fredrik

  • 00:29:30

    Platsbrist på sjukhus har orsakat flera dödsfall

    · Kaliber

    Överbeläggningar på landets sjukhus leder till att patienter dör och skadas allvarligt. Det kommer vi att visa i dagens Kaliber. Vi börjar på Gävle sjukhus nyårsdagen 2011. Fredrik Sundqvist, 11 år, har haft vattkoppor sen annandagen och har de senaste dagarna fått allt ondare i höften. Han och hans mamma placeras i ett rum på akuten i väntan på en plats på infektionskliniken. Till barnkliniken får han inte komma eftersom vattkopporna kan smitta. Fredriks mamma, Maja Sundqvist berättar: – Det var ju platsbrist och givetvis förstår man att man inte kunde komma upp på barnkliniken och göra så att alla andra barn också blev smittade, det är ju förståeligt. Men det man ser så här i efterhand det är ju att det måste ju finnas något mer rum, någon med plats. När vi kommer in till sjukhuset med Fredrik och han är sjuk, då tänker ju inte vi på att det är storhelg och lite folk. Det som hände den här dagen blev sedan Lex Maria-anmält och utrett av både sjukhuset och Socialstyrelsen. I sjukhusets analys av händelsen står det att Fredrik borde ha vårdats på infektionskliniken. Men det finns inga platser där. Fredrik och hans mamma väntar kvar på akuten. – Jag minns bara Fredrik han sa: jag är så trött mamma, jag måste få sova. Så jag släckte lamporna där för att han skulle få sova. Men som han mådde då. Sammanlagt så sov han sju minuter under de där timmarna vi väntade. Han var ju så trött stackarn. Jag kommer inte ihåg exakt, men från två till kvart i fem kanske. Det som var så konstigt, det var att när vi var själva där inne de där timmarna och jag knäppte på lampan, då fick jag en chock för han såg så konstig ut i färgsättningen. Det syntes på honom i ansiktet att det är något som händer, men samtidigt, vad skulle jag veta vad som hände. Så det påtalade jag då innan vi gick att det är ju någonting fel på honom, det kan ju inte bara vara höften. Det påtalade jag redan då. Istället för att komma till infektionskliniken skrivs Fredrik in på ortopedavdelningen, där man planerar att punktera vätskeutgjutningen i höften som orsakat smärtan de senaste dagarna. – Nu ska vi åka upp på det här rummet på ortopeden, och det beklagade de och sa att det finns inget annat ställe vi kan göra av honom i och med att han har vattkoppor. Men de som mötte oss där uppe, jag minns speciell uttrycket på en tjej som kom där uppe. Det var ett “oj, vad gör ni här”. Det syntes vilket medlidande vi fick när vi kom upp. Och det hörde jag hon sa sen, att “vad gör dom här?” På ortopeden förbereder man Fredrik för operation. Men nu är han så dålig att han inte kan stå på benen, han ska duscha och håller på att svimma. Fredriks mamma, Maja, börjar bli riktigt orolig, men försöker att inte visa det för honom. – Så jag säger att jag är trött, och då säger han att mamma du ska inte vara så trött, du kan ta och lägga dig här för det finns en säng här bredvid. Maja känner att något är riktigt fel, så hon går ut till läkarna i korridoren och sägeratt de måste komma. När de kommer in berättar de att Fredrik ska flyttas ner till intensivvårdsavdelningen. – Och det är också en sådan grej de säger “För vi har inga grejer här, säger de, för vi har ingen antibiotika här. Det hade funnits om vi hade varit på barnkliniken. Det är ju också en sån där grej, det finns inte rum, det ska ju finnas saker i alla rum, eller åtminstone nära. Fredrik är nu på intensivvårdsavdelningen. Läkarna bedömer att han har fått blodförgiftning. Bakterier från ett vattkoppssår har förökat sig i kroppen. Bakterier som också var orsaken till smärtorna i höften. Det är en känd komplikation vid vattkoppor men det är ovanligt att det leder till blodförgiftning. – Och vi stod där med Fredrik och det var slangar hit och dit och han pratade och han skojade med läkaren, de pratade ishockey. De skojade med varandra läkaren och han. Fredrik försvinner alltmer bort och förlorar medvetandet. Efter bara ett par timmar är han död. – Man förstod inte hur sjuk han var. Ja, det är så svårt. Man ser ju liksom hur han tynar bort på något vis. Gävle sjukhus konstaterar i sin analys av händelsen att man gjort fel, barn med vattkoppor ska behandlas på infektionsavdelning med infektionsläkare som medicinskt ansvarig. När flera olika avdelningar hade hand om Fredrik blev det oklart vem som hade huvudansvaret. Vi står i entrén till Gävle sjukhus där man har haft problem med platsbrist under lång tid. Gävleborgs landsting har toppat överbeläggningsstatistiken sen Sveriges kommuner och Landsting  började mäta i januari förra året. För bara några veckor sen slog läkare här larm om allvarliga brister på akutavdelningen. I ett brev till sjukhusledningen som Kaliber har fått ta del av via Arbetarbladet, skriver de att det inte längre är medicinskt säkert på akuten.   Lite senare i Kaliber ska vi prata med sjukhusledningen om platsbristen Enligt hälso- och sjukvårdsagen är sjukhus skyldiga att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet och att ha den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god vård ska kunna ges. Ändå läggs patienter dagligen i korridorer eller flyttas mellan avdelningar på grund av platsbrist. För de allra flesta patienter som vårdas på sjukhus går det bra. Vi tittade på de fall där det inte gjort det och gick igenom alla vårdskador och dödsfall på sjukhus som anmälts enligt Lex Maria förra året. I undersökningar ingår inte psykiatriska avdelningar. Av 585 Lex Maria-beslut fann vi 35 dödsfall och 24 allvarliga skador som bland annat - helt eller delvis - orsakats av plats- eller personalbrist. Det handlar alltså om var tionde fall. Flera av fallen finns i Skåne. När tidningen Sjukhusläkaren tidigare granskade Skånes universitetssjukhus under en tvåårsperiod fann de åtta dödsfall kopplade till platsbrist bara där. Förra året vårdades Vesna Dedukic pappa Tomislav på SUS Lund där man har minskat antalet vårdplatser under flera år. Vi träffas i en park intill järnvägsstationen i Lund. – Han var 70 år och mådde rätt så bra asså, han hade haft en hjärtinfarkt för flera, flera år sen och han var alltid igång och som sagt väldigt aktiv. Han ville aldrig ligga ner, eller sitta han var hela tiden aktiv. I februari fick Tomislav först urinvägsinfektion och sen hjärnpropp. Han skickades mellan hemmet, vårdcentralen och lasaretten i Landskrona och Helsingborg. Men hans tillstånd försämrades. Till slut kom han till akuten på universitetssjukhuset i Lund. Han hade då fått svininfluensa och kunde inte längre andas själv utan behövde respirator och vårdades på akutvårdsavdelningen, infektionsavdelningen, och intensivvårdsavdelningen. – Så fort han blev lite, lite bättre flyttade de honom tillbaka till nån annan avdelning där de inte behövde så mycket tillsyn. Och sen blev han värre igen, och då flyttade de honom tillbaka igen och så höll. På 13 dagar som jag har räknat blev han flyttad 10 gånger från de olika avdelningarna och det tyckte vi var helt hemskt eftersom han mådde dåligt och han fick blåmärken av all flyttning, de ville inte flytta hela sängen, de använde en sänglyft eller vad det heter och han fick blåmärken men de var tvungna att göra så. Efter 20 dagar på universitetssjukhuset dog Tomislav, de sista sex dagarna flyttades han sex gånger mellan avdelningarna. Hans dotter Vesna klagade senare hos Inspektionen för Vård och omsorg, IVO. I myndighetens beslut riktade man ingen kritik mot de medicinska besluten, däremot kritiserade man sjukhuset för att Tomislav flyttats runt så mycket under hans sista dagar i livet. Läkarna angav i utredningen att det var bristen på vårdplatser som gjorde att man var tvungen att flytta Tomislav så många gånger. Vesna såg hur jobbigt det var för hennes pappa: – Och när vi klagade sade de att ja, ni får klaga på politikerna, det är de som bestämmer. Så de kunde inte göra nåt annat.   I Region Skånes toppmoderna kontorshus i Västra Hamnen i Malmö träffar vi moderaten Carl-Johan Sonesson som är politiskt ansvarig för vården i Skåne. Han känner inte till detaljerna kring Tomislav men beklagar de incidenter som inträffat på grund av platsbrist och överbeläggningar. Han tror inte att lösningen är fler platser, utan att det handlar om att utnyttja de platser man har bättre. – Utvecklingen är på det sättet att man kan göra mer och mer saker över dagen, öppenvård istället för slutenvård. Medelvårdtiden har ju drastiskt minskat i hela västvärlden. Det är klart att har man en teknikutveckling så ska man ju inte behålla en  sjukhusstruktur som vi hade igår utan då måste vi också anpassa sjukhusstrukturen till det nya.   Men nu är det ju så att både socialstyrelsen, arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg har riktat omfattande kritik mot akutvården i Skåne, där de säger att det finns för få platser och att besparingarna har gått för långt. Ligger det inte nåt i den kritiken? – Jo när det gäller akutsjukvården har vi sett att trycket blivit väldig mycket högre sedan 2009 har det ökat med 40% och jag tror att det är lika över Sverige, att söktrycket till akuten ökat, och det är ju långt över demografin och befolkningen har utvecklats, och varför gör man det ja det är nåt i den moderna människan att man går till akuten istället för till sin vårdcentral. Just nu pågår ett arbete med att bygga ut hemsjukvården och primärvården i Skåne för att färre patienter ska åka in till akuten. Carl-Johan Sonesson tror inte att problemet med överbeläggningar handlar om pengar. – Det är väldigt svårt att se att det skulle vara resurstilldelningen aggregerat som det är fel på. I sådana fall är det inom ramen för respektive sjukhus som man skulle ha fördelat på ett annorlunda sätt, men då får du ställa den frågan respektive sjukhusledning hur man gör de prioriteringarna. Så vi frågar ledningen för Skånes universitetssjukhus om platsbristen som uppmärksammats gång på gång både i medier och av olika tillsynsmyndigheter. Förvaltningschef Jan O Eriksson och chefläkare Marie Ekberg berättar att de under förra året inledde ett stort arbete för att komma tillrätta med platsbristen, bland annat genom närmare samarbete med vårdcentralerna så att folk inte ska komma till akuten i onödan. Att bli effektivare inne på sjukhuset ingår också i handlingsplanen: Jan O Eriksson: – ...där vi försöker se över alla delar av vårdflödet från det att patienten kommer till akuten, till hur vi jobbar inne på akutmottagningarna och samarbetet mellan akuten och vårdavdelningarna och arbetet inne på vårdavdelningarna för att optimera vårdarbetet som leder i så fall till ännu bättre vård med ännu kortare vårdtider allt i akt och mening att försöka se till att vårdplatstillgången räcker och det arbetet har gett ett visst resultat men det är långt ifrån färdigt. Marie Ekberg – Ja, jag instämmer, vi ser ju allvarligt på de här händelserna som har inträffat relaterat till vårdplatsbrist och det har, som Jan säger, vidtagits en rad åtgärder men det finns säkert mer att göra. Ja, både sjukhusledning och landsting har jobbat för att komma tillrätta med platsbristen. Och under förra året minskade överbeläggningarna på sjukhuset. Men åsikterna går isär om vilken effekt arbete haft. På canceravdelningarna där Nils Wilking är verksamhetschef säger han att det har blivit bättre: – Det har skett en klar förbättring och den satsning man har gjort och som pågår med palliativa vårdplatser och avancerad hemsjukvård tycker vi har gett klara resultat. Åtta trappor upp, på den akutkirurgiska avdelningen träffar vi kirurgen Thorarinn Gudmundsson. Han har jobbat här i tio år och upplever att platsbristen snarare förvärrats under senare tid. Vi sätter oss i avdelningens fikarum, med vid utsikt över Lund. – I mina ögon, de åtgärder som görs nu har ingen effekt överhuvudtaget, det känns som att de som styr har liten aning om vad som händer inom verksamheten. Ja, politiker och chefer talar om att effektivisera flödena medan personal på golvet säger att det behövs fler vårdplatser och personal. Samma sak hör vi i alla städer vi besöker. Sjukvården har blivit effektivare och behandlingarna går snabbare idag än tidigare. Samtidigt vittnar många läkare och sjuksköterskor om att det saknas vårdplatser här och nu. Till exempel kirurgen Thorarinn Gudmundsson: – Man måste ta hänsyn till att populationen blir äldre, det blir fler som behöver under en kortare tid inläggning på sjukhus för att kunna ha ett värdigt liv hemma, man kan inte skicka hem patienter som man vet kommer att komma in om några dagar igen bara för att det är platsbrist och det händer ideligen. Så hur löser du den här ekvationen här på golvet med fler sjuka patienter och färre platser? – Jag blir allt mindre läkare och allt mer strateg. Jag vet var det finns platser där jag kan trycka in patienter, jag tar risker vad gäller patientsäkerheten också. Stor del av min tid går ut på att hitta platser. Det går så långt att har fått stryka planerade operationer på grund av att det inte funnits plats på grund av att det inte funnits plats för dem att komma in dagen efter. Även Helsingborgs lasarett har under flera år dragits med överbeläggningar och patienter som placerats i korridorer i brist på lediga rum. Förra året fick de betala 2 miljoner i vite till Arbetsmiljöverket. Efter det införde ledningen ett förbud mot att lägga patienter i korridorer. När sängarna på en avdelning är fulla får man inte ta emot fler. Resultatet är att många patienter blir kvar på akuten. Lungläkaren Charlotta Berling behandlar patienter med lungcancer och kol. Här på lungavdelningen blev det lugnare efter korridorsförbudet, men när hon gör arbetspass på akuten ser hon baksidan av förbudet: – Vi tycker ju att det är helt värdelöst ur patientsäkerhetssynpunkt och även för personalen, det är ju både sköterskorna och vi läkare som drabbas av detta. när de ligger på akuten är det helt omöjligt att ha bra koll på patienter som ligger i rum med så lite personal. Man har ju bättre övervakning av patienterna om de ligger i en korridor på en vårdavdelning där det hela tiden finns personal som passerar. Så ur patientsäkerhet så är det mycket bättre att ligga i korridor på en avdelning. Kjell Ivarsson är divisionschef för bland annat Helsingborgs lasarett: – Jag har en tydlig uppfattningen att vi ska inte ha patienter alls i korridorer, patienterna ska komma till rätt från början, (det behöver vi arbeta med på olika sätt,) vi behöver arbeta dels internt på sjukhuset  för att effektivisera de vårdtider vi har men det kräver också ett stort samarbete med primärvård och kommun. Och att man har vård utanför sjukhuset med avancerad sjukvård i hemmet. När Helsingborgs lasarett byggs om kommer man ta bort ytterligare 30 sjukhusplatser. Det ska kompenseras med 12 nya platser vid Landskronas lasarett och en utbyggnad av den avancerade hemsjukvården med 40 platser. Kjell Ivarsson beräknar att det kommer räcka, men läkaren Charlotta Berling är orolig för hur det ska gå:   – Som det är nu så upplever jag att vi har för få vårdplatser, helt klart, och skulle man utöver detta ta bort ytterligare 30 vårdplatser... jag kan inte se framför mig hur det skulle kunna bli en rimlig situation varken för patienter eller personal. Det är helt otänkbart. Vad kommer hända ifall det blir så? – Jag tror ju att det kommer gå ut över patienter, om vi nu inte får lägga upp patienterna i korridorerna ja då kommer det bli massor av patienter på akuten som inte kommer vidare. Det kommer leda till att personal börjar säga upp sig på akuten, det finns inga som kan arbeta under sådana förutsättningar. På många håll i landet har personal redan sagt upp sig på grund av den höga arbetsbelastning som platsbristen skapar. I Uppsala stängde landstinget vårdplatser förra året för att spara pengar. Många anställda sade upp sig i protest. Infektionsläkaren Erik Salaneck samlade in 2600 namnunderskrifter bland personalen mot nedskärningarna. Men landstingspolitikerna stod fast vid sitt beslut. – Ja, vi var ju väldigt upprörda när vi skulle behöva genomgå ytterligare ett stålbad i februari 2013. Erik Salaneck säger att platsbristen på sjukhuset har blivit ett normaltillstånd. – Numera kan det vara så att det egentligen är helt fullt när man går in i natten. Då är man ganska nöjd med att man kanske har ett antal överbeläggningsplatser att arbeta med under natten om man alltså ser till hela sjukhuset. Det är som grodan i hett vatten-analogin, vi har nu vant oss och accepterar en situation som egentligen är ofantligt patientosäker. Erik Salaneck tror att det i längden blir dyrare med färre platser. – Man har visat i vetenskapliga undersökningar att vården är vare sig effektiv eller kostnadseffektiv, alltså det blir dyrt när man har en för hög beläggningsnivå. Man arbetar enligt en princip som är väldigt ovetenskaplig när man belägger upp fullt. Det måste vara några tomma platser för att det ska fungera bra. Plats- och personalbrist leder alltså till dödsfall på svenska sjukhus. I Kalibers granskning av förra årets  Lex Maria-beslut så orsakades var tionde dödsfall och allvarlig skada helt eller delvis av plats- eller personalbrist -  35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador.   Men mörkertalet är stort, Lex Maria-anmälningar görs inte alltid, säger personal vi talat med. – Jag känner till exempel där våra chefsläkare har sagt att “vi har redan Lex Maria-anmält ett liknande fall så vi behöver inte anmäla detta.  Och personalen hinner inte alltid skriva avvikelserapporter. Anja Backlund är sjuksköterska vid Helsingborgs lasarett: – Nej, tyvärr inte, vi försöker ju skriva dem men det är ju det man prioriterar sist egentligen för man försöker prioritera att ta hand om patienterna först.  Rafael Saers, sjuksköterska på Gävle sjukhus: – Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal där folk inte hinner skriva avvikelser på arbetstid.  My Morin, sjuksköterska på akuten på Södersjukhuset i Stockholm: – Såna skulle vi ju egentligen kunna skriva varje timma, det gör vi ju inte, det har vi ju inte tid till! Vi återvänder till Åmot, norr om Gävle, där Maja och Mattias Sundqvist fortfarande undrar vad som hände när deras 11-årige son Fredrik dog. Vi går igenom pappren från sjukhuset. – Vi åkte in för att han hade ont i höften och då skulle vi ju bli bra. Vara kvar ett par dagar och sen åka hem.  Fredrik dog i blodförgiftning som inte behandlades i tid, bland annat därför att det var platsbrist på infektionskliniken. Omhändertagandet av Fredrik Sundqvist var oacceptabelt långsamt, säger Socialstyrelsen, som riktade skarp kritik mot Gävle sjukhus efter händelsen. Vi bläddrar i Socialstyrelsens beslut, och läser: – “Bristerna omfattar både kompetens, kommunikationsförmåga, organisation, rutiner och ansvarsfördelning.” – Det står ju mycket fint sådär om vad som ska göras, men som ändå känns som att det är lätt att skriva en sak. Hur är det sen i praktiken och hur har det blivit sen? På Gävle sjukhus tar Roger O Nilsson emot i en konferenssal. Han är divisionschef i Gävleborg landsting och ansvarig för vården på sjukhuset där Fredrik dog för tre år sen. Han säger att man det senaste året har gjort flera saker för att komma till rätta med överbeläggningarna på sjukhuset. – Vi har bättre processer, vi har också dagliga kommunikationsmöten, vi följer vårdplatssituationen dagligen vilket gör att vi har en bättre kontroll på vårdplatssituationen dagligdags och veckovis.  Vi frågar om fallet med 11-årige Fredrik Sundqvist. – Är det ett specifikt patientfall så skulle jag vilja ha de frågorna så får vi ta det i en annan intervju i såna fall. Roger O Nilsson vill ta reda på mer så vi återkommer efter några veckor. Divisionschefen förnekar först att det skulle ha med platsbrist att göra… – Platsbristen i sig har ingenting med den här tragiska situationen att göra... Han ligger på akuten, det finns inte plats på infektionsavdelningen, det finns inte något isoleringsrum på barnkliniken. Det är de två avdelningar där man kunde tänkt sig att han skulle vårdas. Bidrog inte det till att man inte kom igång med den vård som han behövde? Han blir liggande kvar på akuten i väntan på att transporteras till en annan avdelning. – Det är en faktor som spelar in, det är korrekt. Men det är också att man inte - för det framgår i händelseanalysen där mina medicinare säger, det är det här vi står dagligdags inför att göra prioriteringar - hade man förstått allvaret som var. Men om jag minns rätt så fick också vissa av de här läkarna kraftig kritik utifrån händelseanalysen vi ändå visade på där det brast. För vi har gjort rutiner för att vi inte ska hamna i samma situation igen, vilket vi nu följer, där vi nu har rutiner. Hur ska man kommunicera, vilken är det som har ansvar för, hur går inläggningen till. Här brast vi. Här brast vi i den här situationen. Så är det. Vi brast i omhändertagandet totalt sett. Maja Sundqvist: – På ett sjukhus ska det finnas resurser. Det är ju deras jobb, det är därför vi är där det är därför vi ska få hjälp. Då ska man inte behöva vänta så hemskt för att få tag på folk.Och vilken dag det än är då ska det finnas folk, de ska inte dra ner något. Saker kan inträffa fast det är helg, fast det är kväll, dag, natt. Då borde det finnas det där rummet eller fler rum som man har kvar. Och folk framför allt. I dagens Kaliber har vi undersökt konsekvenserna av plats- och personalbrist på landets sjukhus. bland förra årets Lex-Mariabeslut hittade vi 35 dödsfall och 24 allvarliga vårdskador som helt eller delvis orsakats av brist på sängar eller personal.   Reportrar och producenter: Anna Iversen och Maja Lagercrantz Exekutiv producenter: Annika H Eriksson och Thomas Björklund   Nästa vecka fortsätter granskningen om platsbristen på svenska sjukhus.

