fysik i Uppsala 1973. Arbetade på Forskningsinstitutet för atomfysik (senare Manne Siegbahninstitutet för fysik). Har varit vice museichef vid Nobelmuseet. Formulerade sig, för att tillhöra akademien, ovanligt frispråkigt kring förra årets pristagare. Farfar kom från Österrike och fick Nobelpris i medicin. Dottern Sigrid Bárány har vunnit Sveriges mästerkock. - Mitt Sommarprogram kommer att handla om när farfar Robert för hundra år sedan gick ut i första världskriget, blev rysk krigsfånge och fick Nobelpris. Men det kommer också att handla om mitt eget liv och speciellt om den musik som fortfarande får håret att resa sig på mitt huvud. Producent: Agneta Ekberg

  • Freight Train Boogie Show #393

    · Freight Train Boogie Podcasts

    Show #393   Wild Ponies - Tower And The Wheel   (Galax)  Old Salt Union - Madam Plum  (Old Salt Union)  The Whiskey Gentry - Rock & Roll Band  (Dead Ringer) Blank Range - Opening Band  (Marooned with the Treasure) (mic break) Pierce Edens - Sirens  (Stripped Down Gussied Up)   Hannah Aldridge - Dark Hearted Woman  (Gold Rush) Malcolm Holcombe - Pretty Little Troubles  (Pretty Little Troubles) Wild Ponies - Will They Still Know Me  (Galax) (mic break) Dale Ann Bradley - I'll Just Go Away  (Dale Ann Bradley) Ben Sollee - Eva Kelley  (Ben Sollee and Kentucky Native) Sam Outlaw - Bottomless Mimosas  (Tenderheart) Karen & the Sorrows - Nowhere  (The Narrow Place)   Ray Wylie Hubbard -  Tell the Devil I'm Gettin' There as Fast as I Can  (Tell The Devil I'm Gettin' There As Fast As I Can)  (mic break) Wild Ponies - To My Grave  (Galax)

  • Rosa fra Rouladegade II (3) 2017-07-12

    · Rosa fra Rouladegade

    Kamillas fodboldkage. Rosa bor i et hjemmebagt kagehus i Rouladegade. I dag får hun besøg af Kamilla, der gerne vil bage en overraskelseskage til sin farfar, som spiller fodbold og har sin helt egen farfar-hule i haven. Rosa og Kamilla forklæder sig som skraldemænd og sniger sig hjem til farfar, for at finde ud af hvordan kagen skal smage, hvad den skal ligne og hvilken farve den skal have.

  • Ep. 163 – Säga upp sig från livet

    · Spelsnack

    Första gången på veckor är vi alla samlade igen för att prata om allt möjligt. Jimmy har till och med svårt att sluta prata! Denna vecka har vi besökt en helt ny galax i Mass Effect Andromeda. Hade det varit en tävling om vilken galax som är bäst hade ställningen sett ut såhär: 1-0 till … Fortsätt läsa Ep. 163 – Säga upp sig från livet

  • 64. A long time ago in a galax far, far away…

    · Thomas och Tomas filmpodcast

    I en podcastgalax långt, långt borta sitter Thomas & Tomas och gör sin filmpodcast. I avsnitt 64 viger vi hela avsnittet till STAR WARS-universumet. Vi börjar år1977 då George Lucas släpper startskottet till en av världens mest framgångsrikaste filmserier någonsin. Vi guidar er igenom de nostalgiska originalfilmerna A New Hope, Empire Strikes Back & Return Of The Jedi. Vi backar till Episode I,II,III och  förklarar varför prequel-triologin där lilleputten Anakin Skywalker blir den taskiga Darth Vader, är en sådan katastrof. Vi berättar om vår syn på The Force Awakens och varför den lika gärna kunde vara en reboot. Som vanligt i våra specialprogram så är det fyllt med kuriosa och trivia. Detta avsnitt är inget undantag. Så följ med oss till en galax långt, långt borta. Må kraften var med er… Oh ja just det, vi hatar Jar Ja [...]

