identitet

  • Transsexuella Robin fick inte bli polis

    · Kaliber

    Man kan ångra sig och begå självmord. Det var förklaringen transsexuella Robin fick till varför hon trots goda meriter inte kom in på Polishögskolan. - Jag har aldrig blivit bemött eller så illa behandlad som vid rekryteringen till polisen. Det är mitten av september och antagningen till Polishögsklan är i full gång. Av nästan 7000 sökande kallas 1500 personer till fystester och intervjuer hos Rekryteringsmyndigheten – den myndighet som testar och väljer ut vilka som har chans att bli framtidens svenska poliser. Jag är på besök på deras testanläggning i Göteborg. – Om man inte får den här 3:an som man behöver, ryker man direkt då? – Ja, då får man avbryta. I de här fysiska och teoretiska stegen finns en lägstanivå som alla som vill bli poliser måste klara av. Misslyckas du med något av testerna, åker du ut direkt. – Då är det bara att packa och gå? – Ja. Men även om du klarar du dig igenom testrena så återstår det kanske viktigaste steget av alla. En intervju med någon av rekryteringsmyndighetens psykologer. – Man tittar mer på den psykologiska delarna, så att man får en stabil individ som blir polis, berättar Per Hedered som är chef på anläggningen här i Göteborg, det är det man använder sedan i stor utsträckning för att nominera i slutet. – Utslagsdelen? – Kan man nästan kalla det för, ja, säger Per Hedered. Psykologintervjun är ett sätt att få fram bra och lämpliga polisaspiranter och sålla bort dem från sådana som saknar omdöme, inte är tillräckligt stresståliga och inte respekterar människors lika värde. Kaj Banfather, som också sökt in till Polishögskolan, har precis kommit ut från sitt psykologsamtal. Nästan en och en halv timme satt de.  – De frågar mycket sådana här frågor om hur du skulle vara bekväm med ’den här typen av person’ och ’den här typen av person’, och så vidare. Och jag tror att det är nog viktigt att man är bekväm med många människor för att om du blir polis så ska du jobba med alla människor i princip. Och då är det människor med alla olika bakgrunder som finns här och alla olika sexuella läggningar. Alla typer av människor helt enkelt, som behöver just din hjälp, säger han. I polisens kompetensprofil för nya aspiranter finns kravet att ”visa respekt för andra människor och deras olikheter”. Viktiga egenskaper för framtida poliser. Men vad händer när den psykolog som ska bedöma dig, avgöra om du är lämplig, inte visar respekt för vem du är? "Det är ju precis som i en kedja, va. Att har du en länk som är lite svagare och den brister, då rasar ju liksom alltihop."  (Rekryteringsmyndighetens psykolog i samtal med Robin)  Dagens Kaliber handlar om Robin som inte kom in på Polishögskolan för att hon är transsexuell.     "Sådana saker kan ju resultera i allt från fullständig lycka och harmoni till depression och självmord. Det är ju liksom så, va." (Rekryteringsmyndighetens psykolog i samtal med Robin) – Det var ju ett häftigt yrke, det var liksom en dröm att bli polis. Och därför bestämde jag mig för att söka till Polisen redan när jag hade gått ut gymnasiet. Det var 2001. Robin gick vidare i uttagningen, till fystester och psykologintervju, första gången hon sökte till Polishögskolan. Då, 2001, såg hon fortfarande ut som och presenterade sig som man. Robin heter egentligen något annat och eftersom hon vill vara anonym har vi låtit en annan person läsa in hennes röst. – Det var ju just det att jag kände att jag vill göra en tjänst för samhället och bidra till att folk får känna sig trygga och göra en insats helt enkelt. Testerna gick bra, berättar Robin, men med sina 19 år tyckte de att Robin var lite ung i konkurrensen med de andra sökande. Så Robin kom inte in den gången, utan uppmanades att göra lite andra saker vid sidan om. Skaffa lite mer arbetslivserfarenhet, och fortsätta söka. Robin tog dem på orden. – Jag har gått väktarutbildning, jobbat som väktare. Jag har kört värdetransport, jag har även värdetransportörsutbildning. Jag har utbildning i handfängsel, batongutbildning, ordningsvaktsutbildning och även jobbat som ordningsvakt. Jag är också utbildad deltidsbrandman. Robin fortsätter också att skicka in en ansökan till Polishögskolan, nästan varje år. 2012, elva år efter att Robin sökte första gången, blir hon kallad till nya tester och intervjuer. Kvällen den 22 februari tar hon tåget till Kristianstad. – Det var jätteroligt att ha kommit in efter att ha sökt så här många gånger. Eller kommit till fystesterna. – Hur gick de den här gången då? Det har gått några år och du har blivit lite äldre? – Det gick jättebra. Utan några problem över huvud taget. Men psykologintervjun känns inte lika bra. – Nej, den här gången skilde sig väldigt mycket från den gången jag sökte 2001, berättar Robin. Istället för att, som sist, prata om utbildningen, förväntningar på att jobba som polis, om familjerelationer och uppväxt, så kommer större delen av samtalet med psykologen att handla om Robins könsidentitet. Vid den här tiden, 2012, har Robin sedan tre år tillbaka kommit ut som transsexuell och lever som kvinna. Hon har gjort hormonbehandling, tränat rösten hos en logoped och påbörjat en könsutredning för att korrigera sitt kön, både juridiskt och fysiskt. – Han säger, ’Hur har du tänkt dig att det kommer att bli på skolan i och med att du genomgår en könskorrigering?’. ’Är det något speciellt du tänker på?’ säger jag till honom. Och då säger han ’ja, jag tänker lite såhär omklädningsrum och sådant. Hur ska du göra med omklädningsrummen? Hur ska du byta om på skolan?’ Robin försöker styra in samtalet på sådant som har med utbildningen att göra, men upplever att psykologen hela tiden återkommer till sådant som handlar om hennes könskorrigering. Och det faktum att hon ännu inte opererat sitt könsorgan. – Och säger till mig det att ’du ska ju veta det att Polishögskolan det är ingen självavård’. Och ’antingen så blir man ju lycklig efter en könskorrigeringsoperation eller så tar man livet av sig’. Och när han sade det så blev jag helt ställd. Här sitter polisens rekrytering och säger en sådan kränkande sak på en intervju till en skola. Jag visste inte vad jag skulle säga överhuvudtaget när han sade det. Jag blev bara tyst och stum. Sedan fortsatte psykologen att fråga mig ’hur har du tänkt göra med barn’ och jag frågade ’vad menar du, vaddå göra med barn?’ ’Ja, Hur ska du kunna få barn efter att du gjort den här operationen?’ Och jag blev liksom bara mer och mer överröst med frågor som har att göra med min könskorrigering och absolut inte några frågor som har att göra med förväntningar på Polishögskolan eller arbetet som polis. – När jag gick därifrån så kände jag mig väldigt ledsen och jag hade en obehagskänsla i magen som jag inte kan beskriva, säger Robin. När antagningsbeskedet kommer en tid senare blir det nej. Robin har inte kommit in. Obehagskänslan ger inte med sig. Och det blir inte bättre när Robin får se den bedömning som psykologen skrivit ner efter intervjun. Där konstateras först att Robin har flera bra egenskaper för att bli polis: "Robin har alltså visat prov på både driftighet, ansvar, utåtriktning och andra goda egenskaper då man ska bedömas som presumtiv polis" Men det som gör henne olämplig är hennes transsexualitet. "Den springande punkten är egentligen då om hon landat tillräckligt i sin nya identitet. Det upplever hon själv att hon gjort och jag håller inte för osannolikt att det är på det viset. Jag väger dock in den osäkerhet som finns kring just detta, menar att det är klokt att avvakta varför lämpligheten bedöms som oklar." Jag visar den här psykologbedömningen för en av landets främsta experter på könskorrigering. Psykiater Cecilia Dhejne. – Man bedömer egentligen hennes kvaliteter som positiva. Driftighet, ansvar, utåtriktad, andra goda egenskaper som behövs för att bli antagen till den här skolan. Men, och sedan kommer det här nya, ’den springande punkten är egentligen då om hon har landat i sin nya identitet’. Och här säger ju egentligen psykologen, skulle jag vilja säga, att den inte har kunskap nog att bedöma detta. Cecilia Dhejne är överläkare och chef för det team på psykiatri sydväst i Stockholm som jobbar med könsutredningar. Under 15 år har hon mött runt 200 personer som korrigerat sitt kön. Hon har också forskat om hur det går efter operationen. Hon har inte haft Robin som patient. Och för att få en objektiv bedömning av henne har jag maskat papprena så det inte framgår vilken myndighet eller  utbildning det handlar om. – Allting är jättebra, men hon håller på att korrigera sin kropp. Alltså det är de hon gör och det är det de misstar för att det finns en identitetsförvirring, säger hon. Cecilia Dhejne förklarar att det stora steget för transsexuella inte är operationen av könsorganet, utan att komma ut. Att berätta för sin partner, sina föräldrar och arbetskamrater att man är transsexuell och att börja leva i det kön man identifierar sig med. Och det hade Robin gjort i tre år när hon träffade psykologen på antagningen till Polishögskolan. Det framgår av psykologbedömningen. Och där står också att hon har stöd av partner och familj.  – Alltså personen har en klar kvinnlig könsidentitet. Håller på att gå igenom en transition för att få den kropp som matchar. Så det är inte en identitetsfråga. Utan identiteten är klar, säger Cecilia Dhejne. Det som är kvar är själva den fysiska operationen av könsorganet. – Kan man inte förvänta sig att om man gör såhär stora fysiska könsförändringar, att man är uppe i den här processen, att det blir stora omvälvande känslostormar som gör att man helt tappar fortfästet? – Nej. Det kommer tidigare. Och det här är psykologens okunskap här. Sedan kommer det en fas till när man slutligen opereras och som en stor operation, det gäller alla stora operationer, så kan man känna sig lite tagen efter. Men det kommer inte ändra hennes identitet. Enligt en av landets främsta experter på könskorrigering har alltså psykologen som intervjuar Robin dragit helt fel slutsatser. Bara för att Robin inte opererat sitt kön, betyder inte det att hennes identitet som kvinna är osäker. Psykologen har dessutom landat i att han egentligen inte kan bedöma henne. Ändå gör han en bedömning som i förlängningen kostar Robin en plats på utbildningen. – Det här intyget som jag fick av psykologen, som jag begärde ut, det gjorde att jag knappt inte kunde sova tre månaders tid. Jag låg vaken om nätterna och var ledsen. Kunde inte somna. Så arg, ledsen kränkt och frustrerad kände jag mig, berättar Robin. – Om man tycker att det här är så pass komplicerat, med att korrigera sitt kön, att det blir svårbedömt att bedöma de här personerna, då innebär ju det i sådana fall att ingen person som korrigerat sitt kön kan någonsin bli antagen för de klarar inte av att bedöma det. Och då blir ju det inte bra, säger Cecilia Dhejne. När Robin fick reda på att hon inte kom in på Polishögskolan bestämmer hon sig för att ringa upp psykologen. Hon vill få en förklaring till hans bedömning. Psykologen har dokumenterad lång erfarenhet inom antagning och rekrytering och har varit chefspsykolog. Han återkommer också regelbundet till Rekryteringmyndigheten för att leda psykologintervjuer och fatta beslut om de sökandes  lämplighet till Polishögskolan. Robin spelar in samtalet. Det knastrar och ljudkvaliteten är dålig, men psykologen säger här att hans bedömning, som alltså gjorde att Robin inte kom in på Polishögskolan, grundades på att Robin inte genomgått någon operation av könsorganet. -- Den bedömning som jag gjorde där, den fotades [synonym till grunda, reds. anm.] ju på att du ännu inte gått igenom någon operation, eller hur? Psykologen liknar Robin vid en kedja. Den svaga länken är att hon inte opererat sig. Och har man en länk som är lite svagare, då brister alltihop, säger han. – Det finns en stor styrka i vissa bitar här men det är ju såhär att, precis som i en kedja va, att har du en länk som är lite svagare och den brister, då rasar ju liksom alltihop. Och här var ju då osäkerheten just kring