    starstarstarstarstar
  • 00:29:26

    Brandkatastrofen som blivit turistmagnet

    · Kaliber

    Det var en ojämn kamp mot lågorna i Sveriges största skogsbrand i modern tid. Det som började med en gnista i den intensiva sommarhettan blev snabbt ett eldhav som tvingade människor och djur att fly i panik. Kalibers nyhetsdokumentär handlar om brandmän som letar i skogen, helikoptrar som inte får tillstånd att hjälpa till, och de som förlorat sina gårdar och nu blir utstirrade och fotograferade av brandturister. Per Sevelin står ute i hagen och bygger ett vindskydd till sina får. Omringad av sönderbrända träd sitter hans fru Emma på en liten kulle med händerna på sin sjumånaders mage. I bakgrunden leker döttrarna Cornelia och Madicken med familjens hund. I mobilen har han bilder av hur gården såg ut förr. Då fanns det både stall och garage här. Och ett sädesmagasin som familjen tänkte göra om till gäststuga. Det enda som finns kvar nu är boningshuset. Det står fortfarande kvar, trots att det brunnit i äppelträdet precis utanför fönstret.  - Det här var en ladugård tidigare. Nu är det inte så mycket kvar mer än stenbyggnad av det. Det har stått åtta kor här en gång i tiden. Nu är det bara lite sten kvar. Sten och plåtbitar, säger Per Sevelin. Hans ögon är vattniga av tårar. Handen darrar när han pekar runt i det som nu bara är en hög av stenar och krossade tegelpannor. - Här ser man ju kedjorna där korna stod en gång i tiden. Och även självbevattnande drickshoar. Det är som en spökruin, säger han. Hur känns det att gå här? - Det känns inte så bra. Är det jobbigt? - Ja, det är det. Väldigt tråkigt att det skulle behöva gå så långt. Att de inte fick stopp på branden tidigare. Att barnen skulle behöva uppleva ngt sånt här, säger Per Sevelin Den 31:a juli är en av de varmaste somrarna på länge. Glassförsäljningen har slått rekord och stränderna är överfulla av badgäster. Det dagen då allt  startar. Klockan 13.29 ringer en skogsarbetare in till SOS och berättar det brinner vid ett kalhygge, i ett område på ungefär 30 gånger 30 meter. Bara minuter senare har brandmännen hoppat i sina dräkter och åker i full fart med skrikande sirener.  Exakt hur branden startar är inte fastslaget, men det mesta tyder på att det är en gnista från en skogsmaskin som blir starten på den största svenska skogsbranden i modern tid.  Brandingenjören Fredrik Eriksson var först på plats. Idag, sju veckor efter branden liknar området mer ett månlandskap än en skog. Träd och stenar har förvittrat och kvar är bara kol och stenbitar. - Här ser man stenskärvor som bara ramlat av den stora stenen här, säger Fredrik Eriksson samtidigt som han gräver med handen i resterna, säger Fredrik Eriksson. När Fredrik Eriksson kommer hit för första gången har det brunnit i ungefär en timme.  Det är egentligen bara 25 minuters restid hit. Men Fredrik och hans kollegor lyckas först inte hitta rätt. De irrar runt ett bra tag och medan tiden tickar börjar Fredrik leta själv. När han till slut lyckas  hitta larmaren och elden, har området på 30 gånger 30 meter blivit uppemot 500 meter gånger 1 kilometer. - Det var här borta som larmaren mötte upp. Vi sprang upp längs vägen här. Och när vi kommer runt hörnet så ser vi då att det ryker kraftigt från den här glesa delen av skogen. Det ryker över vägen och så ser vi då att det har börjat brinna i den här stora rishögen. Och att branden har spridit sig vidare upp i skogen. Det var väldigt höga lågor då. Det var upp mot trädtopparna, säger brandingenjören Fredrik Eriksson. GPS:erna visade fel väg Trots att vägen har funnits på Lantmäteriets kartor i över 10 år, hittar brandkåren alltså inte hit. Det ska nämligen visa sig att brandmännen har samma slags  gps:er som finns i vanliga personbilar, och att vägen hit inte existerar i dom. Brandkårens gps:er visar därför in dem på fel väg och en resa på 25 minuter blir istället en timme enligt dokumentation som Kaliber tagit del av. - Det är förstås olyckligt men fullt naturligt med tanke på att det kartmaterialet som finns inte är uppdaterat med de här nybrutna vägarna. Och det är ju svårt att hitta på de här vägarna också. Men det är klart. Varje minut är viktig. Det är inte så svårt att inse att ju snabbare man är på plats, ju bättre är det. Det bästa hade ju varit bäst att vara på plats när det var 30 gånger 30 meter. Då hade man kunnat hantera det på ett helt annat sätt, säger Fredrik Eriksson. Nu blir det bråttom. De första kritiska minuterna har gått förlorade och det brinner överallt. Men Fredrik Eriksson har inte tid att fundera. Han kallar på den första brandbilen och börjar genast arbetet med att försöka omringa branden med så kallade begränsningslinjer. - Vid de begränsningslinjerna, där ska vi inte släppa förbi branden. Man lägger brandslang, drar ut så man har strålrör och vatten. Och sen när branden kommer så försöker man helt enkelt dämpa ner den så att den inte sprider sig. Men när vi har de här förhållandena så tar sig branden bara upp i träden och hoppar över huvudet. Eller så har man gnistor som flyger förbi och så börjar det glödbränder som sen blir flammande bränder på andra sidan vägen på grund av det. Så det var väldigt, väldigt svårt, säger Fredrik Eriksson. Terrängen gör det svårt att ta sig fram med vägfordon och Fredrik gör allt för att hålla nerverna i styr. Men så tänds hoppet när en militärhelikopter passerar. Den är på väg mot Luleå och har nyss släckt en annan skogsbrand söderut. - På eftermiddagen där så kommer det en helikopter och landar på en mosse alldeles bredvid där branden började. Och kom ut till en av våra deltidsbrandmän och sa att ’Det ser stort ut här. Behöver ni hjälp?’. Och det behövde vi ju förstås. Men hoppet släcks lika fort. Efter ett par telefonsamtal får Fredrik Eriksson veta att helikopterteamet har jobbat för länge och inte har tillstånd att hjälpa till. Helikoptern tvingas  flyga hem till Luleå. - Det var ju väldigt frustrerande. Det var ju en väldigt glad nyhet att det fanns en helikopter på plats. Så det var ju väldigt frustrerande att vi inte kunde få någon hjälp av den, säger Fredrik Eriksson. Branden har nu spridit sig en bra bit över till grannkommunen Sala. Det har redan kommit viss förstärkning därifrån, men inte tillräckligt. Svårt att få grepp på situationen  Några mil bort ligger Sala. På en brandövningsplats står fyra brandmän och lyfter en stor plint av trä och bildäck. Idag, sju veckor efter att branden startade, är det betydligt lugnare tempo här. Jan Lindberg som arbetar på räddningstjänsten i Sala minns fortfarande den där första kvällen, då brandmännen i grannkommunen begärde förstärkning. Det var Jan Lindberg som tog över ansvaret redan första kvällen. - Jag åker ut ditt på plats och möter Fredrik Eriksson då som var räddningsledare där ute på plats. Jag gör en orientering runt området så gott det går där då. Det gäller ju hela tiden att försöka tänka taktiskt och fördela de resurser man har på bästa sätt. Och försöka få ett bra grepp om hur branden sprider sig och hur det ser ut i den riktningen då, berättar Jag Lindberg. Han fortsätter arbetet med att försöka omringa elden. Till sin hjälp har han brandmän från både Västerås, Virsbo och Sala. Dag två får man dessutom förstärkning av en militärhelikopter som hjälper till att vattenbomba. Dag tre får man förstärkning av fyra helikoptrar och ett 70-tal brandmän sätts in. Nu börjar man få koll på hur branden sprider sig. Och den fjärde dagen ser släckningsarbetet till och med positivt ut. - I det läget kändes det nog som att vi hade, för stunden tillräckligt med resurser. Vi hade ju kontroll på branden söderut och till vissa delar. Men däremot var den ju inte under kontroll. Det vi sa då under helgen, det var ju att vi hade den inte under kontroll men vi var försiktigt optimistiska. Och vi hade ju en förhoppning där att det här skulle gå att klara av. Men så kom ju måndagen. På brandens femte dag, måndagen den 4:e augusti som i dag fått öknamnet svarta måndagen, vänder vinden. I kombination med torkan och värmen sprids elden som en flodvåg. - Det var ju den här extrema värmen. Vi hade ju alltså över 30 grader varmt. Och vi hade en fuktighet på under 30 procent, och där har man en magisk gräns. Och när man har såna förhållanden, då blir det nästan som krut i backen. Överallt där det slår ner gnistor och glöd så tänder det. Och här fick vi ju gnistregn på många håll och vi hade sträckor på upp till 1,8 km där gnistor slog ner och tände, säger Jan Lindberg. De tvingas fly flr sina liov och köra genom elden Den femte dagen drar elden fram så snabbt att inget kan stoppa den. Räddningsledningen beordrar polisen att omedelbart börja evakuera folk som bor i närheten. Drygt tusen personer får veta att de ska packa med det viktigaste och lämna sina hus inom ett par minuter. Paniken är total. Men det är inte alla som får någon varning. - Jag var på jobbet var jag. Jag armerar och gjuter trappor och balkonger. Kom hem vid tre-tiden ungefär, säger Per Sevelin i Stabäck. Den här dagen är han hemma lite tidigare från jobbet för att sälja en motorcykel som han haft ute i en annons på nätet. - Medan de var här så vart det mörkare och mörkare. Dels utav rök. Det var ju som på kvällen, riktigt mörkt. När vi stod här uppe på gården så såg vi först ner i hagen här. Sen en minut senare, då såg vi inte ens till stallet. Och det började även regna glöd i luften, så de hade ganska bråttom härifrån när de hade köpt hojen, berättar Per Sevelin. Han springer ner till hagen för att titta till sina hästar. Röken är så tjock att han knappt kan se framför sig. -Direkt när jag kom därifrån, då sprang jag in och sa till Emma: ”Jag åker upp och kollar om jag kan se ifrån Ängelsberg, nere vi åmynningen hur nära det är.” Men jag kom bara upp till våra postlådor. Det är cirka 700 meter härifrån. Då stod det en bil med varningsblinkers och ropade att det brinner 200 meter härifrån, åt Norbergshållet till. Så då tvärvände jag ju och åkte full fart ner. Och sprang in och hämtade familjen. Och medan jag sprang in så kände man strålningsvärmen från höger sett, bakom vårat sädesmagasin, berättar Per Sevelin. Inne i köket står Pers fru Emma Helmersson och lagar pytt i panna. Vid köksbordet sitter dottern Madicken och i vardagsrummet Cornelia. - Han inspringandes och sa att det brinner uppe på vägen så vi måste åka nu. Tog med mig lilla tjejen som satt vid bordet och skulle äta, berättar Emma Helmersson. Ute på gården hänger barnens badkläder på tork. Under en stor ek svajar en gunga och i gräset ligger en omkullvält barncykel. Men familjen hinner inte ta med sig någonting. Bara hunden Kira kommer med. - Vi sprang ut här och ner för våran lilla grusgång som vi har här. Och då bar ju jag på lilla tjejen. Det gjorde egentligen ganska ont att springa på det där barfota, men jag tänkte inte så mycket på det då. Sen gick det väldigt fort, berättar Emma Helmersson. - De kastade sig bara in i bilen så fort det gick. Vad ska vi göra sa jag när jag såg att det brann framför oss.  Men hon sa bara kör. Så jag körde bara. Men man såg egentligen ingenting. Hade helljuset på men det hjälpte inte. Även fast man åkt vägen hur många gånger som helst så visste man inte vart man var. Kunde ha varit var som helst. Ni såg bara rök alltså? - Ja, rök och eld. Och barnen gallskrek bak i bilen. Medan familjen Sevelin kör för sina liv, fortsätter branden att sprida sig. Det är inte alla som hinner undan. Bara ett par kilometer bort blir en ung timmerförare omringad. Han har inte en chans att undkomma elden som slukar allt i sin väg. Han hittas senare vid väg 668, eller Dödens väg som den ska komma att kallas. Idag finns inte mycket kvar här mer än svarta fält och döda träd. Hur kan det komma sig att det fanns dom som aldrig fick en varning den där dagen?   - Alltså det gick så väldigt väldigt fort. Alla vart ju överraskade av det. Man hann inte ens varna en del, säger Agneta Kumlin. Agneta Kumlin är närpolischef i Sala. Hon var även ansvarig för evakueringsgruppen i Västmanland under branden. - Det är lite, om man tänker sig själv när folk berättar. Helt plötsligt var det bara där. Lika fort så gick det ju faktiskt även för räddningstjänsten, för polisen, för alla. Och då att hinna med det budskapet, kan ju ibland vara nästan omöjligt, berättar Agneta Kumlin. - Det var ju människor överallt. Det var människor som både var nyfikna givetvis och människor som ville ha koll på läget. Behöver jag åka och sånt. Ingen visste, för man såg ju inte där man stod var det var. Och ingen hade något riktigt övergrepp på det och då tänkte man: Herre gud, hur stort ska det här bli. Vad ska det bli utav det? Det är räddningstjänsten som beordrar om evakuering och polisens uppgift att registrera och se till att folk lämnar områden. Men Agneta Kumlin beskriver en kaosartad situation där polisen har svårt att veta vilka som ska evakueras och var linjer ska dras. - Att få ordning på om folk var hemma eller inte. Om de hade lämnat frivilligt eller om kommunen hade flyttat på folk, eller om polisen hade evakuerat, det håller vi på med än i dag och har inte fått fullständig kontroll på. Och det är ju polisens uppgift egentligen att registrera de evakuerade, säger Agneta Kumlin. Under svarta måndagen fortsätter branden att sprida sig norrut. Nu sprids skräck för att branden ska nå även Norberg och att en hel tätort ska försvinna i lågorna. Löpsedlar och nyhetssändningar fylls av vittnesmål från branden och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap slår fast att det är den största svenska skogsbranden i modern tid. Den sjätte dagen, under tisdagen, bedöms läget så allvarligt att staten går in. Tidigare har de kommunala räddningstjänsterna haft ansvaret. Men nu tillsätts en ny stabslednings för att leda och samordna arbetet. Spänd väntan på vattenbombningsplanen Räddningstjänsten som har över 200 personer som bekämpar branden begär nu förstärkning från hela Sverige. Samtidigt väntar man på vattenbombningsplan från Frankrike och Italien. Skogsvirke för hundratals miljoner har redan brunnit upp och situationen för polisen som står vid spärrplatserna fortsätter att vara kaosartad. - Jag kan tänka mig så här att det var flera poliser som stod vid spärrplatser som inte kom härifrån, det var mörkt, man såg branden, man visste inte riktigt var gränsen går, man hittar inte och sen så börjar de fundera: Ska jag själv flytta på mig till slut? Så det finns ju mänskliga förklaringar på det men i den där mänskliga förklaringen så tycker jag ändå att vi ska försöka hitta en rutin som fungerar lite bättre. Och det där ska ju bli intressant, för man håller på att ta fram en ny katastrofregistrering och förhoppningsvis ska man titta på branden. Vad missades och vilka gånger är det svårt? säger Agneta Kumlin. I Kaliber har vi berättat om värdefulla minutrar som gick förlorade. Om brandkåren som inte fick kontroll på branden och om polisen som inte hade koll på evakuerade. Men när samhället misslyckas, händer nåt annat. Folk börjar ta saker i egna händer. I Västerfärnebo bor Elisabet Pettersson. Tillsammans med sin familj driver de en stor gård där de föder upp boskap som sedan skickas till slakterier. Elisabet visar sin favoritko. Trots att de inte döper korna kan man inte undvika att få en relation till vissa, berättar Elisabet. Redan den första helgen märker Elisabet hur röken sprider sig. Hon stannar till och med hemma från ett bröllop för att hon inte vågar lämna djuren. Och det är fler som är oroliga. Elisabet pratar med flera grannar som redan börjat ordna för att få sina djur därifrån. - Då visar det sig också att vi behöver börja evakuera redan på måndag eftermiddag. Nu evakuerade vi totalt 1200 djur ungefär. Både får och nöt då. Och då började vi mobilisera. Och det är det såhär när man är på landsbygden att man ringer till någon som känner en annan, som har en sak som vi behöver. Så det blir ju en telefonkedja helt enkelt. Och en väldig kunskapsbank, berättar Elisabet Pettersson. Det är nu som folk börjar gå ihop. Hundratals frivilliga samlar in verktyg, kläder och lagar mat, både för att hjälpa räddningstjänsten och de som behöver evakueras. - Det är ju fantastiskt hur man ser hur en landsbygd kan gå ihop när det verkligen gäller. Då är alla på samma nivå och man hjälps åt. Man struntar i vad som hänt längre tillbaks och runtomkring. Alla bara samlas och jobbar. Och det tycker jag man måste ta till sig och ta med sig för framtiden. Se det här som en resurs och ta till vara den. Man kanske bygger upp någon form av landsvärn som man hade längre tillbaks. Vi har rustat ner så länge i så många år. Brandens sjätte dag skriker brandmännen efter all hjälp dom kan få. Men det blir inte bättre av att vattenbombningsplanen som man väntar på från Italien blir försenade. När de väl kommer fram på brandens sjunde dag blir de dessutom stående på en flygplats under större delen av dagen. De kan inte flyga över brandområdet på grund av dålig sikt. Senare under kvällen lyfter planen i alla fall och börjar släppa vatten över området. De kommande dagarna släpper planen sammanlagt 10 miljoner liter vatten. Läget förbättras något men branden är fortfarande inte under kontroll. Under helgen förväntas vinden förvärra arbetet. Och på brandens tionde dag kallar man till presskonferens. - Vi kommer att sättas på prov i eftermiddag. Jag är helt övertygad om det. Den värsta delen av dygnet är framför oss. Jag är hoppfull. Jag tror inte att vi ska behöva se ett genombrott. Men om det blir, så gör vi allt som vi överhuvudtaget kan med alla resurser vi har för att slå tillbaks det, säger Lars-Göran Uddholm under presskonferensen. Brandmännen fortsätter att bekämpa elden under helgen. Vindarna gör det svårt att få kontroll i det extremt torra vädret. Men så på måndagen, brandens tolfte dag, kommer det som alla längtat efter. Regnet. Redan samma dag bedöms läget vara under kontroll. När insatsen avslutas en månad senare, har nästan 14 000 hektar brunnit, ett område lika stort som tre fjärdedelar av hela Stockholm.   26 byggnader står i ruiner och skogsägare har förlorat skog för närmare en halv miljard. Nu börjar myndigheternas granskning av sig själva. Det är ett omfattande arbete som pågår än idag. Men frågan alla ställer sig är om branden hade behövt bli så stor som den blev. Det kommunala räddningstjänstera är ju inte dimensionerade för att släcka jättestora skogsbränder. Vi är dimensionerade för det man kallar vardagsolyckor, i vårat fall trafikolyckor, lägenhetsbränder och andra begränsade händelser. Det finns ingen svensk räddningstjänst som är dimensionerad för riktigt stora olyckor utan då handlar det om att söka samarbete och ta hjälp av andra, säger brandingenjören Fredrik Eriksson. - Hade man sett och förstått omfattningen av den här branden och förstått vilka proportioner det skulle få så hade man naturligtvis försökt att dra på med ännu mer resurser ännu tidigare. Det kan man väl säga. Men det var ju ingen som förstod hur stort och allvarligt det här skulle bli, säger insatsledaren Jan Lindberg. Han tycker att man gjorde så gott man kunde under förutsättningarna, men är ändå självkritisk. En annan som är självkritisk är Salas närpolischef Agneta Kumlin. - Det som jag tycker att man kan göra bättre till nästa gång. Det är att snabbare få igång det som vi fick igång.  För när vi väl fick igång arbetet där, då är jag själv imponerad över det arbete som vi gjorde. Det tog i alla fall tills på onsdagen och i vissa fall på torsdagen innan alla som vi ville ha där insåg att de skulle vara där mycket mer, säger Agneta Kumlin. - Mitt i alla elände och tragiska som har hänt så hoppas jag ju och tror att det ska leda till mycket positivt. Och det är ju viktigt att det gör det. Det finns någon nytta med det i alla fall. Det är väl så man får se det, tillägger Jan Lindberg. Borta i Västerfärnebo visar Elisabet Pettersson runt på gården. Nu är alla djuren tillbaka och just här har det inte brunnit. Hon berättar att vardagen sakta börjat återvända till det normala för lantbrukarna. Men det finns ett problem – turisterna. - Jag har ju svårt att förstå det för jag kan ju se det här varje dag. Jag kan se skog och natur varenda dag. Jag förstår att det finns ett intresse. Men jag tycker det är hemskt om man ska åka upp där det är avspärrat, där man faktiskt inte får vistas. Man har väldigt mycket konsekvenser av det här. Man vet inte hur det blir i framtiden med sin skog. Man vet inte hur det blir, det som har brunnit upp. Man vet att man har en försäkring men, det är så otroligt mycket som måste ordnas nu rent praktiskt. Och att då ha folk som gör intrång, det är inte okej. Jag tycker man ska lämna folk i fred, för de har nog ändå, säger Elisabet Pettersson. Längs väg 668 vid Stabäck flockas pensionärer och barnfamiljer. Här står de med termosar på biltaken, kameror i handen och gräver bland resterna. Faktum är att trycket blivit så stort att man tvingas ha ett vaktbolag som patrullerar längs vägen och Länsstyrelsen överväger nu att öppna ett turistcentrum bara ett stenkast bort. En annan som är kritisk till turisterna är närpolischefen Agneta Kumlin igen. Hon tycker det har gått för långt.                                                                                                                          - Det finns människor där nu som har flyttat hem. Och dom känner ju sig som att dom är på zoo säger dom. Folk kliver in på deras tomter och tar foto på dom, fast dom är ute själva och sånt. Tar ingen hänsyn alls. Och det är ju en lite  svart baksida tycker jag av det här, säger Agneta Kumlin. I Stabäck röjer Per Sevelin röjer fortfarande bland resterna av sin gård. Eftersom allt inte var försäkrat får han göra det mesta själv. Det är ett tungt jobb och det blir inte lättare när folk kliver ur sina bilar för att titta på förödelsen. - Det stannar ju bilar hela tiden. Fast det är stoppförbud, så stannar de och tar kort. Kliver även ut och går in i skogen har jag sett vid flera tillfällen. Jag såg till och med en barnfamilj här i lördags. Stannade med husbil och hela familjen gick ut och gick in, berättar Per Sevelin. - De stannar ju gärna vid sommarstugan där uppe. Grannen har berättat att de till och med har gått in på tomten och grävt i brandrester och rotat runt. Och det känns ju jättetråkigt att det inte ska kunna visas lite respekt för oss som faktiskt bor kvar här nu, tillägger Emma Helmersson. Nu ligger parets största fokus på att försöka se framåt och gå vidare. För hur går man egentligen vidare från något sånt här? - Försöka tänka att det växer upp igen och att det kommer bli grönt och fint. Och försöka bygga upp så mycket som möjligt, säger Per Sevelin. Michael Verdicchio michael.verdicchio@sr.se

    starstarstarstarstar
  • 00:44:04

    Kodsnack 21 - Lägstanivån har höjts

    · Kodsnack

    Vi snackar om Tobias byte från iOS och iPhone 5 till Android och Galaxy S4. Sedan går vi över till att försöka gissa vad nästa stora grej inom mobiler, Google now, prylar, operativsystem som Firefox OS, problem med DRM och tillit. Nexus 4 Android 4.2 Samsung Galaxy S4 GWT - Google web toolkit Android NDK JNI - Java native interface QT för Android Dalvik Androidpaket för Eclipse Emulator kontra simulator Andy Ihnatkos byte till androidtelefon Google play Facebook messenger för Android Paradigm John Gruber Siri - iOS röststyrning Google now Gester i Galaxy S4 Ping Firefox OS Ubuntu för mobiler WebOS Steam DRM - Digital rights management Kies

    starstarstarstarstar
  • EP22: Fredrik Sandvall - Why Entrepreneurs Need To Learn How To Ask For Money