  • Avsnitt 28: Twittercensus – i en galax inte så långt borta

    · Maktministeriet

    I det bästa avsnittet hittills pratar vi om Tommy Nilssons återuppståndelse och Jonas Hassen Khemiris delningsbomb. Mest kraft la vi dock på att dissekera undersökningen Twittercensus. Gör nätet oss mer isolerade eller visar Intellectas färgglada twittergalax på något helt annat? … Continue reading →

  • Typ 1-diabetes svårt att bota

    · Vetenskapsradions Veckomagasin

    Går det att bota typ 1-diabetes, som 700 barn och 400 unga vuxna i Sverige drabbas av varje år? Många internationella försök pågår och det finns många förhoppningar. Men diabetsforskaren, barnläkaren och professorn Giesela Dahlquist i Umeå menar att det inte finns en enda väg som kan lösa gåtan. Om detta får du höra i Veckomagasinet, där vi också tar upp psykisk sjukdom, antimateria och en nyupptäckt planet från en galax långt borta. Barndiabetes är komplext, och här kan du höra en längre intervju än den du fick möjlighet att höra i radion med Gisela Dahlquist. Hon är professor, barnläkare och forskar kring barndiabetes. Vad är psykisk sjukdom? I Vetenskapsradion den här veckan har vi granskat en ny handbok för psykiatriker. Den jobbas fram i USA och brukar få stor inverkan på psykiatriska behandlingar världen över. Handboken är den femte i ordningen sedan 1950-talet och kallas för DSM 5. DSM står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, alltså diagnos- och statistikhandbok för mentala sjukdomar och störningar. Fortfarande är det ett par år kvar innan den ska vara färdig, men kritiken har redan varit kraftig. Kritikerna menar att den kan innebära att fler människor får psykiatriska diagnoser och att fler barn och unga kan få anti-psykotisk medicin. Vår reporter Lars Broström träffar i Veckomagasinet William Narrow, en av de ansvariga för de föreslagna nya diagnoserna. Varför finns det något överhuvudtaget? Kanske kan antimateria hjälpa oss att svara på den frågan. Vetenskapsradion har träffat atomfysikern Svante Jonsell, en av forskarna som lyckats gillra en fälla för antimateria, för att kanske få svar på några av de stora frågorna. Framförallt - hur det känns att fånga något som egentligen inte finns. Reporter Niklas Zackrisson. Referens: Andresen G. B. et. al. Letter. Trapped antihydrogen. Nature 2010. DOI: 10.1038/nature09610 Vi beger oss också ut i rymden, där en planet som härrör från en annan galax för första gången har upptäckts. Lisen Forsberg talar med astronomen Eric Stempels, som berättar att den nyupptäckta planeten och dess stjärna kan ge ledtrådar om vad som kommer att hända med Jorden om sisådär fem miljarder år, när vår sol förvandlas till en röd jätte. Och vad ska vi göra när solen blir stor och varm? Ja, kanske kan vi ta vår planet och flytta längre ut i solsystemet, resonerar Eric Stempels. Eller så koloniserar vi Mars - eller planeter i helt andra solsystem. Fantasifulla utflykter utlovas i denna veckas upplaga av Veckomagasinet.

  • "Man ska väl ta det man läser med en nypa syltsalt"

    · Humorhimlen

    Farfar Galax ömsar skinn och blir Hen den där och en svensk kändis får sitt liv synat i sömmarna. Öppna upp öron och själ för ett spaceat humorprogram fullt av ointressant fakta med Linnea Rönnqvist och Louise Arvidsson. Därefter fortsätter vi följa Charlotte och Jessica som är två roomies i desperat jakt på balans i tillvaron. Tyvärr går det ofta överstyr och blir komplicerat när det gäller relationer, dieter och karriärsval. Programmet heter Det är bara en psykos och görs av Jessica Karlén och Charlotte Signell.

  • "Sitter och trycker i ett tryckeri och trycker i mig musli"

    · Humorhimlen

    Komiker vi minns fortsätter hylla Tramsgänget. En humorgrupp som består av Martin Bertilsson, Jonatan Blom Ramel och Markus Grimberg. Dessutom ännu en laddning ointressant fakta med Linnea Rönnqvist och Louise Arvidsson i Farfar Galax!

  • "Du blir precis som jag när du ser Richard Gere"

    · Humorhimlen

    Öppna upp öron och själ för ett spaceat humorprogram fullt av ointressant fakta när Linnea Rönnqvist och Louise Arvidsson presenterar Farfar Galax! Därefter Tramsgänget. En humorgrupp med Martin Bertilsson, Jonatan Blom Ramel och Markus Grimberg som gjort film, tv, musik, radio och teaterföreställningar i över 10 år. Nu ska dom hyllas i Komiker vi minns.

  • "Lyssna på mig, jag är gymnasieekonom, bitch"

    · Humorhimlen

    Öppna upp öron och själ för ett spaceat humorprogram fullt av ointressant fakta när Linnea Rönnqvist och Louise Arvidsson presenterar Farfar Galax! Dessutom en blandning av absoluta toppklass-sketcher och mindre genomtänkta infall med Fritjof Andersson och Rasmus Ek som kallar sig Lagt Kort Ligger när de gör humor ihop.