hur det går med din egen identitet i samband med den här kommande operationen till exempel. Robin undrar varför hon inte kan plugga till polis bara för att hon inte gjort någon operation. – Ja, men på vilket sätt menar du? frågar Robin – Alltså det är ju det man inte vet. Det finns ju personer som till exempel ångrar att de har bytt kön. – Men jag förstår bara inte vad det skulle ha för betydelse för min gång under utbildningen? – Du vet att sådana saker kan ju resultera i allting från fullständig lycka och harmoni till depression och självmord. Det är ju liksom så va. Det kan sluta i depression och självmord. Det finns de som ångrar sig. Det är svaren Robin får på varför hon inte är lämplig att komma in på polisutbildningen. Vad säger då lagen om det här? I diskrimineringslagen står uttryckligen att du inte får behandla någon som avser att byta kön sämre än andra. Sedan 2009 finns det också ett förbud mot att diskriminera personer med så kallad könsöverskridande identitet eller uttryck. Ytterst ansvarig för utbildningen och antagningen till Polishögskolan är Rikspolisstyrelsen. Men när Robin anmälde dem till Diskrimineringsombudsmannen, DO, valde de att lägga ner ärendet. DO  trodde inte att de skulle kunna vinna i domstol. Men enligt enhetschef Anna-Carin Gustafsson Åström på DO betyder inte det att diskriminering inte förekommit. – Nej, utan det vi har givit uttryck för i vårt beslut det är att vi har inte kommit fram till att vi med framgång kan driva det här ärendet i domstol. Vi har ju inte uttalats oss om diskrimineringen, säger hon. Inte heller när Robin gick vidare och stämde Rikspolisstyrelsen gick det som hon hade tänkt. Rikspolisstyrelsen erbjöd sig nämligen att betala den ersättning som Robin krävt i sin stämning, 22 000 kronor,  i en förlikning. Men förlikningsavtalet slog inte fast om Robin blivit diskriminerad eller inte. Linda Awerstedt är jurist på den ideella organisationen Diskrimineringsbyrån Uppsala som där drev Robins fall. Och enligt henne hade byrån i det läget inte råd att tacka nej till pengarna och driva sakfrågan om diskriminering vidare i rätten eftersom det finns en risk att de där får betala höga rättegångskostnader. – Och här blir det ju ett litet antiklimax då. Vi har fått en lösning, vi har fått en ersättning till klienten, vilket är positivt. Men vi fick inte till det här beskedet att vi måste ha en förändring här, säger Linda Awerstedt. Jag går igenom de yttranden som Rikspolisstyrelsen skickade in till Diskrimineringsombudsmannen och till Tingsrätten. Det är deras svar på varför de anser att Robin inte har blivit diskriminerad. Som stöd för sin sak har de i sin tur samlat in yttranden från två psykologer på Rekryteringsmyndigheten. Men förklaringarna de ger går inte riktigt ihop. "Det rådde ingen osäkerhet kring anmälarens identitet. Huvudskälet till bedömningen är att det är en pågående process där psykologen inte kan ta ställning till den sökandes lämplighet i nuläget." (Rose-Marie Lindgren, chefspsykolog Rekryteringsmyndigheten, bifogat svar på 3 frågor till DO) Först skriver de att det inte finns någon osäkerhet kring Robins identitet. Sedan skriver de att Robin är under en identitetsomvälvande behandling. "Aktuell sökande till PHS har bedömts som en resursstark och välmeriterad individ, men som ännu är under en identitetsomvälvande behandling." (bifogat yttrande från Rekryteringsmyndigheten till DO) Flera gånger slår myndigheterna också fast att den psykolog som intervjuade Robin inte kunde bedöma henne. "Hon befann sig i en pågående process där intervjuande psykolog inte kunde ta ställning till Robins lämplighet i nuläget." (Maria Tingnell, jurist Rikspolisstyrelsen, yttrande till Tingsrätten å Rikspolisstyrelsens vägnar) Men trots det, står det rakt uppochner att just könstillhörigheten påverkade bedömningen att inte anta Robin till Polisutbildningen. "Bedömningen påverkades dock av att hon vid tiden för antagningsintervjun genomgick byte av könstillhörighet." (Maria Tingnell, jurist Rikspolisstyrelsen, yttrande till Tingsrätten å Rikspolisstyrelsens vägnar) Yttrandena hänvisar också till att transsexuella ofta lever under svåra sociala förhållanden vilket kan göra dem deprimerade och att en könskorrigering innebär en ”inte obetydlig suicidrisk”. Trots att man varken får diskriminera någon på grund av könsidentitet och könsuttryck eller någon som avser att byta kön, nekas alltså Robin en plats på utbildningen på grund av att hon är en transsexuell kvinna som ännu inte har bytt sitt fysiska kön. Jag vill såklart höra vad de ansvariga som varit inblandade i Robins fall har att säga om det här. Rekryteringsmyndighetens chefspsykolog Rose-Marie Lindgren, som skrivit ett av yttrandena om Robin. – Ja, jag är väldigt upptagen så att jag försöker se vad jag kan åstadkomma. Jag skickar ett mejl till dig. Rikspolisstyrelsens ansvarige för antagning och utbildning på Polishögsklan, Stefan Sterner. – Jag vet inte riktigt vad jag ska säga i det ärendet, för där har det ju så att säga… det är ju lite intressant för det är ju avslutat för våran del så att säga. Och Maria Tingnell, den jurist på Rikspolisstyrelsens som hade hand om ärendet hos Diskrimineringsombudsmannen och i tingsrätten.  – Vi har gett ett svar här att vi inte ska vara med. Att vi inte är intresserade. Nej, ingen ansvarig vill svara på några frågor om varför Robins könskorrigering påverkade hennes möjligheter att plugga till polis. – Då kunde ju det stå från början. Exkluderande från att söka denna utbildning är personer som har genomgått en könskorrigering därför att de kan ta livet av sig, anser Cecilia Dhejne. Psykiater Cecilia Dhejne har också  fått ta del av de yttranden som Rikspolisstyrelsens jurist och Rekryteringsmyndighetens psykologer har skrivit. Även de här papprena har hon fått granska utan att det framgår vilka myndigheter det gäller. Och det som de målar upp som en riskfaktor, att det finns en ”inte obetydlig” självmordsrisk bland personer som genomgår en könskorrigering , det har Cecilia Dhejne siffror på. Hon visar tabeller från den senaste svenska studien om just dödlighet bland personer som genomgått en könskorrigering. Det är en studie från 2011 som hon själv varit med och gjort. Och den visar att det fanns en förhöjd självmordsrisk i den här gruppen förr i tiden, på 70- och 80-talen. Men så är det inte längre. Bland de som opererat sig mellan 1989 och 2003 finns ingen förhöjd självmordsrisk. Ingen förhöjd dödlighet överhuvudtaget, berättar Cecilia Dhejne.   – Så dels använder de data som inte stämmer. Och dels kan man, när man bedömer en enskild individ, aldrig använda gruppdata som beslutsunderlag. – Varför inte det? – Det säger ju sig självt att det som gäller en grupp inte gäller alla i den gruppen. Alla blåögda är ju inte på ett visst sätt. Alla rödhåriga är inte det heller. Det är ett stort problem det blir ju en form av diskriminering. Att bedöma en individ från vilken grupp de tillhör och inte på den de är, är ju från en lekmans synpunkt en klar diskriminering, säger hon. Hur Rekryteringsmyndigheten förklarar sina motsägelsefulla utlåtanden kring varför Robin inte fick börja på Polishögskolan, och de gamla fakta de använder för att motivera sitt beslut, får jag inget svar på. Och Rikspolisstyrelsen, den myndighet som är ytterst ansvarig, vill alltså inte heller uttala sig. Så jag ringer upp psykologen som intervjuade Robin under prövningen till Polishögskolan den där dagen 2012. Jag vill höra hur han ser på sin bedömning idag. – Nej, men alltså hela det här med att byta kön är ju en sak som inte blir hundraprocentigt lyckad för alla individer som gör det. – Enligt vilken bedömning då? – Alltså det har varit åtminstone två personer som har framträtt på tv under senare år som har berättat sina egna personliga historier väldigt, egentligen, ingående och där de säger att de ångrar sitt beslut. Och jag har inte sagt någonting om den här personen som jag har bedömt, att hon kommer att ångra sig, men möjligheten finns. – Så två personer som har trätt fram på tv och ångrat sig är en del av din psykologbedömning av en persons lämplighet? – Nej… – Hur ska jag förstå det där? – Du hårdrar det här. De subjektiva berättelserna är viktiga. – Men kan man ta andra personers subjektiva berättelser och applicera på en enskild individ som sitter framför dig i stolen? – Ja, i den meningen att säkerheten i bedömningen blir större om det för individen relevanta har hunnit att genomföras, säger psykologen. Jag berättar det som psykiatern och experten Cecilia Dhejne sagt, att själva den fysiska operationen inte påverkar identiteten hos transsexuella, att det svåra är att komma ut för familj, vänner och kollegor. Något som Robin gjort tre år innan intervjun. – Du vet som psykolog kan man ju inte ha specialkunskaper inom alla delområden. Och det är väldigt ovanligt, för att inte säga helt unikt att det dyker upp en person som är transsexuell, säger psykologen. Jag berättar också att det inte finns någon förhöjd självmordsrisk bland personer som genomgått könskorrigering efter 1989. Jag undrar hur han ser på den där motiveringen som han gav till Robin att könskorrigering kan resultera i depression och självmord? – Känns det som en lämplig kommentar tycker du? – Nej, det alltså… lämplig? Det är det ju inte, uppenbarligen, om man sitter och dissekerar på det viset. Men jag antar att du säger en del saker också i viss spontanitet? – Absolut, det gör jag säkert, men jag är å andra sidan inte psykolog som har mött en transperson och nekat den inträde till en utbildning på grund av att den inte gjort en operation eller på grund av att den är transsexuell? – Nej. Jag är naturligtvis alltid psykolog, men  jag är inte van vid att ta samtal på det här viset på någon som jag har bedömt och när jag är i högsta grad i mitt privata liv. Då säger man kanske saker också när man sitter och penetrerar så här i efterhand inte var sådär de allra bäst valda orden. Men gamla fakta om självmordsrisk bland transsexuella som grupp det användes alltså  i sin tur av de ansvariga myndigheterna för att försvara psykologens bedömning av Robin. Myndigheter som sedan inte vill säga ett ord om saken. De uttalar sig inte i enskilda fall, får jag höra. Men tillslut väljer Rekryteringmyndighetens chefspsykolog Rose-Marie Lindgren att svara på några generella frågor. Och hon bekräftar att de inte har tillräcklig kompetens att bedöma transsexuella personer. – Ja, alltså det är jättesvårt för oss att bedöma det överhuvudtaget skulle jag säga. – Betyder inte det att man inte har samma möjligheter att komma in på Polishögskolan som alla andra? – I förlängningen kan det ju innebära det, ja. – Hur tänker du att det rimmar med diskrimineringslagen för där står ju uttryckligen att man inte får diskriminera någon som avser att byta kön och det står också att man inte får diskriminera någon på grund av könsuttryck och könstillhörighet?  – Ja, jag tycker ju att det är ju inte en form av diskriminering, utan vi redovisar ju att vi faktiskt är osäkra. – Tycker du att det är problematiskt, som du säger själv, att det kanske är så att transsexuella inte har samma möjligheter att komma in som andra? ­– Ja det kan det ju vara, säger Rose-Marie Lindgren. – Här söker jag till en utbildning, ett jobb. Och man tänker någonstans att här kanske man kan få vara med och motverka diskriminering och orättvisor och på något sätt göra ett bättre samhälle, så möts man istället av de orättvisorna från polisen, säger Robin. Robin har fått sina 22 000 kronor i förlikning, men hon har inte fått någon förklaring till varför hon inte kom in annat än att hon efter en könskorrigering kan ångra sig och vilja ta livet av sig. – Jag har aldrig blivit bemött eller så illa behandlad som vid rekryteringen till polisen. Trots det sökte Robin in till Polishögskolan i år igen. Hon blev inte kallad till uttagningen den här gången. Reporter: Mikael Sjödell Producent: Annika H Eriksson Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Temavecka: Europas identitet: program 1 av 4