    · Escape The Rat Race Radio

    Show Notes: Does the thought of achieving financial freedom for you and your family drive you the most when it comes to escaping the rat race? On this week’s episode of Escape The Rat Race Radio, I’m very pleased to welcome former special forces captain in the Swedish marines, now turned serial entrepreneur, mentor and successful property investor, Fredrik Sandvall. Our main topic of discussion this week is Entrepreneur funding, and why so many people starting out in business, in fact generally, find it so difficult to talk about money. After leaving the military, Fredrik spent over twenty years gaining experience within management and consulting, working at senior levels within the world’s largest organisations to create growth. During this time, he raised many millions of pounds worth of finance for different companies, and he realised the power in learning how to use other people's money through funding. After so many years within the corporate world, Fredrik decided to focus on his own business, and along with his brother Mattias, they decided to work closely with the Property Investors Network (PIN) in the UK, transferring his knowledge of raising finance in business, to working with other investors and establishing a property portfolio with a value of over £5m within the first 12 months. Fredrik has since focused on his love of helping other individuals to achieve their own financial goals by mentoring other aspiring entrepreneurs, with several having gone on to raise multiple millions in less than a year!   In this episode you’ll learn… Why having a strong discipline can help you to tackle problems head on and move you forwards towards your goals Why there is no such thing as a ‘self-made millionaire’ The huge benefits that come from gaining good quality training in the area you want to build your business, and why the peer group that comes with that is so important Why you do not necessarily need to be the one with the money in order to begin investing in property Why working with a business partner can help you to develop your business faster, especially if they have complementary skills to you The property strategy that Fredrik and his brother Mattias used to acquire £5m of property within 12 months using other people’s money The key to raising money is always to find out what you can do for the other person, not what they can do for you What one of the major reasons why people in business do not achieve success as quickly as they should do The many different sources of funding available today, and why banks can still be one of the best How the biggest investment you can make, is the one in yourself   Quotes: ‘How can we learn about money, when we can’t talk about it?’ ‘I love the term self-made millionaire, but it is completely flawed. I don’t think anyone would make unless they work with other people’ ‘Pick your partners carefully, and the same with your mentors and teachers’ ‘If you don’t dare to ask anyone, you will never get anything [money] at all’ ‘What holds people’s success back is they don’t dare to ask [for money] in the first place’ ‘The key step to ‘act’ on what you already know that you should do, that is the gamechanger’ Daily Discipline: Don’t lie in bed in the morning, get up!   What’s ‘appening: Whatsapp   Links & Resources mentioned in this episode: Wealth Dynamics Entrepreneur Profile Test Property Investors Network (PIN) Robert Kiyosaki ‘Rich Dad Poor Dad’ (Book) GUEST DETAILS: Fredrik Sandvall LinkedIn Profile Fredrik Sandvall Facebook Page Fredrik Sandvall Twitter Fredrik Sandvall Official Website Sandvall Property Investment Junior MBA for Teenagers & Parents The Entrepreneur Funding Institute Thanks for listening! Thanks so much for joining us this week. Have some feedback you would like to share? Send us a message And if you can spare two minutes, we’d love for you to leave us a review on iTunes

    starstarstarstarstar
  • 00:45:41

    100%-podden möter Fredrik Swahn #2

    · 100%-podden

    Finns det plats för livet Mitt i livet? Det är frågor som artisten Fredrik Swahn frågat sig många gånger (som i låten ostörd, som du kan lyssna på längre ner på sidan).Fredrik Swahn är artisten som berättar om sitt liv och dess utmaningar i sina föreställningar och i sina album. I samband med sin skilsmässa började frågan meningen med livet tränga sig på, och i det här samtalet med Fredrik Swahn, får du hans svar på vad det är. Och en massa annat också. Som varför det kan ses som extremt hållbart att leva i ett slott, som jag gör.Välkommen att lyssna på en inspirerande stund med Fredrik Swahn.Här kan du följa Fredrik på twitter. Detta är andra avsnittet av 100%-podden, som kommer att sändas med ett avsnitt i veckan, året runt. Då och då kommer det att bli specialavsnitt på engelska. Jag är glad om du både vill prenumerera på podden och bidra till att sprida den.Det kan du göra genom att till exempel öppna podcastappen i din smarta mobil och prenumerera på 100%-podden. Det är extra gulligt av dig om du vill recensera den och betygssätta den också - då blir det lättare för andra att hitta den.Namnge gärna podden i sociala medier genom att använda hashtagen #100procentpodden.Massa kärlek till dig. För att du är du.

    starstarstarstarstar
  • 00:51:54

    Fredrik Reinfeldt

    · Sommar & Vinter i P1

    CIVILEKONOM, FÖRELÄSARE. Fredrik berättar om uppvaknandet efter valresultatet förra året. Alla möten handlade om att förbereda avsked. Ett mejl handlade om motsatsen det kom från Albert Bonnier som ville att jag skulle skriva en bok berättar Fredrik. Det är mina ord och min berättelse om 25 år inom svensk och internationell politik. Det är erfarenheter som täcker svåra skeenden, konflikter och komplicerade fenomen. Att skriva kräver mycket inläsning och långa arbetspass säger Fredrik, som belönar sig själv med en chokladboll efter ett långt arbetspass. När boken blev klar blev den som en extra familjemedlem. Inget kan mäta sig med mina barn, men man kanske kan se boken som ett husdjur förklarar Fredrik. – Det husdjur vi aldrig haft i en familj med allergiska barn. Förändringar gör ont och är svårt säger Fredrik. Prövningarna är fler än man tror. Ta det här med kläder till exempel. Jag är en man på 50 år som byggt upp en garderob för många publika framträdanden. Vad gör jag när det blir mer tid för fritid, med ett par jeans. Jag säger som min tonårsdotter – jag har ingenting att ha på mig. Fredrik Reinfeldt Civilekonom, föreläsare, 50 år. Uppväxt i förorter runt Stockholm, bosatt i Täby. Sveriges statsminister under åtta år fram till valet 2014. Partiledare för Moderaterna 2003–2015. Skapade och ledde Alliansen tillsammans med de övriga borgerliga partierna inför valet 2006, då han blev regeringschef. I höst kommer boken Halvvägs, om hans 25 år i svensk och internationell politik. Att fylla 50 år är att vara halvvägs i livet och halvvägs i ett yrkesliv, som han uttryckt bör kunna sträcka sig tills vi blir 75 år. Har i dag eget företag inriktat på rådgivning och föreläsningar om hur man hanterar de förändringar i omvärlden som påverkar oss. Var elevrådsordförande redan som 10-åring och hade hemma ansvar för såväl småbröder, som mathållning och städning. Har fortsatt sms-kontakt med Storbritanniens premiärminister David Cameron. Fredrik Reinfeldt har varit Sommarvärd 2004. Producent: Håkan Lahger

    starstarstarstarstar
  • 01:03:38

    OMR #73 mit Fredrik Harkort

    · OMR Podcast I Interviews zu Digital Business, Start-Ups und alles rund um's Marketing - by Online Marketing Rockstars

    Kaum jemand dürfte die TV-Werbespots vergessen haben, in denen Detlef D! Soost den Zuschauer auffordert, das Bodychange-Programm auf imakeyousexy.com auszuprobieren. Das Unternehmen dahinter gehört inzwischen mehrheitlich zu Ströer, erwirtschaftet seit Jahren Millionen-Umsätze und ist profitabel. Gründer Fredrik Harkort verrät, welche Marketing-Hebel wie gut funktioniert haben, welchen Anteil die prominenten Testimonials am Erfolg haben und warum für ihn Plakate das neue Fernsehen sind.Alle Themen vom OMR Podcast mit Bodychange-Gründer Fredrik Harkort im Überblick:Social Media Interactive GmbH, “I make you sexy”, “Bodychange” und Teil von Ströer – Das ist der Macher Fredrik Harkort (ab 1:50)So funktioniert das Geschäftsmodell der GmbH (ab 3:00)Wie sieht die Zielgruppe von Bodychange aus? Und das haben die Testimonials Detlef D! Soost und Daniela Katzenberger damit zu tun (ab 5:00)Fredrik Harkort hat nach dem Studium an der Filmhochschule München im klassischen TV gearbeitet – und so auch Detlef und Daniela kennengelernt (ab 6:45)Das erste 10-Wochen-Programm von Bodychange hatten drei ehemalige Olympioniken entwickelt – und Mitgründer Steffen Matz wollte statt eines Buches sofort ein digitales Produkt draus machen (ab 9:00)So wurde Detlef Soost mit einem Umsatz-Potenzial von einer Million Euro im ersten Jahr von dem Projekt überzeugt – und das hat er nach zwölf Monaten wirklich verdient (ab 10:00)Was waren die entscheidenden Erfolgsfaktoren, die für rund fünf Millionen Euro Umsatz im ersten Jahr gesorgt haben? (ab 12:15)Erst durch einen Auftritt von Detlef Soost bei TV Total entstand der Programm-Name “I make you sexy” (ab 13:45)Was unterscheidet Angebote wie bspw. Freeletics von Bodychange? (ab 17:00)Über 75 Prozent der Bodychange-Nutzer sind weiblich (ab 20:00)So viele Mitarbeiter beschäftigt das Unternehmen inzwischen (ab 21:00)In welchem Verhältnis stehen Desktop und Mobil bei den vier verschiedenen Angeboten von Bodychange? (ab 22:00)Welcher Marketing-Kanal ist für Bodychange wie wichtig? (ab 23:00)Warum hat Verona Pooth als Testimonial nicht funktioniert und sogar der amerikanische Wrestling-Star John Cena in den USA nicht die gewünschten Effekte erzielt? (ab 26:30)Wie groß ist die Abhängigkeit von einem glaubwürdigen Testimonial und ab wann nimmt die Wirkung ab? (ab 29:15)“Wir erhalten unglaublich viele Anfragen von Prominenten und sagen 99 Prozent ab, weil es nicht passt” (ab 32:00)Wie stark wirkt sich die Saisonalität von guten Vorsätzen im Bereich Sport und Ernährung auf das Geschäft von Bodychange aus? (ab 33:00)Das Unternehmen macht laut Harkort einen Jahresumsatz im “sehr gesunden zweistelligen Millionen-Bereich” und ist profitabel (ab 34:30)Warum haben die Gründer im März 2016 mit 52 Prozent die Mehrheit des Unternehmens an Ströer verkauft? Und wie sieht das Fazit bisher aus? (ab 35:00)Deshalb hat Out-of-Home-Werbung eine so große Bedeutung für Bodychange (ab 39:00)Wie lange bleibt Fredrik Harkort noch beim Unternehmen? (ab 44:00)So nutzt Bodychange zufriedene Kunden für das eigene Affiliate-Programm (ab 45:00)Sind Fitness-Youtuber wie Karl Ess oder Rapper wie Kollegah, die eigene digitale Fitness-Programme anbieten, eine ernsthafte Konkurrenz? (ab 46:00)Dank Facebook Live mit Daniela Katzenberger: vier statt ein Prozent Conversion Rate auf den Seitenbesuchen während des Streams (ab 48:00)Gibt es als Teil vom Ströer-Konzern intensiven Austausch mit anderen zugekauften Unternehmen? (ab 50:00)Ein Bodychange Live-Event soll noch dieses Jahr in einem Stadion in einer deutschen Großstadt stattfinden (ab 51:30)Programmatic im Out-of-Home-Bereich: Was ist wirklich schon möglich? (ab 52:30)Fredrik Harkorts Ausblick auf den Fitness-Tech-Markt (ab 53:15)So war das Direktoren-Wochenende beim ehemaligen Investor Carsten Maschmeyer auf Mallorca (ab 56:00)Die Zusammenarbeit mit Daniela Katzenberger ist laut Harkort vergleichbar mit einem Bundesliga-Vertrag der Top 6 Teams (ab 57:00)

    starstarstarstarstar
  • 01:01:32

    124. "It Gets Better"

    · Filip & Fredrik podcast

    Filip needs Fredrik to be more compassionate in his emails to him but Fredrik doesn’t have time for that.Fredrik’s beautiful family Christmas holiday in New York is almost ruined when he wakes up with an itchy anus. Filip and Fredrik ponder how to ask Richard Gere a tabloid rumor without him walking out.Fredrik ponders what the rodent “community” fears is the worst way to die. Plus, Fredrik has an unconventional use for Scotch tape that Filip thinks is quite personal. You won’t want to miss what it is!Everyone feels embarrassment or shame about who they are sometimes. Fredrik has a special “It Gets Better” message for you.

    starstarstarstarstar
  • 00:41:12

    Med utvidgade sinnen - Fixa idéer. Möt artisterna Madodds och Amanda Blomqvist.