  • Den undersköna maneten som inte behöver oss

    · OBS

    Vad är det som driver upptäckarna och äventyrarna, och vad bidrar de med, om något? I OBS berättar Maria Küchen om den myllrande forskarklanen Picard och en manet som blivit stjärna på Youtube. I Marianergravens djup lever en ännu namnlös manet. Den har långa eleganta fluorescerande bränntrådar. Genom vattenmassornas mörker svävar den, upplyst inifrån av en rad ljuskällor, som ett genomskinligt utomjordiskt rymdskepp. Filmklippet har lagts ut av forskningsfartyget Ocean Explorer. Fartyget tillhör den amerikanska naturforskningsbyrån, NOAA, en avdelning inom USA:s handelsdepartement. Just nu undersöker Ocean Explorer de allra djupaste delarna av världshaven. På havsbottnen har man placerat kameror. Skeendena i oceanens bråddjup livestreamas på nätet. Besättningen på Ocean Explorers djupdykningsubåt upptäckte den hittills okända maneten medan de undersökte Seamount Enigma, gåtans havsberg, på tretusensjuhundra meters djup. Så fort jag tänker på detta undervattensberg och dess upptäckare, ser jag för min inre syn professor Kalkyl i Tintin. Professor Kalkyl hade en förebild i verkligheten, den schweiziske fysikern och äventyraren Auguste Piccard. Placerar man ett foto av Piccard bredvid en teckning av Kalkyl är likheterna slående: Samma ostyriga frisyr, samma knöliga hatt, samma stärkkrage. Auguste Piccards forskningsbragder för också tankarna till Tintins äventyr. I början av 1930-talet ville han mäta kosmisk strålning och studera Einsteins relativitetsteori uppe i stratosfären. Han konstruerade en tryckkapsel, fäste den vid en vätgasballong och gav sig av uppåt, högre upp än någon människa före honom. Auguste Piccards tryckkapsel blev föregångaren till dagens tryckkabiner i flygplan. De skapar en dräglig miljö för besättning och passagerare på trafikflygets marschhöjder. Där är lufttrycket så lågt att vi inte skulle stå ut med det, och temperaturen kan vara minus sextio grader. Auguste Piccard steg högre än dagens flygplan, ända till femtontusen meters höjd, men färden kantades av missöden. De skildras i en opera från 2011, Piccard in space, av Will Gregory. Han har kallat uppstigningen för en katalog av katastrofer. Piccards assistent tittade ut genom tryckkapselns fönster medan han gjorde slutkontrollerna inför start, och såg skorstenar svepa förbi. Ballongen hade av misstag redan gett sig iväg. Väl uppe i stratosfären var Piccard och assistenten sen nära att kvävas eftersom de hade tagit med sig för lite luft. Det hindrade inte Piccard från att göra en ny uppstigning några år senare, ända till 23 000 meter. Sedan blev han nyfiken på nedstigningar i havet. Han uppfann batyskafen, även den ett slags tryckkabin som klarar av trycket djupt nere i oceanerna. År 1960, två år innan Auguste Piccard dog, gjorde hans son Jacques Piccard en nedstigning med pappas batyskaf Trieste till den djupaste delen av Marianergraven, Challengerdjupet, en dryg mil under havsytan. Far och son Piccard hade tagit sig till randen av rymden och erövrat havsdjupen. Auguste Piccards barnbarn, Jacques Piccards son, Bertrand Piccard, tar sig just nu jorden runt i etapper med Solar Impulse, ett helt solcellsdrivet flygplan. Planets litiumbatterier laddas upp av solljuset under färd. Inget bränsle behövs. Äventyret har pågått i ett par år. Bertrand Piccards kompanjon André Borschberg har flugit solo non-stop i fem dygn över Stilla havet, från Nagoya till Hawaii, och just nu flyger Bertrand Piccard genom USA. I planet har han med sig en figurin av Kapten Jean-Luc Picard från Star Trek. Förebilden för den fiktive Jean-Luc är Bertrands farfar AUGUSTE Piccards tvillingbror, kemiprofessorn Jean Piccard, som även han utforskade stratosfären, tillsammans med sin fru, Jeanette Piccard. Jeanette och Jean Piccard uppfann plastballongen. Deras upptäckter har gett viktiga bidrag till utvecklingen av dagens ballongflyg, trafikflyg och rymdfart. Bertrand Piccard tillhör kort sagt en myllrande klan av upptäckare, äventyrare och uppfinnare. Vår samtid och historia och våra fiktioner vimlar av dem. Oftast, men inte alltid, är de män. Amelia Earhart var den första kvinnan som flög över Atlanten, ett år efter Charles Lindbergh. I juli 1937 försvann hon över västra Stilla havet, när hon tillsammans med sin navigatör försökte flyga i en Lockheed Electra jorden runt. Hon var en av flera tidiga kvinnliga flygpionjärer. I flygets barndom fanns inga formella juridiska och sociala regelverk som utestängde kvinnor. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde en kvinna för första gången en uppstigning på egen hand i luftballong. Bara fem år efter bröderna Wrights jungfrufärd vid Kitty Hawk, genomförde Therese Peltier en soloflygning som gick till flyghistorien, och 1911 flög en kvinna för första gången ensam på natten. Kvinnor accepterades dock inte alltid av flygskolor. Så småningom förvandlades flyg från oreglerat individuellt äventyr till kommersiell logistik. Utbildningar och certifieringar blev ett krav. Sammanhangen formaliserades. För kvinnor innebar det i praktiken att dörrar stängdes. Earhart var västerlänning. Upptäckare är nästan alltid västerlänningar. Vad driver dem? Vad tillför de mänskligheten och resten av planeten? Tillför de något överhuvudtaget? För människan är Marianergraven ännu något nästan okänt. För den namnlösa maneten, och andra djur och växter som Ocean Explorer just nu upptäcker på löpande band, är däremot dessa gåtfulla havsdjup ett välbekant hem. Den västerländske äventyraren upptäcker och erövrar en värld som fanns där hela tiden. Den tillhör andra. Den kan egentligen inte reduceras till spelyta för människors anspråk på att bildligt och bokstavligt sätta upp sina flaggor. Upptäckter och uppfinningar fascinerar och eggar fantasin och de bidrar till vår bekvämlighet, om vi tillhör den minoritet av mänskligheten som har råd och frihet att till exempel flyga. För oss är Auguste Piccards tryckkabin en bra sak, men hans upptäckt bidrar också till planetens ödeläggelse. Det finns band mellan masstrafikflyget och klimatkrisen. Vill man vara lite sträng, då kan man säga att Bertrand Piccard med sitt solcellsflyg försöker lösa problem som hans farfar var med och ställde till. Bibelns berättelser om kunskapens träd och arvsynd ligger nära till hands. När den västerländska människan åt av frukten från kunskapens träd på gott och ont, då förlorade hon sin oskuld. Hon blev något annat än en oskyldig djurart som bara vill leva. Hon blev en syndare, en som skadar och förstör. Men, som Martin Luther sa, vi människor är syndare och rättfärdiga samtidigt. Destruktiva effekter av upptäckter och uppfinningar, försöker vi åtgärda med hjälp av nya upptäckter och uppfinningar. Det händer att uppfinnare, upptäckare och äventyrare faktiskt kommer på nya bra sätt att göra saker. Solcellsdrivet flyg har en framtid. Och det är hänförande att se den ännu namnlösa självlysande djuphavsmaneten röra sig genom vattenmassornas mörker med oberörd värdighet. Men maneten behöver inte bli upptäckt av USA:s handelsdepartement, namngiven och undersökt av forskare och utlagd på Youtube. Den undersköna maneten vid gåtans havsberg behöver oss inte.   Maria Küchen, författare och kulturskribent  