    · 00:14:21 · OBS

    Har jag en europeisk identitet? Den frågan ställer sig författaren Niklas Söderberg i dagens program, det första i en serie under en temavecka som vi kallar "Europeisk identitet". Därför ska också vår producent Pernilla Ståhl intervjua en belgare och en britt om hur de ser på saken från sin utgångspunkt Strasbourg. Finns det en speciell europeisk identitet? Och vad skulle den i så fall bestå av? Det är det Niklas Söderberg särskådar, när han söker igenom de olika delarna av sin egen identitet i ett försök att reda ut vad de har med Europa att göra. Och Pernilla Ståhl letar identitet i EU-staden Strasbourg, där hon bland andra träffar journalisten Gareth Harding. -EU byggdes på myten om att vi är ett gemensamt folk, med ett gemensamt öde. Men i den ekonomiska och politiska krisen blir olikheterna uppenbara, anser den brittiske journalisten. Kittet är för poröst -Kittet som binder samman Europas länder är för poröst, svarar Harding. Och avsaknaden av tillit och solidaritet är stor. Vi letar helt enkelt under veckan upp de bästa inslagen i vår tidigare, längre serie Samtal:Europa. (Just de här inslagen sändes den 31 oktober 2012 respektive den 16 maj 2012.)

    starstarstarstarstar
  • Stina och Dani om identitet

    · Söndagarna med Stina Wollter

    Jag tror att berättandet är en viktig kraft i arbetet mot fördomar och kategoriseringar av människor och länder. Det - och detta att stilla sig och lyssna. Stina Wollter För söndagens gäst Dani Kouyaté kom den muntliga berättartraditionen med modersmjölken och är något han fortsätter att förvalta, förfina och hålla fast vid. Han är född i en fattig familj i Burkina Faso där det inte alls var självklart med högre studier, men han lyckades ta vägen via Frankrike för att så småningom landa i Sverige med sin familj. Som filmskapare funderar Dani mycket kring detta med identitet. För Dani är vår identitet föränderlig och något vi behöver erövra om och om igen. Han skulle önska att fler upptäckte Afrika bortom klichéerna och inte bara serverades nyheter om misär och bilder av krig, utan fick möta den generositet och gästfrihet som Dani är stolt över. Att öppna dörren till varandra och se likheter istället för olikheter är ett botemedel mot fördomar och kategoriseringar, i Danis värld. Hör Stina och Danis samtal på söndag kl 22-23. Du som lyssnar, vill du berätta någonting om en viss nation du inte tycker hörs och syns i nyhetssammanhang? Vad har dessa upplevelser givit dig som person? Vad är identitet i din värld? Föddes du med en som var färdig eller är det något som ändras hela tiden? Vem bestämmer vem och vad du är? Vilken del av din identitet är du mest stolt över? Ring 018 17 40 20 på söndag kl 22-00 för att dela med dig efter kl 23 i ett samtal med Stina. Eller maila till sondagsstina@sverigesradio.se och skicka med ditt telefonnummer om du vill bli uppringd.

    starstarstarstarstar
  • Avsnitt 9: Personlig Identitet

    · Filosofiska Smådåd

    Vi diskuterar Derek Parfits artikel Personlig Identitet från 1971 Vad är personlig identitet? Är jag: min kropp och hjärna, mina minnen eller finns det en själ? Finns det en psykologisk kontinuitet mellan den jag är idag och den jag var för 10 år sedan? Är kopplingen mellan dessa två enbart social bestämd? Den här gången har vi den brittiska filosofen Derek Parfrits artikel om personlig identitet som utgångspunkt för att just försöka förstå oss på vad personlig identitet kan vara. Parfit är en av de, idag levande, mest inflytelserika filosoferna. För länk till texten: 