    · Tollans musikaliska

    Bipoläre tonsättaren Berlioz använde en så kallad idée fixe i den fantastiska symfonin, Symphonie Fantastique. Lyssna på Rossinis maniska operaslut. som kallas Rossinis crescendo eller Rossinis raket. Tonsättaren Hector Berlioz var bipolär och i sina memoarer beskriver han depressioner: de mest fruktansvärda av alla livets djävligheter. Den hemska känslan av att vara ensam i ett tomt universum. - Under mina manier är jag gäckande, aktiv, passionerad, ondskefull och illvillig, skriver Berlioz.Tonsättaren Gioacchino Rossini skrev 40 operor på 20 år och tystades under lika många år av bipolär sjukdom.Idéhistorikern Karin Johannisson talar om att förnuft och känsla nuförtiden samarbetar; att känsla kan vara tänkt och tanke kan vara känt. Birgitta Tollan och Karin Johannisson funderar kring den känslorepertoar som erbjuds av dagens symfoniorkestrar. Är den förlegad och orsak till att unga människor flyr konserthusen? Idag behöver publiken mer differentierade känslouttryck, som ilska, aggression och nostalgi. Ungdomar bygger sina identiteter bortom den typ av stereotyper som mainstream symfonirepertoar erbjuder, resonerar Karin Johannisson. Hjärnforskaren Fredrik Ullén berättar om så kallade hjärnmaskar och om vad en CP-skada betyder. Han förklarar varför hälften av alla personer som föds blinda har absolut gehör och på det sättet har ett utvidgat hörselsinne. Låtskrivaren och sångerskan Amanda Blomqvist är blind, har absolut gehör och en CP-skada. För henne är ordet VÄG en fixstjärna i livet. Hör Amanda sjunga låtar ur egna CD:n Säg väg. Hennes mål är att sjunga i Globen i Stockholm. Fredrik Mbuyamba bär artistnamnet Madodds. Han har gjort den rosade singeln CP-skräck och planerar att ge ut en hel CD. Jag är så arg på kommunen. Jag sökte pengar för studiotid men jag fick avslag med motiveringen att jag skulle sättas på ett dagcenter för att snickra istället, berättar Madodds, som har spasmer och svårt att röra händer och fingrar. Men som ständigt skriver låttexter. Musiklista:"Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE i Konserthuset, Stockholm 25/9 2004 RehabAmy WinehouseAmy Winehouse, m fl     CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 VägAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Säg VägPrivat inspelning Symphonie Fantastique (Op 14)Hector BerliozSimon Rattle | Berliner Philharmoniker La Pietra Del Paragone (KÄRLEK PA PROV) Voi Clarice(Final)ROSSINI, GIOACCHINO (C) ROMANELLI, LUIGI (A)JENKINS, NEWELL (DIR) ELGAR, ANNE _FULVIA_ (SOP) WOLFF, BEVERLY _CLARICE_ (MEZZ) BONAZZI, ELAINE _ASPASIA_ (MEZZ) CARRERAS, JOSE _GIOCONDO_ (TEN) REARDON, JOHN _ASDRUBALE_ (BAR) FOLDI, ANDREW _MACROBIO_ (BAR) DIAZ, JUSTINO _PACUVIO_ (BAR) MURCELL, RAY Ouvertyren ur Barberaren i SevillaRossiniFolkoperan. Kerstin Nerbe, dirigentCD: Folkoperan Live Manic DepressionJimi HendrixJimi Hendrix, gitarr och sång             "Fire and Improvisation"Emil JonasonEmil JonasonLIVE in Konserthuset 25/9 2004 VägAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Säg VägPrivat inspelning Vägsingens hickaAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg När mina assistenter slutarAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg Emma FjindeAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg GaloppanAmanda Blomqvist, text. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, musik.Amanda Blomqvist, sång. Hans Lundqvist och Pelle Halvarsson, olika instrument.Amandasäg väg CP-SkräckMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning FallerMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning AvslagMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning BLOCK Special EditionMadodds (Fredrik Mbuyamba)MadoddsPrivat inspelning

    starstarstarstarstar
  • 00:29:46

    Volontärer tror att de räddar lejon - istället går de till troféjakt

    · Kaliber

    Svenska reseföretag säljer volontärresor för att rädda Afrikas vilda lejon. Men bakom fasaden döljer sig en lönsam industri som för många lejon slutar med att de skjuts för nöjes skull. Jag är på Ukutula, en av södra Afrikas många lejonfarmer. Här finns ett 80-tal lejon, men också hyenor, geparder och afrikanskt lodjur. Och dessutom några asiatiska tigrar. Vi har just passerat en stor lejonhanne i en inhägnad och i en annan inhägnad finns ett tiotal halvvuxna lejonungar som sliter en djurkropp i stycken. Det grälas en del om maten. – Lions are social cats but when it comes to eating sharing isn’t caring. That’s what is going on there, säger farmens guide. Vi är en liten grupp turister och just nu på väg mot de små rovdjursungarna: lejon och tigrar som vi ska få träffa. – Yes you can go and touch them. Ungarna har tagits från sin mamma vid tre veckors ålder och fötts av med nappflaska av människor. På en filt på golvet ligger två lejonungar, en av dem tuggar på ett hörn av filten och bredvid slåss två lite större tigerungar. – Här sitter jag med en lejonunge som jag tror är tre veckor gammal, som jag klappar på huvudet just nu. – He wants to play with you, do you see? Säger guiden. Det är inte bara turister som lockas av rovdjursungarna. Farmen är ett av de ställen i södra Afrika dit svenska volontärresebyråer skickar volontärer, ofta ungdomar som under några veckor eller månader betalar för att arbeta för en god sak. På en av volontärresebolagens hemsidor beskrivs i en reklamfilm hur volontärerna får mata lejonungarna och gå promenader med dem. Och att Afrikas vilda lejon minskar dag för dag, och att något måste göras för att få tillbaka dem. I marknadsföringen står det att uppfödning är ett sätt att rädda lejonen. Men Kaliber har fått tips om att det här inte handlar om att rädda de vilda lejonen, utan om något helt annat. Att lejonen används för att tjäna pengar, och att de som vuxna kan komma att skjutas av rika turister. Jag har åkt till Sydafrika för att få reda på om det här tipset stämmer, och jag vill veta vad som kan hända med den lejonunge jag just klappat på huvudet. Men först ska vi träffa Frida Aronsson i Göteborg. Frida har just kommit hem efter jobb och träning. Hon är en av många svenska ungdomar som lockades av möjligheten att kombinera en spännande resa med att göra en insats för djur och natur. – Jag har ju funderat på att åka på en längre resa och nu blev det möjlighet att kunna åka iväg. Och då kände jag att jag ville göra något mer meningsfullt än att bara åka på ja, turistsresa. Jag gillar ju djur och natur så jag funderade på om jag kunde hoppa på någonting i volontärresor för att hjälpa dem, berättar hon. Frida tog kontakt med en volontärresebyrå som heter Amzungo för att få veta mer. – Sen fastnade jag lite för de stora djuren i Afrika. Det var lockande med Lejon och geparder och andra djur. Så då verkade det spännande att åka på ett sånt projekt. Det stod att de motionerade djuren varje dag så då undrade jag om det verkligen var varje dag man var ute och gick med djur, fortsätter Frida. – För det hade du velat eller? – Jaaa, fast…jag hade velat vara ute med djur men det var några som gick i koppel och då började jag fråga varför de gjorde det? Frida började läsa på om volontärarbete med djur och blev allt mer tveksam ju mer hon läste. – Det var bland annat det att man fick umgås med en del ungar och rovdjursungar borde kanske inte umgås med människor, så då frågade jag lite om det och sen tipsade en kompis till lite länkar, lite sidor som var kritiska mot det här och då läste jag lite mer och kom fram till att det kanske inte var jättebra. Amzungo säljer en resa till Zambia där volontärerna har nära kontakt med rovdjur. Jag läser på hemsidan att man får hjälpa till att mata djuren och en av de tidigare volontärerna beskriver hur hon fick mata lejonungar med nappflaska. Jag läser vidare att man strävar efter att föda upp och släppa ut geparder och lejon till deras naturliga miljö. Jag hittar ytterligare en svensk volontärresebyrå, Goxplore ,som erbjuder fem liknade resor till Zambia, Zimbabwe och Sydafrika. Två av farmerna i Goxplores resor sysslar med forskning, men föder också upp och säljer lejon. De tre andra farmerna är knutna till ett projekt som kallas Alert, eller fyrstegs-programmet, och som jobbar med att föda upp lejon för att sedan släppa ut i det fria. Och att det har visat sig vara ett effektivt sätt att upprätthålla lejonstammen, står det. Jag tänker att jag måste lära mig mer om hur man arbetar för att bevara vilda djur och åker till ett av de ställen i Sverige där man har mest erfarenhet av det, nämligen Nordens Ark i Bohuslän. Regner strilar ner. – Hej! Vilket ruskväder vi har idag…usch… Ewa Wikberg är biträdande zoolog. Hon låser upp en port i ett högt plank. Här bakom finns en gång där tre stora hägn löper samman. – När vi kommer fram här nu kan pojkarna gå in i slussarna och kan nå genom staket…så vi håller ett säkerhetsavstånd på ca en meter. Tigern morrar. – Det är ett vänligt hälsningsläte, säger Ewa. Tillsammans med Ewa Wikberg går jag igenom hur man arbetar för att återföra de uppfödda lejonen till det vilda. På Goxplores hemsida finns en beskrivning av arbetet i fyra steg. I första steget skiljs ungarna från mamman för att födas upp av människor, något som volontärerna alltså får hjälpa till med. I steg två får lejonen möjlighet att blida en flock i ett litet och skyddat området, där de fortfarande övervakas av människor. I steg tre flyttas de till ett större område och får klara sig på egen hand. De ungar som föds i flocken kommer sedan att släppas ut till vilda flockar i steg fyra. Ewa Wikberg säger att hon har svårt att förstå det här arbetssättet. – Men jag kan inte säga att jag tycker att ta ungar vid tre veckors ålder, flaskuppföda dem, för att sen avvänja dem vid människor igen för att försöka konstgjort återskapa en socialt fungerade grupp är den väg som verkar logisk. Lejon förökar sig lätt, till skillnad från vissa andra kattdjur, så det finns egentligen inget skäl till att föda upp dem. Anledningen till att de är nära utrotningshotade är i stället att kommer i konflikt med människan. De skjuts av tjuvjägare, de dödas när de tar tamboskap, och områdena där de kan leva och där de finns tillräckligt med bytesdjur blir allt mindre och allt färre. Och det man måste hitta lösningar om man vill rädda det vilda lejonet, säger Ewa Wikberg. – Utan vad man borde göra är att ta reda på vad du vill bevara, starta en grupp med dem, låt de sköta det själva för de fullt kapabla att göra det. Se till att du har lämpliga habitat, se till att det finns bytesdjur, restaurera områdena där de ska vara, ta bort hotbilden och sen sätt ut. Det är så man gör. På Nordens Ark, där man har lång erfarenhet av att jobba för att bevara hotade djurarter är man alltså tveksam till om det här fungerar. Vad säger då de svenska företag som säljer de här resorna? – På Alert har de ju fött upp lejon på detta sätt genom att ta dem tidigt från deras mödrar och sen satt ut dem. Och där har de själva fått egna avkommor. Och de avkommornar som fötts där är födda vilda. Så det fungerar att göra så här, säger Fredrik Dahlberg är vd för Goxplore. Men när jag tar fram Alerts årsredovisningar framkommer en annan bild. Projektet startade för tio år sedan, men ännu har ingen av lejonen kommit ut i det fria, det som kallas steg fyra. Vad man har är två små flockar som kommit till steg två, alltså att de lever i ett litet skyddat område, där de fortfarande har möjlighet att få hjälp med mat av människor. – Ja, och det är ingen som har gjort det här innan, det är en ny metod som prövas. Det är en insats och det är ett försök till att få fram fler lejon som kan flyttas runt i Afrika som är vilda. Jag hoppas och tror att det här fungerar, säger han. – Men du tycker inte du lurar volontärer och skickar de till något som kanske kommer att fungera i framtiden? – Det är som jag säger det får utvisa sig, jag hoppas och tror att vi kan nå det fjärde steget. Fredrik Dahlberg säger alltså att han hoppas att det här kommer att fungera i framtiden. Hur är det då med Amzungos volontärresa, där man säger sig sträva efter att föda upp och släppa ut geparder och lejon till deras naturliga miljö. Lisa Alfredsson är en av ägarna till Amzungo och säger att uppgifterna på hemsidan inte stämmer helt och hållet, det projekt deras resenärer kommer till handlar snarare om att utbilda lokalbefolkningen om varför det är viktigt att bevara vilda djur, än att föda upp och släppa ur djur i det fira. – Det har varit väldigt bra det här med att ni börjar ställa lite frågor och så, så att vi också får oss en tankeställare, att vi verkligen får fram det här som vi har vetat om hela tiden, men som kanske inte riktigt i våra texter och hur vi har marknadsfört projektet, så om du går in på hemsidan i dag kan du läsa mycket mer om just utbildningen som är så himla viktigt, men vi får ta på oss att vi har varit dåliga att lyfta fram det, säger Lisa Alfredsson. När jag kommer hem går jag in på Amzungos hemsida igen, och ser att texten är ändrad. Det står inte lägre att man strävar efter att föda upp lejon och geparder, bara att man strävar efter att släppa ut dem tillbaka till deras naturliga miljö. Och man har tre lejon, inte som släppts fria, men som finns i ett privat hägn när jag skriver till dem och frågar. Bara i Sydafrika finns omkring 160 farmer som föder upp lejon. Och många av dem tar emot volontärer och turister. Många säger också att de föder upp för att sen släppa lejonen fria. Så finns det andra projekt som är mer framgångsrika? För att få svar på frågan ringer jag Luke Hunter, forskare och ordförande i Panthera, en internationell miljövårdsorganisation som arbetar med bevarande av stora kattdjur. 