  • "Den undersköna maneten vid gåtans havsberg behöver oss inte."

    · OBS

    Den myllrande klanen Piccard har utforskat atmosfärens gränser och de djupaste haven. Men vad är det som driver upptäckarna och äventyrarna, och vad bidrar de med, om något? I Marianergravens djup lever en ännu namnlös manet. Den har långa eleganta fluorescerande bränntrådar. Genom vattenmassornas mörker svävar den, upplyst inifrån av en rad ljuskällor, som ett genomskinligt utomjordiskt rymdskepp. Människan upptäckte den för bara en dryg månad sedan, men den är redan en stjärna på Youtube.Filmklippet har lagts ut av forskningsfartyget Ocean Explorer. Fartyget tillhör den amerikanska naturforskningsbyrån, NOAA, en avdelning inom USA:s handelsdepartement. Just nu undersöker Ocean Explorer de allra djupaste delarna av världshaven. På havsbottnen har man placerat kameror. Skeendena i oceanens bråddjup livestreamas på nätet.Besättningen på Ocean Explorers djupdykningsubåt upptäckte den hittills okända maneten medan de undersökte Seamount Enigma, gåtans havsberg, på tretusensjuhundra meters djup. Så fort jag tänker på detta undervattensberg och dess upptäckare, ser jag för min inre syn professor Kalkyl i Tintin.Professor Kalkyl hade en förebild i verkligheten, den schweiziske fysikern och äventyraren Auguste Piccard. Placerar man ett foto av Piccard bredvid en teckning av Kalkyl är likheterna slående: Samma ostyriga frisyr, samma knöliga hatt, samma stärkkrage.Auguste Piccards forskningsbragder för också tankarna till Tintins äventyr. I början av 1930-talet ville han mäta kosmisk strålning och studera Einsteins relativitetsteori uppe i stratosfären. Han konstruerade en tryckkapsel, fäste den vid en vätgasballong och gav sig av uppåt, högre upp än någon människa före honom.Auguste Piccards tryckkapsel blev föregångaren till dagens tryckkabiner i flygplan. De skapar en dräglig miljö för besättning och passagerare på trafikflygets marschhöjder. Där är lufttrycket så lågt att vi inte skulle stå ut med det, och temperaturen kan vara minus sextio grader.Auguste Piccard steg högre än dagens flygplan, ända till femtontusen meters höjd, men färden kantades av missöden. De skildras i en opera från 2011, Piccard in space, av Will Gregory. Han har kallat uppstigningen för en katalog av katastrofer. Piccards assistent tittade ut genom tryckkapselns fönster medan han gjorde slutkontrollerna inför start, och såg skorstenar svepa förbi. Ballongen hade av misstag redan gett sig iväg. Väl uppe i stratosfären var Piccard och assistenten sen nära att kvävas eftersom de hade tagit med sig för lite luft.Det hindrade inte Piccard från att göra en ny uppstigning några år senare, ända till 23 000 meter. Sedan blev han nyfiken på nedstigningar i havet. Han uppfann batyskafen, även den ett slags tryckkabin som klarar av trycket djupt nere i oceanerna. År 1960, två år innan Auguste Piccard dog, gjorde hans son Jacques Piccard en nedstigning med pappas batyskaf Trieste till den djupaste delen av Marianergraven, Challengerdjupet, en dryg mil under havsytan.Far och son Piccard hade tagit sig till randen av rymden och erövrat havsdjupen. Auguste Piccards barnbarn, Jacques Piccards son, Bertrand Piccard, tar sig just nu jorden runt i etapper med Solar Impulse, ett helt solcellsdrivet flygplan. Planets litiumbatterier laddas upp av solljuset under färd. Inget bränsle behövs. Äventyret har pågått i ett par år. Bertrand Piccards kompanjon André Borschberg har flugit solo non-stop i fem dygn över Stilla havet, från Nagoya till Hawaii, och just nu flyger Bertrand Piccard genom USA.I planet har han med sig en figurin av Kapten Jean-Luc Picard från Star Trek. Förebilden