    starstarstarstarstar
  • Afropolitismen - med Afrika i centrum

    · 00:10:34 · OBS

    Afropoliten är en afrikansk världsmedborgare som identifierar sig både med sina afrikanska rötter och sitt nya hemland. Minna Salami ger sitt eget perspektiv på frågan. (Repris från våren 2015) Kosmopolitismen - idén att människan är en världsmedborgare samtidigt som hon är medborgare av ett enskilt land, avfärdas ofta som en utopi utan koppling till verkligheten. Kosmopoliten sägs vara ytlig, elitistisk och priviligierad.Afropolitismen, en version av kosmopolitismen som sätter Afrika i centrum har diskuterats hetsigt i Afrikanska intellektuella cirklar de senaste åren och möter liknande anklagelser.Afropolitismen betonar att emedan det finns starka band Afrikaner emellan, såsom deras historia, politiska strukturer, kulturella värden och traditionella övertygelser, så har Afrikaner även band till övriga världen. Afropoliten ar inte bara världsmedborgare men också Afrikansk världsmedborgare, sa den nigeriansk-ghananska Taiye Selasi, författaren som myntade begreppet på 90-talet.Selasis teori är inte helt ny. Även om de inte kallade det afropolitism så har tänkare såsom den afro-amerikanske sociologen W.E.B. Du Bois principiellt utvecklat en afropolitisk tes - att en värld där människor kan leva tillsammans trots sina olikheter är att sträva efter, och att svarta människor måste utveckla tänkande om en sådan värld med hänsyn till ett progressiv Afrika.Samma Du Bois beskrev i essäsamlingen The Souls of Black Folk från 1903 -en av tjugohundratalets viktigaste texter: - en vision där han debatterar Shakespeare, vandrar arm i arm med Balzac och Dumas, diskuterar med Aristoteles och Aurelius utan att hans hudfärg har hierarkisk betydelse.Att han diskuterar med just dessa västerländska herrar kan tyckas vara elitistiskt. Och kritiker såsom pan-afrikanisten Marcus Garvey pekade ut Du Bois klassbakgrund i hetsiga diskussioner som fördes i sekelskiftet Du Bois var den första afro-amerikanen att doktorera på Harvard, han var student av volksgeist tänkandet i Berlin, och han levde sina sista dagar bekvämt med sin fru, författaren Shirley Graham Du Bois, i Ghana.Men det är inte hans resande, utbildning eller klassbakgrund som gör honom till afropolit. Utan hans ställningstagande: att den svarta kampen för frigörelse var och är i själva verket densamma som kampen om hela mänsklighetens frigörelse.Men kritiker anser att afropoliten, precis som kosmopoliten, tillhör en ytlig elit och därför inte kan eller är lämpad för att ta sig an reella frågor som berör Afrika.  Dessutom anser kritikerna, som den Kenyanska författaren Binyawanga Wainana, att afropolitismen är underordnad västvärlden, snarare än självbestämmande, som den sannerligen borde vara.Det stämmer att afropolitismen har sitt ursprung i kosmopolitismen, som i sin tur har rötter i väst. Men även om den utvecklats i väst, är filosofin den beskriver inte enbart västerländsk. I själva verket har Afrika, med sin komplexa historia av migration såväl från som till kontinenten, och med länder med hundratals olika folkgrupper, några utav världens äldsta kosmopolitiska samhällen. Från historiska städer såsom Djenne och Timbuktu till dagens Addis Ababa eller Lagos, är det inte enbart vita västerlänningar som gör städerna kosmopolitiska, utan närvaron och samexistensen av Afrikaner från olika bakgrunder, plus migranter från Asien och Mellanöstern.Och visst kan afropolitismen anses vara elitistisk. Men det kan allt engagemang av filosofiska frågor också anses vara. En person på flykt från förtryck eller som inte har mat på bordet engagerar sig inte med idévärlden vare sig det handlar om afropolitism, feminism eller Marxism. Kanske är det just därför så viktigt att de som har möjlighet, inte engagerar sig med idéer utifrån politiska intressen som har med deras identitet att göra det vill säga med identitetspolitiskt anspråk, utan istället med intellektuellt medvetande.Jag menar att afropolitismen möter kritik främst för att den inte tillfredställer identitetspolitiska grupper. Detta är ett problem, därför att Afrikas sociala, politiska och ekonomiska framtid är instabil. Kontinenten behöver omvärlden samtidigt som den behöver frigöra sig från omvärlden. Afrikanska resurser fortsätter att förse andra kontinenters, och främst Europas, välstånd på sin egen bekostnad. Kolonialiseringen må vara över men i praktiken har den ompaketerats med progressiv retorik. Ta till exempel EUs Joint Africa-EU Strategy (JAER) initiativet som påstår sig vara ett avtal mellan jämlika, men som i själva verket binder Afrikanska länder till ointelligenta kontrakt.I en värld, där ras, kön, sexualitet, etnicitet och så vidare spelar en orättvis roll i hur man upplever världen, är det inte konstigt att identitetspolitika begrepp såsom rasifiering, ciskön och etnisk svensk har hittat vägen ur akademiska antologier och svamliga teorier in i den allmänna kulturdebatten. Många söker ideologier som de kan grunda sin identitet, och sina förhoppningar och rädslor kring. Just därför är kosmopolitismen, och konsekvent afropolitismen, som bägge ifrågasätter både psykologiska och fysiska gränser, inte lockande för människor som söker mer, snarare än mindre förankring. Afropolitismen kan tyckas för hal, den ger inga fasta punkter att raljera kring, den blir inte upprörd och sårad av orättvisor, den försöker istället förstå och bearbeta dem på djupet.Jämfört med ideologier såsom feminism, panafrikanism och framförallt nationalism, så är kosmopolitismen inte bunden till identitet utan betoning ligger just på en vidgad världssyn.Jag menar inte att kosmopolitismen, idén att människan är en världsmedborgare, är mer relevant än till exempel feminism eller pan-afrikanism, idén om ett enat Afrika. Eller, att identitetspolitiken inte belyser nödvändiga orättvisor. Knappast. Snarare är min poäng att feminism och panafrikanism bör kretsa kring mer än orättvisor mot individens identitet, som det lätt reduceras till idag, och istället ta itu med frågor som rör kvinnans, eller Afrikanens, eller för den delen Afrikanska kvinnans roll universalt.Även om vår existens är djupgående rasifierad, könad och etnifierad, så är det viktigt att vi förtydligar framförallt för oss själva att vi är mer än de abstrakta etiketterna som klistras på oss. Vi är mer än vår ras, kön, etnicitet, sexualitet, religion och nationalitet. Jag är en svart kvinna. Jag är Yoruba, jag är Nigerian och Finsk. Jag tillhör medelklassen. Men när jag ser mig själv i spegeln ser jag Minna och inte någon utav dessa etiketter. Det är angeläget att Afrikaner finner ett språk att kritiskt analysera samtiden med samt blicka framåt med. Ett språk som inte bara handlar om självkunskap men om kunskap. Ett utav dessa språk är afropolitismen.

    starstarstarstarstar
  • Jamala, identitet och unga ukrainare i Sverige

    · 00:41:00 · Radiokorrespondenterna

    Hur är det att vara ung ukrainare i Sverige? Hur är läget med vikarien Sten Sjöström? Och så har Maria har träffat Eurovisionvinnaren Jamala. I Maria Persson Löfgrens andra program fortsätter vi att pratat om identitet idag med Ukraina som underliggande tema.Maria har träffat eurovisionvinnaren Susana Alimivna Jamaladinova, mer känd som Jamala. Hennes pappa är krimtatar och hennes mamma armeniska. Hur har det påverkat hennes identitet i postsovjetisk tid? Hon säger att hon identifierar sig som en krimtatarisk ukrainska.Till studion kommer Andriy Kachur, från föreningen Unga Ukrainare i Sverige. Han flyttade från Ukraina till Sverige 2004. Hur upplever han att det är att vara Ukrainare idag? Och vilken roll spelar det för ens identitet att leva och bo i ett annat land än det man är född i? Sophie Engström, lektor i svenska i Lviv västra Ukraina, medverkar i dagens program.Dessutom stämmer vi av med Marias vikarie, Sten Sjöström. Hur har han det på kontoret i Moskva och vad har han för tankar och reflektioner kring Ukraina.Gästernas författartips på tema Ukraina: Andrey Kurkov Serhij Zjadan Taras Shevchenko Ivan Franko Nikolai Gogol Mikhail Bulgakov Anton TjechovEpost: korrespondenterna@sverigesradio.se Programledare: Maria Persson Löfgren Producent: Sofia Thermaenius

    starstarstarstarstar
  • Historia och identitet

    · 00:39:09 · Filosofiska rummet

    Hans Ruin, filosof, Ulla Manns, genusvetare och Peter Aronsson, historiker diskuterar kring ämnet historia och identitet. Vad är historia? Hur just vår tid på jorden gestaltas beror på händelser i det förflutna och på hur våra förfäder format den värld vi idag lever i. Men ska att skriva historia ses som en vetenskap eller som en kreativ, litterär aktivitet? Historia skapar vår identitet som individer och som nation. Men är ämnets syfte att skapa grund för identitet och stabilitet eller att ge en grund för kritik av befästa sanningar? Medverkande är Hans Ruin, filosof, Ulla Manns, genusvetare och Peter Aronsson, historiker. Programledare och producent Peter Sandberg.

    starstarstarstarstar
  • Är vi www-medborgare istället för européer? Hör också om Danuta Walesa som blivit pjäs

    · 00:14:36 · OBS

    Är vi snart www-medborgare på nätet istället för européer? Den frågan försöker frilansjournalisten Isabelle Ståhl reda ut. Annars är det kanske många av oss som får vår identitet formad av vem vi råkar gifta oss med? Det gäller i varje fall Danuta Walesa, fru till Lech Walesa. Journalisten Ola Mårtensson ger oss ett porträtt av fru Walesa. Är den europeiska identiteten snart ersatt av en nätbaserad identitet? Svensken eller europén utbytt till en slags world wide web-medborgare? I vår serie om europeisk identitet berättar Isabelle Ståhl om sin känsla av att det inte längre bara är den fysiska plats man kommer från, som har betydelse för vem man är. Biografi blir pjäs Hör dessutom om hur ens identitet kan formas av den man råkar gifta sig med. Det vet Danuta Walesa allt om. Hon är fru till förre strejkledaren, fredspristagaren och presidenten Lech Walesa. Hon tog hand om parets åtta barn och kämpade hårt i det privata för att möjliggöra makens offentliga kamp. En ny biografi över Danuta Walesa har nu blivit teaterpjäs i Polen, och Ola Mårtensson tecknar ett porträtt av henne.  

    starstarstarstarstar
  • Identitet - Eva Tind og Steen Nepper Larsen

    · Mikrofonholder

    I børneudstillingsrummet på Statens Museum for Kunst sidder den over to meter høje filosof Steen Nepper Larsen og taler med forfatter og billedkunstner Eva Tind. De sidder på gulvet på et griseskind og rundt om står en kreds af træstubbe. Her har de fundet rum til deres samtale om identitet. Er identitet en fast form eller flydende materie, der konstant er under ombygning. Eller som Steen Nepper Larsen kalder det, et evindeligt mellemværende - et mellem værende som vi har mellem os selv og verdenen, mellem os selv og de andre. Eva Tind, Steen Nepper Larsen