2013 publicerade han en forskningsrapport i en vetenskaplig tidskrift om de här lejonfarmerna bidrag till att bevara Afrikas vilda lejon. Rapportern visade att de lejonfarmer som säger sig föda upp lejon för att släppa ut i det fria, aldrig har gjort det. – They have not released lions so even though they claim that’s the ultimate objective, it simply hasn’t happened yet. Nej, trots att många säger att det är målet så har ingen av de här lejonfarmerna lyckats med att släppa ut lejon uppfödda i fångenskap, säger Luke Hunter. Enligt honom är syftet i stället att tjäna pengar och det är också förklaringen till varför ungarna tas från sina mammor, menar han. – I think that the organizations that are doing this are interested in lots of little lion cubbies because they could charge people to come and interact with them, you it is very appealing, people pay a lot of money to do that. So again I have heard all sort of excuses why we must do this, way we are taken away the cubs and that it is good to socialize them all that sort of things, and that’s absolute rubbish, if they were serious about wild lions they would let lions reproduce naturally and raise their cubs to become wild lions and it is just no place for volunteers in that process. Jag tror att de vill ha en mängd små söta lejonungar, eftersom turister är beredda att betala en hel del pengar för att få kela med lejonungarna, jag har hört alla möjliga ursäkter om varför man måste ta ungarna och att det är bra att vänja dem vid människor. Men det där är bara dumheter säger han. Det verkliga skälet är att honan snabbt ska blir dräktig igen. Han det varit serösa med öka den vilda lejonstammen skulle de låta lejonen själva föda upp sina lejonungar till vuxna lejon som är vilda på riktigt. Och då finns det ingen plats för turister eller volontärer. Och efter ett och ett halvt eller två års ålder är lejonungarna för stora och för farliga för att det ska vara säkert för människor att umgås med dem. Men ett lejon i fångenskap kan leva tills det blir 15 år eller mer. Så vad händer då med alla lejonungar ungar som föds upp? Luke Hunter säger att de troligtvis säljs till jaktindustrin. – The main byer is of course the canned hunting industry. Kaliber handlar idag om svenska reseföretag som säljer volontärresor till farmer som säger sig arbeta för att rädda Afrikas vilda lejon. Men där få av lejonen som fötts upp släpps ut i det fria. Och forskare säger att lejonen oftast slutar i ett jakthägn där de skjuts av rika turister. Men gäller det också de djur som föds på farmer som svenska företagen skickar volontärer till? Vi återvänder till Ukutula som ligger cirka 10 mil norr om Johannesburg. Lejonungen som jag suttit och kelat med gäspar, reser sig och går iväg. Han heter Odin, döpt efter en fornnordisk gud. Han är på väg till vattenskålen som står en bit bort. Ungen är en av  Sydafrika  cirka 6 000 lejon i fångenskap, det finns dessutom omkring 800 lejon i privata hägn, och det är tre gånger så många som de vilda lejonen som bara är omkring 2 300. En av ungarna har fått tag i håret på en av turisterna och det uppstår spridda skratt. Ukutula har fått kritik bland annat i sociala medier och på bloggar för att djuren tas omhand dåligt, och en Facebook-grupp, ”Volonteers in Africa Beware” som granskar volontärställen har farmen på sin svarta lista. Det har också talats om att lejonen säljs till jaktindustrin. Ett par dagar efter mitt besök som turist på farmen återvänder jag, den här gången som journalist för att träffa ägaren Willi Jacobs och han avfärdar kritiken helt och hållet. Den kommer från volontärer som inte följt farmens regler och blivit tillrättavisade säger han. Samma sak med påståendet om att många lejon slutar i jakthägn. Jag säljer inte till jakt, säger han. – If you are going to kill an animal for at trophy or to say what a great guy you are, that are against our policy completely. – But where do you sell your lions? – As I mentioned to you we check out the facility and up upon resently the new owner would have to sign a agreement with that the animal will not be used for anything unethical. And we don’t restrict it only to hunting, we restrict it to that the animal will not be used in the animal parts industry, in other words the animal will not be killed for it skins, for it bones for its teeth or whatever else some people use the animal for. The animal must go to a facility where it will be looked after in the same way we would do. And we have come into contact with several people that we are very happy to sell to. Some of the places are involved in tourism like we are, some of the places are involved in education, so we make sure to the extent possible that the people that we deal with have the same ideas as we have, sager Willi Jacobs. Den nya ägaren har fått skriva på ett kontrakt som visar att det inte tanker använda djuret på något oetiskt sätt och då gäller det inte bara jakt. Alldeles nyligen har vi startat en databas som ska göra det möjligt att spåra våra lejon, var de tar vägen i framtiden. Vi lägger ner ett stort arbete på att visa att säljer våra djur till bra ställen, säger Willi Jacobs. Men hur kan han veta att inte djurens säljs vidare och ändå hamnar i jaktindustrin? Nej, det kan han ju naturligvis inte veta säger han. – There are certain factors that are out of your control. And to hold me responsible for a lion that was born on my property the years ago, is really ridiculous. You know if it has gone through three different owners why should I carry the responsibility? Det är verkligen löjligt att påstå att jag ansvarig för ett lejon som sålts och köpts gång på gång. Varför skulle jag vara ansvarig för det, säger han. Nej, Willi Jacob är en av många lejonuppfödare i södra Afrika vill inte alls förknippas med jaktindustrin. Men både media och djurrättsorganisationer i södra Afrika kopplar ihop lejonuppfödning med jakt. Jag lämnar Ukutula och åker till George i södra Sydafrika för att träffa Chris Mercer och hans partner Bev Pervan, och blir entusiastiskt mottagen av hunden Cometh. Paret har startat ”Campaign Against Canned Hunting” – en organisation som nu finns i en rad länder. Canned hunting säger Chris Mercer är en sorts troféjakt där djuret på något sätt hindras från att fly. Det kan vara så att det skjuts i en inhägnad. Eller också är det vant vid människor och uppfattar inte människan som en fara. Det är en kritiserad jaktform, men helt laglig i Sydafrika. Och enligt Chris Mercer är det är de allra flesta lejonungar som föds upp med nappflaska av volontärer hamnar. – Wherever you have lion cubs in South Africa there you have canned hunting. Because if I can explain: the purpose of lion farming is to produce huntable targets. That’s the whole business model. Adult lions are expansible to feed and as you could imagine once they reach huntible size they must be hunted. The idea that they could be accommodated somewhere where they could be retied and live to a ripple age eating up every profit they made for the owner when they were younger is of course recipe for insolvency. It is not a business plan so I would like your listeners to understand that the public relation put out by the lion farmers that there lion cubs will never be hunted and that they are used only for scientific research and that they will released back to the wild or retired all these are falsehood in order to conceal the ultimate fate of the cubs which is to be cruelly hunted most often by a bow and arrow. På det stora hela är själva poängen med att föda upp lejon att producera för jaktindustrin – inkomsterna från volontärarbete och turister är bara ett komplement till den verkliga inkomstkällan som är jakten, menar Chris Mercer. Men både uppfödarna och jaktfarmerna har ett intresse in att dölja det här. Hälften av turisterna och volontärerna skulle komma om de visste, samma sak med jägarna, det vill inte veta att de skjuter att tamt lejon. Visst, ett och annat lejon kanske säljs till något privat zoo i Dubai eller Abu Dhabi, men de allra flesta lejonungarna kommer att skjutas, ofta med pil och båge eller form av jakt som blivit allt populärare på senare tid. Det är stora pengar det handlar om. Jag letar på jaktsidor som har prislistor över vad det kostar att skjuta olika djur. 35 000 dollar eller drygt 300 000 kronor för en fullvuxen lejonhanne. Och ett riktigt fint lejon kan kosta upp till 50 000 dollar. Och djuren säljs i flera led, därför kan uppfödarna säga att de inte har något med jaktindustrin att göra säger Chris Mercer: – I have nothing to do with canned hunting, you can see I sold my lions to mr X and he hasn’t hunted them, he has sold them to mr Y and as far as I know he hasn’t hunted them, and if they get hunted by mr Z you can´t blame me it is not my fault, once the lions leave my possession they are no longer my responsibility. So this is not going to change the fundamental issue which is that the only market for an adult lion, which is expensive to feed and maintain, is the hunting industry. Och statistiken pekar på att han kan har rätt. Eftersom det afrikanska lejonet är bedömt som nära utrotningshotat regeleras och registreras all handel med döda och levande lejon. 2013 exporterades 52 levande lejon som fötts upp i fångenskap från Sydafrika, men samma år exporterades cirka 700 döda lejon eller delar av lejon som fötts i fångenskap och dödats i jakt. Men vad säger de svenska reseföretagen om påståendena om att djuren slutar i ett jakthägn? På Amzungo har man lutat sig mot att jakt tidigare har varit förbjudit i Zambia, till skillnad från Sydafrika. Men enligt tidningar i södra Afrika har den zambiska regeringen nu beslutat att tillåta jakt igen. – Vi vill ju inte att det ska finnas någon möjlighet att djuren som vi jobbar för att bevara hamnar i fel händer och kan bli del av det här, så då kommer vi ju verkligen få fundera på och ta mycket diskussioner med projektet vad det kommer att göra för att verkligen jobba emot att de här djuren kan bli inblandade på något sätt, säger Amzungos Lisa Alfredsson. Och Goxplores vd Fredrik Dahlberg säger att företaget tar helt avstånd från det som kallas canned hunting och att de farmer han skickar volontärer till skriftligen har försäkrat att de inte säljer till jaktindustrin. – Ja, och det finns canned hunting och det är fortfarande lagligt och det sker, men jag har fått försäkringar från de vi jobbar med att de sysslar inte med detta. Hade de gjort det hade vi inte sysslat med dem. Men kan man verkligen lita på det? Kan jag vara helt säker på att den lejonunge som jag kelat med inte kommer att skjutas av en rik jaktturist? Jag får kontakt med en anställd som vill vara anonym, men som jobbar på en av de farmer som är knutna till Alert, alltså det projekt där man uttryckligen säger sig föda upp för att sätta ut lejon till den vilda lejonstammen. – Det är ett fuskprojekt skriver den anställde till mig. – Hur kan du säga det, skriver jag tillbaka. – Var tror du all lejon tar vägen, när det har ätit sig stora. Det finns jägare som föredrar lejon i burar, får jag till svar. Vad säger vd Fredrik Dahlberg på Goxplore om det påståendet? – Det är nyheter för mig i så fall. Då skulle jag väldigt gärna vilja veta mer om det, om det kommer från Alerts som inte har några band med jakt, till och med de som ifrågasätter projekten säger att de inte är förknippade med jakt. Kaliber har sökt Alerts ansvariga via mejl med frågor om det här. Vi har dock inte fått något svar. Men en anställd som säger att djuren säljs till just canned hunting räcker inte som bevis för att säga att det är så. Däremot inser jag att frågan är stor i Sydafrika, jag hittar fler tidningsartiklar och det visar sig också att flera politiker engagerat sig i frågan. Och det är nu jag får tag på något intressant. En politiker i har ställt en fråga i The North West Provincial Govement, alltså en av delstatsparlamenteten i Sydafrika, om handel med lejon. Och det finns en förteckning över vart några av farmerna sålt sina djur. Det visar sig att Letsatsi, en farm som Goxplore skickar volontärer, har sålt till två jaktfarmer. ”Have a taste of a the south African hunting experince” skriver den ena jaktfarmen på sin hemsida och visar en film med sex leende jägare som skjuter bland annat lejon, ackompanjerat med pampig musik. Jag visar de här uppgifterna för Fredrik Dahlberg. – Då visar det sig att de har sålt en hel del. Och då tog jag fram de här ställena. – Och det var från Letsatsi? – Bägge är från Letsatsi. – Men det här tar jag gärna kopior på och tar upp med ägaren. – För det här var inget du visste? – Nej, absolut inte. – Förvånar det dig? – Ja, det gör det. När de säger att de inte säljer till jakt får man väl tro på det, men nu måste vi ju fråga om det här. Jag ringer Letsatsi för att få veta hur de har resonerat, men det tackar nej till att prata med mig. Det handlar om sammantaget 41 lejon. 2013 sålde Letsatsi ett lejon till en jaktfarm och 2014 sålde de 40 lejon vid fem olika tillfällen till en annan jaktfarm. – Men skulle volontärer verkligen betalat för det här om det hade vetat att djuren går till jakt? – Vi skulle inte tillhandhållit det här om vi hade vetat, och jag måste titta på det här, annars hade vi inte haft det här. Det säger sig självt. Men det slutar inte här. Det visar sig nämligen finnas ytterligare ett sätt att tjäna pengar på lejonen som föds upp i fångenskap. När jägaren har tagit trofén, det vill säga huvudet och skinnet, finns något värdefullt kvar: nämligen benen, själva skelettet. Det säljs, helt lagligt, till Asien, där det finns en efterfrågan på rovdjursben, något som används i naturmedicin som potenshöjande medel. Men även om det är lagligt väckte uppståndelse i Sydafrikansk media när det uppdagades att Letsatsi 2009 hade sålt lejonben till Laos. Men det här var något som Fredrik Dahlberg visste om. Lejonen dog av sjukdom säger han. ­– Det är beklämmande, men som sagt det var något som hände innan vi började syssla med det här projektet och de här lejonen dog av sjukdom. Bakom volontärresorna som säljs med argumentet att rädda Afrikas vilda lejon döljer sig alltså en lönsam industri, och få, om ens några, lejon släpps ut i det fria. Djuren utnyttjas för att få volontärer och turister att betala för att kela med dem och ta hand om dem. När de blir för stora och för farliga att hanteras av människor slutar det för många djur att de skjuts för nöjes skull av rika jaktturister. Kaliber har kunnat visa att det svenska reseföretaget Goxplore skickat volontärer till uppfödare som sålt sina djur till jaktfarmer. Hur gick det då för Frida Aronsson som funderade på att åka på en volontärresa för att göra en insats för djur och natur? – Jag valde att inte åka, utan började titta på annat i stället som kändes mer seriöst. Och jag avbröt väl egentligen för att jag fick lite mer kännedom vad som händer med uppfödda lejon och andra djur. Det hade varit väldigt hemskt att åka ner och tro att man gör något bra och sen visar det sig att djuren föds upp för att skjutas eller egentligen bara är kvar i inhägnaden resten av livet. När programmet är klart får jag ett mejl av Goxplores vd Fredrik Dahlberg där han skriver att de har avslutat samarbetet med Letsatsi och tagit bort det från sitt utbud. Reporter: Lena Pettersson Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Storytalk #16: Fredrik Andersson om betydelsen av att lära av sina idoler och hur svenska komiker uppfattas i England