för den fiktive Jean-Luc är Bertrands farfar AUGUSTE Piccards tvillingbror, kemiprofessorn Jean Piccard, som även han utforskade stratosfären, tillsammans med sin fru, Jeanette Piccard.Jeanette och Jean Piccard uppfann plastballongen. Deras upptäckter har gett viktiga bidrag till utvecklingen av dagens ballongflyg, trafikflyg och rymdfart.Bertrand Piccard tillhör kort sagt en myllrande klan av upptäckare, äventyrare och uppfinnare. Vår samtid och historia och våra fiktioner vimlar av dem. Oftast, men inte alltid, är de män.Amelia Earhart var den första kvinnan som flög över Atlanten, ett år efter Charles Lindbergh. I juli 1937 försvann hon över västra Stilla havet, när hon tillsammans med sin navigatör försökte flyga i en Lockheed Electra jorden runt. Hon var en av flera tidiga kvinnliga flygpionjärer. I flygets barndom fanns inga formella juridiska och sociala regelverk som utestängde kvinnor. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde en kvinna för första gången en uppstigning på egen hand i luftballong. Bara fem år efter bröderna Wrights jungfrufärd vid Kitty Hawk, genomförde Therese Peltier en soloflygning som gick till flyghistorien, och 1911 flög en kvinna för första gången ensam på natten.Kvinnor accepterades dock inte alltid av flygskolor. Så småningom förvandlades flyg från oreglerat individuellt äventyr till kommersiell logistik. Utbildningar och certifieringar blev ett krav. Sammanhangen formaliserades. För kvinnor innebar det i praktiken att dörrar stängdes.Earhart var västerlänning. Upptäckare är nästan alltid västerlänningar. Vad driver dem? Vad tillför de mänskligheten och resten av planeten? Tillför de något överhuvudtaget?För människan är Marianergraven ännu något nästan okänt. För den namnlösa maneten, och andra djur och växter som Ocean Explorer just nu upptäcker på löpande band, är däremot dessa gåtfulla havsdjup ett välbekant hem. Den västerländske äventyraren upptäcker och erövrar en värld som fanns där hela tiden. Den tillhör andra. Den kan egentligen inte reduceras till spelyta för människors anspråk på att bildligt och bokstavligt sätta upp sina flaggor.Upptäckter och uppfinningar fascinerar och eggar fantasin och de bidrar till vår bekvämlighet, om vi tillhör den minoritet av mänskligheten som har råd och frihet att till exempel flyga. För oss är Auguste Piccards tryckkabin en bra sak, men hans upptäckt bidrar också till planetens ödeläggelse. Det finns band mellan masstrafikflyget och klimatkrisen. Vill man vara lite sträng, då kan man säga att Bertrand Piccard med sitt solcellsflyg försöker lösa problem som hans farfar var med och ställde till.Bibelns berättelser om kunskapens träd och arvsynd ligger nära till hands. När den västerländska människan åt av frukten från kunskapens träd på gott och ont, då förlorade hon sin oskuld. Hon blev något annat än en oskyldig djurart som bara vill leva. Hon blev en syndare, en som skadar och förstör. Men, som Martin Luther sa, vi människor är syndare och rättfärdiga samtidigt. Destruktiva effekter av upptäckter och uppfinningar, försöker vi åtgärda med hjälp av nya upptäckter och uppfinningar.Det händer att uppfinnare, upptäckare och äventyrare faktiskt kommer på nya bra sätt att göra saker. Solcellsdrivet flyg har en framtid. Och det är hänförande att se den ännu namnlösa självlysande djuphavsmaneten röra sig genom vattenmassornas mörker med oberörd värdighet. Men maneten behöver inte bli upptäckt av USA:s handelsdepartement, namngiven och undersökt av forskare och utlagd på Youtube. Den undersköna maneten vid gåtans havsberg behöver oss inte.Maria Küchen, författare och kulturskribentAktuell med sakprosaboken "Att flyga". 