    starstarstarstarstar
  • 16 augusti

    · 01:55:59 · AMK Morgon

    Gäster: Adeel Faqih, Jonas Strandberg, Ola Aurell, Johannes Brenning ---   Martin, Sandra Ilar och Elinor Svensson gör Stand på Trädgården i Stockholm på fredag 18 aug. Insläpp redan kl 17, showen börjar 19. http://tinyurl.com/y94fpjv8   Martin m fl gör stand up på Maffia Super Weekend på Scandic Malmen i Stockholm lördag 19 aug. http://www.ticketmaster.se/event/maffia-comedy-summer-super-weekend-med-martin-soneby-m-fl-biljetter/463301   Nu har biljetterna till AMK Late Night släppts, höstens stora stand up-turné! Mer info på http://amklatenight.se/ https://www.facebook.com/AMK-Morgon-182299282128249/?fref=ts     Vi pratar om:   …lappen Martin fick i brevlådan   …bilattentatet i Charlottesville http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/VVKxl/donald-trump-bada-sidor-ar-skyldiga   …böcker som alla fick läsa i skolan   …fleshlight som merchandise   …dokumentären om Putin på SVT https://www.svt.se/kultur/kritik-mot-svt-for-putin-dokumentar   …Trumps överanvändning av ordet ”bing” https://www.youtube.com/watch?v=t3XCJDgR2jM   …Papaya Coconut med Dr Alban https://www.youtube.com/watch?v=rDAY8BwlYYM   …festivalen Vi som älskar 90-talet http://90talet.party/   …den Nordkoreanska statyn i Senegal https://en.wikipedia.org/wiki/African_Renaissance_Monument http://www.dagen.se/staty-vacker-vrede-hos-kristna-och-muslimer-1.143933   …att Banksys identitet kan vara avslöjad http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/eV79l/gatukonstnaren-banksys-identitet-kan-vara-rojd--av-misstag     ---   Låtarna som spelades var: Serge Gainsbourg - Je T’Aime Moi Non Plus   Supergrass - Alright   Blur - Girls And Boys   Fronda - Rullar Fram   Kikki Danielsson - Papaya Coconut   Oasis - She’s Electric   Alla låtar finns i AMK Morgons spellista här: https://open.spotify.com/user/ratzattack/playlist/6ALIQSLm570Iw0M4A9bElJ   ---     Ni kan ställa frågor till Martin om allt på https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeeJdr0qOR5uHC8p3jHYLCkej1jU5fLR7giZeH2qWuNiSd2sg/viewform?c=0&w=1 så kanske det blir besvarat.   Bli patron på www.patreon.com/amkmorgon! Extramaterial, extrapoddar, extra allt. Förtur och rabatt på biljettsläpp och merchandise. Och du stöttar AMK Morgon så vi kan ge er två timmar underhållning varje dag för alltid.     Tack för att ni stöttar!

    starstarstarstarstar
  • Normativ identitet

    · 00:44:30 · Filosofiska rummet

    Vi omfattar vissa normer och värderingar, och dessa får oss att sträva efter att handla på ett visst sätt. Per Bauhn kallar det för normativ identitet. Ingmar Persson ifrågasätter begreppet. En grundläggande tes i moralfilosofi är den som brukar kallas för Humes lag: Man kan inte gå från ett är till ett bör. Att något är på ett visst sätt säger ingenting om huruvida det är bra eller dåligt att det är så. Att människor föds med olika förutsättningar och begåvningar innebär till exempel inte att de också bör behandlas olika. Ändå finns det i människors självbild något som tycks strida mot Humes lag: Jag är förälder, därför bör jag ta hand om mitt barn. Filosofen Per Bauhn kallar det för normativ identitet, och har just skrivit en bok om hur viktigt det är att besitta en sådan, för att ge våra liv mening. Här argumenterar han för sitt begrepp med en inte lika övertygad filosofkollega, Ingmar Persson. Programledare är Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist.

    starstarstarstarstar
  • Maja Aase, Fredrik Sjöberg och Jessika Gedin

    · 00:40:20 · Spanarna

    Maja Aase: Gör om och gör rätt. Fredrik Sjöberg: Död åt idrotten. Jessika Gedin: Kollektiv identitet. Maja Aase: Gör om och gör rätt. Många går om kring med en känsla av att vilja göra revolution mot vardagens alla förtretligheter. Och vi går kanske åt rätt håll men hindras allt för ofta av tjänstemän och blanketter som förmanar oss att göra bättring. Fredrik Sjöberg: Död åt idrotten. Den av många så omhuldade naturvården har nu gått så långt att djuren tagit över våra liv. Naturen suger. Hundra år av pjosk är nog! Men då friluftsliv är ett nollsummespel kan man ana att vi i framtiden kommer att kasta oss över något annat utrotningshotat att ömsint vårda. Jessika Gedin: Kollektiv identitet. I vår starkt individualistiska tid behöver ingen uppmuntras att göra uppror mot Jantelagen och sticka ut. Det har snarare blivit ett nästintill tvingande krav att göra det. En tung plikt. Men här kan man ana att en kollektiv identitet skulle kunna bli räddningen undan individualitetens ok.   I Spanarna hör du en panel med tre ovanligt skarpsynta personligheter som försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset, för att sedan presentera sina framtidsvisioner för dig. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Programledare är Ingvar Storm.  Spanarna sänds fredagar klockan 15.04, repris lördag klockan 00.02 och klockan 10.03, samt söndag klockan 21.03 i P1.  Du kan också lyssna på programmet när du vill i vår app Sveriges Radio Play eller på sverigesradio.se  e-post: spanarna@sverigesradio.se

    starstarstarstarstar
  • Det skyhöga tornet från framtiden. Signaturbyggnader del 2