    · Storytalk

    Fredrik Andersson anses av många vara Sveriges bästa komiker. I det 16:e avsnittet av Storytalk berättar Tierpssonen om hur 10 år som trollkarl gav honom insikter om vad ett bra skämt är. Dessutom avslöjar Fredrik hur en svensk som kliver upp på en scen i England uppfattas, och hur man kan dra nytta av denna … Fortsätt läsa Storytalk #16: Fredrik Andersson om betydelsen av att lära av sina idoler och hur svenska komiker uppfattas i England Inlägget Storytalk #16: Fredrik Andersson om betydelsen av att lära av sina idoler och hur svenska komiker uppfattas i England dök först upp på Storytalk.

    starstarstarstarstar
  • 00:29:24

    Succéprojektet som utvärderades – med felaktiga siffror

    · Kaliber

    Det är den största riktade satsningen regeringen gjort mot ungdomsbrottslighet på många år - Sociala insatsgrupper för unga kriminella. När pilotprojektet avslutades förra hösten talades det om "remarkabla resultat" och att "nästan alla har ändrat sin livsstil". Kaliber har gått tillbaka och granskat vad projektet egentligen resulterade i. Det är den största riktade regeringssatsningen mot ungdomsbrottslighet på många år. Projektet med sociala insatsgrupper har framställts som en succé. Kaliber granskar och finner felaktiga siffror, bristfällig utvärdering – och tveksamma slutsatser.    – Känner du igen Fredrik här? – Du var i bibilioteket… – ”Bad boys, bad boys”… ”polis, polis, potatisgris”… – Snälla, du ska ju sjunga ”Ett, ett två – farbror blå, vad händer då” – 112 Aina ju, säger Fredrik Malm. Fredrik Malm är polis i området Vivalla i Örebro – ett av ställena som var med i försöket med sociala insatsgrupper – och ”på pappret ett problemområde”, säger han. I ett hörn av Vivalla centrum öppnade ett lokalt poliskontor för några år sen. – Jobbar man lokalt så är man inte bara polis – utan de säger mitt namn. För att kunna påverka måste man har relationer. Det räcker inte med uniformen för att få respekt, man måste visa vem man är. – I början kunde de få skit när jag gick runt i uniform och hälsade. Alla i sällskapet kanske inte pratade svenska,  – ”vad pratar de om, golar han eller?”.   Vi flyttar oss bakåt i tiden, till hösten 2012. Det är presskonferens på Rosenbad i Stockholm. Två ministrar, rikspolischefen och höga tjänstemän står på podiet inför församlade media. Beatrice Ask, justitieministern, inleder: – …ett arbete med det som vi kallar för sociala insatsgrupper, som handlar om konkreta insatser visavi ungdomar som riskerar rekryteras till kriminella nätverk eller har svårt att ta sig ur kriminella gäng. Men låt oss backa bandet ännu lite till. I Kaliber förra veckan kunde du höra om hur unga från runt 11-årsåldern utnyttjas för att göra äldre kriminellas grovjobb som stjäla, hota, förvara skjutvapen och stora mängder narkotika. Vår granskning visade att de så kallade ”springpojkarna” utgör en rekryteringsbas för kriminella nätverk – och att fenomenet är spritt i stora delar av landet. Och för att försöka hejda utvecklingen med kriminella gäng tillsatte regeringen en utredning som skulle föreslå åtgärder för att strypa rekryteringen. 5000 unga i Sverige – riskerar rekryteras till kriminella nätverk. Den bedömningen görs i utredningen.   Ur utredningen kom också idén med att bilda sociala insatsgrupper på lokal nivå av socialtjänst, polis och skola. Regeringen skriver på sin hemsida att projektet med sociala insatsgrupper är ”den största riktade satsningen mot ungdomsbrottslighet som regeringen gjort på många år”. Samarbetstanken är inte ny: sedan 1940-talet har olika regeringar pekat på att socialtjänst och polis bör jobba närmare varann med att förebygga ungdomskriminalitet. Men ett stort hinder är att det finns stark sekretess mellan myndigheterna. Det innebär till exempel att socialtjänsten inte kan säga till polisen vilka åtgärder de sätter in mot en ungdom. Det nya i SIG-projektet är att den som tackar ja går med på att sekretessen bryts mellan inblandade parter. Är man under 18 år ska föräldrarna också göra det. Rikspolischef Bengt Svensson på presskonferensen: – Det som är det annorlunda i det här är att man utgår från individen. Här är det explicit vad ”Kalle” behöver. Tillsammans med ungdomen ska polis och socialtjänst och eventuellt andra myndigheter som kopplas in komma fram till en åtgärdsplan – och vem som ansvarar för vad. En åtgärd kan till exempel vara att en ungdom inte ska röra sig ute efter en viss tid på kvällen, eller jobba med sitt bemötande mot polisen. I pilotprojektet, som riktade sig mot 15 – 25-åringar, var totalt ett drygt 90-tal ungdomar med. Försöket pågick juni 2011 till september 2012 på 12 utvalda platser, i Örebros Vivalla – men också från Boden i norr till Malmöstadsdelen Hyllie i söder. Ingen penningspåse följde med satsningen.   Maria Larsson, barn- och äldreminister: – Rikspolischefen uttryckte sig som ”banbrytande” när vi hade vår dragning här innan på förmiddagen. Jag tror att det kan bli det. Än så länge har det inte pågått så länge – ändå är det remarkabla resultat. Rikspolischef Bengt Svensson, intervjuas av Sveriges Radios Ekot samma dag: – Det har gått väldigt bra. Så långt som vi ser efter ett år har många brutit med sin kriminella bana. Nästan alla har ändrat sin livsstil – och väldigt, väldigt många har slutat begå brott. Justitieminister Beatrice Ask flaggar för att projektet kommer fortsätta: – Det blir en fortsättning, jag är oerhört engagerad i detta. Det visas statistik också, tårtdiagram. Projektledaren på Rikspolisstyrelsen tar upp Linköping som exempel. 17 deltagare var med i piloten. Under pilotprojektet har bara fem anmälts för nya brott, medan tolv inte gjort det, säger hon. I samband med presskonferensen om projektet har rikspolischef Bengt Svensson haft en debattartikel införd i Svenska Dagbladet. Rikspolischefen skriver att han vill att arbetet med sociala insatsgrupper sprids. Han tar – Linköping – som exempel och att statistiken visar att 12 av totalt 17 ungdomar inne projektet inte misstänkts för nya brott och de fem som gjort det – har märkbart minskat sina kriminella aktiviteter: ”Vi ser att vårt arbete har gjort skillnad. (...) Även om givetvis andra faktorer kan ha bidragit i dessa fall, tror vi oss ändå kunna påstå att de sociala insatsgrupperna har betydelse och ger effekt.” Återigen Linköping alltså. Såväl i presskonferensen som i debattartikeln refereras det till Linköping. Och alla tycks vara eniga – pilotprojektet med de sociala insatsgrupperna är en framgång. En kille vi kan kalla för ”Affe” är en av dem som det här verkligen handlar om. Han är 20-25 år gammal och har haft social insatsgrupp bara i några månader när vi träffar honom. Pilotområdena fortsatte att arbeta på det här sättet när projektet var över. Vi träffar honom i en svensk storstad. Han berättar att han kom in i kriminaliteten som 13-14-åring när han började sälja mindre mängder knark. – Såg man en jacka som kostade 500 så kunde man inte gå till föräldrarna för de hade det inte. Det var så det började. Med åldern blev allt tyngre, mängderna man sålde och fängelsedomarna blev tyngre. Sen tidiga tonåren har ”Affe” haft kontakt med socialtjänsten och han har dåliga efterenheter av bland annat ett ungdomshem som han menar var som en skola i brott. – De borde inte ha låst in mig när jag var 15 i tron att jag skulle komma ut som en bättre ungdom. För låser du in en ung kille med massa unga som har ett destruktivt beteende – inte fan kommer han bli bättre. ”Affe” avancerade i den kriminella världen. Tills det en dag bara tog stopp. Han avtjänade ett fängelsestraff när han fick ett religiöst uppvaknande. När han muckade hade han själv bestämt sig för att lämna det gamla livet bakom sig. Sen, efter att han kom ut och efter att han själv hoppat av gänget, kom han i kontakt med socialtjänsten och den sociala insatsgruppen. Eftersom han är så missnöjd med den hjälp han fått tidigare har han inte skyhöga förväntningar på sociala insatsgruppen. Men han vet vad han vill  hjälp med. – Från deras sida att kunna hjälpa med det man är hjälpt utav och inte vad de anser man är i behov av. Att de lyssnar och förstår vad man behöver hjälp med. Skulle det ha sett annorlunda om du inte haft den här kontakten? – Ja, det tror jag nog. Eftersom för att kunna nå dit jag nått nu, så först måste man ändra sin mentalitet. Alla gör det på olika sätt. För mig var det religionen som fick mig att ändra mitt levnadssätt. När man gjort det behöver man hjälp på många sätt. För jag vet inte hur man söker till utbildning till exempel, jag har aldrig gjort det. Ekonomi – hur fan klarar jag mig på en viss mängd pengar varje månad? – Generellt, är att det är segt i alla system. Men de gör sitt bästa. – Jag skulle säga att det är lite bättre trots allt. De är snabbare att hjälpa än vanliga soc. Har du fått mer insatser än vad du skulle haft annars? – Nja, vet faktiskt inte… Jag skulle säga att inte som det ser ut just nu har ingenting ändrats. Men eventuellt i framtiden. För att trots allt – det är ganska nytt ändå. Du lyssnar på Kaliber – om de sociala insatsgrupperna – den största riktade satsning mot ungdomskriminalitet som regeringen gjort på många år. Det här projektet som killen vi kallar ”Affe” hoppas ska hjälpa honom i framtiden – har politiker och Rikspolisstyrelsen, redan höjt till skyarna. Vi vill se vilka belägg som finns för framgångsbilden. Vi börjar med att titta närmare på siffrorna från Linköping, de som Rikspolisstyrelsen valt att lyfta fram flera gånger. Det som RPS presenterade då var att bara 5 av de 17 som deltog i projektet hade misstänks för nya brott under tiden de var med i pilotprojektet. Vi på Kaliber begär att Linköpingspolisen ska ta fram anmälningsstatistiken igen – fast åt oss. När vi granskar den ser vi att det är 10 av de 17 deltagarna som under pilotprojektet misstänktes för nya brott. Alltså inte fem som Rikspolisstyrelsen hävdade utan dubbelt så många. När vi borrar djupare visar det sig att förklaringen är att Rikspolisstyrelsen fått ut felaktiga siffror från pilotprojektet i Linköping. Och att Rikspolisstyrelsen inte dubbelkollat dem. RPS har stått på presskonferensen och pratat och Bengt Svensson har skrivit i Svenska Dagbladet – om siffror som var fel. Siffror som visade ett avsevärt tydligare – och bättre resultat än hur det verkligen ser ut. Men det slutar inte där. Rikspolisstyrelsen valde också att presentera siffror från endast ett av de 12 pilotområdena. Och innan de gick ut och berättade om resultatet, visar vår granskning, att de inte hade skickat ut nån förfrågan till alla pilotområden om liknande uppgifter. Så, det gör vi. Och när vi frågar tar fyra pilotområden till en jämförbar sammanställning åt oss. Låt oss påminna oss om vad rikspolischef Bengt Svensson sa: – Så långt som vi ser efter ett år har många brutit med sin kriminella bana. Nästan alla har ändrat sin livsstil – och väldigt, väldigt många har slutat begå brott. På de fem ställena vi haft möjlighet att granska har sammanlagt mer än hälften av deltagarna misstänkts för nya brott från att de gick med i social insatsgrupp och till då pilotprojektet formellt tog slut. Talen är så små att det är svårt att dra slutsatser av dem, men det är inte alls som de resultat Rikspolisstyrelsen presenterade. Vid presskonferensen har alltså Rikspolisstyrelsen har berättat om anmälningsstatistik som inte stämde och valt att inte ta med siffror från andra. En annan sak som man valde att inte ta upp under presentationen på presskonferensen är att Rikspolisstyrelsen faktiskt beställt en oberoende utvärdering. Ersta Sköndals högskola i Stockholm levererade den i god tid inför presskonferensen. Forskarna konstaterar att samarbetet mellan socialtjänst och polis har utvecklats i pilotområdena. Men att ”det är svårt att utläsa ett tydligt utfall för den sociala insatsgruppens påverkan på deltagarnas kriminalitet. De delgivna misstankarna pendlar upp och ned under hela uppföljningsperioden. Det går där med inta att koppla arbetssätt till utfall i kriminalitet” skriver de. I Vivalla i Örebro visar statistik över anmälningar vi begärt ut att efter att de kom med i en social insatsgrupp har alla de fyra deltagarna anmälts för nya brott – två av dem under pilottiden. Och Vivallapolisen Fredrik Malm är han inte nöjd med det. – Det konkreta resultatet – jag tycker kanske inte vi nådde fram till några bra för individerna då. Det mest positiva var att vi lyfte fram behovet att samverka mycket, mycket tydligare. Vi har ett bra samarbete med soc och skola, men måste kunna spetsa till det när det gäller de ungdomar som är kriminella. Han räknar upp en rad problem de stötte på: Polisen och soc hade olika syn på projektet, olika tidsperspektiv, både polis och socialtjänst hade hög personalomsättning. När det gällde deltagarna valde man i vissa fall ut fel personer. Och så har det varit vissa problem med att få folk att vilja gå med – att ge samtycke till att sekretessen bryts. – Det är klart att jag hade nog hoppats på mer. Man är obotlig optimist och att det här var lösningen – att får man bara komma med i SIG så går allt bra… men så enkelt kanske livet inte är alla gånger. Även om Fredrik Malm inte tycker de sociala insatsgrupperna har varit en succé här – så hoppas han det blir bättre med tiden. Efter att ha gått på sparlåga ett tag ska Örebro nystarta SIG nu till hösten i omstöpt form. – Jag tror på själva idén och ser inte hur vi skulle kunna göra på ett annat sätt. Beatrice Ask besökte ju Örebro. Varför skrattar du? – Ja, men det är ju så. Det är ju politik också… Hur framställdes projektet för henne? – Jo, men i det läget gick det ju bättre då. En kille från projektet var med och då gick det ju bra. När man räknar siffror och avhållsamhet från brott – det är väl en sanning med modifikation. Men som projekt och hur vi ville jobba och så – det kan jag väl var ärlig med tycker var bra. De involverade ministrarna och rikspolischefen var ju väldigt positiva. Minns du, kände du igen dig i den bilden? – Nej, det gjorde jag kanske inte utifrån det lilla perspektivet jag hade. Så att underlaget vi hade var nog för litet för att göra en jättebra bedömning på om själva projektidén är bra eller dålig.   Professor Johannes Knutsson har specialiserat sig på utvärderingar av polisens arbete. Han är i dag verksam vid Politihögskolen i Oslo. Och han är skarpt kritisk till att projektet med sociala insatsgrupper framställts som framgångsrikt. Det finns det nämligen inga belägg för, menar han. – Mycket av det här är någon form av ganska enkel retorik. Men vad är substansen i det hela? Enligt Johannes Knutsson går det inte med underlaget som finns att utvärdera om det är den sociala insatsgruppen som påverkat deltagare som inte begått brott under projekttiden. Man borde lagt upp det som ett experiment hos ett antal kommuner istället, menar han, med jämförelsegrupper som inte haft insatsgrupp. Enligt honom är det det enda sättet att ta reda på om en metod fungerar. Man har tagit upp Linköping som ett exempel… – Man kan inte dra slutsatser från sifforna. – Att skriva på det sättet, det är ju inte seriöst. Får jag läsa högt? Man skriver: ”Vi ser att vårt arbete har gjort skillnad. Bland de ungdomar som tackade ja till att delta finns flera som helt avhållit sig från kriminalitet under projekttiden”. Det är inte seriöst. De kan inte se det. Det är inte möjligt som det här är upplagt att säga någonting sånt. Alla verkar överens om att det är bra om polis och social samarbetar. – Ja, det är väl bra. Men fortfarande vet vi ju ingenting om substansen – samarbete är inget mål i sig, det är ju vad samarbetet utmynnar i som är det centrala. Det har beskrivits som en framgång av ministrar och rikspolischef? – Jag tror att skulle kräkas på mig själv om jag skulle säga någonting sådant efter att ha läst de här publikationerna. Jag kan inte se det vare sig när jag läser Rikspolisstyrelsens rapport eller Sköndalsrapporten. Det verkar ju finnas flera kommuner som är jättenöjda med det här arbetssättet? – Ja, men det är väl dokumenterat i forskningslitteraturen att upplevelser kan man inte lita på. Man måste ha mycket strikta bedömningskriterier för att kunna säga någonting. Vad har det här gått ut på? – Min tanke är att det var fråga om att skapa en slags positiv bild av att man gör något åt ett svårt problem. Det är ganska allvarlig kritik? – Ja. Du tycker att du har belägg för det? – Det är de tankar jag får när jag ser hur det här genomförts. Professor Johannes Knutsson tycker dessutom att det är ett stort problem med metoden att bara de som självmant gått med på att vara med i projektet omfattas av det. – Kriminalitet innebär att vi har människor som drabbas. Vi har offer, lidande, ungdomar med stor risk för socialt elände och förtidig död. Att vi inte har dokumenterade metoder att bryta det här tycker jag är väldigt allvarligt. I vår granskning kommer vi fram till att Rikspolisstyrelsen har dragit slutsatser på ett bristfälligt underlag och framställt projektet som en framgång. Och så var det ju det där med att siffrorna från den ort man valde redovisa inte ens stämde. Rikspolischefen Bengt Svensson vill inte ställa upp på intervju. Istället får vi prata med Anders Hall, som är chef för polisavdelningen som håller i projektet med sociala insatsgrupper. Bengt Svensson säger att väldigt väldigt många slutar med brott, är det så? –Av den rapportering vi fått från pilotområdena så är det så, eller låter så. Vad baseras det på siffror ni fått in från pilotområdena? – Nej, vi har inte begärt in siffror. Vi har frågat pilotområdena vad deras uppfattning är. Sifferunderlaget för att säga att väldigt väldigt många har slutat begå brott är inte så stort? – Nej, men det sifferunderlaget finns ju i så fall hos varje pilotområde. Varje pilotområde har ju förhoppningsvis en uppfattning om hur det gått hos dem. Då säger de till oss att ”vår uppfattning är att många minskat eller upphört med sin kriminalitet”. När vi får en likartad bild från alla pilotområdena så drar vi den slutsatsen. Men det behöver följas upp med en utvärdering med kontrollgrupp enligt konstens alla regler. Vi har ju kunnat begära in uppgifter från fler ställen. Hade inte ni kunnat göra det också? – Det var begränsat med tid som stod till vårt förfogande när vi skulle sammanställa rapporten Det var det sätt vi gjorde på då. Med det ni vet idag – är det så att väldigt väldigt många slutar med brott som rikspolischefen sagt? – Inte helt och hållet. Och det har inte föresvävat oss att så skulle vara fallet heller. Men han sa ju så? – Han sa inte att de för all framtid slutat att begå brott. Det här är en svårbearbetad… Jo, han säger att ”och väldigt väldigt många har slutat att begå brott”. – Så såg det ut på den tiden vi hade presskonferensen. Att de därefter begått brott – du kan inte begära att han ska ha kunskap om framtiden. Men han kanske ska ha belägg för det han säger då? – Det hade han också, det byggde på den bild vi hade fått från pilotområdena. Om det i efterhand framkommer information som ger en annan bild, så kan vi ju rimligtvis inte lastas för att vi inte kände till information som inte fanns.  Polisforskaren Johannes Knutsson ser det här som ett politiskt beställningsjobb. Har ni känt er pressade av regeringen att presentera goda resultat? – Nej. Anders Hall medger att de inte säkert vet om det är sociala insatsgrupperna som påverkar personer som inte anmälts för nya brott under projektperioden. Borde ni inte haft ett mer noggrant underlag sett i backspegeln? – Den helhetsbedömning vi gjorde grundade vi på de omdömen och de erfarenheter vi fått in från pilotområdena och den utvärdering vi fått in från Ersta Sköndals högskola. Sen använde vi i en debattartikel ett sifferexempel från Linköping, om det i efterhand visat sig att det fanns fel i det sifferexemplet så är det naturligtvis olyckligt.   Hur väl tycker du att de siffror ni redovisade beskriver hela pilotprojektet? – Jag tycker att de i allt väsentligt ger en rättvisande bild av pilotprojektet. Erfarenheten var att vi fick unga människor med en tungt kriminell historik att i bästa fall avstå från brott eller i annat fall minska sin brottslighet. Justitieministern, Beatrice Ask, var ju också med på presskonferensen i november och har besökt alla pilotområdena. – Det är ingen tvekan om att samhället måste bli bättre på att samordna insatserna. Vi kan inte ha det på det sättet att skola, socialtjänst, polisen och andra jobbar i liksom på sitt eget sätt och inte pratat med varann för det gör att vi misslyckas med de här ungdomarna. Det här kallas den största satsningen som regeringen gjort på många år mot ungdomskriminalitet. 5000 unga riskerar rekryteras in i kriminella nätverk och den här satsningen nådde ett 90-tal med varierande framgång. Vad ska ni göra åt problemet nu? – Vi har gjort väldigt många olika saker när det gäller ungdomar och ungdomskriminalitet. Men underskatta inte att man tar tag i problemet med de ungdomar som är allra mest riskbenägna. Vi måste hitta bättre arbetsmetoder och då måste man börja någonstans. För de här ungdomarna riskerar annars i längden en väldigt tråkig framtid. Kommer det här projektet verkligen åt de tyngsta, de som verkligen är på väg åt fel håll? – Ja, tillräckligt många för att vi ska ha fullt upp att arbeta med. Någonstans måste man börja.    Enligt Beatrice Ask förs konkreta diskussioner om att följa upp metoden mer seriöst som hon säger – hur ska hon återkomma till. Men innan dess – nu i september ska det hållas uppstartskonferens, ett 30-tal nya kommer och stadsdelar tar över projektet med sociala insatsgrupper.   Tillbaks till Vivalla och polisen Fredrik Malm. Det var stökigt här helgen innan och ungdomar kastade sten mot polisen, tände på bilar och en del av en skola. – Vårt nya fönster som kom. Håller det för sten nu? Jag har några inne på rummet så jag kan testa. – Det ska vara säkerhetsglas det här. Det kastades inte bara sten på polisens fönster – utan också mot Fredrik. Många kommer fram den här dagen och frågar hur läget är. – Träffa dom dig? – Nej, jag klarade mig. – Varför gjorde de så? – Slog de dig? – Nej, de träffade inte. Wallah, gud var med mig! Vad kände du då? – En stor ilska, jättearg, besviken, ledsen. Du sa själv att du är en romantiker? Hur är det att jobba här, är det lite tröstlöst ibland? – Jo, men ibland – man lägger ner engagemang och så går det ändå snett. Visst kan det kännas tröstlöst – men man får inte ta sig själv på för stort allvar heller. Hur många minuter i livet träffar vi de här ungdomarna? Det är bara att se till att de minutrarna blir positiva. Handlar det om brott ska de ingripandena var tydliga också. Det är det svåraste här – att skapa relation och sätta gränser. Det är att vara en tydlig vuxen egentligen. –  Tjenare! – Tja! – Ute och fingår? Reporter: Kina Pohjanen Producent: Lisa Helgesson Exekutiv producent: Eskil Larsson