  • Kulturarvet behöver inga blodsband

    · OBS

    Ett slitet matbord förs in i hemmet. Ett arv som tillhör någon annan. Vem har rätt till historien? Och bör allt som är gammalt kastas på sophögen - eller kan alla göra anspråk på kulturavet? Jag befinner mig i en lägenhet i Stockholms innerstad. Det är en typisk medelklasslägenhet - ljus och fräsch. Två liv är på väg att bli ett. Två drömmar ska bli en. Två hushåll ska bli till ett.Mycket av det bohag min fru tar med till vår gemensamma bostad utgörs av saker hon ärvt efter mor- och farföräldrar. Några pinnstolar som morföräldrarna köpt till sitt första gemensamma hem och massor med småminnen från generationerna före. Själv har jag bara nyinköpt möblemang och småpryttlar från Ikea och Mio.I ärlighetens namn argumenterar jag för att vi ska slänga allt det ärvda. I synnerhet det massiva matbordet i furu som min frus farfar egenhändigt har tillverkat. Det är förvisso rustikt och redigt men det är sliten, fullt med märken.Jag tar fram möbel-katalogen och försöker locka med nya glansiga matbord med namn som Glivarp och Stornäs.Men efter många diskussioner bestämmer vi att matbordet som påminner min fru om alla samtal hon haft med sin farfar och farmor runt middagsbordet får vara kvar.Det var först för några år sedan som jag slutade betrakta kulturarv som en samlingsterm för allt gammalt som någon nördig auktoritet bedömt som värdefullt. Tidigare betraktade jag svenskt kulturarv som något jag inte kunde göra anspråk på eftersom jag vet att många inte betraktar sådana som mig som svenskar. Därför kändes det inte meningsfullt att göra anspråk på gårdagen eftersom den inte var min att ärva.En del av förklaringen till att jag har sett kulturarv som synonymt med gammalt och något som hör till det förgångna, bottnar i min personliga erfarenhet av migration. Vi som på ett eller annat sätt känt av migrationens effekter utvecklar en preferens för nya saker. Vi ogillar oftast gamla saker och vill därför helst köpa nytt. Gamla saker påminner om allt det man lämnat efter sig och som inte fick plats i resväskan. Migrationen innebär också att man troligtvis sökt sig bort ifrån en icke önskvärd dåtid och samtid för att sikta mot en hägrande framtid.Nu tror jag att fler än jag, även sådana som inte har erfarenhet av migrationen, också föreställer sig att kulturarv är gamla föremål och monument, eller något som nostalgiker vurmar för. Det är bara att sätta sig framför datorn och googla på ordet kulturarv.Ni kommer att få upp bilder på runstenar, medeltidskyrkor, folkdräkter och hembygdsgårdar.Ni kommer att få upp bilder på runstenar, medeltidskyrkor, folkdräkter och hembygdsgårdar. Ni kommer också att hitta artiklar undertecknade av personer som säger sig vilja värna om kulturavet men om man gräver lite djupare i argumenten kan man hitta ett motstånd mot förändring en slags kulturarvswashing, där kulturarv används som ett skynke för att dölja grumliga motiv.Förklaringen till att kulturarv uppfattas som nostalgi eller samlingsnamn för objekt och monument från dåtid, ligger i hur vi tenderar att tolka begreppets två beståndsdelar kultur och arv.När grupper tillskrivs ägarskap av en distinkt kultur, uppstår en logisk följd att endast deras avkomma rättmätigt kan ärva de kulturella uttrycken som de lämnar efter sig. Kulturavet har varit ett tacksamt verktyg i skapandet av iden om det etniskt homogena folkslag som utgör rättmätiga nationer. Genom att binda ihop igår med idag skapas berättelser om eviga vi som alltid har hängt ihop genom historien, och därför underförstått även ska vara intakta i framtiden.Så vad är lösningen, kanske några av er lyssnare tänker. Har kulturarv spelat ut sin roll i vår globaliserade mångfaldiga ständigt föränderliga värld? Ska vi göra oss av med fenomenet kulturarv eftersom begreppet verkar ge upphov till destruktiva tankefigurer om vi-och-dom?Jag tror inte att det är möjligt för oss människor att inte kulturarva, det vill säga att använda historiska tillbakablickar i syfte att skapa mening och sammanhang i tillvaron.Vi människor har ett existentiellt behov av