    · 00:29:44 · Kulturpoddar i P1

    Skyskrapan Turning torso i Malmös västra hamn är den mest kända svenska signaturbyggnaden. Europas högsta bostadshus när det invigdes 2005, ritat av den världsberömde arkitekten Santiago Calatrava.Men historien om Turning torso är minst lika skruvad och vriden som själva tornet. P1 Kulturs Mattias Berg berättar den historien - som på sätt och vis börjar redan före första världskriget. - Det är ett skådespel dygnet runt. På dagen har vi naturligtvis vattnet, på natten alla ljus som tänds upp i staden, bilarna rör sig, det tänds och släcks, trafikljus Hela flödet i Malmö, som gör byggnaden till ett konstverk dygnet runt på något sätt.Ja, här står vi. Jag och han som varit Concierge på Turning torso ända sedan öppningsdagen 2005, Jan Andersson, en bra bit ovanför Malmös västra hamn. Högst upp i skyskrapan som skruvar sig runt sin egen axel till synes utan ansträngning, som en balettdansös.Det är den nog allra mest kända svenska signaturbyggnaden, konstruerad av en världens mest berömda arkitekter, ditbaxad av en lokal superentreprenör.I dag liknar den häpnadsväckande välhållen science fiction. Resultatet av de visioner som mer eller mindre medvetet uppkom inför millennieskiftet: om hur framtiden skulle se ut. Före, under och efter byggprocessen i början av 2000-talet dessutom hemsökt av ständiga konflikter, som tycktes få tornet att vrida sig i plågor och ingenting annat.Men nu är det slutet av 2016 och allt känns lugnt härinne.Vad är det för rum vi befinner oss i? - Nu står vi i ett av våra konferensrum, på våning 54. Det ligger 179 meter över marken i byggnaden som är 190 meter hög. Det här rummet är 130 kvadratmeter och här kan man vara 75 personer och vi får lov att ha högst 120 personer samtidigt på plan 53 och 54, av säkerhetsskäl, säger Jan Andersson.Finns det någon siffra du inte kan? - Inte av värde. Men jag vet inte hur många skruvar vi använt i huset eller hur många meter kabel, för det har varit omöjligt att ta reda på.- Här till vänster ser du då Öresundsbron, Saltholmen, de små öarna där: Flakfort och Middelgrund, som ligger mellan Malmö och Köpenhamn. Och så är det Kastrup, du ser Örestad, de svarta höga husen där borta, och Köpenhamn. Sedan har du kusten där upp mot Helsingör.Jag måste erkänna att jag har svindel men känner ingenting sådant härinne. Har du svindel? - Jag hade det innan jag började med Turning torso, men inte nu. Det var någonting jag var tvungen att vänja mig av med för i början var man här när det inte fanns några ytterväggar, då man var tvungen att ha livlina på. Så, nej jag kan inte säga att jag har svindel.Det måste ha varit nästan tortyr, kan jag tänka: att tvingas vara häruppe då om man har svindel. - Ja, det var tufft i början. Byggarna stressade mig lite grann och sade: Det är klart du ska med upp. Nej, jag väntar tills väggarna är färdiga och hissen är på plats, försökte jag. Men de fick med mig upp i bygghissen som fanns på utsidan. Och du vet hur en sådan är, den skramlar och har nät under så man kan se rakt ned på marken Det tog tre och en halv minut att åka upp till taket med den medan det tar 38 sekunder med den riktiga hissen nuförtiden. Men de stressade mig så att jag var tvungen att göra det. Och efter det har jag inte haft några som helst problem med svindel, säger Jan Andersson.*Historien om den spanske arkitekten Santiago Calatravas spetsprojekt Europas högsta bostadshus är ungefär lika skruvad som själva byggnaden. Vrider sig även den kring sin egen axel: börjar i Malmö men slutar på Malta, efter att ha snurrat minst ett halvt varv på vägen.Mellan vision och verklighet, från de första tankegångarna vid mitten av 90-talet till den försenade och gravt fördyrade invigningen år 2005. Eller, om man så vill: mellan folkhemmet och formel ett.Vi återkommer till allt det där och börjar på vårvintern 2001.(Ur Kulturnytt 2001:)I går togs det första spadtaget till skrapan, som ska stå klar i början av 2003. Kulturnytts Leo Gullbring var på plats vid grävandet och på plats var också stjärnarkitekten Santiago Calatrava. Han var byggt stort och uppmärksammat över hela världen. Men nu är han alltså i Malmö för att bygga skrapa.(Calatravas egen röst.)Ja, det är inget underligt med att bygga skyskrapa i Malmö, säger Santiago Calatrava. Ni har ju redan Kronprinsen, där människor bor på höjden. Dessutom är skyskrapor ekologiska: de kräver mindre markyta än vanliga hus.Nå, hur ska då den här 187 meter höga skyskrapan se ut? Calatrava travar upp en rad kuber, som vrider sig runt en axel. Det påminner om en klassisk skulptur. Och det är just kännetecknande för Calatrava att han låter sig inspireras av människors och djurs anatomi. Turning torso erbjuder visserligen inga asymmetriska överraskningsmoment, som i många av hans andra projekt, men det finns en vila och balans i rörelsen som kommer att ge Malmös västra hamn ett alldeles speciellt riktmärke. Men samtidigt kommer Turning torso bli en underlig skapelse: en ensam skulptur, vars kraft utmanar hela området och som anger en helt annan skala. Varför blir det inte fler torn? Varför passar man inte på att bygga ett Malmö downtown? Men den indirekta starten av Turning Torso-projektet, hela det här bokstavliga framtidsbygget, går att spåra långt mycket tidigare än under bostadsmässan Bo01 i Västra hamnen.(Ur Radioarkivet 1943:)Vad som sker på ett varv är så påtagligt. Stora stapelbäddar bredvid varandra, med sina kranbryggor. På stapelbäddarna järnskelett till fartyg på tusentals ton i olika stadier av fullkomning. Från sådana som bara har de massiva bottenplåtarna sträckta, över sådana där spanten som väldiga revben av stål pekar upp i höjden, till sådana som redan fått skelettet täckt av en hopsvetsad hud av järn och stål. Lyftkranar och vinschar i rörelse överallt, släggor dåna mot plåt, och på smäckra ställningar utanför och inuti fartygsskroven rör sig arbetarna som myror, ofta på ganska svindlande höjder.Ja, kanske är det här, på Kockums mitt under andra världskriget i hjärtat av den malmöitiska varvsindustri som då verkligen började blomstra som även historien om Turning Torso tar sin början. Med stadens första dramatiska landmärke: Kockums-kranen. Eller kanske ännu långt tidigare, med den så kallade Baltiska utställningen i Malmö 1914.Jag träffar statsvetaren Dalia Mukhtar-Landgren på hennes tjänsterum vid universitet i Lund för att reda ut perspektiven. Hon har doktorerat på den så kallade platsmarknadsföringen av Malmö, där både Bo01 och Turning Torso var centrala ingredienser.- För mig, när jag började forskarutbildningen 2002, var det så paradoxalt att Malmö som ju var en stad med stora sociala klyftor och tydliga ekonomiska problem plötsligt arrangerade den här bomässan i Västra hamnen. Jag minns så väl att det kostade 150 kronor i inträde. Folk var ju vansinniga på att en stad med stora sociala klyftor hade en bomässa med lyxbostäder, som man beskrev det då, och där vanliga Malmöbor alltså skulle betala 150 kronor för att komma in.- Även för mig framstod det här som oerhört paradoxalt. Så jag försökte nysta i det: Vad är det som gör det här möjligt? Hur kan man helt försöka tänka om en stad, skapa en ny identitet? Då började jag undersöka om Malmö har deltagit i sådant här tidigare. Stockholmsutställningen är ju väldigt välkänd, men i viss utsträckning även Baltiska utställningen i Malmö. Så jag läste om Baltiska utställningen, gick tillbaka till arkivmaterial från 1913 och 1914 och upptäckte då att det fanns väldigt mycket likheter med Bo01. Dels att man ju faktiskt planerade staden för en utställning, dels den här kritiken som fanns redan då: att det här bara var ett spektakel för de rika.(Musik.) Vad vi hör är en inspelning av Malmövalsen från 1917. Titeln är På Baltiskan, vilket alltså hänvisar till den berömda utställningen i staden några år tidigare.- Och så såg jag det att den här bilden av att man ska använda staden lite som ett varumärke är ju något som varit kännetecknande under en väldigt lång tid. Ja, jag landade i Eiffeltornet och den typen av stora byggnader som man använde i vad man på den tiden kallade fredlig täflan mellan olika industriländer, säger Dalia Mu- Det finns ju en bild av Malmö i svensk kontext som en väldigt framstående industristad, ibland har den beskrivits som Den svenska modellens vagga och så vidare. Och det finns också en föreställning om att den här typen av utställningar, uppseendeväckande byggnader och liknande är viktigt för att skapa en bild av en stad. Hit ska du komma och investera, här ska du bo och arbeta!- I dag pratar vi om det som kallas Trickle-down-economy, det vill säga en sorts nedsippringseffekt. Att om du satsar mycket på den här typen av evenemang så sätter det staden på kartan, lockar företag och invånare, turister, som kommer att investera och de här pengarna kommer sedan att sippra ned och komma hela befolkningen till godo.Hur kommer då Turning torso in i detta?- Om vi tänker i ett principiellt, teoretiskt, perspektiv så fanns det ju en föreställning om att den här platsmarknadsföringen var nödvändig för att vända skutan, som man ofta talade om i de här gamla industristäderna. Och då var arkitektoniska flaggskepp en del av detta. Man talade om Bilbao, Guggenheim-museet där, och Bilbao-effekten. Det fanns också andra goda exempel på hur en uppseendeväckande ny byggnad kunde sätta staden på kartan. Så Turning torso ingår, kan man säga, i ett program av åtgärder för att ändra identiteten, säger Dalia Mukhtar-Landgren.  Men att ändra en stads identitet är knappast någon vals på rosor. Inte ens i Malmö kring millennieskiftet, med ett så skriande behov, efter varvsnedläggningar och strukturomvandling.2002 monteras också Kockums-kranen till slut ned och baxas iväg till Sydkorea där den sägs kallas för Malmös tårar i folkmun. Ändå var ju staden på väg att få ett nytt landmärke, egendomligt vältajmat med bortforslandet av det tidigare.Fast saker och ting gick inte riktigt som det skulle med Turning torso. Så här lät det i Ekot sommaren 2004:Extrastämman var stängd för utomstående och hölls med anledning av de ekonomiska problemen med bygget. Nyligen beslutade HSB Malmö att lägenheterna i Turning torso ska hyras ut, eftersom bostadsrätterna varit svårsålda.Men problemet med att sälja lägenheterna, som blev alltför dyra på grund av hela byggets skenande kostnader, var bara ett i raden. På vägen tycktes samtliga närmast inblandade hamna på gränsen till nervsammanbrott under eviga diskussioner och skärmytslingar. Även stjärnarkitekten själv.