    starstarstarstarstar
  • 00:57:50

    Kodsnack 238 - När fulkoden vann

    · Kodsnack

    Fredrik och Amanda snackar Advent of code, datum- och tidsproblem samt React och Redux. Vad gäller Advent of code har massor av trevlig kod skrivits, men Fredrik har inte kodat själv utan klickat för att godkänna andras bidrag. Apples datumbugg i IOS leder till en liten diskussion om datum, tid och tidszoners problem. Plus hur buggen drabbade Amanda och åt upp en tågresa som annars kunde ha använts till meditation. Sist men inte minst har Fredrik börjat koda en applikation i modern React och Redux och berättar lite om sina upplevelser. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @tobiashieta, @iskrig, @itssotoday och @bjoreman på Twitter, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Länkar Libsyn - där vi lagrar våra mp3-filer Hindenburg - programmet Fredrik klipper i Advent of code Kodsnacks Advent of code-repo - bidra med kod! Skicka oss din mejladress om du vill vara med och snacka Advent of code och annat i vår Slack! Cygni Spoilerskydd för Slack Ord(O) Brainfuck Rexx Erik Svedäng Carp Pony Manhattan distance IOS-datumbuggen Headspace TimeEdit - schemasystemet Fredrik jobbar med Human era time Decimaltid Beat - en idé från Swatch om att ha en tidsenhet för hela världen React Vue Knockout Flux Reflux Redux Dan Abramov Dans videokurs om Redux Reduce-funktionen (TimeEdit söker utvecklare om vill du jobba med Fredrik och Javascript-frontend) Redux-verktygen för Chrome Titlar Bara du i hela världen som får göra Pull requests per dag Jag läste men jag försökte inte riktigt förstå Tillräckligt eget Service som en service När fulkoden vann Inte ett liv värt att leva Typiskt opraktiskt Allting före den godtyckliga punkten Tio delar på en timme Ett litet vakuum där vi slutar mäta tid I begynnelsen fanns Mark Zuckerberg Väldigt hett med immutable Var borde jag ladda data någonstans?

    starstarstarstarstar
  • 12:56:00

    #203 Fredrik Voss: Nasdaq – How Blockchain Technologies Will Transform Capital Markets

    · Epicenter – Podcast on Blockchain, Ethereum, Bitcoin and Distributed Technologies

    Support the show, consider donating: BTC: 1CD83r9EzFinDNWwmRW4ssgCbhsM5bxXwg ETH: 0x8cdb49ca5103Ce06717C4daBBFD4857183f50935 Nasdaq is one of the largest and most well known financial institutions in the World. As the second-largest stock market by market capitalization, Nasdaq is also one of the leading software companies in capital markets, providing its Nasdaq Financial Framework to exchanges all around the globe. Fredrik Voss, VP of Blockchain Innovation at Nasdaq, joins us to discuss how Nasdaq is leveraging blockchain technologies to propel itself into the future. Having invested in Chain and Stratumn, Nasdaq is taking a very hands-on approach, building products which it integrates into the various software solutions they sell. Topics covered in this episode: A high-level overview of Nasdaq as a stock exchange and software company Nasdaq’s thesis regarding blockchain technologies The potential challenges ahead What blockchain technologies bring to regulators regarding oversight and auditing Nasdaq’s Venture Program and its investment thesis Why Nasdaq chose to invest in Chain and Stratumn Types of applications built in partnership with Chain and Stratumn Fredrick’s views on Initial Coin Offerings (ICOs) Episode links: Why Nasdaq Is Even More Optimistic About Blockchain Than It Was 3 Years Ago Inside Linq, Nasdaq's Private Markets Blockchain Project Nasdaq Executive Fredrik Voss Optimistic About Blockchain in Capital Markets Fredrik Voss, Nasdaq Vice President – About Blockchain This episode was hosted by Meher Roy & Sébastien Couture, and is availble on YouTube, SoundCloud, and our website.

    starstarstarstarstar
  • 00:58:34

    Fredrik Backman

    · Sommar & Vinter i P1

    FÖRFATTARE. Fredrik Backman riktar sitt Sommarprogram till unga kreativa personer som får höra att de inte är bra nog. Han ger tips på hur man kan göra verklighet av sina drömmar om att jobba med något konstigt. Som barn gömde han sig i sagorna eftersom verkliga människor var, och är fortfarande, för svåra att hantera. Det är när han skriver som Fredrik Backman kan justera volymen på sig själv. Eftersom han anser sig vara en tråkig person och inte själv förstår varför han får sommarprata, så viger han sitt program åt att ge tips till unga människor som vill skriva själva. Fredrik Backman kallar sig själv utseendedyslektisk och förklarar tex hur man kan beskriva en karaktär utan att faktiskt berätta hur den ser ut. Några andra tips är att skapa rutiner för att tänka och skriva för de som redan gillar en. Fredrik Backman har just skrivit klart sin sjunde bok och han säger att skrivandet är lika svårt idag som när han började - han väntar fortfarande på att bli avslöjad som bluff. Det enligt honom viktigaste tipset till den som vill skapa är att hitta en människa som älskar dig men som ser igenom ditt skitsnack. Själv skriver han för att imponera på sin fru, som är den som både lyfter honom och tar ner honom på jorden. Om Fredrik Backman Debuterade 2012 med En man som heter Ove som getts ut i 40 länder och sålts i 2,5 miljoner exemplar. Filmatiseringen är den tredje mest sedda filmen i svensk biofilmshistoria och nominerades till en Oscar för bästa utländska film. I höst kommer uppföljaren till romanen Björnstad. Även de två tidigare romanerna Britt-Marie var här och Min mormor hälsar och säger förlåt blev stora succéer i Sverige och utomlands. Ger sällan intervjuer. Har hela sitt liv drömt om att en dag ha en bok på New York Times bästsäljarlista. I vintras hade han tre. Producent: Martin Marhlo

    starstarstarstarstar
  • #27 Hesa Fredrik och falsklarmet i Stockholm

    · Podd72

    http://pod.mittmedia.se/pod/filer/podd_72-27_HESA_FREDRIK.mp3 Podd72 kan även laddas ned från iTunes och Acast. Hesa Fredrik gjorde ett falsklarm som under de senaste dagarna varit den stora snackisen. I det här samtalet i Podd72 diskuterar Karin Bergkvist på Gefle Dagblad och Patrik Oksanen vad som hände och vad du ska tänka på. Dessutom passar Patrik på att testa Karin Bergkvists … Fortsätt läsa #27 Hesa Fredrik och falsklarmet i Stockholm Inlägget #27 Hesa Fredrik och falsklarmet i Stockholm dök först upp på Podd72.

    starstarstarstarstar
  • 01:02:03

    140. Stormtroopers On Wall Street

    · Filip & Fredrik podcast

    Filip and Fredrik are both in LA this week but the California sunshine hasn’t rubbed off on them. Sparks fly early this episode as Filip defends the new Apple “Park” being built in Cupertino, but his partner Fredrik rejects the term altogether, claiming there is nothing park-like about it. Arguments lead to inspiration as the dynamic duo wonder how Google could top Apple with their own park-like compound. Complete with carrots and kale growing outside office windows, only Filip and Fredrik could dream so bold!Fredrik is fascinated with the difference between the American and Swedish mindset surrounding April Fool’s Day (April First). Ringing the Bell of the New York Stock Exchange has lost its luster. An honor once reserved for titans of industry now goes to “The Jersey Shore” gang, and Stormtroopers. Filip and Fredrik ponder how this all came to be.All this and more on an explosive Filip & Fredrik Podcast!

    starstarstarstarstar
  • 00:58:44

    126. Cutting Daddy’s Pizza

    · Filip & Fredrik podcast

    Fredrik is in the city of Angeles this week with Filip. When they’re both in the same city Fredrik feels he can control Filip more. Fredrik leaves a gaseous bit of himself in Filip's car.While having dinner at Filip’s house, the duo both notice that Filip’s dad, Lars, doesn’t have the strength to cut through a slice of pizza.Filip and Fredrik discuss the type of fetish people would have for a Lars Hammar sex doll with very small mouth.Filip’s mom doesn’t realize “Frozen” is an animated film. Filip is angry that he becomes submissive to Fredrik when they drive together. It’s all here on an all new Filip and Fredrik Podcast!

    starstarstarstarstar
  • 00:52:07

    Fredrik Mohlin - Poolia

    · Onlinefolket - Kanske Sveriges bästa podcast

    Fredrik Mohlin har utan tvekan revolutionerat arbetsmarknaden. Han förstod att arbete står högst upp i näringskedjan. Ett jobb möjliggör boende, starta familj och köpa saker man vill ha. Han undrade varför det skulle vara så meckigt och svårt att hitta ett jobb man brinner för. För att lösa detta problem startade han Joblink.Som 11 årig entrepreneur började Fredrik Mohlin sälja kvällsposten. Han var tvungen att vakna tidigt och börja sälja. Han kanske inte brann för det yrket men det gav honom kunskap som senare skulle bli mycket värdefullt. Fredriks första branschjobb var på ett stort it-bolag som heter ATEA. Även det var lärorikt men det var inte ett arbete som han brann för. När han skulle söka jobb märkte han att det inte alls var rätt frågor man ställde. Istället för att fråga om personen som söker jobbet brinner för branchen frågar man om vilka betyg man hade i grundskolan. Så han tog bort alla de tråkiga frågorna och i och med det revolutionerade Fredrik Mohlin arbetsmarknaden.Idag jobbar Fredrik Mohlin som VD för Poolia Malmö. I detta avsnitt av Onlinefolket blir Fredrik Mohlin intervjuad utav Ehsan Norrozi.

    starstarstarstarstar
  • 01:03:06

    Fredrik Ardmar - Partner på Resultify och mycket mer

    · Onlinefolket - Kanske Sveriges bästa podcast

    Fredrik Ardmar jobbade under 90-talet på ett väldigt framgångsrikt internetkonsultföretag, Icon Medialab, som gick från 24 anställda till 450 anställda på bara några få år. Efter IT-bubblan sprack var företagets lyckosaga över, men inte Fredriks. Efter några år i paradislandet Thailand där han råkade starta företag igen, återvände han tillbaka till Sverige för att tillsammans med sina två medgrundare, Liselott Lading och Robert Lindh, förändra sättet svenska mediaföretag jobbar.Lyssna på Ehsan Noroozis intervju med Fredrik Ardmar här på Onlinefolket. Fredrik Ardmar är strateg, entreprenör, marknadsförare och en av grundarna av Resultify. I denna podcast får du höra om hur Fredrik kom in i marknadsföring, vad Resultify betyder för honom och vad han tycker om adblocker program.“Jag har ju inget jobb. Det är mitt liv, min hobby.” Resultify har tre grundare. Liselott Lading, Fredrik Ardmar och Robert Lindh. I onlinefolket har alla tre fått berätta om sin bild av hur det hela började, i intervjuer med respektive grundare. Lär känna alla tre.

    starstarstarstarstar