att sätta oss själva och andra i ett sammanhang, och vi gör detta genom att trä en tråd mellan igår, idag och imorgon. Det är en grundläggande mänsklig drivkraft att använda tidsaspekten när vi ska förstå oss själva, skapa vår identitet och få en ide om vilka vi är. Vi kulturarvar för att existera.Vi lever dessutom i en föränderlig tid när behovet och intresset för att skapa mening och sammanhang är större än på länge. I tider av förändring ökar behovet av igenkänning och kontinuitet för att det nya inte ska framstå som alltför skrämmande. Vi lockas därför av att blicka bakåt för att hitta tröst och lindring. Det är kanske inte konstigt att dagens tv-tablå kryllar av program där det förgångna är ett tema Det sitter i väggarna, Vem tror du att du är, Historieätarna; Jag skulle kunna räkna upp många fler program.Så här: Problemet är inte kulturarvet utan snarare vår syn på att det finns grupperingar som är äkta och av naturen, blodsband eller gud givna oavsett om vi benämner dessa som nation, etnicitet, ras eller folkgrupper. Är det något vi ska försöka motverka så är det reflexen att dela in oss själva och mänskligheten i essentialistiska grupperingar, snarare än själva historiebruket.Jag är en av dom som tror att kulturarv lika gärna kan vara ett verktyg för att skapa ett inkluderande samhälle. Men för att det ska vara möjligt tror jag att vi behöver skapa andra mentala bilder av vad som är kultur och vilka som kan ärva ett specifikt kulturellt uttryck.Här följer ett förslag: Kultur är inte något som existerar utanför människan. Kultur är det som uppstår i en förhandling där enskilda individers erfarenheter, värderingar och beteenden möts och bryts. Kultur är därmed ett utryck som ständigt förändras beroende av vilka som ingår i förhandlingen och vad de tar med sig till förhandlingsbordet. Om kultur ses som en rörelse som inte behöver blodsband för att överföras mellan olika generation kan vilket mänskligt kulturellt uttryck som helst ärvas av oss alla, oavsett födelseplats eller efternamn. Att jag i egenskap av människa kan göra anspråk på allt det mänskligheten tänkt och skapat i syfte att skapa min högst individuella mening och sammanhang? Vore inte det häftigt?Några som är inne på samma tankespår är Taina Kantola och Lennart Waaring i boken Arvet och arvtagarna fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria. I boken visar författarna hur vi tenderar att tänka på antikens Grekland som nollpunkten ur vilken vår västerländska civilisation är sprungen. Men den historiska forskningen visar att grekerna byggde vidare på tidigare kunskap. Från grekisk-romerska, arameiska, arabiska, persiska och kinesiska spår. Det vi kallar för den västerländska kulturen är ett arv som består av byggstenar med ursprung i olika delar av världens hörn. Bokens visar att dagens Syrien och Irak, det som också kallas för gamla Mesopotamien, området som uppstod runt floderna Eufrat och Tigris, består av lager på lager av lämningar efter en oerhört rik och mångkulturell historia. Under tusentals år frodades olika riken i området. Ett nytt tog vid där det förra slutade och byggde vidare på arvet från de tidigare kulturerna. Mänsklig kultur har alltid handlat om mångfald och inspiration. Kanske är det därför ISIS vill förstöra de historiska spåren i Syrien och Irak.*Åren går och något börjar hända med matbordet. Nya spår börjar ristas in i ytan. Några stearinfläckar från middagen med nära vänner. Märken från när en av döttrarna slant med kökskniven. Långsamt blir bordet också en del av min och mina barns historia och inte enbart min frus historia.Jag kan inte låta bli att fascineras av hur saker och ting ändras genom att vi ständigt laddar om dessa. Det förgångna kan inte ägas av någon och ingen har mer rätt till den än någon annan. Vi kan alla göra anspråk på gårdagen genom att använda den men då måste vi fokusera på själva meningsskapandet snarare än på objekten på kopplingen mellan igår, idag och imorgon och inte bara nostalgiskt tråna efter den tid som flytt. Qaisar Mahmood, författare och kulturarvschef vid Riksantikvarieämbetet