(Ljud ur dokumentär.)I Fredrik Gerttens fantastiska dokumentärfilm från 2005, Sossen, arkitekten och det skruvade huset, får vi bokstavligen följa med bakom Turning torsos kulisser. Här hörde vi Santiago Calatrava klaga på den mentala temperaturen, under ett minst sagt förtätat möte mellan arkitektens eget folk från Spanien och HSB:s ansvariga för bygget på plats i Malmö, och på vad han menar är en döv dialog.Men det är nu dags att introducera Johnny Örbäck. Han som kallas Sossen i dokumentärens titel och som kanske ändå spelar själva huvudrollen i den här historien. Den lokale HSB-chefen och superentreprenören som lyckades få Calatrava att bygga Europas högsta bostadshus i just Malmö av alla ställen. Och dessutom för HSB:s räkning: bostadsbolaget med rötterna djupt i det socialdemokratiska folkhemmet.I dokumentären får vi verkligen insyn i Johnny Örbäcks tankar:(Ur dokumentären.)Jag har funderat mycket på morgondagen, naturligtvis. Att konstatera att vi har åt helvete för höga kostnader sedan blir det ju mitt problem att försöka hitta en förklaring till det. När vi drog igång det här så skulle vi vara färdiga 2002 och nu kommer vi vara färdiga till 2005. När jag träffar 350-400 HSB:are i morgon så är det viktigaste för dem ja, dels är det ju deras inställning, naturligtvis, till projektet. Det gäller att försöka förflytta den så att de ändå ska se att det faktiskt är ganska naturligt att det är HSB som gör det här. och även vara med under själva det här avgörande mötet:(Ur dokumentären.)HSB-vänner: jag har naturligtvis under den här resans gång funderat väldigt mycket. Men inte med utgångspunkt i den kritik som kommer utifrån, att det enda jag håller på med är att bygga ett monument över mig själv. Det är inte det som man tar åt sig av. Det som man naturligtvis tar sig en fundera över, och som jag har gjort, är när man fångas och det måste jag ju säga att jag gjort, fångats oerhört mycket av projektet Turning torso. Från första gången jag såg skulpturen och kände att: Tänk att inom ramen för HSB få skapa ett bostadshus av detta! Det är en fantastisk känsla som en Formel 1-bil. Vad är det då Formel 1 står för? Ja, naturligtvis är det spetsigt, det ligger långt fram, det är ett fåtal som sysslar med det inledningsvis. Men vad är det som händer sedan? Jo, det mesta av det vi ser utvecklas i Formel 1-bilar blir förr eller senare standard. liksom på en senare HSB-sammankomst, efter det att chefen Johnny Örbäck inte beviljats ansvarsfrihet.(Ur dokumentären.)Ja, som ni förstår är hjärtat och huvudet fullt av väldigt mycket kring det här just nu. Jag vill bara bli rättvist behandlad! Det är det enda! På de punkter jag brustit så tar jag mitt ansvar. Det finns så oerhört mycket i det här och skälet till att jag gick hit i dag det var naturligtvis att jag fick en chock när jag inte fick ansvarsfrihet och därför ville jag lyssna till vad de egentliga skälen var. Det är ju som att hamna i ett häkte, det hoppas jag att folk förstår: man är ju fullständigt utestängd från arbetsmarknaden. Så jag tar mitt ansvar men jag vill banne mig ta ansvar för det jag har brustit i, men inte på en massa andra punkter! I den här smärtpunkten tycks historien om Santiago Calatrava, HSB, Turning Torso och Johnny Örbäck sluta. Men allt finns ju kvar: allting överlevde. Arkitekten, organisationen, byggnaden liksom entreprenören själv.Nuförtiden håller han till på Malta, efter en turbulent tid under egentligen hela 00-talet. Från byggstarten av Turning Torso och fram till och med en annan ekonomisk härva inom HSB Malmö. För den dömdes också Johnny Örbäck till långt fängelsestraff, innan han sedan blev frikänd i högre instans.När jag nu ett drygt decennium efter invigningen av Turning Torso 2005 ringer upp honom på Malta, frågar jag hur Örbäck i dag ser på hela den här processen.Han börjar med att säga att det mesta bokstavligen gick enligt ritningarna ända fram till hösten 2001.- Sedan hände det någonting, när de flög in med flygplanen i World Trade Center. Då började journalisterna att ställa mycket frågor. De gick även till konsulter vi anlitade, som fick lite kalla fötter. Jag var överens med Calatrava om att mängden betong och armering räckte för att det skulle vara ett ytterst tryggt hus och dessutom var byggtekniken helt annan än den i World Trade Center. Men nervositeten steg och det kom artiklar i tidningarna Vi hade då en lista med folk som ville köpa bostadsrätt i huset och de började bli oroliga. Jag hade bara en enda sak att göra: in med mer betong, in med mer armering. Det fanns inget annat att göra, jag var tvungen att stilla opinionen!Du hamnade ju också i ett rättsfall, den här Luxemburghärvan i HSB, med pengar som försvann dit. Och du dömdes till och med till i Tingsrätten till 1,5 års fängelse, vilket sedan upphävdes av Hovrätten 2008 Hur tänker du på det där nuförtiden?- Det som var det värsta var tidsutdräkten: det tog ju två och ett halvt, nästan tre år. Vad jag förstår så var det ju Skattemyndigheten som gjorde en granskning av två stycken affärer som jag var inblandad i, för HSB Malmös räkning, och som de började ställa frågor kring.Hur kommer det sig att du bor på Malta i dag? Det har inget med detta att göra, eller?- Nej, det har det inte. Möjligen på så sätt att jag kände att det skulle vara svårt att få uppdrag: många resonerar ju ingen rök utan eld. Och jag ville inte hamna i situationen att bara höra att Nej, vi har inte utrymme för dig här eller Vi tackar nej till ditt erbjudande. Det ville jag inte höra, för det trycker ju ner en om något. Så då sade vi att vi hittar på något annat! Och då blev det Malta.Tycker du att du har uppskattas tillräckligt för din roll i skapandet av Turning torso?Nja, under en viss period så många som inte befann sig i Malmö trodde ju att det här åtalet hade något med Turning torso att göra. Men i övrigt har jag fått nog många klappar på axeln.Där lämnar vi den omstridde Johnny Örbäck på sitt Malta. Uppe i Turning torso går Jan Andersson fortfarande längs fönstren och spanar ut över sin hemtrakt.- Jag blir aldrig trött på utsikten! Det är något nytt varje dag, beroende på hur vädret är. Ibland kan det vara så att molnen ligger utanför fönstren här som ett bomullstäcke, som i ett flygplan på väg ned för landning. Ibland när man kommer hit på morgonen så är det helt mulet där nere medan solen skiner häruppe, från en blå himmel. Man ser hur området här vid hamnen utvecklas, hur man bygger. Eftersom jag vet vad som ska hända under de närmaste sexton åren framöver så är det spännande att se när man de facto börjar bygga och utveckla, vad som ska rivas och vad som ska vara kvarHann du träffa Calatrava?- Jajamen! Jag träffade honom flera gånger under byggnationen och sedan den 20 november 2015, då jag fick äran att åka till Chicago och hämta pris på vad man kan kalla höghusens Oscargala. Vi fick pris för att Turning torso är det hus som har betytt mest för arkitekter och nytänkande de senaste tio åren över hela världen. Pris nummer 14, för övrigt, som huset har fått under 10 år, säger Jan Andersson.Det var ju en ganska turbulent förhistoria. Först denna enorma vision, där Johnny Örbäck var någon sorts hjälte, och sedan blev han motsatsen: någon sorts syndabock. Hur ser du på den utvecklingen?- Ja, jag säger att utan Johnny Örbäcks idé om Turning torso hade vi inte haft det här landmärket, som har satt Malmö och Sverige på kartan inför hela världen. Jag vet: jag har haft föredrag för 120 000 personer under elva år, från USA, Korea, Japan, Kina. Då vill man veta hur vi byggde det, varför, och vad det är för teknik vi använt. Hur har vi fått huset att i den här vridna formen, hur gammalt huset kan bliHur gammalt kan huset bli?- Hundra år är den absoluta livslängden. Den tänkta livslängden, säger Jan Andersson.*Jag frågar statsvetaren Dalia Mukhtar-Landgren på Lunds universitet om hur Turning torso landat i opinionen, ett drygt decennium efter invigning.- Det är svårt att säga. Västra Hamnen har på något sätt blivit lite mer folkligt än vad man tänkte sig, i och med att det är många som åker och badar där och så. Och Turning torso är ju ändå ett landmärke med många turister som åker dit.- Sedan är ju Malmö en gammal industristad och jag tror att det är kännetecknande med de här starka männen. Även Kommunstyrelsens tidigare ordförande Ilmar Reepalu förknippas ju med mycket av allt detta: som om det skulle vara han personligen som gjort det. Ja, man väljer ut enskilda män som bygger höga hus och så tycker man att det är Ja, jag vet inte.Har då hela den här platsmarknadsföringen i Malmö varit lyckad?- Man har ju verkligen lyckats med det man föresatt sig: att skapa en ny identitet för Malmö. Jag vet att Malmö ofta ses som så kallad Best Practice i EU-sammanhang, alltså ett gott exempel på hur man vänder den här skutan och skapar det här nya postindustriella sammanhanget. Men talar man i bredare sociala termer så är ju Malmö fortfarande en stad med stora sociala klyftor, säger Dalia Mukhtar-Landgren.- Det har ju funnits en bild hos tjänstemän och politiker som jag intervjuat att det här är det som vi behöver göra för att skapa arbetstillfällen i Malmö. Man har nog verkligen trott på den här Trickle down-tanken: att det här ska kunna omformuleras och skapa nya för alla. Sedan har det ju inte blivit så. Det ser vi ju, att klyftorna ökar i Malmö och att det är väldigt stora skillnader mellan olika bostadsområden.- De här gamla industristäderna är ju ofta hamnstäder och det är ofta städer med hög arbetslöshet, till följd av industrinedläggningar eller omflyttningar. Det är också städer med hög andel med utländsk bakgrund, många invandrare. Och tidigare osynliggjorde man i stor utsträckning klyftor i städer: man ansåg inte att det var attraktivt eller något man kunde locka företag med. Sedan har ju det förändrats till att man har börjat se det här mångkulturella som en resurs: bilden av det kosmopolitiska, det här lite spännande, de indiska kryddorna som hänger i luften på Möllevångstorget i Malmö, för att visa på någon sorts internationell kosmopolitisk touch i staden. Och samtidigt har man ju i stor utsträckning också osynliggjort både de sociala klyftorna som finns i städerna liksom de delar av befolkningen man inte upplevt som tillräckligt attraktiv för att visa upp, säger Dalia Mukhtar-Landgren.- Vad vi ser i en svensk kontext är ju en urbanisering: folk flyttar till stora städer. Men vi har också många städer i dag som är utflyttningskommuner. Många av dem har också försökt att lösa problemet genom den här typen av marknadsföringssatsningar. Man har i det varit väldigt inspirerad av en forskare som heter Richard Florida, som också varit här i Sverige. Men nu har även Florida vänt lite, och även litteraturen vänder och menar att folk inte nödvändigtvis flyttar till de hippaste städerna utan dem med bäst vård, skola och omsorg. Att människor baserar sina val på kanske andra faktorer än vad man kanske antagit. Den här kreativa klassen kanske ändå inte är så stor. Det kanske inte är den som i högsta grad bidrar till skattekraften i en svensk kontext utan det är ju en 45-årig sjuksköterska med 2,1 barn som man kanske ska locka. Och inte den här unga dataspelsutvecklande killen på skateboard.Du bor själv i Malmö. Vad tänker du när du ser Turning torso?- Jag har en femåring, som tror att Storm Troopers i Star Wars bor där. Det är väl delvis för att jag sagt att de gör det, men det ser verkligen ut som ett sådant hus där de skulle kunna bo, säger Dalia Mukhtar-Landgren.*Så tornet från framtiden står där och vrider sig bekymmerslöst kring sin egen axel, solar sig i glansen, prålar med sin egen skönhet. Vajar knappt märkbart i opinionsvinden.Hur känns det när det blåser riktigt mycket häruppe?- Det är ju inte så att det gungar, jag skulle nog mer vilja beskriva det som vibrationer på en färja mellan Malmö och Tyskland. Man känner alltid vibrationer på den och så är det häruppe också, beroende naturligtvis på hur mycket det blåser. Men hyresgästerna märker det: de har filmat när deras taklampor gungar lite fram och tillbaka. Så visst rör huset sig. Och det måste det ju göra.Jag skulle nog känna mig tryggare på havet då, på en färja, än i lufthavet. Hur är det med dig?- Ja, om vi ska jämföra det så hade jag nog kanske känt mig tryggare på havet om det blåser ordentligt, säger Jan Andersson.Mattias Berg mattias.berg@sr.se