  • #5 En lagret fortid

    · Podkaster - Frekvens

    I et bortgjemt skap på loftet til dokumentarist Andrea Thiis-Evensens farmor og farfar står det en boks full av båndopptak fra deres opphold i USA på 50-tallet. Andrea trodde at farfar studerte et ordinært fag, og at farmor var hjemmeværende. Det var før hun spolte tilbake båndopptakene. Etter 40 år lukker Tonica Vintage på Majorstuen i Oslo dørene for siste gang. I andre enden av tidslinjen, den gang Tonica åpnet dørene, var bruktklær isj-isj - det var status å ha råd til nytt. Nå har tidene forandret seg, men verden skal atter videre. Med seg inn i byarkivets dype avlukker tar Tonica med seg anekdoter om Sean Connery, Marilyn Monroe og keiserinnen av Iran. Dokumentarister: Andrea Thiis-Evensen og Askild Matre Aasarød.

  • 11 Jul med tre generationer

    · Kitty och Pers föräldrapodd

    Jul. Julafton. Bjällror. Pepparkakor. Vi har farfar Sture som gäst och sitter i hans kök och pratar JUL! Vi jämför 3 generationer julaftnar, papparoller och julaftonsminnen från barndomen. Hur såg jultomten ut förr? Per går igenom jultomten som myt och har för säkerhets skull (vet inte om det är några mindre barn som lyssnar och som inte ska behöva få ett "avslöjande" via programmet) bytt hans namn till: Hans Larsson. När ska vi avslöja för barnen att Hans Larsson inte finns? Är det coca-colareklamen som skapat Hans Larsson, eller är det Jenny Nyström? Kitty listar det bästa med julen, vill slänga gamla älskade traditioner och använder en binda som blöja, farfar Sture minns när de åkte isflak på sjön som barn och berättar om ett mörkt minne som faktiskt blivit ljust med åren. OCH, såklart veckans blöja!

  • Feature: Min farfar var nazist 2013-11-26

    · Feature

    Karin Møller Christensens farfar var nazist og blev ven med Hitlers rigsbefuldmægtigede i Danmark dr. Werner Best. Venskabet satte dybe spor i Karin Møller Christensens familie. Tilrettelæggelse: Anette Johnsen. (Sendes også onsdag 18.25, torsdag 21.33, lørdag 20.03 og mandag 21.03).

  • Pojken och trätallriken och blod är tjockare än vatten

    · Sagor i Barnradion

    Saga 1: Pojken och trätallriken- En gammal muntlig saga nedtecknad från romani chib av Mikael Demetri.Mamman tycker att farfar äter för illa och är rädd han ska ha sönder tallriken. Hon ber sin man göra ett eget bord och en trätallrik där farfar får äta vid sidan om de andra. Mannen skäms, men gör det ändå. Barnen hör det hela och tänker, en gång i tiden blir våra föräldrar gamla, så vi är nog snälla om vi gör trätallrikar åt dom också...Saga 2: Blod är tjockare än vatten.- En gammal muntlig saga nedtecknad från romani chib av Fatima Bergendahl.Den andra sagan handlar om en kung och en drottning som inte kan få barn. De adopterar då ett barn ur en romsk familj som lever på att fläta korgar. Ingen vet att prinsen är adopterad, inte ens han själv. Men vad händer när han kommer till skogen?Dramaturg: Lena FridellUppläsare: Sara Wikström