    starstarstarstarstar
  • #30. IDENTITET

    · 00:55:39 · Superältarna

    Vilka är vi egentligen? Är det medfödda faktorer som skapat oss eller kan vi faktiskt välja hur vi vill vara? Och stämmer självbilden med omgivningens syn? I dagens avsnitt ältar vi identitet! Johanna berättar om problemet med att inte kunna fråga någon hur hon var som var liten och Jenny får oanat höra vad vänner tycker om hennes sanna identitet. Dessutom diskuteras vilka egenskaper vi förstärkt för att de belönats, hur vi använder varumärkeskonsumtion som identitetmarkörer och identitetsdragen vi har – men döljer för andra.

    starstarstarstarstar
  • Øystein Gjerme - Identitet i tilhørighet

    · Salt Bergenskirken

    Vi er ikke bare frelst fra noe, vi er frelst til noe. Guds rike er mellom oss, og det gir oss identitet. Øystein Gjerme fortsetter taleserien «Mellom dere», og viser oss hvordan alle kristne har identitet i sin tilhørighet. Skriftsteder: Luk 17,21 1. Kor 12,13 (MSG); 12,25 Rom 12,5; 12,10; 12,16; 14,19; Ef 4,1-2; 4,25b 1. Tess 3,12; 5,11; 5,15; Gal 6,2 Kol 3,12b-13 2. Kor 3,3

    starstarstarstarstar
  • Nationsbyggarna

    · Konflikt

    Om hur man skapar en nation med hjälp av monument, kitsch och en egen historieskrivning. Följ med till Skopje i Makedonien, där triumfbågar och jätteskulpturer ska skapa gemenskap. Även i Ungerns huvudstad Budapest närs drömmar om en nationell identitet från en svunnen tid - men där tar man bort det som inte passar in. Med två miljoner invånare och till ytan något mindre än Dalarna, hör Makedonien till Europas minsta stater. Men problemen och utmaningarna är desto större. Dålig ekonomi, extremt hög arbetslöshet, genomsnittslöner på under 3000 kronor i månaden. Över tio procent av befolkningen har lämnat landet de senaste tio åren. Till detta, kommer etniska motsättningar mellan olika folkgrupper. De kulminerade i strider, som för 12 år sedan förde landet till randen av ett inbördeskrig, som kvästes i sista stund. Men spänningarna lever vidare. I huvudstaden Skopje byggs det idag för fullt. Regeringen satsar stora summor på monumentala skrytbyggen och statyer av historiska gestalter, för att skapa en makedonsk nationell identitet. Nationalismen är nödvändig för att landet ska överleva, säger förespråkare. Historieförfalskning, säger kritiker. För de länder som vill in i den Europeiska gemenskapen har EU spelat en viktig roll för att motverka chauvinism och främlingsfientlighet. Att respektera grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter är villkor för att överhuvudtaget förhandla om ett medlemskap. Den österrikiske ekonomen Gerald Knaus, har i flera år arbetat för internationella organisationer på Balkan, bland annat med fokus på nationsbygge. Nu leder han tankesmedjan European Stability Initiative, ESI, som följer EU:s arbete på Balkan. Gerald Knaus pekar ut Kroatien som det goda exemplet på hur EU kan motverka extrem nationalism. I Ungern är de nationalistiska strömmarna starka och liksom i Skopje, är delar av Budapest en stor byggarbetsplats. Budapests stadskarta har ömsat skinn flera gånger under de gångna 150 årens skiftande regimer. När en lång rad av stadens gator och torg på senare tid har döpts om så sker det för tredje, fjärde eller femte gången. Men den här gången nöjer sig stadens och landets makthavare inte bara med att byta ut namn på platser uppkallade efter personer eller händelser som fallit i onåd. Nu bygger man också fysiskt om föreställningen om Ungerns förflutna. I slutet av december förra året, skulle parlamentet i Skopje godkänna budgeten. Men oppositionen var mycket kritisk och inför omröstningen förde vakter på regeringens order, ut oppositionens ledamöter ur parlamentet. Händelsen fick stor uppmärksamhet och företrädare för flera EU-länder började ifrågasätta landets mognad för förhandlingar om ett EU-medlemskap. Makedonien står nu inför stora och svåra utmaningar. Samtal med Lars Wahlund, ambassadör i Makedonien, och som i höst tillträder ambassadörsposten i Ankara, Turkiet. Reporter Kristian Åström. Gäster i Konflikt: Peter Aronsson, professor i historia vid Linnéuniversitetet. Anamaria Dutceac Segesten - biträdande universitetslektor i Europastudier, med särskild inriktning på Europeisk identitet och politiska myter, vid Lunds Universitet. Producent: Kristian Åström Programledare: Daniela Marquardt

    starstarstarstarstar
  • I tiden 1: Om att skapa nationell identitet, Bernard Porter, Alejandro Leiva Wenger och ÄGD

    · 00:29:03 · Kulturpoddar i P1

    Kulturradions nya serie "I tiden" tittar närmare på kulturens besatthet av historia. I den första delen undrar vi hur viktig historien är för att skapa en nationell identitet. Karsten Thurfjell har mött personerna bakom konstprojektet ÄGD som vill förändra och förnya vår syn på begreppet hembygd. Hör konstnärerna Anna Stina Erlandsson, Christina Göthesson och Sveriges Hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall om varför de tycker att det är dags att omdefiniera tankarna kring hembygd och diskutera vad som ryms i begreppet vi. Visst kan vi lära oss av historien, men bör vi skämmas eller vara stolta över den. Nej, vi kan varken ta på oss skulden och äran av en nations historia, säger den brittiske historiken Bernard Porter. Han anser att det är omöjligt att definiera en brittisk identitet idag. Fredrik Wadström har mött honom. Och så ringer vi upp författaren och dramatikern Alejandro Leiva Wenger och ställer frågan varför "vem är du?" är så central i den svenska kulturdebatten. Han är för övrigt aktuell med den nyskrivna novellen Bakom som sänds här i P1 den 19 april 2013 kl 11.35, repris lördag kl 19.35. Programledare: Fredrik Wadström Producent: Marie Liljedahl

    starstarstarstarstar
  • Temavecka: Europas identitet: program 3 av 4

    · 00:14:39 · OBS

    Vi fortsätter vår temavecka om europeisk identitet, idag med ett program om var gränsen går mellan de som räknas som européer och de som inte gör det. Statsekreterare Jasenko Selimovic berättar först vad erfarenheterna från krigets Sarajevo har med den europeiska identiteten att göra. Därefter följer vi med frilansjournalisten Shora Esmailian till en folkfest i Spanien. Det finns situationer när frågan om europeisk identitet inte bara är en kuriosa, utan en fråga om liv och död. Hör Jasenko Selimovic, som är folkpartistisk statssekreterare hos integrationsministern Erik Ullenhag, om vad erfarenheterna från krigets Sarajevo har med den europeiska identiteten att göra. Och Shora Esmailian tar oss till Villajoyosa i Spanien och folkfesten Moros y christianos, Morer och kristna. Vem hör hemma i Europa – och vem gör inte det? (De här inslagen har sänts tidigare, den 1 oktober 2012, respektive den 3 oktober 2012.)

    starstarstarstarstar
  • Öst, väst eller båda?

    · Konflikt

    Om kampen om Turkiets identitet och plats i världen: Agneta Ramberg och Cecilia Uddén sänder från Istanbul i ett Turkiet där en presidenthustru iförd sjal fick gå längs röda mattan ihop med besökande statschef i tisdags. Nåt sånt har aldrig hänt förr i den sekulära republikens historia - och det väckte glädje hos vissa och fasa hos andra i det polariserade Turkiet. Och de som förfasar sig anklagar regeringen för att vilja bära slöja i utrikespolitiken också. Agneta Ramberg och Cecilia Uddén sänder från Istanbul, en stad med både puls, ekonomi, och livlig och ibland uppslitande debatt. I veckan bröts ett turkiskt tabu när presidenthustrun, klädd i sjal, representerade Turkiet i ett officiellt sammanhang. Det var första gången i republikens historia en sjalförsedd kvinna gick på en offciell röd matta förbi en militär hedersvakt. Det händer mycket i Turkiet och tabun bryts på löpande band. Varje kväll debatteras infekterade och tidigare förbjudna ämnen i tv. Det pågår också en kamp om Turkiets identitet och plats i världen. Gäster: Torkel Stiernlöf, svensk konsul i Istanbul.  Yavuz Baydar, svensk-turkisk journalist som är en del av denna livliga debatt om landets identitet, framtid, och plats på världsarenan. Vi måste lära oss att bli sjalblinda - på samma sätt som man uppmanar folk att vara färgblinda i USA när det gäller svarta, säger Nursuna Memecan. Hon är parlamentsledamot för AKP och även om hon inte själv bär sjal menar hon att det är diskriminerande att kvinnor inte får bära sjal och sitta i parlamentet. Sjalen väcker starka känslor i Turkiet och Cecilia Uddén hamnade mitt i ett gräl vid stekoset utanför slaktarbutiken i stadsdelen Fatih. Debattklimatet är polariserat och statsvetarprofessorn och motståndaren till AKP-regeringen Ersin Kalaycioglus talar om en pågående kulturkamp. Han menar att det finns två läger med varsin vision av hur det goda samhället ser ut: En grundad på vetenskap och rationellt tänkande, den andra på tradition, religion och familj. Faruk Logoglu har varit Turkiets Washingtonamassadör och är nu i färd med att starta en tankesmedja i Istanbul. Han hävdar att det är positivt med en mer oberoende, självsäker turkisk utrikespolitik, och bra att Turkiet försöker spela en roll i regionen, men problemet med AKP är att de är ideologiskt snarare än realpolitiskt motiverade. Men han får mothugg av Sahin Alpay, professor i statsvetenskap, som menar att det är västerut Turkiet rör sig - om man med väst menar liberal demokrati och mänskliga rättigheter. Att utrikespolitiken drivs av ideologi, som Turkiets förre Washingtonambassadör hävdar, är en av de vanligaste anklagelserna mot Turkiet sedan man började fjärma sig från Israel. Turkiet har hamnat i klorna på Iran, säger man i Tel Aviv, liksom att utrikespolitiken har blivit arabisk-muslimskt populistisk. Men en av Turkiets ledande utrikesexperter, Soli Özel, kolumnist och professor i internationella relationer, håller inte med. Han menar att Turkiet inte hade agerat annorlunda om kristendom varit den dominerande religionen i landet, för drivkrafterna bakom utrikespolitiken är inte ideologiska utan framförallt ekonomiska. Turkiet kan skryta med att ha den snabbast växande ekonomin bland OECD-länderna. Tillverkningsindustrin har gjort stora framsteg, man tillverkar skor, möbler, bilar, tv-apparater och Turkiet är världens största cementexportör. Och man brukar säga att landets nya entreprenörsklass är AKP:s ryggrad. Cecilia Uddén träffade ett par av dessa framgångsrika, småskaliga entreprenörer på marknadsgatan i Fatih-området. En av dem, Murat Akina, var med på Mavi Marmara i Ship to Gaza-konvojen, men han han hade fullt upp med att sälja fisk. Agneta Ramberg dricker kaffe med Ishak Alaton, en i Turkiet mycket känd och framgångsrik judisk affärsman. För 60 år sedan var han svetsare på Motala verkstad. Han menar att det idag är det islamiska AKP som står för modernitet i Turkiet, och inte de sekulära kemalisterna.   Programledare: Agneta Ramberg och Cecilia Uddén Producent: Ira Mallik

    starstarstarstarstar
  • Om judisk identitet

    · 00:41:38 · Filosofiska rummet

    Teologiska rummet handlar denna vecka om judisk identitet. Finns det alls en identitet som förenar all världens judar och hur ser i så fall den identiteten ut. Gäster är lasse Dencik, professor i socialpsykologi, Eva Ekselius, journalist och författare och Nick Aronowich, student på lärarhögskolan. Programledare och producent Peter sandberg.

    starstarstarstarstar